Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889

1936-05-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1936:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

I

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8

mars 1889 (nr 2) örn straff för ämbetsbrott av präst

och örn laga domstol i sådana mål.

Genom en den 30 april 1936 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 252, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889 (nr 2) om

straff för ämbetsbrott av präst och örn laga domstol i sådana mål.

Härigenom förordnas, att 7, 11, 13 och 15 §§ lagen den 8 mars 1889 om

straff för ämbetsbrott av präst och örn laga domstol i sådana mål skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §•

Har präst för brott utom ämbetet blivit genom laga kraft ägande utslag

dömd till straffarbete eller svårare straff, varde särskilt dömd till avsättning;

dock må, där omständigheterna det föranleda, i stället dömas till mistning

av ämbetet på viss tid eller till varning. Lag samma vare, örn präst

förbrutit sig i världslig befattning och genom utslag som vunnit laga kraft

prövats hava för det brott förskyllt avsättning från befattningen.

11 §•

Straff enligt---förbrytelsen begicks.

Avsättning, mistning av ämbetet på viss tid eller varning såsom påföljd av

brott i fall som i 7 och 8 §§ sägs må ej ådömas, där ej fråga därom hos

domkapitlet väckes inom ett år från den dag, då utslag varigenom straff för

brottet blivit inom riket ådömt vann laga kraft, eller straff som utom riket

ådömts blivit verkställt.

Är präst---straffet förfallet.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1036. 9 sami. 1 ard. Nr 39.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

13 §.

1. Om förbrytelse---slutligen dömt.

2. Avsättning, mistning av ämbetet på viss tid eller varning i fall som i

7 och 8 §§ sägs skall ådömas av domkapitlet.

3. Åtal mot---världslig rätt.

15 §.

1. Har präst enligt 14 § blivit skild från ämbete och tjänst men laga

kraft ej kommit å beslutet, eller har han blivit tilltalad för brott varå efter

lag kan följa straffarbete eller svårare straff eller avsättning från prästerlig

eller världslig befattning men dom över honom ej fallit, må domkapitlet, när

omständigheterna därtill föranleda, besluta att han skall avhalla sig fran

ämbetets utövning till dess annorlunda varder förordnat; och gånge det beslut

utan hinder av klagan genast i verkställighet.

2. Präst, som---förrättar tjänsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

Avsättning, mistning av ämbetet på viss tid eller varning såsom påföljd av

brott som medför straffarbete skall ådömas av domkapitlet, ändå att åtal

för brottet före den 1 januari 1937 anhängiggjorts hos världslig domstol.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol

i sådana mål (i det följande kallad ämbetsbrottslagen) upptager två särskilda

kategorier av brott, av vilka den ena beivras vid världslig domstol och

den andra vid domkapitel. Den förra kategorien utgöres av brott som avses

i 4 §, den senare av brott enligt 1—3, 5, 6 och 9 §§ nämnda lag.

De brott som höra under världslig domstol äro: felaktigt förfarande med

avseende å lysning eller vigsel, vissa fel eller försummelser i fråga om anteckningar

i kyrkobok eller meddelande av ämbetsbevis, fel eller försummelse i

vården och förvaltningen av egendom som prästen i kraft av sitt ämbete har

om händer, förbrytelser i egenskap av domkapitelsledamot samt annan förbrytelse,

vilken i allmän strafflag eller annan till kyrkolag icke hänförlig

författning är uttryckligen och särskilt nämnd såsom brott av ämbetsman.

Beträffande straffet hänvisar 4 § ämbetsbrottslagen till allmänna strafflagen

eller den särskilda författning som kan vara tillämplig. Påföljd enligt 2 kap.

19 § strafflagen och ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas kunna således

ådömas präst för brott, varom nu är fråga.

Den kategori av ämbetsbrott som faller under domkapitlens jurisdiktion

utgöres till väsentlig del av sådana brott som få sin särskilda karaktär därav

att de begås av präst. Hit räknas sålunda irrlärighet (l §), röjande av hem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

ligt skriftermål (2 §), fylleri under utövning av prästämbete (3 §) och åsidosättande

av ämbetsplikt i andra fall än förut nämnts, vare sig uppsåtligen

eller av vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet (5 §). För de

brott som höra under domkapitlet kunna icke andra straff ådömas än varning,

suspension och avsättning. Ej heller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

eller ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas kan följa å dessa brott.

De ovan nämnda straffbestämmelserna i ämbetsbrottslagen fullständigas

av stadganden som i viss mån utgöra en motsvarighet till 25 kap. 20 §

strafflagen. Sålunda stadgas i 7 § ämbetsbrottslagen att om präst begår

brott, därför han dömes till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller till

straffarbete, han tillika skall dömas till avsättning, ändå att brottet är begånget

utom ämbetet. Avsättning är i de fall som avses i 7 § obligatorisk;

något utrymme för domstolens prövning av omständigheterna i det särskilda

fallet finnes således icke. Dylik avsättning ådömes enligt 13 § 4 punkten

av samma domstol som ålägger det straff med vilket ämbetets förlust bör

följa, d. v. s. världslig domstol. Enligt 8 § första stycket lägges däremot i

domkapitlets hand att, då präst av världslig domstol dömts till böter eller

fängelse för brott varigenom hans prästerliga anseende fläckas eller spilles,

ytterligare ådöma varning, suspension eller avsättning. Denna kyrkans bestraffningsrätt

inträder vare sig brottet är ett ämbetsbrott enligt 4 § eller ett

brott utom ämbetet. Nyssnämnda påföljder kunna ådömas även i det fall,

att en präst blivit utom riket straffad för brott varigenom hans prästerliga

anseende fläckas eller spilles (8 § andra stycket). Med hänsyn till avfattningen

av bestämmelserna i 8 och 9 §§ torde det icke finnas möjlighet att

skilja präst från ämbetet för den händelse han i en världslig befattning begår

ett brott som medför allenast avsättning från sistnämnda befattning.

I proposition, nr 190, till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit

avskaffande av vissa straffpåföljder bl. a. påföljd enligt 2 kap. 19 §

strafflagen och ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas. I samband därmed

skulle i 2 kap. 18 § strafflagen upptagas ett allmänt stadgande om att

vissa brott skola medföra förlust av offentliga befattningar, som den brottslige

innehar. Enligt nämnda stadgande som avser att ersätta jämväl stadgandet

i 25 kap. 20 § första stycket strafflagen skall sålunda den som dömes

till straffarbete eller svårare straff även dömas förlustig av honom innehavda

allmänna befattningar. Samma är förhållandet med den som för

brott i viss befattning förskyllt avsättning: han skall dömas förlustig även

andra befattningar. Stadgandet är emellertid icke ovillkorligt utan domstolen

äger, därest omständigheterna det föranleda, bestämma att den tilltalade

må bibehållas i befattningen. Där fråga är örn ämbete eller tjänst kan

i sistnämnda fall även suspension ifrågakomma.

Då bristande överensstämmelse sålunda i vissa hänseenden förelåg mellan

de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 18 § strafflagen och gällande bestämmelser

i ämbetsbrottslagen, upprättades inom justitiedepartementet en promemoria

jämte utkast till ändringar i sistnämnda lag i syfte att åstadkomma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

enhetliga regler. Enligt utkastet skulle präst jämställas med annan ämbetsman,

såväl i fråga örn verkningarna av ett brott i prästerligt ämbete å annan

befattning som prästen innehade som beträffande förutsättningarna och sättet

för förlust av den prästerliga befattningen, då präst dömdes till straff för

brott utom ämbetet.

Över promemorian och utkastet till lagtext avgåvos, efter remiss, yttranden

av domkapitlen i Uppsala, Växjö och Lund samt av Stockholms stads konsistorium.

I anledning av i yttrandena framställda erinringar undergick lagutkastet

därefter omarbetning.

Lagrådet, vars utlåtande inhämtades över det sålunda omarbetade förslaget,

framställde däremot viss erinran, vilken beaktats vid utformandet av

det genom propositionen framlagda lagförslaget.

Beträffande innebörden av den ifrågasatta lagändringen må här lämnas

följande redogörelse:

Bestämmelserna i ämbetsbrottslagen om förlust av prästerliga befattningar

i de fall varom nu är fråga lia givits ett innehåll som motsvarar det föreslagna

stadgandet i 2 kap. 18 § strafflagen. Detta innebär bl. a., att förlust

av prästerlig befattning vid dom å straffarbete eller svårare straff i motsats

till vad nu är förhållandet ej blir ovillkorlig. Då i yttrandena från de

hörda myndigheterna uttalats starka betänkligheter mot att världslig domstol

i förenämnda fall skulle, i strid mot kyrkans intressen, kunna bibehålla

den brottslige i hans prästerliga befattning, har i propositionens förslag, liksom

nu är fallet enligt 8 § i ämbetsbrottslagen, åt domkapitlet anförtrotts

prövningen av frågan om befattningens förlust. Därvid har för ernående

av överensstämmelse med de påföljder som för motsvarande fall äro stadgade

i sistnämnda lagrum, varning upptagits såsom särskild påföljd vid sidan

av avsättning eller suspension. Med hänsyn till den allvarliga beskaffenheten

av de brott som här avses har domkapitlets inskridande mot den

dömde gjorts såtillvida obligatoriskt att åtminstone varning ådömes. Ifrågavarande

ändringar i ämbetsbrottslagen lia i förslaget vidtagits på följande

sätt. I 7 § stadgas, att om präst för brott utom ämbetet blivit genom laga

kraft ägande utslag dömd till straffarbete eller svårare straff (det sistnämnda

medtaget av hänsyn till krigslagstiftningen), han särskilt skall dömas till

avsättning, dock att, där omständigheterna det föranleda, han i stället må

dömas till mistning av ämbetet på viss tid eller varning. Motsvarande bestämmelser

meddelas — i samma paragraf — för det fall att präst förbrutit

sig i världslig befattning och genom utslag som vunnit laga kraft prövats

hava för det brott förskyllt avsättning från befattningen. I 13 § intages

bestämmelse därom att ifrågavarande påföljder skola ådömas av domkapitlet.

De nu berörda ändringarna i ämbetsbrottslagen föranleda, att ytterligare

ett par stadganden i nämnda lag underkastas ändring. I 11 § andra

stycket i dess nuvarande lydelse stadgas, att varning, mistning av ämbetet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

på viss tid eller avsättning såsom påföljd av brott i fall som i 8 § sägs ej må

ådömas, där ej fråga därom hos domkapitlet väckes inom ett år från den dag

då utslaget vann laga kraft. Detta stadgande erhåller jämlikt förslaget

tillämplighet även i de fall varom, enligt vad som föreslagits, skulle meddelas

bestämmelser i 7 §. I 15 § 1 punkten i dess nuvarande lydelse stadgas

rätt för domkapitlet att avstänga präst från ämbetsutövning för den händelse

han dömts ämbetet förlustig genom beslut som icke vunnit laga kraft

eller ställts under tilltal för brott som kan medföra påföljd enligt 2 kap.

19 § strafflagen eller straffarbete. Då avsättning från världslig befattning,

såsom nyss nämnts, i förslaget likställes med straffarbete såsom förutsättning

för ådömande av påföljd enligt ämbetsbrottslagen, har avsättning —

vare sig från prästerlig eller världslig befattning -—- jämväl i det hänseende

varom är fråga i 15 § 1 punkten jämställts med straffarbete. I detta sammanhang

har stadgandet jämkats i anledning av borttagandet av påföljden

enligt 2 kap. 19 § strafflagen.

Beträffande frågan i vad mån ett av präst begånget ämbetsbrott skall

medföra förlust av världsliga befattningar som han innehar märkes följande.

Vad först angår de brott som behandlas i 4 § ämbetsbrottslagen bestämmes

straffet för dem genom de i nämnda paragraf förekommande hänvisningarna

till allmän lag. De föreslagna nya bestämmelserna i 2 kap. 18 §

strafflagen komma sålunda här att bliva tillämpliga utan att någon ändring

i ämbetsbrottslagen därför behöver vidtagas. Vad åter beträffar de övriga

ämbetsbrotten utgöras dessa, såsom förut nämnts, till väsentlig del av sådana

brott som få sin särskilda karaktär därav att de begås av präst. Dessa

brott föranleda för närvarande icke någon påföljd utöver straffet, och förslaget

innehåller icke någon ändring i den delen. I

I ett förut denna dag avgivet utlåtande, nr 38, har utskottet hemställt Utskottet.

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag avlåtna

proposition nr 190 med förslag till ändringar i strafflagen m. fl. lagar

och författningar, innebärande att de viktigaste av de nuvarande straffpåföljderna

avskaffas och att i 2 kap. 18 § strafflagen införas nya bestämmelser

angående förlust av allmänna befattningar på grund av ågången straffdom.

Det genom den nu förevarande propositionen framlagda lagförslaget

avser i stort sett att, såvitt sig lämpligen göra låter, åvägabringa överensstämmelse

mellan de föreslagna bestämmelserna i strafflagen och motsvarande

bestämmelser i 1889 års lag örn straff för ämbetsbrott av präst m. m.

Mot den närmare utformningen av det här ifrågavarande lagförslaget har

utskottet icke funnit anledning till erinran.

Då världslig domstol genom laga kraftägande utslag dömt präst till visst

svårare straff, skall vederbörande domkapitel enligt lagförslaget ovillkorligen

döma honom antingen till avsättning eller, där omständigheterna därtill

föranleda, till suspension eller varning. En förutsättning härför är att

domkapitlet städse erhåller del av den världsliga domstolens beslut. BeRihang

till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. Nr 38.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

stämmelser varigenom skapas nödiga garantier i nämnda avseende torde

kunna utfärdas i administrativ ordning.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 maj 1936.

j ''; ... 1:T * .''j* ; il. .v. '' . i;

På första lagutskottets vägnar:

S. LINNÉR.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit:

från första kammaren: herrar Klefbeck, Norling, Otto Wangson, Ekströmer, Henriksson*

och Verner Andersson;

från andra kammaren: herrar Linnér och Nilsson i Antnäs, fru Östlund samt herrar

Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud, Johansson i Bro*, Johnsson i Kalmar och Lindberg

i Stockholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Otto Wangson.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

362234

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889 a1 i texten