Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 120

1935-05-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:120, Statsutskottets utlåtande Nr 120

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

Utskottet.

Nr 120.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1935 kl. 12 m.

Dtlätande i anledning av väckt motion angående vissa

underofficerares vid flottan och kustartilleriet befordran

till högre beställning på övergångsstat.

(lia avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr Laurén väckt motion (nr 278) har

hemställts, att riksdagen ville besluta örn skrivelse till Kungl. Majit att de

underofficerare av 2. och 3. graden vid flottan och kustartilleriet, som före överföringen

innehade en tjänstålder av 19 respektive 14 år såsom underofficer,

underofficerskorpral och korpral, må befordras till högre beställning på övergångsstat,

därest de äro härtill förtjänta och lämpliga, utan att de upprätthållit

befattning, som är avsedd att bestridas av pensionerad personal eller eljest

tagits i anspråk för ständig tjänstgöring och utan före överföringen vunnen befordran

till högre grad i flottan (kustartilleriet).

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har med stöd av § 46 riksdagsordningen över motionen inhämtat

yttranden från chefen för marinstaben och försvarsväsendets lönenämnd, vilka

yttranden äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (bilagorna A och B).

Såsom framgår av myndigheternas i ärendet avgivna yttranden har en framställning

örn vidtagande av åtgärder i det syfte, förevarande motion avser, tidigare

varit föremål för Kungl. Majits prövning. Enligt beslut den 26 januari

1934 föranledde dock icke framställningen till någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utredningen giver vid handen, att den bristande jämnställdhet mellan arméns

och marinens underofficerspersonal på övergångsstat, varemot motionären vänder

sig, har sin grund uti de särskilda tjänstesynpunkter, som av vederbörande

marina myndigheter tillämpats i fråga om befordran i flottan respektive kustartilleriet.

Utskottet vill väl icke bestrida, att vissa billighetsskäl kunna tala

för ett behjärtande av motionärens framställning, örn densamma modifierades

till att avse allenast personal, som icke varit förbigången till befordran vid

tiden för överföringen till övergångsstat. I betraktande emellertid av försvarsväsendets

lönenämnds ståndpunkt i frågan, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka,

att från riksdagens sida åtgärd vidtages i överensstämmelse med motionärens

yrkande. Däremot vill utskottet uttala sin anslutning till den av lönenämnden

framförda tanken, att Kungl. Majit i de särskilda fall, där långvarig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

i

eller ofta återkommande inkallelse till militär tjänstgöring ägt rum och vederbörande

på grund därav haft svårt att förvärva civil anställning eller där eljest

synnerliga skäl föreligga, efter framställning hänvändelse göres till riksdagen

om utverkande av förhöjning av den pensionsförmån, som eljest skulle tillkomma

vederbörande beställningshavare.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att herr Laurens förevarande motion (II: 278) icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 118.

Reservation

av herr Törnkvist i Karlskrona.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

Bil. A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 22 februari 1935 anbefalld avgiva yttrande över en

i riksdagens andra kammare av kerr Laurén väckt motion, nr 278, angående

vissa underofficerares vid flottan och kustartilleriet befordran till högre beställning

å övergångsstat, får jag efter att i ärendet hava inhämtat yttrande från

stationsbefälhavarna i karlskrona och Stockholm samt från chefen för kustartilleriet

anföra följande.

Motionen avser att möjliggöra befordran till högre beställning för de underofficerare

av 2. och 3. graden vid flottan och kustartilleriet, som före överföringen

till övergångsstat innehade en tjänstålder av 19 respektive 14 år som

underofficer, underofficerskorpral eller korpral, utan hinder av att de (SFS

429/25 27 §) vid tiden för överföringen till övergångsstat icke ännu vunnit befordran

till närmast högre grad i flottan respektive kustartilleriet.

Vid tiden för överföring av underofficerare till övergångsstat funnos såväl

vid flottan som kustartilleriet ett antal underofficerare av 2. och 3. graden,

vilka uppnatt ovannämnd tjänstålder och som tvångsvis — frågan synes endast

böra gälla dessa — överfördes till övergångsstat. Möjligheterna att befordra

dessa underofficerare före överföringen till närmast högre beställning i flottan

respektive kustartilleriet voro emellertid starkt beskurna, emedan en sådan befordran

skulle medfört, att ett stort antal underofficerare på aktiv stat av

hänsyn till turberäkningen också skulle befordrats, vilket tjänstgöringsförhållandena

och proportionen inom underofficersgraderna icke medgåvo.

Dessa tvångsvis överförda underofficerare hava uppenbarligen till följd av

de dåliga befordringsförhållandena vid marinen blivit försatta i ett sämre läge,

än motsvarande personal inom armén, där befordran i regemente eller kår ägt

rum allt eftersom den erforderliga tjänståldern uppnåtts. De underofficerare,

som på grund av förenämnda skäl måste uteslutas från befordran i flottan respektive

i kustartilleriet, kunna sedermera på grund av detta uteslutande, ej

heller tilläggas lön på övergångsstat enligt nådiga kungörelsen den 23 oktober

1925 med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater

(nr 429), § 27, även örn befordran i flottan eller kustartilleriet sedermera vunnits

eller kommer att vinnas. Härigenom hava ifrågavarande underofficerare utan

egen förskyllan blivit ekonomiskt lidande, vilket icke synes med billighet och

rättvisa förenligt.

I underdånig skrivelse den 12 juli 1933 har jag redan gjort framställning i

enahanda syfte, som motionären avser, ehuru mitt förslag icke lände till åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får jag tillstyrka, att åtgärder vidtagas för

att tillmötesgå syftemålet med ifrågavarande motion så att underofficer av 2.

eller 3. graden vid flottan eller kustartilleriet, som efter överföringen till övergångsstat,

utan att dessförinnan hava varit vid befordran förbigången, vunnit

eller vinner befordran i flottan eller kustartilleriet, må kunna tilläggas lön motsvarande

den tjänstegrad, till vilken befordran sker, enligt i förenämnda kungörelse,

§ 27, i övrigt angivna grunder.

Uppgift å det antal ännu i tjänst varande underofficerare å övergångsstat

vid flottan och kustartilleriet, som kunna beröras av här ifrågasatt åtgärd, ävensom

av ett bifall till framställningen föranledda kostnader, framgå av bifogade

tvenne tablåer (bilagorna ej här medtagna).

Stockholm den 9 mars 1935.

Otto Lybeck.

G. Palmqvist.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

9

Bil. B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 22 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt försvarsväsendets

lönenämnd att till Eder avgiva yttrande över en inom riksdagens andra

kammare av E. Laurén väckt motion, nr 278, angående vissa underofficerares

vid flottan och kustartilleriet befordran till högre beställning på övergångsstat.

Med anledning härav får försvarsväsendets lönenämnd anföra följande:

I förevarande motion har motionären hemställt, »att riksdagen ville besluta

örn skrivelse till Kungl. Majit, att de underofficerare av 2. och 3. graden vid

flottan och kustartilleriet, som före överföringen» (till övergångsstat) »innehade

en tjänstålder av 19 respektive 14 år såsom underofficer, underofficerskorpral

och korpral, må befordras till högre beställning på övergångsstat, därest

de äro härtill förtjänta och lämpliga, utan att de upprätthållit befattning, som

är avsedd att bestridas av pensionerad personal eller eljest tagits i anspråk för

ständig tjänstgöring och utan före överföringen vunnen befordran till högre

grad, flottan (kustartilleriet)».

I 27 § kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) stadgas, att underofficer,

som vid tiden för överföringen till övergångsstat vunnit befordran till högre

beställning i flottan (kustartilleriet) och vid samma tid tillika uppnått i motionen

angiven tjänstålder, må kunna tilläggas lön såsom flaggunderofficer, respektive

underofficer av 2. graden å övergångsstat från och med den tidpunkt,

då han, därest de för budgetåret 1925/1926 fastställda staterna fortfarande varit

gällande, kan beräknas skola hava kommit i åtnjutande av lön i sådan beställning

å aktiv stat. Motsvarande bestämmelser återfinnas, vad angår armén, i

kungörelsens 16 §.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört huvudsakligen, att befordringarna

i regemente (kår etc.) vid armén ägt rum på sådant sätt, att, såvitt

kunnat utrönas, samtliga de beställningshavare, som uppnått den i 16 § av

nämnda kungörelse angivna tjänståldern för att kunna tilldelas lön i mot graden

svarande beställning, också vunnit befordran i regemente (kår etc.) före överföringen

på övergångsstat. Däremot förefunnes vid marinen ett icke obetydligt

antal underofficerare, vilka uppnått den i 27 § angivna tjänstålder men det

oaktat icke befordrats i flottan (kustartilleriet) före överföringen och på grund

därav icke heller kunnat erhålla i sistnämnda författningsrum medgivet tilldelande

av lön i högre lönegrad. Flertalet av ifrågavarande underofficerare

erhölle visserligen enligt 28 § omnämnda kungörelse under där angivna förutsättningar

uppflyttning till löneklass, som tillhörde närmast högre lönegrad,

men ginge förlustiga — förutom möjligheten till ytterligare uppflyttning i löneklass

— jämväl den rätt till högre pension, som eljest skulle hava tillkommit

dem. Härtill komme, att vissa av ifrågavarande underofficerare vid marinen

varit inkallade till tjänstgöring i betydande omfattning och i en del fall på

grund av inkallelse till tjänstgöring måst frånträda innehavd civil anställning.

Lönenämnden får erinra, att nämnden i anledning av nådig remiss den 17

oktober 1933 avgivit underdånigt utlåtande, vilket här i avskrift bifogas, över

hos Kungl. Majit gjorda framställningar av enahanda innebörd som det genom

motionen nu framförda yrkandet. Efter att hava lämnat en redogörelse för

gällande författningsbestämmelser och i ämnet av Kungl. Majit meddelade kompletterande

föreskrifter, framhöll lönenämnden i berörda utlåtande, att på grund

av de tjänstesynpunkter, som av vederbörande myndigheter tillämpats i fråga

om befordran i flottan (kustartilleriet) jämlikt det i utlåtandet återgivna kungl,

brevet den 13 november 1925, den personal vid marinen, som icke vunnit dylik

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

befordran, kommit i ett missgynnat läge i förhållande till motsvarande beställningshavare

vid armén. Då det emellertid torde ligga i sakens natur, att vissa

ojämnheter i befordringsavseende icke kunde helt undvikas, ansåge lönenämnden

för sin del tillräckliga skäl icke föreligga att tillstyrka vidtagande av ändring

av gällande bestämmelser i ämnet. Emellertid ansåge lönenämnden billighetsskäl

tala för att i särskilda fall, där långvarig eller ofta återkommande inkallelse

till militär tjänstgöring ägt rum och vederbörande på grund därav haft

svårt att förvärva civil anställning eller där eljest synnerliga skäl förelåge, efter

framställning hänvändelse gjordes till riksdagen örn utverkande av förhöjning

av den pensionsförmån, som eljest skulle tillkomma vederbörande beställningshavare.

Genom brev den 26 januari 1934 fann Kungl. Majit vad i berörda ärende

förekommit icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Då lönenämnden i sitt åberopade utlåtande den 17 oktober 1933 givit anvisning

örn en utväg att i sådana fall, där särskilda skäl föreligga, tillgodose de

beställningshavare, som i motionen avses, och i motionen några nya omständigheter

icke blivit förebragta, som kunnat giva lönenämnden anledning att frångå

den ståndpunkt, nämnden tidigare intagit till ifrågavarande spörsmål, får

nämnden — under åberopande av vad i berörda utlåtande anförts och med särskilt

framhållande av att jämlikt föreskrifterna i ovannämnda kungl, brev den

13 november 1925, som utfärdats efter övergångsstatsförordningens tillkomst,

utnämning till högre grad i flottan eller kustartilleriet finge ske endast, då så

ur tjänstesynpunkt befunnes lämpligt — anföra, att lönenämnden icke funnit sig

kunna tillstyrka bifall till motionen.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,

ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman och Tottie.

Särskilt yttrande av herr Almroos bifogas.

Stockholm den 5 mars 1935.

G. Afselius.

/ Georg Z. Topelius.

Särskilt yttrande av ledamoten Almroos.

I kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande

arméns och marinens övergångsstater stadgas i § 27, att underofficer av 2. och

3. graden, som vid tiden för överföringen till övergångsstat vunnit befordran till

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) i flottan (kustartilleriet), respektive

underofficer av 2. graden i flottan (kustartilleriet) och vid samma tid tilllika

uppnått en tjänstålder av 19, respektive 14 år såsom underofficer, underofficerskorpral

och korpral, må kunna tilläggas lön såsom flaggunderofficer

(underofficer av 1. graden), respektive underofficer av 2. graden å övergångsstat

vid i paragrafen angiven tidpunkt. Under det att § 27 sålunda behandlar

de fall där underofficer av 2. eller 3. graden vid tiden för överföringen till övergångsstat

uppnått en tjänstålder av 19, respektive 14 år som underofficer, underofficerskorpral

och korpral samt vunnit befordran till flaggunderofficer, respektive

underofficer av 2. graden i flottan (kustartilleriet), behandlar § 28 åter de

fall, där en underofficer av 2. eller 3. graden efter tiden för överföringen till

övergångsstat uppnår samma tjänstålder.

Genom införande av fordran på visst antal tjänstår vid tiden för överföringen

till övergångsstat för att kunna tilläggas lön i högre grad å övergångsstat, synes

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

11

riksdagens avsikt varit, att beställningshavare, som utan att hava uppnått föreskriven

tjänstålder erhållit befordran till högre grad i regemente (kår, flottan,

kustartilleriet), icke skulle tilläggas lön i högre grad å övergångsstat. Det fallet

torde däremot icke varit förutsett, att en beställningshavare, vilken före överföringen

till övergångsstat uppnått föreskriven tjänstålder och befunnits lämplig

för befordran, dock icke före överföringen av vederbörande befordrats till högre

grad i regemente (kår, flottan, kustartilleriet). Såsom av lönenämndens utlåtande

den 17 oktober 1933 framgår har för arméns vidkommande, såvitt lönenämnden

kunnat utröna, samtliga de beställningshavare, som uppnått den i § 16 ovannämnda

kungörelse föreskrivna tjänståldern, vunnit befordran i vederbörligt

regemente (kår etc.) före överföringen till övergångsstat. Det synes med hänsyn

härtill i varje fall icke uteslutet, att vid bestämmelsernas utfärdande den uppfattningen

varit rådande att liknande befordran ägde rum även vid marinen.

De dåliga befordringsförhållandena och tjänståldersförhållandena inom underofficerskåren

vid marinen har emellertid gjort, att vederbörande icke ansett sig

ur tjänstesynpunkt kunna befordra samtliga underofficerare, som uppfyllde de

ifrågavarande fordringarna i avseende å tjänstålder. Härigenom har ett antal

underofficerare vid marinen, som före överföringen till övergångsstat, ehuru de

haft kompetens för befordran, icke blivit befordrade, kommit i ett mycket

ogynnsamt ekonomiskt läge. Rättvisa och billighet synas emellertid påfordra,

att marinens underofficerare å övergångsstat i fråga om tilläggande av lön i

högre grad icke bliva sämre ställda än motsvarande underofficerare vid armén,

varför jag anser starka skäl tala för bifall till motionen.

Stockholm i mars 1935.

Äng. Almroos.

Underdånigt utlåtande.

I anledning av förevarande remiss får försvarsväsendets lönenämnd anföra

följande.

I kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande

arméns och marinens övergångsstater stadgas

dels i 16 §, att löjtnant, underlöjtnant eller sergeant, som vid tiden för överföringen

till övergångsstat vunnit befordran till kapten (ryttmästare), respektive

löjtnant eller fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) i regemente (kår etc.)

och vid samma tid tillika uppnått en tjänstålder av 15, respektive 5 år såsom

officer eller 17 år såsom sergeant och furir, må kunna tilläggas lön såsom kapten

(ryttmästare), respektive löjtnant eller fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) å

övergångsstat från och med den tidpunkt, då han, därest de för budgetåret

1925/1926 fastställda staterna fortfarande varit gällande, kan beräknas skola

hava kommit i åtnjutande av lön i sådan beställning å aktiv stat,

dels ock i 27 §, att underofficer av 2. eller 3. graden, som vid tiden för överföringen

till övergångsstat vunnit befordran till flaggunderofficer (underofficer

av 1. graden) i flottan (kustartilleriet), respektive underofficer av 2. graden

i flottan (kustartilleriet) och vid samma tid tillika uppnått en tjänstålder

av 19, respektive 14 år såsom underofficer, underofficerskorpral och korpral,

må kunna tilläggas lön såsom flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),

respektive underofficer av 2. graden å övergångsstat från och med den tidpunkt,

då han, därest de för budgetåret 1925/1926 fastställda staterna fortfarande

varit gällande, kan beräknas skola hava kommit i åtnjutande av lön i sådan

beställning å aktiv stat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

Enligt det vid tidpunkten för ifrågavarande kungörelses ikraftträdande den

1 november 1925 gällande tjänstgöringsreglementet för armén fick befordran

till högre tjänstegrad utan åtföljande högre beställning på stat göras samt förslag

till dylik befordran avgivas, dels då sådant vore behövligt för tjänstens

behöriga gång, dels för att bereda synnerlig skicklighet och förtjänst erkännande.

även då sådant icke kunnat eller kunde ske genom befordran till beställning

på stat.

Jämlikt reglementet för marinen fick dock motsvarande befordran i flottan

och i kustartilleriet äga rum endast efter av Konungen i varje särskilt fall lämnat

medgivande, dels då sådant vöre behövligt för tjänstens behöriga gång, dels

för att bereda erkännande åt förtjänta underofficerare, som på grund av rådande

befordringsförhållanden ej kunnat befordras vid flottan (kustartilleriet), när

flertalet med dem till tjänståldern jämnställda vunnit sådan befordran.

Efter därom gjorda framställningar medgav emellertid Kungl. Majit genom

brev den 13 november 1925, att underofficer av 2. eller 3. graden vid flottan

eller kustartilleriet, som uppnått en tjänstålder av 19, respektive 14 år såsom

underofficer, underofficerskorpral och korpral, och vilken i övrigt vore därav

förtjänt, finge av vederbörande myndighet, där så ur tjänstesynpunkt befunnes

lämpligt, utnämnas till flaggunderofficer (underofficer a.v 1. graden),

respektive underofficer av 2. graden i flottan eller kustartilleriet.

Medan här angivna föreskrifter för arméns vidkommande tillämpats på sådant

sätt, att, såvitt lönenämnden kunnat utröna, samtliga de beställningshavare,

som uppnått den i 16 § ovannämnda kungörelse föreskrivna tjänstålder,

vunnit befordran i vederbörligt regemente (kår etc.), förefinnes det däremot

vid marinen ett icke obetydligt antal underofficerare, vilka uppnått den

i 27 § samma kungörelse angivna tjänstålder men det oaktat icke befordrats i

flottan (kustartilleriet) och på grund härav ej heller kunnat erhålla den i

nämnda författningsrum medgivna uppflyttning i högre lönegrad.

Ehuru sistnämnda personal enligt 28 § i kungörelsen under där angivna

förutsättningar haft möjlighet att vinna uppflyttning till löneklass, som tillhör

närmast högre lönegrad, har denna personal genom att icke före överföringen

till övergångsstat hava vunnit befordran till högre tjänstegrad gått förlustig

—- förutom möjligheten till ytterligare uppflyttning i löneklass — jämväl den

rätt till högre pension, som eljest skulle hava tillkommit densamma.

Av lönenämnden under hand införskaffade uppgifter, vilka härmed bifogas,

synas giva vid handen, att vissa av ifrågavarande underofficerare varit inkallade

till tjänstgöring i betydande omfattning ävensom att det i en del fall förekommit,

att personal på grund av inkallelse till militär tjänstgöring måst frånträda

innehavd civil anställning. Från personalhåll har vidare uppgifvits, att

underofficerare å övergångsstat i flera fall icke erhållit av dem sökt civil anställning

endast på den grund, att de riskerade att när som helst inkallas till

militär tjänstgöring.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att på grund av de tjänstesynpunkter,

som av vederbörande myndigheter tillämpats i fråga örn befordran i flottan

(kustartilleriet) jämlikt ovannämnda brev den 13 november 1925, den personal

vid marinen, som enligt vad ovan sagts icke vunnit dylik befordran, kommit i

ett missgynnat läge i förhållande till motsvarande beställningshavare vid

armén. Då det emellertid torde ligga i sakens natur, att vissa ojämnheter i befordringsavseende

icke kunna helt undvikas, anser lönenämnden för sin del tillräckliga

skäl icke föreligga att tillstyrka vidtagande av ändring av gällande

bestämmelser i ämnet.

Emellertid synas billighetsskäl tala för att i särskilda fall, där långvarig

eller ofta återkommande inkallelse till militär tjänstgöring ägt rum och vederbörande

på grund härav haft svårt att förvärva civil anställning eller där eljest

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

13

synnerliga skäl föreligga, efter framställning hänvändelse göres till riksdagen

om utverkande av förhöjning av den pensionsförmån, som eljest tillkommer

vederbörande beställningshavare.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,

ledamöterna Jansson, Giron, Almroos, Curtman och Tottie.

Ledamoten Almroos har för sin del yrkat, att lönenämnden skulle ansluta

sig till den av marinförvaltningen och chefen för marinstaben i ärendet uttalade

uppfattningen.

Stockholm den 17 oktober 1933.

Underdånigst

G. Afzelius

j Georg Z. Topelius.

Vidimeras ex officio:

Georg Z. Topelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.