Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kap. 10 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

1936-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kap. 10 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1936 kl. 3 e. lii.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kap.

10 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 73,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Per Andersson hemställt,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn framläggande för riksdagen

av förslag till sådan ändrad lydelse av 21 kap. 10 § jorddelningslagen,

att därigenom större trygghet vinnes, att sakägare och andra erhålla kännedom

örn dag för ägodelningsrätts sammanträde.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför cj lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Beträffande kungörande av laga skifte äro i 3 kap. 1 och 2 §§ jorddelningslagen

meddelade följande bestämmelser: Örn tid och ställe för första sam
manträdet

skall lantmätaren utfärda kungörelse, som skall minst fjorton

dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där skifteslaget

är beläget, samt, där särskilda förhållanden därtill föranleda, minst fjorton

dagar före sammanträdet införas i en eller flera av ortens tidningar.

Vidare åligger det lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet

för befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse till sammanträdet

till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga

uppgifter är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen örn

skiftet uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut,

vilkas rätt må vara beroende av förrättningen. Om någon delägare är å

okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt vid skiftet, och

någon icke är förordnad eller eljest veterligen behörig att för honom tala och

svara, åligger det lantmätaren att för förordnande av god man för sådan

delägare göra anmälan, som avses i 11 kap. 4 § lagen om förmynderskap.

Slutligen skall lantmätaren, därest laga skifte angår fastighet, som står under

allmän myndighets vård och inseende, för förordnande av allmänt ombud

i god tid insända underrättelse örn skiftet till Konungens befallningshavande

ävensom, i fall laga skifte skall äga rum inom samhälle, där den för

städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, minst fjorton dagar

före sammanträdet underrätta byggnadsnämnden om tid och ställe därför.

Sakägares utevaro från lagligen kungjord förrättning utgör ej hinder

för förrättningens företagande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

Det är sålunda väl sörjt för att vederbörande rättsägare erhålla kännedom

om ett laga skifte.

Enligt skiftesstadgan den 9 november 1866 skulle kallelse till första sammanträde

för laga skifte ske dels genom kungörelse i kyrka, dels ock genom

särskilda skriftliga kallelser till varje delägare, som var mantalsskriven i annan

socken än den, där kungörelsen skett.

Det förslag till jorddelningslag, som förelädes riksdagen år 1926, innehöll

beträffande laga skifte bestämmelser om ett förenklat kallelseförfarande i

vissa fall. Voro delägarna i skifteslaget flera än tio, behövde särskilda kallelsebrev

icke tillställas alla delägarna utan det var tillfyllest, att kallelse genom

rekommenderad tjänsteskrivelse tillställdes en av dem att vara för dem

alla tillgänglig. Delgavs kallelse på sådant sätt, skulle underrättelse därom,

med uppgift tillika om vilken delägare kallelsen tillställts, intagas i kungörelsen

örn förrättningen. Var delägare bosatt utom kommun, där skifteslaget

eller del därav låg, skulle han dock alltid kallas genom särskild tjänsteskrivelse.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen, ansåg

emellertid, att varje sakägare oavsett antalet borde kallas genom personlig

tjänsteskrivelse, och föreslog i överensstämmelse härmed ändring av bestämmelsen.

Detta förslag biträddes av riksdagen.

I fråga om andra lantmäteriförrättningar enligt jorddelningslagen än laga

skifte skola de beträffande laga skifte givna föreskrifterna om kungörelser

och kallelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse. I fråga om kungörande

av sammanträde för bestämmande och utmärkande av rågång eller

annan fastighetsgräns eller för ägoutbyte gälla dock i vissa hänseenden avvikande

bestämmelser.

Utskottet övergår härefter till att i korthet redogöra för ägodelningsrättens

befattning nied jorddelningsmål. Vissa beslut under jorddelningsförrättning

eller tvister, som uppkommit vid sådan förrättning, skola underställas ägodelningsrättens

prövning. Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning

må talan som regel fullföljas till ägodelningsrätten genom besvär. I ett

fåtal fall kan stämning uttagas till ägodelningsrätt. Prövning av frågan,

huruvida en avslutad jorddelningsförrättning kan fastställas, åvilar som regel

i första hand överlantmätaren i fråga örn flertalet avstyckningar samt

ägodelningsdomaren beträffande vissa avstyckningar samt annan förrättning

än avstyckning. Då talan fullföljts mot avslutad jorddelningsförrättning,

skall ägodelningsrätten i sammanhang med besvärens avgörande pröva förrättningen

till alla delar. Diirest överlantmätaren resp. ägodelningsdomaren

vid sin prövning av en jorddelningsförrättning finner anledning antaga, att

förrättningen icke är lagligen beskaffad, skall frågan örn fastställelse hänskjutas

till ägodelningsrätten.

Enligt 21 kap. 10 § jorddelningslagen skall ägodelningsdomaren utfärda

kungörelse angående sammanträde med ägodelningsrätt samt de mål, som därvid

skola förekomma. Kungörelsen skall sist 14 dagar före sammanträdet

uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där den jord, varom är fia
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

ga, ligger. Ägodelningsdomaren skall inom samma tid kalla ägodelningsnämndemän,

allmänna ombud och, där så prövas erforderligt, förrättningslantmätaren

till sammanträdet.

Någon skyldighet att tillsända enskilda delägare personliga kallelser föreligger

sålunda icke.

21 kap. 10 § jordelningslagen gäller utsättande av sammanträde med ägodelningsrätt

i allmänhet, oberoende av vilket eller vilka mål eller ärenden

vid sammanträdet skola handläggas.

Sedan kungörelse och kallelse ägt rum i behörig ordning får, enligt 21 kap.

30 § jorddelningslagen, till ägodelningsrätten annorledes än genom stämning

inkommet mål företagas till avgörande utan hinder av delägares, allmänt ombuds

eller förrättningslantmätarens utevaro.

I motionen framhålles, att parter i talrika fall icke inställt sig vid ägodelningsrätten

uteslutande av det skäl, att de icke haft kännedom om sammanträdet,

varigenom konsekvenser kunnat uppstå, som ur den allmänna rättssäkerhetens

synpunkt måste anses ytterst betänkliga. Motionären ifrågasätter,

att 21 kap. 10 § jorddelningslagen kompletteras med en bestämmelse av innebörd,

att samtidigt med kungörelsens utfärdande underrättelse avsändes med

posten till kända sakägare samt uppropslista anslås å rättens dörr.

Beträffande förfarandet vid klagan över ägodelningsrättens utslag vill utskottet

allenast nämna, att då besvär över sådant utslag inkommit till ägodelningsdomaren,

skall denne, enligt 21 kap. 55 § jorddelningslagen, som regel

genast översända avskrifter av besvärshandlingarna till den delägare, som

blivit utsedd att förvara förrättningshandlingarna, eller, om denne är klagande

eller icke någon är utsedd att förvara förrättningshandlingarna eller

hinder eljest möter, till annan delägare. Ägodelningsdomaren skall vidare genom

kungörelse i kyrkan förelägga de icke klagande delägarna att inom trettio

dagar från kungörandet till ägodelningsdomaren ingiva eller insända förklaring

över besvären. Kungörelsen skall innehålla uppgift å den person, lill

vilken avskrifterna blivit översända.

Utskottet vill slutligen erinra, att första lagutskottet innevarande riksdag i

anledning av två motioner, 1:30 och 11:124, i sitt utlåtande nr 3 hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit snarast

ville föranstalta om erforderlig ytterligare utredning angående inskränkning

av kungörelseläsandet i kyrkorna samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna utredning kan föranleda.

Första lagutskottet, som i sitt utlåtande erinrat örn de framställningar hos

Kungl. Majit, som vid skilda tillfällen och från olika håll, bl. a. av kyrkomötet

i skrivelse den 1 december 1934, gjorts rörande avskaffande eller begränsning

av kungörelseläsandet vid de allmänna gudstjänsterna i kyrkorna, har framhållit,

att i de flesta fall, där uppläsningen i kyrkan skulle kunna avskaffas,

den måste ersättas av ett annat förfarande, varvid utskottet särskilt tänkt på

möjligheten att anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor eller

att kungöra dem genom annonser i pressen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

Det måste anses vara av vikt, att underrättelse om ägodelningsrätts sammanträde

på ett betryggande sätt lämnas sakägarna i de mål, som skola förekomma

å sammanträdet. Enligt 21 kap. 10 § jorddelningslagen föreligger

ingen skyldighet att lämna enskilda sakägare sådan underrättelse annorledes

än genom kungörelse i kyrka. I vida kretsar torde den uppfattningen råda,

att detta sätt för kungörande av ett sammanträde icke är tillfredsställande.

Tid efter annan ha framställningar gjorts örn avskaffande eller begränsning

av uppläsandet av världsliga kungörelser i kyrkorna. Såsom skäl härför har

åberopats, bland annat, att på många håll kyrkorna stöde i det närmaste

tomma under kungörelseläsandet samt att på grund av svårigheten att rätt

fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande jämväl

kyrkobesökarna redan nu i många fall vöre hänvisade till att på annat sätt

erhålla närmare kännedom om för dem mera viktiga ärenden. Enligt utskottets

förmenande är det av behovet påkallat, att sammanträden med ägodelningsrätt

tillkännagivas för enskilda sakägare på ett mera betryggande sätt

än vad för närvarande är fallet. När det gäller att taga ställning till frågan

om det lämpligaste sättet att förmedla kännedom om ifrågavarande sammanträden,

komma givetvis olika möjligheter under övervägande. Utskottet

vill härutinnan endast framhålla, att underrättelse genom personlig skrivelse

till varje känd rättsägare givetvis är synnerligen ändamålsenlig samt att i

många fall införande av kungörelse i någon i orten spridd tidning utgör ett

verksamt sätt att bringa kungörelsen till vederbörandes kännedom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion, i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga förslag till sådan ändrad lydelse

av 21 kap. 10 § jorddelningslagen, att därigenom större trygghet

vinnes, att sakägare erhålla kännedom örn tid och plats

för ägodelningsrätts sammanträde samt om de mål, som därvid

skola förekomma.

Stockholm den 13 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén, Sigfrid Hansson, Gustaf

Tamm, Sam Larsson, Hagman oell P. Sandström;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården*, Olovson i

Västerås, Skogland, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:32 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 och 73 §§ vattenlagen. s. 3 i texten