Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72
1935-05-07 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1935:72, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
1
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1935 kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till främjande
av det svenska fisket.
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
1) 1:112 av herr Sanne och II: 244 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t
anhålla örn utredning och förslag till åtgärder i syfte att säkerställa
svenska fiskares fångster av islandssill;
2) 1:109 av herr Gustavson, John, m. fl., och 11:233 av herr Heiding
m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående fiskimportens verkningar
med avseende på vårt lands fiskares avsättningsmöjligheter samt att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder samt i övrigt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning;
3) 1:114 av herr Sarme och II: 218 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta, dels att Kungl.
Maj:t bemyndigas åsätta icke tullbelagd torkad fisk en importavgift av
10 öre per kilogram, dels att genom dylik importavgift inflytande medel
tillföras en särskild fond, förslagsvis benämnd Fiskets stöd- och prisregleringsfond,
vars medel skulle användas till prisreglerande åtgärder på
fiskets område;
4) II: 382 av herr Karlsson i Munkedal m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller örn skyndsam utredning på
vad sätt och i vilken utsträckning ekonomiskt stöd framdeles må beredas
det svenska västkustfisket i syfte att skapa större trygghet för fiskarena,
samt huru detta fiske på ett mera effektivt och planmässigt sätt bör inordnas
i det svenska folkhushållet och att denna utredning må till undersökning
upptaga de detaljfrågor, som i motionen berörts jämte andra
spörsmål som sammanhänga med de olika fiskenas inbördes förhållande
och hela västkustfiskets rationella utnyttjande för länets och landets
försörjning; samt
5) 1:111 av herr Nilsson, Theodor, m. fl., och 11:236 av herr Osberg
m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte till fraktlindring
av svenskfångad färsk fisk (inkl. sill), som fraktas å svenska järnvägarna,
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 72.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor att utgå enligt de närmare
bestämmelser, som Kungl. Majit kan finna lämpligt meddela.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas
till dessa.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över samtliga
motioner av 1933 års fiskeriutredning samt över motionen II: 382 därjämte
av lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
sistnämnda myndighet efter hörande av handelskammaren i Göteborg
ävensom Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening.
Vad först angår motionerna 1:112 och II: 2M, vilka avse åtgärder i
syfte att säkerställa svenska fiskares fångster av islandssill, har 19 3 3
års fiskeriutredning i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:
Till belysande av frågan finge lämnas en kort redogörelse för sillfisket
vid Island.
Detta idkades numera huvudsakligen med drivgarn och snörpvad utanför
öns nordkust dels av islänningarna själva, dels av utländska fiskare,
som dock måste bedriva fisket uteslutande utanför territorialgränsen.
Fisket vid nordkusten började i senare delen av juli och påginge in i
september, således under inemot två månader. Praktiskt taget hela
fångsten saltades eller kryddades eller levererades till silloljefabriker.
Endast en helt obetydlig del konsumerades i färskt tillstånd. Ett flertal
saltningsstationer hade upprättats i land. Ursprungligen hade även utlänningarna
haft dylika stationer, men när Island genom lagbestämmelser
börjat förbjuda sådana och förhindra utländska fiskare att sälja
sillen i land och begagna isländskt sjöterritorium till stöd för fisket, hade
dessa så småningom inrättat sig för sillens beredning ombord på fångstfartygen
eller särskilda lastfartyg.
Bortsett från en enstaka expedition för fiske med landvad år 1895 hade
det svenska deltagandet i sillfisket vid Island börjat år 1906, då av några
firmor utrustats tvenne expeditioner för fiske med både drivgarn och
snörpvad. Både fiskefartyg och lastfartyg för fångstens hemfraktande
hade medförts. Sillen hade saltats i land. Den sammanlagda fångsten
hade uppgått till något över 9,000 tunnor. Denna expedition hade ett
statsanslag å 20,000 kronor. Liknande expeditioner hade sedan varje år
företagits till världskrigets utbrott. Fisket hade sedan återupptagits år
1921, då ett antal fiskare med statsbidrag å 100,000 kronor utrustat en expedition
bestående av fyra fiskebåtar och ett moderfartyg. Fisket hade
bedrivits med snörpvadar enligt det bohuslänska fiskesättet. Expeditionen
hade lämnat värdefulla erfarenheter för fiskets bedrivande enligt
den bohuslänska metoden, men på grund av särskilda omständigheter
hade det ekonomiska resultatet blivit mindre gott. Med avbrott under ett
par år hade sedan svenskt sillfiske bedrivits vid Island huvudsakligen
av bohuslänska kuttrar med drivgarn. Dessa båtar hade med enstaka
undantag haft kontrakt med svenska firmor angående fångstens avyttring.
Under år 1934 hade dessutom tvenne expeditioner idkat sillfiske
därstädes med snörpvad. Dessa senare expeditioner hade omfattat tillsammans
18 vadlag förutom fartyg och personal för sillens beredning.
Den ena expeditionen hade varit utrustad av fiskare, den andra av importörer.
Efter framställning av fiskeriutredningen hade vardera expedi
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
3
tionen erhållit ett statslån å 125,000 kronor på mycket fördelaktiga villkor.
Anskaffande av utrustning för deltagande i sillfiske vid Island hade
från statens sida från och med år 1931 underlättats därigenom, att
räntefritt lån till belopp motsvarande högst 40 procent av kostnaden kunnat
erhållas och ej behövt återbetalas, därest låntagaren under tre på varandra
följande år bedrivit dylikt fiske.
Sillfisket vid Island hade understötts även i annat avseende. Då fiskeriutredningen
våren 1933 påbörjat sitt utredningsarbete, hade till övervägande
upptagits olika möjligheter att stödja det svenska sillfisket vid
Island. Efter överläggningar med såväl fiskare, som importörer och konservfabrikanter,
bade utredningen funnit, att stöd åt detta fiske under
dåvarande förhållanden lämpligen skulle kunna lämnas i form av ett tillfälligt
premieringssystem. Genom en premie av förslagsvis 2 kronor per
tunna skulle fiskarena få ett så betydande tillskott till marknadspriset å
sillen, att de därigenom skulle uppmuntras att deltaga i fisket, På framställning
av fiskeriutredningen hade Kungl. Maj:t ställt ett belopp av
högst 50,000 kronor till förfogande att i huvudsaklig överensstämmelse
med av utredningen närmare föreslagna grunder användas till utbetalning
av dylika premier. I premier hade för år 1933 utbetalats sammanlagt
22,480 kronor 89 öre. Fiskeriutredningen hade framlagt förslag örn
utbetalning av premier även för deltagande i fisket under 1934 men efter
andra grunder, beroende på att fisket skulle komma att drivas även med
snörpvad och samma system ej lämpade sig för drivgarns- och snörpvadsfiske.
Utredningen hade funnit skäl föreligga även för en sådan
ändring i premieringssystemet, att premierna skulle utgå efter en glidande
skala sålunda, att båtar, som erhållit mindre fångst, i viss kompensation
härför skulle få högre premie. För garnbåtar hade utredningen
sålunda föreslagit en premie av för upptill 300 tunnor 3 kronor per
tunna, för därpå följande 100 tunnor 2 kronor per tunna oell för varje
följande tunna 1 krona samt för vadbåtar för upptill 1,000 tunnor 3 kronor
per tunna, för därpå följande 1,000 tunnor 2 kronor per tunna och för
varje följande tunna 1 krona. För premiering enligt dessa grunder hade
Kungl. Majit för år 1934 anvisat ett belopp av 150,000 kronor. På grund
av ogynnsamma väderleksförhållanden med mera hade fångsterna emellertid
ej blivit så stora som beräknats, varför av det anslagna beloppet endast
76,713 kronor 44 öre tagits i anspråk för utbetalning av premier.
Fiskeriutredningen hade i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet
den 21 februari 1935 hemställt, att även för år 1935 ett belopp av
150,000 kronor måtte anvisas till utbetalning av premier enligt liknande
grunder, som gällde för år 1934.
I samband med att åtgärder vidtagits för att upparbeta ett svenskt sillfiske
vid Island hade fiskeriutredningen funnit sig böra uppmärksamma
de klagomål, som vid upprepade tillfällen försports från importörer av
saltad och kryddad islandssill över att för tidigt fångad islandssill komme
i marknaden. Under senare år hade fisket börjat allt tidigare, men,
då den tidigt fångade sillen lämnade en mindre god och mindre hållbar
vara, hade fara härigenom uppstått för att marknaden skulle komma att
lida avbräck genom bristande kvalitet hos varan. Fiskeriutredningen hade
haft under övervägande möjligheten av att söka förebygga detta genom
införande av kontroll över kvaliteten av den islandssill, som tillfördes
landet, och hiirvid funnit sig på grund av med en mera ingående
kontroll förenade stora praktiska svårigheter endast böra förorda en
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
kontroll i den formen, att saltad, kryddad eller annorlunda beredd islandssill
ej finge till riket införas under tiden 1 juli—5 augusti. Genom
ett sådant förbud skulle i stort sett och utan att någon större apparat
behövde vidtagas tidigt fångad islandssill kunna utestängas från den
svenska marknaden. På framställning av fiskeriutredningen hade ett
dylikt förbud utfärdats för år 1934 och utredningen hade i skrivelse den
20 februari 1935 hemställt örn ett liknande förbud för innevarande år.
Vad anginge deltagande i sillfiske vid Island uuder innevarande år
beräknades enligt vad utredningen inhämtat 19 å 20 båtar komma att
idka fiske med drivgarn. Vad beträffade utrustande av expeditioner för
fiske med snörpvad hade en av förra årets expeditioner redan vidtagit
åtgärder för att i år fortsätta fisket, och ansökan örn lån till en expedition
förelåge från ett nytt företag.
.Under den tid av nära 30 år, som Sverige med vissa avbrott deltagit i
sillfisket vid Island, hade erfarenheten lärt, att svenska fiskare uppenbarligen
haft mycket svårt att med verklig framgång kunna bedriva detta
fiske. För de svenska fiskarne vore det givetvis förenat med vissa risker
att giva sig ut på sillfisket vid Island. De vore nödsakade att skaffa sig
en särskild för detta fiske avsedd ganska dyrbar utrustning, som endast
kunde användas 6 å 8 veckor örn året. De osäkra väderleksförhållandena,
vilka ofta försvårade eller omöjliggjorde fiskets bedrivande och sillens
behandling, som måste ske ombord utanför territorialgränsen, samt de
starka växlingarna i priserna på islandssillen vore ock ägnade att göra
riskerna större. Men såsom av det anförda torde framgå, hade också
från statsmakternas sida vidtagits omfattande åtgärder för att för fiskarena
underlätta igångsättande av detta fiske och i görligaste mån minska
riskerna. I motionerna framhölles, att uppmärksamhet torde böra ägnas
detta fiske framför allt under synpunkten, huruvida det ej skulle vara
lämpligt att en del fiskare i stället för att söka sitt uppehälle av andra
fisken, som för närvarande lede av allvarliga avsättningssvårigheter,
överginge till sillfiske vid Island. Det torde vara uppenbart, att
när Kungl. Majit under de senare åren vidtagit ovan angivna åtgärder,
detta skett just med ledning av denna synpunkt.
När motionärerna vidare framhölle svårigheten för fiskare att erhålla
kontrakterad, säkrad avsättning för sina fångster, vore det givetvis riktigt,
att en sådan svårighet förelåge liksom vid alla affärsuppgörelser.
Men det borde även framhållas, att vederbörande myndigheter samt fiskeriutredningen
icke utan framgång medverkat till åstadkommande av
dylika kontrakt. Det finge dock anmärkas, att det kunde hända, att det
på grund av svårigheten att beräkna de blivande priserna på islandssillen
för fiskare ställde sig fördelaktigare att icke hava förhandskontrakt
örn försäljning av fångsten till ett visst pris. Detta hade inträffat år
1934.
. När fiskeriutredningen föreslagit Kungl. Majit att vidtaga förra årets
kraftiga stödåtgärder för islandsfisket, hade även den tankegången spelat
in, att man borde giva svenska fiskare ett verkligen starkt handtag för
att örn möjligt få utrönt, huruvida det överhuvudtaget funnes förutsättningar
för ett svenskt sillfiske vid Island. Det ville synas som örn mari
knappast kunde begära, att statsmakterna hitintills skulle hava sträckt
sin medverkan längre än de gjort. Motionärerna hemställde örn utredning
och förslag till åtgärder i syfte att säkerställa svenska fiskares
fångster av islandssill men anvisade knappast någon väg att nå detta syfte.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.]
5
Det syntes emellertid hava föresvävat motionärerna, att fiskarena alltid
borde garanteras att få sina fångster sålda till ett visst pris. Enligt
utredningens mening torde detta icke kunna ske utan mycket djupt ingripande
åtgärder från statens sida av både handelspolitisk och ekonomisk
art. Av flera skäl, som det icke torde vara nödvändigt att här ingå
på, och i avvaktan på resultatet av hittills vidtagna stödåtgärder hade
utredningen ej ansett sig kunna tillråda vidtagande av dylika åtgärder
men ville därmed icke hava förnekat, att det kunde finnas även andra
åtgärder än de redan vidtagna, som kunde visa sig ändamålsenliga.
Utredningen, som delade motionärernas mening angående önskvärdheten
av att det svenska islandsfisket ej blott måtte vidmakthållas utan
även alltjämt utvecklas, ville ej motsätta sig, att frågan om åtgärder för
beredande av säkrare avsättning av svenska fiskares fångster av islandssill
ytterligare utreddes, därest erfarenheterna av nu vidtagna eller blivande
stödåtgärder eller andra särskilda omständigheter därtill skulle
föranleda.
Ledamoten av utredningen herr Frans Hansson har avgivit särskilt
yttrande av följande lydelse:
»Hänvisande på den redogörelse som kommittén lämnat angående hittills
vidtagna åtgärder nödgas jag dock framhålla att skall detta fiske ej
ytterligare sjunka tillhaka måste åtgärder vidtagas att säkerställa avsättningen
för dessa fiskares fångster. Sålunda idkade år 1930 11, år 1931
17, år 1932 26, år 1933 19, och år 1934 17, huvudsakligen bohuslänska kuttrar,
sillfiske med drivgarn vid Island. Att andra åtgärder äro oundgängligen
nödvändiga framgår utav att på en särskild deputations hemställan
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet efter tillstyrkande
av lantbruksstyrelsen förra året vidtog extra åtgärder för att helt eller
delvis säkerställa avsättningen för 6 båtar. Endast 11 av de övriga båtarna
kunde år 1934 erhålla kontrakterad avsättning genom egna överenskommelser
med konservfabrikerna. På grund härav anser jag sålunda
den i motionen begärda utredningen påkallad och erforderlig, varför
densamma av mig tillstyrkes.»
Vidkommande motionerna 1:109 och II: 233, vilka avse utredning i syfte
att skydda svenska fiskares avsättningsmöjligheter mot fiskimportens
verkningar, har 1933 års fisher iutredning i sitt yttrande anfört
i huvudsak följande:
Angående omfattningen av vår avsättning utrikes syntes på skilda håll
råda en missuppfattning, som torde hava sin grund däri, att de betydande
kvantiteter färsk fisk, som svenska fiskebåtar avsatte utrikes direkt från
fångstplatserna — en avsättning som vore av synnerligen stor betydelse
för de bohuslänska fiskarena och varpå till exempel deras fiske i Nordsjön
och Skagerack i väsentlig mån vore baserat — ej redovisades i vår
utförselstatistik. I följande tabell lämnades en översikt över Sveriges införsel
och avsättning utrikes av färsk fisk under åren 1925—1933:
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Införsel
Avsättning utrike;
S
År
Utförsel från
Avsättning direkt
Sverige
från fångstplatserna
Summa
V i k t s m ä n g d, kg.
1925 ................
................ 9,947,602
16,955,511
5,521,000
22,476,511
1926 ................
................ 12,148,390
17,527,598
6,603,000
24,130,598
1927 ................
................ 10,599,898
18,415,413
5,949,000
24,364,413
1928 ................
................ 10,484,383
20,134,016
8,565,000
28,699,016
1929 ................
................ 12,721,164
16,762,289
9,186,000
25,948,289
1930 ................
................ 11,318,245
19,168,915
8,392,000
27,560,915
1931 ................
................ 10,573,365
15,398,444
8,740,406
24,138,850
1932 ................
................ 10,823,463
16,196,906
8,273,686
24,470,592
1933 ................
................ 10,657,524
16,006,308
c:a 13,400,000 c:a
29,406,308
Värde, kr.
1925 ................
................ 6,021,493
6,845,400
2,804,000
9,649,400
1926 ................
................ 6,226,348
6,378,075
3,466,000
9,844,075
1927 ................
................ 5,984,670
6,314,725
3,364,000
9,678,725
1928 ................
................ 5,849,824
5,911,138
3,519,000
9,430,138
1929 ................
................ 7,127,381
5,996,320
3,423,000
9,419,320
1930 ................
................ 7,505,699
6,197,684
3,494,000
9,691,684
1931 ................
................ 6,831,014
4,544,605
3,059,328
7,603,933
1932 ................
................ 6,246,531
5,372,946
2,915,051
8,287,997
1933
................ 5,863,431
4,889,090
c:a 3,345,000 c:a
8,234,000
Avsättningen på utländska marknader av färsk fisk, fångad av svenska
fiskare, vore sålunda väsentligt större än införseln till riket av färsk fisk,
fångad av utländska fiskare. Sålunda hade under tidsperioden 1925—1933
avsättningen utrikes vad viktsmängden anginge varit omkring två till
två och trefjärdedels gånger så stor som införseln. Även värdet av den
utrikes avsatta färska fisken hade varit betydligt större än värdet av införseln
av samma vara. Härvid finge emellertid påpekas, att danska
fiskare på vissa platser införde fisk, som ej redovisades i vår införselstatistik,
men vore denna import helt säkert icke av den omfattning, att den
i nämnvärd grad kunde rubba den förutnämnda proportionen mellan vår
införsel och avsättning utrikes av färsk fisk.
Restriktioner ifråga örn införsel av färsk fisk till vårt land funnes för
vissa fiskslag. Sålunda vore införseln av färsk långa avsedd för beredning
till spillånga reglerad på så sätt, att tillstånd till införsel skulle
sökas och ej kunde medgivas för större kvantitet än som motsvarade 40
% av den kvantitet svenskfångad långa, sökanden inköpt för beredning
till spillånga. Utmed västkusten finge rödspätta under 27 cm totallängd
ej införas till riket, och för viss del av Östersjön funnes jämväl förhud att
ilandföra rödspätta och skrubba under vissa minimimått. För gädda
gällde, att fisk under 40 cm totallängd ej finge saluliållas eller försäljas.
_Att i ett så långsträckt land som Sverige med så olikartade fisken i de
olika delarna in- och utförseln av färsk fisk kunde gestalta sig helt annor
lunda i en landsända mot i en annan, så att i ett område införseln kunde
vara betydande, medan inom ett annat område förhållandet vore det rakt
motsatta, kunde ej vara ägnat att förvåna. Härtill lcomme, att konsumenternas
önskemål ej sällan gestaltade sig olika i olika trakter. Det
syntes fiskeriutredningen därför som hade man vid bedömande av hithö
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
7
rande frågor att se på fiskutbytet i sin helhet för landet och ej låta de
lokala frågorna och intressena bliva dominerande. Med hänsyn såväl till
den nu antydda gestaltningen av vår in- och utrikeshandel med färsk fisk
som till dennas samband med vår utrikeshandel i övrigt funné utredningen,
att sådana restriktioner med avseende å införseln av färsk fisk,
som motionerna torde avse, måste, ej minst ur synpunkten av tillgodoseendet
av de svenska fiskarenas egna intressen att avsätta sina fångster
utrikes, giva anledning till betänkligheter i handelspolitiskt hänseende
av den beskaffenhet, att utredningen icke ansåge sig kunna tillstyrka vidtagande
av åtgärder i dylik riktning.
I fråga örn skaldjur finge fiskeriutredningen fästa uppmärksamheten
på att under de tre senaste åren utförseln av hummer — i fråga örn både
mängd och värde — varit större än införseln därav:
. Införsel Utförsel
stycken
1932 .............................................. 177,562
1933 ............................................... 142,496
1934 ............................................... 147,142
värde, kr. stycken värde, kr.
149,745 206,267 154,205
113,222 200,199 167,285
124,791 203,899 175,244
Erinras finge ock, att hummer ej finge införas till riket under den tid,
då enligt för hela landet gällande bestämmelse hummer ej finge fångas.
En betydande införsel ägde rum av torkade och saltade fiskvaror, framförallt
torr fisk, kabeljo (klippfisk) samt salt sill. Varor av likartat slag
som de två förstnämnda bereddes även här i landet av fångster vid det
bohuslänska storsjöfisket. Under senare år hade omfattande åtgärder
från det allmännas sida vidtagits för att främja utvecklingen av detta
fiske och därmed även produktionen av dessa varor. Sålunda hade införseln
av spillånga belagts med tull av 75 öre per kilogram, och importen
av färsk långa avsedd för beredning till spillånga hade reglerats. En
offentlig — visserligen frivillig men beträffande spillånga dock allmänt
anlitad — kontroll över beredningen av spillånga och kabeljo hade sedan
flera år tillbaka varit anordnad. De vid kontrollen godkända varorna
försåges med kontrollstämpel, som kunde sägas utgöra ett slags reklammärke
för dessa av svenskfångad fisk beredda varor. År 1934 hade dessutom
av statsmedel anvisats 5,000 kronor till propaganda för ökad användning
av svensk spillånga. Vidare finge nämnas, att utövarna av
storsjöfiske år 1934 av statsmedel erhållit pristillägg å viss del av
fångsten, varjämte även i annat avseende ekonomiskt understöd från statens
sida lämnats detta fiske. Uteslutet torde ej vara, att även under innevarande
år åtgärder från statens sida komme att vidtagas till storsjöfiskets
stödjande. Fängstresultatet för detta fiske visade för senare år en
ökning, såsom framginge av följande uppgifter angående den totala
fångstmängden och värdet av densamma:
År
1931 ....................................................... 1,831,115 kg värde 492,085 kronor
1932 ...................................................... 1,945,476 » » 514,557 »
1933 ........................................................ 2,562,698 » » 568,106 »
1934 ............................................... c:a 2,740,000 » » c:a 700,000 »
Beredningen av spillånga av svenskfångad långa hade ävenledes ökats
under senare år:
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
1928
1929
1930
1931
121,210 kg. 1932
132,388 » 1933
145,429 » 1934
175,678 »
201,207 kg.
259,059 »
329,000 »
Den saltade och kryddade sill, som infördes i landet, utgjordes till väsentlig
del av islandssill. Ett svenskt fiske efter islandssill hade med
avbrott för några år hedrivits alltsedan år 1906. Omfattande åtgärder
hade från statens sida vidtagits för att stödja detta fiske och därmed
främja, att svenska fiskare beredde och tillförde vårt land ifrågavarande
varor. För vad i sådant syfte åtgjorts hade fiskeriutredningen närmare
redogjort i yttrande över motionerna 1:112 och II: 244.
Det torde för förevarande spörsmål även vara av intresse att erinra
örn de åtgärder, som från statens sida vidtagits för att på organisatorisk
väg söka hjälpa fiskare till en bättre avsättning av fångsterna. Så hade
särskilt skett i fråga örn avsättningen av strömming, och hade genom
beslut vid 1934 års riksdag anvisats medel till lån på förmånliga villkor
åt ekonomiska fiskareföreningar för beredning, förvaring och avsättning
av fisk (kungörelse den 11 maj 1934).
På grund av vad sålunda anförts funne sig 1933 års fiskerintrenning
icke böra förorda bifall till förevarande motioner.
Motionerna 1:114 och 11:218, vilka avse, att å icke tullbelagd torkad
fisk skulle upptagas importavgifter att tillföras en fond till prisreglerande
åtgärder på fiskets område, har 1933 års fiskeriutredning
av de handelspolitiska skäl, som närmare utvecklats i utredningens yttrande
över motionerna 1:109 och II: 233, ansett sig ej kunna tillstyrka.
Utredningen har erinrat örn att på framställning av utredningen ett belopp
av 50,000 kronor förra året av Kungl. Maj:t ställts till förfogande för
anordnande av försök att reglera priserna å vissa fiskslag vid fiskauktionerna
i Göteborgs fiskhamn samt framhållit, att Kungl. Maj:t för ett nytt
försök innevarande år ställt 45,000 kronor till förfogande. Det har synts utredningen
som vore det lämpligast, att, där det befunnes önskvärt och möjligt
att anordna prisregleringar, detta skedde på liknande sätt som vid
nu nämnda försök och att för sådant ändamål anvisades särskilda medel
och ej tillgrepes, såsom i motionerna föreslagits, åtgärder av handelspolitisk
innebörd.
Ledamoten av fiskeriutredningen herr Frans Hansson har emellertid
yrkat bifall till motionerna 1:114 och II: 218.
Beträffande motionen 11:382, vari hegäres utredning angående åtgärder
till främjande av det svenska västkustfisket, har lantbruksstyrelsen
i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:
Givetvis kunde det finnas en del frågor rörande västkustfisket, som
behövde närmare undersökas, och åtgärder som borde vidtagas till ytterligare
stöd för västkustfisket, men då det redan funnes en av Kungl.
Majit tillsatt kommitté, 1933 års fiskeriutredning, med uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för fiskerinäringens
understödjande m. m. och då Kungl. Majit så sent som den 15 februari
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
9
1935 bemyndigat chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga
för utredning rörande frågan, vilka åtgärder som borde och kunde
vidtagas för att i möjligaste mån skapa nya utvägar till sysselsättning
för den del av befolkningen inom Göteborgs och Bohus län, som eljest
torde sakna möjlighet att där vinna sin utkomst, ville det synas vara obehövligt
att nu igångsätta ytterligare en särskild utredning för västkustfisket.
Handelskammaren i Göteborg har funnit den i motionen begärda
utredningen vara överflödig, i det att densamma till väsentlig
del redan torde kunna anses vara utförd eller föremål för handläggning
av personer, som besutte alldeles särskilda förutsättningar inom det åsyftade
området.
Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening
har ansett en utredning — liknande den, som företagits i fråga örn
jordbruket, och omfattande bland annat frågan örn fiskavsättningens fördelning
över landet, försäljningens organisation och fiskarebefolkningens
ekonomiska ställning — vara önskvärd, därest de redan tillsatta utredningskommittéerna
ej komme att, eller jämlikt dem meddelat uppdrag ej
kunde, till fullständig utredning upptaga berörda frågor.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har såsom eget
utlåtande åberopat vad havsfiskeföreningen anfört.
1933 års lisker iutredning har i sitt yttrande till en början
anfört:
Motionärerna framhölle, att trots de betydande anslag till stöd för den
hårt betryckta fiskerinäringen, som anvisats av särskilt 1934 års riksdag,
läget i många fiskelägen i Bohuslän dock vore sådant, att ytterligare åtgärder
vore ofrånkomliga. För fiskerinäringens vidkommande, och särskilt
för denna näring vid rikets västkust, märktes nämligen enligt motionärernas
mening ännu icke några lättnader i den kris, som under senare
år rått i svenskt näringsliv. Även örn det senaste året varit ogynnsamt
för några fisken i Bohuslän, ville 1933 års fiskeriutredning dock i
anledning av detta motionärernas uttalande framhålla, att efter vad som
framginge av försäljningssummorna i Göteborgs fiskhamn, en viss ljusning
syntes hava inträtt under det senaste året. Under år 1933 hade nämligen
där försålts cirka 40 miljoner kilogram fisk till ett pris av cirka 8.4
miljoner kronor, under år 1934 cirka 38 miljoner kilogram till nära 9 miljoner
kronor. Under den gångna vintern hade priserna vid fiskauktionerna
i Göteborg i allmänhet varit bättre än året förut, såsom framginge av
följande översikt över medelpriserna — i öre per kilogram — dels för
hela den försålda kvantiteten fiskvaror, dels för de under denna årstid
viktigaste fiskslagen. Medelpriset motsvarande månad året förut angåves
inom parentes:
titet
Kolja
Torsk
Vitling
Sill
November 1934
...... 24 (19)
38 (24)
23 (21)
23 (17)
19 (14)
December 1934
...... 20 (12)
48 (22)
25 (17)
24 (12)
15 (9)
Januari 1935
18 (16)
55 (54)
26 (30)
27 (26)
14 (12)
Februari 1935
...... 19 (16)
48 (50)
24 (28)
26 (25)
10 (9)
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Det sammanlagda försäljningsbeloppet för de fyra månaderna november
1934—februari 1935 hade uppgått till cirka 3.4 miljoner kronor mot
cirka 3 miljoner kronor motsvarande tid året förut. Under januari 1935
hade cirka 5.3 miljoner kilogram försålts till cirka 946,000 kronor mot
cirka 3.9 miljoner kilogram till cirka 626,000 kronor samma månad året
förut, under februari 1935 cirka 3.2 miljoner kilogram till cirka 593,000
kronor mot 5.3 miljoner kilogram till cirka 824,000 kronor året förut. Även
från exportörhåll hade uttalats, att läget på exportmarknaden väsentligt
förbättrats på sista tiden. Man torde därför glädjande nog ej behöva se
så mörkt på situationen för västkustfisket, som motionärerna gjorde.
Efter att hava erinrat örn de åtgärder till främjande av storsjöfisket och
det svenska sillfisket vid Island, för vilka utredningen redogjort i sina
här ovan återgivna yttranden över motionerna 1:109 och II: 233 samt
1:112 och II: 244, fortsätter utredningen:
På framställning av fiskeriutredningen hade även en del andra åtgärder
vidtagits speciellt berörande västkustfisket. Till anordnande av försök
att reglera priserna å vissa fiskslag vid fiskauktionerna i Göteborgs fiskhamn
hade under förra året visst belopp av statsmedel ställts till förfogande.
Försöket hade emellertid utfallit så tillfredsställande, att de anslagna
medlen icke till någon del behövt tagas i anspråk och att från
fiskarehåll gjorts framställning örn upprepande av försöket. Till försök
att exportera fisk till mera avlägset belägna länder hade aktiebolaget
svenska fryserierna i Göteborg erhållit ett anslag å 20,000 kronor. Fiskeriutredningen
hade tänkt sig, att avsättningen av särskilt makrill härigenom
skulle kunna främjas.
Bland mera allmänna åtgärder, som på framställning av fiskeriutredningen
vidtagits till främjande av fiskerinäringen och som även kommit
västkustfisket till godo, finge nämnas beredande av möjligheter till lån
på fördelaktiga villkor åt ekonomiska fiskareföreningar för beredning
och försäljning av fångsterna, lättnader i inbetalning av fiskerilån och
kontantunderstöd åt behövande fiskare. 1934 års riksdag hade för budgetåret
1934/1935 anslagit, utöver de ordinarie anslagen till fiskerinäringens
främjande, 700,000 kronor till lån till fiskareföreningar, 750,000 kronor till
understöd åt fiskare, 250,000 kronor till ersättning för förstörd fiskredskap
med flera åtgärder att stödja fisket och dess utövare och 15,000 kronor
till utplantering av rödspätta vid västkusten. Därjämte finge erinras
om de åtgärder, som årligen med anslag från staten, hushållningssällskapet,
havsfiskeföreningen med flera vidtoges till fiskets stödjande, samt
örn de olika fiskeriorganisationernas verksamhet i samma syfte.
Motionärerna påpekade, att en del detaljspörsmål berörande det bohusländska
fisket, bland annat hummerfisket, tarvade särskild utredning.
Enligt gällande författningar ankomme det på Kungl. Maj:t respektive
vederbörande länsstyrelse att fatta beslut i frågor örn gemensam fisketid
för hummer, liksom ock i övriga frågor angående reglering av fisket, varför
någon särskild utredning av dylika frågor ej torde vara erforderlig.
Efter vad utredningen inhämtat förelåge för närvarande hos länsstyrelsen
i Göteborg ett flertal framställningar i dylika frågor, däribland även
angående tiden för hummerfisket. Samtliga ärenden vore föremål för
utredning i vanlig ordning.
Enligt motionen borde även bestämmelsen örn fri fiskerätt bliva före
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
11
mål för revision i syfte att utvidga delina rätt. Fiskeriutredningen finge
i anledning härav erinra om, att frågan om fiskerätten vid västkusten
efter en mycket långvarig och ingående utredning varit föremål för riksdagens
beslut så sent som är 1928.
Då motionen utmynnade i förslag, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit
anhålla om särskild utredning rörande västkustfisket, ville fiskeriutredningen
utöver det ovan anförda erinra örn att så sent som i februari
innevarande år av chefen för handelsdepartementet efter Kungl. Marits
bemyndigande tillkallats sakkunniga för utredning rörande frågor örn
Bohusläns försörjningsmöjligheter. Vid detta förhållande syntes det,
ehuru ytterligare frågor behövde närmare undersökas och åtgärder vidtagas
till västkustfiskets främjande, vara obehövligt att nu, såsom i
motionen föresloges, igångsätta en ny särskild utredning härom. Nya
spörsmål uppstode helt naturligt ständigt för detta fiske liksom ock för
fisket i övriga delar av landet i samband med utvecklingen av fiskeritekniken,
ändringar i marknadsläget såväl inom landet som utrikes, växlingar
i fiskbeståndet och så vidare, och vore det givetvis angeläget, att
denna utveckling och dessa växlingar följdes med uppmärksamhet och
att de åtgärder, som vidtoges för fiskerinäringens stödjande, anpassades
därefter. Fiskeriutredningen finge emellertid i detta sammanhang påpeka
de möjligheter västkustfiskets olika intressenter hade att genom sina
organisationer tillvarataga sina intressen, framföra sina önskemål samt
i flera fall även själva vidtaga de åtgärder, som ansåges önskvärda, eller
föranstalta örn utredningar. Förutom Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening,
som kunde sägas intaga ett slags halvofficiell ställning och
vars verksamhet vore av mera allmän art, funnes en speciell hela västkusten
omfattande organisation av fiskare, Svenska västkustfiskarnas
centralförbund. Därjämte hade vissa fisken sina speciella organisationer,
så till exempel storsjöfisket, islandsfisket, gammar kr illfisket, skarpsillfisket,
ångtrålfisket. Organisationer funnes även för både engros- och
detaljfisldiandeln, för försäljning av spillånga, för propaganda med mera.
Med hänsyn till det anförda funne 1933 års fiskeriutredning tillräckliga
skäl ej föreligga för att förorda bifall till motionen.
Beträffande motionerna 1:111 och 11:236, vari hemställes örn ett anslag
å 650,000 kronor för lindring av järnvägsfrakterna för svenskfångad färsk
fisk, har 1933 års fiskeriutredning anfört i huvudsak följande:
Motionärerna framhölle, att frakten för fisk ställde sig hög, i viss grad
beroende på det tunga emballaget. Fiskeriutredningen finge upplysa, att
den på västkusten mest använda lådtypen, den s. k. halvlådan, rymmande
40 å 50 kilogram fisk eller sill, uppnådde packad med is en bruttovikt
av cirka 65 kilogram. En mindre låda, s. k. dose, huvudsakligen använd
för försändning av makrill och rymmande cirka 20 kilogram, uppnådde
packad med is en bruttovikt av cirka 35 kilogram. Frakten för dylika
lådor beräknades som för 70 respektive 40 kilograms vikt.
Färsk fisk — vartill enligt järnvägarnas frakttaxa även sill och strömming
hänfördes — befordrades å järnvägarna städse som ilgods, dock ej
med snälltåg, mot frakt såsom för fraktgods men i vissa fall med visst
tillägg. Enligt den taxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, beräknades
frakten enligt tariff 1, oell nämnda tillägg utginge mod 10 procent,
dock ej, när frakt erlades för avstånd över 200 kilometer i vidare mån
än som erfordrades för att frakten icke skulle understiga den med 10 pro
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
cent förhöjda avgiften för 200 kilometer. Frakten beräknades för minst
20 kilogram och minsta fraktavgiften utgjorde 1 krona. Skulle frakten
betalas vid framkomsten utginge för styckegods en tilläggsavgift av 20
öre per sändning.
Genom nämnda taxa hade skett en omläggning av styckegodstarifferna
i den riktning, att värdetarifferingen övergivits och ensartade tariffer
införts för allt gods oavsett detsammas värde, tariff 1 för små sändningar
och tariff 2 för sändningar örn minst 500 kilogram. Det för färsk fisk
utgående frakttillägget med 10 procent, som förut gällt för alla avstånd,
hade begränsats på angivet sätt. Ny för 1934 års taxa vore nämnda tillläggsavgift
för sändning, för vilken mottagaren skulle betala frakten.
För försändning av färsk fisk som styckegods hade den nya taxan å avstånd
upp till 200 kilometer medfört en sänkning men å större avstånd en
höjning av fraktsatserna. Sänkningen kompenserades för mindre sändningar
genom den nya tilläggsavgiften för sändning, för vilken frakten
betalades av mottagaren. Sålunda hade den nya taxan för de vanligaste
styckegodssändningarna av färsk fisk — med bruttovikt av 40 respektive
70 kilogram — ej kommit att innebära någon minskning av fraktkostnaden
på kortare avstånd utan i vissa fall en höjning. Fraktkostnaderna,
då frakten betalades av mottagaren, för dylika sändningar enligt såväl
1934 års som förut gällande taxa framginge av följande översikt:
1934 års taxa Förut gällande taxa
Bruttovikt Bruttovikt
Avstånd
40 kg.
70 kg.
40 kg.
70 kg.
km.
kr.
kr.
kr.
kr.
50..............
......... 1:20
1:20
1: —
1. —
100...............
......... 1:20
1:80
1: 20
1:80
150..............
......... 1:50
2:40
1:40
2:40
200...............
1: 90
3:10
1:70
2:90
300 ..............
......... 2:50
4: -
2:10
3:60
400...............
......... 2:80
4:80
2: 40
4:20
500...............
......... 3:40
5:30
2: 70
4: 70
1,000 ..............
......... 4:50
8: 40
3:80
7:20
Genom 1934 års taxa hade ingen ändring skett i fraktsatserna för
vagnslastgods för försändning å de avstånd, som i fråga örn färsk fisk
vore av betydelse, exempelvis från Göteborg till Stockholm.
Då färsk fisk huvudsakligen försändes som styckegods och frakten merendels
betalades vid framkomsten, hade från fiskhandlarehåll gjorts
gällande, att den nya frakttaxan innebure en sådan ökning i fraktkostnaden,
att avsättningen försvårats. För de längre avstånden bleve enligt
den nya taxan, förklarade fiskhandlare, särskilt i fråga örn billiga åskslag
eller då priset på grund av riklig tillförsel vore lågt, förhållandet
mellan varans pris och frakten oproportionerligt och mången detaljhandlare
droge sig för att göra inköp, då frakten ginge till samma eller högre
belopp än varan. Från fiskhandlarehåll gjorde man vid bedömandet av
fraktfrågan gärna jämförelse med förhållandena i Norge, där frakterna
för fisk vore väsentligt lägre än i Sverige.
Motionärerna föresloge, att medel skulle anvisas till sänkning av frakterna
för färsk fisk på liknande sätt som skett i fråga örn kalk för jordbrukets
behov, och hade tänkt sig en fraktlindring med 30 procent. Då
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 13
fiskerinäringen genom den ifrågasatta fraktlindringen skulle få ett välbehövligt
stöd, hade fiskeriutredningen ingenting att erinra mot en dylik
fraktlindring utan tillstyrkte densamma. Enligt utredningen syntes
lämpligen böra förfaras så, att den som erlade frakten gottskreves en
fraktlindring med 30 procent, å vilket belopp han hade att avlämna
kvitto. Mot sådana kvitton skulle järnvägarna hava att hos statskontoret
lyfta vederbörligt belopp. Fraktlindringen borde gälla både statens
och enskilda järnvägar samt försändning både som stycke- och som
vagnslastgods samt avse budgetåret 1935/1936.
Motionen utginge från att fraktlindring endast skulle lämnas å svensklangad
fisk och att utfästelse skulle avgivas, att den fisk, för vilken
fraktlindring begärdes, vore svenskfångad. Fiskeriutredningen ansåge en
sådan ordning knappast möjlig att genomföra på grund av att en grossist
ofta i samma låda sände både svenskfångad och utländskfångad fisk och
att synnerligen stora svårigheter skulle uppstå för en kontroll. I vissa
fall skulle måhända avsättningen kunna lida avbräck genom en sådan
bestämmelse, nämligen när tillgång ej funnes på svenskfångad fisk av
visst rekvirerat slag. Fiskeriutredningen ansåge dock, att undantag
från fraktlindring utan svårighet borde kunna göras för sändning, vars
innehåll uppenbarligen vore av utländskt ursprung. För försändning av
färsk fisk till utlandet gällde redan nu en nedsättning av fraktsatserna med
cirka 33 procent. Fiskeriutredningen hade ingenting att erinra mot att
den ifrågasatta fraktlindringen komme att avse även dylik försändning
men hade ej varit i tillfälle att närmare undersöka, huruvida den nu
ifrågasatta fraktlindringen lämpligen kunde tillämpas även på försändelse
till utlandet.
Motionärerna hade föreslagit fraktlindring endast å färsk fisk. Det
torde kunna ifrågasättas, huruvida förslaget ej borde utsträckas att avse
även skaldjur, vilket utredningen funne önskvärt.
Fiskeriutredningen, som icke haft möjlighet att närmare utreda och
beräkna, huruvida det föreslagna beloppet av 650,000 kronor vore tillräckligt
för den av motionärerna ifrågasatta fraktlindringen, finge förorda,
att ett förslagsanslag av 650,000 kronor anvisades för ändamålet.
Det syntes fiskeriutredningen svårt att på förhand bedöma verkan av en
fraktlindring. Man torde dock i första hand hava att räkna med att genom
fraktlindringen detaljhandlare sporrades till ökade inköp och att på
så sätt avsättningen ökades, och varje ökning i avsättningen komme givetvis
alltid fiskare till godo.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finge 1933 års fiskeriutredning
förorda, att för budgetåret 1935/1936 anvisades ett förslagsanslag av
650,000 kronor att användas till nedsättning av frakterna å statens och
enskilda järnvägar för färsk fisk med 30 procent, dock ej för sändning,
vars innehåll uppenbarligen vore av utländskt ursprung.
Utskottet kan, i anslutning till vad som uttalats i motionerna 1:112 och
II: 244, vitsorda önskvärdheten av att det svenska sillfisket vid Island ej
blott vidmakthålles utan även utvecklas, detta framförallt ur den synpunkten,
att de svenska fiskarena kunna beredas ökade arbetstillfällen
och avsättningsmöjligheter genom att en del av dem övergå till islandsfiske
från andra fisken. Emellertid har Kungl. Maj:t, såsom 1933 års
fiskeriutredning i sitt yttrande över motionerna framhållit, just med led
-
lHskottet.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
ning av denna synpunkt under de sista åren vidtagit verkligt kraftiga
stödåtgärder för islandsfisket, bland annat innebärande — förutom meddelande
av statslån på mycket fördelaktiga villkor •— utbetalande av premier
såsom tillskott till marknadspriset på sillen. Tilläggas må, att enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1935 ett belopp av omkring 75.000
kronor står till förfogande för utbetalning av dylika premier även för år
1935. I likhet med fiskeriutredningen vill utskottet varken förneka, att
andra åtgärder än de redan vidtagna kunna visa sig ändamålsenliga, eller
motsätta sig, att frågan örn åtgärder för beredande av säkrare avsättning
av svenska fiskares fångster av islandssill ytterligare utredes, därest erfarenheterna
av nu vidtagna eller blivande stödåtgärder eller andra särskilda
omständigheter därtill skulle föranleda. Då utskottet har kännedom
örn att Kungl. Majit med uppmärksamhet följer denna fråga och
förutsätter, att Kungl. Maj:ts behandling av frågan framdeles liksom hittills
kommer att vara inriktad på att erforderliga åtgärder i mån av behov
bliva vidtagna, finner utskottet emellertid den i motionerna begärda
skrivelsen från riksdagens sida icke vara av behovet påkallad.
Vad därefter angår motionerna 1:109 och II: 233, som åsyfta den svenska
fiskarbefolkningens skyddande mot utländsk konkurrens, samt motionerna
1:114 och II: 218, som avse upptagande av importavgift å icke tullbelagd
torkad fisk, kan utskottet med hänsyn till de handelspolitiska skäl,
som fiskeriutredningen antytt, icke biträda dessa motioner.
I motionen II: 382 begäres utredning angående åtgärder till främjande
av det svenska västkustfisket. Utskottet anser, i likhet med Göteborgs
och Bohus läns havsfiskeförening samt länsstyrelsen i nämnda län, en utredning
— liknande den, som företagits i fråga örn jordbruket, och omfattande
bland annat frågan örn fiskavsättningens fördelning över landet,
försäljningens organisation och fiskarebefolkningens ekonomiska ställning
— vara önskvärd även beträffande den bohuslänska fiskerinäringen.
Emellertid vill utskottet erinra, att det uppdrag, som lämnats 1933 års
fiskeriutredning, omfattar verkställande av utredning och avgivande av
förslag rörande åtgärder för fiskerinäringens understödjande och lättandet
av denna närings avsättningssvårigheter. Såsom fiskeriutredningen
i sitt yttrande över motionen framhållit, hava på dess förslag åtskilliga åtgärder
blivit vidtagna till västkustfiskets främjande. Vidare har chefen
för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15
februari 1935. tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande frågan,
vilka åtgärder som böra och kunna vidtagas för att i möjligaste män
skapa nya utvägar till sysselsättning för den del av befolkningen inom
Göteborgs och Bohus län, som eljest torde sakna möjlighet att där vinna
sin utkomst. Sistnämnda utredning lärer även komma att avse länets
fiskarbefolkning. I anslutning till vad som uttalats i samtliga över motionen
avgivna yttranden anser utskottet resultatet av förenämnda utredningar
böra avvaktas, innan en ny utredning igångsättes. Därest de re
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
15
dan tillsatta utredningskoinmittéerna ej komma att eller jämlikt dem
meddelat uppdrag ej kunna i ovan antydd omfattning upptaga frågan
örn västkustfisket till behandling, måste emellertid, såsom havsfiskeföreningen
framhållit, en särskild utredning härom anses önskvärd.
Vad slutligen angår det i motionerna 1:111 och 11:236 framförda förslaget
örn lindring av järnvägsfrakterna för svenskfångad färsk fisk, vill
utskottet erinra örn den behandling, som statsmakterna år 1933 ägnade
frågan örn fiskfrakterna. Frågan gällde då närmast, att vid de svenska
järnvägarna skulle — efter förebild av förhållandena i Norge — införas
en av avståndet oberoende fix fraktavgift per fisklåda (standardfrakt).
Förslag örn standardfrakt å färsk makrill väcktes vid 1933 års riksdag i
två motioner, 1:138 och II: 376, vilka dock ej föranledde någon riksdagens
åtgärd. Jordbruksutskottet framhöll i sitt i anledning av sistnämnda båda
motioner avgivna utlåtande, nr 73, dels att 1933 års fiskeriutredning
kunde förväntas komma att beakta den i motionerna berörda frågan, dels
ock att enligt järnvägsstyrelsens uppgift en revidering av frakterna för
styckegods vid järnvägarna förbereddes. En av fiskeriutredningen senare
samma år gjord framställning örn införande av standardfrakt för
transport av färsk makrill å järnväg fann Kungl. Majit genom beslut den
7 juli 1933 icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. För innebörden
av den reviderade frakttaxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, har
fiskeriutredningen redogjort i sitt här ovan återgivna yttrande (se sid.
11 och 12).
Utskottet vill understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad
fisk inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I sitt nyssberörda
utlåtande till 1933 års riksdag anförde utskottet, att det vore beklagligt,
örn hinder häremot skulle föreligga på grund av att taxepolitiken
vid järnvägarna icke tillräckligt smidigt anpassades efter rådande
förhållanden. Utskottet tilläde, att järnvägsfrakterna för detta liksom en
hel del andra födoämnen syntes i förhållande till varans värde vid inlastningen
ligga på en hög nivå. Av fiskeriutredningens här ovan återgivna
yttrande torde framgå, att nödig rättelse härutinnan icke vunnits genom
införandet av gällande frakttaxa. Med hänsyn till att tidigare framställningar
örn sänkning av tarifferna för fisktransport avvisats av järnvägsekonomiska
skäl har i de nu väckta motionerna föreslagits, att staten
skulle träda emellan och anvisa medel till fraktnedsättning för färsk fisk
på liknande sätt som skett i fråga örn kalk för jordbrukets behov. I anledning
härav vill utskottet till en början erinra, att jämförelsen med
kalkfrakterna måste betraktas som i viss mån haltande. Fraktnedsättningen
för kalk gäller nämligen endast sändningar örn minst 5,000 kilogram,
och statsbidraget, som för ett avstånd av 125 kilometer endast utgör
1 öre per 100 kilogram, uppgår först för ett avstånd av 1,000 kilometer
till 1 krona per 100 kilogram. För fisk hava däremot motionärerna tänkt
sig en fraktlindring med 30 procent för alla sändningar på såväl längre
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
som kortare avstånd. Fiskeriutredningen, som tillstyrkt motionerna, har
beträffande förfaringssättet föreslagit, att den, som erlade frakten, skulle
på den honom gottskrivna fraktlindringen utfärda ett kvitto, mot vilket
järnvägen hade att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp. Utskottet
ställer sig tveksamt till lämpligheten av en sådan anordning. Den torde
sannolikt medföra organisationskostnader, som icke stå i rimligt förhållande
till den antagliga vinsten för fiskarena. Härtill kommer, att fiskeriutredningen
förklarat sig icke kunna beräkna, huruvida det i motionerna
föreslagna beloppet av 650,000 kronor är tillräckligt för den ifrågasatta
fraktlindringen. På grund härav anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,
att riksdagen beviljar det i motionerna begärda förslagsanslaget å
650,000 kronor. Med hänsyn till de nuvarande fraktsatsernas otillfredsställande
beskaffenhet förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t
framdeles ägnar järnvägarnas taxepolitik en skärpt uppmärksamhet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att motionerna 1:112 och II: 244 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
2) att motionerna 1:109 och II: 233 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
3) att motionerna 1:114 och II: 218 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
4) att motionen II: 382 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd; samt
5) att motionerna 1:111 och 11:236 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 maj 1935.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
trän törsta kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Tjällgren,
von Stockenström, Granath, Bengtsson och Sanne; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Gustafson
i Vimmerby*, Olsson i Rödingsberg, Gustafson i Kasenberg, Andersson i Löbbo, Karlsson
i Munkedal och Osberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
17
Reservationer:
I) beträffande samtliga punkter i utskottsutlåtandet av herr Karlsson
i Munkedal, som ansett, att utskottets yttrande bort erhålla följande lydelse:
»Utskottet
kan, i anslutning till vad som uttalats i motionerna 1:112 och
11:244, vitsorda önskvärdheten av att det svenska sillfisket vid Island
-ej blott vidmakthålles utan även utvecklas, detta framför allt ur den synpunkten,
att de svenska fiskarena kunna beredas ökade arbetstillfällen
•och avsättningsmöjligheter genom att en del av dem övergå till islandsfiske
från andra fisken, vars avsättningsmöjligheter försvårats. Det är
sålunda önskvärt att det stöd, som islandsfisket under senare år erhållit
av staten, tills vidare fortsättes och att undersökningar verkställas i syfte,
att till för fiskarena skäliga priser säkerställa avsättningen av fångsterna.
Vidkommande motionerna 1:109 och 11:233, vilka avse utredning i
syfte att skydda svenska fiskares avsättningsmöjligheter mot fiskimportens
verkningar, samt motionerna 1:114 och 11:218, som avse upptagande
av importavgift å icke tullbelagd torkad fisk, kan utskottet, ehuru det
måste anses önskvärt att i viss män ökat skydd beredes fiskerinäringen
även på detta område, av handelspolitiska skäl icke för närvarande tillstyrka
de i sagda motioner påyrkade åtgärderna.
Vad därefter angår motionen II: 382, i vilken begäres utredning angående
åtgärder till främjande av det svenska västkustfisket med upptagande
till prövning av vissa i motionen angivna detaljfrågor, finner sig
utskottet icke nu kunna tillstyrka den delen av motionen, som syftar till
utredning av de nuvarande tullsatsernas verkningar i fråga örn den svenska
fiskerinäringen, enär, som ovan antytts, av handelspolitiska skäl några
praktiska nu genomförbara förslag knappast torde kunna framkomma genom
en dylik utredning. Däremot synes det önskvärt, att den i motionen
föreslagna utredningen örn fiskarebefolkningens ekonomiska ställning
bomme till stånd. Likaså vill utskottet förorda den påyrkade utredningen
örn ökade avsättningsmöjligheter av svenskfångad fisk inom landet i syfte
litt öka försörjningsmöjligheterna för befolkningen på Västkusten, vilka
båda sistnämnda förslag länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län, efter
hörande av styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening, tillstyrkt.
Beträffande slutligen motionerna 1:111 och 11:236, vari hemställes örn
ett anslag av 650,000 kronor för lindring av järnvägsfrakterna för svenskfångad
färsk fisk vill utskottet först erinra örn sitt i ett vid 1933 års riksdag
avgivet utlåtande, nr 73, gjorda uttalande i anledning av väckta motioner
med förslag örn standardfrakt för transport av färsk makrill. I
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 72. ^
18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
sagda utlåtande, som av riksdagen godkändes, uttalade jordbruksutskottet
den förmodan, att vid den då förestående revideringen av frakterna
för styckegods vid järnvägarna den i motionerna berörda frågan skulle beaktas,
varjämte det förutsattes, att 1933 års fiskeriutredning skulle vidtaga
åtgärder för att syftet med de i motionerna framförda förslagen
skulle ernås. Trots den företagna revideringen av frakttaxorna och
fiskeriutredningens förslag i ämnet är o taxorna för frakt av färsk fisk
å järnvägarna så höga, att de måste anses verka hindrande för ökad avsättning
inom landet av svenskfångad fisk, vilket är så mycket mera beklagligt,
som. stora svårigheter föreligga för avsättning utomlands av
svenskfångad fisk. Med anledning härav vill utskottet starkt understryka
nödvändigheten av åtgärder för att underlätta avsättningen av
svenskfångad färsk fisk inom landet. Billigare frakter är utan tvivel
härvid en åtgärd, som bör komma i fråga. Huruvida järnvägarnasfrakttaxor
för färsk fisk direkt kunna sänkas, eller örn fraktbidrag mäste,,
genom särskilt anvisade medel, tillgodogöras järnvägarna synes det utskottet
vara svårt att avgöra utan att ingående utredning därom verkställts.
I anslutning till frågan örn lägre frakttaxor å järnvägarna för
färsk fisk bör det även undersökas, örn det icke vore möjligt att förbättra
distributionen av detta viktiga livsmedel. Sålunda synes det önskvärt
att t. ex. undersökning företages örn möjligheten av att anordna fiskauktioner
eller dylikt i städer och större samhällen samt örn vilka åtgärder
som kunna vidtagas för att minska skillnaden i det pris, som fiskarena
erhålla, och det pris, som konsumenterna få betala för färsk fisk.
Huruvida av utskottet sålunda förordade utredningar, sedan 1933 års
fiskeriutredning lärer avslutat sitt arbete, böra överlämnas till de sakkunniga,
som chefen för handelsdepartementet, efter bemyndigande av
Kungl. Majit, utsett för utredning rörande frågor örn Bohusläns försörjningsmöjligheter,
eller på vilket annat sätt utredningen bör utföras må
ankomma på Kungl. Majit att besluta. Utskottet anser det dock vara
angeläget, att, som i motion lii 382 framhållits, yrkesfiskare beredas tillfälle
att deltaga i utredningsarbetet, som snarast bör komma till stånd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:112
och 11:244, 11:382 samt 1:111 och 11:236 må i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning
angående frågorna örn fiskarebefolkningens på
Västkusten ekonomiska ställning, fiskavsättningens
fördelning över landet och försäljningens organisation
samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan
föranleda;
2) att motionerna 1:109 och 11:233 samt 1:114 och
II: 218 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 19
II) beträffande punkt 1 (om åtgärder för beredande av säkrare avsättning
av svenska fiskares fångster av islandssill) av herr Sanne; samt
lil) beträffande punkt 5 (örn fraktlindring för färsk fisk) av herr Osberg,
som, med instämmande av herr Sanne, yrkat, att utskottets yttrande
angående motionerna 1:111 och 11:236 skulle erhålla följande lydelse:
»Av vad som anförts i motionerna I: lil av herr Theodor Nilsson m. fl.
och 11:236 av herr Osberg m. fl. finner utskottet framgå, att skäl tala för
en sänkning av frakterna å de svenska järnvägarna i likhet med vad motionärerna
föreslagit. En av de omständigheter, som i motionerna påtalats,
är det skrymmande och tunga emballaget, vilket även blivit styrkt
av 1933 års fiskeriutredning i dess yttrande över motionerna (se sid. 11).
Fiskeriutredningen finner även, att skaldjur borde medtagas i den föreslagna
fraktlindringen, samt lämnar en översikt över 1934 års taxa för
styekegodssändningarna av färsk fisk, jämfört med förut gällande taxa»
vilken översikt återgivits å sid. 12. För att ytterligare belysa de svenska
järnvägarnas taxor för transport av fisk, lämnas följande tablå:
Fraktavgifter för färsk fisk och sill.
Fraktavgifterna för färsk fisk och sill utgöra:
pr fraktstyckegodssändning om
20.1—30 kg. 30.1—40 kg. 40.1—50 kg.
1— 60 km................................. 60 öre 60 öre 60 öre
61—100 » 70 » 70 » 70 »
101—150 » ................................ 80 » 100 » 120 »
151—200 » 100 » 130 » 170 »
201—300 » 130 » 170 » 220 »
301—400 » 170 » 230 » 290 »
401—600 » 210 » 290 » 350 »
Dessa avgifter gälla såväl i statens järnvägars egen trafik som i samtrafik
men endast för sådana sändningar, för vilka frakt erlägges å avsändnin
gsstationen.
20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
Kilometer
Fraktstyckegodssänd- ningar om minst
V agnslastsändn ingar
örn minst
60 kg.
pr 100 kg.,
Öre
500 kg.
pr 100 kg.,
öre
2.5 ton
pr vagn
pr 100 kg.,
öre
5 ton pr vagn
10 ton
pr vagn
för fisk
pr 100 kg.,
öre
lör sill
pr 100 kg.,
öre
lör fisk
pr 100 kg.,
öre
för sill
pr 100 kg.,
öre
30.....................
75
64
49
41
41
36
36
50.....................
ilo
91
67
56
56
49
49
60.....................
127
105
76
64
64
55
55
70.....................
144
119
85
71
71
62
62
80.....................
162
132
94
79
79
69
69
90.....................
179
146
103
86
86
75
75
100.....................
196
160
112
94
94
82
82
125.....................
239
194
135
113
113
98
98
150.....................
283
228
157
131
131
115
115
200.....................
369
297
202
169
169
148
148
300.....................
542
434
292
244
232
214
193
400.....................
647
517
382
308
266
266
225
500.....................
715
577
457
340
297
284
243
600 .....................
783
637
532
372
328
302
261
Dessa avgifter gälla endast i statens järnvägars egen trafik. I samtrafik
ökas avgifterna med 12 öre per 100 kilogram för styckegods- och
2.5 tons sändningarna samt med 10 öre per 100 kilogram för 5- och 10-tons
lasterna för varje övergång mellan två järnvägar, varjämte i visa fall
s. k. banavgifter, utgående åt en del enskilda järnvägar, kunna tillkomma.
Avgifterna gälla vid fraktbetalning å såväl avsändnings- som mottagningsstationen;
i senare fallet tillkommer dock för styckegodssändningarna
en extra avgift av 20 öre per sändning.
Samtidigt lämnas även uppgift örn gällande fiskefrakter i Norge, vilket
har sitt intresse till jämförelse:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.
21
Nedanstående billige faste fiskefrakter gjelder över Statsbanene, privatbanene og en
rekke bilruter i sarntrafikk med Statsbanene.
G o d 8 s l a g
Kassens mål
Bruttovekt
Frakt pr. pakning i are:
utv. i cm.
ca. kg.
Ilgods1
Fraktgods1
Fisk, fersk og saltet, (torsk, sei, hyse,
uer, hvitting, lyr, lange og brosmé
samt fersk rogn)
t. o. m. 600 km.............
86,5 x 51,6 x 19,1
65
150
150
601 t. o. m. 1000 » ............
»
65
200
200
» t. o. m. 600 » ............
71,1x46,0x15,3
35
80
80
601 t. o. m. 1000 » ............
35
100
100
Sild, fersk, t. o. m. 600 km..........
86,5 x 51,6 x 19,1
65
120
120
601 t. o. m. 1000 » ......
5»
65
150
150
» t. o^ m. 600 * .........
71,1x46,0x15,3
35
70
70
601 t. o. m. 1000 > .........
»
35
90
90
Sild, saltet, t. o. m. 600 km..........
Kvartonne
35
150
100
601 t. o. m. 1000 » .........
»
35
200
125
» t. o. m. 600 » .........
Otting
20
80
50
601 t. o. m. 1000 » .........
»
20
ilo
70
Makrell, fersk ..............................
71,1 x 51 x 23
55
100
100
uansett avstand ...............
71,1x46x15,3
30
60
60
Klippfisk i sarntrafikk med nsrmere
bestemte d/s selskaper över Bergen,
Trondheim og Åndalsnes uansett
avstand ...................................
Jutepackning
1
20
150 når ef- terkrav eller
»Å betsie»
100 forut- betalt.
1 »Å betsie» sendinger og sendinger belagt med etterkrav 20 are pr. kolli i tillegg.
Förslaget om 30 procent fraktlindring å nu gällande tariffer är en
praktisk åtgärd. Då man får förutsätta, att gällande tariffer äro väl avvägda,
när det gäller de olika avstånden, och fraktlättnaderna utgå efter
samma grunder, torde mot detta förslag ingen bärande invändning kunna
göras. Med hänsyn till de nuvarande fiskefrakternas otillfredsställande
beskaffenhet och att motionerna blivit tillstyrkta av 1933 års fiskeriutredning
(yttrandet är intaget i utskottets betänkande), finner utskottet
motionärernas begäran skälig och hemställer alltså,
att riksdagen måtte till fraktlindring av färsk fisk
(inklusive sill och skaldjur) för budgetåret 1935/1936
under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
650,000 kronor att användas till nedsättning av frakterna
å statens och enskilda järnvägar för färsk fisk
med 30 procent, dock ej för sändning, vars innehåll
uppenbarligen är av utländskt ursprung.»
s
-
Uihang till riksdagens protokoll 19H5. 10 samt. Nr 72.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.