Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion rörande ändring av gällande införsellag.

1936-02-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1936:6, Utlåtande i anledning av väckt motion rörande ändring av gällande införsellag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6-

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1936 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion rörande ändring av gällande

införsellag.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 363,

vilken behandlats, av första lagutskottet, ha herrar Elmroth och Nilsson i

Hörby hemställt, att riksdagen måtte besluta sådant tillägg till gällande införsellag,

att Konungen tillerkändes befogenhet att beträffande viss del av

landsbygden förordna, att exekutionsbiträde skulle äga handlägga ärenden

angående införsel till gäldande av utskylder eller allmänna avgifter.

Beträffande de skäl, som föranlett motionärernas hemställan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Lagen den 14 juni 1917 örn införsel i avlöning, pension eller livränta —

här benämnd införsellagen — avsåg ursprungligen endast införsel för vissa

underhållsbidrag men utsträcktes sedermera att gälla även beträffande

oguldna utskylder och allmänna avgifter. Enligt införsellagen gäller såsom

huvudregel att behörigheten att meddela beslut örn införsel tillkommer utmätningsman,

d. v. s. i regel stadsfogde i stad och landsfiskal å landet.

Innan beslut i ärendet meddelas, har utmätningsmannen att inhämta upplysning

angående de omständigheter, vilka kunna vara av betydelse vid

prövning av ärendet. Vid meddelande av införselbeslut skall bestämmas

det belopp som till skattens gäldande skall innehållas av den skattskyldiges

avlöning i den mån densamma förfaller, varjämte skall föreskrivas, att vid

varje avlöningstillfälle visst angivet belopp, motsvarande vad den skattskyldige

kan anses behöva till underhåll för sig själv och sin familj, skall

förbehållas honom samt att avlöning förty må innehållas endast i den mån

avlöningen överskjuter sistnämnda belopp. Utmätningsmannen kan sedermera

förordna örn jämkning i sådant beslut.

Genom lag den 20 april 1934 fogades till 21 § införsellagen, vilken paragraf

förut i sju olika stycken behandlade införsel för oguldna utskylder eller

allmänna avgifter, ett nytt stycke av följande lydelse:

8) Finnes beträffande viss stad erforderligt att ärenden angående införsel

till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av

exekutionsbiträde, äge Konungen därom förordna; och skall i ty fall vad örn

utmätningsman gäller tillämpas å sådant biträde.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta att i detta stycke införa

orden »jämväl för viss del av landsbygden».

Biliana till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 1 arnt. Nr C.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 6-

Närmare föreskrifter angående indrivning av utskylder och allmänna avgifter

äro meddelade i restindrivningsförordningen den 13 november 1931.

I 1 § stadgas, att därest indrivning skall äga rum av utskylder och vissa avgifter

m. fl. medel, det åligger vederbörande utmätningsman att med iakttagande

av förordningens föreskrifter »verkställa indrivningen och för sådant

ändamål förrätta utmätning eller, där indrivningen avser utskylder eller allmänna

avgifter, bevilja införsel ävensom avgiva redovisning». Enligt 3 §

äger utmätningsman åt exekutionsbiträde å landet eller i viss ordning utsett

exekutionsbiträde i stad uppdraga att verkställa indrivning av de medel

som i förordningen avses och att för sådant ändamål förrätta utmätning

av lös egendom eller, där fråga är om stad, beträffande vilken förordnande

jämlikt 21 § 8) införsellagen meddelats, och indrivningen avser

utskylder eller allmänna avgifter, bevilja införsel. Då exekutionsbiträde

förrättat utmätning, skall det därvid förda protokollet av honom genast insändas

till utmätningsmannen, som har att med ärendet vidare lagligen förfara,

d. v. s. bland annat försälja det utmätta godset. Av exekutionsbiträde

indrivna medel skola redovisas till utmätningsmannen.

Enligt gällande lydelse av kungörelsen den 18 december 1925 med vissa

bestämmelser angående exekutionsbiträden förstås med exekutionsbiträde å

landet fjärdingsman eller annan polisman, som har att biträda vid åtgärd i

utsökningsmål m. m.

Vid 1932 års riksdag yrkades i två inom andra kammaren väckta, likalydande

motioner, nr 267 och 369, att riksdagen skulle avlåta skrivelse till

Kungl. Majit med begäran om sådan lagändring, att exekutionsbiträde och

fjärdingsman bleve befogade meddela beslut örn införsel för skatt. Första

lagutskottet hemställde i avgivet utlåtande, nr 13, att motionerna icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Såsom skäl härför anförde utskottet,

efter en redogörelse för vad i ärendet tidigare förekommit, bland annat följande:
Då

meddelande av beslut om införsel förbehållits utmätningsmännen själva,

jämväl när fråga vore om utskylder, under det att exekutionsbiträdena

tillerkänts befogenhet att beträffande sådana restantieposter, som utmätningsmannen

givit dem uppdrag att indriva, även verkställa utmätning,

måste detta förhållande antagas ha haft sin grund däri, att handhavandet

av det förra förfarandet i motsats till det senare ansetts icke lämpligen

böra anförtros exekutionsbiträdena. En sådan uppfattning torde också ha

skäl för sig. Att utmätning skedde för indrivning av utskylder torde jämförelsevis

sällan inträffa och exekutionsbiträdenas befogenhet härutinnan inskränkte

sig till att taga lös egendom i mät; den vidare handläggningen av

ärendet ankomme å utmätningsmannen. Införselinstitutet hade däremot

synnerligen vidsträckt användning i indrivningsverksamheten, och förordnande

om införsel innebure ofta ett vittgående och långvarigt ingrepp i vederbörandes

ekonomiska förhållanden. Fastställandet av det belopp, som

vid varje avlöningstillfälle skulle innehållas, samt det minimibelopp, som

skulle förbehållas löntagaren, kunde tydligen innefatta en mycket grannlaga

prövning av stor vikt för den enskilde. Av största vikt syntes dessutom vara,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6-

3

att enhetliga grunder för dessa beslut i görligaste mån tillämpades. Detta

skulle svårligen kunna ske, om i ett och samma samhälle, kanske hos en och

samme arbetsgivare, olika exekutionsbiträden hade att självständigt förordna

om införsel för skatt. Måhända kunde också antagas, att ett ordentligt fullgörande

av skyldigheterna från arbetsgivarnas sida snarare kunde förväntas,

därest införselförfarandet handhades av tjänstemän med större auktoritet

än exekutionsbiträdena.

Det dittills tillämpade förfaringssättet i fråga om meddelande av beslut

örn införsel för skatt syntes sålunda utskottet böra bibehållas.

Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan.

I propositionen nr 125 vid riksdagen år 1934 framlades för riksdagen det

förslag angående tillägg till 21 § införsellagen, som sedermera den 20 april

1934 på sätt ovan angivits upphöjdes till lag. Föredragande departementschefen

anförde i propositionen bland annat följande:

Av vad i ärendet förekommit framgår, att, oaktat enligt gällande bestämmelser

meddelande av beslut örn införsel skall ankomma å utmätningsmännen,

såväl i Stockholm som i vissa andra större städer exekutionsbiträdena

alltsedan införselinstitutet erhållit tillämpning jämväl i avseende å skatt

självständigt meddelat beslut örn införsel till gäldande av utskylder och

allmänna avgifter. På grund av det stora antalet sådana införselärenden

har det nämligen icke varit möjligt för utmätningsmännen att själva hinna

handlägga desamma. Då det sålunda tillämpade förfaringssättet icke lärer

hava varit förenat med några olägenheter, torde knappast böra ifrågakomma

att söka åvägabringa ändring i praxis därhän alt den kommer i överensstämmelse

med lagens föreskrifter. I stället synes man nu böra träffa sådana

bestämmelser att hinder författningsenligt ej möter att i de städer, där

så prövas erforderligt, tillämpa förfaringssättet.

Då behov att kunna anlita exekutionsbiträden för handläggning av ifrågavarande

ärenden föreligger endast beträffande de större städerna, saknas

anledning att nu helt allmänt tillägga nämnda befattningshavare behörighet

att handlägga dessa ärenden. Härutinnan må jämväl erinras att förslag i

sådan riktning så sent som år 1932 varit föremål för riksdagens prövning

utan att vinna någondera kammarens bifall. Å andra sidan torde man ej

heller böra i lagen uppdraga någon bestämd gräns i förevarande hänseende

mellan de olika städerna allt efter deras storlek. Däremot synes frågan

lämpligen kunna lösas på det sätt att Kungl. Majit i lagen bemyndigas att

tillägga exekutionsbiträde i stad behörighet att handlägga ärenden angående

införsel för skatt. Med en sådan anordning skulle följa möjlighet att i

varje särskilt fall pröva såväl behovet av utsträckt behörighet för exekutionsbiträde

som ock huruvida därav kunde föranledas olägenhet.

Vid samma riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 546, av

herr Elmroth, däri hemställdes om ett tillägg till Kungl. Maj:ts förslag av

samma innebörd som det i den nu föreliggande motionen yrkade tillägget.

Till stöd för 1934 års motion anfördes bland annat:

Det torde väl vara en tidsfråga, när exekutionsbiträden även på landsbygden

(fjärdingsmännen) måste övertaga handläggningen av ifrågakomma

införselärenden.

Naturligtvis kan det inte förnekas, att handhavandet av befogenhet att

meddela införsel är ett ytterst grannlaga uppdrag, men det må ock framhål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

las, att fjärdingsmännen i de allra flesta fall äro, genom sin intima kontakt

med människorna inom respektive tjänstgöringsområden, så väl förtrogna

med folkets levnadsvillkor och i det enskilda fallet i regel så bra underkunniga

om gäldenär levnads- och familjeförhållanden, bostadsförhållanden,

underhållsskyldighet, inkomstmöjligheter m. m., att en dylik kännedom beträffande

de omständigheter, som äro av betydelse för och vid bestämmande

av införselbeloppen, uppväger vad som eventuellt brister i juridiskt vetande.

Därest fjärdingsmännen få befogenhet att efter utmätningsmans uppdrag

meddela införsel för uttagande av utskylder och allmänna avgifter, bör av

praktiska skäl utmätningsmannen likväl äga befogenhet att, om så skulle anses

påfordra!, vidtaga jämkning i fjärdingsmannens införselbeslut. Man

torde även kunna tänka sig, att av fjärdingsmannen meddelat införselbeslut

skulle underställas utmätningsmannens prövning, men givetvis skulle fjärdingsmannens

beslut gå i verkställighet, så länge detsamma icke upphävts

av utmätningsmannen.

Det torde väl knappast behöva tilläggas, att, därest fjärdingsmännen finge

befogenhet att meddela införselbeslut, detta skulle innebära större skyndsamhet

i handläggningen av dylika ärenden (då onödig omgång skulle försvinna)

jämte ett avsevärt minskat besvär för utmätningsmännen. Och sist

men inte minst: Otvivelaktigt skulle såväl det allmänna — stat och kommun

— som jämväl enskilda hava nytta och gagn av, att en föråldrad och

otidsenlig lag på grund av åberopade omständigheter äntligen bleve ersatt

med bestämmelser, som bättre motsvara kravet på ett modernt och framför

allt praktiskt indrivningsförfarande.

Första lagutskottet, som behandlade nämnda proposition och motion, anförde

i avgivet utlåtande, nr 37, bland annat:

I förevarande proposition har ådagalagts, att förhållandena i de största

städerna icke medge att utmätningsmännen själva handlägga alla införselärenden.

Fördenskull föreslås, att Kungl. Maj:t skall tillerkännas befogenhet

att beträffande viss stad förordna att ärenden angående införsel till

gäldande av utskglder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträden.

Med hänsyn till förslagets begränsade innebörd och då exekutionsbiträdena

i de största städerna kunna antagas vara kompetenta att

handlägga ifrågavarande införselärenden, anser sig utskottet härutinnan

kunna frånträda de betänkligheter utskottet uttalade år 1932.

I den med anledning av propositionen väckta motionen hemställes, att

Kungl. Maj:t skulle tilläggas befogenhet att jämväl för viss del av landsbygden

förordna att exekutionsbiträde skulle äga att handlägga ärenden angående

införsel till gäldande av utskylder eller avgifter. I denna del vidhåller

utskottet emellertid sin år 1932 uttalade uppfattning.

Utskottet kan sålunda icke förorda en längre gående utvidgning av exekutionsbiträdenas

befogenhet än den som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag.

När utskottet tillstyrker detta förslag förutsätter utskottet även att,

i den mån Kungl. Maj:t ej meddelat förordnande som där avses, utmätningsmännen

skola utan undantag själva handlägga förekommande införselärenden.

Utskottet hemställde, att propositionen måtte av riksdagen bifallas samt

att motionen måtte anses besvarad genom utskottets hemställan i fråga örn

propositionen.

I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herr Lindqvist, att enligt hans

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6-

5

mening den befogenhet, som enligt propositionen skulle tillkomma Kungl.

Majit i fråga örn stad, borde utsträckas att omfatta även stadsliknande samhällen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Här må slutligen nämnas, att förordnande jämlikt 21 § 8) införsellagen

av Kungl. Maj :t meddelats allenast beträffande ett fåtal av de större städerna.

Förevarande motion är i huvudsak likalydande med ovan omförmälda,

vid riksdagen år 1934 väckta motion.

Enligt vad utskottet inhämtat är frågan örn en omorganisation av landsfiskalsbefattningarna

för närvarande föremål för utredning inom justitiedepartementet.

Det kan förutsättas, att frågan om arbetsuppgifterna för

exekutionsbiträdena å landet i samband därmed ägnas uppmärksamhet.

Med hänsyn härtill torde riksdagen, vilken så sent som år 1934 tagit ställning

till den i motionen väckta frågan, icke böra nu ånyo ingå i prövning

därav. Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1936.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Velander*, Branting*,

Henriksson, Karlsson i Gillberga, Englund och Verner Andersson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist och Nilsson i Antnäs*, fru Östlund, herr

Olsson i Rimforsa*, fröken Wellin samt herrar Lindberg i Umeå och Johansson i Bro*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 1 avd. Nr 6.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.