Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektören av första graden vid manning enjörkär en i flottans reserv I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet.

1935-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektören av första graden vid manning enjörkär en i flottans reserv I. J. Falkman från viss betalningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för marindirektören av första graden

vid manning enjörkär en i flottans reserv I. J. Falkman

från viss betalningsskyldighet.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 22 februari 1935 dagtecknad proposition

(nr 112) har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att marindirektören av första graden vid mariningenjörkåren

i flottans reserv I. J. Falkman må befrias från honom jämlikt

Kungl. Maj:ts utslag den 23 december 1933 åliggande betalningsskyldighet

till kronan.

Av propositionen inhämtas följande:

Sedan förslag uppkommit örn försäljning av den kronan tillhöriga, å

flottans varv i Stockholm förvarade segelbåten Gurly samt i samband med

förhandlingar, som av kommendören Arthur Ekström inletts rörande inköp

av båten, Falkman på anmodan meddelat Ekström, att reparation av Gurly

beräknades till omkring 3,000 kronor och att värdet av båten jämte fullständiga

inventarier enligt inventarieförteckning beräknades till omkring 1,500

kronor, förklarade Ekström i skrivelse den 11 april 1918 till dåvarande varvschefen,

kommendören N. E. Anckers, sig villig att inköpa nämnda båt jämte

tillhörande inventarier för ett pris av 1,500 kronor under förutsättning, att

båten vid varvet försattes i användbart och sjövärdigt skick på Ekströms

bekostnad och enligt de närmare anvisningar Ekström komme att meddela.

Genom resolution den 29 i samma månad biföll varvschefen Ekströms anhållan

samt uppdrog åt Falkman i dennes egenskap av chef för varvets

ingenjördepartement att gå i författning om båtens försättande i användbart

och sjövärdigt skick. Efter det arbetet med båtens iståndsättande i enlighet

med av Ekström under arbetets gång givna anvisningar på hösten 1918 avslutats,

gjorde Ekström framställning örn att, enär kostnaderna stigit till

ett betydligt högre belopp än som beräknats av Ekström vid köpeanbudets

avgivande, köpet måtte återgå.

Efter uppdrag av riksdagens militieombudsman påstod överkrigsfiskalsämbetet

därefter vid stationskrigsrätten vid flottans station i Stockholm

ansvar å Falkman för tjänstefel, begångna av honom i hans ovannämnda

egenskap med avseende å befattningen med Gurlys försäljning och repara
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 64—65.

778 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

tion och vad därmed stöde i samband. Genom utslag den 9 maj 1922 dömde

Kungl. Majit, dit målet slutligen fullföljts, Falkman att för vårdslöshet, försummelse

och oförstånd i fullgörande av ämbetsplikter i avseende å Gurlys

försäljning och reparation samt vad därmed stöde i samband vara i mistning

av sitt ämbete såsom marindirektör av första graden vid mariningenj örkåren

under två månader.

Kronan instämde emellertid Ekström till Stockholms rådstuvurätt samt

yrkade Ekströms förpliktande att till kronan utgiva dels köpeskillingen för

båten, 1,500 kronor, dels ock ersättning för kostnaderna för båtens reparation

med 26,022 kronor 45 öre, båda posterna jämte ränta. Rådstuvurätten

meddelade dom i nämnda mål den 25 oktober 1922, däri på anförda skäl

rådstuvurätten dömde Ekström att i fordrade hänseendet till kronan utgiva,

förutom 1,500 kronor såsom köpesumma för båten, för dess iståndsättande

5,345 kronor 9 öre, allt jämte ränta. Genom dom den 14 november 1924,

som vann laga kraft, fann Svea hovrätt ej skäl att göra ändring i rådstuvurätten

s dom.

Under åberopande av att den reparationskostnad, för vilken täckning sålunda

icke erhållits, utgjorde (26,022: 45 — 5,345: 09 =) 20,677 kronor 36 öre,

yrkade kronan härefter inför stationskrigsrätten att, enär Falkman genom

försummelse, vårdslöshet och oförstånd i tjänsten, varför Falkman ådömts

ansvar, föranlett denna förlust, Falkman måtte förpliktas att till kronan i

skadestånd utgiva nämnda belopp så ock att därå gälda ränta ävensom utgiva

gottgörelse för i målet utdömda vittnesersättningar. Stationskrigsrätten

fann i utslag den 1 juli 1932 kronans talan icke kunna bifallas. Krigshovrätten,

där kronan besvärade sig, prövade i utslag den 23 maj 1933 rättvist

att, med ändring av krigsrättens utslag, i så måtto bifalla kronans talan, att

Falkman förpliktades mot kvitto till kronan utgiva 17,676 kronor 2 öre med

därå löpande fem procent ränta från den 15 maj 1931, tills betalning skedde,

ävensom att gottgöra kronan vad kronan ålagts utgiva i ersättning till i

målet avhörda vittnen med 285 kronor. Sedan Falkman yrkat ändring i

krigshovrättens utslag, prövade Kungl. Majit i utslag den 23 december 1933

rättvist på det sätt ändra krigshovrättens utslag beträffande huvudsaken, att

det belopp Falkman hade att i skadestånd utgiva till kronan bestämdes till

12,578 kronor 15 öre med ränta därå efter den av krigshovrätten stadgade

grunden. I fråga örn ersättningen till i målet hörda vittnen fann Kungl.

Maj:t ej skäl att göra ändring i krigshovrättens utslag.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 19 februari 1934,

har nu Falkman anhållit att bliva befriad från att utgiva det enligt Kungl.

Maj:ts omförmälda utslag den 23 december 1933 utdömda ersättningsbeloppet,

12,578 kronor 15 öre, jämte ränta därå ävensom rättegångskostnader. Till

stöd för ansökningen har Falkman anfört, att han på grund av under de

senaste åren genomgångna sjukdomar, processkostnader i anledning av ovan

relaterade mål m. m. fått sin ekonomi avsevärt försvagad och numera icke

hade andra tillgångar för sitt uppehälle än honom tillkommande pension.

I utlåtande den 8 mars 1934 har marinförvaltningen anfört, att ämbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

3

verket, med hänsyn till föreliggande omständigheter och särskilt därtill, att

Falkman icke förmådde gälda det utdömda beloppet, tillstyrkte bifall till

den gjorda ansökningen.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i yttrande den 29 mars

1934 uttalat, att, då med hänsyn till vad som upplysts rörande Falkmans

ekonomiska förhållanden och andra omständigheter utsikt knappast torde

förefinnas för statsverket att nu eller framdeles på exekutiv väg utfå sin

ifrågavarande fordran, statskontoret ville, med beaktande jämväl av de ömmande

omständigheter, som i förevarande fall vore för handen, icke motsätta

sig bifall till ansökningen.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att Falkman icke synes kunna annat

än i ytterst ringa mån gälda det honom enligt Kungl. Maj.ts utslag den 23

december 1933 ådömda skadeståndsbeloppet jämte ränta och rättegångskostnader.

Åtgärder för verkställighet av ifrågavarande utslag torde därför,

utan att kunna medföra någon nämnvärd förmån för staten, komma att

bringa Falkman till ekonomisk ruin. Med hänsyn härtill och med beaktande

av Falkmans mångåriga verksamhet i statens tjänst har jag funnit mig böra

tillstyrka den av honom gjorda ansökningen.

Det är min avsikt att i sinom tid, sedan vissa pågående utredningar i

hithörande ämne slutförts, underställa Kungl. Maj:t frågan angående sättet

för beredande av eventuell täckning av det fordringsbelopp, som kommer

att avföras ur marinens räkenskaper, i händelse att riksdagen bifaller nu

förevarande förslag.»

Det har väckt utskottets uppmärksamhet, att framställningar örn efterskänkande

av kronans fordringsanspråk under senare år i allt större utsträckning

dragits inför riksdagen, medan tidigare sådant skett huvudsakligast

i undantagsfall, då särskilt vägande skäl varit för handen, och att då ej

sällan ställdes som villkor för efterskänkandet, att vederbörande skulle till

statsverket inleverera viss del av det till betalning fastställda beloppet (jfr

exempelvis bankoutskottets utlåtande nr 18 till 1919 års riksdag). Numera

synes emellertid en tendens förefinnas att icke tillämpa denna princip lika

rigoröst som tidigare synes hava varit fallet. Följden härav har blivit, att

befrielse från ersättningsskyldighet kommit att medgivas i allt större omfattning.

För att emellertid vederbörande icke skola bibringas den uppfattningen,

att staten vid fel och försummelser från deras sida eftergiver

uppkomna ersättningsanspråk, vill utskottet fästa uppmärksamheten på nödvändigheten

av att från statens sida efterskänkande av ådömd betalningsskyldighet

endast sker i undantagsfall och när särskilda förhållanden betinga

ett dylikt medgivande samt att befrielse icke bör lämnas i större

utsträckning än som kan vara av omständigheterna verkligen påkallat.

Vad den nu föreliggande framställningen beträffar vill utskottet, då vissa

behjärtansvärda skäl tala till förmån för densamma, icke motsätta sig bifall

till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet fäster sig därvid särskilt vid Falkmans

nedbrutna hälsa ävensom vid den omständigheten, att, såsom departementschefen

framhållit, åtgärder för verkställighet av det till grund för

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

betalningsskyldigheten liggande utslaget, utan att kunna medföra någon

nämnvärd förmån för staten, komme att bringa Falkman till ekonomisk ruin.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att marindirektören av första

graden vid mariningenjörkåren i flottans reserv I. J. Falkman

må befrias från honom jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 23

december 1933 åliggande betalningsskyldighet till kronan.

Stockholm den 29 mars 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,

Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Borell, Walles, Gustafsson i Benestad,

Bergström, Nylander, Nilsson i Fredriksfält och Larsson i Varberg, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jeppsson, Andersson

i Höör, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Högström,

Skoglund, Andersson i Ovanmyra och Svedberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:156 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för marindirektör en av första graden vid mariningenjör kår en i flottans re s. 4 i texten