Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn rätt i vissa fall till jakt å vildkanin m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1935-05-23 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1935:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn rätt i vissa fall till jakt å vildkanin m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag örn rätt i vissa fall till jakt å vildkanin m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 5 april 1935 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,

nr 229, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om rätt i vissa fall till jakt å vildkanin; samt

2) lag angående tillägg till 30 § lagen den 8 november 1912 (nr 289)

örn rätt till jakt.

Förslagen äro av följande lydelse:

»Förslag

till

Lag

om rätt i vissa fall till jakt å vildkanin.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Förorsakas inom område av riket genom vildkaniner avsevärd skada

för jordbruket, trädgårds- eller skogsskötseln, äger Konungen förordna,

att under tiden från och med den 1 augusti till och med den 31 mars envar,

som äger eller brukar jord inom området, skall, ändå att jakträtten tillkommer

annan, vara berättigad att å den jorden samt å därintill belägen

jord inom trehundra meter från gränsen bedriva jakt å vildkanin med

iller och nät. Sådan jakt må med ägarens eller brukarens medgivande

även bedrivas av deras folk, däri inbegripen jämväl den som av ägaren

eller brukaren särskilt anställts för jaktens bedrivande. Under jakten

dödade vildkaniner må av den jagande tillvaratagas och behållas.

Avtal, innefattande avstående från rätt till jakt enligt första stycket,

vare utan verkan.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 10 sami. Nr 79.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

2 $.

Bedrives jakt enligt 1 § av annan än där avsedd ägare eller brukare,

skall, där denne själv icke är tillstädes, medföras intyg från honom att

den jagande erhållit medgivande till jakten. Den jagande vare pliktig

att vid anfordran av jakträttsinnehavaren eller den, som innehar jorden,

ävensom deras folk förete nämnda intyg. Äger jakten rum å kronan,

menighet eller allmän inrättning tillhörig jord, åligger den jagande samma

skyldighet gentemot förvaltningspersonal vid skogsförvaltningen eller

föreståndare och lärare vid statens skogsskolor eller vederbörande

kronobetjäning eller särskilt förordnad polisman.

3 §.

Vid jakt enligt 1 § må icke medföras skjutgevär eller hund.

Utan tillstånd av den, som innehar jorden, må sådan jakt icke bedrivas

i gård eller trädgård, icke heller under tiden från och med den 1 augusti

till dess grödan är avmejad, å åker, som är besådd med säd eller gräs.

4 *.

Bryter någon mot vad i 2 eller 3 § är föreskrivet, bote, där förseelsen

icke skall straffas enligt lagen örn rätt till jakt, från och med fem till

och med etthundra kronor.

5 §.

Förseelse mot denna lag, vilken blott förnärmar enskild persons rätt,

må icke åtalas av annan än målsägaren.

Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rätt, äge

förvaltningspersonal vid skogsförvaltningen ävensom föreståndare och

lärare vid statens skogsskolor jämte allmän åklagare att föra talan

därom.

6 $.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas örn dem, som rättens eller

Konungens befallningshavandes bud och ärenden gå, gälle ock örn de här

ovan i 5 § omförmälda, vid skogsförvaltningen och statens skogsskolor

anställda personer i mål, som avses i samma paragraf.

7 *.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän

strafflag.

8 *.

Har jakt enligt 1 § bedrivits av där avsedd ägare eller brukare eller

deras folk å jord, som innehaves av annan, vare ägaren eller brukaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 3

skyldig att ersätta skada, sorn vid jakten förorsakats å mark, hägnad eller

annan egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935 och skall äga tillämpning jämväl

i fråga örn rätt till jakt å vildkanin för ägare eller brukare av jord,

varå jakträtten tillkommer annan enligt avtal träffat före nämnda dag.»

»Förslag

till

Lag

angående tillägg till 30 § lagen den 8 november 1912 (nr 289) om

rätt till jakt.

Härigenom förordnas, att till 30 § lagen den 8 november 1912 örn rätt

till jakt skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Örn rätt i vissa fall till jakt å vildkanin är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till de vid propositionen fogade protokollen.

Med anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts följande

till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:333 av

herr Swartling m. fl. och 11:603 av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,

att riksdagen ville besluta i enlighet med vad i motionerna anförts. Motionärerna

hava anfört, bland annat, att 1 och 2 §§ i förslaget till lag örn

rätt till jakt å vildkanin lämpligen syntes böra erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 1.

Förorsakas inom område av riket genom vildkaniner avsevärd skada

för jordbruket, trädgårds- eller skogsskötseln, äger Konungen förordna,

att under tiden från och med den 1 augusti till och med den 31 mars därtill

lämpliga personer skola, ändå att jakträtten tillkommer annan, av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Kungl. Majlis befallningshavande bliva berättigade att å området bedriva

jakt å vildkanin med iller och nät. Under jakten dödade vildkaniner

må av den jagande tillvaratagas och behållas.

Avtal, innefattande avstående från rätt till jakt enligt första stycket,

vare utan verkan.

§ 2.

Bedrives jakt enligt § 1, skall medföras intyg att den jagande erhållit

Kungl. Majlis befallningshavandes förordnande. Samtidigt med utfäruandet

av sådant förordnande meddelas jakträttsinnehavaren örn, att

dylikt förordnande utfärdats för personen i fråga. Den jagande---.

Därjämte hava före propositionens avlåtande inom riksdagen väckts

två till utskottet hänvisade, likalydande motioner, nämligen Ii 108 av

herr Ehrnberg m. fl., och lii 230 av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,

att riksdagen ville besluta

dels att hos Kungl. Majit begära, att skyndsam utredning verkställes

örn lämpligaste sättet att effektivt bekämpa vildkaninen;

dels att 10,000 kronor ställas till förfogande, att användas till med utredningar

och eventuella försöks anställande förenade kostnader.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,

hänvisas till motionerna.

Sedan under år 1934 till jordbruksdepartementet inkommit framställningar

örn bekämpande av vildkaninen från fem jordbrukare i Halmstads

socken av Malmöhus län, sextiosex arrendatorer under Knutstorps

gods i Kågeröds, Konga och Torrlösa socknar av samma län ävensom

riksförbundet landsbygdens folk samt länsstyrelsen och domänstyrelsen

efter remiss avgivit yttranden över först omförmälda framställning, har

inom jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria med förslag

till lagstiftning i ämnet.

Promemorian har utmynnat i ett förslag till lag angående tillägg till

10 § lagen den 8 november 1912 (nr 289) örn rätt till jakt. Enligt detta

lagförslag skulle det tillkomma envar jordägare och hans folk att å honom

tillhörigt område, oavsett örn jakträtten där tillkomme annan, företaga

jakt å vildkanin med iller och nät. Jakten skulle få utsträckas in

på angränsande mark inom femhundra meter från gränsen. Samma rätt,

som sålunda tillförsäkrats jordägaren och hans folk, skulle ock tillkomma

brukare av annans jord ävensom hans folk å den upplåtna jorden jämte

angränsande mark. Hade vid tipplåtelse av jakträtt eller av jord till brukande

förbehåll gjorts, stridande mot dessa stadganden, skulle detsamma

vara utan verkan. Vid jakten finge icke medföras skjutgevär eller hund.

Under jakten dödade vildkaniner skulle av den jagande få tillvaratagas

och behållas.

Den sålunda ifrågasatta lagändringen har i promemorian föreslagits

böra vinna tillämpning även med avseende å redan träffade arrendeavtal

eller andra jordupplåtelseavtal, vid vilka jakträtten å det upplåtna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 5

området undantagits, ävensom å redan i kraft varande jakträttsupplåtelser.

Såsom motiv härför har framhållits, att därest så ej skedde, bestämmelserna

bomme att i stor utsträckning under lång tid framåt sakna betydelse.

Den avsedda verkan av lagändringen skulle härigenom förryckas,

då av utredningen framginge, att ett skyndsamt ingripande vore av

behovet påkallat. Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna har föreslagits

till den 1 juli 1935.

Över promemorian hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen,

länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län samt svenska jägareförbundet, skånska jägaresällskapet

och Skånes jägareförening. Samtliga länsstyrelser med undantag

av länsstyrelsen i Malmöhus län hava vid sina utlåtanden fogat yttranden

från hushållningssällskapens i länen förvaltningsutskott. Vid jägareförbundets

utlåtande hava fogats yttranden från skånska jägaresällskapet,

Gotlands skarpskytte- och jägargille samt Jönköpings läns, Blekinge

läns, Älvsborgs läns norra, södra Älvsborgs läns och Västmanlands

läns jaktvårdsföreningar.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande:

»Av de i ärendet inkomna framställningarna och yttrandena framgår

otvetydigt behovet av att åtgärder vidtagas i syfte att nedbringa vildkaninstammen

i vissa delar av landet. Så gott som samtliga hörda myndigheter

och korporationer hava lämnat sin tillstyrkan härtill. Beträffande

åtgärdernas beskaffenhet hava meningarna däremot varit delade. I ett

stort antal yttranden har föreslagits utbetalande av skottpenningar för dödade

kaniner. Därjämte har i några yttranden förordats fridlysning inom

de av vildkaniner hemsökta trakterna av rovdjur såsom räv, mård och iller.

Vid sidan härav har även ifrågasatts — till förhindrande av vildkaninernas

vidare utbredning — förbud mot ^plantering av vildkanin. De

nu nämnda förslagen synas dock icke vara av beskaffenhet att böra i detta

sammanhang upptagas till behandling. Det slutliga ställningstagandet

till desamma torde få tillsvidare anstå i avvaktan på resultatet av pågående

utredning rörande omarbetning av gällande jaktlagstiftning i allmänhet,

Särskilt torde frågorna örn skottpenningar för vildkanin samt

om fridlysning av vissa rovdjur äga ett sådant samband med andra jaktvårdsfrågor,

att de icke lämpligen böra avgöras för sig.

För egen del håller jag före, att i nuvarande läge lämpligaste sättet för

ernående av en förbättring i de otillfredsställande förhållandena är, att

ett frigivande av jakten å vildkanin sker i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i promemorian i detta hänseende föreslagits. Jag

förordar alltså, att envar medgives rätt att — under den förutsättning

och med do inskränkningar, vartill jag senare återkommer — å jord, som

av honom äges eller brukas, ävensom å viss angränsande jord företaga

jakt å vildkanin med iller och nått, ändock att jakträtten tillkommer annan.

Beträffande den närmare motiveringen för att bestämmelser i denna riktning

utfärdas ansluter jag mig till vad härutinnan anförts i promemorian.

Att begränsa jakträtten i enlighet med det av svenska jägareförbundet

framförda, i ett flertal yttranden understödda förslaget, enligt vilket länsstyrelserna

skulle förordna vissa personer att inom de av vildkaninerna

hemsökta områdena driva kaninjakt och jakten sålunda i viss utsträckning

skulle ställas under offentlig kontroll, synes mig icke lämpligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Denna anordning torde vara alltför tungrodd och komplicerad samt torde

icke lämna de av kaninerna hemsökta samma möjligheter att skvdda «ig

mot skadedjuren som enligt promemorians förslag beredas dem/

Gentemot det av mig förordade förslaget hava i flera yttranden ur jaktvårdssynpunkt

rests starka betänkligheter. Häremot torde böra framhållas

jordbrukets samt trädgårds- och skogsskötselns berättigade intresse

av att erhålla skydd mot kaninernas skadegörelse. Att skadan för nyssnämnda

näringar är av betydligt svårare art än den, som genom frigivning

av kaninjakten skulle drabba jakträttsinnehavarna och jaktvården,

ligger i öppen dag. Den i samband med tillkomsten av nu gällande jaktlag

uttalade uppfattningen, att jaktvården äger sitt berättigande endast i

den måll den är förenlig med andra viktigare näringar, torde alltjämt äga

sm giltighet. Det torde ock kunna ifrågasättas örn icke de ur jaktvårdssynpunkt

framförda farhågorna mot förslaget äro i avsevärd grad överdrivna.

Emellertid är jag fullt ense med myndigheter och jaktvårdsföreningar

därutinnan, att man vid böstämmGlsornas genomförande icke bör gå längre

än som är oundgängligen nödvändigt. Ur denna synpunkt synes det riktigt,

att tillämplighetsområdet för den nya lagstiftningen, på sätt i flera

yttranden ifrågasatts, begränsas. Bestämmelserna torde sålunda endast

böra gälla inom områden, där vildkaninerna förorsaka avsevärd skada

för jordbruket, trädgårds- eller skogsskötseln.

De områden, som för närvarande berörts av kaninernas skadegörelse,

äro av förhållandevis ringa omfattning och äro samtliga belägna i de två

sydligaste länen och i Gotlands län. På grund av de klimatiska förhållandena

torde icke befaras, att vildkaninerna skola vinna någon större utbredning

i mellersta eller norra delarna av riket. För närvarande skulle

alltså erfordras tillämpning av bestämmelserna allenast inom Malmöhus,

Kristianstads och Gotlands län. Det torde emellertid icke vara

ändamålsenligt att genom lagstiftning en gång för alla begränsa bestämmelsernas.

giltighetsområde till vissa landsdelar. Lämpligast torde vara

att lägga i Kungl. Maj:ts hand att efter omständigheterna genom särskilda

beslut fastställa de områden, varest lagstiftningen skall äga tillämpning.

I promemorian hava do ifrågasatta bestämmelserna föreslagits skola

upptagas såsom ett andra stycke till 10 § jaktlagen. Med hänsyn till att

desammas tillämpning, såsom jag nyss anfört, torde böra göras beroende

av särskilda beslut av Kungl. Majit synes emellertid riktigast att upptaga

dem i en särskild lag.»

I överensstämmelse med de av departementschefen angivna grunderna

hava inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till lag om rätt i

vissa fall till jakt å vildkanin samt till lag angående tillägg till 30 § i lagen

den 8 november 1912 (nr 289) örn rätt till jakt.

I nyssnämnda lagförslag har den i promemorian föreslagna särskilda

rätten att jaga vildkanin begränsats att gälla dels endast tiden från och

med den 1 augusti till och med den 31 mars, dels ock beträffande ägarens

eller brukarens jord angränsande mark området inom 300 meter från gränsen

i stället för 500 meter från gränsen såsom i promemorian förutsatts.

Annan jagande än ägaren eller brukaren har ålagts att medföra intyg

från denne örn medgivande till jakten. Vidare har, bland annat, införts

förbud mot jakt i gård eller trädgård eller å åker med växande gröda. Förslaget

till lag om tillägg till 30 § jaktlagen innehåller blott en erinran örn

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 7

att angående rätt till jakt å vildkanin särskilda föreskrifter i vissa avseenden

gälla.

Lagförslagen hava remitterats till lagrådet för yttrande.

Inom lagrådet har någon meningsskiljaktighet rörande behovet av en

lagstiftning i förevarande syfte icke yppats. Angående sättet för frågans

lösning hava däremot meningarna varit delade. En ledamot har

ansett, att lagstiftningen i stort sett borde följa de synpunkter, som kommit

till uttryck i svenska jägareförbundets yttrande, och rätten till jakt

å vildkanin alltså göras beroende av länsstyrelsens prövning i varje särskilt

fall. De anmärkningar av saklig innebörd, vilka i övrigt från de

särskilda lagrådsledamöternas sida framkommit, rikta sig närmast mot

den föreslagna bestämmelsen att rätt till jakt, varom här är fråga, skulle

få bedrivas icke blott å den ägda eller brukade jorden utan även å angränsande

område inom 300 meter från gränsen. Två ledamöter hava till

skydd för obehörigt intrång å sådant område ifrågasatt ett stadgande, att

för jakt å angränsande jord skulle fordras tillstånd av länsstyrelsen. För

att underlätta kontrollen å jakt, som företages å nu ifrågavarande område,

har inom lagrådet jämväl föreslagits ett stadgande örn skydlighet

att angående dylik jakt varje gång förut göra anmälan hos jakträttsinnehavaren

eller markens ägare eller brukare. Slutligen hava inom lagrådet

förordats vissa förtydliganden och jämkningar i lagtexten.

De riksdagen genom propositionen förelagda lagförslagen överensstämma

med allenast smärre jämkningar med de till lagrådet remitterade.

Motionerna I: 333 och II: 603 åsyfta sådan ändring i lagtexten, att den

föreslagna särskilda jakträtten skulle tillkomma allenast av Kungl.

Maj:ts befallningskavande utsedda lämpliga personer.

I motionerna 1:108 och II: 230 begäres skyndsam utredning örn lämpligaste

sättet att effektivt bekämpa vildkaninen samt anvisande av 10,000

kronor för detta ändamål.

Utskottet anser, i likhet med såväl departementschefen och lagrådet

som motionärerna, att vildkaninerna, vilka inom vissa delar av Skåne och

Gotland förorsaka högst betydande skador för jordbruk och skogsskötsel,

böra bekämpas på lämpligt och effektivt sätt. I detta syfte föreslås i

propositionen en utsträckning av rätten att jaga vildkanin. De framställningar

i ämnet, som från enskilt håll inkommit till jordbruksdepartementet,

giva vid handen, att ägare och brukare av jord, utsatt för härjningar

av vildkaniner, kunna sakna möjlighet att värja sig mot skadegörelsen

på den grund, att jakträtten på fastigheten eller angränsande

marker, där kaninerna hava sina boplatser, tillkommer annan. Med det

framlagda förslaget till lag örn rätt i vissa fall till jakt å vildkanin avses

att råda bot på nyssnämnda missförhållande genom att tillerkänna ägare

och brukare av fastighet jämte deras folk rätt att jaga vildkanin å fastigheten

och därintill belägen mark inom 300 meter från gränsen, ändå

att jakträtten tillkommer annan. Denna särskilda rätt att jaga vildkanin

skulle endast gälla för områden, vilka enligt förordnande av

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Kungl. Majit liro att betrakta som utsatta för avsevärd skada genom

vildkaniner. Rätten skulle vidare vara inskränkt i olika avseenden. Sålunda

skulle jakten icke få bedrivas på annat sätt än med iller och nät.

Enligt utskottets åsikt kunna berättigade invändningar ur jaktvårdssynpunkt

icke göras mot att rätten till jakt å vildkanin utsträckes i nu

angiven omfattning. Olägenheterna för jaktvården måste anses vida

mindre betydelsefulla än jordbrukets och skogsskötselns intresse av skydd

mot detta skadedjur.

Emellertid har i motionerna mot Kungl. Majits förslag riktats en anmärkning

av annan art, nämligen att förslaget icke skulle vara effektivt.

I motionerna 1:108 och II: 230 anföres, att en utvidgning av rätten till

jakt å vildkanin icke vore tillräcklig utan att även andra metoder än de

jaktliga behövde anlitas. I motionerna I: 333 och II: 603 göres gällande,

att resultatet av kaninfångst med iller och nät sjönke i den mån ett större

antal fångare utan kontroll uppträdde på samma terräng. Örn kaninerna

alltför ofta oroades i sina bon, sökte de sig nämligen därifrån till

platser, oåtkomliga för ifrågavarande fångst. I sistnämnda motioner har

därför förordats ett organiserat utrotningskrig mot vildkaninerna, bedrivet

av vissa av länsstyrelsen utsedda personer.

Utskottet kan icke undgå att finna motionärernas synpunkter vara värda

beaktande. Såväl inom lagrådet som bland de myndigheter och korporationer,

vilka tidigare hörts i ärendet, hava meningarna varit delade

örn vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas till motverkande av

vildkaninernas skadegörelse. Från olika håll har föreslagits dels utbetalande

av skottpenningar för dödade kaniner, dels ock användande av

den s. k. biologiska metoden, innebärande fridlysning av kaninernas naturliga

fiender, framför allt räven, varjämte förbud mot utplantering av

vildkanin förordats. Departementschefen har ansett det slutliga ställningstagandet

till dessa förslag böra anstå i avvaktan på resultatet av

pågående utredning rörande omarbetning av gällande jaktlagstiftning i

allmänhet. Utskottet finner det naturligast att låta den pågående jaktlagstiftningsutredningen

till behandling upptaga hela frågan örn lämpligaste

sättet att effektivt bekämpa vildkanin. Därvid böra — förutom

de av departementschefen herörda förslagen -—- även motionärernas uppslag

vinna prövning. Utredningen skulle sålunda beakta tanken att

igångsätta en organiserad jakt på vildkanin, bedriven av särskilt utsedda

personer, vilka icke skulle vara bundna vid iakttagande av fastighetsgränser

och som skulle kunna växla örn med olika jaktmetoder. Därjämte

borde utredningen överväga, huruvida vid sidan av de jaktliga

även andra metoder behövde anlitas. Särskild anslagsanvisning för ändamålet

finner utskottet icke erforderlig. Resultatet av utredningsarbetet

bör underställas 1936 års riksdag.

Emellertid lära åtgärder till motverkande av vildkaninernas skadegörelse

vara påkallade av ett så trängande behov, att något måste göras,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. 9

innan utredningen om rätta sättet för bekämpandet blivit slutförd. Utskottet

finner det därför lämpligast att, i avbidan på resultatet av nämnda

utredning, låta den skadelidande själv göra vad i hans makt står for

avvärjande av vidare skada. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet,

att riksdagen nu såsom ett provisorium antager det i propositionen framlagda

förslaget. Sedan ett års erfarenhet av dettas verkningar vunnits,

får riksdagen enligt utskottets förslag pröva, örn ytterligare åtgärder

eller förändrade bestämmelser erfordras.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må bifalla förevarande proposition;

samt

2) att riksdagen i anledning av motionerna 1:108

och 11:230 samt 1:333 och 11: 603 må i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att åt pågående jaktlagstiftningsutredning

uppdrages att upptaga till behandling

frågan örn lämpligaste sättet att effektivt bekämpa

vildkaninen.

Stockholm den 23 maj 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: hervar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson.

Tjällgren, von Stockenström, Granath* och Karl Emil Johanson*; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Olsson i Rödningsberg,

Gustafson i Kasenberg, Carlström. Liedberg, Pettersson i Rosta och Ericsson i Sörsjön.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Liedberg.

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 10 sami. Nr 7fl.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall till jakt å vildkanin m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 9 i texten