Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till stödjande av den svenska sjöfartsnäringen.

1935-04-05 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:77, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till stödjande av den svenska sjöfartsnäringen.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

7

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1935 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till stödjande

av den svenska sjöfartsnäringen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 151, inom första kammaren

av herr O. A. Nordborg m. fl. och den andra, nr 296, inom andra

kammaren av herrar Bj. Holmgren och C. J. Ekman, har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, dels att erforderliga

åtgärder vidtagas för skyndsamt slutförande av en i motionen omnämnd,

inom kommerskollegium pågående undersökning angående den svenska

sjöfartsnäringen, dels att en särskild kommission — med representanter

såväl för statsintresset som för sjöfartsnäringen — omedelbart tillsättes

med uppdrag att i anslutning till nämnda undersökning skyndsamt verkställa

utredning och avgiva förslag till lämpliga stödåtgärder för den

svenska sjöfartsnäringen, dels ock att Kungl. Majit måtte, på grundval av

sålunda vunnen utredning med förslag, avlåta proposition i ärendet till

innevarande års riksdag.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till motionen I: 151.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat kommerskollegii yttrande

över ifrågavarande motioner, vilket yttrande såsom bilaga närslutes detta

utlåtande (Bilaga).

Med hänsyn till de skäl, som till stöd för motionärernas ifrågavarande

förslag] anförts, har utskottet i likhet med] kommerskollegium funnit sig

böra tillstyrka, att åtgärder vidtagas i motionernas syfte. Att, på sätt i

motionerna föreslagits, en särskild kommission skulle tillsättas för verkställande

av utredning och avgivande av förslag i frågan har utskottet

dock ansett sig icke böra förorda. Utskottet håller före, att utredningen bör

kunna verkställas av kommerskollegium, och förutsätter, att för ändamålet

erforderlig arbetskraft ställes till kollega förfogande för frågans skyndsamma

slutförande och allsidiga belysning.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av herr Nordborgs

m. fl. samt herrar Holmgrens och Ekmans förevarande

motioner (I: 151 och II: 296) i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att erforderliga åtgärder må vidtagas för

skyndsamt slutförande av den i motionerna nämnda,

inom kommerskollegium pågående undersökningen angående

den svenska sjöfartsnäringen, samt att Kungl.

Majit därefter må vidtaga de åtgärder i övrigt, som

kunna befinnas erforderliga.

Stockholm den 5 april 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 73.

B ilag*.

Avskrift.

Kungl. Majits och Rikets

Kommerskollegium.

Sjöfartsby rån.

Stockholm den 23 februari 1935.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1935 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium

att avgiva och direkt till riksdagens statsutskott inkomma

med begärt yttrande över två likalydande motioner, väckta, den ena, nr

151, inom första kammaren av herr O. A. Nordborg m. fl. och den andra,

nr 296, inom andra kammaren av herrar Bj. Holmgren och C. J. Ekman

örn åtgärder till stödjande av den svenska sjöfartsnäringen.

Sedan kollegium inhämtat yttranden i ärendet av Sveriges allmänna

sjöfartsförening och Sveriges redareförening, får kollegium, med överlämnande

av ifrågavarande yttranden, anföra följande.

Kollega yttrande till statsutskottet år 1933.

Över de i nu förevarande motioner omförmälda motionerna vid 1933

års riksdag, vilka gingo ut på stöd åt sjöfartsnäringen genom anvisande

av medel till visst belopp för nedskrotning av äldre fartygstonnage, avgav

kollegium yttrande till statsutskottet den 4 april 1933. Yttrandet med

därtill hörande bilagor finnes återgivet i utskottets utlåtande nr 113.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77. 9

I yttrandet anförde kollegium ett antal jämförande statistiska data,

ägnade att belysa sjöfartens läge såväl internationellt som för svenskt

vidkommande.

I här bilagda exemplar av utskottets nämnda utlåtande hava antecknats

vissa, nämnda statistiska data kompletterande uppgifter för senare

tid, i mån sådana föreligga eller väsentliga förskjutningar kunna antagas

hava ägt rum av beskaffenhet att i mera avsevärd grad inverka på

hithörande frågors bedömande.

Kollegium framhöll vidare i yttrandet, hurusom den svenska sjöfartens

konkurrensläge försvårades av vissa särskilda omständigheter, därvid

kollegium syftade på det kända förhållandet, att runtom i världen från

statsmyndigheternas sida sedan lång tid tillbaka vidtagits och alltjämt

vidtoges ofta mycket omfattande åtgärder av olika slag för direkt ekonomiskt

stödjande av den nationella sjöfarten. På åtskilliga håll hade dessa

åtgärder tagit sig osunda former, vilkas verkningar icke kunde undgå

att visa sig på den internationella fraktmarknaden.

Såsom sammanfattning av kollegii syn på den av motionärerna vid 1933

års riksdag väckta frågan torde få återgivas följande delar av nämnda

yttrande.

»Det lider icke något tvivel, att de förhållanden, som kollegium här

ovan sökt belysa, måste ingiva starka bekymmer med avseende å möjligheterna

för den svenska sjöfarten att i fortsättningen hävda den ställning,

densamma under årens lopp tillvunnit sig. Av åtskilliga tecken att

döma föreligger åtminstone inom vissa grupper av sjöfarten fara för

mera djupgående ekonomiska svårigheter, därest icke en ändring till det

bättre i det allmänna läget inom en nära framtid inträder.

Av den förebragta utredningen synes framgå, att depressionssyårigheterna

såtillvida endast i mindre mån drabbat den egentliga linjesjölarten,

som förhållandena på detta område blott i relativt ringa omfattning

föranlett uppläggning av tonnage. Detta sammanhänger emellertid givetvis

till stor del med det förhållandet, att ett linjerederi ogärna upphör

att trafikera sin linje, enär den då lätteligen måste uppgivas för alltid.

Däremot hava uppläggningarna för trampfartens vidkommande nått

en skrämmande omfattning, och hör härutinnan beaktas, hurusom därav

till antalet nära tre fjärdedelar och till bruttotontalet över två tredjedelar

består av fartyg med en ålder över 25 år.

Kollegium vill visserligen rent allmänt sett varna för att enbart av ett

fartygs ålder draga bestämda slutsatser rörande räntabiliteten av fartygets"

drift. Ett väl byggt och väl underhållet samt måhända moderniserat

fartyg av den nyssnämnda jämförelsevis höga åldern kan i drift ställa

sig väsentligt förmånligare än månget yngre fartyg. Förutom det allmänna

tillståndet, som för olika fartyg kan ställa sig ytterst olika, inverka

på driftsresultatet ett flertal andra omständigheter, ej minst det

anskaffningsvärde i redarens hand, vilket skall förräntas och amorteras.

Av naturliga skäl torde det emellertid kunna sägas, att genomsnittligt

sett driftförhållandena beträffande fartyg av den ålder, varom här är

fråga, ur räntabilitetssynpunkt ställa sig mycket vanskliga särskilt i nu

rådande läge.

Redan den stora omfattning, vari fartyg med denna ålder förelinnas

inom den svenska trampflottan, i förening med den stora uppläggningsprocenten

gör det sannolikt, att läget inom denna sjöfartsgren är allvarligt.

Kollegium har sökt förskaffa sig en mera ingående inblick i de

ekonomiska förhållandena, särskilt på detta område inom sjöfarten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1° Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Ehuru synnerligen otillräckligt material till belysande av förhållandena

stått kollegium till buds, kunna dock vissa för kollegium under hand företedda

uppgifter sägas hava bekräftat de farhågor, som sålunda av olika

skäl kunnat hysas. Sålunda giva dessa uppgifter stöd för antagandet,

att åtminstone i viss omfattning nettobokföringsvärdena för här ifrågavarande

tonnage ligga alltför högt, samtidigt som driftsresultaten under

de senaste åren icke medgivit ens tillnärmelsevis tillräckliga avskrivningar,

än mindre utdelning på investerat kapital. Även företagens likviditet

torde hava undergått avsevärd försämring.

Det står för kollegium vidare klart, att trampfartygsföretagens motståndskraft

i ett krisläge som det nuvarande genomsnittligt sett är väsentligt

sämre än företagens inom linjesjöfarten. Denna motståndskraft

har givetvis ock icke kunnat undgå att ogynnsamt påverkas av den särskilt

efter kriget i ökad grad framträdande tendensen till sjöfartens utveckling

i riktning mot linjefartens utvidgning på den irreguljära sjöfartens

eller trampfartens bekostnad.

Men detta förhållande får såsom kollegium på sin tid i sitt utlåtande

i drande inrättande av en skeppshypotekskassa framhöll, icke under några

omständigheter medföra, att tillgodoseendet av trampfartens speciella behov

eftersättes. Trampfarten har nämligen alltjämt sin stora uppgift att

fylla som komplement till linjefarten, särskilt med hänsyn till intresset

av att vår utrikeshandel i största möjliga utsträckning må kunna till

stärkande av vår betalningsbalans ombesörjas på svenska kölar. Det bör

härutinnan beaktas, att en stor del av vår export, särskilt trävaror, malm

och sten, måste anlita trampfartyg för sin transport liksom fallet är med

en stor del av vår import, såsom stenkol m. m.

Det måste i detta sammanhang konstateras, att trampfarten hittills endast

i jämförelsevis mindre omfattning kommit i åtnjutande av statsmakternas

stöd.----------

Trots de nu framhållna förhållanden kan kollegium likväl icke nu utan

vidare tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning till motionärernas förslag.

Det resultat, vartill kollega bedömande av den förevarande frågan

sålunda lett, hänför sig till två skilda skäl.

Kollegium vill härutinnan till en början framhålla, att det står för kollegium

klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till

Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna

icke lämpligen bör anlitas utan en väsentligt mera djupgående

undersökning ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens

förhållanden än som kunnat av kollegium verkställas på den korta

tid och med de medel, som stått kollegium till buds. Dc omständigheter,

som i motionerna berörts och som i övrigt av kollegium närmare belysts,

synas kollegium emellertid vara av den allvarliga karaktär, att en dylik

undersökning, som synes kollegium böra anförtros åt särskilt tillkallade

sakkunniga, är synnerligen påkallad och bör med det snaraste igångsättas.

Särskilt skulle denna undersökning vara ägnad att ådagalägga den

omfattning, vari ekonomiska svårigheter inom sjöfarten nu föreligga,

och i anslutning härtill hava till närmaste syftemål att ådagalägga i

vad mån behov av särskilda stödåtgärder från statens sida för sjöfarten

under den nuvarande allmänna krisen föreligger samt de lämpligaste

formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder. En undersökning

av den karaktär, varom här är fråga, skulle även såtillvida vara

av framträdande värde, som det vid bedömandet av olika spörsmål i lag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

11

stiftningsväg oell eljest ofta befunnits vara en stor brist, att en närmare

analys av sjöfartens ekonomiska förhållanden saknas.

Det andra skälet till kollegii ställningstagande, på sätt nyss antytts, till

de förevarande motionerna är, att kollegium icke känt sig övertygat örn

att, i den mån särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten

kunna vara påkallade, den av motionärerna tänkta utvägen är den

ur olika synpunkter lämpligaste.»

Kollegii yttrande utmynnade i tillstyrkan, att riksdagen i anledning

av de två föreliggande motionerna, i skrivelse till Kungl. Majit anhölle

örn skyndsam utredning av ovan angivna innebörd.

Riksdagen år 1933.

I sitt utlåtande i frågan framhöll utskottet, att förhållandena jämväl

syntes utskottet vara av den art, att starka bekymmer måste hysas i avseende

å möjligheterna för vår svenska sjöfart att uppehålla den ställning

densamma under årens lopp tillvunnit sig. Då nästan alla större

industriländer tagit mått och steg för stödjande av sina sjöfarts- och

varvsintressen, syntes frågan om svenska statens ställning till dessa spörsmål

även kräva ett beaktande. Efter att hava förklarat sig giva sin anslutning

till kollegii ståndpunkt i nedskrotningsspörsmålet slutar utskottet

med att anföra, att utskottet, till vars kännedom kommit, att förevarande

spörsmål komme att upptagas till behandling å den stundande ekonomiska

världskonferensen i London, förutsatte, att Kungl. Majit hade

sin uppmärksamhet riktad på det område, varom fråga vore, och vidtoge

de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga.

I enlighet med den redogörelse, som lämnas i de till bedömande nu

föreliggande motionerna, föranledde ovannämnda vid 1933 års riksdag

inotionsledes framförda yrkanden icke någon åtgärd från riksdagens sida.

Kollega utlåtande till Kungl. Majit år 1931.

I utlåtande till Kungl. Majit den 22 februari 1934 över en av Sveriges

redareförening gjord framställning örn utredning beträffande de åtgärder

till stöd för den svenska sjöfarten, som kunde böra vidtagas med anledning

av i olika främmande länder vidtagna eller planerade statliga

stödåtgärder på sjöfartens område, framhöll kollegium, under åberopande

av vissa i sammanhanget anförda uppgifter, hurusom förhållandena på

sjöfartens område, sådana desamma av kollegium skildrades i dess förenämnda

yttrande till statsutskottet den 4 april 1933, i stort sett icke undergått

några starkare förändringar till det bättre. Visserligen kunde

för den direkta utrikes sjöfarten på Sverige spåras en viss uppgång under

senaste tiden med påföljd, att något förbättrade utkomstmöjligheter

särskilt på vissa trader gjort sig gällande. I varje fall tedde sig emellertid

situationen för den för landet i olika avseenden så betydelsefulla

trampsjöfarten alltjämt, ej minst på grund av depressionens långvarighet

och intensitet, mycket bekymmersam. Under framhållande av att den

omständigheten, att vissa hithörande sjöfartsspörsmål funnos upptagna

på dagordningen för nyssberörda ekonomiska världskonferens i London,

syntes hava utgjort en väsentlig orsak till att utskottet liksom riksdagen

ställt sig avvisande till det på sin tid inotionsledes framförda yrkanket

på en utredning, erinrade kollegium vidare därom, att kollegium i

sitt yttrande den (1 maj 1933 över ovannämnda dagordning uttalat, att en

subventioner!ngspolitik av den art, varom fråga vore, i verkligheten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

linge, ehuru indirekt, samma innebörd som den diskriminerande behandling

av den icke nationella sjöfarten, på vilken åtskilliga på senare tid

avslutade plurilaterala konventioner sökt råda bot, att sålunda genom

subventioner till betydande belopp och på lång sikt de subventionerade

rederierna bereddes en företrädesställning på den allmänna fraktmarknaden

genom den särskilda konkurrensstyrka, subventionerna medförde,

att härigenom och med hänsyn till den omfattning, subventioneringen på

vissa håll tagit, åstadkommes en onaturlig pressning av den allmänna

fraktnivån med därav följande ogynnsamma verkningar på den på rent

affärsmässiga grunder bedrivna sjöfarten i övrigt, att med hänsyn till

salunda föreliggande förhållanden kollegium ansåge den svenska representationen

vid den då stundande ekonomiska världskonferensen böra

sättas i tillfälle att stödja lämpliga förslag till effektiv begränsning av

staternas subventionering av sjöfarten och därvid särskilt biträda sådana

förslag, som avsåge förhindrande av särskilt åsyftade osunda former för

dylik subventionering, samt att i viss anslutning till dagordningsförslaget

kollegium ansåge det jämväl vara väl motiverat, att den svenska representationen

vid den kommande konferensen understödde lämpliga förslag

beträffande nedskrotning under internationell samverkan av gammalt

tonnage. Kollegium upplyste i detta sammanhang, att trots att Sverige,

Danmark och Norge vid konferensen jämte Storbritannien ådagalagt en

livlig önskan att medverka i internationellt samarbete i syfte särskilt att

motverka den tilltagande oekonomiska subventioneringen av sjöfarten,

den ifrågavarande konferensens förhandlingar icke lett till några positiva

resultat i hithörande hänseenden.

Under åberopande av en inom kollegium utarbetad, utlåtandet bifogad

promemoria angående subventionering av sjöfarten i olika länder, framhöll

kollegium, hurusom av särskild betydelse för bedömande av vad situationen

krävde vore den omständigheten, att dåmera från engelskt redarehåll

framförts krav på ekonomiskt stöd för den engelska sjöfarten,

vilka krav syntes hava av vederbörande myndigheter upptagits till visst

övervägande. Anika påföljder för den internationella fraktmarknaden en

mera omfattande subventionering även av den engelska handelsflottan

skulle få, tarvade, framhöll kollegium, knappast ett närmare dryftande.

Även frågan örn diskriminerande åtgärder gentemot utländsk sjöfart syntes

där vara föremål för överväganden.

Den utredning, som kollegium ansåg sig böra förorda, framhölls böra

i första hand hava till syftemål att ådagalägga, i vad mån behov av särskilda

stödåtgärder från statens sida för sjöfarten förelåge, samt de

lämpligaste formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder. En genom

nu avsedd utredning åstadkommen närmare analys av olika sjöfartsgrenars

förhållanden framstode med hänsyn till senare tids utveckling

på sjöfartsomradet såsom påkallad även och särskilt ur den synpunkten,

att därigenom skulle kunna skapas bästa möjliga förutsättningar för uppdragandet

av riktlinjer eller framställandet av förslag rörande de åtgärder,

som kunde bliva av nöden för att motverka ett sådant fortsatt händelseförlopp,

som skulle kunna komma att inverka direkt skadligt, för att

icke säga ödesdigert, för svenska intressen.

Kollegium, som fann den ifrågasatta utredningen nödvändigtvis böra

anförtros åt särskilda sakkunniga — den för de sakkunnigas överväganden

erforderliga statistisk-ekonomiska undersökningen hade kollegium

tänkt sig lämpligen böra uppdragas åt kollegium i intimt samråd med

dessa sakkunniga — hemställde, under åberopande även av sitt före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

13

nämnda utlåtande till statsutskottet, om skyndsamt uppdrag åt särskilda

sakkunniga att, i samråd på sätt nyss angivits med kollegium, verkställa

närmare utredning rörande den svenska sjöfartens läge och i vad mån

behov av stödåtgärder från statens sida för sjöfarten särskilt under den

nuvarande krisen förelåge samt rörande de lämpligaste formerna för

eventuellt behövliga dylika åtgärder.

Kungl. Maj:ts beslut den 211 mars 1934 med visst utredningsuppdrag för

kollegium.

Genom beslut den 23 mars 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium

att verkställa omförmälda statistisk-ekonomiska undersökning. Sedan

Kungl. Majit, efter framställningar av kollegium genom skilda beslut,

senast den 36 januari 1935 anvisat särskilda medel för undersökningens

fullföljande, har utredningsarbetet kunnat påskyndas och vissa

delar preliminärt slutföras. Vissa huvudsakliga data, som av den hittills

bedrivna undersökningen framkommit, torde ehuru de alltså måste

betraktas såsom allenast preliminära, få bär återgivas.

Vissa utredningsresultat.

Det material, som preliminärt bearbetats, omfattar 169 rederiaktiebolag

med ett sammanlagt tonnage av inemot 75 % av hela den svenska handelsflottans.

För dessa företag, vari ingå lil tramprederier, 34 lastlinjerederier

och 24 passagerarlinjerederier, hava verkställts ingående beräkningar

rörande driftsresultatet för år 1933. Materialet, som är ganska

representativt för lastlinje- och passagerarlinjerederier, är mindre omfattande

vad beträffar tramprederier, för vilka det dock avser ungefär

halva det hithörande tonnaget.

Tramprederierna. vilkas totala bruttointäkter belöpte sig till 53.7 miljoner

kronor, utvisade ett driftsöverskott före avskrivningar å närmare 2

miljoner kronor. Nettovinsten, beräknad med hänsyn till de för året

verkställda avskrivningarna med avdrag för engångsvärdenedskrivningar,

utgjorde 0.6 miljoner kronor, vilket skulle innebära en räntabilitet av

l.i % av aktiekapitalet år 1933 och 0.)> % av egna kapitalet vid årets ingång.

Denna vinstsiffra har emellertid erhållits såsom följd av underlåtenhet

att företaga behöriga avskrivningar — det övervägande antalet

eller 70 rederier verkställde sålunda ej alls några avskrivningar under

året. Beräknar man avskrivningen i förhållande till tonnagets bokförda

värde, erhålles vid en så låg avskrivningsprocent som 5 % en förlust av

3.7 miljoner kronor (2.9 % av egna kapitalet). Örn avskrivningsprocenten

med hänsyn till tonnagets åldersfördelning och bokföringsvärdenas förhållande

till anskaffningsvärdena, höjes till 7 %, ökas den på detta sätt

beräknade förlusten till 3.2 miljoner kronor; örn nämnda procent höjes till

8 %, stiger förlusten till närmare 4 miljoner kronor.

För lastlinjerederierna uppgingo årets bruttointäkter till 119.7 miljoner

kronor och driftsöverskottet före avskrivningar till 14.5 miljoner kronor.

Nettovinsten beräknad med hänsyn till årets avskrivningar utgjorde

4.o miljoner kronor eller 3.3 % av aktiekapitalet och 2.2 % av egna kapitalet

vid årets ingång. Med hänsyn till lastlinjetonnagets sammansättning

och åldersfördelning samt vissa på fartygens livslängd inverkande faktorer,

synes man för detta tonnage icke kunna räkna med lägre avskrivningsprocent

än 8 % å bokföringsvärdet. Vid en på detta sätt verkställd

beräkning av driftsresultatet framkommer en förlust för året av 0.8 mil
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Donér kronor (0.5 % av egna kapitalet vid årets ingång). Höjes avskrivningsprocenten

till 9 % blir den sålunda beräknade förlusten 2.7 miljoner

kronor.

Passagerarlinjerederierna redovisade bruttointäkter till ett belopp av

47.2 miljoner kronor samt ett driftsöverskott före avskrivningar av 2.o

miljoner kronor. De under året verkställda avskrivningarna överstego

nämnda driftsöverskott med närmare 0.5 miljon kronor, vilket belopp

alltså framkommer såsom förlust (0.6 % av egna kapitalet) å verksamheten.

. Med 5 % avskrivning å tonnagets bokförda värde blir årsförlusten

1.4 miljoner kronor. Höjes procenten till 7 %, stiger förlusten till 2.8 miljoner

kronor och en avskrivning med 8 % ger en förlust av 3.4 miljoner

kronor.

Av det siffermaterial, som vid den preliminära utredningen framkommit,

torde vad ovan anförts rörande driftsresultatet för år 1933 få anses

mest betydande för belysande av det ekonomiska läget inom sjöfarten. På

de delar av undersökningen, som innefatta sammanställningar och beräk

ningar rörande de ovannämnda rederiernas tillgångar och skulder under

olika år, har kollegium ansett sig i detta sammanhang icke hava anledning

närmare ingå. Det torde emellertid böra omnämnas, att det här

utinnan bearbetade materialet, vilket omfattar enahanda företag som den

tidigare här ovan refererade undersökningen avsett, klart visar, att

tramp rederier nas finansiella ställning undergått en högst avsevärd

försämring sedan år 1929. Beträffande särskilt nettobokföringsvärdena

på tonnaget måste undersökningen sägas hava starkt bekräftat det

omdöme, kollegium härutinnan lämnat i sitt ovan åberopade tidigare utlåtande

till statsutskottet, i det att för tramprederierna nämnda bokföringsvärde

befunnits år 1933 genomsnittligt utgöra 189 kronor 53 öre per

bruttoton, gällande ett tonnage, vars genomsnittsålder veterligen är jämförelsevis

mycket hög.

Kollegium 1935.

Redan ovanstående uppgifter måste anses i hög grad bekräfta kollegii

tidigare framförda uppfattning örn det allvarliga läget för den svenska

sjöfarten och särskilt för den svenska trampsjöfarten. Visserligen har

det allmänna ekonomiska läget på senaste tiden undergått en väsentlig

förbättring, som gjort sig särskilt märkbar bland annat för Sveriges vidkommande.

Men å andra sidan måste uppmärksammas, att fraktmarknadsläget,

vars utveckling i ena eller andra riktningen är för sjöfartens

ekonomiska förhållanden allena utslagsgivande — att utgiftsposterna under

en i övrigt stigande konjunktur åtminstone icke kunna ytterligare

nedpressas torde få anses självfallet — så långt ifrån undergått en förbättring

i jämförelse med förhållandena sådana de voro kända vid tidpunkten

för kollegii förberörda utlåtande till Kungl. Majit, som fastmera

efter en tids uppgång i frakterna ett markerat bakslag på senaste tid inträtt.

Härutinnan må hänvisas till här bilagda uppställning angående

resultaten av vissa indexberäkningar månadsvis under perioden januari

1934—januari 1935.

Mot bakgrunden av detta förhållande kan den omständigheten, att fartygsuppläggningarna

såväl internationellt som i Sverige under senast förflutna

kalenderår högst väsentligt minskat i omfattning, icke tillerkännas

värde såsom bevis för att någon mera bestående förbättrad situation

i ekonomiskt hänseende skulle hava inträtt för sjöfartens del. För Sveriges

vidkommande sammanhänger otvivelaktigt den ökade livaktigheten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

15

i sjöfartshänseende med en under året högst avsevärt ökad utrikeshandel,

särskilt vad exporten angår, varutinnan må hänvisas till vissa anteckningar

å det härmed överlämnade exemplaret av utskottets utlåtande nr

113. Rörande de svenska fartygsuppläggningarnas omfattning vid skilda

tidpunkter hänvisas till en härvid fogad bilaga. Spörsmålet, huruvida

den sålunda konstaterade utvecklingen i fråga örn fartygsuppläggningarna

kommer att ytterligare förlöpa i samma riktning, är givetvis under

nuvarande osäkra handelspolitiska och andra förhållanden omöjligt

att med någon grad av tillförlitlighet bedöma. I varje fall talar emellertid

icke den allra senaste utvecklingen för en fortsatt förbättring, såtillvida

som uppläggningssiffrorna per den 1 februari, även frånsett vissa

säsongförhållanden, peka på ett rätt så kraftigt bakslag på den tidigare

utvecklingen. Det bör i detta sammanhang beaktas, att siffrorna för

fartygsuppläggningarna vid de skilda tidpunkterna icke äro fullt jämförbara,

då åtskilliga fartyg, som ingå i siffrorna för en tidigare tidpunkt,

sedermera avförts ur den svenska handelsflottan, antingen på grund av

kondemnation (nedskrotning inom landet eller eljest slopande) eller försäljning

till utlandet. Rörande omfattningen särskilt av försäljningarna

till utlandet hänvisas till här bilagda uppställningar avseende åren 1933

och 1934.

Den omständigheten, att fartygsuppläggningarna internationellt sett

synas successivt hava minskats sä avsevärt som från 11.5 miljoner bruttoton

den 1 juli 1933 till 6.7 miljoner bruttoton den 31 december 1934 (se

anteckningar å nämnda utskottsutlåtande), synes kollegium visserligen

så tillvida kunna betecknas såsom en ljuspunkt i den i stort sett eljest

mörka tavlan, som detta förhållande i och för sig inbjuder till ett antagande,

att världssjöfarten åtminstone är på väg att så småningom komma

i det läge, att en mera rimlig jämvikt mellan tillgång och efterfrågan

på tonnage ernås. Liksom i fråga örn de svenska fartygsuppläggningarna

måste emellertid även rörande världstonnagets uppläggningsförhållanden

beaktas den synpunkten, att ett stort antal fartyg otvivelaktigt fortfarande

skulle redovisats såsom upplagda, därest icke förhållandena medfört

deras nedskrotning eller eljest slopande. I viss mån belysande härutinnan

är, att enligt tillgängliga uppgifter världstonnaget minskats med

icke mindre än omkring 2.3 miljoner ton eller från 67.9 miljoner ton år

1933 till 65.c miljoner ton år 1934. Nu antydda förhållanden äro givetvis

ägnade att verka i sin mån återhållande på en alltför optimistisk uppfattning

grundad på de anförda siffrorna för tonnageuppläggningarna.

Men härtill kommer en omständighet, som för svenskt vidkommande är

ägnad att trots den i och för sig gynnsamma utveckling, varom siffrorna

rörande fartygsuppläggningarna även med nyss antydda reservation i

allt fall bära vittnesbörd, ingiva starka betänkligheter med avseende å

utsikterna till förbättrade förhållanden för sjöfarten. Kollegium syftar

härvid på, vad som i subsidieväg och på annat motsvarande sätt alltjämt

utgöres till den nationella sjöfartens stöd i åtskilliga i sjöfartshänseende

tongivande främmande länder och främst då på de åtgärder, som i sådant

hänseende nyligen vidtagits i England, sjöfartslandet framför andra.

Rörande nu åsyftade åtgärder i vissa länder hänvisas till här bilagda

promemoria, varav exemplar på sin tid bilagts kollegii ovanberörda utlåtande

till Kungl. Majit den 22 februari 1934. Någon överarbetning av

promemorian med hänsyn till åtgiirder under senaste tid har i betraktande

av förhandenvarande förhållanden icke ansetts böra ifrågakomma;

men giva do uppgifter, som efter hand inlöpa till kollegium från olika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

vederbörande, vid bauden, att omfattningen i utlandet av stödåtgärder,

som i promemorian avses, i stort sett i varje fall icke undergått minskning.

Yad särskilt angår den allvarliga vändning i fråga örn subsidierandet

av sjöfarten, som inträtt genom att numera också England sällat sig till

de subsidierande länderna, torde böra här meddelas följande.

Sedan regeringen i juli månad 1934 gjort ett erbjudande örn subsidier

till trampfarten till ett belopp icke överstigande 2 miljoner pund, med

villkor att trampredarna själva skulle utarbeta oell framlägga förslag till

fördelning av understödet, framkom ett dylikt förslag, vilket sedermera

antagits. Bestämmelserna återfinnas i the Britisk Shipping (Assistance)

Aet, 1934. I huvudsak innebära dessa bestämmelser följande. Ett belopp

av högst 2 miljoner pund skola under är 1935 utbetalas såsom subsidier

till trampsjöfart, som icke uteslutande avser hamnar i Storbritannien,

Irland, Isie of Man och kanalöarna. Tankfartyg, passagerarfartyg och

fartyg med större kylrum komma icke ifråga för erhållande av subsidier.

Subventionsberättigade äro allenast fartyg, vilka varit i brittisk ägo sedan

den 1 januari 1934, samt inom landet efter nämnda datum byggda

fartyg. En särskild kommitté (Tramp Shipping Subsidy Committee) skall

hava till uppgift att föreslå Board of Trade, ej blott hur i allmänhet

denna del av lagen skall genomföras, utan även särskilt på vad sätt och

under vilka villkor subsidierna skola utbetalas. Genom den ifrågavarande

lagen hava även vissa bestämmelser meddelats angående lån till

redare för med nedskrotning av äldre tonnage förbunden modernisering

eller nybyggnad av fartyg med vissa närmare angivna begränsningar.

För dylika lån står till förfogande ett belopp av 10 miljoner pund. Lånen

skola återbetalas inom tolv år och löpa med en ränta av högst tre

procent, till säkerhet varför redaren lämnar en första inteckning i fartyget.

Såsom förutsättning för låns erhållande gäller, att för varje bruttoton,

nybyggnad avser, nedskrotas 2 bruttoton äldre tonnage. Är fråga örn

modernisering, är däremot proportionen 1:1. Såsom ytterligare villkor för

låns erhållande har föreskrivits, bland annat, att såväl nybyggnad som

nedskrotning skall verkställas inom landet (i sistnämnda hänseende därest

ej särskilt tillstånd till annat förfarande medgives), att nybyggt fartyg

registreras i Storbritannien samt att fartyget, så länge någon del av

lånet eller ränta därå utestår ogulden, ej försaljes utan särskilt tillstånd.

Fartyg, för vilka lån åtnjutas, må ej användas i fart mellan hamnar i

Storbritannien, Irland, Isie of Man eller kanalöarna eller i reguljär fart

mellan dylika hamnar och europeiska kontinenthamnar mellan Elbe och

Brest (bägge inklusive). Den närmare tillämpningen av bestämmelserna

handhaves av en kommitté (Ships Replacement Committee) under Board

of Trade. Slutligen må nämnas, att Board of Trade avgör alla tvister

rörande frågor, huruvida fartyg äro berättigade till subsidier eller lån.

Av förarbetena till den nämnda lagen framgår, att de engelska åtgärderna

åsyftats ha allenast defensiv karaktär i så måtto, att därmed avses

skola mötas konkurrens från utländskt subsidierat tonnage (»to mert

the (tompetition of foreign subsidised vessels») och att subventionerna

skulle användas för att säkra, så långt som möjligt större användning

för brittiska fartyg -på bekostnad av utländskt subsidierat tonnage (»at

the expense of foreign subsidised vessels»). Det torde emellertid starkt

kunna ifrågasättas, örn den sålunda avsedda begränsningen i stödåtgärdernas

räckvidd i längden kan ernås i praktiken. Sålunda Ilar inom fackpressen

de efter årsskiftet, från och med vilket de ovannämnda engelska

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

17

åtgärderna avsetts skola komma i tillämpning, inträffade kraftiga störningarna

i fraktmarknadsläget på viss trade, vilka icke titan skäl betecknas

såsom liggande i varje fall nära ett sammanbrott i fraktmarknadshänseende,

ställts i sammanhang med det nyetablerade engelska subsidieförfarandet.

Meningarna härutinnan äro dock delade, men enligt likaledes

i fackpressen synlig uppgift skulle den engelska subsidiekommittén,

i uppenbart syfte att motverka antydda ogynnsamma verkningar av de

engelska stödåtgärderna, hava på allra sista tiden varit verksam för

åstadkommande av stabilisering av fraktläget i ifrågavarande trade på

en viss miniminivå, bland annat genom förbud för subsidierat tonnage

att underskrida denna fraktnivå. Uppenbart är emellertid, att den engelska

subsidieringen måste i stort sett kraftigt skärpa de svårigheter,

varmed vår sjöfart sedan länge haft att kämpa.

De förhoppningar man åtminstone från skandinaviskt håll på sin tid

knöto till den ekonomiska världskonferensens i London förhandlingar

hava som av det föregående framgått, icke infriats. Den av kollegium

lämnade översikten av det allmänna läget på förevarande område skulle

emellertid självfallet bliva i hög grad ofullständig, örn bär underlätes

att lämna en redogörelse för de rationaliseringssträvanden, som på senaste

tid gjort sig gällande på den internationella sjöfartens område.

Det är ett känt förhållande, hurusom såsom ett av villkoren för den engelska

stödaktionens realiserande, enligt vad från den engelska regeringens

sida uttryckligen framhölls, var, att de engelska redarna skulle

förmå andra länders redare att samarbeta med sig i syfte att ernå en

justering av tonnagetillgången i förhållande till efterfrågan (»British

shipowners should press foreign shipowners to co-operate with them in

order to attain an adjustment of the supply of world stopping to the

demand for shipping»). Detta engelska initiativ har fört till livliga underhandlingar

mellan de olika ländernas redare i syfte att åstadkomma

en organiserad fartygsuppläggning (efter mönster av den s. k. tankpoolen)

i förening med nedskrotning. Senast har i detta hänseende en förberedande

konferens mellan representanter för olika länders redaresammanslutningar

avhållits i London under nästlidne januari månad. Det

må vara påkallat att omnämna, att ett visst samarbete i fråga örn de

nämnda strävandena etablerats mellan Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna.

Det är känt, att för en rationaliseringsplans realiserande

man bland annat tänkt sig eventualiteten av att en avgift skulle för densammas

finansiering komma att uttagas av allt tonnage, som anlöper

hamnar inom de länder, vilka omfattas av en förutsatt överenskommelse

örn planens tillämpning.

Av vikt är att uppmärksamma, att enligt vad som upplysts vid de hittills

i den vidare kretsen förda internationella förhandlingarna rörande

förenämnda plan man bestämt avvisat upptagandet till diskussion av frågan

örn åtgärder i syfte att inskränka på eller få bort oekonomisk subsidiering

av sjöfarten.

Det är givetvis för tidigt att nu fälla något omdöme i fråga örn utsikterna

för realiserandet av de sålunda påbörjade rationaliseringssträvandena.

Visserligen bar inom vissa begränsade områden strävanden av i

viss grad motsvarande innebörd genom överenskommelser av internationell

räckvidd lett till resultat och visat goda verkningar. Kollegium

syftar härvid i främsta rummet på den ovan antydda internationella

Bihang till riksdagens protokoll 19:i,r>. 6 sami Nr 73—77. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

sammanslutningen av tankfartygsredare, den s. k. tankpoolen. Även

inom trälastfarten hava försök gjorts till reglering av tillgången på tonnage

i förhållande till lasttillgången. Men det säger sig självt, att mycket

stora svårigheter måste möta att åvägabringa erforderlig enighet på

en så bred. has, som den genom Londonkonferensen inledda aktionen åsyftar.

Därtill kommer, att verkningarna av en i anslutning härtill eventuellt

realiserad mera .allmän rationaliseringsplan måste befaras bliva

avsevärt förminskade i mån som man måste räkna med fortvaron av

subsidieväsendet i nuvarande omfattning.

Att under nu angivna förhållanden från svensk sida förhålla sig mer

eller, mindre passivt avvaktande kan enligt kollegii mening icke vara tillrådligt.

I mån som en rationaliseringsplan blir internationellt förverkligad,

kan med stor sannolikhet i anslutning härtill åtgärder behöva vidtagas,

vilka kräva även riksdagens medverkan, och skulle å andra sidan

de nu aktuella strävandena till internationell rationalisering av sjöfarten

stranda, synes det kollegium. — med hänsyn särskilt till det förhållandet,

att Sverige jämte de övriga nordiska länderna äro nära nog ensamma

örn att icke lämna direkt stöd till sjöfarten — påtagligt, att försvarsåtgärder

även i Sverige kunna bliva av nöden i form av stöd för

svenska intressen i den ena eller den andra formen, vilka åtgärder med

säkerhet komma att förutsätta beslut av riksdagen. I sistnämnda hänseende.

vill kollegium framhålla, att kollegium fullt ut inser de stora

vanskligheter, som äro förbundna med särskilda stödåtgärder av här ifrågakommande

art, men situationen har nu enligt kollegii mening blivit

sådan, att tanken härpå icke längre kan avvisas.

Det står för kollegium klart, att örn man i Sverige tvingas in på denna

väg, man emellertid måste hava i sikte, att eventuella åtgärder böra i

möjligaste män dels. erhålla tillfällig karaktär, dels ock bliva liksom motsvarande

åtgärder i England av principiellt defensiv innebörd. Vidare

gäller givetvis även i Sverige motsvarande krav på karaktären av stödåtgärder,

som uppställts i England, nämligen att stöd för en viss sjöfartsgren

icke får bliva av beskaffenhet att störande inverka på andra

sjöfartsgrenars förhållanden. Det framstår med hänsyn härtill vara av

betydelse och önskvärt, att förslag om sålunda beskaffade stödåtgärder

framläggas från redarnas egen sida.

På grund av vad ovan anförts och med beaktande särskilt av resultatet

av kollegii förenämnda undersökning rörande den svenska trampfartens

ekonomiska läge, sådant detsamma ovan framgår, liksom i synnerhet

av de omförmälda åtgärderna i England, finner kollegium för sin

del ofrånkomligt, ^ att en utredning genom särskilda sakkunniga verkställes

rörande frågan örn och i vad mån stödåtgärder från statens sida

lämpligen äro av förhållandena påkallade samt i så fall angående de

lämpligaste formerna för dylika åtgärder. I vilken utsträckning sålunda

förordad utredning kan resultera i förslag, som kunna föreläggas riksdagen

redan under innevarande år, undandrager sig givetvis i frågans

nuvarande läge kollegii bedömande. Att i allo inom härför erforderlig

tid slutföra de nu pågående sjöfartsekonomiska undersökningarna torde

icke ligga inom möjligheternas gräns. Emellertid torde sådana, örn ock

endast preliminära, resultat av dessa undersökningar, som mera omedelbart

påkallas för hithörande bedömanden, kunna åstadkommas inom

den närmaste tiden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

19

Kollegium tillstyrker alltså, att åtgärder vidtagas i syfte att i anslutning

till förevarande motioner få till stånd den utredning, som enligt vad

här ovan angivits alltjämt synes kollegium av förhållandena påkallad.

I detta ärendes handläggning i kollegium hava deltagit generaldirektören

Fryxell samt kommerseråden Jansson och Landberg, den senare

föredragande.

K. A. FRYXELL.

S. E. LANDBERG.

Fritz von Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:186 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder till stödjande av den svenska sjöfartsnäringen. a1 i texten