Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn gemensam valdag för landstingsmannaval och val till riksdagens andra kammare.

1935-04-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1935:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn gemensam valdag för landstingsmannaval och val till riksdagens andra kammare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1935 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

örn gemensam valdag för landstingsmannaval och val

till riksdagens andra kammare.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 222

i första kammaren av herr Elof Andersson m. fl. och nr 396 i andra kammaren

av herr Andersson i Rasjön m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning rörande sättet för en sammanföring av valen

till riksdagens andra kammare och valen till landstingen till gemensam

valdag samt anhålla, att förslag i ämnet måtte föreläggas 1936 års riksdag».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Allmänna politiska och kommunala val förrättas numera vart fjärde år på

sa sätt, att de ordinarie andrakammarvalen omväxla med landstingsmanna- och

elektorsvalen samt med de primärkommunala valen med två års mellanrum.

Denna regel är det slutliga resultatet av det reformarbete i syfte att nedbringa

antalet valrörelser, som påbörjades vid 1917 års riksdag. Vid den utredning i

ämnet, som i anledning av en av samma riksdag beslutad skrivelse till Kungl.

Maj:t företogs, övervägdes jämväl frågan örn sammanförande till hösten ett

och samma år av ordinarie andrakammarval och landstingsmannaval. Flertalet

av de i frågan hörda myndigheterna avstyrkte emellertid en dylik anordning.

I proposition (nr 261) i ämnet till 1918 års lagtima riksdag uttalade

sig även vederbörande föredragande departementschef häremot. Jämväl riksdagen

anslöt sig till denna mening, som också senare vidhållits vid reformarbetets

fortsättande.

Vissa av de synpunkter, som anförts i motionerna till stöd för förslaget

örn sammanförande av landstingsmanna- och elektorsvalen med de ordinarie

andrakammarvalen till en gemensam valförrättning vart fjärde år, torde icke

kunna frankännas betydelse. Emellertid kunna avgörande erinringar resas

emot samma förslag. I viss omfattning göra sig sålunda även andra synpunkter

gällande vid landstingsmannavalen än vid andrakammarvalen. Sannolikhet

föreligger för att denna olikhet skulle försvinna genom ett sammanförande

av de bada slagen av val till en gemensam valförrättning. Det bör

vidare vid övervägande av motionärernas förslag icke förbises, att en viss

tillfällig folkstämning kan göra sig gällande och trycka sin prägel på ett

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 7_9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

val. Detta kan vara mindre lyckligt, redan då det gäller ett enda val, men

blir det i ännu högre grad, då det är fråga örn samtliga de val, som direkt

eller indirekt äro utslagsgivande för riksdagens sammansättning. Förslagets

realiserande skulle vidare medföra den olägenheten, att den förskjutning

inom väljarkåren, som under loppet av fyra år kan inträffa, icke utan

en upplösning av andra kammaren med säkerhet kan konstateras under hela

denna tid. Det är också av värde, att urväljare till riksdagen icke alltför

sällan sättas i tillfälle att deltaga i val av rikspolitisk betydelse. Eljest

föreligger fara för att hos dem skapas likgiltighet för det politiska livet,

ett förhållande som icke kan vara till gagn för ett demokratiskt statsskick.

Ett sammanförande av landstingsmanna- och elektorsvalen med andrakammarvalen

skulle dessutom kunna leda till att första kammarens konstitutionella

ställning undergrävdes. Detta kunde inträffa i viss omfattning redan genom

att landstingsmannavalen, såsom förut framhållits, förlorade sin särprägel

i förhållande till andrakammarvalen, men i ännu högre grad genom att principen

örn första kammarens successiva förnyelse allvarligt skulle kunna rubbas.

En regering, som haft framgång vid de samtidigt förrättade valen, skulle nämligen

kunna frestas att upplösa första kammaren i syfte att stärka sitt parlamentariska

underlag. Utskottet finner alltså avgörande skäl kunna anföras

gentemot motionärernas förslag och hemställer därför,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 april 1935.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg, Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*,

Stendahl*, Bergman, Sandegård, David Pettersson*, Källman, Karl Bodin*, Anton

Pettersson*, Andersson i Igelboda*, Lindskog*, Olsson i Mora, Vougt*, Nordström,

Petersson i Broaryd, Björck i Kristianstad, Ossbahr* och Svensson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Bergman och Olsson i Mora, som ansett att utskottets yttrande

bort ha följande lydelse:

Allmänna politiska---— (= utskottet)---reformarbetets fort
sättande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.

3

När man 1918 avböjde tanken på ett sammanförande av andrakammarval

och landstingsmannaval till en och samma period, torde huvudskälet ha varit

dels en önskan att vid den stora omgestaltning av vår författning, som då förestod,

ej införa flera nyheter än som med hänsyn till det väsentliga i författningsreformen

voro absolut nödvändiga, dels även sannolikt en önskan att låta

det politiska inslaget i landstingsmannavalen träda så mycket tillbaka som

möjligt. Det förstnämnda skälet saknar under nuvarande situation aktualitet

och det sistnämnda önskemålet har, såsom erfarenheten vid varje val därefter

givit vid handen, befunnits vara omöjligt att förverkliga. Landstingsmannavalen

ha, som också motionärerna erinrat, fått en allt mer utpräglad politisk

karaktär. Någon ändring häri torde icke vara att förvänta. Man har utan

tvivel att för framtiden räkna med samma betraktelsesätt. Under sådana omständigheter

synas starka skäl tala för sammanförande av de verkligt politiska

valen och deras frigörande från förbindelser med valen till de kommunala

representationerna. Det förhållandet att de politiska avgörandena, i den mån

dessa ske genom valen, då skulle komma att försiggå med fyraåriga mellanrum,

skulle säkerligen motverka valtröttheten och även medföra en lugnare

politisk stämning i landet, men sannolikt icke förminska allmänhetens intresse

vid valtillfällena utan tvärtom då låta valen framstå som större och viktigare

händelser. På samma gång skulle den föga demokratiskt verkande tendensen

till uppdrivande av valkostnaderna motverkas genom valrörelsernas sammanförande.

Att någon ökad fara för utplånande av den skillnad mellan kamrarna

som får sitt uttryck i första kammarens långsammare och successiva förnyande

skulle föreligga genom den tänkbara frestelsen till upplösning av första

kammaren efter en allmän framgång vid bägge valen för det parti, som

innehade regeringsmakten, kan ej med fog göras gällande, då en sådan frestelse,

därest den överhuvud föreligger, lika fullt kan uppstå efter ett för det

regerande partiet särskilt framgångsrikt landstingsmannaval även med nuvarande

valordning.

Utskottet finner övervägande skäl tala för en utredning i överensstämmelse

med motionärernas hemställan och får därför föreslå,

att riksdagen, med bifall till de i ämnet väckta motionerna,

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning rörande

sättet för en sammanföring av valen till riksdagens andra

kammare och valen till landstingen till gemensam valdag samt

anhålla, att förslag i ämnet måtte föreläggas 1936 års riksdag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.