Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till höjande av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m.

1935-05-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1935:80, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till höjande av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn åtgärder till höjande

av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 266 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. och II: 453 av herr Pehrsson i

Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande skogsbrukets ekonomiska

läge samt angående de åtgärder, som kunna och böra vidtagas

i syfte att höja skogsbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande av

deras ställning, som av skogsbruket hava sin utkomst;

2) I: 269 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. och II: 456 av herr Pehrsson i

Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning huruvida och på vad sätt

virkessäljärnäs organisationer kunna erhålla rätt att upptaga en omsättningsavgift

å försålt virke; ävensom

3) I: 273 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. och II: 458 av herr Pehrsson i

Bramstorp m. fl., likalydande, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn utredning angående inrättande av en

central myndighet med uppgift att handhava frågor rörande skogsbruket.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för dessa framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna I: 266 och II: 453 samt I: 273 och II: 458 har utskottet

i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från domänstyrelsen och centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund. Därjämte har utskottet i

enahanda ordning införskaffat yttranden över motionerna 1:269 och

II: 456 från domänstyrelsen efter hörande av Sveriges skogsägareförbund

och skogsägareföreningarnas riksförbund samt från kommerskollegium

och centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. Vid yttrandet från

kommerskollegium hava fogats utlåtanden från svenska trävaruexportföreningen

och svenska cellulosaföreningen ävensom handelskamrarna i

Gävle, Sundsvall och Luleå.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.15. 10 sami. Nr 80—82.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Historik.

I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner (I: 209 och

II: 38) samt under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 78 har

riksdagen i skrivelse den 31 maj 1930, nr 328, anhållit örn utredning rörande

frågan örn åvägabringande av en intensivare skogsvård å kronans

och enskildas skogar i Norrland, åsyftande såväl ökad avkastning som

ock beredandet av större arbetsmöjligheter för befolkningen därstädes

ävensom örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill en sådan

utredning må giva anledning.

Sedermera bar jordbruksutredningen i framställning den 4 oktober 1930

bos Kungl. Majit hemställt, att åt utredningen eller andra sakkunniga

måtte lämnas i uppdrag att verkställa utredning rörande möjligheterna

för ökat ekonomiskt utbyte av det med jordbruk förenade skogsbruket

samt på grundval av utredningen utarbeta förslag beträffande lämpliga

åtgärder för ändamålet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 16 oktober 1931 bar chefen för jordbruksdepartementet

tillkallat sex sakkunniga för verkställande av utredning

och avgivande av förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad

avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av

skogsbruket samt intensivare skogsvård. De sakkunniga, som konstituerat

sig under benämningen 1931 års skogssakkunniga, hava den 4 januari

1933 avgivit betänkande med förslag angående åtgärder för ett

bättre utnyttjande av landets skogstillgångar (statens offentliga utredningar

1933: 2). De bär framlagda förslagen är o inriktade på att mobilisera

skogsbrukets resurser för försörjningsändamål.

Ytterligare må bär erinras, att chefen för socialdepartementet i enlighet

med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juli 1933 tillkallat sex sakkunniga,

som antagit benämningen 1933 års skogsindustrisakkunniga, att

inom socialdepartementet biträda med utredning rörande produktion av

sågade trävaror och av pappersmassa i riket ävensom vissa därmed sammanhängande

spörsmål. Denna utredning väntas vara avslutad under

innevarande år.

Slutligen kan nämnas, att styrelsen för skog shög skolan och statens

sko g sförsöksanstalt samt ingenjörsv etenskap sakademien den 5 september

1934 avgivit ett utlåtande med förslag beträffande vidgad forskningsverksamhet

för ett bättre tillgodogörande av skogsprodukter. Förslaget innebär

inrättandet av ett råd eller en nämnd för skogsteknologisk och träteknologisk

forskning, vilken bland annat skulle hava till uppgift att

följa utvecklingen på nämnda forskningsområden och befordra sådan

forskning under hänsynstagande till skogsbrukets och industriens behov

härav.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

3

Till utskottet överlämnade yttranden.

Beträffande frågan om utredning rörande skogsbrukets ekonomiska

läge (motionerna 1:266 och 11:453) tillstyrker domänstyrelsen,

att sådan utredning kommer till stånd.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund framhåller i sitt yttrande,

att av de frågekomplex, som i motionerna berördes, vore de delar,

som ägnades spörsmålet örn möjligheterna att överhuvud förbättra utbytet

av vårt skogsbruk och den därmed förbundna träförädlingsindustrien,

ur allmän synpunkt de viktigaste. Ur samma synpunkt torde därnäst de

frågor vara värda uppmärksamhet, vilka berörde de villkor och betingelser,

varunder ifrågavarande näringar på grund av gällande förordningar

och bestämmelser ägde att utöva sin verksamhet. Vid ett försök till gruppering

av frågorna alltefter deras allmänbetydelse torde, örn än på intet

vis ur samhällelig synpunkt betydelselösa, dock av i motionerna berörda

angelägenheter de spörsmål böra givas sista rummet, vilka närmast avsåge

en reglering av inkomstfördelningen av skogsbruket olika yrkes- eller

medborgaregrupper emellan.

Centralrådet anmärker vidare, att örn man, enligt centralrådets mening,

alltjämt måste i främsta rummet lita till enskildas insatser och

lägga dessa till grund för framåtskridandet, statsmakterna förvisso

kunde genom olika åtgärder påverka utvecklingen i gynnsam riktning.

Skogsvården hade erbjudit ett fält, där ingripande och stöd från statens

sida givit påtagligt goda resultat. En i stort sett efter rådande förhållanden

väl utformad skogslagstiftning, inrättandet av skogsvårdsstyrelser

samt anvisandet av de särskilda skogsvårdsanslagen hade förutom

annat utgjort huvudförutsättningar härför.

Centralrådet anför vidare bland annat följande:

»Alltefter som skogsvårdsstyrelserna vunnit ökat förtroende hos skogsägarna

har deras verksamhet med avseende på utsyningar eller utstämplingar

för tillämnade avverkningar kraftigt stegrats. Efterföljande siffror,

utgörande årsmedeltal för angivna perioder, beträffande antalet jordägare,

som rekvirerat biträde för anvisning för avverkning och skogsvård

eller antalet av skogsvårdsstyrelsernas förrättningar härför, visa,

hur utvecklingen gestaltat sig på detta område.

1905-09 1910—14 1915—19 1920—25 1926-30 1933

1,399 3,040 5,410 12,986 26,577 31,631

Med ledning av dessa siffror kan man alltså konstatera, att avverkningarna

i landets skogar i allt större utsträckning ske på ett sätt, som

torde vara förenligt med god skogsvård och som är ägnat att successivt

höja virkesutbytets kvalité. Så långt kan man alltså beteckna utvecklingen

som tillfredsställande. I och med att träden märkts för avverkning

slutar emellertid skogsvårdsstyrelsernas befattningstagande med

desamma. Från skogsvårdsstyrelsernas sida har nämligen ansetts ange
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

läget, att icke taga del i de rent förvaltningsmässiga göromålen inom ett

skogsbruk. För att skogsvårdsstyrelserna sålunda icke skola bliva inblandade

i uppkommande tvister säljare och köpare emellan, hava de

även som regel avhållit sig från att värdesätta utstämplade virkesposter.

Vid bedömande av hur det avverkade virket på mest rationella sätt

skall apteras och utnyttjas för att komma till största nytta och giva största

behållning hava alltså skogsägarna i stort sett att lita till egen förmåga.

Att det härutinnan brister i en grad, som även ur allmän synpunkt

är värd uppmärksamhet, torde icke kunna förnekas. Denna fråga,

som även beröres i motionerna, kan måhända därför vara värd närmare

undersökning.

Det är möjligt att, som i motionerna gjorts gällande, en större enhetlighet

beträffande inmätningsreglerna vid virkesaffärer samt en längre

driven standardisering av virkessortimentens dimensioner och kvalitéer

skulle kunna bidraga till ett förbättrat virkesutnyttjande. Härom är

dock svårt att med bestämdhet yttra sig. Av erfarenheterna inom våra

grannländer vill det emellertid synas, som örn andra vägar skulle kunna

beträdas för att i nu ifrågavarande hänseende utvinna högre värden av

skogsbruket.

Hur man för vårt vidkommande skall kunna åstadkomma mera rationella

förhållanden i sagda hänseenden, torde emellertid närmast böra

överlåtas åt en eventuellt kommande utredning att besvara.

I motionerna beröras vissa skogsägarnas organisationer, varmed närmast

torde åsyftas de s. k. skogsägareföreningarna, vilka under senare år

bildats i jämförelsevis stort antal. Dessa, som närmast torde få anses ha

till uppgift att fungera som försäljningsorgan, kunna måhända även få

en uppgift att fylla med avseende på frågan örn förbättrad virkesbehandling

å framförallt bondeskogarna. Även i övrigt böra emellertid

dessa föreningar kunna bliva ur allmän synpunkt gagneliga. Genom deras

verksamhet bör nämligen viss värdefull rationalisering av virkesanskaffningen

kunna åstadkommas. Detta gäller såväl med avseende på

fyllandet av industriens virkesbehov som vid tillhandahållandet av erforderliga

brännvedskvantiteter för den ökade vedeldning framförallt i

allmänna institutioner, som närmast genom vissa statsmakternas åtgärder

kommit till stånd. Denna föreningsrörelse torde därför kunna anses

hava en ur allmän synpunkt viktig uppgift att fylla.

I likhet med motionärerna vill centralrådet i detta sammanhang understryka

betydelsen av att statsmakterna alltjämt ägna frågan örn ett förbättrande

av avsättningsförhållandena för särskilt det mindervärdiga

virket uppmärksamhet. Ett vidgat statsunderstöd åt den forskningsverksamhet,

som avser ett bättre tillgodogörande av skogsprodukterna, måste

också enligt centralrådets mening vara väl motiverat. Som motionärerna

framhålla har ett förslag i dylikt syfte utarbetats av styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsförsöksanstalt samt ingenjörsvetenskapsakademien.

Detta synes i sina huvuddrag vara förtjänt att genomföras. Någon

ytterligare utredning av denna fråga synes därför för närvarande

ej vara av behovet påkallad.

Lika med motionärerna anser även centralrådet skogsundervisningen

vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna vara av stor betydelse

för åstadkommandet av förbättrad skötsel av framförallt bondeskogarna.

Såsom frågor av allmän betydelse, örn icke direkt så dock i viss mån

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

5

samhörande med spörsmålet örn höjning av skogsbrukets ekonomiska bärkraft,

skulle centralrådet, ehuru de icke berörts i motionerna, här vilja

erinra örn tvenne, nämligen behovet av förenklad administration av vissa

skogar samt önskemålet rörande åvägabringandet av en avverkningsstatistik

för landets samtliga skogar.»

Sedan centralrådet utvecklat sin synpunkt beträffande frågan örn skogsbeskattningen

samt förklarat sig vilja förorda en utredning rörande skattebelastningen

överhuvud taget, ansluter sig centralrådet jämväl till att

spörsmålet örn järnvägsfrakterna samt de åtgärder, som kunna anses skäliga

och lämpliga för att genom frakternas ändamålsenliga avvägning befordra

skogsbrukets intressen, göres till föremål för utredning.

Vid prövning av den tredje gruppen av de i motionerna berörda frågor,

eller de spörsmål, som ytterst avsåge ett stärkande av de virkessäljande

skogsägarnas ställning eller ett förbättrande av villkoren för det med

jordbruk förenade skogsbruket, torde man — framhåller centralrådet —

böra utgå ifrån, att totalinkomsten av skogarna vore till sin storlek bestämd.

Ett gynnande av en inkomsttagaregrupp kunde sålunda endast

ske på bekostnad av en annan. Principiellt hyste centralrådet den åsikten,

att förhållandet mellan producenterna och konsumenterna av virke borde

regleras utan statsingripanden. Då det emellertid för vårt land måste

anses vara av synnerlig betydelse, att den jordbruksidkande befolkningen

bereddes en så tryggad ställning som möjligt, ville centralrådet icke motsätta

sig, att undersökning jämväl verkställdes angående de möjligheter,

som, genom åtgärder på skogsbrukets områden, kunde förefinnas att utan

allvarligare men för andra samhällsgrupper förbättra läget för det skogsägande

jordbruket.

Under åberopande av huvudsakligen det nu anförda har centralrådet

tillstyrkt, att den utredning komme till stånd, varom i motionerna gjorts

framställning. Vid utförandet av en dylik undersökning ansåge centralrådet

för sin del, att arbetet i första hand borde inriktas på de frågor, som

ägde den största allmänbetydelsen och vars utredande kunde förmenas

bliva till gagn för skogsbruk och träförädlingsindustri i dess helhet.

Vidkommande frågan örn omsättningsavgift å försålt

virke (motionerna 1:269 och 11:456) framhåller Sveriges skogsägareförbund

i sitt yttrande huvudsakligen följande.

»Den frågan framställde sig, örn det vore berättigat att för ifrågavarande

ändamål belasta det svenska skogsbruket i gemen med en allmän pålaga.

Vid besvarandet av detta spörsmål borde först undersökas, huru stor procent

av det svenska skogsbrukets utövare, som i bästa fall skulle komma

att taga del av föreningarnas försäljningsverksamhet. Landets skogsmark

fördelade sig enligt tillgänglig statistik på nedanstående sätt på

olika ägaregrupper.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Procent av landets

totala skogsareal

Kronans och övriga allmänna skogar ____24 procent

Bolagsfastigheter ....................... 28 »

Gods och större egendomar .............. 4 »

Bondejord och småegendomar ............ 44 »

Summa 100 procent.

o Beträffande dessa ägaregrupper kunde det med säkerhet förutses, att

saväl kronan som bolagen icke komrne att anlita skogsägareföreningarna

som mellanhänder vid sina virkesförsäljningar. Vad beträffar godsen

och de större egendomarna, avyttrades även från dessa virkesavkastningen

i flertalet fall fullt självständigt, möjligen med undantag för vissa

partier sekunda brännved, som kunde uppgå till några procent av berörda

egendomars totala virkesskörd. Även örn allt saluvirke från bondeskogar

och småegendomar avyttrades genom skogsägareföreningarna,

skulle dessa ej komma att taga befattning med virkesförsäljningarna frän

mer än högst 45 procent av landets skogsmark. I realiteten torde emellertid

anslutning till föreningarna ej ens från småegendomarnas och böndernas

sida bliva närmelsevis fullständig. I allra högsta fall kunde måhända

i en framtid en tredjedel av saluvirkesskörden i landet komma att

försäljas genom skogsägareorganisationerna. Det måste betecknas såsom

oberättigat och synnerligen olämpligt att på de två tredjedelar eller mera

av landets virkesskörd, som såldes eller disponerades av ägarna själva,

tvångsvis lägga en avgift till förmån för den minoritet, som organiserat

sig i föreningarna. Man hade i själva verket icke heller någon som helst

garanti för, att den försäljningspolitik, som fördes av föreningarna, alltid

vore den lyckligaste.

I särskilt hög grad komme det att framstå såsom orättfärdigt att pålägga

. omsättningsavgift å avverkat virke beträffande alla skogsägare,

vilka icke försålde sagda virke utan använde det i egen rörelse eller industri.

Detta vore fallet dels med så gott som samtliga skogsägande bolag

och dels med ett mycket stort antal egendomsägare. I landets södra och

mellersta delar funnos ej blott å de större godsen utan även å medelstora

och tämligen små egendomar synnerligen ofta små sågar, som bedrevo

sågning för avsalu i orten eller för export. Dylika skogsägare såväl som

hela den skogsägande industrien kunde av naturliga skäl icke hava någon

nytta av föreningarnas försäljningsverksamhet, även örn denna skulle vara

hur framgångsrik som helst.

Sveriges skogsägareförbund finge bestämt avstyrka förslaget örn avsättningsavgift

å avverkat virke.»

Skogsägareförenvngarnas riksförbund anför i ämnet:

»Den nytta, som de virkessäljande skogsägarnas organisationer kunna

medföra för sådana skogsägare, torde i stor utsträckning komma även

skogsägare som ej äro medlemmar i organisationerna till godo. Sålunda

lärer en framgångsrik verksamhet, då det gäller att få skogsägarnas rättmätiga

intressen tillgodosedda i lagstiftningsväg, lända till fördel för

samtliga, som under likartade former driva skogsbruk. Detsamma synes

ock kunna sägas örn en gynnsam inverkan å prisläget.

Även frånsett de lagar, som under senaste åren tillkommit i ändamål att

stödja jordbruksnäringen, kan det framhållas, att ett tvång till deltagan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

7

de i ostridigt nyttiga utgifter är en på åtskilliga områden genomförd

princip. Vår lags bestämmelser örn dikning eller örn enskilda vägar, utgöra

exempel härpå. Visserligen må i fråga örn dylik tvångsdelaktighet i

utgifterna erinras, att det gäller gemensamma åtgärder av nationalekonomiskt

värde. Otvivelaktigt är emellertid att även skogsägarnas organisationer,

rätt inriktade, komma att åstadkomma nytta i nationalekonomiskt

hänseende. Den i motionen omförmälda uppgiften att handleda

skogsägarna vid virkets avverkning i syfte att erhålla hästa möjliga utbyte

ävensom den däri omnämnda propagandan för nya användningsformer

av skogsprodukter äro säkerligen ägnade att över huvud taget öka

avkastningen av landets skogar. Då det vidare icke bör stöta på större

svårigheter att anordna ett lämpligt system för upptagande av en omsättningsavgift

från just de kategorier skogsägare, som huvudsakligen kunna

beräknas erhålla nytta av föreningsverksamhet, får förbundet på det livligaste

tillstyrka, att den i motionen begärda utredningen måtte komma

till stånd».

I sitt yttrande över motionerna förmenar domänstyrelsen, att förevarande

utredning ej kunde anses avse åtgärd av allmännyttig natur, samt

åberopar därvid, att den ifrågasatta omsättningsavgiften, som skulle

drabba samtliga skogsägare, endast komme den mindre del av dem till

godo, som försålde sitt virke genom s. k. skogsägareföreningar. Detta

måste anses innebära en uppenbart oriktig beskattning av virkesskörden,

ej blott från kronans skogar utan jämväl från de skogar, tillhöriga skogsägande

bolag och andra, vilka själva ombesörjde avyttring av sitt virke.

Styrelsen avstyrkte därför, att utredningen komme till stånd.

Kommerskollegium avstyrker — i likhet med de av kollegium hörda

representanterna för näringslivet — bestämt att till enskilda sammanslutningar

i viss mån delegera en beskattningsrätt över samtliga enskilda

skogsägare inom respektive distrikt. Ehuru ej direkt utsagt, förefölle

det nämligen vara motionärernas mening, att även för virke, som avverkades

på kronans och andra allmänna skogar, den ifrågasatta omsättningsavgiften

skulle utgå. Därest andel ansåges böra uttagas av skogens

avkastning för tillgodoseende av de uppgifter av mera allmänt intresse,

som förutsattes böra tillkomma skogsägaresammanslutningarna, torde

detta — liksom även användningen av sådana medel — böra, såsom under

hittills tillämpade former, anförtros åt de redan existerande offentliga organen.

Kollegium hemställde alltså, att de remitterade motionerna måtte

av utskottet avstyrkas.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund erinrar i sitt yttrande,

att förslaget skulle innebära, att vissa landets virkessäljande skogsägare

skulle beskattas till förmån för skogsägareföreningarnas försäljningsverksamhet.

Rent principiellt kunde centralrådet icke finna statsåtgärder berättigade

till en dylik verksamhets stöd. Innebörden av det framförda

förslaget vore enligt centralrådets uppfattning följande:

»Även örn skogsägareföreningsrörelsen ytterligare kraftigt utvecklades

torde dock alltid ett icke ringa antal enskilda virkessäljare komma att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

stå utanför organisationen. Centralrådet kan icke finna det rättvist, att dessa

skola behöva till föreningarna betala omsättningsavgift för avverkat

virke, varmed dessa icke haft att taga befattning. En dylik förpliktelse

skulle i iner eller mindre förtäckt form leda till organisationstväng. För

övrigt torde det komma att möta stora svårigheter att genomföra denna

beskattning, därest den endast skulle gälla för ''enskilda virkessågare’.

Åsyftar däremot det i motionerna framlagda förslaget, varpå det gjorda

uttalandet örn avgifternas uttagande genom tillägg till skogsvårdsavgifterna

närmast tyder, att för allt inom landet avverkat virke omsättningsavgift

skulle utgå, torde rent tekniskt sett svårigheterna för beskattningens

genomförande låta sig lättare övervinnas. Samtidigt skulle emellertid

orättvisorna i den föreslagna anordningen bliva än mer påtagliga, i

det att för huvudparten av inom landet avverkat virke skulle betalas avgifter

till privata affärssammanslutningar, vilka intet haft att skaffa med

detta, virke. Särskilt obilligt skulle systemet ställa sig för de skogsägande

virkesköparna, såväl för storindustrien som för det stora antalet småföretagare

på området. Skulle det, som motionärerna förutsätta, lyckas

de ifrågavarande organisationerna att höja virkespriserna, skulle alltså

dessa köpare först få vidkännas konsekvenserna härav och därtill ytterligare

betala särskilda avgifter till förstärkande av säljarnas ställning.

Centralrådet kan icke finna detta skäligt.»

Vad slutligen angår spörsmålet örn inrättandet av en central myndighet

med uppgift att handhava frågor rörande

skogsbruket (motionerna 1:273 och 11:458), förklarar domänstyrelsen

i sitt yttrande, att styrelsen hyste den uppfattningen, att de allmänna organ

— förutom domänverket, skogsvårdsstyrelserna och centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund samt stiftsnämnderna — som numera

funnes, borde, utan inrättande av ny förvaltningsmyndighet, kunna utöva

den funktion, som motionärerna ansett böra tilläggas en ny myndighet.

Styrelsen ansåge följaktligen, att skäl ej förelåge för en särskild utredning

i detta avseende.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund förmenar, att frågan

örn inrättande av ett centralorgan för skogsfrågor vore svårbedömd. Avgörande

bleve väl närmast förhållandet mellan de fördelar, ett dylikt organ

skulle kunna tänkas medföra för skogsbruket, och de kostnader, detsamma

skulle komma att åsamka det allmänna. Utan en närmare utredning

torde det dock vara svårt att bilda sig en riktig uppfattning därom.

Centralrådet ansåge emellertid denna fråga vara av den betydelse, att den

borde närmare övervägas.

utskottet. Utskottet delar helt den i motionerna 1:266 och 11:453 uttalade uppfattningen,

att ett bärkraftigt skogsbruk och en lönande träförädlingsindustri

äro ekonomiska livsvillkor för vårt land. I överensstämmelse härmed

anser utskottet synnerligen önskvärt, att från det allmännas sida intet

underlåtes, som kan vara ägnat att främja en sund och naturlig utveckling

av dessa näringsgrenar. Att åstadkomma en höjning av skogsbrukets

ekonomiska bärkraft — utan att detta sker på bekostnad av andra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80. 9

näringars berättigade intressen — är givetvis av stor betydelse för vårt

land.

Härvidlag torde närmast ligga till Ilands att undersöka, i vad mån det

önskade resultatet kan ernås genom ökad skogsavkastning och förbättrad

skogsvård. Å detta område har emellertid det allmänna redan vidtagit

flera åtgärder, såsom införande av förbättrade skogsvårdslagar, inrättande

av skogsvårdsstyrelser samt anvisande av anslag. Speciellt lära skogsvårdsstyrelserna

hava kraftigt bidragit till en förbättring av skogsvården

och främjat en gynnsam utveckling. Att genom längre gående ingripanden

från det allmännas sida än dem, som nu ankomma på skogsvårdsstyrelserna,

söka förmå skogsägarna att bättre bruka sina skogar,

synes utskottet knappast för närvarande vara lämpligt och genomförbart.

En förbättrad skogsundervisning vore emellertid ägnad att skapa ökade

förutsättningar för skogsägarna att utnyttja sina möjligheter.

På vetenskapens och teknikens områden kan säkerligen åtskilligt företagas,

som möjliggör förbättringar för skogsbruket. Det allmänna lärer

emellertid härvidlag knappast kunna eller böra lämna stöd enligt andra

grunder än som hittills skett, eller genom främjande av vetenskaplig

forskning och tekniska framsteg.

Slutligen torde det rent ekonomiska utnyttjandet av skogarna erbjuda

vissa möjligheter till ökat utbyte och förbättrad vinst. Det bör dock härvid

hållas i minnet, att utbytet av vårt skogsbruk, som i hög grad är beroende

av export, intimt sammanhänger med det allmänna världsmarknadsläget.

I det av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund avgivna utlåtandet

över motionerna hava antytts åtskilliga områden, där en utredning

skulle vara av betydelse. Utskottet, som i princip kan ansluta sig

till centralrådet, vill på de skäl, centralrådet anfört, förorda, att en utredning

rörande skogsbrukets ekonomiska läge samt de åtgärder, som må

kunna vidtagas för att höja dess ekonomiska bärkraft, kommer till stånd.

I motionerna I: 269 och II: 456 har ytterligare påkallats utredning rörande

möjlighet för virkessäljares organisationer att upptaga en omsättningsavgift

å försålt virke. I flertalet över dessa motioner avgivna yttranden

har bestämt avstyrkts, att en dylik utredning kommer till stånd.

Utskottet vill å ena sidan på intet vis förneka skogsägareföreningarnas

betydelse och önskvärdheten av att deras verksamhet får ökad omfattning

men finner å andra sidan fog föreligga för de betänkligheter, som framförts

mot omsättningsavgifterna. I samband med den utredning angående

skogsbrukets ekonomiska bärkraft, som enligt utskottets uppfattning bör

komma till stånd, synes emellertid jämväl detta spörsmål närmare kunna

utredas.

Vad slutligen angår i motionerna I: 273 och II: 458 gjord hemställan örn

utredning angående inrättande av en central myndighet med uppgift att

handhava frågor rörande skogsbruket kan jämväl beträffande detta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

spörsmål — såsom i yttranden över dessa motioner framhållits — hysas

vissa betänkligheter. Utskottet, som icke anser sig kunna i förhandenvarande

läge fatta ståndpunkt till frågan, förutsätter, att, örn den av utskottet

tidigare förordade utredningen kommer till stånd, jämväl detta

spörsmål göres till föremål för undersökning.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:266

och II: 453 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som

må kunna vidtagas för att höja dess bärkraft, göras

till föremål för utredning, samt att av denna betingade

förslag föreläggas riksdagen;

2) att motionerna I: 269 och II: 456 må anses besvarade

genom vad utskottet sålunda anfört; ävensom

3) att motionerna I: 273 och II: 458 må anses besvarade

genom vad utskottet förut anfört.

Stockholm den 23 maj 1935.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, August Nilsson, Carl Eriksson, Gabrielsson,

Tjällgren, von Stockenström, Bengtsson och Jacob Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Uddenberg, Olsson i Rönningsberg,

Gustafson i Kasenberg, Andersson i Löbbo, Carlström, Liedberg och Pettersson i Rosta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:274 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder till höjande av skogsbrukets ekonomiska bärkraft m. m. a1 i texten