Statsutskottets utlåtande Nr 120
1935-05-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1935:120, Statsutskottets utlåtande Nr 120
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
Utskottet.
Nr 120.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1935 kl. 12 m.
Dtlätande i anledning av väckt motion angående vissa
underofficerares vid flottan och kustartilleriet befordran
till högre beställning på övergångsstat.
(lia avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr Laurén väckt motion (nr 278) har
hemställts, att riksdagen ville besluta örn skrivelse till Kungl. Majit att de
underofficerare av 2. och 3. graden vid flottan och kustartilleriet, som före överföringen
innehade en tjänstålder av 19 respektive 14 år såsom underofficer,
underofficerskorpral och korpral, må befordras till högre beställning på övergångsstat,
därest de äro härtill förtjänta och lämpliga, utan att de upprätthållit
befattning, som är avsedd att bestridas av pensionerad personal eller eljest
tagits i anspråk för ständig tjänstgöring och utan före överföringen vunnen befordran
till högre grad i flottan (kustartilleriet).
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet har med stöd av § 46 riksdagsordningen över motionen inhämtat
yttranden från chefen för marinstaben och försvarsväsendets lönenämnd, vilka
yttranden äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (bilagorna A och B).
Såsom framgår av myndigheternas i ärendet avgivna yttranden har en framställning
örn vidtagande av åtgärder i det syfte, förevarande motion avser, tidigare
varit föremål för Kungl. Majits prövning. Enligt beslut den 26 januari
1934 föranledde dock icke framställningen till någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Utredningen giver vid handen, att den bristande jämnställdhet mellan arméns
och marinens underofficerspersonal på övergångsstat, varemot motionären vänder
sig, har sin grund uti de särskilda tjänstesynpunkter, som av vederbörande
marina myndigheter tillämpats i fråga om befordran i flottan respektive kustartilleriet.
Utskottet vill väl icke bestrida, att vissa billighetsskäl kunna tala
för ett behjärtande av motionärens framställning, örn densamma modifierades
till att avse allenast personal, som icke varit förbigången till befordran vid
tiden för överföringen till övergångsstat. I betraktande emellertid av försvarsväsendets
lönenämnds ståndpunkt i frågan, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka,
att från riksdagens sida åtgärd vidtages i överensstämmelse med motionärens
yrkande. Däremot vill utskottet uttala sin anslutning till den av lönenämnden
framförda tanken, att Kungl. Majit i de särskilda fall, där långvarig
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
i
eller ofta återkommande inkallelse till militär tjänstgöring ägt rum och vederbörande
på grund därav haft svårt att förvärva civil anställning eller där eljest
synnerliga skäl föreligga, efter framställning hänvändelse göres till riksdagen
om utverkande av förhöjning av den pensionsförmån, som eljest skulle tillkomma
vederbörande beställningshavare.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att herr Laurens förevarande motion (II: 278) icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1935.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 118.
Reservation
av herr Törnkvist i Karlskrona.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
Bil. A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 22 februari 1935 anbefalld avgiva yttrande över en
i riksdagens andra kammare av kerr Laurén väckt motion, nr 278, angående
vissa underofficerares vid flottan och kustartilleriet befordran till högre beställning
å övergångsstat, får jag efter att i ärendet hava inhämtat yttrande från
stationsbefälhavarna i karlskrona och Stockholm samt från chefen för kustartilleriet
anföra följande.
Motionen avser att möjliggöra befordran till högre beställning för de underofficerare
av 2. och 3. graden vid flottan och kustartilleriet, som före överföringen
till övergångsstat innehade en tjänstålder av 19 respektive 14 år som
underofficer, underofficerskorpral eller korpral, utan hinder av att de (SFS
429/25 27 §) vid tiden för överföringen till övergångsstat icke ännu vunnit befordran
till närmast högre grad i flottan respektive kustartilleriet.
Vid tiden för överföring av underofficerare till övergångsstat funnos såväl
vid flottan som kustartilleriet ett antal underofficerare av 2. och 3. graden,
vilka uppnatt ovannämnd tjänstålder och som tvångsvis — frågan synes endast
böra gälla dessa — överfördes till övergångsstat. Möjligheterna att befordra
dessa underofficerare före överföringen till närmast högre beställning i flottan
respektive kustartilleriet voro emellertid starkt beskurna, emedan en sådan befordran
skulle medfört, att ett stort antal underofficerare på aktiv stat av
hänsyn till turberäkningen också skulle befordrats, vilket tjänstgöringsförhållandena
och proportionen inom underofficersgraderna icke medgåvo.
Dessa tvångsvis överförda underofficerare hava uppenbarligen till följd av
de dåliga befordringsförhållandena vid marinen blivit försatta i ett sämre läge,
än motsvarande personal inom armén, där befordran i regemente eller kår ägt
rum allt eftersom den erforderliga tjänståldern uppnåtts. De underofficerare,
som på grund av förenämnda skäl måste uteslutas från befordran i flottan respektive
i kustartilleriet, kunna sedermera på grund av detta uteslutande, ej
heller tilläggas lön på övergångsstat enligt nådiga kungörelsen den 23 oktober
1925 med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater
(nr 429), § 27, även örn befordran i flottan eller kustartilleriet sedermera vunnits
eller kommer att vinnas. Härigenom hava ifrågavarande underofficerare utan
egen förskyllan blivit ekonomiskt lidande, vilket icke synes med billighet och
rättvisa förenligt.
I underdånig skrivelse den 12 juli 1933 har jag redan gjort framställning i
enahanda syfte, som motionären avser, ehuru mitt förslag icke lände till åtgärd.
På grund av vad sålunda anförts får jag tillstyrka, att åtgärder vidtagas för
att tillmötesgå syftemålet med ifrågavarande motion så att underofficer av 2.
eller 3. graden vid flottan eller kustartilleriet, som efter överföringen till övergångsstat,
utan att dessförinnan hava varit vid befordran förbigången, vunnit
eller vinner befordran i flottan eller kustartilleriet, må kunna tilläggas lön motsvarande
den tjänstegrad, till vilken befordran sker, enligt i förenämnda kungörelse,
§ 27, i övrigt angivna grunder.
Uppgift å det antal ännu i tjänst varande underofficerare å övergångsstat
vid flottan och kustartilleriet, som kunna beröras av här ifrågasatt åtgärd, ävensom
av ett bifall till framställningen föranledda kostnader, framgå av bifogade
tvenne tablåer (bilagorna ej här medtagna).
Stockholm den 9 mars 1935.
Otto Lybeck.
G. Palmqvist.
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
9
Bil. B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom beslut den 22 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt försvarsväsendets
lönenämnd att till Eder avgiva yttrande över en inom riksdagens andra
kammare av E. Laurén väckt motion, nr 278, angående vissa underofficerares
vid flottan och kustartilleriet befordran till högre beställning på övergångsstat.
Med anledning härav får försvarsväsendets lönenämnd anföra följande:
I förevarande motion har motionären hemställt, »att riksdagen ville besluta
örn skrivelse till Kungl. Majit, att de underofficerare av 2. och 3. graden vid
flottan och kustartilleriet, som före överföringen» (till övergångsstat) »innehade
en tjänstålder av 19 respektive 14 år såsom underofficer, underofficerskorpral
och korpral, må befordras till högre beställning på övergångsstat, därest
de äro härtill förtjänta och lämpliga, utan att de upprätthållit befattning, som
är avsedd att bestridas av pensionerad personal eller eljest tagits i anspråk för
ständig tjänstgöring och utan före överföringen vunnen befordran till högre
grad, flottan (kustartilleriet)».
I 27 § kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) stadgas, att underofficer,
som vid tiden för överföringen till övergångsstat vunnit befordran till högre
beställning i flottan (kustartilleriet) och vid samma tid tillika uppnått i motionen
angiven tjänstålder, må kunna tilläggas lön såsom flaggunderofficer, respektive
underofficer av 2. graden å övergångsstat från och med den tidpunkt,
då han, därest de för budgetåret 1925/1926 fastställda staterna fortfarande varit
gällande, kan beräknas skola hava kommit i åtnjutande av lön i sådan beställning
å aktiv stat. Motsvarande bestämmelser återfinnas, vad angår armén, i
kungörelsens 16 §.
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört huvudsakligen, att befordringarna
i regemente (kår etc.) vid armén ägt rum på sådant sätt, att, såvitt
kunnat utrönas, samtliga de beställningshavare, som uppnått den i 16 § av
nämnda kungörelse angivna tjänståldern för att kunna tilldelas lön i mot graden
svarande beställning, också vunnit befordran i regemente (kår etc.) före överföringen
på övergångsstat. Däremot förefunnes vid marinen ett icke obetydligt
antal underofficerare, vilka uppnått den i 27 § angivna tjänstålder men det
oaktat icke befordrats i flottan (kustartilleriet) före överföringen och på grund
därav icke heller kunnat erhålla i sistnämnda författningsrum medgivet tilldelande
av lön i högre lönegrad. Flertalet av ifrågavarande underofficerare
erhölle visserligen enligt 28 § omnämnda kungörelse under där angivna förutsättningar
uppflyttning till löneklass, som tillhörde närmast högre lönegrad,
men ginge förlustiga — förutom möjligheten till ytterligare uppflyttning i löneklass
— jämväl den rätt till högre pension, som eljest skulle hava tillkommit
dem. Härtill komme, att vissa av ifrågavarande underofficerare vid marinen
varit inkallade till tjänstgöring i betydande omfattning och i en del fall på
grund av inkallelse till tjänstgöring måst frånträda innehavd civil anställning.
Lönenämnden får erinra, att nämnden i anledning av nådig remiss den 17
oktober 1933 avgivit underdånigt utlåtande, vilket här i avskrift bifogas, över
hos Kungl. Majit gjorda framställningar av enahanda innebörd som det genom
motionen nu framförda yrkandet. Efter att hava lämnat en redogörelse för
gällande författningsbestämmelser och i ämnet av Kungl. Majit meddelade kompletterande
föreskrifter, framhöll lönenämnden i berörda utlåtande, att på grund
av de tjänstesynpunkter, som av vederbörande myndigheter tillämpats i fråga
om befordran i flottan (kustartilleriet) jämlikt det i utlåtandet återgivna kungl,
brevet den 13 november 1925, den personal vid marinen, som icke vunnit dylik
10
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
befordran, kommit i ett missgynnat läge i förhållande till motsvarande beställningshavare
vid armén. Då det emellertid torde ligga i sakens natur, att vissa
ojämnheter i befordringsavseende icke kunde helt undvikas, ansåge lönenämnden
för sin del tillräckliga skäl icke föreligga att tillstyrka vidtagande av ändring
av gällande bestämmelser i ämnet. Emellertid ansåge lönenämnden billighetsskäl
tala för att i särskilda fall, där långvarig eller ofta återkommande inkallelse
till militär tjänstgöring ägt rum och vederbörande på grund därav haft
svårt att förvärva civil anställning eller där eljest synnerliga skäl förelåge, efter
framställning hänvändelse gjordes till riksdagen örn utverkande av förhöjning
av den pensionsförmån, som eljest skulle tillkomma vederbörande beställningshavare.
Genom brev den 26 januari 1934 fann Kungl. Majit vad i berörda ärende
förekommit icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Då lönenämnden i sitt åberopade utlåtande den 17 oktober 1933 givit anvisning
örn en utväg att i sådana fall, där särskilda skäl föreligga, tillgodose de
beställningshavare, som i motionen avses, och i motionen några nya omständigheter
icke blivit förebragta, som kunnat giva lönenämnden anledning att frångå
den ståndpunkt, nämnden tidigare intagit till ifrågavarande spörsmål, får
nämnden — under åberopande av vad i berörda utlåtande anförts och med särskilt
framhållande av att jämlikt föreskrifterna i ovannämnda kungl, brev den
13 november 1925, som utfärdats efter övergångsstatsförordningens tillkomst,
utnämning till högre grad i flottan eller kustartilleriet finge ske endast, då så
ur tjänstesynpunkt befunnes lämpligt — anföra, att lönenämnden icke funnit sig
kunna tillstyrka bifall till motionen.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,
ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman och Tottie.
Särskilt yttrande av herr Almroos bifogas.
Stockholm den 5 mars 1935.
G. Afselius.
/ Georg Z. Topelius.
Särskilt yttrande av ledamoten Almroos.
I kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande
arméns och marinens övergångsstater stadgas i § 27, att underofficer av 2. och
3. graden, som vid tiden för överföringen till övergångsstat vunnit befordran till
flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) i flottan (kustartilleriet), respektive
underofficer av 2. graden i flottan (kustartilleriet) och vid samma tid tilllika
uppnått en tjänstålder av 19, respektive 14 år såsom underofficer, underofficerskorpral
och korpral, må kunna tilläggas lön såsom flaggunderofficer
(underofficer av 1. graden), respektive underofficer av 2. graden å övergångsstat
vid i paragrafen angiven tidpunkt. Under det att § 27 sålunda behandlar
de fall där underofficer av 2. eller 3. graden vid tiden för överföringen till övergångsstat
uppnått en tjänstålder av 19, respektive 14 år som underofficer, underofficerskorpral
och korpral samt vunnit befordran till flaggunderofficer, respektive
underofficer av 2. graden i flottan (kustartilleriet), behandlar § 28 åter de
fall, där en underofficer av 2. eller 3. graden efter tiden för överföringen till
övergångsstat uppnår samma tjänstålder.
Genom införande av fordran på visst antal tjänstår vid tiden för överföringen
till övergångsstat för att kunna tilläggas lön i högre grad å övergångsstat, synes
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
11
riksdagens avsikt varit, att beställningshavare, som utan att hava uppnått föreskriven
tjänstålder erhållit befordran till högre grad i regemente (kår, flottan,
kustartilleriet), icke skulle tilläggas lön i högre grad å övergångsstat. Det fallet
torde däremot icke varit förutsett, att en beställningshavare, vilken före överföringen
till övergångsstat uppnått föreskriven tjänstålder och befunnits lämplig
för befordran, dock icke före överföringen av vederbörande befordrats till högre
grad i regemente (kår, flottan, kustartilleriet). Såsom av lönenämndens utlåtande
den 17 oktober 1933 framgår har för arméns vidkommande, såvitt lönenämnden
kunnat utröna, samtliga de beställningshavare, som uppnått den i § 16 ovannämnda
kungörelse föreskrivna tjänståldern, vunnit befordran i vederbörligt
regemente (kår etc.) före överföringen till övergångsstat. Det synes med hänsyn
härtill i varje fall icke uteslutet, att vid bestämmelsernas utfärdande den uppfattningen
varit rådande att liknande befordran ägde rum även vid marinen.
De dåliga befordringsförhållandena och tjänståldersförhållandena inom underofficerskåren
vid marinen har emellertid gjort, att vederbörande icke ansett sig
ur tjänstesynpunkt kunna befordra samtliga underofficerare, som uppfyllde de
ifrågavarande fordringarna i avseende å tjänstålder. Härigenom har ett antal
underofficerare vid marinen, som före överföringen till övergångsstat, ehuru de
haft kompetens för befordran, icke blivit befordrade, kommit i ett mycket
ogynnsamt ekonomiskt läge. Rättvisa och billighet synas emellertid påfordra,
att marinens underofficerare å övergångsstat i fråga om tilläggande av lön i
högre grad icke bliva sämre ställda än motsvarande underofficerare vid armén,
varför jag anser starka skäl tala för bifall till motionen.
Stockholm i mars 1935.
Äng. Almroos.
Underdånigt utlåtande.
I anledning av förevarande remiss får försvarsväsendets lönenämnd anföra
följande.
I kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande
arméns och marinens övergångsstater stadgas
dels i 16 §, att löjtnant, underlöjtnant eller sergeant, som vid tiden för överföringen
till övergångsstat vunnit befordran till kapten (ryttmästare), respektive
löjtnant eller fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) i regemente (kår etc.)
och vid samma tid tillika uppnått en tjänstålder av 15, respektive 5 år såsom
officer eller 17 år såsom sergeant och furir, må kunna tilläggas lön såsom kapten
(ryttmästare), respektive löjtnant eller fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) å
övergångsstat från och med den tidpunkt, då han, därest de för budgetåret
1925/1926 fastställda staterna fortfarande varit gällande, kan beräknas skola
hava kommit i åtnjutande av lön i sådan beställning å aktiv stat,
dels ock i 27 §, att underofficer av 2. eller 3. graden, som vid tiden för överföringen
till övergångsstat vunnit befordran till flaggunderofficer (underofficer
av 1. graden) i flottan (kustartilleriet), respektive underofficer av 2. graden
i flottan (kustartilleriet) och vid samma tid tillika uppnått en tjänstålder
av 19, respektive 14 år såsom underofficer, underofficerskorpral och korpral,
må kunna tilläggas lön såsom flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),
respektive underofficer av 2. graden å övergångsstat från och med den tidpunkt,
då han, därest de för budgetåret 1925/1926 fastställda staterna fortfarande
varit gällande, kan beräknas skola hava kommit i åtnjutande av lön i sådan
beställning å aktiv stat.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
Enligt det vid tidpunkten för ifrågavarande kungörelses ikraftträdande den
1 november 1925 gällande tjänstgöringsreglementet för armén fick befordran
till högre tjänstegrad utan åtföljande högre beställning på stat göras samt förslag
till dylik befordran avgivas, dels då sådant vore behövligt för tjänstens
behöriga gång, dels för att bereda synnerlig skicklighet och förtjänst erkännande.
även då sådant icke kunnat eller kunde ske genom befordran till beställning
på stat.
Jämlikt reglementet för marinen fick dock motsvarande befordran i flottan
och i kustartilleriet äga rum endast efter av Konungen i varje särskilt fall lämnat
medgivande, dels då sådant vöre behövligt för tjänstens behöriga gång, dels
för att bereda erkännande åt förtjänta underofficerare, som på grund av rådande
befordringsförhållanden ej kunnat befordras vid flottan (kustartilleriet), när
flertalet med dem till tjänståldern jämnställda vunnit sådan befordran.
Efter därom gjorda framställningar medgav emellertid Kungl. Majit genom
brev den 13 november 1925, att underofficer av 2. eller 3. graden vid flottan
eller kustartilleriet, som uppnått en tjänstålder av 19, respektive 14 år såsom
underofficer, underofficerskorpral och korpral, och vilken i övrigt vore därav
förtjänt, finge av vederbörande myndighet, där så ur tjänstesynpunkt befunnes
lämpligt, utnämnas till flaggunderofficer (underofficer a.v 1. graden),
respektive underofficer av 2. graden i flottan eller kustartilleriet.
Medan här angivna föreskrifter för arméns vidkommande tillämpats på sådant
sätt, att, såvitt lönenämnden kunnat utröna, samtliga de beställningshavare,
som uppnått den i 16 § ovannämnda kungörelse föreskrivna tjänstålder,
vunnit befordran i vederbörligt regemente (kår etc.), förefinnes det däremot
vid marinen ett icke obetydligt antal underofficerare, vilka uppnått den
i 27 § samma kungörelse angivna tjänstålder men det oaktat icke befordrats i
flottan (kustartilleriet) och på grund härav ej heller kunnat erhålla den i
nämnda författningsrum medgivna uppflyttning i högre lönegrad.
Ehuru sistnämnda personal enligt 28 § i kungörelsen under där angivna
förutsättningar haft möjlighet att vinna uppflyttning till löneklass, som tillhör
närmast högre lönegrad, har denna personal genom att icke före överföringen
till övergångsstat hava vunnit befordran till högre tjänstegrad gått förlustig
—- förutom möjligheten till ytterligare uppflyttning i löneklass — jämväl den
rätt till högre pension, som eljest skulle hava tillkommit densamma.
Av lönenämnden under hand införskaffade uppgifter, vilka härmed bifogas,
synas giva vid handen, att vissa av ifrågavarande underofficerare varit inkallade
till tjänstgöring i betydande omfattning ävensom att det i en del fall förekommit,
att personal på grund av inkallelse till militär tjänstgöring måst frånträda
innehavd civil anställning. Från personalhåll har vidare uppgifvits, att
underofficerare å övergångsstat i flera fall icke erhållit av dem sökt civil anställning
endast på den grund, att de riskerade att när som helst inkallas till
militär tjänstgöring.
Av vad här ovan anförts torde framgå, att på grund av de tjänstesynpunkter,
som av vederbörande myndigheter tillämpats i fråga örn befordran i flottan
(kustartilleriet) jämlikt ovannämnda brev den 13 november 1925, den personal
vid marinen, som enligt vad ovan sagts icke vunnit dylik befordran, kommit i
ett missgynnat läge i förhållande till motsvarande beställningshavare vid
armén. Då det emellertid torde ligga i sakens natur, att vissa ojämnheter i befordringsavseende
icke kunna helt undvikas, anser lönenämnden för sin del tillräckliga
skäl icke föreligga att tillstyrka vidtagande av ändring av gällande
bestämmelser i ämnet.
Emellertid synas billighetsskäl tala för att i särskilda fall, där långvarig
eller ofta återkommande inkallelse till militär tjänstgöring ägt rum och vederbörande
på grund härav haft svårt att förvärva civil anställning eller där eljest
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
13
synnerliga skäl föreligga, efter framställning hänvändelse göres till riksdagen
om utverkande av förhöjning av den pensionsförmån, som eljest tillkommer
vederbörande beställningshavare.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,
ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman och Tottie.
Ledamoten Almroos har för sin del yrkat, att lönenämnden skulle ansluta
sig till den av marinförvaltningen och chefen för marinstaben i ärendet uttalade
uppfattningen.
Stockholm den 17 oktober 1933.
Underdånigst
G. Afzelius
j Georg Z. Topelius.
Vidimeras ex officio:
Georg Z. Topelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.