Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss bogserbåtspersonals inrymmande under lagen örn arbetstidens begränsning.
1936-02-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1936:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss bogserbåtspersonals inrymmande under lagen örn arbetstidens begränsning.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss bogserbåtspersonals
inrymmande under lagen örn arbetstidens begränsning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 12,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ström m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära en utredning
angående sådan ändring i lagen om arbetstidens begränsning, att bogserbåtspersonal
m. fl., som äro sysselsatta å fartyg, som trafikera vissa hamnområden
eller andra kortare sträckor, måtte inrymmas under denna lag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Lagen den 13 juli 1926 örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag)
[Svensk författningssamling nr 398], äger enligt 1 kap. 1 § 1 inom., med
vissa undantag, tillämpning beträffande arbete, som å svenskt fartyg mot
betalning anställd person utför för fartygets räkning eller eljest på grund av
förmåns uppdrag ombord å fartyget eller annorstädes. Från lagens tillämpning
undantages (enligt 1 § 2 morn.), bland annat, under punkt e) arbete,
som utföres av person, vilken är anställd å annat fartyg än segelfartyg, vilket
fartyg icke äger en nettodräktighet av minst 20 ton, såvida ej Konungen annorledes
förordnat om fartyg av angivna beskaffenhet.
Med skeppstjänst förstås i sjöarbetstidslagen sådant arbete, som sägs i 1 §
1 mom.
Lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning äger (enligt 1 §) tilllämpning
å varje rörelse, industriell eller icke, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i
rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivarens räkning i regel användas
liera än fyra arbetare. Från lagens tillämpning undantages, bland annat,
skeppstjänst, som omförmäles i sjöarbetstidslagen.
I proposition nr 242 lill 1930 års riksdag framlades förslag till lag örn fortsatt
giltighet av sjöarbetstidslagen till och med den 31 december 1933. Ändring
i dess 1 § föreslogs därvid icke. Emellertid uttalade föredragande t. f.
departementschefen, statsrådet Bissmark, att det icke syntes honom kunna
råda tvivel örn att vissa framställda erinringar och ändringsförslag beträffande
sjöarbetstidslagen borde giva anledning till en ingående undersökning.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 17. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
1 anledning av propositionen väcktes motioner, nr 319 i första kammaren
av herr Möller m. fl. och nr 527 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm
m. fl., med yrkande att riksdagen måtte antaga en sjöarbetstidslag av
annat innehåll än det genom propositionen framlagda lagförslaget ägde. Den
av dessa motionärer föreslagna lagen skulle vara tillämplig jämväl å arbete,
utfört å bogserbåtar och vissa andra smärre fartyg, för vilka undantag göres
i sjöarbetstidslagen.
Andra lagutskottet yttrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 33, att
utskottet förutsatte, att den i propositionen omnämnda utredningen komme
att skyndsamt igångsättas. Utskottet anförde, att därvid uppenbarligen jämväl
de i motionerna innefattade förslagen torde bliva föremål för övervägande.
Vid sådant förhållande ansåge utskottet icke lämpligt, att riksdagen för det
dåvarande till prövning upptoge nämnda förslag. Reservation avgavs av herr
Linder m. fl., vilka ansågo, att riksdagen borde antaga det i motionerna innefattade
lagförslaget. Riksdagen godkände utskottets utlåtande och avlät
skrivelse till Kungl. Majit, nr 227, i vilken riksdagen under åberopande av
andra lagutskottets utlåtande anmälde, att riksdagen bifallit propositionen.
Genom beslut den 13 juni 1930 uppdrog Kungl. Majit åt kommerskollegium
och socialstyrelsen gemensamt att verkställa utredning rörande de erinringar
och ändringsförslag, som framställts eller under utredningens gång kunde
komma att framställas i fråga örn sjöarbetstidslagen, varvid jämväl borde
tagas i övervägande de förslag, som innefattades i nämnda vid 1930 ars riksdag
väckta motioner.
Vid 1932 års riksdag framställde herr Ström m. fl. i en motion, 11:370,
samma yrkande som i den nu föreliggande motionen lii 12.
Andra lagutskottet inhämtade yttrande över motionen lii 370 av kommerskollegium
och socialstyrelsen. Vid ett av ämbetsverken avgivet gemensamt
yttrande fanns fogad en inom socialstyrelsen utarbetad promemoria innehållande
upplysningar rörande de förhållanden, som åsyftades i motionen. Till
innehållet i nämnda två handlingar, vilka fogats som bilagor till utskottets
utlåtande 25/1932, anhåller utskottet nu att få hänvisa.
Andra lagutskottet erinrade i nämnda utlåtande örn den av Kungl. Majit
anbefallda utredningen, som omfattade bl. a. spörsmålet örn lagstadgad reglering
av arbetstiden för bogserbåtspersonal m. fl. Utskottet hemställde, att
motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd. Reservation anfördes axen
ledamot. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen i propositionen nr
164 att antaga lag örn fortsatt giltighet av sjöarbetstidslagen till och med den
31 december 1934. I anledning av propositionen väcktes tre motioner i andra
kammaren (nr 251, 260 och 448). I motionen 11:448 av herrar Lindberg
i Stockholm och Ström yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit skulle hemställa, att vissa i motionen framhållna synpunkter måtte
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
3
beaktas vid revision av sjöarbetstidslagen. I motionen framhölls bl. a., att
bestämmelsen i 1 § 2 mom. under punkten e) borde slopas. Motionen II: 260
av herr Andersson i Stockholm utmynnade i den hemställan, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i sjöarbetstidslagen, att denna komme att omfatta
även bogserfartyg under 20 nettolon, och att vid bogsering i hamnarna
sjöarbetstidslagens bestämmelser om arbetstid för fartyg i hamn skulle tilllämpas,
alternativt att bogserbåtspersonal inrymdes i 1930 års lag om arbetstidens
begränsning. I motionen II: 251 av herrar Brädefors och Hagberg i
Luleå yrkades, att riksdagen skulle antaga att omedelbart träda i kraft bestämmelser
bl. a. därom, att arbetstiden ombord på alla fartyg under väg
skulle för manskap och officerare på däck utgöra 8 timmar och indelas i
tre vakter, i maskin fyra vakter samt för intendenturpersonal 8 timmar. I
hamn skulle arbetstiden för alla kategorier i allmänhet vara 7 timmars arbetsdag
och 40-timmarsvecka.
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 28) beslöt riksdagen
bifalla propositionen men avslå motionerna.
Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 13 januari 1933 anbefallt kommerskollegium
och socialstyrelsen att vid fullgörande av det dem den 13 juni
1930 meddelade utredningsuppdraget taga under övervägande en av Göteborgs
3:e maskinist- och eldarefackförening gjord framställning om reglering av
arbetstiden för besättningen å bogserfartyg med en nettodräktighet under 20
ton, samt därefter den 24 februari 1933 anbefallt ämbetsverken att omedelbart
fullfölja och före den 1 oktober 1933 avsluta utredningen, överlämnade
ämbetsverken ett den 25 september 1933 dagtecknat betänkande med förslag
till ny sjöarbetstidslag (statens offentliga utredningar 1934:8). Under utredningens
gång hade de s. k. sjöarbetstidssakkunniga hörts i ärendet.
I ämbetsverkens lagförslag innehöll 1 § 2 mom. e) bestämmelser, som överensstämde
med gällande lag. I betänkandet behandlades ingående frågan
om undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning beträffande mindre fartyg.
Utskottet får därutinnan hänvisa till sid. 6—7, 14—17, 38, 45—62 samt
86—89 i betänkandet. Därur må här återgivas följande:
20-tonsgränsen vore sådan, att det för mindre fartyg åtminstone i regel
ej vore praktiskt görligt att i lagstiftningsväg genomföra en reglering av
arbetstiden.
Häremot skulle emellertid kunna invändas, att vissa bogserfartyg endast
trafikera hamnområden eller andra kortare sträckor, vadan besättningen
kunde bo i Iand och bostadsförhållandena alltså ej behövde lägga hinder i
vägen för den utökning av besättningen, som en begränsad arbetstid kunde
nödvändiggöra. För den skull hade en utredning verkställts angående bogserfartyg.
En däri ingående statistisk utredning avsågc 321 fartyg.
Av dessa fartyg hade 103 st. uteslutande eller tidvis gått i sådan fart, att
besättningen måst bo ombord. Nära en tredjedel av de fartyg, som undersökningen
omfattade, gingo alltså i så vidsträckt trafik, att en av arbetsI
idens författningsenliga reglering nödvändiggjord utökning av besättningen
skulle påfordra bostäder ombord för de nyanställda sjömännen.
Endast å ett förhållandevis ringa antal av dc ifrågavarande 103 fartygen
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
—- omkring 15 procent — syntes några ytterligare bostäder kunna anordnas
och detta endast för inemot 30 man. Redan denna omständighet talade starkt
mot en närmare reglering av arbetstiden å bogserfartyg. Därtill komme att
å ifrågavarande 103 bogserfartyg arbetstiden i stort sett ej kunde anses över
hövan lång. I fråga om flertalet av dessa fartyg syntes nämligen ordinarie
arbetstid och övertid tillhopa hava under den tid utredningen därom omfattat
(juli—september 1932) i medeltal för man utgjort 9.42 timmar per söckendag
och 5.01 timmar per söndag å fartyg, beträffande vilka minst halva besättningen
hade kollektivavtal, samt 7.86 timmar per söckendag och 2.59
timmar per söndag å övriga fartyg. Det kunde anmärkas, att dessa liksom
de i nästföljande stycke angivna medeltalen ej avsåge befälhavare, därest
ytterligare minst två man vore anställda ombord, och ej heller kökspersonal.
De övriga 218 av den statistiska utredningen berörda fartygen torde icke
hava gått i sådan trafik, att besättningen måst bo ombord. Beträffande dessa
fartyg skulle en av arbetstidens reglering nödvändiggjord besättningsökning
alltså ej föranleda behov av ökat bostadsutrymme ombord. Ej heller å ifrågavarande
fartyg torde emellertid något verkligt behov av en dylik reglering
föreligga. I fråga om flertalet av dessa fartyg syntes nämligen ordinarie
arbetstid och övertid tillhopa under den tid utredningen därom omfattat
(juli—september 1932) i medeltal för man utgjort 9.89 timmar per söckendag
och 1.71 timmar per söndag å fartyg, beträffande vilka minst halva besättningen
hade kollektivavtal, samt 7.94 timmar per söckendag och 1.01
timmar per söndag å övriga fartyg.
Vid bedömande av spörsmålet om reglering av arbetstiden å ifrågavarande
fartyg borde vidare beaktas, att en dylik reglering torde komma att medföra
avsevärda olägenheter för den med fartygen bedrivna verksamheten. Såsom
av yttranden, vilka inkommit till ämbetsverken från sammanslutningar m. fl.,
framginge, vore förhållandena inom bogseringsrörelsen sådana, att denna,
för att fylla sitt ändamål, vid enstaka tillfällen måste hava möjlighet att
utan några författningsrestriktioner förfoga över de ombord anställdas arbetskraft.
Ämbetsverken finge därvidlag erinra om nödvändigheten inom
trävaruindustrien av att anpassa bogseringarna efter flottningarna, vilka som
bekant bestode i ett kortvarigt, av väderleksförhållandena beroende säsongarbete.
Vidare borde jämväl uppmärksammas de tillfällen under skeppningsperioderna,
då särskilt stora anhopningar av gods och fartyg förelåge
i hamnarna. För närvarande förefunnes i stor utsträckning kollektivavtal
mellan bogserfartygens ägare och de ombord anställda. Dessa avtal innehölle
emellertid, såvitt ämbetsverken hade sig bekant, ingen begränsning av
övertiden, vadan möjlighet förelåge att under berörda brådskande förhållanden
tillfullo utnyttja arbetskraften ombord. Den strängare tjänstgöringen
vid dessa tillfällen torde emellertid, bortsett från den särskilda kompensation
i penningar, vartill övertiden kunde föranleda, i regel tillfullo uppvägas
av att arbetet ombord under de långa tider, då bogserfartygen måste ligga
i beredskap, inskränkt sig till i huvudsak allenast passning. Ämbetsverken
funno sig böra avstyrka varje inskränkning av det i sjöarbetstidslagen för
de mindre fartygen stadgade undantaget från sjöarbetstidslagens tillämpning.
Vid 1934 års riksdag framlades i proposition, nr 240, förslag till ny sjöarbetstidslag.
1 § 2 mom. e) var i lagförslaget lika med motsvarande stadgande
i ämbetsverkens lagförslag.
I propositionen anförde departementschefen, statsrådet Ekman, bland
annat:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
5
Vidkommande de till sin innebörd betydelsefulla förslagen rörande
utsträckning av lagens tillämpning med avseende å därifrån nu undantagna
slag av fartyg, särskilt mindre sådana, har jag funnit av ämbetsverken
därutinnan i skilda hänseenden verkställda undersökningar hava givit vid
handen, att en generell utsträckning av lagens tillämpning icke är åtminstone
för närvarande erforderlig eller ens lämplig. Vad särskilt angår de
i punkt e) avsedda mindre fartygen och bland dessa de smärre bogserfartygen,
vill jag i detta sammanhang erinra om Kungl. Maj:ts befogenhet
att förordna om lagens tillämpning å dylika fartyg, där särskilda omständigheter
göra sådant påkallat.
I anledning av propositionen väcktes åtskilliga motioner, däribland de likalydande
I: 350 av herr Lindley och II: 613 av herr Lindberg i Stockholm
m. fl., vari yrkades, att stadgandet i 1 § 2 mom. örn undantag från lagens
tillämpning för arbete, som utfördes av person, vilken vore anställd å annat
fartyg än segelfartyg, vilket fartyg icke ägde en nettodräktighet av minst 20
registerton, borde utgå.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 42 — under hänvisning till att
pågående arbeten för internationell reglering av arbetstiden ombord å fartyg
hade betydelse för den svenska lagstiftningen på detta område — att utskottet
icke ansåge sig böra förorda, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen
då gjordes till föremål för revision, vare sig i dess helhet eller i mera
begränsad omfattning, utan tillstyrkte, att då gällande lags giltighetstid utsträcktes
för en tid av ytterligare tre år eller till och med den 31 december
1937. Vidare hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Reservation anfördes av herr Linder jämte sex andra ledamöter, vilka tillstyrkte
bifall till det i propositionen framlagda förslaget till sjöarbetstidslag.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1935 års riksdag hemställdes i motionen II: 333 av herrar Brädefors
och Hagberg i Luleå, dels att riksdagen måtte besluta, att arbetstiden för i
skeppstjänst anställda med undantag för befälhavare ombord å fartyg med
mer än två mans besättning skulle begränsas till 48 timmar per vecka, dels
ock att riksdagen måtte i skrivelse lill Kungl. Maj:t anhålla örn genomförande
snarast möjligt av sådana ändringar i gällande arbetstidslagstiftning,
som motsvarade nämnda beslut.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 8, bland annat, att utskottet
hyste betänkligheter mot att, kort tid innan den internationella behandlingen
av sjöarbetstidsfrågan kunde förväntas bliva återupptagen och slutförd, skrida
till en mera definitiv reglering av den svenska lagstiftningen på förevarande
område. Utskottet erinrade, att sjöarbetstidslagen gällde allenast till och med
år 1937, varför förslag av Kungl. Maj:! örn lag rörande sjöarbetstiden kunde
förväntas bliva förelagt riksdagen senast nämnda år. Utskottet ansåge sig
följaktligen icke för det dåvarande kunna förorda en revision av sjöarbetstidslagen
samt hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
Utskottet
Reservation anmäldes dels av herr Hagman jämte fem andra ledamöter, dels
ock av herr Magnusson i Kalmar.
I reservationen av herr Hagman m. fl. anfördes:
Då motionärernas yrkande går ut på att riksdagen först skall fastställa viss
arbetstid för i skeppstjänst anställda och därefter hos regeringen begära förslag
till lagstiftning i ämnet, ha vi helt naturligt icke kunnat biträda detta
yrkande. Att i sådan ordning reglera arbetstiden till sjöss är ju nämligen
omöjligt. Vi finna det emellertid i hög grad önskvärt att frågan om arbetstiden
till sjöss snarast bringas till en lösning och ha därför inom utskottet yrkat,
att riksdagen i anledning av förevarande motion ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag till ny
sjöarbetstidslag i huvudsaklig överensstämmelse med proposition nr 240 vid
1934 års riksdag.
Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammaren biföll jämväl
utskottets hemställan men med godkännande av den motivering, som innefattades
i den av herr Hagman m. fl. avgivna reservationen.
Beträffande den internationella behandlingen av frågan om arbetstiden
ombord och den därmed sammanhängande frågan örn fartygs bemanning
må här omnämnas, att en förberedande sjöfartskonferens hölls i Genéve 25
november—6 december 1935. Vissa rapporter antogos därvid, vilka äro avsedda
att tjäna internationella arbetsbyrån till ledning vid utarbetande av
förslag till en särskild sjöfartskonferens, som internationella arbetsorganisationen
skall hålla hösten 1936.
Av den ovan lämnade utredningen framgår, att frågan örn ändring av den
bestämmelse i gällande sjöarbetstidslag, enligt vilken personal å bogserbåtar
och andra mindre fartyg är undantagen från lagens tillämpning, varit föremål
för ingående prövning i sammanhang med utredning rörande förslag till
ny sjöarbetstidslag. I det betänkande i ämnet, som den 25 september 1933 avgavs
av kommerskollegium och socialstyrelsen, avstyrktes förslaget, att denna
personal skulle underkastas sjöarbetstidslagens bestämmelser. Kungl. Maj:ts
proposition nr 240 till 1934 års riksdag med förslag till sjöarbetslidslag bibehöll
nämnda undantagsbestämmelse i lagen.
I förevarande motion yrkas, att bestämmelser om arbetstid för personal
å bogserbåtar och andra fartyg, som trafikera vissa hamnområden eller andra
kortare sträckor, måtte inrymmas under 1930 års lag om arbetstidens begränsning
och således icke under sjöarbetstidslagen. Utskottet är emellertid av den
åsikten, att svårigheter skulle uppstå, därest de bestämmelser, som avse att
reglera arbetstiden för i skeppstjänst anställda, skulle meddelas dels i sjöarbetstidslagen
och dels i lagen örn arbetstidens begränsning.
För den personal, varom i motionen är fråga, råder säregna arbetsförhållanden,
och arbetstiden för densamma är i stor utsträckning reglerad genom
kollektivavtal.
På grund av vad sålunda anförts finner utskottet ej anledning tillstyrka
riksdagen att bifalla det i motionen framställda utredningsyrkandet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
7
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, 11:12, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 februari 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén, Sigfrid Hansson,
Sam Larsson, Hagman, P. Sandström och Nordborg*;
från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården*, Olovson i
Västerås, Skoglund, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Hage.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.