Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72

1935-05-07 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1935:72, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

1

Nr 72.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1935 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till främjande

av det svenska fisket.

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) 1:112 av herr Sanne och II: 244 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t

anhålla örn utredning och förslag till åtgärder i syfte att säkerställa

svenska fiskares fångster av islandssill;

2) 1:109 av herr Gustavson, John, m. fl., och 11:233 av herr Heiding

m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående fiskimportens verkningar

med avseende på vårt lands fiskares avsättningsmöjligheter samt att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder samt i övrigt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning;

3) 1:114 av herr Sarme och II: 218 av herr Hansson i Hönö m. fl., likalydande,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta, dels att Kungl.

Maj:t bemyndigas åsätta icke tullbelagd torkad fisk en importavgift av

10 öre per kilogram, dels att genom dylik importavgift inflytande medel

tillföras en särskild fond, förslagsvis benämnd Fiskets stöd- och prisregleringsfond,

vars medel skulle användas till prisreglerande åtgärder på

fiskets område;

4) II: 382 av herr Karlsson i Munkedal m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller örn skyndsam utredning på

vad sätt och i vilken utsträckning ekonomiskt stöd framdeles må beredas

det svenska västkustfisket i syfte att skapa större trygghet för fiskarena,

samt huru detta fiske på ett mera effektivt och planmässigt sätt bör inordnas

i det svenska folkhushållet och att denna utredning må till undersökning

upptaga de detaljfrågor, som i motionen berörts jämte andra

spörsmål som sammanhänga med de olika fiskenas inbördes förhållande

och hela västkustfiskets rationella utnyttjande för länets och landets

försörjning; samt

5) 1:111 av herr Nilsson, Theodor, m. fl., och 11:236 av herr Osberg

m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte till fraktlindring

av svenskfångad färsk fisk (inkl. sill), som fraktas å svenska järnvägarna,

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 72.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

bevilja ett förslagsanslag av 650,000 kronor att utgå enligt de närmare

bestämmelser, som Kungl. Majit kan finna lämpligt meddela.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas

till dessa.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över samtliga

motioner av 1933 års fiskeriutredning samt över motionen II: 382 därjämte

av lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

sistnämnda myndighet efter hörande av handelskammaren i Göteborg

ävensom Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening.

Vad först angår motionerna 1:112 och II: 2M, vilka avse åtgärder i

syfte att säkerställa svenska fiskares fångster av islandssill, har 19 3 3

års fiskeriutredning i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:

Till belysande av frågan finge lämnas en kort redogörelse för sillfisket

vid Island.

Detta idkades numera huvudsakligen med drivgarn och snörpvad utanför

öns nordkust dels av islänningarna själva, dels av utländska fiskare,

som dock måste bedriva fisket uteslutande utanför territorialgränsen.

Fisket vid nordkusten började i senare delen av juli och påginge in i

september, således under inemot två månader. Praktiskt taget hela

fångsten saltades eller kryddades eller levererades till silloljefabriker.

Endast en helt obetydlig del konsumerades i färskt tillstånd. Ett flertal

saltningsstationer hade upprättats i land. Ursprungligen hade även utlänningarna

haft dylika stationer, men när Island genom lagbestämmelser

börjat förbjuda sådana och förhindra utländska fiskare att sälja

sillen i land och begagna isländskt sjöterritorium till stöd för fisket, hade

dessa så småningom inrättat sig för sillens beredning ombord på fångstfartygen

eller särskilda lastfartyg.

Bortsett från en enstaka expedition för fiske med landvad år 1895 hade

det svenska deltagandet i sillfisket vid Island börjat år 1906, då av några

firmor utrustats tvenne expeditioner för fiske med både drivgarn och

snörpvad. Både fiskefartyg och lastfartyg för fångstens hemfraktande

hade medförts. Sillen hade saltats i land. Den sammanlagda fångsten

hade uppgått till något över 9,000 tunnor. Denna expedition hade ett

statsanslag å 20,000 kronor. Liknande expeditioner hade sedan varje år

företagits till världskrigets utbrott. Fisket hade sedan återupptagits år

1921, då ett antal fiskare med statsbidrag å 100,000 kronor utrustat en expedition

bestående av fyra fiskebåtar och ett moderfartyg. Fisket hade

bedrivits med snörpvadar enligt det bohuslänska fiskesättet. Expeditionen

hade lämnat värdefulla erfarenheter för fiskets bedrivande enligt

den bohuslänska metoden, men på grund av särskilda omständigheter

hade det ekonomiska resultatet blivit mindre gott. Med avbrott under ett

par år hade sedan svenskt sillfiske bedrivits vid Island huvudsakligen

av bohuslänska kuttrar med drivgarn. Dessa båtar hade med enstaka

undantag haft kontrakt med svenska firmor angående fångstens avyttring.

Under år 1934 hade dessutom tvenne expeditioner idkat sillfiske

därstädes med snörpvad. Dessa senare expeditioner hade omfattat tillsammans

18 vadlag förutom fartyg och personal för sillens beredning.

Den ena expeditionen hade varit utrustad av fiskare, den andra av importörer.

Efter framställning av fiskeriutredningen hade vardera expedi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

3

tionen erhållit ett statslån å 125,000 kronor på mycket fördelaktiga villkor.

Anskaffande av utrustning för deltagande i sillfiske vid Island hade

från statens sida från och med år 1931 underlättats därigenom, att

räntefritt lån till belopp motsvarande högst 40 procent av kostnaden kunnat

erhållas och ej behövt återbetalas, därest låntagaren under tre på varandra

följande år bedrivit dylikt fiske.

Sillfisket vid Island hade understötts även i annat avseende. Då fiskeriutredningen

våren 1933 påbörjat sitt utredningsarbete, hade till övervägande

upptagits olika möjligheter att stödja det svenska sillfisket vid

Island. Efter överläggningar med såväl fiskare, som importörer och konservfabrikanter,

bade utredningen funnit, att stöd åt detta fiske under

dåvarande förhållanden lämpligen skulle kunna lämnas i form av ett tillfälligt

premieringssystem. Genom en premie av förslagsvis 2 kronor per

tunna skulle fiskarena få ett så betydande tillskott till marknadspriset å

sillen, att de därigenom skulle uppmuntras att deltaga i fisket, På framställning

av fiskeriutredningen hade Kungl. Maj:t ställt ett belopp av

högst 50,000 kronor till förfogande att i huvudsaklig överensstämmelse

med av utredningen närmare föreslagna grunder användas till utbetalning

av dylika premier. I premier hade för år 1933 utbetalats sammanlagt

22,480 kronor 89 öre. Fiskeriutredningen hade framlagt förslag örn

utbetalning av premier även för deltagande i fisket under 1934 men efter

andra grunder, beroende på att fisket skulle komma att drivas även med

snörpvad och samma system ej lämpade sig för drivgarns- och snörpvadsfiske.

Utredningen hade funnit skäl föreligga även för en sådan

ändring i premieringssystemet, att premierna skulle utgå efter en glidande

skala sålunda, att båtar, som erhållit mindre fångst, i viss kompensation

härför skulle få högre premie. För garnbåtar hade utredningen

sålunda föreslagit en premie av för upptill 300 tunnor 3 kronor per

tunna, för därpå följande 100 tunnor 2 kronor per tunna oell för varje

följande tunna 1 krona samt för vadbåtar för upptill 1,000 tunnor 3 kronor

per tunna, för därpå följande 1,000 tunnor 2 kronor per tunna och för

varje följande tunna 1 krona. För premiering enligt dessa grunder hade

Kungl. Majit för år 1934 anvisat ett belopp av 150,000 kronor. På grund

av ogynnsamma väderleksförhållanden med mera hade fångsterna emellertid

ej blivit så stora som beräknats, varför av det anslagna beloppet endast

76,713 kronor 44 öre tagits i anspråk för utbetalning av premier.

Fiskeriutredningen hade i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

den 21 februari 1935 hemställt, att även för år 1935 ett belopp av

150,000 kronor måtte anvisas till utbetalning av premier enligt liknande

grunder, som gällde för år 1934.

I samband med att åtgärder vidtagits för att upparbeta ett svenskt sillfiske

vid Island hade fiskeriutredningen funnit sig böra uppmärksamma

de klagomål, som vid upprepade tillfällen försports från importörer av

saltad och kryddad islandssill över att för tidigt fångad islandssill komme

i marknaden. Under senare år hade fisket börjat allt tidigare, men,

då den tidigt fångade sillen lämnade en mindre god och mindre hållbar

vara, hade fara härigenom uppstått för att marknaden skulle komma att

lida avbräck genom bristande kvalitet hos varan. Fiskeriutredningen hade

haft under övervägande möjligheten av att söka förebygga detta genom

införande av kontroll över kvaliteten av den islandssill, som tillfördes

landet, och hiirvid funnit sig på grund av med en mera ingående

kontroll förenade stora praktiska svårigheter endast böra förorda en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

kontroll i den formen, att saltad, kryddad eller annorlunda beredd islandssill

ej finge till riket införas under tiden 1 juli—5 augusti. Genom

ett sådant förbud skulle i stort sett och utan att någon större apparat

behövde vidtagas tidigt fångad islandssill kunna utestängas från den

svenska marknaden. På framställning av fiskeriutredningen hade ett

dylikt förbud utfärdats för år 1934 och utredningen hade i skrivelse den

20 februari 1935 hemställt örn ett liknande förbud för innevarande år.

Vad anginge deltagande i sillfiske vid Island uuder innevarande år

beräknades enligt vad utredningen inhämtat 19 å 20 båtar komma att

idka fiske med drivgarn. Vad beträffade utrustande av expeditioner för

fiske med snörpvad hade en av förra årets expeditioner redan vidtagit

åtgärder för att i år fortsätta fisket, och ansökan örn lån till en expedition

förelåge från ett nytt företag.

.Under den tid av nära 30 år, som Sverige med vissa avbrott deltagit i

sillfisket vid Island, hade erfarenheten lärt, att svenska fiskare uppenbarligen

haft mycket svårt att med verklig framgång kunna bedriva detta

fiske. För de svenska fiskarne vore det givetvis förenat med vissa risker

att giva sig ut på sillfisket vid Island. De vore nödsakade att skaffa sig

en särskild för detta fiske avsedd ganska dyrbar utrustning, som endast

kunde användas 6 å 8 veckor örn året. De osäkra väderleksförhållandena,

vilka ofta försvårade eller omöjliggjorde fiskets bedrivande och sillens

behandling, som måste ske ombord utanför territorialgränsen, samt de

starka växlingarna i priserna på islandssillen vore ock ägnade att göra

riskerna större. Men såsom av det anförda torde framgå, hade också

från statsmakternas sida vidtagits omfattande åtgärder för att för fiskarena

underlätta igångsättande av detta fiske och i görligaste mån minska

riskerna. I motionerna framhölles, att uppmärksamhet torde böra ägnas

detta fiske framför allt under synpunkten, huruvida det ej skulle vara

lämpligt att en del fiskare i stället för att söka sitt uppehälle av andra

fisken, som för närvarande lede av allvarliga avsättningssvårigheter,

överginge till sillfiske vid Island. Det torde vara uppenbart, att

när Kungl. Majit under de senare åren vidtagit ovan angivna åtgärder,

detta skett just med ledning av denna synpunkt.

När motionärerna vidare framhölle svårigheten för fiskare att erhålla

kontrakterad, säkrad avsättning för sina fångster, vore det givetvis riktigt,

att en sådan svårighet förelåge liksom vid alla affärsuppgörelser.

Men det borde även framhållas, att vederbörande myndigheter samt fiskeriutredningen

icke utan framgång medverkat till åstadkommande av

dylika kontrakt. Det finge dock anmärkas, att det kunde hända, att det

på grund av svårigheten att beräkna de blivande priserna på islandssillen

för fiskare ställde sig fördelaktigare att icke hava förhandskontrakt

örn försäljning av fångsten till ett visst pris. Detta hade inträffat år

1934.

. När fiskeriutredningen föreslagit Kungl. Majit att vidtaga förra årets

kraftiga stödåtgärder för islandsfisket, hade även den tankegången spelat

in, att man borde giva svenska fiskare ett verkligen starkt handtag för

att örn möjligt få utrönt, huruvida det överhuvudtaget funnes förutsättningar

för ett svenskt sillfiske vid Island. Det ville synas som örn mari

knappast kunde begära, att statsmakterna hitintills skulle hava sträckt

sin medverkan längre än de gjort. Motionärerna hemställde örn utredning

och förslag till åtgärder i syfte att säkerställa svenska fiskares

fångster av islandssill men anvisade knappast någon väg att nå detta syfte.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.]

5

Det syntes emellertid hava föresvävat motionärerna, att fiskarena alltid

borde garanteras att få sina fångster sålda till ett visst pris. Enligt

utredningens mening torde detta icke kunna ske utan mycket djupt ingripande

åtgärder från statens sida av både handelspolitisk och ekonomisk

art. Av flera skäl, som det icke torde vara nödvändigt att här ingå

på, och i avvaktan på resultatet av hittills vidtagna stödåtgärder hade

utredningen ej ansett sig kunna tillråda vidtagande av dylika åtgärder

men ville därmed icke hava förnekat, att det kunde finnas även andra

åtgärder än de redan vidtagna, som kunde visa sig ändamålsenliga.

Utredningen, som delade motionärernas mening angående önskvärdheten

av att det svenska islandsfisket ej blott måtte vidmakthållas utan

även alltjämt utvecklas, ville ej motsätta sig, att frågan om åtgärder för

beredande av säkrare avsättning av svenska fiskares fångster av islandssill

ytterligare utreddes, därest erfarenheterna av nu vidtagna eller blivande

stödåtgärder eller andra särskilda omständigheter därtill skulle

föranleda.

Ledamoten av utredningen herr Frans Hansson har avgivit särskilt

yttrande av följande lydelse:

»Hänvisande på den redogörelse som kommittén lämnat angående hittills

vidtagna åtgärder nödgas jag dock framhålla att skall detta fiske ej

ytterligare sjunka tillhaka måste åtgärder vidtagas att säkerställa avsättningen

för dessa fiskares fångster. Sålunda idkade år 1930 11, år 1931

17, år 1932 26, år 1933 19, och år 1934 17, huvudsakligen bohuslänska kuttrar,

sillfiske med drivgarn vid Island. Att andra åtgärder äro oundgängligen

nödvändiga framgår utav att på en särskild deputations hemställan

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet efter tillstyrkande

av lantbruksstyrelsen förra året vidtog extra åtgärder för att helt eller

delvis säkerställa avsättningen för 6 båtar. Endast 11 av de övriga båtarna

kunde år 1934 erhålla kontrakterad avsättning genom egna överenskommelser

med konservfabrikerna. På grund härav anser jag sålunda

den i motionen begärda utredningen påkallad och erforderlig, varför

densamma av mig tillstyrkes.»

Vidkommande motionerna 1:109 och II: 233, vilka avse utredning i syfte

att skydda svenska fiskares avsättningsmöjligheter mot fiskimportens

verkningar, har 1933 års fisher iutredning i sitt yttrande anfört

i huvudsak följande:

Angående omfattningen av vår avsättning utrikes syntes på skilda håll

råda en missuppfattning, som torde hava sin grund däri, att de betydande

kvantiteter färsk fisk, som svenska fiskebåtar avsatte utrikes direkt från

fångstplatserna — en avsättning som vore av synnerligen stor betydelse

för de bohuslänska fiskarena och varpå till exempel deras fiske i Nordsjön

och Skagerack i väsentlig mån vore baserat — ej redovisades i vår

utförselstatistik. I följande tabell lämnades en översikt över Sveriges införsel

och avsättning utrikes av färsk fisk under åren 1925—1933:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

Införsel

Avsättning utrike;

S

År

Utförsel från

Avsättning direkt

Sverige

från fångstplatserna

Summa

V i k t s m ä n g d, kg.

1925 ................

................ 9,947,602

16,955,511

5,521,000

22,476,511

1926 ................

................ 12,148,390

17,527,598

6,603,000

24,130,598

1927 ................

................ 10,599,898

18,415,413

5,949,000

24,364,413

1928 ................

................ 10,484,383

20,134,016

8,565,000

28,699,016

1929 ................

................ 12,721,164

16,762,289

9,186,000

25,948,289

1930 ................

................ 11,318,245

19,168,915

8,392,000

27,560,915

1931 ................

................ 10,573,365

15,398,444

8,740,406

24,138,850

1932 ................

................ 10,823,463

16,196,906

8,273,686

24,470,592

1933 ................

................ 10,657,524

16,006,308

c:a 13,400,000 c:a

29,406,308

Värde, kr.

1925 ................

................ 6,021,493

6,845,400

2,804,000

9,649,400

1926 ................

................ 6,226,348

6,378,075

3,466,000

9,844,075

1927 ................

................ 5,984,670

6,314,725

3,364,000

9,678,725

1928 ................

................ 5,849,824

5,911,138

3,519,000

9,430,138

1929 ................

................ 7,127,381

5,996,320

3,423,000

9,419,320

1930 ................

................ 7,505,699

6,197,684

3,494,000

9,691,684

1931 ................

................ 6,831,014

4,544,605

3,059,328

7,603,933

1932 ................

................ 6,246,531

5,372,946

2,915,051

8,287,997

1933

................ 5,863,431

4,889,090

c:a 3,345,000 c:a

8,234,000

Avsättningen på utländska marknader av färsk fisk, fångad av svenska

fiskare, vore sålunda väsentligt större än införseln till riket av färsk fisk,

fångad av utländska fiskare. Sålunda hade under tidsperioden 1925—1933

avsättningen utrikes vad viktsmängden anginge varit omkring två till

två och trefjärdedels gånger så stor som införseln. Även värdet av den

utrikes avsatta färska fisken hade varit betydligt större än värdet av införseln

av samma vara. Härvid finge emellertid påpekas, att danska

fiskare på vissa platser införde fisk, som ej redovisades i vår införselstatistik,

men vore denna import helt säkert icke av den omfattning, att den

i nämnvärd grad kunde rubba den förutnämnda proportionen mellan vår

införsel och avsättning utrikes av färsk fisk.

Restriktioner ifråga örn införsel av färsk fisk till vårt land funnes för

vissa fiskslag. Sålunda vore införseln av färsk långa avsedd för beredning

till spillånga reglerad på så sätt, att tillstånd till införsel skulle

sökas och ej kunde medgivas för större kvantitet än som motsvarade 40

% av den kvantitet svenskfångad långa, sökanden inköpt för beredning

till spillånga. Utmed västkusten finge rödspätta under 27 cm totallängd

ej införas till riket, och för viss del av Östersjön funnes jämväl förhud att

ilandföra rödspätta och skrubba under vissa minimimått. För gädda

gällde, att fisk under 40 cm totallängd ej finge saluliållas eller försäljas.

_Att i ett så långsträckt land som Sverige med så olikartade fisken i de

olika delarna in- och utförseln av färsk fisk kunde gestalta sig helt annor

lunda i en landsända mot i en annan, så att i ett område införseln kunde

vara betydande, medan inom ett annat område förhållandet vore det rakt

motsatta, kunde ej vara ägnat att förvåna. Härtill lcomme, att konsumenternas

önskemål ej sällan gestaltade sig olika i olika trakter. Det

syntes fiskeriutredningen därför som hade man vid bedömande av hithö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

7

rande frågor att se på fiskutbytet i sin helhet för landet och ej låta de

lokala frågorna och intressena bliva dominerande. Med hänsyn såväl till

den nu antydda gestaltningen av vår in- och utrikeshandel med färsk fisk

som till dennas samband med vår utrikeshandel i övrigt funné utredningen,

att sådana restriktioner med avseende å införseln av färsk fisk,

som motionerna torde avse, måste, ej minst ur synpunkten av tillgodoseendet

av de svenska fiskarenas egna intressen att avsätta sina fångster

utrikes, giva anledning till betänkligheter i handelspolitiskt hänseende

av den beskaffenhet, att utredningen icke ansåge sig kunna tillstyrka vidtagande

av åtgärder i dylik riktning.

I fråga örn skaldjur finge fiskeriutredningen fästa uppmärksamheten

på att under de tre senaste åren utförseln av hummer — i fråga örn både

mängd och värde — varit större än införseln därav:

. Införsel Utförsel

stycken

1932 .............................................. 177,562

1933 ............................................... 142,496

1934 ............................................... 147,142

värde, kr. stycken värde, kr.

149,745 206,267 154,205

113,222 200,199 167,285

124,791 203,899 175,244

Erinras finge ock, att hummer ej finge införas till riket under den tid,

då enligt för hela landet gällande bestämmelse hummer ej finge fångas.

En betydande införsel ägde rum av torkade och saltade fiskvaror, framförallt

torr fisk, kabeljo (klippfisk) samt salt sill. Varor av likartat slag

som de två förstnämnda bereddes även här i landet av fångster vid det

bohuslänska storsjöfisket. Under senare år hade omfattande åtgärder

från det allmännas sida vidtagits för att främja utvecklingen av detta

fiske och därmed även produktionen av dessa varor. Sålunda hade införseln

av spillånga belagts med tull av 75 öre per kilogram, och importen

av färsk långa avsedd för beredning till spillånga hade reglerats. En

offentlig — visserligen frivillig men beträffande spillånga dock allmänt

anlitad — kontroll över beredningen av spillånga och kabeljo hade sedan

flera år tillbaka varit anordnad. De vid kontrollen godkända varorna

försåges med kontrollstämpel, som kunde sägas utgöra ett slags reklammärke

för dessa av svenskfångad fisk beredda varor. År 1934 hade dessutom

av statsmedel anvisats 5,000 kronor till propaganda för ökad användning

av svensk spillånga. Vidare finge nämnas, att utövarna av

storsjöfiske år 1934 av statsmedel erhållit pristillägg å viss del av

fångsten, varjämte även i annat avseende ekonomiskt understöd från statens

sida lämnats detta fiske. Uteslutet torde ej vara, att även under innevarande

år åtgärder från statens sida komme att vidtagas till storsjöfiskets

stödjande. Fängstresultatet för detta fiske visade för senare år en

ökning, såsom framginge av följande uppgifter angående den totala

fångstmängden och värdet av densamma:

År

1931 ....................................................... 1,831,115 kg värde 492,085 kronor

1932 ...................................................... 1,945,476 » » 514,557 »

1933 ........................................................ 2,562,698 » » 568,106 »

1934 ............................................... c:a 2,740,000 » » c:a 700,000 »

Beredningen av spillånga av svenskfångad långa hade ävenledes ökats

under senare år:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

1928

1929

1930

1931

121,210 kg. 1932

132,388 » 1933

145,429 » 1934

175,678 »

201,207 kg.

259,059 »

329,000 »

Den saltade och kryddade sill, som infördes i landet, utgjordes till väsentlig

del av islandssill. Ett svenskt fiske efter islandssill hade med

avbrott för några år hedrivits alltsedan år 1906. Omfattande åtgärder

hade från statens sida vidtagits för att stödja detta fiske och därmed

främja, att svenska fiskare beredde och tillförde vårt land ifrågavarande

varor. För vad i sådant syfte åtgjorts hade fiskeriutredningen närmare

redogjort i yttrande över motionerna 1:112 och II: 244.

Det torde för förevarande spörsmål även vara av intresse att erinra

örn de åtgärder, som från statens sida vidtagits för att på organisatorisk

väg söka hjälpa fiskare till en bättre avsättning av fångsterna. Så hade

särskilt skett i fråga örn avsättningen av strömming, och hade genom

beslut vid 1934 års riksdag anvisats medel till lån på förmånliga villkor

åt ekonomiska fiskareföreningar för beredning, förvaring och avsättning

av fisk (kungörelse den 11 maj 1934).

På grund av vad sålunda anförts funne sig 1933 års fiskerintrenning

icke böra förorda bifall till förevarande motioner.

Motionerna 1:114 och 11:218, vilka avse, att å icke tullbelagd torkad

fisk skulle upptagas importavgifter att tillföras en fond till prisreglerande

åtgärder på fiskets område, har 1933 års fiskeriutredning

av de handelspolitiska skäl, som närmare utvecklats i utredningens yttrande

över motionerna 1:109 och II: 233, ansett sig ej kunna tillstyrka.

Utredningen har erinrat örn att på framställning av utredningen ett belopp

av 50,000 kronor förra året av Kungl. Maj:t ställts till förfogande för

anordnande av försök att reglera priserna å vissa fiskslag vid fiskauktionerna

i Göteborgs fiskhamn samt framhållit, att Kungl. Maj:t för ett nytt

försök innevarande år ställt 45,000 kronor till förfogande. Det har synts utredningen

som vore det lämpligast, att, där det befunnes önskvärt och möjligt

att anordna prisregleringar, detta skedde på liknande sätt som vid

nu nämnda försök och att för sådant ändamål anvisades särskilda medel

och ej tillgrepes, såsom i motionerna föreslagits, åtgärder av handelspolitisk

innebörd.

Ledamoten av fiskeriutredningen herr Frans Hansson har emellertid

yrkat bifall till motionerna 1:114 och II: 218.

Beträffande motionen 11:382, vari hegäres utredning angående åtgärder

till främjande av det svenska västkustfisket, har lantbruksstyrelsen

i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:

Givetvis kunde det finnas en del frågor rörande västkustfisket, som

behövde närmare undersökas, och åtgärder som borde vidtagas till ytterligare

stöd för västkustfisket, men då det redan funnes en av Kungl.

Majit tillsatt kommitté, 1933 års fiskeriutredning, med uppdrag att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för fiskerinäringens

understödjande m. m. och då Kungl. Majit så sent som den 15 februari

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

9

1935 bemyndigat chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga

för utredning rörande frågan, vilka åtgärder som borde och kunde

vidtagas för att i möjligaste mån skapa nya utvägar till sysselsättning

för den del av befolkningen inom Göteborgs och Bohus län, som eljest

torde sakna möjlighet att där vinna sin utkomst, ville det synas vara obehövligt

att nu igångsätta ytterligare en särskild utredning för västkustfisket.

Handelskammaren i Göteborg har funnit den i motionen begärda

utredningen vara överflödig, i det att densamma till väsentlig

del redan torde kunna anses vara utförd eller föremål för handläggning

av personer, som besutte alldeles särskilda förutsättningar inom det åsyftade

området.

Styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening

har ansett en utredning — liknande den, som företagits i fråga örn

jordbruket, och omfattande bland annat frågan örn fiskavsättningens fördelning

över landet, försäljningens organisation och fiskarebefolkningens

ekonomiska ställning — vara önskvärd, därest de redan tillsatta utredningskommittéerna

ej komme att, eller jämlikt dem meddelat uppdrag ej

kunde, till fullständig utredning upptaga berörda frågor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har såsom eget

utlåtande åberopat vad havsfiskeföreningen anfört.

1933 års lisker iutredning har i sitt yttrande till en början

anfört:

Motionärerna framhölle, att trots de betydande anslag till stöd för den

hårt betryckta fiskerinäringen, som anvisats av särskilt 1934 års riksdag,

läget i många fiskelägen i Bohuslän dock vore sådant, att ytterligare åtgärder

vore ofrånkomliga. För fiskerinäringens vidkommande, och särskilt

för denna näring vid rikets västkust, märktes nämligen enligt motionärernas

mening ännu icke några lättnader i den kris, som under senare

år rått i svenskt näringsliv. Även örn det senaste året varit ogynnsamt

för några fisken i Bohuslän, ville 1933 års fiskeriutredning dock i

anledning av detta motionärernas uttalande framhålla, att efter vad som

framginge av försäljningssummorna i Göteborgs fiskhamn, en viss ljusning

syntes hava inträtt under det senaste året. Under år 1933 hade nämligen

där försålts cirka 40 miljoner kilogram fisk till ett pris av cirka 8.4

miljoner kronor, under år 1934 cirka 38 miljoner kilogram till nära 9 miljoner

kronor. Under den gångna vintern hade priserna vid fiskauktionerna

i Göteborg i allmänhet varit bättre än året förut, såsom framginge av

följande översikt över medelpriserna — i öre per kilogram — dels för

hela den försålda kvantiteten fiskvaror, dels för de under denna årstid

viktigaste fiskslagen. Medelpriset motsvarande månad året förut angåves

inom parentes:

titet

Kolja

Torsk

Vitling

Sill

November 1934

...... 24 (19)

38 (24)

23 (21)

23 (17)

19 (14)

December 1934

...... 20 (12)

48 (22)

25 (17)

24 (12)

15 (9)

Januari 1935

18 (16)

55 (54)

26 (30)

27 (26)

14 (12)

Februari 1935

...... 19 (16)

48 (50)

24 (28)

26 (25)

10 (9)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

Det sammanlagda försäljningsbeloppet för de fyra månaderna november

1934—februari 1935 hade uppgått till cirka 3.4 miljoner kronor mot

cirka 3 miljoner kronor motsvarande tid året förut. Under januari 1935

hade cirka 5.3 miljoner kilogram försålts till cirka 946,000 kronor mot

cirka 3.9 miljoner kilogram till cirka 626,000 kronor samma månad året

förut, under februari 1935 cirka 3.2 miljoner kilogram till cirka 593,000

kronor mot 5.3 miljoner kilogram till cirka 824,000 kronor året förut. Även

från exportörhåll hade uttalats, att läget på exportmarknaden väsentligt

förbättrats på sista tiden. Man torde därför glädjande nog ej behöva se

så mörkt på situationen för västkustfisket, som motionärerna gjorde.

Efter att hava erinrat örn de åtgärder till främjande av storsjöfisket och

det svenska sillfisket vid Island, för vilka utredningen redogjort i sina

här ovan återgivna yttranden över motionerna 1:109 och II: 233 samt

1:112 och II: 244, fortsätter utredningen:

På framställning av fiskeriutredningen hade även en del andra åtgärder

vidtagits speciellt berörande västkustfisket. Till anordnande av försök

att reglera priserna å vissa fiskslag vid fiskauktionerna i Göteborgs fiskhamn

hade under förra året visst belopp av statsmedel ställts till förfogande.

Försöket hade emellertid utfallit så tillfredsställande, att de anslagna

medlen icke till någon del behövt tagas i anspråk och att från

fiskarehåll gjorts framställning örn upprepande av försöket. Till försök

att exportera fisk till mera avlägset belägna länder hade aktiebolaget

svenska fryserierna i Göteborg erhållit ett anslag å 20,000 kronor. Fiskeriutredningen

hade tänkt sig, att avsättningen av särskilt makrill härigenom

skulle kunna främjas.

Bland mera allmänna åtgärder, som på framställning av fiskeriutredningen

vidtagits till främjande av fiskerinäringen och som även kommit

västkustfisket till godo, finge nämnas beredande av möjligheter till lån

på fördelaktiga villkor åt ekonomiska fiskareföreningar för beredning

och försäljning av fångsterna, lättnader i inbetalning av fiskerilån och

kontantunderstöd åt behövande fiskare. 1934 års riksdag hade för budgetåret

1934/1935 anslagit, utöver de ordinarie anslagen till fiskerinäringens

främjande, 700,000 kronor till lån till fiskareföreningar, 750,000 kronor till

understöd åt fiskare, 250,000 kronor till ersättning för förstörd fiskredskap

med flera åtgärder att stödja fisket och dess utövare och 15,000 kronor

till utplantering av rödspätta vid västkusten. Därjämte finge erinras

om de åtgärder, som årligen med anslag från staten, hushållningssällskapet,

havsfiskeföreningen med flera vidtoges till fiskets stödjande, samt

örn de olika fiskeriorganisationernas verksamhet i samma syfte.

Motionärerna påpekade, att en del detaljspörsmål berörande det bohusländska

fisket, bland annat hummerfisket, tarvade särskild utredning.

Enligt gällande författningar ankomme det på Kungl. Maj:t respektive

vederbörande länsstyrelse att fatta beslut i frågor örn gemensam fisketid

för hummer, liksom ock i övriga frågor angående reglering av fisket, varför

någon särskild utredning av dylika frågor ej torde vara erforderlig.

Efter vad utredningen inhämtat förelåge för närvarande hos länsstyrelsen

i Göteborg ett flertal framställningar i dylika frågor, däribland även

angående tiden för hummerfisket. Samtliga ärenden vore föremål för

utredning i vanlig ordning.

Enligt motionen borde även bestämmelsen örn fri fiskerätt bliva före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

11

mål för revision i syfte att utvidga delina rätt. Fiskeriutredningen finge

i anledning härav erinra om, att frågan om fiskerätten vid västkusten

efter en mycket långvarig och ingående utredning varit föremål för riksdagens

beslut så sent som är 1928.

Då motionen utmynnade i förslag, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit

anhålla om särskild utredning rörande västkustfisket, ville fiskeriutredningen

utöver det ovan anförda erinra örn att så sent som i februari

innevarande år av chefen för handelsdepartementet efter Kungl. Marits

bemyndigande tillkallats sakkunniga för utredning rörande frågor örn

Bohusläns försörjningsmöjligheter. Vid detta förhållande syntes det,

ehuru ytterligare frågor behövde närmare undersökas och åtgärder vidtagas

till västkustfiskets främjande, vara obehövligt att nu, såsom i

motionen föresloges, igångsätta en ny särskild utredning härom. Nya

spörsmål uppstode helt naturligt ständigt för detta fiske liksom ock för

fisket i övriga delar av landet i samband med utvecklingen av fiskeritekniken,

ändringar i marknadsläget såväl inom landet som utrikes, växlingar

i fiskbeståndet och så vidare, och vore det givetvis angeläget, att

denna utveckling och dessa växlingar följdes med uppmärksamhet och

att de åtgärder, som vidtoges för fiskerinäringens stödjande, anpassades

därefter. Fiskeriutredningen finge emellertid i detta sammanhang påpeka

de möjligheter västkustfiskets olika intressenter hade att genom sina

organisationer tillvarataga sina intressen, framföra sina önskemål samt

i flera fall även själva vidtaga de åtgärder, som ansåges önskvärda, eller

föranstalta örn utredningar. Förutom Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening,

som kunde sägas intaga ett slags halvofficiell ställning och

vars verksamhet vore av mera allmän art, funnes en speciell hela västkusten

omfattande organisation av fiskare, Svenska västkustfiskarnas

centralförbund. Därjämte hade vissa fisken sina speciella organisationer,

så till exempel storsjöfisket, islandsfisket, gammar kr illfisket, skarpsillfisket,

ångtrålfisket. Organisationer funnes även för både engros- och

detaljfisldiandeln, för försäljning av spillånga, för propaganda med mera.

Med hänsyn till det anförda funne 1933 års fiskeriutredning tillräckliga

skäl ej föreligga för att förorda bifall till motionen.

Beträffande motionerna 1:111 och 11:236, vari hemställes örn ett anslag

å 650,000 kronor för lindring av järnvägsfrakterna för svenskfångad färsk

fisk, har 1933 års fiskeriutredning anfört i huvudsak följande:

Motionärerna framhölle, att frakten för fisk ställde sig hög, i viss grad

beroende på det tunga emballaget. Fiskeriutredningen finge upplysa, att

den på västkusten mest använda lådtypen, den s. k. halvlådan, rymmande

40 å 50 kilogram fisk eller sill, uppnådde packad med is en bruttovikt

av cirka 65 kilogram. En mindre låda, s. k. dose, huvudsakligen använd

för försändning av makrill och rymmande cirka 20 kilogram, uppnådde

packad med is en bruttovikt av cirka 35 kilogram. Frakten för dylika

lådor beräknades som för 70 respektive 40 kilograms vikt.

Färsk fisk — vartill enligt järnvägarnas frakttaxa även sill och strömming

hänfördes — befordrades å järnvägarna städse som ilgods, dock ej

med snälltåg, mot frakt såsom för fraktgods men i vissa fall med visst

tillägg. Enligt den taxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, beräknades

frakten enligt tariff 1, oell nämnda tillägg utginge mod 10 procent,

dock ej, när frakt erlades för avstånd över 200 kilometer i vidare mån

än som erfordrades för att frakten icke skulle understiga den med 10 pro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

cent förhöjda avgiften för 200 kilometer. Frakten beräknades för minst

20 kilogram och minsta fraktavgiften utgjorde 1 krona. Skulle frakten

betalas vid framkomsten utginge för styckegods en tilläggsavgift av 20

öre per sändning.

Genom nämnda taxa hade skett en omläggning av styckegodstarifferna

i den riktning, att värdetarifferingen övergivits och ensartade tariffer

införts för allt gods oavsett detsammas värde, tariff 1 för små sändningar

och tariff 2 för sändningar örn minst 500 kilogram. Det för färsk fisk

utgående frakttillägget med 10 procent, som förut gällt för alla avstånd,

hade begränsats på angivet sätt. Ny för 1934 års taxa vore nämnda tillläggsavgift

för sändning, för vilken mottagaren skulle betala frakten.

För försändning av färsk fisk som styckegods hade den nya taxan å avstånd

upp till 200 kilometer medfört en sänkning men å större avstånd en

höjning av fraktsatserna. Sänkningen kompenserades för mindre sändningar

genom den nya tilläggsavgiften för sändning, för vilken frakten

betalades av mottagaren. Sålunda hade den nya taxan för de vanligaste

styckegodssändningarna av färsk fisk — med bruttovikt av 40 respektive

70 kilogram — ej kommit att innebära någon minskning av fraktkostnaden

på kortare avstånd utan i vissa fall en höjning. Fraktkostnaderna,

då frakten betalades av mottagaren, för dylika sändningar enligt såväl

1934 års som förut gällande taxa framginge av följande översikt:

1934 års taxa Förut gällande taxa

Bruttovikt Bruttovikt

Avstånd

40 kg.

70 kg.

40 kg.

70 kg.

km.

kr.

kr.

kr.

kr.

50..............

......... 1:20

1:20

1: —

1. —

100...............

......... 1:20

1:80

1: 20

1:80

150..............

......... 1:50

2:40

1:40

2:40

200...............

1: 90

3:10

1:70

2:90

300 ..............

......... 2:50

4: -

2:10

3:60

400...............

......... 2:80

4:80

2: 40

4:20

500...............

......... 3:40

5:30

2: 70

4: 70

1,000 ..............

......... 4:50

8: 40

3:80

7:20

Genom 1934 års taxa hade ingen ändring skett i fraktsatserna för

vagnslastgods för försändning å de avstånd, som i fråga örn färsk fisk

vore av betydelse, exempelvis från Göteborg till Stockholm.

Då färsk fisk huvudsakligen försändes som styckegods och frakten merendels

betalades vid framkomsten, hade från fiskhandlarehåll gjorts

gällande, att den nya frakttaxan innebure en sådan ökning i fraktkostnaden,

att avsättningen försvårats. För de längre avstånden bleve enligt

den nya taxan, förklarade fiskhandlare, särskilt i fråga örn billiga åskslag

eller då priset på grund av riklig tillförsel vore lågt, förhållandet

mellan varans pris och frakten oproportionerligt och mången detaljhandlare

droge sig för att göra inköp, då frakten ginge till samma eller högre

belopp än varan. Från fiskhandlarehåll gjorde man vid bedömandet av

fraktfrågan gärna jämförelse med förhållandena i Norge, där frakterna

för fisk vore väsentligt lägre än i Sverige.

Motionärerna föresloge, att medel skulle anvisas till sänkning av frakterna

för färsk fisk på liknande sätt som skett i fråga örn kalk för jordbrukets

behov, och hade tänkt sig en fraktlindring med 30 procent. Då

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 13

fiskerinäringen genom den ifrågasatta fraktlindringen skulle få ett välbehövligt

stöd, hade fiskeriutredningen ingenting att erinra mot en dylik

fraktlindring utan tillstyrkte densamma. Enligt utredningen syntes

lämpligen böra förfaras så, att den som erlade frakten gottskreves en

fraktlindring med 30 procent, å vilket belopp han hade att avlämna

kvitto. Mot sådana kvitton skulle järnvägarna hava att hos statskontoret

lyfta vederbörligt belopp. Fraktlindringen borde gälla både statens

och enskilda järnvägar samt försändning både som stycke- och som

vagnslastgods samt avse budgetåret 1935/1936.

Motionen utginge från att fraktlindring endast skulle lämnas å svensklangad

fisk och att utfästelse skulle avgivas, att den fisk, för vilken

fraktlindring begärdes, vore svenskfångad. Fiskeriutredningen ansåge en

sådan ordning knappast möjlig att genomföra på grund av att en grossist

ofta i samma låda sände både svenskfångad och utländskfångad fisk och

att synnerligen stora svårigheter skulle uppstå för en kontroll. I vissa

fall skulle måhända avsättningen kunna lida avbräck genom en sådan

bestämmelse, nämligen när tillgång ej funnes på svenskfångad fisk av

visst rekvirerat slag. Fiskeriutredningen ansåge dock, att undantag

från fraktlindring utan svårighet borde kunna göras för sändning, vars

innehåll uppenbarligen vore av utländskt ursprung. För försändning av

färsk fisk till utlandet gällde redan nu en nedsättning av fraktsatserna med

cirka 33 procent. Fiskeriutredningen hade ingenting att erinra mot att

den ifrågasatta fraktlindringen komme att avse även dylik försändning

men hade ej varit i tillfälle att närmare undersöka, huruvida den nu

ifrågasatta fraktlindringen lämpligen kunde tillämpas även på försändelse

till utlandet.

Motionärerna hade föreslagit fraktlindring endast å färsk fisk. Det

torde kunna ifrågasättas, huruvida förslaget ej borde utsträckas att avse

även skaldjur, vilket utredningen funne önskvärt.

Fiskeriutredningen, som icke haft möjlighet att närmare utreda och

beräkna, huruvida det föreslagna beloppet av 650,000 kronor vore tillräckligt

för den av motionärerna ifrågasatta fraktlindringen, finge förorda,

att ett förslagsanslag av 650,000 kronor anvisades för ändamålet.

Det syntes fiskeriutredningen svårt att på förhand bedöma verkan av en

fraktlindring. Man torde dock i första hand hava att räkna med att genom

fraktlindringen detaljhandlare sporrades till ökade inköp och att på

så sätt avsättningen ökades, och varje ökning i avsättningen komme givetvis

alltid fiskare till godo.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finge 1933 års fiskeriutredning

förorda, att för budgetåret 1935/1936 anvisades ett förslagsanslag av

650,000 kronor att användas till nedsättning av frakterna å statens och

enskilda järnvägar för färsk fisk med 30 procent, dock ej för sändning,

vars innehåll uppenbarligen vore av utländskt ursprung.

Utskottet kan, i anslutning till vad som uttalats i motionerna 1:112 och

II: 244, vitsorda önskvärdheten av att det svenska sillfisket vid Island ej

blott vidmakthålles utan även utvecklas, detta framförallt ur den synpunkten,

att de svenska fiskarena kunna beredas ökade arbetstillfällen

och avsättningsmöjligheter genom att en del av dem övergå till islandsfiske

från andra fisken. Emellertid har Kungl. Maj:t, såsom 1933 års

fiskeriutredning i sitt yttrande över motionerna framhållit, just med led
-

lHskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

ning av denna synpunkt under de sista åren vidtagit verkligt kraftiga

stödåtgärder för islandsfisket, bland annat innebärande — förutom meddelande

av statslån på mycket fördelaktiga villkor •— utbetalande av premier

såsom tillskott till marknadspriset på sillen. Tilläggas må, att enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 12 april 1935 ett belopp av omkring 75.000

kronor står till förfogande för utbetalning av dylika premier även för år

1935. I likhet med fiskeriutredningen vill utskottet varken förneka, att

andra åtgärder än de redan vidtagna kunna visa sig ändamålsenliga, eller

motsätta sig, att frågan örn åtgärder för beredande av säkrare avsättning

av svenska fiskares fångster av islandssill ytterligare utredes, därest erfarenheterna

av nu vidtagna eller blivande stödåtgärder eller andra särskilda

omständigheter därtill skulle föranleda. Då utskottet har kännedom

örn att Kungl. Majit med uppmärksamhet följer denna fråga och

förutsätter, att Kungl. Maj:ts behandling av frågan framdeles liksom hittills

kommer att vara inriktad på att erforderliga åtgärder i mån av behov

bliva vidtagna, finner utskottet emellertid den i motionerna begärda

skrivelsen från riksdagens sida icke vara av behovet påkallad.

Vad därefter angår motionerna 1:109 och II: 233, som åsyfta den svenska

fiskarbefolkningens skyddande mot utländsk konkurrens, samt motionerna

1:114 och II: 218, som avse upptagande av importavgift å icke tullbelagd

torkad fisk, kan utskottet med hänsyn till de handelspolitiska skäl,

som fiskeriutredningen antytt, icke biträda dessa motioner.

I motionen II: 382 begäres utredning angående åtgärder till främjande

av det svenska västkustfisket. Utskottet anser, i likhet med Göteborgs

och Bohus läns havsfiskeförening samt länsstyrelsen i nämnda län, en utredning

— liknande den, som företagits i fråga örn jordbruket, och omfattande

bland annat frågan örn fiskavsättningens fördelning över landet,

försäljningens organisation och fiskarebefolkningens ekonomiska ställning

— vara önskvärd även beträffande den bohuslänska fiskerinäringen.

Emellertid vill utskottet erinra, att det uppdrag, som lämnats 1933 års

fiskeriutredning, omfattar verkställande av utredning och avgivande av

förslag rörande åtgärder för fiskerinäringens understödjande och lättandet

av denna närings avsättningssvårigheter. Såsom fiskeriutredningen

i sitt yttrande över motionen framhållit, hava på dess förslag åtskilliga åtgärder

blivit vidtagna till västkustfiskets främjande. Vidare har chefen

för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15

februari 1935. tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande frågan,

vilka åtgärder som böra och kunna vidtagas för att i möjligaste män

skapa nya utvägar till sysselsättning för den del av befolkningen inom

Göteborgs och Bohus län, som eljest torde sakna möjlighet att där vinna

sin utkomst. Sistnämnda utredning lärer även komma att avse länets

fiskarbefolkning. I anslutning till vad som uttalats i samtliga över motionen

avgivna yttranden anser utskottet resultatet av förenämnda utredningar

böra avvaktas, innan en ny utredning igångsättes. Därest de re
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

15

dan tillsatta utredningskoinmittéerna ej komma att eller jämlikt dem

meddelat uppdrag ej kunna i ovan antydd omfattning upptaga frågan

örn västkustfisket till behandling, måste emellertid, såsom havsfiskeföreningen

framhållit, en särskild utredning härom anses önskvärd.

Vad slutligen angår det i motionerna 1:111 och 11:236 framförda förslaget

örn lindring av järnvägsfrakterna för svenskfångad färsk fisk, vill

utskottet erinra örn den behandling, som statsmakterna år 1933 ägnade

frågan örn fiskfrakterna. Frågan gällde då närmast, att vid de svenska

järnvägarna skulle — efter förebild av förhållandena i Norge — införas

en av avståndet oberoende fix fraktavgift per fisklåda (standardfrakt).

Förslag örn standardfrakt å färsk makrill väcktes vid 1933 års riksdag i

två motioner, 1:138 och II: 376, vilka dock ej föranledde någon riksdagens

åtgärd. Jordbruksutskottet framhöll i sitt i anledning av sistnämnda båda

motioner avgivna utlåtande, nr 73, dels att 1933 års fiskeriutredning

kunde förväntas komma att beakta den i motionerna berörda frågan, dels

ock att enligt järnvägsstyrelsens uppgift en revidering av frakterna för

styckegods vid järnvägarna förbereddes. En av fiskeriutredningen senare

samma år gjord framställning örn införande av standardfrakt för

transport av färsk makrill å järnväg fann Kungl. Majit genom beslut den

7 juli 1933 icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. För innebörden

av den reviderade frakttaxa, som trädde i kraft den 1 januari 1934, har

fiskeriutredningen redogjort i sitt här ovan återgivna yttrande (se sid.

11 och 12).

Utskottet vill understryka önskvärdheten av att avsättningen av svenskfångad

fisk inom landet underlättas i den mån så är möjligt. I sitt nyssberörda

utlåtande till 1933 års riksdag anförde utskottet, att det vore beklagligt,

örn hinder häremot skulle föreligga på grund av att taxepolitiken

vid järnvägarna icke tillräckligt smidigt anpassades efter rådande

förhållanden. Utskottet tilläde, att järnvägsfrakterna för detta liksom en

hel del andra födoämnen syntes i förhållande till varans värde vid inlastningen

ligga på en hög nivå. Av fiskeriutredningens här ovan återgivna

yttrande torde framgå, att nödig rättelse härutinnan icke vunnits genom

införandet av gällande frakttaxa. Med hänsyn till att tidigare framställningar

örn sänkning av tarifferna för fisktransport avvisats av järnvägsekonomiska

skäl har i de nu väckta motionerna föreslagits, att staten

skulle träda emellan och anvisa medel till fraktnedsättning för färsk fisk

på liknande sätt som skett i fråga örn kalk för jordbrukets behov. I anledning

härav vill utskottet till en början erinra, att jämförelsen med

kalkfrakterna måste betraktas som i viss mån haltande. Fraktnedsättningen

för kalk gäller nämligen endast sändningar örn minst 5,000 kilogram,

och statsbidraget, som för ett avstånd av 125 kilometer endast utgör

1 öre per 100 kilogram, uppgår först för ett avstånd av 1,000 kilometer

till 1 krona per 100 kilogram. För fisk hava däremot motionärerna tänkt

sig en fraktlindring med 30 procent för alla sändningar på såväl längre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

som kortare avstånd. Fiskeriutredningen, som tillstyrkt motionerna, har

beträffande förfaringssättet föreslagit, att den, som erlade frakten, skulle

på den honom gottskrivna fraktlindringen utfärda ett kvitto, mot vilket

järnvägen hade att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp. Utskottet

ställer sig tveksamt till lämpligheten av en sådan anordning. Den torde

sannolikt medföra organisationskostnader, som icke stå i rimligt förhållande

till den antagliga vinsten för fiskarena. Härtill kommer, att fiskeriutredningen

förklarat sig icke kunna beräkna, huruvida det i motionerna

föreslagna beloppet av 650,000 kronor är tillräckligt för den ifrågasatta

fraktlindringen. På grund härav anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,

att riksdagen beviljar det i motionerna begärda förslagsanslaget å

650,000 kronor. Med hänsyn till de nuvarande fraktsatsernas otillfredsställande

beskaffenhet förutsätter utskottet emellertid, att Kungl. Maj:t

framdeles ägnar järnvägarnas taxepolitik en skärpt uppmärksamhet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att motionerna 1:112 och II: 244 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) att motionerna 1:109 och II: 233 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

3) att motionerna 1:114 och II: 218 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

4) att motionen II: 382 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

5) att motionerna 1:111 och 11:236 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

trän törsta kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Tjällgren,

von Stockenström, Granath, Bengtsson och Sanne; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Gustafson

i Vimmerby*, Olsson i Rödingsberg, Gustafson i Kasenberg, Andersson i Löbbo, Karlsson

i Munkedal och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

17

Reservationer:

I) beträffande samtliga punkter i utskottsutlåtandet av herr Karlsson

i Munkedal, som ansett, att utskottets yttrande bort erhålla följande lydelse:
»Utskottet

kan, i anslutning till vad som uttalats i motionerna 1:112 och

11:244, vitsorda önskvärdheten av att det svenska sillfisket vid Island

-ej blott vidmakthålles utan även utvecklas, detta framför allt ur den synpunkten,

att de svenska fiskarena kunna beredas ökade arbetstillfällen

•och avsättningsmöjligheter genom att en del av dem övergå till islandsfiske

från andra fisken, vars avsättningsmöjligheter försvårats. Det är

sålunda önskvärt att det stöd, som islandsfisket under senare år erhållit

av staten, tills vidare fortsättes och att undersökningar verkställas i syfte,

att till för fiskarena skäliga priser säkerställa avsättningen av fångsterna.

Vidkommande motionerna 1:109 och 11:233, vilka avse utredning i

syfte att skydda svenska fiskares avsättningsmöjligheter mot fiskimportens

verkningar, samt motionerna 1:114 och 11:218, som avse upptagande

av importavgift å icke tullbelagd torkad fisk, kan utskottet, ehuru det

måste anses önskvärt att i viss män ökat skydd beredes fiskerinäringen

även på detta område, av handelspolitiska skäl icke för närvarande tillstyrka

de i sagda motioner påyrkade åtgärderna.

Vad därefter angår motionen II: 382, i vilken begäres utredning angående

åtgärder till främjande av det svenska västkustfisket med upptagande

till prövning av vissa i motionen angivna detaljfrågor, finner sig

utskottet icke nu kunna tillstyrka den delen av motionen, som syftar till

utredning av de nuvarande tullsatsernas verkningar i fråga örn den svenska

fiskerinäringen, enär, som ovan antytts, av handelspolitiska skäl några

praktiska nu genomförbara förslag knappast torde kunna framkomma genom

en dylik utredning. Däremot synes det önskvärt, att den i motionen

föreslagna utredningen örn fiskarebefolkningens ekonomiska ställning

bomme till stånd. Likaså vill utskottet förorda den påyrkade utredningen

örn ökade avsättningsmöjligheter av svenskfångad fisk inom landet i syfte

litt öka försörjningsmöjligheterna för befolkningen på Västkusten, vilka

båda sistnämnda förslag länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län, efter

hörande av styrelsen för Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening, tillstyrkt.

Beträffande slutligen motionerna 1:111 och 11:236, vari hemställes örn

ett anslag av 650,000 kronor för lindring av järnvägsfrakterna för svenskfångad

färsk fisk vill utskottet först erinra örn sitt i ett vid 1933 års riksdag

avgivet utlåtande, nr 73, gjorda uttalande i anledning av väckta motioner

med förslag örn standardfrakt för transport av färsk makrill. I

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 72. ^

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

sagda utlåtande, som av riksdagen godkändes, uttalade jordbruksutskottet

den förmodan, att vid den då förestående revideringen av frakterna

för styckegods vid järnvägarna den i motionerna berörda frågan skulle beaktas,

varjämte det förutsattes, att 1933 års fiskeriutredning skulle vidtaga

åtgärder för att syftet med de i motionerna framförda förslagen

skulle ernås. Trots den företagna revideringen av frakttaxorna och

fiskeriutredningens förslag i ämnet är o taxorna för frakt av färsk fisk

å järnvägarna så höga, att de måste anses verka hindrande för ökad avsättning

inom landet av svenskfångad fisk, vilket är så mycket mera beklagligt,

som. stora svårigheter föreligga för avsättning utomlands av

svenskfångad fisk. Med anledning härav vill utskottet starkt understryka

nödvändigheten av åtgärder för att underlätta avsättningen av

svenskfångad färsk fisk inom landet. Billigare frakter är utan tvivel

härvid en åtgärd, som bör komma i fråga. Huruvida järnvägarnasfrakttaxor

för färsk fisk direkt kunna sänkas, eller örn fraktbidrag mäste,,

genom särskilt anvisade medel, tillgodogöras järnvägarna synes det utskottet

vara svårt att avgöra utan att ingående utredning därom verkställts.

I anslutning till frågan örn lägre frakttaxor å järnvägarna för

färsk fisk bör det även undersökas, örn det icke vore möjligt att förbättra

distributionen av detta viktiga livsmedel. Sålunda synes det önskvärt

att t. ex. undersökning företages örn möjligheten av att anordna fiskauktioner

eller dylikt i städer och större samhällen samt örn vilka åtgärder

som kunna vidtagas för att minska skillnaden i det pris, som fiskarena

erhålla, och det pris, som konsumenterna få betala för färsk fisk.

Huruvida av utskottet sålunda förordade utredningar, sedan 1933 års

fiskeriutredning lärer avslutat sitt arbete, böra överlämnas till de sakkunniga,

som chefen för handelsdepartementet, efter bemyndigande av

Kungl. Majit, utsett för utredning rörande frågor örn Bohusläns försörjningsmöjligheter,

eller på vilket annat sätt utredningen bör utföras må

ankomma på Kungl. Majit att besluta. Utskottet anser det dock vara

angeläget, att, som i motion lii 382 framhållits, yrkesfiskare beredas tillfälle

att deltaga i utredningsarbetet, som snarast bör komma till stånd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:112

och 11:244, 11:382 samt 1:111 och 11:236 må i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning

angående frågorna örn fiskarebefolkningens på

Västkusten ekonomiska ställning, fiskavsättningens

fördelning över landet och försäljningens organisation

samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan

föranleda;

2) att motionerna 1:109 och 11:233 samt 1:114 och

II: 218 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 19

II) beträffande punkt 1 (om åtgärder för beredande av säkrare avsättning

av svenska fiskares fångster av islandssill) av herr Sanne; samt

lil) beträffande punkt 5 (örn fraktlindring för färsk fisk) av herr Osberg,

som, med instämmande av herr Sanne, yrkat, att utskottets yttrande

angående motionerna 1:111 och 11:236 skulle erhålla följande lydelse:

»Av vad som anförts i motionerna I: lil av herr Theodor Nilsson m. fl.

och 11:236 av herr Osberg m. fl. finner utskottet framgå, att skäl tala för

en sänkning av frakterna å de svenska järnvägarna i likhet med vad motionärerna

föreslagit. En av de omständigheter, som i motionerna påtalats,

är det skrymmande och tunga emballaget, vilket även blivit styrkt

av 1933 års fiskeriutredning i dess yttrande över motionerna (se sid. 11).

Fiskeriutredningen finner även, att skaldjur borde medtagas i den föreslagna

fraktlindringen, samt lämnar en översikt över 1934 års taxa för

styekegodssändningarna av färsk fisk, jämfört med förut gällande taxa»

vilken översikt återgivits å sid. 12. För att ytterligare belysa de svenska

järnvägarnas taxor för transport av fisk, lämnas följande tablå:

Fraktavgifter för färsk fisk och sill.

Fraktavgifterna för färsk fisk och sill utgöra:

pr fraktstyckegodssändning om

20.1—30 kg. 30.1—40 kg. 40.1—50 kg.

1— 60 km................................. 60 öre 60 öre 60 öre

61—100 » 70 » 70 » 70 »

101—150 » ................................ 80 » 100 » 120 »

151—200 » 100 » 130 » 170 »

201—300 » 130 » 170 » 220 »

301—400 » 170 » 230 » 290 »

401—600 » 210 » 290 » 350 »

Dessa avgifter gälla såväl i statens järnvägars egen trafik som i samtrafik

men endast för sådana sändningar, för vilka frakt erlägges å avsändnin

gsstationen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

Kilometer

Fraktstyckegodssänd- ningar om minst

V agnslastsändn ingar

örn minst

60 kg.

pr 100 kg.,

Öre

500 kg.

pr 100 kg.,

öre

2.5 ton

pr vagn

pr 100 kg.,

öre

5 ton pr vagn

10 ton

pr vagn

för fisk

pr 100 kg.,

öre

lör sill

pr 100 kg.,

öre

lör fisk

pr 100 kg.,

öre

för sill

pr 100 kg.,

öre

30.....................

75

64

49

41

41

36

36

50.....................

ilo

91

67

56

56

49

49

60.....................

127

105

76

64

64

55

55

70.....................

144

119

85

71

71

62

62

80.....................

162

132

94

79

79

69

69

90.....................

179

146

103

86

86

75

75

100.....................

196

160

112

94

94

82

82

125.....................

239

194

135

113

113

98

98

150.....................

283

228

157

131

131

115

115

200.....................

369

297

202

169

169

148

148

300.....................

542

434

292

244

232

214

193

400.....................

647

517

382

308

266

266

225

500.....................

715

577

457

340

297

284

243

600 .....................

783

637

532

372

328

302

261

Dessa avgifter gälla endast i statens järnvägars egen trafik. I samtrafik

ökas avgifterna med 12 öre per 100 kilogram för styckegods- och

2.5 tons sändningarna samt med 10 öre per 100 kilogram för 5- och 10-tons

lasterna för varje övergång mellan två järnvägar, varjämte i visa fall

s. k. banavgifter, utgående åt en del enskilda järnvägar, kunna tillkomma.

Avgifterna gälla vid fraktbetalning å såväl avsändnings- som mottagningsstationen;

i senare fallet tillkommer dock för styckegodssändningarna

en extra avgift av 20 öre per sändning.

Samtidigt lämnas även uppgift örn gällande fiskefrakter i Norge, vilket

har sitt intresse till jämförelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72.

21

Nedanstående billige faste fiskefrakter gjelder över Statsbanene, privatbanene og en

rekke bilruter i sarntrafikk med Statsbanene.

G o d 8 s l a g

Kassens mål

Bruttovekt

Frakt pr. pakning i are:

utv. i cm.

ca. kg.

Ilgods1

Fraktgods1

Fisk, fersk og saltet, (torsk, sei, hyse,

uer, hvitting, lyr, lange og brosmé

samt fersk rogn)

t. o. m. 600 km.............

86,5 x 51,6 x 19,1

65

150

150

601 t. o. m. 1000 » ............

»

65

200

200

» t. o. m. 600 » ............

71,1x46,0x15,3

35

80

80

601 t. o. m. 1000 » ............

35

100

100

Sild, fersk, t. o. m. 600 km..........

86,5 x 51,6 x 19,1

65

120

120

601 t. o. m. 1000 » ......

5»

65

150

150

» t. o^ m. 600 * .........

71,1x46,0x15,3

35

70

70

601 t. o. m. 1000 > .........

»

35

90

90

Sild, saltet, t. o. m. 600 km..........

Kvartonne

35

150

100

601 t. o. m. 1000 » .........

»

35

200

125

» t. o. m. 600 » .........

Otting

20

80

50

601 t. o. m. 1000 » .........

»

20

ilo

70

Makrell, fersk ..............................

71,1 x 51 x 23

55

100

100

uansett avstand ...............

71,1x46x15,3

30

60

60

Klippfisk i sarntrafikk med nsrmere

bestemte d/s selskaper över Bergen,

Trondheim og Åndalsnes uansett

avstand ...................................

Jutepackning

1

20

150 når ef- terkrav eller

»Å betsie»

100 forut- betalt.

1 »Å betsie» sendinger og sendinger belagt med etterkrav 20 are pr. kolli i tillegg.

Förslaget om 30 procent fraktlindring å nu gällande tariffer är en

praktisk åtgärd. Då man får förutsätta, att gällande tariffer äro väl avvägda,

när det gäller de olika avstånden, och fraktlättnaderna utgå efter

samma grunder, torde mot detta förslag ingen bärande invändning kunna

göras. Med hänsyn till de nuvarande fiskefrakternas otillfredsställande

beskaffenhet och att motionerna blivit tillstyrkta av 1933 års fiskeriutredning

(yttrandet är intaget i utskottets betänkande), finner utskottet

motionärernas begäran skälig och hemställer alltså,

att riksdagen måtte till fraktlindring av färsk fisk

(inklusive sill och skaldjur) för budgetåret 1935/1936

under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

650,000 kronor att användas till nedsättning av frakterna

å statens och enskilda järnvägar för färsk fisk

med 30 procent, dock ej för sändning, vars innehåll

uppenbarligen är av utländskt ursprung.»

s
-

Uihang till riksdagens protokoll 19H5. 10 samt. Nr 72.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.