Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inskränkning i fråga om upplåsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans gudstjänster. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Karl Bodin och nr 124 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud.
1936-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1936:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inskränkning i fråga om upplåsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans gudstjänster. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Karl Bodin och nr 124 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 3-
1
JVr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1936 kl. 13 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående inskränkning
i fråga om upplåsandet av världsliga kungörelser vid
svenska kyrkans gudstjänster.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 30 i första kammaren av herr Karl
Bodin och nr 124 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud. I motionerna,
vilka äro, likalydande, har hemställts, att riksdagen ville besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning angående
inskränkning av det världsliga kungörelseläsandet vid svenska kyrkans gudstjänster.
I fråga örn de skäl, som föranlett motionärernas yrkande, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Frågan örn upphävande eller inskränkande av uppläsandet av kungörelser
i kyrkorna har alltsedan början av 1800-talet vid ett flertal tillfällen varit
föremål för riksdagens behandling. Frågan har även åtskilliga gånger
dragits inför kyrkomötet.
Under de senaste årtiondena lia också tid efter annan åtgärder vidtagits
till minskning av kungörelseläsandet i kyrkorna. Det första egentliga steget
i sadan riktning togs genom lagen den 1 juni 1894 angående kungörelsers
uppläsande i kyrka, i vilken stadgas, att, förutom i de fall, då enligt lag eller
författning eller enligt bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas
i kyrka, sådan uppläsning skall ske allenast, när Konungen eller dess
befallningshavande därom särskilt förordnar, dock att församling äger genom
beslut å kyrkostämma medgiva, att jämväl enskildas tillkännagivanden må,
där sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande präst obetaget att vägra
uppläsning av tillkännagivande, som i anseende till innehåll eller avfattning
finnes därtill otjänligt.
Genom cirkuläret den 28 maj 1897 meddelades därefter föreskrifter i syfte
att åstadkomma ytterligare inskränkning i kungörelseuppläsandet, i det att
därigenom Konungens befallningshavande i rikets samtliga län anbefalldes,
att för varje tillkännagivande, som skulle intagas i länskungörelserna, och
örn vilket ej funnes i lag eller författning uttryckligen föreskriven uppläsning
i kyrka, noga pröva, örn och i vad mån uppläsning av tillkännagivandet
vore av förhållandena påkallat, och därom i länskungörelserna giva särskild
föreskrift med avseende å varje sådant tillkännagivande.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 1 avd. Nr 3—5.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 3-
Med anledning av en inom andra kammaren väckt motion anhöll riksdagen
i skrivelse till Kungl. Hajd den 31 mars 1905 om vidtagande av åtgärder
för ytterligare inskränkning i det föreskrivna kungörelseuppläsandet från
predikstolen. Till stöd härför anfördes i skrivelsen bland annat följande.
Enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare inskränka
det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungörelser.
Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta
sätt att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera anses blott
ofullständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare
och ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänades icke därav. Pa
många håll stöde kyrkan merendels tom, under det att offentliggörandet
skedde av vad staten hade att tillkännagiva och påbjuda. På grund av svårigheten
att rätt fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt
meddelande vore jämväl de kyrkobesökande redan nu i mångå, fall hänvisade
till att på annat sätt erhålla närmare kännedom örn mera viktiga ärenden.
Vidare syntes det brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara
synnerligen olämpligt, då det icke allenast vöre främmande för gudstjänstens
idé, utan tillika störande för det religiösa livet. Slutligen torde det med
hänsyn till den prästerliga ämbetsverksamheten vara värt beaktande, att
prästen genom ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett
brådskande sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning, eller bliva ställd i det
ytterst plågsamma läget att nödgas lämna intyg örn en uppläsning fran predikstolen,
som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat pa ett
fullt lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde^ nämligen kungörelseuppläsandet
bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där man av
sparsamhets- och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda tillkännagivanden
föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock numera knappast
torde saknas i någon by eller gård.
Över denna riksdagens skrivelse inhämtades yttranden från Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna.
Vidare anhöll 1909 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Maj:t om vidtagande
av åtgärder för fullständigt upphävande av eller väsentlig inskränkning
uti gällande föreskrifter om världsliga kungörelsers uppläsande i kyrka.
Åren 1912 och 1913 väcktes ånyo inom andra kammaren motioner i ämnet.
Dessa föranledde emellertid — på hemställan av vederbörande utskott,
som därvid bland annat hänvisade till att frågan vore föremål för Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet — icke till någon åtgärd.
Sedermera ha vissa åtgärder vidtagits för att inskränka uppläsandet i kyrkorna
av kungörelser och liknande meddelanden. I kungörelsen den 23 oktober
1915 angående länskungörelser, vilken ersatt ovannämnda cirkulär av
den 28 maj 1897, har sålunda föreskrivits, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
skall vid varje i länskungörelserna intaget tillkännagivande, som skall
uppläsas i kyrka, tydligt angiva, huruvida uppläsning skall ske av tillkännagivandet
i dess helhet eller till vissa delar eller endast av rubriken. Enligt
det förut gällande cirkuläret hade befallningshavanden att angiva, huruvida
uppläsning skulle ske av tillkännagivandet i dess helhet eller allenast till
vissa delar, varemot intet nämndes om rubriken. Och genom lagar den 25
Första lagutskottets utlåtande Nr 3-
3
och den 29 juni 1917 har kungörandet i kyrka av kyrkostämmas och kommunalstämmas
protokoll med mera inskränkts.
År 1929 återupptogs frågan i en inom första kammaren väckt motion,
däri hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning och förslag till ändring av nuvarande lag angående
världsliga kungörelser, så att bestämmelsen om deras uppläsande i kyrkorna
avskaffades och annan ordning föreskreves för deras bringande till allmänhetens
kännedom. Första lagutskottet, som behandlade motionen, anförde i
avgivet utlåtande, nr 8, att den i motionen väckta frågan hade fortskridit så
långt, att ett förberedande förslag till bestämmelser i ämnet utarbetats. På
grund därav och då det torde kunna antagas, att den ytterligare beredning
ärendet kunde erfordra skulle utföras, så snart omständigheterna det medgåve,
hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Samma år gjorde kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Majit förnyad hemställan
om utredning angående ytterligare inskränkning i kungörelseläsandet.
över skrivelsen avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna,
domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och Allmänna
svenska prästföreningens centralstyrelse.
Genom beslut den 27 januari 1933 förordnade Kungl. Majit, att förutberörda
framställningar av 1905 års riksdag och 1909 års kyrkomöte skulle,
såsom för det dåvarande ej föranledande någon ytterligare åtgärd av Kungl.
Majit, från vidare behandling avskrivas.
Kyrkomötet har därefter i skrivelse till Kungl. Majit den 1 december
1934 ännu en gång anhållit, att Kungl. Majit täcktes snarast möjligt låta
verkställa utredning av frågan örn inskränkande i görligaste mån av kungörelseläsandet
vid allmänna gudstjänsterna i kyrka.
Utskottet anser att de av 1905 års riksdag anförda, i utskottets redogörelse
här ovan återgivna skälen för en väsentlig inskränkning i kungörelseläsandet
från predikstolen fortfarande äga sin fulla giltighet. Den stora spridning tidningarna
fått i våra dagar torde än ytterligare ha accentuerat det otidsenliga
i det gamla uppläsningsförfarandet. Utskottet förbiser ingalunda de svårigheter,
som äro förbundna med genomförandet av den åstundade reformen.
Kungörandet från predikstolen har till uppgift dels att giva spridning åt meddelanden
och dels att utgöra utgångspunkt för beräkning av fatalietider. I
de flesta fall, där uppläsningen i kyrkan skulle kunna avskaffas, måste den
därför ersättas av ett annat förfarande. Utskottet tänker därvid särskilt på
möjligheten av att anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor
eller att kungöra dem genom annonser i pressen. I det förra fallet erfordras
en person som under tjänstemannaansvar ombestyr uppsättandet av
anslagen och i det senare fallet kan särskilt kostnadsfrågan vålla betänksamhet.
De svårigheter, som i dessa avseenden kunna uppstå, äro emellertid
enligt utskottets förmenande ingalunda av den art, alt de kunna anses
oöverkomliga.
Utskottet.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 3-
Såsom utskottet år 1929 påpekade har förberedande förslag i ämnet redan
utarbetats.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet i anledning av förevarande
motioner hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit snarast ville föranstalta om erforderlig ytterligare
utredning angående inskränkning av kungörelseläsandet
i kyrkorna samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 8 februari 1936.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck, Velander*,
Löfgren, Norling*, Henriksson och Verner Andersson;
från andra kammaren: herrar Linnér*, Lindqvist, Nilsson i Antnäs* och Hedlund i
Östersund, fru Östlund samt herrar Lindberg i Umeå, Johansson i Bro* och Björling.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:28 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående inskränkning i fråga om uppläsandet av världsliga kungörelser vid svenska kyrkans gudstjänster. s. 1 i texten