Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektören av första graden vid manning enjörkär en i flottans reserv I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet.
1935-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1935:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektören av första graden vid manning enjörkär en i flottans reserv I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för marindirektören av första graden
vid manning enjörkär en i flottans reserv I. J. Falkman
från viss betalningsskyldighet.
(l:a avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 22 februari 1935 dagtecknad proposition
(nr 112) har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att marindirektören av första graden vid mariningenjörkåren
i flottans reserv I. J. Falkman må befrias från honom jämlikt
Kungl. Maj:ts utslag den 23 december 1933 åliggande betalningsskyldighet
till kronan.
Av propositionen inhämtas följande:
Sedan förslag uppkommit örn försäljning av den kronan tillhöriga, å
flottans varv i Stockholm förvarade segelbåten Gurly samt i samband med
förhandlingar, som av kommendören Arthur Ekström inletts rörande inköp
av båten, Falkman på anmodan meddelat Ekström, att reparation av Gurly
beräknades till omkring 3,000 kronor och att värdet av båten jämte fullständiga
inventarier enligt inventarieförteckning beräknades till omkring 1,500
kronor, förklarade Ekström i skrivelse den 11 april 1918 till dåvarande varvschefen,
kommendören N. E. Anckers, sig villig att inköpa nämnda båt jämte
tillhörande inventarier för ett pris av 1,500 kronor under förutsättning, att
båten vid varvet försattes i användbart och sjövärdigt skick på Ekströms
bekostnad och enligt de närmare anvisningar Ekström komme att meddela.
Genom resolution den 29 i samma månad biföll varvschefen Ekströms anhållan
samt uppdrog åt Falkman i dennes egenskap av chef för varvets
ingenjördepartement att gå i författning om båtens försättande i användbart
och sjövärdigt skick. Efter det arbetet med båtens iståndsättande i enlighet
med av Ekström under arbetets gång givna anvisningar på hösten 1918 avslutats,
gjorde Ekström framställning örn att, enär kostnaderna stigit till
ett betydligt högre belopp än som beräknats av Ekström vid köpeanbudets
avgivande, köpet måtte återgå.
Efter uppdrag av riksdagens militieombudsman påstod överkrigsfiskalsämbetet
därefter vid stationskrigsrätten vid flottans station i Stockholm
ansvar å Falkman för tjänstefel, begångna av honom i hans ovannämnda
egenskap med avseende å befattningen med Gurlys försäljning och repara
Bihang
till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 64—65.
778 35
2
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
tion och vad därmed stöde i samband. Genom utslag den 9 maj 1922 dömde
Kungl. Majit, dit målet slutligen fullföljts, Falkman att för vårdslöshet, försummelse
och oförstånd i fullgörande av ämbetsplikter i avseende å Gurlys
försäljning och reparation samt vad därmed stöde i samband vara i mistning
av sitt ämbete såsom marindirektör av första graden vid mariningenj örkåren
under två månader.
Kronan instämde emellertid Ekström till Stockholms rådstuvurätt samt
yrkade Ekströms förpliktande att till kronan utgiva dels köpeskillingen för
båten, 1,500 kronor, dels ock ersättning för kostnaderna för båtens reparation
med 26,022 kronor 45 öre, båda posterna jämte ränta. Rådstuvurätten
meddelade dom i nämnda mål den 25 oktober 1922, däri på anförda skäl
rådstuvurätten dömde Ekström att i fordrade hänseendet till kronan utgiva,
förutom 1,500 kronor såsom köpesumma för båten, för dess iståndsättande
5,345 kronor 9 öre, allt jämte ränta. Genom dom den 14 november 1924,
som vann laga kraft, fann Svea hovrätt ej skäl att göra ändring i rådstuvurätten
s dom.
Under åberopande av att den reparationskostnad, för vilken täckning sålunda
icke erhållits, utgjorde (26,022: 45 — 5,345: 09 =) 20,677 kronor 36 öre,
yrkade kronan härefter inför stationskrigsrätten att, enär Falkman genom
försummelse, vårdslöshet och oförstånd i tjänsten, varför Falkman ådömts
ansvar, föranlett denna förlust, Falkman måtte förpliktas att till kronan i
skadestånd utgiva nämnda belopp så ock att därå gälda ränta ävensom utgiva
gottgörelse för i målet utdömda vittnesersättningar. Stationskrigsrätten
fann i utslag den 1 juli 1932 kronans talan icke kunna bifallas. Krigshovrätten,
där kronan besvärade sig, prövade i utslag den 23 maj 1933 rättvist
att, med ändring av krigsrättens utslag, i så måtto bifalla kronans talan, att
Falkman förpliktades mot kvitto till kronan utgiva 17,676 kronor 2 öre med
därå löpande fem procent ränta från den 15 maj 1931, tills betalning skedde,
ävensom att gottgöra kronan vad kronan ålagts utgiva i ersättning till i
målet avhörda vittnen med 285 kronor. Sedan Falkman yrkat ändring i
krigshovrättens utslag, prövade Kungl. Majit i utslag den 23 december 1933
rättvist på det sätt ändra krigshovrättens utslag beträffande huvudsaken, att
det belopp Falkman hade att i skadestånd utgiva till kronan bestämdes till
12,578 kronor 15 öre med ränta därå efter den av krigshovrätten stadgade
grunden. I fråga örn ersättningen till i målet hörda vittnen fann Kungl.
Maj:t ej skäl att göra ändring i krigshovrättens utslag.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 19 februari 1934,
har nu Falkman anhållit att bliva befriad från att utgiva det enligt Kungl.
Maj:ts omförmälda utslag den 23 december 1933 utdömda ersättningsbeloppet,
12,578 kronor 15 öre, jämte ränta därå ävensom rättegångskostnader. Till
stöd för ansökningen har Falkman anfört, att han på grund av under de
senaste åren genomgångna sjukdomar, processkostnader i anledning av ovan
relaterade mål m. m. fått sin ekonomi avsevärt försvagad och numera icke
hade andra tillgångar för sitt uppehälle än honom tillkommande pension.
I utlåtande den 8 mars 1934 har marinförvaltningen anfört, att ämbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
3
verket, med hänsyn till föreliggande omständigheter och särskilt därtill, att
Falkman icke förmådde gälda det utdömda beloppet, tillstyrkte bifall till
den gjorda ansökningen.
Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i yttrande den 29 mars
1934 uttalat, att, då med hänsyn till vad som upplysts rörande Falkmans
ekonomiska förhållanden och andra omständigheter utsikt knappast torde
förefinnas för statsverket att nu eller framdeles på exekutiv väg utfå sin
ifrågavarande fordran, statskontoret ville, med beaktande jämväl av de ömmande
omständigheter, som i förevarande fall vore för handen, icke motsätta
sig bifall till ansökningen.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Av utredningen i ärendet framgår, att Falkman icke synes kunna annat
än i ytterst ringa mån gälda det honom enligt Kungl. Maj.ts utslag den 23
december 1933 ådömda skadeståndsbeloppet jämte ränta och rättegångskostnader.
Åtgärder för verkställighet av ifrågavarande utslag torde därför,
utan att kunna medföra någon nämnvärd förmån för staten, komma att
bringa Falkman till ekonomisk ruin. Med hänsyn härtill och med beaktande
av Falkmans mångåriga verksamhet i statens tjänst har jag funnit mig böra
tillstyrka den av honom gjorda ansökningen.
Det är min avsikt att i sinom tid, sedan vissa pågående utredningar i
hithörande ämne slutförts, underställa Kungl. Maj:t frågan angående sättet
för beredande av eventuell täckning av det fordringsbelopp, som kommer
att avföras ur marinens räkenskaper, i händelse att riksdagen bifaller nu
förevarande förslag.»
Det har väckt utskottets uppmärksamhet, att framställningar örn efterskänkande
av kronans fordringsanspråk under senare år i allt större utsträckning
dragits inför riksdagen, medan tidigare sådant skett huvudsakligast
i undantagsfall, då särskilt vägande skäl varit för handen, och att då ej
sällan ställdes som villkor för efterskänkandet, att vederbörande skulle till
statsverket inleverera viss del av det till betalning fastställda beloppet (jfr
exempelvis bankoutskottets utlåtande nr 18 till 1919 års riksdag). Numera
synes emellertid en tendens förefinnas att icke tillämpa denna princip lika
rigoröst som tidigare synes hava varit fallet. Följden härav har blivit, att
befrielse från ersättningsskyldighet kommit att medgivas i allt större omfattning.
För att emellertid vederbörande icke skola bibringas den uppfattningen,
att staten vid fel och försummelser från deras sida eftergiver
uppkomna ersättningsanspråk, vill utskottet fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
av att från statens sida efterskänkande av ådömd betalningsskyldighet
endast sker i undantagsfall och när särskilda förhållanden betinga
ett dylikt medgivande samt att befrielse icke bör lämnas i större
utsträckning än som kan vara av omständigheterna verkligen påkallat.
Vad den nu föreliggande framställningen beträffar vill utskottet, då vissa
behjärtansvärda skäl tala till förmån för densamma, icke motsätta sig bifall
till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet fäster sig därvid särskilt vid Falkmans
nedbrutna hälsa ävensom vid den omständigheten, att, såsom departementschefen
framhållit, åtgärder för verkställighet av det till grund för
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 64.
betalningsskyldigheten liggande utslaget, utan att kunna medföra någon
nämnvärd förmån för staten, komme att bringa Falkman till ekonomisk ruin.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att marindirektören av första
graden vid mariningenjörkåren i flottans reserv I. J. Falkman
må befrias från honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 23
december 1933 åliggande betalningsskyldighet till kronan.
Stockholm den 29 mars 1935.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Borell, Walles, Gustafsson i Benestad,
Bergström, Nylander, Nilsson i Fredriksfält och Larsson i Varberg, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jeppsson, Andersson
i Höör, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Högström,
Skoglund, Andersson i Ovanmyra och Svedberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:156 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektör en av första graden vid mariningenjör kår en i flottans re s. 4 i texten