Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inskränkning i fråga om upplåsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans gudstjänster. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Karl Bodin och nr 124 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud.

1936-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1936:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inskränkning i fråga om upplåsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans gudstjänster. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Karl Bodin och nr 124 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-

1

JVr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1936 kl. 13 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inskränkning

i fråga om upplåsandet av världsliga kungörelser vid

svenska kyrkans gudstjänster.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Karl

Bodin och nr 124 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud. I motionerna,

vilka äro, likalydande, har hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning angående

inskränkning av det världsliga kungörelseläsandet vid svenska kyrkans gudstjänster.

I fråga örn de skäl, som föranlett motionärernas yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Frågan örn upphävande eller inskränkande av uppläsandet av kungörelser

i kyrkorna har alltsedan början av 1800-talet vid ett flertal tillfällen varit

föremål för riksdagens behandling. Frågan har även åtskilliga gånger

dragits inför kyrkomötet.

Under de senaste årtiondena lia också tid efter annan åtgärder vidtagits

till minskning av kungörelseläsandet i kyrkorna. Det första egentliga steget

i sadan riktning togs genom lagen den 1 juni 1894 angående kungörelsers

uppläsande i kyrka, i vilken stadgas, att, förutom i de fall, då enligt lag eller

författning eller enligt bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas

i kyrka, sådan uppläsning skall ske allenast, när Konungen eller dess

befallningshavande därom särskilt förordnar, dock att församling äger genom

beslut å kyrkostämma medgiva, att jämväl enskildas tillkännagivanden må,

där sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande präst obetaget att vägra

uppläsning av tillkännagivande, som i anseende till innehåll eller avfattning

finnes därtill otjänligt.

Genom cirkuläret den 28 maj 1897 meddelades därefter föreskrifter i syfte

att åstadkomma ytterligare inskränkning i kungörelseuppläsandet, i det att

därigenom Konungens befallningshavande i rikets samtliga län anbefalldes,

att för varje tillkännagivande, som skulle intagas i länskungörelserna, och

örn vilket ej funnes i lag eller författning uttryckligen föreskriven uppläsning

i kyrka, noga pröva, örn och i vad mån uppläsning av tillkännagivandet

vore av förhållandena påkallat, och därom i länskungörelserna giva särskild

föreskrift med avseende å varje sådant tillkännagivande.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 1 avd. Nr 3—5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-

Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion anhöll riksdagen

i skrivelse till Kungl. Hajd den 31 mars 1905 om vidtagande av åtgärder

för ytterligare inskränkning i det föreskrivna kungörelseuppläsandet från

predikstolen. Till stöd härför anfördes i skrivelsen bland annat följande.

Enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare inskränka

det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungörelser.

Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta

sätt att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera anses blott

ofullständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare

och ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänades icke därav. Pa

många håll stöde kyrkan merendels tom, under det att offentliggörandet

skedde av vad staten hade att tillkännagiva och påbjuda. På grund av svårigheten

att rätt fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt

meddelande vore jämväl de kyrkobesökande redan nu i mångå, fall hänvisade

till att på annat sätt erhålla närmare kännedom örn mera viktiga ärenden.

Vidare syntes det brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara

synnerligen olämpligt, då det icke allenast vöre främmande för gudstjänstens

idé, utan tillika störande för det religiösa livet. Slutligen torde det med

hänsyn till den prästerliga ämbetsverksamheten vara värt beaktande, att

prästen genom ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett

brådskande sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning, eller bliva ställd i det

ytterst plågsamma läget att nödgas lämna intyg örn en uppläsning fran predikstolen,

som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat pa ett

fullt lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde^ nämligen kungörelseuppläsandet

bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där man av

sparsamhets- och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda tillkännagivanden

föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock numera knappast

torde saknas i någon by eller gård.

Över denna riksdagens skrivelse inhämtades yttranden från Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna.

Vidare anhöll 1909 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Maj:t om vidtagande

av åtgärder för fullständigt upphävande av eller väsentlig inskränkning

uti gällande föreskrifter om världsliga kungörelsers uppläsande i kyrka.

Åren 1912 och 1913 väcktes ånyo inom andra kammaren motioner i ämnet.

Dessa föranledde emellertid — på hemställan av vederbörande utskott,

som därvid bland annat hänvisade till att frågan vore föremål för Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet — icke till någon åtgärd.

Sedermera ha vissa åtgärder vidtagits för att inskränka uppläsandet i kyrkorna

av kungörelser och liknande meddelanden. I kungörelsen den 23 oktober

1915 angående länskungörelser, vilken ersatt ovannämnda cirkulär av

den 28 maj 1897, har sålunda föreskrivits, att Kungl. Maj:ts befallningshavande

skall vid varje i länskungörelserna intaget tillkännagivande, som skall

uppläsas i kyrka, tydligt angiva, huruvida uppläsning skall ske av tillkännagivandet

i dess helhet eller till vissa delar eller endast av rubriken. Enligt

det förut gällande cirkuläret hade befallningshavanden att angiva, huruvida

uppläsning skulle ske av tillkännagivandet i dess helhet eller allenast till

vissa delar, varemot intet nämndes om rubriken. Och genom lagar den 25

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-

3

och den 29 juni 1917 har kungörandet i kyrka av kyrkostämmas och kommunalstämmas

protokoll med mera inskränkts.

År 1929 återupptogs frågan i en inom första kammaren väckt motion,

däri hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn utredning och förslag till ändring av nuvarande lag angående

världsliga kungörelser, så att bestämmelsen om deras uppläsande i kyrkorna

avskaffades och annan ordning föreskreves för deras bringande till allmänhetens

kännedom. Första lagutskottet, som behandlade motionen, anförde i

avgivet utlåtande, nr 8, att den i motionen väckta frågan hade fortskridit så

långt, att ett förberedande förslag till bestämmelser i ämnet utarbetats. På

grund därav och då det torde kunna antagas, att den ytterligare beredning

ärendet kunde erfordra skulle utföras, så snart omständigheterna det medgåve,

hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Samma år gjorde kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Majit förnyad hemställan

om utredning angående ytterligare inskränkning i kungörelseläsandet.

över skrivelsen avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna,

domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och Allmänna

svenska prästföreningens centralstyrelse.

Genom beslut den 27 januari 1933 förordnade Kungl. Majit, att förutberörda

framställningar av 1905 års riksdag och 1909 års kyrkomöte skulle,

såsom för det dåvarande ej föranledande någon ytterligare åtgärd av Kungl.

Majit, från vidare behandling avskrivas.

Kyrkomötet har därefter i skrivelse till Kungl. Majit den 1 december

1934 ännu en gång anhållit, att Kungl. Majit täcktes snarast möjligt låta

verkställa utredning av frågan örn inskränkande i görligaste mån av kungörelseläsandet

vid allmänna gudstjänsterna i kyrka.

Utskottet anser att de av 1905 års riksdag anförda, i utskottets redogörelse

här ovan återgivna skälen för en väsentlig inskränkning i kungörelseläsandet

från predikstolen fortfarande äga sin fulla giltighet. Den stora spridning tidningarna

fått i våra dagar torde än ytterligare ha accentuerat det otidsenliga

i det gamla uppläsningsförfarandet. Utskottet förbiser ingalunda de svårigheter,

som äro förbundna med genomförandet av den åstundade reformen.

Kungörandet från predikstolen har till uppgift dels att giva spridning åt meddelanden

och dels att utgöra utgångspunkt för beräkning av fatalietider. I

de flesta fall, där uppläsningen i kyrkan skulle kunna avskaffas, måste den

därför ersättas av ett annat förfarande. Utskottet tänker därvid särskilt på

möjligheten av att anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor

eller att kungöra dem genom annonser i pressen. I det förra fallet erfordras

en person som under tjänstemannaansvar ombestyr uppsättandet av

anslagen och i det senare fallet kan särskilt kostnadsfrågan vålla betänksamhet.

De svårigheter, som i dessa avseenden kunna uppstå, äro emellertid

enligt utskottets förmenande ingalunda av den art, alt de kunna anses

oöverkomliga.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-

Såsom utskottet år 1929 påpekade har förberedande förslag i ämnet redan

utarbetats.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet i anledning av förevarande

motioner hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit snarast ville föranstalta om erforderlig ytterligare

utredning angående inskränkning av kungörelseläsandet

i kyrkorna samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 8 februari 1936.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck, Velander*,

Löfgren, Norling*, Henriksson och Verner Andersson;

från andra kammaren: herrar Linnér*, Lindqvist, Nilsson i Antnäs* och Hedlund i

Östersund, fru Östlund samt herrar Lindberg i Umeå, Johansson i Bro* och Björling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:28 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående inskränkning i fråga om uppläsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans gudstjänster. s. 1 i texten