Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vadit motion om tillgodoseende av statens lokalbehov genom förvärv av fastigheter i Stockholm.

1935-04-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:83, Utlåtande i anledning av vadit motion om tillgodoseende av statens lokalbehov genom förvärv av fastigheter i Stockholm.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

21

Nr 83.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1935 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av vadit motion om tillgodoseende av statens

lokalbehov genom förvärv av fastigheter i Stockholm.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr O. A. Ernfors väckt motion, nr 131, har

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att då

tillfälle erbjudes till förvärvande av välbelägna fastigheter i Stockholm, vilka

kunna för statens räkning lämpligen utnyttjas, Kungl. Majit ville träffa anstalter

för förvärvande av sådana fastigheter.

I sitt år 1925 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar 1925: 15)

redogjorde statens byggnadssakkunniga för staten tillhöriga fastigheter i huvudstaden.

Under erinran att uppgjorda liggare upptoge staten tillhöriga fastigheter

i Stockholm och dess omedelbara närhet med en sammanlagd areal

av 30,205,442 kvm. och med ett år 1920 uppgivet taxeringsvärde av 184,177,027

kronor, anförde de sakkuniga följande:

Denna senare summa måste anses ligga icke oväsentligt under fastigheternas

verkliga värde. Särskilt påtaglig är undervärderingen av de större monumentalbyggnaderna

och de kungl, lustslotten. För större delen av Djurgården

finnes intet värde angivet. Enligt Djurgårdssakkunnigas beräkning skulle enbart

den del av Djurgården, som av dem ansågs lämplig till stad med slutet

byggnadssätt, upptaga en yta av 2,747,600 kvm., vid försäljning lämna statsverket

en nettobehållning av 137,380,000 kronor. Kungsträdgården är taxerad

till endast 220,000 kronor samt Kungl, biblioteket och Humlegården tillsammans

till 500,000 kronor; däremot är Bellevue upptaget till ett värde av

3,000,000 kronor, vilket allt vittnar örn brist på ordning och konsekvens vid

bokförandet av statens fastigheter, ett förhållande som vi få anledning att

längre fram närmare beröra.

Nämnda tre fastigheter, Kungsträdgården, Humlegården och Bellevue hava

det gemensamt, att de, ehuru visserligen icke helt obebyggda, till sina huvudsakliga

delar äro tills vidare upplåtna till allmänt begagnande, oaktat de icke

i stadsplanen fastställts såsom torg eller allmän plats. De bibehålla sålunda

alltjämt sin karaktär av byggnadsmark, vilket innebär, att de av statsverket

kunna helt eller delvis bebyggas utan stadens medgivande till ändring av stadsplanen.

Detsamma torde vara förhållandet på Norrmalm bland annat även med

Lantmäteribacken och markremsor utmed Tekniska skolans och Nya elementarskolans

gatufasader ävensom med betydande delar av till trafik upplåten

mark på Riddarholmen, såsom ela 71 % av den för Gamla kungshuset och

Kammarrättens hus gemensamma tomten nr 6 kv. Riddarholmen, vissa delar

av Arkivgatan, gränden utefter Rosenhaneska palatsets östra sida ävensom den

gamla Geijerska tomtdelen öster örn Riddarholmskyrkans kor utefter järnvägen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

Utskottet.

Däremot torde icke utan ändring av stadsplanen kunna bebyggas den mark,

vartill staten, enligt Riksarkivets utredning, visserligen måste anses vara ägare,

toen vilken ingår i gata eller allmän plats enligt fastställd stadsplan eller

stadsplan, som »av ålder består», såsom exempelvis vissa delar av Arkiv- och

Tryckerigatorna samt Kungsträdgådsgatan mellan Hamngatan och Arsenalsgatan.

Såsom allmänna önskemål beträffande statens byggnadsverksamhet framhöllo

de sakkunniga

att statens nybyggnadsverksamhet inskränktes till det minsta möjliga,

att åtskilliga Kronan tillhöriga tomter bättre tillgodogjordes,

att förhyrning av lokaler i enskilda fastigheter så småningom avvecklades,

att i samma hus eller i varandras närhet sammanfördes sådana verk och institutioner,

som av en eller annan anledning kunna anses samhörande eller som

hava fördel av att vara placerade nära varandra,

att ämbetsverken förlädes i stadens centralare delar,

att på Riddarholmen bibehölles riksarkivet och de kamerala verken.

I anslutning härtill framkastade de sakkunniga tanken på att, för beredande

av plats åt ämbetsverken i stadens centralare delar, staten borde förvärva

centralt och ur affärssynpunkt väl belägna egendomar, i vilka hela bottenvåningen

jämte överbyggda gårdar kunde uthyras till affärslokaler, hellre än att

för ämbetsbyggnader använda mera periferiskt belägna, staten tillhöriga tomter.

Härvid borde i första rummet förvärvas fastigheter, belägna i kvarter,

där staten redan förut är tomtägare, såsom i kv. Fyrmörsaren (gymnastiska

centralinstitutet), Lejonet (Arvfurstens palats) och Rosenbad.

De sakkunniga framhöllo emellertid också att nybyggnadsbehovet i avsevärd

mån kompenserades genom evakuerade värdefulla tomter och byggnader i

centralare stadsdelar såsom exempelvis sådana fastigheter vilka för det dåvarande

upptoges av garnisonssjukhuset, karolinska institutet, tekniska högskolans

gamla fastighet vid Drottninggatan o. s. v.

Till stöd för sin framställning örn ytterligare statliga nyförvärv av centralt

belägna Stockholmsfastigheter har motionären åberopat den utökning av statens

verksamhet som alltjämt påginge.

I anledning härav vill utskottet erinra örn de åtgärder, som på senare tid vidtagits

för tillgodoseende av ökade behov av tjänstelokaler. Bland skedda förvärv

och utförda om- eller nybyggnader märkas Rosenbadsfastigheterna, försvarsdepartementets

fastighet vid Storkyrkobrinken, den stora ämbetsverksfastigheten

Hantverkargatan 29, kontrollstyrelsens hus vid Svartmangatan,

riksförsäkringsanstaltens hus vid Adolf Fredriks kyrka samt fastigheten

Myntgatan 4, där en del av nya kanslihuset redan är uppfört. Härtill komma

vattenfallsstyrelsens fastighet vid Karduansmakargatan, telegrafverksfastigheten

vid Brunkebergstorg och postverkets år 1929 inköpta stora fastighet vid

Malmtorgsgatan. Att staten jämväl i övrigt förfogar över ett ansenligt fastighets-

och tomtbestånd inom Stockholms centrum framgår av statens byggnadssakkunnigas

betänkande. I den mån vissa där angivna tomtområdens bebyg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 88.

23

geise anses böra undvikas bör dock deras innehav öppna möjlighet till förvärv

av annan lämplig tomtmark genom byte eller på annat sätt.

Efter finans- och handelsdepartementens inflyttning i nya kanslihuset bliva

deras nuvarande lokaler vid Storkyrkobrinken, respektive i Rosenbad tillgängliga

för andra statsändamål. En del av statens lokalbehov torde alltid få tillgodoses

genom förhyrning, i all synnerhet då fråga är örn kommittéer, kommissioner

och andra tillfälliga ändamål och då så kan ske till måttliga hyror

på sätt för närvarande bör kunna vara fallet.

överhuvud anser sig utskottet böra ifrågasätta, huruvida man från riksdagens

sida bör räkna med en så stark ytterligare stegring av den statliga förvaltningsverksamheten,

att ett särskilt riksdagsinitiativ nu tarvas för att säkerställa

det framtida behovet av tjänstelokaler.

Med avstyrkande alltså av motionen hemställer utskottet,

att herr Ernfors’ motion I: 131 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 april 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 80.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.