Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal m. m.

1935-06-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:168, Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 168.

1

Nr 168.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1935 kl. 11 f. m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i

fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående reglering

av arbetstiden för viss statsanställd personal m. m.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 15 februari 1935 dagtecknad proposition,

nr 108, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, lämnat riksdagen

tillfälle att avgiva yttrande angående av föredragande departementschefen

föreslagen reglering av arbetstiden för viss statsanställd personal.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen till

behandling förehaft två motioner, nämligen:

II: 508, däri hemställts, att riksdagen som yttrande över Kungl. Maj:ts

proposition nr 108 måtte uttala, att den däri föreslagna regleringen av arbetstiden

för personalen vid vissa statliga anstalter icke nu bör genomföras,

utan att en utredning rörande de ekonomiska verkningarna av en liknande

arbetstidsbegränsning vid kommunala anstalter av jämförligt slag först må

komma till stånd; samt

II: 509, däri hemställts, att riksdagen vid avgivande av yttrande i anledning

av ifrågavarande proposition måtte uttala såsom sin uppfattning,

att regleringen av arbetstiden för viss statsanställd personal till normalt 48

timmar i veckan icke bör omfatta inom armén och marinen anställda sjuksköterskor.

Statsutskottet hade i sitt utlåtande nr 158 anfört följande:

»En av de större grupper, som beröras av Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

utgör personalen vid statens sinnessjukhus.

Utskottet vill med anledning härav erinra därom, att, då frågan örn

minskning av tjänstgöringstiden för nämnda personal på grund av i ämnet

väckta motioner var föremål för prövning av 1930 års riksdag, riksdagen i

sin skrivelse nr 299 framhöll, att de skäl, som förhindrat vederbörande

departementschef att förorda några åtgärder härutinnan, vore dels de betydande

kostnader för avlönande av ytterligare personal och för anskaffande

av nya personalbostäder ett genomförande av förslaget härutinnan skulle

medföra och dels de konsekvenser, i fråga om ökade sjukvårdsavgifter för

landstingen och de större städerna, som skulle bliva en följd av förslagets

genomförande. De synpunkter, som anförts till stöd för åtgärders vidtagande,

hade riksdagen dock måst finna så beaktansvärda, att riksdagen

ansåge sig icke kunna ställa sig avvisande mot att en utredning i ärendet

Bihang till riksdagens protokoll 1835. 6 sami. Nr 168.

1894 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets memorial Nr 168.

verkställdes, varigenom konsekvenserna av ett bifall till förslaget kunde helt

överblickas.

Sedan utredning verkställts och förslag om reglering av arbetstiden för

den vid sinnessjukhusen anställda sjukvårdspersonalen framlagts för 1931

års riksdag, uttalade riksdagen i sin skrivelse nr 5 A, punkt 50, att med

hänsyn till de å sinnessjukhusen intagnas tillstånd och den omständigheten,

att nämnda sjukhus vore så gott som ständigt överbelagda, den därstädes

anställda personalens tjänstgöring måste anses vara av så säregen beskaffenhet,

att härav kunde motiveras en viss begränsning av tjänstgöringstiden.

På grund härav och då riksdagen icke haft något att erinra mot de av departementschefen

framlagda grunderna för en sådan begränsning, biföll riksdagen

förslaget härutinnan.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle åttatimmarsdagen i

princip genomföras vid vissa statliga anstalter av olika slag. Utan att

vilja bestrida, att skäl härför kunna åberopas för vissa personalgrupper, har

utskottet dock i frågans nuvarande läge ansett sig icke kunna tillstyrka förslaget

i fråga. Starka skäl tala för ett uppskov med denna frågas avgörande.

Sålunda skulle, på sätt motionsvis framhållits, ett införande av åttatimmarsdagen

vid de statliga sinnessjukhusen med all sannolikhet hava till följd

krav på liknande förkortning av arbetstiden vid de kommunala och landstingsdrivna

kroppssjukhusen, liksom en arbetstidsreglering vid alkoholist- och

uppfostringsanstalter m. fl. skulle komma att bliva prejudicerande för förhållandena

vid av landsting drivna sinnesslöanstalter, arbetshem och skyddshem.

Och någon utredning örn kostnaderna för en arbetstidsreglering för

de kommunala anstalterna förefinnes icke. En dylik utredning synes utskottet

ofrånkomlig, innan definitiv ståndpunkt tages till frågan örn åttatimmarsdagens

införande vid de anstalter, varom nu är fråga.

Slutligen vill utskottet, under erinran örn den så nyligen som år 1932

genomförda regleringen av arbetstiden för sinnessjukhusens sjukvårdspersonal,

i likhet med vad motionsvis anförts, framhålla, att den här föreliggande

frågan icke kan anses vara av så brådskande natur, att med dess avgörande

icke kan anstå, till dess alla konsekvenser av dess avgörande kunna

exakt överblickas.

Utskottet, som således biträder det i motionen II: 508 gjorda uttalandet,

finner sig alltså nu icke böra taga ståndpunkt till den i motionen II: 509

gjorda hemställan.

Utskottet hemställer alltså, att riksdagen må besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t meddela, vad utskottet ovan anfört.»

Enligt en vid statsutskottets förenämnda utlåtande fogad reservation hade

utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom av departementschefen erinrats, har, sedan arbetstidslagen genom

beslut vid 1930 års riksdag erhållit permanent karaktär, flertalet arbetargrupper

blivit tillförsäkrade de sociala och kulturella fördelar, som den lagstadgade

åttatimmarsdagen för deras del innebär. Åtskilliga arbetar- och

personalgrupper, bland andra personalen vid sinnessjukhusen och andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 168.

3

statliga anstalter, avvakta emellertid ännu en arbetstidsreglering. Utskottet

får, lika med departementschefen, erinra därom, att motioner i frågan tid

efter annan väckts inom riksdagen och att arbetar- och personalsammanslutningar

vid flera tillfällen framställt förslag i frågan.

Sedan numera utredningar verkställts angående arbetstidsregleringen beträffande

de personalgrupper, varom fråga är, anser utskottet tiden vara

inne, att den arbetstidsreglering, som nu förefinnes, utsträckes att gälla

även andra grupper. Utskottet syftar härvid närmast på den vid sinnessjukhusen

anställda personalen, vilkens arbete torde vara både psykiskt

och fysiskt påfrestande. Till stöd för sin mening angående arbetstidsregleringens

snara genomförande vill utskottet i likhet med departementschefen

för sin del framhålla den inverkan, genomförandet härav skulle utöva å

arbetslöshetsläget, särskilt bland ungdomen. Utskottet delar alltså departementschefens

uppfattning, att en arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens

principer bör, så snart omständigheterna det medgiva, genomföras

för den statsanställda arbetspersonal, som ej redan kommit i åtnjutande

därav.

Vad departementschefen i frågan i övrigt uttalat har icke givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit vid denna

frågas ytterligare behandling beaktar vad som motionsvis framhållits beträffande

arbetstiden för arméns och marinens sjuksköterskor.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet icke kunnat förorda det i

motionen II: 508 gjorda yrkandet.

Utskottet får alltså hemställa, att riksdagen må besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit meddela vad utskottet här ovan anfört.»

Första kammaren har bifallit vad utskottet i sitt utlåtande hemställt,

under det att andra kammaren bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sammanjämkning av de olika beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synes

icke kunna ske, och ärendet är icke heller av beskaffenhet att kunna avgöras

medelst gemensam omröstning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anmäla vad

sålunda förekommit.

Stockholm den 13 juni 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:369 Skrivelse till Konungen i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av arbetstiden för viss statsanställ s. 1 i texten