Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 och 5 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

1936-05-09 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LJoU 1936:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 och 5 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1936 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag örn ändrad lydelse av 4 och 5 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212) m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

I en till riksdagen den 28 februari 1936 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 131, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda

i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

(nr 212); samt

2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) örn servitut.

Förslagen äro av följande lydelse:

»Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

(nr 212).

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

4§-

1 mom. Utan hinder---förhållandena påkallas.

2 mom. Virke, som---skogsvårdsstyrelsens tillstånd^

3 mom. Besväras fastighet av servitut, som innefattar rätt till skogsfång,

och kan planlagd eller påbörjad avverkning, som icke avser tillgodoseende

av fastighetens eller därmed sambrukad fastighets husbehov eller från fastigheten

upplåten rätt till husbehovsfång, befaras medföra, att servitutet icke

kan i avsedd utsträckning begagnas eller — där fråga är om servitut som

uppkommit före den 1 januari 1923 — att servitutets begagnande i avsedd

utsträckning nödvändiggör, att yngre skog tages i anspråk utöver vad som

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 3 avd. Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

erfordras för ändamålsenlig gallring eller eljest överensstämmer med en god

skogsvård, äger skogsvårdsstyrelsen, där servitutshavarens rätt finnes klar,

beträffande avverkningen meddela de föreskrifter eller göra de inskränkningar,

som av förhållandena påkallas.

5 §■

Avverkning av---återväxt äventyras.

Ej heller---lag medgivit.

Kan avverkning som i 4 § 3 mom. sägs befaras medföra, att servitut, som

innefattar rätt till skogsfång, ej kan i avsedd utsträckning begagnas eller att

servitutets begagnande i avsedd utsträckning nödvändiggör, att äldre skog

tages i anspråk i sådan omfattning, att fastigheten därigenom skulle komma

att för framtiden lida brist på husbehovsskog efter ortens förhållanden, skall

vad i nämnda moment är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936 men skall icke utgöra hinder för

tillgodogörande i enlighet med vad förut gällande lag medgivit av avverkningsrätt,

som upplåtits före nämnda dag.»

»Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut.

Härigenom förordnas, dels att 5 och 8 §§ lagen den 14 juni 1907 om servitut1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock

att i nämnda lag skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och

betecknad såsom 5 a §:

i , fj * • ? '' '' - >. >! 11'' •’ < ■ ,

w 5 §.

Nu är---första domstolen.

Innefattar servitutet rätt till skogsfång eller mulbete, må förflyttning jämväl

ske på yrkande av ägaren av den fastighet, till vars förmån det gäller,

såframt servitutet på grund av ändrade förhållanden ej kan i avsedd utsträckning

begagnas å det därför bestämda stället samt servitutets fulla ut
-

1 Senaste lydelse av 5 § andra stycket: se SFS 1933: 271.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 3

nyttjande är av väsentlig betydelse för bruket av nämnda fastighet; dock att

förflyttningen ej må medgivas örn märklig olägenhet därigenom skulle tillskyndas

den av servitutet besvärade fastigheten. Domstolen äger bestämma,

att förflyttning skall ske allenast för viss tid.

Om förflyttning---särskilt stadgat.

5 a §.

Kan servitut, som innefattar rätt att taga vindfallen eller torr skog och

som ej är till tiden begränsat, icke i avsedd utsträckning begagnas på grund

av ändrade förhållanden, som medfört bristande tillgång å sådan skog, och

är servitutets fulla utnyttjande av väsentlig betydelse för bruket av den fastighet,

till vars förmån det gäller, må domstol på yrkande av denna fastighets

ägare förordna om sådan förändring av servitutet att det skall omfatta även

rätt att i erforderlig utsträckning taga annat virke; dock att förändringen ej

må medgivas om märklig olägenhet därigenom skulle tillskyndas den av

servitutet besvärade fastigheten. Domstolen äger meddela föreskrift om

sättet för virkets uttagande.

Är för servitutets begagnande visst ställe bestämt, må förändring varom

nu sagts äga rum allenast såframt erforderlig tillgång å vindfallen eller torr

skog ej kan beredas genom förflyttning enligt 5 § andra stycket.

8§.

Vad i 5, 5 a och 7 §§ stadgas angående förflyttning, förändring och upphörande

av servitut skall lända till efterrättelse, ändå att vid upplåtelsen

annat förbehåll skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936 och skall tillämpas jämväl å

servitut, som uppkommit före nämnda dag.»

Med anledning av förevarande proposition hava inom riksdagen väckts

följande, jämväl till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner,

nämligen I: 316 av herr Westman m. fl. samt II: 652 av herr Molander, vari

hemställts, att riksdagen ville antaga propositionen i nedanstående ändrade

lydelse beträffande servitutslagen:

4 §•

Ägare--— betungas.

Finnes beträffande servitut, som omfattar rättighet till skogsfång och

mulbete eller endera av dessa rättigheter, ej visst ställe bestämt för rättighetens

begagnande, och kan fördel beredas den fastighet, som av servitutet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

besväras, därigenom att viss del av fastigheten undantages från servitutets utövning,

må på begäran av fastighetens ägare domstol bestämma, att sådan

del skall undantagas för den tid, servitutet kan utan förfång för den egendom,

till vars förmån det gäller, tillgodogöras på återstående del av fastigheten.

Innan beslut meddelas, skall domstolen i ärendet höra skogsvårdsstyrelse,

stiftsnämnd, skogsstatstjänsteman eller annan myndighet, envar beträffande

skog, som står under myndighetens uppsikt och förvaltning.

5 §•

Nu är---första domstolen.

Innefattar servitutet rättighet till skogsfång och mulbete eller endera av

dessa rättigheter, må förflyttning jämväl ske på yrkande av ägaren av den

fastighet, till vars förmån det gäller, såframt servitutet på grund av ändrade

förhållanden ej kan i avsedd utsträckning begagnas å det därför bestämda

stället; dock att förflyttningen ej må medgivas om märklig olägenhet därigenom

skulle tillskyndas den av servitutet besvärade fastigheten. Domstolen

äger bestämma, att förflyttning skall ske allenast för viss tid. Innan beslut

meddelas, skall domstolen i ärendet höra skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd,

skogsstatstjänsteman eller annan myndighet, envar beträffande skog, som

står under myndighetens uppsikt och förvaltning.

Om förflyttning---särskilt stadgat.

5 a §.

Kan servitut, som innefattar rätt att taga vindfallen eller torr skog och som

ej är till tiden begränsat, icke i avsedd utsträckning begagnas pä grund av

ändrade förhållanden, som medfört bristande tillgång å sådan skog, må

domstol på yrkande av ägaren till den fastighet, till vars förmån servitutet

gäller, förordna om sådan förändring av servitutet att det skall omfatta även

rätt att efter utsyning i erforderlig utsträckning taga annat virke; dock att

förändringen ej må medgivas örn märklig olägenhet därigenom skulle tillskyndas

den av servitutet besvärade fastigheten. Domstolen äger meddela

föreskrift örn sättet för virkets uttagande. Innan beslut meddelas, skall domstolen

i ärendet höra skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd, skogsstatstjänsteman

eller annan myndighet, envar beträffande skog, som står under myndighetens

uppsikt och förvaltning.

Är för servitutets begagnande visst ställe bestämt, må förändring varom nu

sagts äga rum allenast såframt erforderlig tillgång å vindfallen eller torr skog

ej kan beredas genom förflyttning enligt 5 § andra stycket.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, hänvisas

till motionerna.

Enligt överenskommelse mellan jordbruksutskottet och andra lagutskottet

hava omförmälda proposition och motioner hänskjutits till behandling i sammansatt

andra lag- och jordbruksutskott.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

5

Inledning.

Gällande bestämmelser om servitut återfinnas huvudsakligen i 1907 års

lag om servitut och 1926 års lag örn delning av jord å landet 1 kap. 21 §,

13 kap. 9 § och 20 kap. 3 §.

Vid upprepade tillfällen har spörsmålet om skyddandet av skogsfångs- och

mulbetesservitut mot sådana åtgärder från ägarens av den tjänande fastigheten

sida, att därigenom utnyttjandet av servituten förhindras eller försvåras,

varit föremål för statsmakternas övervägande.

Vid 1926 års riksdag väcktes i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till jorddelningslagen två motioner (I: 233 och II: 358), vari föreslogs

sådant stadgande örn rätt till utbrytning av servitut utan sammanhang med

skifte, att den härskande fastighetens ägare skulle äga påkalla utbrytning så

snart servitutet varit av ålder gällande. I anledning av motionerna anhöll

riksdagen (R. skr. nr 331), att Kungl. Majit måtte låta föranstalta örn utredning

angående, bland annat, i vad mån rätt att erhålla utbrytning av servitut,

som i motionerna avsåges, borde tillkomma ägare av den fastighet, till vars

förmån servitutet inrättats, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

en sådan utredning kunde giva anledning.

Efter verkställd utredning framlade Kungl. Majit vid 1931 års riksdag i

proposition nr 6 förslag till sådan ändring av den då gällande 3 § i 20 kap.

jorddelningslagen, att den härskande fastighetens ägare skulle erhålla rätt

att få servitut utbrutet — icke såsom förut blott då det visades, att servitutet

äventyrades — utan även i andra fall, där det funnes medföra nytta och

kunna ske utan någons förfång. Undantag från denna regel skulle emellertid

gälla för fall, då servitutet tillkommit genom avtal. Lagändringen avsåg

sålunda servitut, som av ålder bestått, ävensom servitut, vilka utan stöd av

lag kunde hava uppkommit vid laga delning av jord.

I anledning av propositionen väcktes vid riksdagen en motion (I: 192),

däri hemställdes, att den härskande fastighetens ägare skulle likställas med

den tjänande fastighetens beträffande rätten att påkalla servitutsutbrytning

utan samband med laga skifte.

Andra lagutskottet, dit såväl propositionen som motionen hänvisades, förordade

i utlåtande nr 3 den utvidgning av utbrytningsvitsordet, som föreslagits

i propositionen. Motionen däremot avstyrktes av utskottet. Reservation

anmäldes av fyra av utskottets ledamöter, vilka förordade bifall till

motionen.

Riksdagen biföll i alla delar utskottets hemställan, och lag i ämnet utfärdades

den 24 april 1931 (nr 77).

Vid 7934 års riksdag väcktes åter motioner (I: 141 och II: 296), däri yrkades,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i 20 kap. 3 § jorddelningslagen,

att innehavare av servitut måtte erhålla samma rätt i fråga örn utbrytning

som innehavaren av den fastighet, från vilken servitutsrätten utginge.

Andra lagutskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

någon riksdagens åtgärd. I reservation till utskottsutlåtandet yrkades, att

riksdagen med anledning av motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt en

lagstiftning av i reservationen antytt slag till skydd för innehavare av servitut

måtte komma till stånd.

Första kammaren biföll utskottets hemställan under det att andra kammaren

biföll ett inom kammaren framställt yrkande om skrivelse till Kungl.

Majit med anhållan om utredning i motionernas syfte. Frågan hade alltså

för den riksdagen fallit.

I ett den 15 december 1934 avgivet betänkande (stat. off. utr. 1934: 55)

har nu sociala jordutredningen (herrar K. G. Westman, ordf., Elof B. Andersson,

Harald Malmberg, Helmer Molander, Hemming Sten och Gustaf

Tamm) upptagit frågan örn lagstiftning i det syfte, som avses i förberörda

motioner, samt framlagt förslag till sådan lagstiftning.

Över betänkandet hava yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter

och korporationer. Sedan de av sociala jordutredningen framlagda lagförslagen

därpå omarbetats inom jordbruksdepartementet samt, efter det lagrådet

däröver hörts, i fråga om skogsvårdslagen varit föremål för ytterligare

överarbetning i vissa hänseenden, hava förslagen genom propositionen

nr 131 förelagts riksdagen.

Den föreslagna lagstiftningens allmänna innebörd.

Sociala jordutredningen har till bedömande av frågan om lämpligheten

av gällande bestämmelser till skydd för skogsfångs- och mulbetesservitut

anfört i huvudsak följande.

Antalet skogsfångs- och mulbetesservitut vore allmänt mycket stort. Detta

vore förhållandet särskilt i fråga örn torplägenheter och andra jordbrukslägenheter

i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Servituten avsåge

i allmänhet rätt till vindfallen och torr skog samt till mulbete, men i

rätt stor utsträckning förekomme även, att s. k. fullständiga skogsservitut,

innehållande rätt jämväl till byggnadsvirke, blivit upplåtna. Någon exakt

siffra å antalet gällande skogsservitut vore icke möjlig att åvägabringa, synnerligast

som servitut icke behövde eller ens kunde intecknas före den 1 januari

1876. Enligt uppgift från överlantmätaren i Västernorrlands län torde

antalet skogsservitut i detta län med säkerhet uppgå till ett femsiffrigt tal,

och i fråga om Gävleborgs och Jämtlands län hade uppgivits, att antalet

skogsservitut vore mycket stort. Upplåtelse av servitut förekomme alltjämt.

Vid inrättande av arbetarsmåbruk hade, enligt vad sociala jordutredningen

inhämtat, i icke ringa utsträckning, särskilt inom Västernorrlands län, bildats

mulbetesservitut för reglerande av betesförhållandena, vilka servitut i

viss utsträckning blivit föremål för inteckning. Även till förmån för mindre

egnahemslägenheter torde servitutsupplåtelser alltjämt förekomma. Slutligen

vore att erinra därom, att vid friköp av kolonat, kronotorp, vissa odlingslägenheter

och skogstorp servitut, avseende skogsfång, skulle läggas på kronoparker

inom vissa län. I vad mån dylika servitut komme att uppstå vore för

närvarande svårt att bedöma. Endast i mycket ringa omfattning hade fri
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 7

köp av lägenheter hittills förekommit. Upplysningsvis kunde emellertid meddelas,

att tor närvarande funnes å kronoparker i nyssnämnda delar av landet

upplåtna i runt tal 440 kolonat, 2,300 skogstorp och odlingslägenheter

samt 40 kronotorp.

Hittills hade endast få fall förekommit, då på grund av servitutets äventyrande

den härskande fastighetens ägare berättigats att erhålla servitutet utbrutet.

Utbrytning av betesservitut ensamt hade ytterst sällan förekommit.

Att därav draga den slutsatsen, att sådant äventyrande av servitut, som lagen

förutsatte såsom villkor för utbrytning, ej varit för handen jämväl i andra

fall, torde näppeligen vara riktigt. Tillkomsten av den nya skogsvårdslagen

hade visserligen i hög grad bidragit till att förhindra skogsskövling och planlös

avverkning, men det torde ligga i sakens natur, att till och med vidtagande

av skogsvårdande avverkningar mången gång kunde åtminstone för

några tiotal år framåt äventyra utövningen av skogsfångsservitut. Genom dylika

åtgärder minskades ej sällan även värdet av rätten att taga vindfallen

och torr skog. I varje fall kunde vidtagande av sådana åtgärder tvinga den

härskande fastighetens ägare att taga sitt husbehov på långt avlägsna skiften.

Att utbrytning av servitut icke förekommit i större utsträckning torde i

viss mån bero dels därav, att ägaren av den tjänande fastigheten träffat avtal

med ägaren av den härskande fastigheten, varigenom utbrytningsanledningen

tillfälligtvis bortfallit, dels ock därav, att de omständigheter, som föranledde

rätt till utbrytning, varit svåra att fastställa. En orsak hade jämväl

uppgivits vara, att, även om det kunde ådagaläggas att servitutet i verkligheten

äventyrades, det likväl understundom kunde vara fördelaktigare för

den härskande fastighetens ägare att tåla inskränkning i servitutsrättens utövning

än att påkalla servitutets utbrytning i vederlagsmark.

Med hänsyn till det stora antal servitutsupplåtelser, som alltjämt hade giltighet,

vore det av stor betydelse att tillse, att de små lägenheter, varom

här vore fråga, på ett betryggande sätt bomme i åtnjutande av de rättigheter,

som tillagts dem för deras fullständigande, och att i samband därmed

önskvärd reda åvägabringades rörande servitutsförhållandena.

Vid övervägande av de åtgärder, som sålunda enligt sociala jordutredningens

mening borde vidtagas till tryggande av servitutsinnehavarens rätt, har

utredningen funnit sig icke kunna biträda de tidigare väckta förslagen om

medgivande av utsträckt befogenhet för den härskande fastighetens ägare

att erhålla utbrytning av servitut utan samband med skifte. Skälen

mot en dylik lagstiftning har utredningen sammanfattat på följande sätt.

Vidgat utbrytningsvitsord för ägaren av den härskande fastigheten läte sig

icke väl förena nied grundsatsen om avtals förbindande verkan. Det vore

föga tilltalande, örn den härskande fastighetens ägare hade möjlighet att

omedelbart efter ett servituts tillkomst påfordra dess utbrytande. Ett servitut

kunde hava tillskapats just i avsikt att undvika avstående av ett bestämt

område av en fastighet. Genom vitsordets begagnande skulle detta syfte

helt åsidosättas. Mot utvidgning av utbrytningsvitsordet talade även vissa

på senare tid utfärdade författningar, däri bestämmelser införts, avseende

att vid upplåtelse av mark från kronans fastigheter upprätta skogsfångs- och

mulbetesservitut till förmån för de frånsålda områdena. Därest ett stadgande

skulle införas av den innebörd, att don servitutsberättigade skulle äga att

utan samband med .skifte påkalla utbrytning även av avtalsservitut, skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

detta innebära, att det med nämnda författningsbestämmelser avsedda systemet

motverkades. Vid utbrytning av servitut, som icke varit gällande av ålder

och icke tillkommit i sammanhang med laga delning eller genom avtal

i samband med tillkomsten av den fastighet, till vars förmån det gällde, bomme

det utbrutna området att bilda en särskild fastighet utan någon samhörighet

med den fastighet, för vilkens nytta servitutet bildats. Någon garanti för

att de båda fastigheterna, om sammanläggning ej ägde rum, i fortsättningen

komme att sambrukas funnes ej. Då det utbrutna området i regel torde

sakna förutsättningar att bestå såsom självständig fastighet, skulle härigenom

uppstå föga önskvärd fastighetsbildning, stridande mot jorddelningslagens

principer. Det måste för den tjänande fastighetens ägare synas obilligt, att

utbrytning skulle kunna framtvingas i fråga om ett servitut, som han upplåtit

ofta nog utan någon nämnvärd ersättning. Ett servitut, bestående i rättighet

att taga vindfällen och avfall samt bete för ett par kor, torde i allmänhet

ej bereda den tjänande fastigheten något större avbräck, men skulle

rättigheten förvandlats till äganderätt till vissa hektar skogs- och ängsmark,

kunde avståendet av marken komma att medföra en vida kännbarare uppoffring

än som avsetts i det ingångna avtalet. Att medgiva alla ägare av servitut,

som tillkommit genom avtal, rätt till utbrytning därför att några, helt

säkert ett ringa antal, befarades få sin servitutsrätt äventyrad, syntes vara en

obillighet. Full likställighet beträffande utbrytning av servitut mellan den

tjänande och den härskande fastighetens ägare komme säkerligen att medföra,

att servitutsinstitutet i framtiden icke bomme till användning, enär ingen

fastighetsägare skulle våga inlåta sig på några servitutsupplåtelser med

vetskap örn, att servitutsförhållandet kunde hävas när som helst av den, till

vars förmån servitutet inrättats. Skogsservitut vore vidare till sin natur sådant,

att det i allmänhet icke utan förfång kunde utbytas mot ett markområde,

som i värde motsvarade servitutet. En rättighet exempelvis att låta

de kreatur, som kunde vinterfödas på en fastighet, beta på annan fastighets

skog, kunde i regel icke utan olägenhet utbytas mot äganderätten till en begränsad

del av denna skog, enär därav skulle följa, att den härskande fastigheten

finge en del av sin betesrätt omvandlad i virkesproducerande kapitaltillgång.

På enahanda sätt uppstode ofta svårigheter att utan förfång utbryta

rätten till husbehovsvirke, enär en dylik rätt till 80 å 90 procent bestode i rätt

till vedbrand, under det att ett skogsskifte, rätt skött, lämnade en avkastning,

som till cirka två tredjedelar bestode av sortiment, vilkas nyttjande till bränsle

icke vore försvarligt, ökade möjligheter till utbrytning kunde föranleda

en hel del lantmäteriförrättningar endast i syfte att åt sökanden åstadkomma

en kanske tillfällig vinst genom realisation av en rättighet, som icke avsetts

att utnyttjas på sådant sätt.

•

Då sociala jordutredningen härefter undersökt andra möjligheter för vinnande

av det åsyftade målet, har utredningen utgått från, att de servitutsrättigheter,

som i främsta rummet behövde skyddas, vöre sådana som avsåge

skogsfång eller mulbete. Undersökningen har resulterat i två förslag, nämligen

dels till ändring i 1923 års skogsvårdslag dels ock till

ändringar i 1907 års servitutslag.

Ändringen i skogsvårdslagen avser att bereda innehavare av rätt till skogsfångsservitut

möjlighet att genom hänvändelse till skogsvårdsstyrelse få å

den tjänande fastigheten förbjuden sådan avverkning som äventyrar servi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 9

tutsinnehavarens rätt. Ändringarna i servitutslagen åsyfta att skapa vidgade

möjligheter till förflyttning av servitut ävensom att möjliggöra dels

sådan begränsning av skogsfångs- och mulbetesservitut, för vars begagnande

särskilt ställe icke blivit bestämt, att servitutsrättens utövning inskränkes

till viss del av den tjänande fastigheten, dels ock sådan förändring av servitut,

avseende rätt att taga torr och vindfallen skog, att rättigheten, då virke

av dylik skog saknas, i stället må omfatta virke av annat slag.

Ur de över sociala jordutredningens betänkande avgivna yttrandena antecknas,

att centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund principiellt hyste

den uppfattningen, att en förminskning av antalet servitutsupplåtelser pa

ifrågavarande område borde eftersträvas. Frågan örn avlösning av redan

befintliga servitut borde tagas under övervägande. Regel vid servitutsavlösning

borde vara, att under vissa sociala betingelser den tjänande fastigheten

medgåves rätt att efter opartisk värdering inlösa servitutet med penningar.

Departementschefen har angivit sin ståndpunkt i förevarande lagstiftningsfrågor

sålunda:

»Det stora flertalet av nu existerande servitut avseende skogsfång och mulbete

torde hava till ändamål att komplettera mindre jordbrukslägenheten

vilka icke inom det egna området hava tillräcklig tillgång på skog och bete.

Ägarna av dessa lägenheter äro sålunda merendels för sin utkomst i hög

grad beroende av servituten. Det torde vara ett socialt intresse av icke

ringa vikt, att en dylik servitutshavare kan på ett tillfredsställande sätt skydda

sig mot intrång från ägarens av den tjänande fastigheten sida. De möjligheter,

som lagen i detta hänseende för närvarande lämnar, finner jag i

likhet med sociala jordutredningen otillräckliga. I ett stort antal av de avgivna

yttrandena har visserligen hävdats, att den nu föreslagna lagstiftningen

i syfte att förbättra dessa möjligheter icke skulle vara av behovet påkallad.

Såsom bevis härför har huvudsakligen åberopats den omständigheten, att

endast ett jämförelsevis ringa antal fall kommit till myndigheternas kännedom,

då servitut äventyrats genom åtgärder vidtagna av ägaren till den tjänande

fastigheten. I överensstämmelse med sociala jordutredningen anser

jag emellertid nämnda förhållande icke kunna tagas till intäkt för påståendet

örn lagstiftningsskyddets obehövlighet. Vad särskilt skogsfångsservitut

beträffar torde det vara uppenbart, att med den intensitet varmed skogsbruket

numera i allmänhet bedrives avverkningar i stor utsträckning företagas,

vilka äventyra eller i allt fall försvåra eller minska möjligheterna för

servitutens tillgodogörande. Även möjligheterna till utnyttjande av mulbetesservitut

kunna i hög grad försämras genom avverkningar. Det torde

med hänsyn härtill kunna antagas, att fall, då servitutsrätten äventyras,

förekomma i avsevärd utsträckning, ehuru de av skäl, som sociala jordutredningen

anfört, mera sällan komma till allmännare kännedom.

De av centralrådet teir skogsvårdsstyrelsernas förbund framförda synpunkterna

angående önskvärdheten av åtgärder till begränsning av antalet servitutsupplåtelser

torde vara förtjänta att uppmärksammas. Ätt servitutsinstitutet,

sådana förhållandena leir närvarande äro, fyller en viktig uppgift

synes emellertid otvivelaktigt. Oberoende av den ståndpunkt man intager

till nyssberörda önskemål torde det icke kunna vara annat än riktigt, att

man såvitt möjligt tillser, att i de fall, då servituten sålunda betingas av örn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

ständigheterna, servitutshavarna bibehållas vid de förmåner, som avsågos

vid upplåtelsen.

Att såsom i något yttrande yrkats uppskjuta avgörandet av förevarande

lagstiftningsfråga i avbidan på att sociala jordutredningen fullgjort densamma

anförtrodd utredning rörande frågan, huruvida och i vad mån tilllämpningen

av 19 kap. 3 § jorddelningslagen jämte därmed sammanhängande

lagrum varit gynnsam för bildande av bärkraftiga jordbruk, synes

ändamålslöst. Sistnämnda utrednings resultat torde nämligen icke kunna

påverka ställningstagandet till den nu ifrågasatta lagstiftningen.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att lagstiftningsåtgärder nu

vidtagas i omförmält syfte. På skäl, sociala jordutredningen anfört, synes

lagstiftningen icke böra få formen av utvidgning av rätten till utbrytning av

servitut. Icke heller kan jag biträda det av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och vissa myndigheter framställda förslaget om avlösning

i penningar av servitutsrättigheter. En dylik lösning av problemet synes

icke ägnad att på ett tillfyllestgörande sätt tillgodose deras intressen varom

här är fråga. Andra vägar måste alltså beträdas och då de förslag, vid vilka

sociala jordutredningen stannat, synas i stort sett lämpade för sitt ändamål,

har jag kunnat i princip ansluta mig till dessa. Jag kommer att i det följande

närmare ingå på de erforderliga författningsbestämmelsernas utformning

och motivering. Redan nu må emellertid framhållas, att det, med hänsyn

till arten av förevarande lagstiftning, ej torde böra ifrågakomma att,

på sätt i yttrande över betänkandet föreslagits, begränsa lagstiftningens tilllämpningsområde

till allenast vissa delar av landet.»

Förslaget till ändringar i skogsvårdslagen.

Enligt 3 § skogsvårdslagen får yngre skog icke, utom i vissa i 4 § samma

lag omnämnda fall, avverkas annorledes än genom för skogens utveckling

ändamålsenlig gallring. Enligt 4 § 1 mom. 1 :o) får emellertid avverkning ske

i yngre skog, där för tillgodoseende av fastighetens eller därmed sambrukad

fastighets husbehov eller av sådan rätt till husbehovsfång från fastigheten,

som tillkommer innehavare av avverkningsrätt, vilken uppkommit före den

1 januari 1923, icke finnes tillgång till annan skog å fastigheten eller behovet

icke lämpligen kan tillgodoses från sådan. I fråga örn dylik avverkning

äger dock skogsvårdsstyrelsen i särskilt fall lämna de föreskrifter eller

göra de inskränkningar, som av förhållandena påkallas. Virke, som

jämlikt detta stadgande blivit avverkat för husbehov, får ej användas för

annat ändamål utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Jämlikt 4 § 1 mom.

2:o) och andra stycket i samma mom. må efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen

avverkning i yngre skog därjämte äga rum om avverkningen är avsedd

att ingå såsom led i en rationell skogshushållning eller eljest överensstämmer

med en god skogsvård.

Enligt 5 § får avverkning av äldre skog ej så bedrivas eller efter avverkning

av dylik skog med marken så förfaras, att skogens återväxt äventyras.

Ej heller får utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd avverkning för annat ändamål

än i 4 § 1 mom. l:o) sägs äga rum i sådan omfattning, att fastigheten

därigenom skulle komma att för framtiden lida brist på husbehovsskog efter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 11

ortens förhållanden. Utan hinder härav får dock avverkningsrätt, som uppkommit

före den 1 januari 1923, tillgodogöras i enlighet med vad förut

gällande lag medgivit.

I 6 § stadgas, att, därest någon med hänsyn till av honom tillämnad eller

påbörjad avverkning vill påkalla yttrande av skogsvårdsstyrelsen, huruvida

viss skog är att anse såsom yngre eller huru avverkning bör företagas utan

att stadgandena i 3, 4 eller 5 § varda överträdda, han skall äga därom göra

skriftlig ansökan hos skogsvårdsstyrelsen. Avverkning som företages i överensstämmelse

med sådant yttrande skall anses såsom laglig.

Sker avverkning i strid mot nu nämnda bestämmelser eller mot föreskrifter,

som enligt desamma meddelats, eller finner skogsvårdsstyrelsen på grund

av företagen utstämpling eller eljest skälig anledning antaga, att avverkning

planlagts, vilken skulle komma i strid mot nämnda bestämmelser eller

föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen jämlikt skogsvårdslagens 8 § 1 mom.

att, därest sådant finnes vara av nöden, meddela förbud att å den fastighet,

där avverkning sålunda ägt rum eller planlagts, verkställa avverkning utan

skogsvårdsstyrelsens tillstånd, med rätt för skogsvårdsstyrelsen att begränsa

förbudet att gälla allenast viss del av fastigheten eller eljest på visst sätt inskränka

förbudet, såsom genom tillåtelse att avverka till den av förbudet berörda

fastighetens eller med denna sambrukad fastighets husbehov.

Sociala jordutredningens förslag innebär, att i 6 § skogsvårdslagen skulle

upptagas en föreskrift av innehåll, att därest det befunnes, att genom avverkning,

som tillärnats eller påbörjats, servitut, bestående i rättighet till skogsfång,

icke skulle kunna i full utsträckning nyttjas å därför bestämt område

utan att därvid komme till användning yngre skog i större utsträckning än

som vore erforderlig för dess ändamålsenliga gallring eller äldre skog i så

stor utsträckning, att fastigheten därigenom skulle komma att för framtiden

lida brist på husbehovsskog efter ortens förhållanden, skogsvårdsstyrelsen

skulle äga rätt att på yrkande av ägaren av den härskande fastigheten i fråga

örn avverkningen lämna de föreskrifter eller göra de inskränkningar, som

vore erforderliga för att skydda rättigheten.

Det nya stadgandet skulle enligt sociala jordutredningens förslag införas

såsom ett andra moment i 6 §, under det att det nuvarande stadgandet i paragrafen

skulle upptagas såsom ett första moment. Såsom övergångsbestämmelse

till det nya stadgandet har sociala jordutredningen föreslagit, att detsamma

skulle tillämpas jämväl å servitut, som uppkommit före den dag, då

stadgandet trädde i kraft.

Departementschefen har anfört:

»I likhet med sociala jordutredningen finner jag de nuvarande bestämmelserna

i skogsvårdslagen icke ägnade att i erforderlig utsträckning tillgodose

servitutshavarnas intressen. Jag vill i detta avseende erinra, att enligt skogsvårdslagens

bestämmelser skogsvårdsstyrelse saknar befogenhet att förbjuda

avverkning i yngre skog, saframt avverkningen sker genom för skogens utveckling

ändamålsenlig gallring, samt att vad angår äldre skog skogsvårds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2-

styrelse icke äger meddela förbud eller inskränkning i° avsaluavverkning,

därest avverkningen bedrives på sådant sätt att skogens återväxt ej äventyras

samt genom avverkningen ej uttages skog, som behöves för fastighetens

husbehov. Sker avverkning i äldre skog för tillgodoseende av fastighetens

hushehov och äventyras ej därigenom skogens återväxt, förefinnes ej heller

möjlighet för skogsvårdsstyrelse att ingripa mot avverkningen. Sociala jordutredningens

förslag åsyftar nu att till skydd för innehavare av skogsfångsservitut

bereda skogsvårdsstyrelse ökad möjlighet att förhindra avverkningar,

som nyss sagts. Förslaget innebär sålunda, att skogsvårdsstyrelse

skall äga att på ansökan av innehavare av dylikt servitut göra inskränkning

i eller meddela förbud mot avverkning, som komme att medföra, att servitutshavaren

för tillgodoseende av sin rätt enligt servitutet skulle behöva avverka

yngre skog i större utsträckning än som erfordras för ändamålsenlig

gallring eller äldre skog i sådan omfattning att fastigheten för framtiden

komme att lida brist på husbehovsskog. Då ifrågavarande ökade möjlighet

för skogsvårdsstyrelse att ingripa mot för servitutshavaren ofördelaktiga avverkningar

synes betingad av ett viktigt allmänt intresse, kan jag i det väsentliga

ansluta mig till sociala jordutredningens förslag i förevarande avseende.

Vissa jämkningar torde dock böra ske.

Det synes sålunda skäligt, att skogsvårdsstyrelsens berörda befogenhet att

ingripa icke må riktas mot annan avverkning än sådan, som sker till avsalu.

Någon begränsning utöver vad för närvarande gäller beträffande avverkning

för tillgodoseende av den tjänande fastighetens eller därmed samhrukad

fastighets husbehov eller från den tjänande fastigheten upplåten rätt till husbehovsfång

bör alltså ej stadgas.

När sociala jordutredningen såsom förutsättning för det föreslagna stadgandets

tillämpning föreskriver, att det servitut, varom fråga är, till följd av

tillärnad eller påbörjad avverkning icke skulle kunna i full utsträckning

nyttjas å därför bestämt område, torde härmed ej avses, att stadgandet skall

vara begränsat att gälla allenast sådana servitut, för vilkas begagnande visst

ställe å en fastighet blivit bestämt. Jämväl servitut, som må fritt tillgodogöras

å hela den fastighet, som därav besväras, torde böra komma i åtnjutande av

det skydd, stadgandet avser att bereda. Till undvikande av tvekan i detta

hänseende torde den av sociala jordutredningen föreslagna lydelsen av stadgandet

böra något jämkas.

Då sociala jordutredningens ifrågavarande förslag avser ej blott att skydda

vederbörande servitutshavares rätt utan även att tillgodose i skogsvårdslagen

berörda allmänna intressen, lärer skogsvårdsstyrelsen böra tillerkännas

befogenhet att ingripa även utan ansökan från servitutshavarens sida. Det

må erinras, att skogsvårdsstyrelserna genom sin allmänna verksamhet och

organisation, särskilt genom hos dem anställda länsskogvaktare och andra

lokala tjänstemän samt de i 5 § skogsvårdsstyrelseförordningen omförmälda

skogsvårdskommittéerna, torde hava möjlighet att utan större svårighet få

kännedom om förefintliga skogsfångsservitut. I anslutning till förenämnda

syfte med förslaget torde därjämte nyssherörda befogenhet böra bestämmas

att avse meddelande av de föreskrifter eller vidtagande av de inskränkningar

i fråga om avverkningen, som av omständigheterna påkallas.

En jämkning i sociala jordutredningens förslag torde vidare påkallas därav

att innehavare av annat skogsfångsservitut än sådant, som uppkommit

före den 1 januari 1923, enligt skogsvårdslagen ej äger att på grund av servitutet

företaga avverkning i yngre skog, med mindre avverkningen sker genom

ändamålsenlig gallring eller eljest överensstämmer med en god skogsvård.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 13

Jämväl i övrigt synas vissa jämkningar i förslaget av övervägande redaktionell

natur böra vidtagas.

Vad angår den i vissa yttranden framkomna invändningen, att enligt sociala

jordutredningens förslag innehavare av servitutsrätt avseende skogar

under skogsvårdslagen skulle erhålla en särställning i förhållande till innehavare

av liknande rättigheter å andra skogar, må erinras, att beträffande

dessa senare icke gälla skogsvårdslagens fria avverkningsbestämmelser. Avverkningen

å sistnämnda skogar regleras merendels enligt särskilda av skogig

myndighet godkända liushållningsplaner och måste i allmänhet försiggå

efter utsyning genom dylik myndighets försorg. Härigenom torde redan nu

vara beredd möjlighet att, på sätt som åsyftas med sociala jordutredningens

förslag, taga vederbörlig hänsyn till fastigheterna åvilande skogsfångsservitut.

I 1932 års lag om häradsallmänningar hava också dessa synpunkter

kommit till uttryck genom stadgandet i 26 § 2 morn., att då förslag till ny

hushållningsplan insändes till skogsvårdsstyrelsen vid förslaget skola fogas

bland annat uppgifter angående skogen åvilande avverknings- och annan

nyttjande- eller servitutsrätt.

De nya bestämmelserna torde lämpligen böra upptagas i vad de avse avverkning

av yngre skog i ett nytt 3 mom. av 4 § och i vad de avse avverkning

av äldre skog i ett nytt tredje stycke av 5 §.

Erinras må, att föreskrifterna i lagens 7, 8, 25 och 30 §§ om skogsvårdsstyrelses

rätt att företaga markundersökning, örn avverkningsförbud, ansvarspåföljd

och besvärsrätt m. m. bliva tillämpliga jämväl å fall, varom här

är fråga, utan att ändring i sagda föreskrifter behöver ske.

Av skogsvårdslagens 19 § följer, att de föreslagna bestämmelserna komma

att gälla jämväl beträffande svårföryngrade skogar.

Bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1936. Jag delar sociala

jordutredningens uppfattning att de böra gälla till förmån även för redan

befintliga servitut. Detta torde dock följa utan särskilt stadgande. Å andra

sidan torde böra tillses att bestämmelserna icke inkräkta på sådana avverkningsrätter,

som må vara upplåtna å den tjänande fastigheten vid tiden för

ikraftträdandet. Dylika avverkningsrätter böra få tillgodogöras i samma utsträckning

och under enahanda betingelser som hittills. En föreskrift av

denna innebörd torde upptagas såsom övergångsstadgande till bestämmelserna

i fråga.

Det i ett flertal yttranden framställda önskemålet om sådan lagändring, att

den tjänande fastighetens ägare finge möjlighet att påkalla utsyning genom

skogsvårdsstyrelses försorg vid avverkning på grund av servitut, har jag icke

ansett vara av beskaffenhet att kunna i detta sammanhang tillgodoses.»

Lagrådet har beträffande det till lagrådet remitterade förslaget till ändringar

i skogsvårdslagen framställt vissa erinringar, vilka beaktats vid förslagets

framläggande för riksdagen.

Förslaget till ändringar i servitutslagen.

I 4 § lagen om servitut stadgas, att ägare av fastighet eller gruva, till vars

förmån servitut gäller, vid servilutets begagnande skall så förfara, alt icke

därigenom den fastighet, som av servitutet besväras, mer än nödigt är betungas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14: Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Enligt 5 § första stycket samma lag gäller i fråga om servitut, för vars

begagnande visst ställe är bestämt, att örn till följd av ändrade förhållanden

servitutet kommer att medföra märkligt men vid den tjänande fastighetens

bruk, och därutinnan genom servitutels förflyttning till annat ställe å fastigheten

fördel kan beredas utan förfång för den härskande fastigheten, domstol

må på yrkande av den tjänande fastighetens ägare förordna om servitutets

förflyttning. Den tjänande fastighetens ägare skall för sådant fall

vidkännas kostnaden för förflyttningen ävensom gälda motpartens utgifter

vid första domstolen.

Andra stycket av 5 § upptager en erinran om att beträffande förflyttning

av servitut i sammanhang med skifte samt angående jämkning vid betesreglering

av område för servituts utövande särskilda bestämmelser äro meddelade.

Därest servitut till följd av ändrade förhållanden bliver onyttigt, må, jämlikt

7 § servitutslagen, domstol på yrkande av den tjänande fastighetens

ägare förklara servitutet förfallet. Är ej servitutet onyttigt men är nyttan

ringa i förhållande till den tunga, som uppkommer därav vid fastighetens

bruk, må enligt samma paragraf domstol på yrkande av fastighetens ägare

förordna, att servitutet skall avlösas med belopp, som om ej överenskommelse

kan träffas bestämmes av skiljemän.

Förenämnda stadganden i 5 och 7 §§ angående förflyttning och upphörande

av servitut skola jämlikt föreskrift i 8 § lända till efterrättelse, ändå

att vid upplåtelsen annat förbehåll skett.

Enligt sociala jordutredningens förslag skulle till 4 § servitutslagen fogas

dels såsom ett andra stycke en bestämmelse av innehåll, att den härskande

fastighetens ägare skulle under vissa förutsättningar kunna medgivas förflyttning

av servitut till annan del av den tjänande fastighetens område

än som vid upplåtelsen avsetts dels ock såsom ett tredje stycke ett stadgande

om rätt för den tjänande fastighetens ägare att få servitut begränsat

till viss del av fastigheten.

Vidare skulle enligt förslaget i 5 § intagas en föreskrift, som möjliggjorde

för den härskande fastighetens ägare att under särskilda närmare angivna

omständigheter få till stånd en förändring av servitutsrättens föremål.

De föreslagna tilläggen till 4 § servitutslagen om förflyttning och

begränsning av servitut lyda i sin helhet sålunda.

Är för begagnande av servitut, bestående i rättighet till skogsfång och mulbete

eller endera av dessa rättigheter, visst ställe bestämt och visas det på

grund av förhållanden, som icke kunna anses vara av allenast tillfällig natur,

att servitutet icke kan i full utsträckning nyttjas å därför bestämt område,

men å fastigheten finnes annat område, varå rättigheten kan utövas

utan märkligt ökad olägenhet för fastigheten, må domstol på begäran av

ägaren av den fastighet, till vars förmån servitutet gäller, sedan skogsvårdsstyrelsen

blivit hörd, bestämma, att servitutet må nyttjas å sådant område

under den tid det icke kan begagnas å område, som är för detsamma avsett.

Finnes beträffande servitut, som omfattar rättighet till skogsfång och

mulbete eller endera av dessa rättigheter, ej visst ställe bestämt för rättig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2■ 15

hetens begagnande, och kan fördel beredas den fastighet, som av servitutet

besväras, därigenom att viss del av fastigheten undantages från servitutets

utövning, må på begäran av fastighetens ägare och sedan skogsvårdsstyrelsen

blivit hörd domstol bestämma, att sådan del skall undantagas för den

tid, servitutet kan utan förfång för den egendom, till vars förmån det gäller,

tillgodogöras på återstående del av fastigheten.

Den föreslagna bestämmelsen i 5 § servitutslagen angående förändring

av servitutsrätt i vissa fall är av följande lydelse.

Består servitut, vars giltighet icke är till tiden begränsad, i rättighet att

taga vindfallen och torr skog, och förekommer på grund av ändrade förhållanden

sådan skog icke längre i tillräcklig omfattning å den fastighet, som

besväras av servitutet, eller, där servitutet allenast må tillgodogöras å en del

av fastigheten, å denna del, må på yrkande av ägaren av den fastighet, till

vars förmån servitutet gäller, och sedan skogsvårdsstyrelsen blivit hörd,

domstol bestämma, att servitutet i stället skall bestå i rättighet att erhålla

den fördel, servitutet avser att bereda fastigheten, i den mån vindfallen och

torr skog ej finnes, efter anvisning i annat för avsett ändamål tjänligt virke,

där så kan ske utan att därvid kommer till användning yngre skog i större

omfattning än som är erforderligt för dess ändamålsenliga gallring eller

äldre skog i så stor utsträckning, att den fastighet, som av servitutet besväras,

därigenom skulle komma att för framtiden lida brist på husbehovsskog

efter ortens förhållanden.

Sociala jordutredningen har i samband med förslaget örn begränsning

av servitut erinrat, att skog slag stiftning skommittén i dess den

9 december 1918 avgivna betänkande föreslagit upptagande i servitutslagen

av stadgande örn befogenhet för ägare till fastighet, som besväras av skogsfångs-

eller mulbetesservitut för vars begagnande visst ställe icke blivit bestämt,

att under vissa förutsättningar påkalla hos domstol, att rättens begagnande

inskränkes till viss del av fastigheten.

över skogslagstiftningskommitténs berörda förslag avgav lagrådet, till

vilket förslaget remitterades, utlåtande. Lagrådet framhöll däri till en början,

att redan bestämmelsen i 4 § servitutslagen kunde föranleda till att en

rätt till skogsfång och mulbete, som icke vid sin uppkomst vöre bestämd att

tillgodogöras å visst ställe, kunde av domstol begränsas tills vidare till viss

del av den tjänande fastigheten. Emellertid erinrade lagrådet, att servitutsrätten

även efter en sådan begränsning vilade å fastigheten i dess helhet; det

vore endast dess utövning, som temporärt reglerades. Lagrådet avstyrkte, att

förslaget gjordes till föremål för proposition till riksdagen. Frågan förföll därefter.

Sociala jordutredningen har med anledning härav anfört:

Utan att närmare inga pa lagradets nämnda tolkning av innebörden av

4 § servitutslagen vill sociala jordutredningen emellertid framhålla, att denna

tolkning icke synes hava kommit till tillämpning i praktiken. Då behovet

alitsa Qvarstår av bestämmelser, som möjliggöra för ägaren av den tjänande

fastigheten att skydda sig mot att servitutsrätt vårdslöst utövas t. ex. genom

onödigt huggande å försöksodlingar, värdefulla skogsbestånd o. d., har

sociala jordutredningen ansett lämpligt, att de anmärkta principerna klart

komma till uttryck i lagen. Finnes beträffande servitut, som omfattar rättig
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

het till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter, ej visst ställe

bestämt för rättighetens begagnande och kan fördel beredas den tjänande

fastigheten därigenom att viss del av fastigheten undantages från servitutets

utövande, bör alltså domstol kunna på begäran av fastighetens ägare bestämma,

att sådan del skall undantagas för den tid, servitutet kan utan förfång

för den härskande fastigheten tillgodogöras på återstående delen av den tjänande

fastigheten. Sådant beslut bör meddelas först sedan skogsvårdsstyrelsen

avgivit yttrande i ärendet.

I yttrandena över sociala jordutredningens betänkande har förslaget om

begränsning av servitut till viss del av fastigheten i stor utsträckning vunnit

bifall eller i allt fall lämnats utan erinran. I ett flertal yttranden har emellertid

i överensstämmelse med vad lagrådet anfört framhållits, att förslaget icke

innebure någon nyhet i lagstiftningen utan endast ett förtydligande.

Departementschefen har anfört:

»Vidkommande först sociala jordutredningens förslag angående upptagande

i servitutslagen av stadgande om befogenhet för ägare till fastighet, som besväras

av servitut för vars begagnande visst ställe icke blivit bestämt, att under

angivna förutsättningar begränsa servitutsrättens utövning till viss del av

fastigheten, synes någon invändning i sak mot detta förslag icke vara att

göra. På sätt framgår av redogörelsen för lagrådets yttrande över skogslagstiftningskommitténs

på sin tid framlagda förslag i enahanda syfte, torde en

dylik befogenhet emellertid redan enligt gällande lag föreligga. Att upptaga

det föreslagna tillägget i lagen endast i syfte att förtydliga densamma synes

knappast nödvändigt. Sociala jordutredningens förslag i denna del anser jag

mig därför icke böra biträda.

Vad angår de i den härskande fastighetens intresse tillkomna förslagen örn

förflyttning av servitut och förändring av servitutsrätt, avseende vindfallen

och torr skog, kan jag i princip godkänna dessa. Vissa jämkningar ur såväl

saklig som redaktionell synpunkt hava dock synts böra vidtagas. Den

överarbetning av sociala jordutredningens förslag, som på grund härav ägt

rum inom jordbruksdepartementet, har resulterat i föreliggande förslag till

lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut. Jag

torde i det följande få redogöra för innehållet i förslaget.

I 5 § andra stycket av departementsförslaget hava intagits bestämmelser,

motsvarande det av sociala jordutredningen föreslagna stadgandet angående

rätt för den härskande fastighetens ägare att erhålla förflyttning av servitut.

Att en dylik förflyttning möjliggöres torde, såsom sociala jordutredningen

framhållit, vara för sistnämnda fastighet av utomordentligt stor betydelse.

För den tjänande fastigheten å andra sidan torde förflyttningen ofta

icke behöva medföra annat än obetydlig örn ens någon ökning i det besvär,

som redan tidigare åvilade densamma. De från visst håll gjorda uttalandena

angående svårigheten att bedöma den olägenhet, som genom dylik förflyttning

kunde tillskyndas den tjänande fastigheten, torde ej böra tillmätas avgörande

betydelse. Om den befogenhet för servitutshavaren, varom här är

fråga, kringgärdas med lämpliga föreskrifter till skydd för den tjänande fastighetens

intressen, synes någon allvarlig invändning mot en lagstiftning

sådan som den nu ifrågavarande icke kunna göras.

Vad angår lagstadgandets utformning har i departementsförslaget till en

början förutsatts, att de omständigheter, vilka åberopas såsom skäl för förflyttning

av servitutet, tillkommit först efter servitutsupplåtelsen eller med

andra ord att då rådande förhållanden ändrats. Stadgandet överensstäm
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 17

mer härutinnan med vad i 5 § första stycket är föreskrivet för där avsett fall

och torde i sak icke innebära någon ändring i sociala jordutredningens förslag.

Den av sociala jordutredningen upptagna föreskriften, att nyssnämnda

förhållanden icke få vara av allenast tillfällig natur, har med den avfattning

departementsförslaget sålunda erhållit ansetts obehövlig.

Departementsförslaget har i nära överensstämmelse med sociala jordutredningen

utgått från, att förflyttning må medgivas allenast om den tjänande

fastigheten icke genom förflyttningen tillskyndas märklig olägenhet. Såsom

olägenhet för fastigheten torde böra anses exempelvis, att servitutsförflyttningen

medför intrång i en från fastigheten upplåten avverkningsrätt

eller annan nyttjanderätt eller att det ställe å fastigheten, där servitutet

efter förflyttningen skulle begagnas, tillhör annan ägare än det, där servitutsrätten

förut utövats. En dylik omständighet kan sålunda utgöra hinder

mot förflyttningen. Huruvida en genom förflyttningen orsakad olägenhet

är för en fastighet att anse såsom märklig bör uppenbarligen bedömas

med hänsyn icke blott till intrångets storlek i och för sig utan även till den

betydelse det kan hava för just den fastighet, som drabbas av detsamma.

Såsom framgår av vad tidigare anförts, torde den rätt till skogsfång och

mulbete, som genom servitutsupplåtelse tillförsäkrats den härskande fastigheten

å annans mark, ofta vara en förutsättning för ett ändamålsenligt bruk

av fastigheten. Det allmännas intresse av att bereda skydd för servitutsrättigheter,

varom här är fråga, gör sig uppenbarligen icke med samma

styrka gällande, därest den fastighet, till vars förmån servitutet gäller, har

tillgång till erforderligt skogsfång och mulbete även utan servitutet eller om

servitutsrätten eljest icke kan sägas vara av väsentlig betydelse för fastigheten.

Några avgörande betänkligheter hava därför icke synts böra möta

att, i nära anslutning till vad centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

yrkat, begränsa rätten att erhålla servitutsförflyttning enligt förevarande

lagstiftning till sådana fall, där servitutets begagnande i avsedd omfattning

är för den härskande fastighetens bruk av väsentlig betydelse. En bestämmelse

härom har alltså upptagits i departementsförslaget. Vad angår

centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund hemställan, att från lagstiftningens

tillämpning borde undantagas sådana fall, då den härskande fastighetens

ägare genom någon sin åtgärd själv vållat, att servitutsrätten icke kan

utnyttjas, torde det ligga i sakens natur, att förflyttning i dylika fall ej må

äga rum. Särskild föreskrift härutinnan synes därför ej behövlig. Huruvida

hindret orsakats av nuvarande eller tidigare ägare till fastigheten torde härvidlag

vara utan betydelse.

Med frångående av vad sociala jordutredningen därutinnan föreslagit har

i departementsförslaget icke intagits någon föreskrift om skyldighet

för domstolen att vid behandling av mål av förevarande slag införskaffa

yttrande av skogsvårdsstyrelse. Härmed avses givetvis icke att domstolarna

ej under några förhållanden böra använda sig av denna väg

för vinnande av upplysningar i dessa frågor. Då bestämmelserna i servitulslagen

ej äro begränsade att gälla skogar, som stå under skogsvårdsstyrelsernas

tillsyn, synes det emellertid såsom domänstyrelsen påpekat

olämpligt alt i nämnda lag införa någon allmängiltig föreskrift sådan som

den av sociala jordutredningen föreslagna.

Förflyttning, varom bär är fråga, kan vara av övergående eller varaktig

natur, beroende i främsta rummet på arlen av det hinder, som möter för

servitutets begagnande å det ställe, som ursprungligen bestämts för detta

ändamål. Domstolen synes dock bina äga frihet att även i det fall, då hindret

är övergående, förordna örn varaktig förflyttning av servitut, därest

detta finnes vara i båda fastigheternas intresse eller eljest innefattar den

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 9 sami. 3 avd. hlr 2. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2-

lösning, som finnes mest ändamålsenlig. Självfallet är att domstolen härvid

icke äger gå utöver den talan, som i målet förts av den härskande fastighetens

ägare. Är förflyttningen ej avsedd att bliva varaktig, torde till undvikande

av tvist mellan parterna angående tiden för det sålunda ändrade

servitutets bestånd denna tid böra av domstolen angivas i förflyttningsbeslutet.

Ett dylikt angivande är av desto större betydelse, som den tjänande

fastighetens ägare i detta fall nödgas hålla det förutvarande stället för servitutets

begagnande i beredskap för den härskande fastigheten vid förflyttningstidens

utgång.

Vid förflyttning, som enligt 5 § första stycket kan på yrkande av den tjänande

fastighetens ägare medgivas till förmån för denna fastighet, skall,

jämlikt uttryckligt stadgande i samma paragraf, den som begärt förflyttningen

städse vidkännas därav föranledda kostnader ävensom gälda vederpartens

utgifter vid första domstolen. Att generellt ålägga servitutshavaren

en motsvarande skyldighet vid förflyttning som enligt nu föreslaget stadgande

sker till den härskande fastighetens fördel torde däremot icke vara lämpligt.

Det torde böra bero på domstolen att efter omständigheterna pröva,

vem ansvaret för ifrågavarande kostnader bör åvila. Någon föreskrift härom

i lagen har icke synts erforderlig.

Stadgandet i 5 a § av departementsförslaget motsvarar den av sociala

jordutredningen föreslagna bestämmelsen i 5 § örn förändring i vissa fall

av servitut, bestående i rätt till vindfallen och torr skog.. De ändringar,

departementsförslaget innehåller i förhållande till sociala jordutredningens

förslag, hava huvudsakligen tillkommit i syfte att skapa ytterligare garantier

mot att den förmån, som här öppnas för den härskande fastigheten, begagnas

till förfång för den tjänande fastigheten. Vad nyss anförts vid 5 §

andra stycket angående det synnerligen betydande värde möjligheten till en

förflyttning har för den härskande fastigheten samt den ringa olägenhet,

som därigenom kan orsakas den tjänande fastigheten, äger i huvudsak tilllämpning

även beträffande sådan förändring i servitutsrätten, varom i nu

förevarande fall är fråga. Med den avfattning departementsförslaget erhållit

torde de farhågor beträffande ifrågavarande lagstiftning, vilka kommit

till uttryck på vissa håll, icke vara av beskaffenhet att böra hindra lagstiftningens

genomförande. Det intrång, som enligt förslaget avses kunna ske

i den tjänande fastighetens rätt, torde i överensstämmelse med vad sociala

jordutredningen erinrat icke vara svårare än att man skäligen kan fordra,

att det intresse, som är förbundet med att bevara sagda rätt obeskuren, får

vika för det avsevärt mycket störrre intresse av jämväl samhällelig art, som

förslaget vill tillgodose.

Även för här förevarande fall torde, såsom sociala jordutredningen förutsatt,

böra fordras, att orsaken till att servitutet ej kan begagnas i den utsträckning,

som var avsedd vid dess tillkomst, är att tillskriva ändring i de

förhållanden som då rådde. För att rätt till förändring av servitutet skall

medgivas måste alltså krävas dels att skog av det slag, som avsetts i servitutsupplåtelsen,

icke längre finnes i erforderlig omfattning, dels ock att denna

brist beror på ändrade förhållanden å fastigheten, exempelvis orsakade

genom brand eller genom avverkning från den tjänande fastighetens sida av

annan art eller omfattning än vid tiden för servitutsnpplåtelsen förutsatts.

Sociala jordutredningen har i sitt förslag jämställt det fall, att servitutsrätt

till vindfallen och torr skog är begränsad att avse visst område av den

tjänande fastigheten, och det fall, att dylik begränsning ej skett. En sådan

ståndpunkt synes dock icke hållbar. Det förefaller ej riktigt, att, såsom

sociala jordutredningen förutsatt, den omständigheten att hinder föreligger

mot begagnande av ett till visst område av en fastighet begränsat servitut av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 19

förevarande art utan vidare skall medföra, att den härskande fastigheten

skall kunna påfordra rätt att få tillgodose sitt virkesbehov i annat virke av

bättre beskaffenhet, oavsett sålunda huruvida virkestillgång av det slag servitutet

avser skulle kunna beredas å annan del av fastigheten. Finnes möjlighet

att genom servitutets förflyttning till annat ställe å fastigheten enligt

det föreslagna stadgandet i andra stycket av 5 § avhjälpa de svårigheter,

vari den härskande fastigheten råkat, torde denna möjlighet först böra utnyttjas.

I departementsförslaget har därför upptagits en bestämmelse härom.

I departementsförslaget har vidare, med avvikelse från vad sociala jordutredningen

föreslagit men i överensstämmelse med den ståndpunkt som i

departementsförslaget, på sätt tidigare nämnts, intagits till frågan om förflyttning

av servitut, stadgats såsom villkor för att förändring av servitutsrätt

till vindfallen och torr skog skall kunna medgivas, att servitutets begagnande

i avsedd omfattning av domstolen befinnes vara av väsentlig betydelse

för bruket av den fastighet, till vars förmån det gäller. Vad angår tillämpningen

av detta stadgande är att märka, att ett servitut av förevarande slag

torde få anses vara av väsentlig betydelse för en fastighet så snart denna, örn

servitutet ej funnes, skulle vara hänvisad att tillgodose sitt behov av husbehovsvirke

genom köp.

Om, på sätt nu ifrågasatts, genom servitutsförändring möjliggöres för servitutshavaren

att å den tjänande fastigheten tillgodogöra sig virke av annat

slag än som avsågs vid servitutets uppkomst, synes i nära anslutning

till vad sociala jordutredningen föreslagit, till förhindrande av missbruk av

denna möjlighet, virkets uttagande i regel böra få ske först efter anvisning

av den tjänande fastighetens ägare. I särskilda fall torde dock tillämpande

av annan ordning kunna finnas lämpligt. Det synes böra ankomma å domstolen

att i samband med meddelande av här avsett förordnande eller eljest,

då anledning därtill föreligger, lämna erforderliga föreskrifter i förevarande

hänseende.

Av enahanda skäl som framhållits vid andra stycket av förevarande paragraf

har i departementsförslaget beträffande nu ifrågavarande stadgande i

5 a § icke upptagits den av sociala jordutredningen föreslagna bestämmelsen

om hörande av skogsvårdsstvrelse. Ej heller torde vad sociala jordutredningen

föreslagit till förekommande att genom servitutsförändringen yngre

skog bleve föremål för olämplig avverkning eller äldre skog uttoges i sådan

omfattning, att den icke vidare komme att lämna tillgång till husbehovsvirke

för den tjänande fastigheten, höra här stadgas. I vad nämnda

förslag åsyftar att till skydd för det allmänna skogsvårdsintresset inskränka

servitutshavarens avverkning utöver vad i gällande skogsvårdslagstiftning

är föreskrivet synes det ej tillräckligt grundat. Å andra sidan lärer

förslaget till den del det vill skydda den tjänande fastighetens intresse mot

alltför stort intrång från servitutshavarens sida icke vara till fyllest. Dylikt

intrång kan nämligen ske även annorledes än genom avverkning av yngre

skog eller genom sådan avverkning av den äldre skogen, att tillgången till

husbehovs virke äventyras. Med hänsyn härtill har i anslutning till det föreslagna

stadgandet angående förflyttning av servitut sociala jordutredningens

förslag i förevarande avseende i departementsförslaget ersatts med en bestämmelse

av innehåll, att servitutsförändringen icke får medföra märklig

olägenhet för den fastighet, som besväras av servitutet. De synpunkter rörande

begreppet märklig olägenhet, vilka kommit lill uttryck i motiveringen

till motsvarande stadgande beträffande förflyttning, torde gälla även

här.

Vad vid andra stycket av 5 § anförts angående skyldighet att vidkännas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

förflyttnings- och rättegångskostnader torde äga motsvarande tillämpning

vid sådan förändring av servitut, varom här är fråga.

Liksom enligt gällande stadgande i 8 § servitutslagen de i den tjänande

fastighetens intresse i lagen intagna bestämmelserna örn förflyttning och

upphörande av servitut skola lända till efterrättelse, oaktat vid upplåtelsen

annat förbehåll skett, torde jämväl de nu i den härskande fastighetens

intresse föreslagna bestämmelserna om förflyttning och förändring böra gälla,

även om annat förbehållits. I departementsförslaget har nämnda paragraf

jämkats med hänsyn härtill. Den i servitutsavtal beträffande rätt till

vindfallen eller torr skog understundom förekommande bestämmelsen, att

dylik skog må uttagas allenast ’så länge tillgång därtill finnes’, kommer

alltså i och för sig icke att hindra tillämpning av stadgandena i den nya

5 a §. Emellertid är att märka att, såsom framhållits vid motiveringen till

nämnda paragraf, det däri förutsättes, att den bristande virkestillgången orsakats

av förändring i de förhållanden, som gällde vid upplåtelsen. Har, såsom

i det av länsstyrelsen med flera myndigheter i Västmanlands län anförda

fallet, vid servitutsrättighetens tillkomst varit uppenbart, att tillgången

å sådan skog som rättigheten avser skulle inom viss tid på grund av särskilda

omständigheter minskas eller upphöra, blir sålunda lagen ej tilllämplig.

Ändringarna i servitutslagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1936 och,

på sätt föreslagits av sociala jordutredningen, äga tillämpning även på servitut

som uppkommit före ikraftträdandet.»

I lagrådet har förslaget om ändring i servitutslagen helt avstyrkts av en

ledamot. Beträffande de i 5 och 5 a §§ upptagna bestämmelserna har en

lagrådsledamot ifrågasatt sådan ändring, att förflyttning eller förändring av

servitut borde medgivas, allenast örn ringa olägenhet därigenom tillskyndades

den tjänande fastigheten. Två ledamöter hava ansett, att därest dessa

bestämmelser skola gälla även äldre servitut, de borde inskränkas att avse

de fall, då hinder för servitutets begagnande uppstått i följd av ägarens

av den tjänande fastigheten egna åtgärder eller åtgöranden från skogsvårdsstyrelsens

sida. Av olika skäl hava två av lagrådets ledamöter ifrågasatt ett

förtydligande av uttrycket »avsedd utsträckning» i 5 och 5 a §§. Den i 8 §

föreslagna ändringen har lagrådet icke kunnat tillstyrka. Med avseende på

övergångsbestämmelserna hava de två ledamöter i lagrådet, vilka förordat

en begränsning av förflyttnings- och förändringsrätten på förut angivet sätt,

hemställt, att, därest 5 § andra stycket och 5 a § bibehölles oförändrade i den

föreslagna lydelsen, de nya bestämmelserna icke skulle givas tillämpning på

äldre servitut, varjämte samma ledamöter ansett, att i intet fall stadgandet

i 8 § borde gälla med avseende på sådana servitut.

Motionärerna hava i anslutning till sociala jordutredningens betänkande

hemställt om följande ändringar i Kungl. Maj:ts förslag beträffande servitutslagen.

Inskränkningen av rätten till förflyttning eller förändring av servitut

enligt 5 och 5 a §§ till sådana fall, där servitutets fulla utnyttjande är

för den härskande fastighetens bruk av väsentlig betydelse, anses icke vara

av behovet påkallad. I samma §§ torde intagas föreskrift om skyldighet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

21

för domstolen att vid behandlingen av mål av förevarande slag införskaffa

yttrande av vederbörande skogsvårdsmyndigliet. Vid förändring av servitut

bör enligt föreskrift i 5 a § virkets uttagande ske efter anvisning av den tjänande

fastighetens ägare. Bestämningen i 5 § av de servitut, varom fråga

är, föreslås omredigerad i överensstämmelse med andra lagar till servitut,

bestående i rättighet till skogsfång och mulbete eller endera av dessa rättigheter.

Slutligen förordas upptagande i 4 § servitutslagen av stadgande örn

befogenhet för den tjänande fastighetens ägare att under vissa förutsättningar

påkalla begränsning av servitutsrättens utövning till viss del av fastigheten.

I likhet med såväl sociala jordutredningen som departementschefen och

motionärerna finner utskottet det vara angeläget att möjliggöra en av tidsutvecklingen

betingad reglering av de rättsförhållanden, vilka hänföra sig

till skogsfångs- och mulbetesservituten, varigenom servitutshavarna i fortsättningen

kunna på ett betryggande sätt bibehållas vid åtnjutandet av de

rättigheter av förevarande slag, som tidigare tillagts deras fastigheter. På

grund av numera ändrade förhållanden för utnyttjandet och tillvaratagandet

av skogarna äro, enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, möjligheterna

för servitutens utnyttjande ofta äventyrade eller åtminstone försvårade,

minskade eller förändrade. Åsyftade reglering kan därför även

ofta nog utgöra ett led i åtgärderna för att säkerställa bärkraften hos sådana

mindre jordbrukslägenheter, vilka icke inom det egna området hava tillräcklig

tillgång på skog och bete, ett önskemål som länge stått på dagordningen

och som statsmakterna vid skilda tillfällen tagit under övervägande

i samband med frågan om förstärkning av ofullständiga jordbruk. Dessutom

torde önskvärd reda beträffande dessa servitutsförhållanden påkalla

lagstiftningsåtgärder, anpassade efter tidsläget.

Från angivna principiella ställning till frågan om behovet av nu ifrågasatta

lagstiftning vill det synas utskottet som de framlagda förslagen i stort

sett äro ändamålsenliga. Lagstiftningens syfte och innebörd torde betinga,

att densamma länder till efterrättelse, oaktat vid servitutsupplåtelsen skett

annat förbehåll, och vinner tillämpning även på äldre servitut. I fråga örn

äldre servitut torde behovet av lagstiftningen vara särskilt framträdande på

grund av ändrade förhållanden för deras tillgodogörande. Utskottet vill

samtidigt understryka, att redan existerande servitut icke skola givas annat

innehåll än det vid upplåtelsen avsedda, utan har lagstiftningen, såsom ovan

framhållits, det praktiska syftet att bereda servitutshavarna och servitutsupplåtarna

möjlighet alt, där så finnes erforderligt och med servitutsavtalens

innehåll förenligt, lämpa servitutens utövning i bättre överensstämmelse med

nuvarande läget och utvecklingen på skogshushållningens område. Någon

rubbning av ingångna avtals ursprungliga innebörd till förmån eller nackdel

för vare sig den ena eller den andra parten är sålunda icke avsedd. De

betänkligheter mot lagstiftningen i fråga örn servitutslagen, vilka framförts

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

från lagrådets sida, torde med hänsyn till det anförda icke böra hindra densammas

genomförande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra därom att jordpolitiska skäl föranlett

statsmakterna att vid skilda tillfällen under de senaste årtiondena genomföra

lagstiftning, som i olika hänseenden påverkat såväl äganderättens

innehåll som avtalsfriheten. Så har varit fallet beträffande lagarna örn jorddelning,

arrende, bulvanförhållande, återköpsrätt, expropriation m. fl.

Beträffande den närmare utformningen av Kungl. Maj :ts lagförslag har utskottet

i likhet med motionärerna funnit anledning till vissa erinringar i fråga

om servitutslagen.

Motionärerna hava liksom sociala jordutredningen och på sin tid skogslagstiftningskommittén

föreslagit införande i 4 § servitutslagen av ett tilllägg

örn befogenhet för den tjänande fastighetens ägare att, om fördel därigenom

kan beredas fastigheten utan förfång för den härskande fastigheten,

påkalla begränsning av servitutsrättens utövning till särskilt ställe.

Förslaget ifråga har i stor utsträckning vunnit gillande eller i allt fall lämnats

utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna och korporationerna.

Lagrådets tidigare givna tolkning, att redan nuvarande stadgandet i paragrafen

— att servitut icke må så utövas att den tjänande fastigheten därav

onödigt betungas — kan föranleda till begränsning av servitut, lämnar visserligen

ett visst stöd för departementschefens ståndpunkt att, ehuru någon

invändning i sak icke varit att göra, finna ifrågasatta förtydligande tillägg

i lagen överflödigt. Utskottet finner det dock vara praktiskt välbetänkt att

genom lagtexten tydligt klargöra för ägarna av sinsemellan berättigade och

förpliktade fastigheter deras ömsesidiga rättsställning i förevarande avseende.

Motionärernas lagförslag härutinnan kan utskottet i sak godtaga. —

Ett par därmed sammanhängande spörsmål torde här beröras.

Enligt departementschefens uttalande i propositionen rörande förslaget

om förflyttning och förändring av servitut på yrkande av den härskande

fastighetens ägare beror det av domstolen att efter omständigheterna i förekommande

fall pröva, vem som bör vidkännas därav föranledda rättegångsoch

andra kostnader. Någon föreskrift härom i lagen har icke synts erforderlig.

Likaledes torde överlämnas åt domstolen att med tillämpning av

samma grundsats avgöra frågan om bestridandet av dylika kostnader vid

servitutsbegränsning på yrkande av den tjänande fastighetens ägare.

Servitutslagens förutvarande, i den tjänande fastighetens intresse meddelade

bestämmelser om förflyttning och upphörande av servitut skola lända

till efterrättelse, oaktat vid upplåtelsen skett annat förbehåll. Tvingande äro

också de av Kungl. Maj:t i den härskande fastighetens intresse nu föreslagna

bestämmelserna om förflyttning och förändring. Jämväl det nyss föreslagna

tillägget om servitutsbegränsning torde böra gälla, även örn annat förbehållits

vid upplåtelsen. Utskottet föreslår jämkning i 8 § med hänsyn

härtill.

I överensstämmelse med vad ovan anförts torde tillägget om begränsning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 23

av servitut liksom nu föreslagna lagstiftning i övrigt äga tillämpning även på

äldre servitut.

Liksom motionärerna hyser utskottet den uppfattningen, att i lagen bör

stadgas skyldighet för domstolen att vid behandling av mål örn begränsning,

förflyttning eller förändring av servitut införskaffa yttrande av vederbörande

skogsvårdsmyndighet. Därigenom torde bland annat vinnas ökad

trygghet för att vid förordnande av förevarande slag skogsvårdssynpunkterna

tillbörligt beaktas. Likaså torde, utan angivande i lagtexten, vid dylikt

förordnande iakttagas, att icke servitutet förlägges till så avlägset ställe, att

detsammas begagnande väsentligen försvåras för servitutshavaren.

Motionärerna finna icke påkallat, att lägenhetsägaren — den härskande

fastighetens ägare — skall hava möjligheten till förflyttning eller förändring

av servitutet enligt 5 § andra stycket eller 5 a § inskränkt till de fall, där

servitutets fulla utnyttjande är av väsentlig betydelse för bruket av lägenheten.

Enligt utskottets mening bör lägenhetsägaren utan denna inskränkning

bibehållas vid rätten att tillgodogöra sig servitutsupplåtelsen i hela

dess avsedda omfattning. Något bärande skäl torde nämligen icke förefinnas,

varför den tjänande fastighetens ägare genom att motsätta sig servitutets

förflyttning eller förändring skall beredas förmånen i fortsättningen

att exempelvis vid bristande tillgång på torr eller vindfallen skog befrias

från att tillhandahålla avtalad virkesmängd i annat virke, därest icke lägenhetsägaren

kan visa, att virkets fulla uttagande är av angivna betydelse för

honom.

Däremot torde ägaren av den tjänande fastigheten — till förhindrande av

att medgivande att taga annat virke i stället för vindfallen eller torr skog

icke missbrukas — med fog kunna påfordra, att virket uttages efter anvisning

av honom eller tredje man. Dylik anvisning må gälla även viss trakt.

Då utskottet delar motionärernas åsikt, att detta förfarande bör angivas i

5 a §, vill emellertid utskottet å andra sidan framhålla, att fråga örn missbruk

av anvisningsrätten givetvis kan liksom annan tvistefråga underställas

domstols prövning i vanlig ordning. På domstolen bör det ankomma att i

samband med förordnandet om förändring eller eljest, då anledning därtill

föreligger — såsom vid prövning av tvistefråga som nyss sagts — meddela

närmare föreskrift om sättet för virkets uttagande.

Med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt enahanda uttryck

användes för samma sak i olika lagar torde slutligen motionärernas anmärkning

mot bestämningen i 5 § andra stycket av därmed avsedda servitut

böra föranleda omredigering av lagtexten.

Vad så angår det föreliggande lagförslaget till ändringar i skogsvård slagen

har utskottet ingen erinran emot detsammas utformning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av förevarande proposition

samt motionerna I: 316 och II: 652

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

1) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse

av 4 och 5 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr

212); samt

2) med förklarande, att propositionen i övrigt ej kunnat

av riksdagen i oförändrat skick godkännas, för sin del antaga

följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

'' lis . .. ; i i ;f '' - f •

Li

angående ändring i lagen den 14

Härigenom förordnas, dels att 5

och 8 §§ lagen den 14 juni 1907 om

servitut skola erhålla ändrad lydelse

på sätt av det följande framgår, dels

ock att i nämnda lag skall införas en

ny paragraf av nedan angivet innehåll

och betecknad såsom 5 a §:

g

juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut.

Härigenom förordnas, dels att A,

5 och 8 §§ lagen den 14 juni 1907 om

servitut skola erhålla ändrad lydelse

på sätt av det följande framgår, dels

ock att i nämnda lag skall införas en

ny paragraf av nedan angivet innehåll

och betecknad såsom 5 a §:

4 §•

Ägare av — — — är betungas.

Finnes beträffande servitut, som innefattar

rättighet till skogsfång och

mulbete eller endera av dessa rättigheter

och för vars begagnande visst

ställe ej blivit bestämt, att genom begränsning

för viss tid eller tillsvidare

av servitutets utövning till en del av

fastigheten fördel kan beredas utan

förfång för den fastighet, till vars

förmån servitutet gäller, må på yrkande

av ägaren till den fastighet, som

besväras av servitutet, domstol förordna

örn sådan begränsning. Innan

dylikt förordnande meddelas, har

domstolen att höra skogsvårdsstyrelse,

stiftsnämnd, skogsstatstjänsteman

eller annan myndighet, envar beträffande

skog, som står under myndighetens

uppsikt eller förvaltning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

5§-

Nu är---första domstolen.

Innefattar servitntet rätt till skogsfång

eller mulbete, må förflyttning

jämväl ske på yrkande av ägaren av

den fastighet, till vars förmån det gäller,

såframt servitutet på grund av

ändrade förhållanden ej kan i avsedd

utsträckning begagnas å det därför

bestämda stället samt servitutets fulla

utnyttjande är av väsentlig betydelse

för bruket av nämnda fastighet; dock

att förflyttningen ej må medgivas örn

märklig olägenhet därigenom skulle

tillskyndas den av servitutet besvärade

fastigheten. Domstolen äger bestämma,

att förflyttning skall ske allenast

för viss tid.

Örn förflyttning — — — särskilt

stadgat.

(Utskottets förslag.)

5§-

Nu är--— första domstolen.

Innefattar servitutet rättighet till

skogsfång och mulbete eller endera av

dessa rättigheter, må förflyttning jämväl

ske på yrkande av ägaren av den

fastighet, till vars förmån det gäller,

såframt servitutet på grund av ändrade

förhållanden ej kan i avsedd utsträckning

begagnas å det därför bestämda

stället; dock att förflyttningen

ej må medgivas örn märklig olägenhet

därigenom skulle tillskyndas den av

servitutet besvärade fastigheten. Domstolen

äger bestämma, att förflyttning

skall ske allenast för viss tid. Innan

dylikt förordnande meddelas, har

domstolen att höra skogsvårdsstyrelse,

stiftsnämnd, skogsstatstjänsteman

eller annan myndighet, envar beträffande

skog, som står under myndighetens

uppsikt eller förvaltning.

Om förflyttning---- särskilt

stadgat.

5 a §.

Kan servitut, som innefattar rätt att

taga vindfallen eller torr skog och som

ej är till tiden begränsat, icke i avsedd

utsträckning begagnas på grund

av ändrade förhållanden, som medfört

bristande tillgång å sådan skog, och

är servitutets fulla utnyttjande av väsentlig

betydelse för bruket av den

fastighet, till vars förmån det gäller,

må domstol på yrkande av denna fastighets

ägare förordna örn sådan förändring

av servitutet att det skall omfatta

även rätt att i erforderlig utsträckning

taga annat virke; dock att

förändringen ej må medgivas om

märklig olägenhet därigenom skulle

tillskyndas den av servitutet besvära
-

5 a §.

Kan servitut, som innefattar rätt att

taga vindfällen eller torr skog och

som ej är till tiden begränsat, icke i

avsedd utsträckning begagnas på

grund av ändrade förhållanden, som

medfört bristande tillgång å sådan

skog, må domstol på yrkande av ägaren

till den fastighet, till vars förmån

servitutet gäller, förordna örn sådan

förändring av servitutet att det

skall omfatta även rätt att efter anvisning

i erforderlig utsträckning taga

annat virke; dock att förändringen ej

må medgivas örn märklig olägenhet

därigenom skulle tillskyndas den av

servitutet besvärade fastigheten. Domstolen

äger meddela närmare före
-

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 3 avd. Nr 2.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

(Utskottets förslag.)

skrift om sättet för virkets uttagande.

Innan dylikt förordande meddelas,

har domstolen att höra skogsvårdsstyrelse,

stiftsnämnd, skogsstatstjänsteman

eller annan myndighet,

envar beträffande skog, som står under

myndighetens uppsikt eller förvaltning.

Är för servitutets begagnande visst ställe bestämt, må förändring varom nu

sagts äga rum allenast såframt erforderlig tillgång å vindfallen eller torr skog

ej kan beredas genom förflyttning enligt 5 § andra stycket.

8 §•

Vad i 5, 5 a och 7 §§ stadgas an- Vad i 4, 5, 5 a och 7 §§ stadgas

gående förflyttning, förändring och angående begränsning, förflyttning,

upphörande av servitut skall lända till förändring och upphörande av serviefterrättelse,

ändå att vid upplåtelsen tut skall lända till efterrättelse, ändå

annat förbehåll skett. att vid upplåtelsen annat förbehåll

skett.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

de fastigheten. Domstolen äger meddela

föreskrift om sättet för virkets uttagande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1936 och skall tillämpas jämväl å

servitut, som uppkommit före nämnda dag.

Stockholm den 9 maj 1936.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från andra lagutskottet: herrar Westman, Linder, Frändén*, Norman, Hage,

Molander* och Thorell*; samt

från jordbruksutskottet: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Gabrielsson*, Elof

Andersson, Uddenberg, Gustafson i Kasenberg, Pettersson i Rosta och Ericsson i Sörsjön.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

366974. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:269 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser rörande överståthållarämbetets avdelning fö s. 1 i texten