Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring av de hygieniska förhållandena ä arbetsplatser med kvinnlig eller minderårig arbetskraft.
1936-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1936:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring av de hygieniska förhållandena ä arbetsplatser med kvinnlig eller minderårig arbetskraft.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
5
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring
av de hygieniska förhållandena ä arbetsplatser
med kvinnlig eller minderårig arbetskraft.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 347,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta hos regeringen anhålla örn snabb utredning, så
att förslag kan föreläggas 1937 års riksdag, örn väsentligt höjda krav beträffande
de hygieniska förhållandena på arbetsplatser med kvinnlig och
minderårig arbetskraft, varvid även en utökning av den kvinnliga yrkesinspektionen
beaktas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Lagen elen 29 juni 1912 om arbetarskydd innehåller i 5 § särskilda bestämmelser
till förekommande av ohälsa i följd av arbete. Härom finnes
stadgat, bland annat:
Till förekommande av ohälsa i följd av arbetet skall av arbetsgivare särskilt
iakttagas:
a) i sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme, i regel ej
understigande tio kubikmeter för varje där sysselsatt arbetare, jämte erforderlig,
lämpligt anordnad luftväxling.
Vid arbete under jord skall, där luften är utsatt för att förskämmas, erforderlig
luftväxling finnas anordnad.
b) Arbetet skall äga rum vid tillräcklig och tjänlig belysning samt så
lämlig värmegrad, som arbetets natur och platsen för detsamma skäligen
medgiva.
c) Verksamma anordningar skola, i den mån arbetets natur det medgiver,
vidtagas för att hindra damm, gaser, rök eller ångor att i arbetslokal spridas
i en för arbetarnas hälsa skadlig mängd.
d) Explosionsmotor, gasgenerator eller till sådan hörande reningsapparat
må icke uppställas i arbetslokal, med mindre lokalen är så stor och luftig
eller motorn, generatorn eller reningsapparaten så väl inbyggd, att besvärande
ansamling av gas ej genom dess användande kan uppkomma i
lokalen.
e) Tiden för arbetares användande till särskilt hälsofarlig sysselsättning
skall tillbörligen inskränkas.
f) Renlighet skall iakttagas med hänsyn såväl till arbetslokaler som till
maskiner och redskap. Dammspridande sopning skall så vitt möjligt undvikas
i arbetslokal, där arbetet pågår. I arbetslokal bör finnas nödigt antal
spottkärl av lämplig beskaffenhet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
g) Sysselsattes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande
sätt ett större antal arbetare, skola dessa på sätt, som kan anses tillfredsställande
med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets natur, å
eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten samt avträden
ävensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning
av kläder; därjämte bör åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten
av arbetsstället, därstädes beredas tillgång till lämplig plats för intagande
av måltider samt lägenhet att värma medförd mat.
h) Till lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall
skola finnas vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med
hänsyn till arbetets beskaffenhet.
i) Arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller
flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.
I fråga örn minderårigas och kvinnors användande i arbete överhuvud
finnas särskilda bestämmelser — strängare än för arbete i allmänhet gällande
— beträffande minderåriga i 8—15 §§ samt rörande kvinnor i 16—22 §§.
Tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma
meddelade föreskrifter utövas (enligt 23 §) under överinseende och ledning av
yrkesinspektionens chefsmyndighet (socialstyrelsen) av yrkesinspektionens
befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare
utgöras för tillsynstjiinsten i allmänhet av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter
och yrkesunderinspektörer. För tillsyn å arbete, vartill
kvinnor användas, skall finnas minst en yrkesinspektris jämte erforderligt
antal yrkesinspektrisassistenter. För tillsyn företrädesvis å bergverksarbete
och därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och gruvingenjörer.
Tillsyn skall (enligt 25 §) i främsta rummet ägnas sådan verksamhet, vari
arbetet måste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande,
som lagen avser att förekomma. Om dylik fara i avseende å viss
verksamhet i regel kan anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej
förpliktat företaga inspektion å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas,
med mindre anmälan eller annan särskild omständighet giver skälig anledning
misstänka, att bestämmelse i arbetarskyddslagen eller föreskrift, meddelad
med stöd av lagen, därstädes icke tillbörligen iakttages.
Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som avses i 10 § andra stycket (bergverks-, bruks-,
fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete eller byggnadsarbete, ändå
att det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller arbete med transport
av personer eller gods, allt i sådan omfattning att i regel användas minst
tio arbetare), skall (enligt 33 §) inom fjorton dagar från det han började använda
dylik arbetskraft i arbetet göra skriftlig anmälan därom hos vederbörande
yrkesinspektör eller bergmästare. Befrielse från sådan anmälningsskyldighet
kan i vissa fall medgivas av socialstyrelsen.
Vid arbetsställe, där minderåriga användas i arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som avses i 10 § andra stycket, skall (enligt 35 §) en gång
varje kalenderår företagas läkarbesiktning å de minderåriga till utrönande,
huruvida sysselsättning, vartill minderårig användes, är menlig för dennes
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
hälsa eller kroppsutveckling. Dylik besiktning kan jämväl eljest företagas,
å viss eller vissa av de minderåriga, då Konungens Befallningshavande finner
särskilda skäl föreligga att förordna därom. Jämväl befrielse från besiktning
kan i vissa fall medgivas av socialstyrelsen.
Enligt gällande personalstat finnas anställda en yrkesinspektris och två
yrkesinspektrisassistenter.
Instruktion [för yrkesinspektionen är utfärdad den 18 december 1931
(S. E. S. 423/1931).
Beträffande kvinnors och minderårigas användande inom industrien i Sverige
har lämnats en redogörelse i sociala meddelanden, nr 5/1935. Däri anföres,
att enligt kommerskollegii industriberättelse år 1933 inom den svenska industrien
sysselsattes tillhopa 393,181 arbetare, mot 400,943 år 1932 och
430,070 år 1931. I vad mån kvinnor och minderåriga ingå i dessa siffror
framgår av följande tablå.
Kvinnor inalles...........................
därav: vuxna...........................
minderåriga..................
Män, » .................
Summa minderåriga
Hela antalet vuxna kvinnor och
minderåriga av båda könen ... 100,068 100,743 106,626 25.45 25.13 24.79
Olika län förete avsevärda skiljaktigheter med avseende å förekomsten av
kvinnor och minderåriga inom industrien. Deras sammanlagda antal var
relativt taget störst i Älvborgs län med 42. i %, varefter följa Malmöhus län
med 37.2, Göteborgs och Bohus län med 35.8, Stockholms stad även med
35.3, Östergötlands län med 32.8 och Hallands län med 31.9 %. Sist kommer
Norrbottens län med 5.4 %.
Kvinnor och minderåriga utgöra tillsammans mer än hälften av de egentliga
fabriksarbetarna inom textil- och beklädnadsindustrien (73.4 %) samt dessutom
inom följande till andra industrigrupper hörande yrkesgrenar:
Tobaksfabriker.......................................................................................... 82.3 %
Choklad- och karamellfabriker ............................................................... 80. o »
Fiskberednings- och konservfabriker...................................................... 72.7 »
Kartongfabriker och annan pappersindustri......................................... 71.1 »
Gummivarufabriker.................................................................................... 61.8 »
Päls- och skinnvarufabriker.................................................................... 53.6 »
Porslins- och kakelfabrikör .................................................................... 52.3 »
Olje-, tvål-, ljus- och parafymfabriker...................................................... 51.6 »
Intal
I %
av hela antalet
arbetare
1933
1932
1931
1933
1932
2931
80,814
80,544
82,157
20.5 5
20.0 9
19.10
72,302
71,841
72,845
18.39
17.92
16.94
8,512
8,703
9,312
2.16
2.17
2.16
19,254
20,199
24,469
4.90
5.04
5.69
27,766
28,902
33,781
7.06
7.21
7.85
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.
Utskottet.
I anledning av hemställan av 1930 års riksdag (skrivelse nr 287) att Kungl.
Majit måtte verkställa utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens
verksamhet samt för riksdagen framlägga det förslag, som kunde föranledas
av utredningen, anbefallde Kungl. Majit den 20 september 1930
socialstyrelsen att — efter samråd i erforderlig omfattning med riksförsäkringsanstalten
— verkställa utredning och avgiva förslag i det av riksdagen
angivna hänseendet.
Socialstyrelsen avlämnade den 17 december 1931 utredning i ärendet.
Över utredningen avgåvos därefter yttranden av vissa myndigheter och
samman slutningar.
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 17) har föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, vid behandling av yrkesinspektionens
omkostnadsstat anfört, att då en utredning rörande socialstyrelsens organisation
påginge, vilken utredning jämväl komme att beröra det i socialstyrelsens
ovannämnda utlåtande den 17 december 1931 behandlade ämnet,
styrelsens däri framställda förslag av denna anledning ej borde upptagas
till avgörande förrän i samband med de organisationsfrågor, som den pågående
utredningen i övrigt omfattade. För statsrådets anförande till statsrådsprotokollet
har närmare redogörelse lämnats i utskottets utlåtande nr 9,
vartill utskottet anhåller att därutinnan få hänvisa.
Motionärerna synas i första hand a.vse att få till stånd en utredning rörande
ändringar i arbetarskyddslagen i syfte att åstadkomma skärpta bestämmelser
beträffande förhållandena ur hälsosynpunkt å arbetsplatser, där
kvinnlig och minderårig arbetskraft sysselsattes. I de hänseenden, som
motionärerna närmare angivit, finnas i gällande lag vissa stadganden. I vad
mån ändringar yrkas därutinnan samt i vilken utsträckning nya lagbestämmelser
avses har i motionen blivit så obestämt angivet, att utskottet icke
finner sig böra föreslå riksdagen att i anledning av motionärernas yrkanden
härutinnan göra framställning till Kungl. Majit. Yad därefter beträffar motionens
yrkanden såvitt de åsyfta en utökning av den kvinnliga yrkesinspektionens
verksamhet, anser utskottet det icke lämpligt, att riksdagen, då
frågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen
— enligt vad chefen för socialdepartementet anfört — befinner sig under
omprövning, i anledning av motionen gör någon hänvändelse till Kungl. Majit.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, lii 347, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 februari 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 9
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén, Sigfrid Hansson,
Gustaf Tamm*, Sam Larsson, Hagman* och P. Sandström;
från andra kammaren: herrar Österström, Hage*, Johanson i Hallagården*, Olovson
i Västerås*, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Sandström i Sollefteå
och Hassler.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 9—10.
set 96 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.