Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss bogserbåtspersonals inrymmande under lagen örn arbetstidens begränsning.

1936-02-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss bogserbåtspersonals inrymmande under lagen örn arbetstidens begränsning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss bogserbåtspersonals

inrymmande under lagen örn arbetstidens begränsning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 12,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ström m. fl. hemställt, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära en utredning

angående sådan ändring i lagen om arbetstidens begränsning, att bogserbåtspersonal

m. fl., som äro sysselsatta å fartyg, som trafikera vissa hamnområden

eller andra kortare sträckor, måtte inrymmas under denna lag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Lagen den 13 juli 1926 örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag)

[Svensk författningssamling nr 398], äger enligt 1 kap. 1 § 1 inom., med

vissa undantag, tillämpning beträffande arbete, som å svenskt fartyg mot

betalning anställd person utför för fartygets räkning eller eljest på grund av

förmåns uppdrag ombord å fartyget eller annorstädes. Från lagens tillämpning

undantages (enligt 1 § 2 morn.), bland annat, under punkt e) arbete,

som utföres av person, vilken är anställd å annat fartyg än segelfartyg, vilket

fartyg icke äger en nettodräktighet av minst 20 ton, såvida ej Konungen annorledes

förordnat om fartyg av angivna beskaffenhet.

Med skeppstjänst förstås i sjöarbetstidslagen sådant arbete, som sägs i 1 §

1 mom.

Lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning äger (enligt 1 §) tilllämpning

å varje rörelse, industriell eller icke, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i

rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivarens räkning i regel användas

liera än fyra arbetare. Från lagens tillämpning undantages, bland annat,

skeppstjänst, som omförmäles i sjöarbetstidslagen.

I proposition nr 242 lill 1930 års riksdag framlades förslag till lag örn fortsatt

giltighet av sjöarbetstidslagen till och med den 31 december 1933. Ändring

i dess 1 § föreslogs därvid icke. Emellertid uttalade föredragande t. f.

departementschefen, statsrådet Bissmark, att det icke syntes honom kunna

råda tvivel örn att vissa framställda erinringar och ändringsförslag beträffande

sjöarbetstidslagen borde giva anledning till en ingående undersökning.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 17. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1 anledning av propositionen väcktes motioner, nr 319 i första kammaren

av herr Möller m. fl. och nr 527 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm

m. fl., med yrkande att riksdagen måtte antaga en sjöarbetstidslag av

annat innehåll än det genom propositionen framlagda lagförslaget ägde. Den

av dessa motionärer föreslagna lagen skulle vara tillämplig jämväl å arbete,

utfört å bogserbåtar och vissa andra smärre fartyg, för vilka undantag göres

i sjöarbetstidslagen.

Andra lagutskottet yttrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 33, att

utskottet förutsatte, att den i propositionen omnämnda utredningen komme

att skyndsamt igångsättas. Utskottet anförde, att därvid uppenbarligen jämväl

de i motionerna innefattade förslagen torde bliva föremål för övervägande.

Vid sådant förhållande ansåge utskottet icke lämpligt, att riksdagen för det

dåvarande till prövning upptoge nämnda förslag. Reservation avgavs av herr

Linder m. fl., vilka ansågo, att riksdagen borde antaga det i motionerna innefattade

lagförslaget. Riksdagen godkände utskottets utlåtande och avlät

skrivelse till Kungl. Majit, nr 227, i vilken riksdagen under åberopande av

andra lagutskottets utlåtande anmälde, att riksdagen bifallit propositionen.

Genom beslut den 13 juni 1930 uppdrog Kungl. Majit åt kommerskollegium

och socialstyrelsen gemensamt att verkställa utredning rörande de erinringar

och ändringsförslag, som framställts eller under utredningens gång kunde

komma att framställas i fråga örn sjöarbetstidslagen, varvid jämväl borde

tagas i övervägande de förslag, som innefattades i nämnda vid 1930 ars riksdag

väckta motioner.

Vid 1932 års riksdag framställde herr Ström m. fl. i en motion, 11:370,

samma yrkande som i den nu föreliggande motionen lii 12.

Andra lagutskottet inhämtade yttrande över motionen lii 370 av kommerskollegium

och socialstyrelsen. Vid ett av ämbetsverken avgivet gemensamt

yttrande fanns fogad en inom socialstyrelsen utarbetad promemoria innehållande

upplysningar rörande de förhållanden, som åsyftades i motionen. Till

innehållet i nämnda två handlingar, vilka fogats som bilagor till utskottets

utlåtande 25/1932, anhåller utskottet nu att få hänvisa.

Andra lagutskottet erinrade i nämnda utlåtande örn den av Kungl. Majit

anbefallda utredningen, som omfattade bl. a. spörsmålet örn lagstadgad reglering

av arbetstiden för bogserbåtspersonal m. fl. Utskottet hemställde, att

motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd. Reservation anfördes axen

ledamot. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen i propositionen nr

164 att antaga lag örn fortsatt giltighet av sjöarbetstidslagen till och med den

31 december 1934. I anledning av propositionen väcktes tre motioner i andra

kammaren (nr 251, 260 och 448). I motionen 11:448 av herrar Lindberg

i Stockholm och Ström yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit skulle hemställa, att vissa i motionen framhållna synpunkter måtte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

3

beaktas vid revision av sjöarbetstidslagen. I motionen framhölls bl. a., att

bestämmelsen i 1 § 2 mom. under punkten e) borde slopas. Motionen II: 260

av herr Andersson i Stockholm utmynnade i den hemställan, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i sjöarbetstidslagen, att denna komme att omfatta

även bogserfartyg under 20 nettolon, och att vid bogsering i hamnarna

sjöarbetstidslagens bestämmelser om arbetstid för fartyg i hamn skulle tilllämpas,

alternativt att bogserbåtspersonal inrymdes i 1930 års lag om arbetstidens

begränsning. I motionen II: 251 av herrar Brädefors och Hagberg i

Luleå yrkades, att riksdagen skulle antaga att omedelbart träda i kraft bestämmelser

bl. a. därom, att arbetstiden ombord på alla fartyg under väg

skulle för manskap och officerare på däck utgöra 8 timmar och indelas i

tre vakter, i maskin fyra vakter samt för intendenturpersonal 8 timmar. I

hamn skulle arbetstiden för alla kategorier i allmänhet vara 7 timmars arbetsdag

och 40-timmarsvecka.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 28) beslöt riksdagen

bifalla propositionen men avslå motionerna.

Sedan Kungl. Maj:t genom remiss den 13 januari 1933 anbefallt kommerskollegium

och socialstyrelsen att vid fullgörande av det dem den 13 juni

1930 meddelade utredningsuppdraget taga under övervägande en av Göteborgs

3:e maskinist- och eldarefackförening gjord framställning om reglering av

arbetstiden för besättningen å bogserfartyg med en nettodräktighet under 20

ton, samt därefter den 24 februari 1933 anbefallt ämbetsverken att omedelbart

fullfölja och före den 1 oktober 1933 avsluta utredningen, överlämnade

ämbetsverken ett den 25 september 1933 dagtecknat betänkande med förslag

till ny sjöarbetstidslag (statens offentliga utredningar 1934:8). Under utredningens

gång hade de s. k. sjöarbetstidssakkunniga hörts i ärendet.

I ämbetsverkens lagförslag innehöll 1 § 2 mom. e) bestämmelser, som överensstämde

med gällande lag. I betänkandet behandlades ingående frågan

om undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning beträffande mindre fartyg.

Utskottet får därutinnan hänvisa till sid. 6—7, 14—17, 38, 45—62 samt

86—89 i betänkandet. Därur må här återgivas följande:

20-tonsgränsen vore sådan, att det för mindre fartyg åtminstone i regel

ej vore praktiskt görligt att i lagstiftningsväg genomföra en reglering av

arbetstiden.

Häremot skulle emellertid kunna invändas, att vissa bogserfartyg endast

trafikera hamnområden eller andra kortare sträckor, vadan besättningen

kunde bo i Iand och bostadsförhållandena alltså ej behövde lägga hinder i

vägen för den utökning av besättningen, som en begränsad arbetstid kunde

nödvändiggöra. För den skull hade en utredning verkställts angående bogserfartyg.

En däri ingående statistisk utredning avsågc 321 fartyg.

Av dessa fartyg hade 103 st. uteslutande eller tidvis gått i sådan fart, att

besättningen måst bo ombord. Nära en tredjedel av de fartyg, som undersökningen

omfattade, gingo alltså i så vidsträckt trafik, att en av arbetsI

idens författningsenliga reglering nödvändiggjord utökning av besättningen

skulle påfordra bostäder ombord för de nyanställda sjömännen.

Endast å ett förhållandevis ringa antal av dc ifrågavarande 103 fartygen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

—- omkring 15 procent — syntes några ytterligare bostäder kunna anordnas

och detta endast för inemot 30 man. Redan denna omständighet talade starkt

mot en närmare reglering av arbetstiden å bogserfartyg. Därtill komme att

å ifrågavarande 103 bogserfartyg arbetstiden i stort sett ej kunde anses över

hövan lång. I fråga om flertalet av dessa fartyg syntes nämligen ordinarie

arbetstid och övertid tillhopa hava under den tid utredningen därom omfattat

(juli—september 1932) i medeltal för man utgjort 9.42 timmar per söckendag

och 5.01 timmar per söndag å fartyg, beträffande vilka minst halva besättningen

hade kollektivavtal, samt 7.86 timmar per söckendag och 2.59

timmar per söndag å övriga fartyg. Det kunde anmärkas, att dessa liksom

de i nästföljande stycke angivna medeltalen ej avsåge befälhavare, därest

ytterligare minst två man vore anställda ombord, och ej heller kökspersonal.

De övriga 218 av den statistiska utredningen berörda fartygen torde icke

hava gått i sådan trafik, att besättningen måst bo ombord. Beträffande dessa

fartyg skulle en av arbetstidens reglering nödvändiggjord besättningsökning

alltså ej föranleda behov av ökat bostadsutrymme ombord. Ej heller å ifrågavarande

fartyg torde emellertid något verkligt behov av en dylik reglering

föreligga. I fråga om flertalet av dessa fartyg syntes nämligen ordinarie

arbetstid och övertid tillhopa under den tid utredningen därom omfattat

(juli—september 1932) i medeltal för man utgjort 9.89 timmar per söckendag

och 1.71 timmar per söndag å fartyg, beträffande vilka minst halva besättningen

hade kollektivavtal, samt 7.94 timmar per söckendag och 1.01

timmar per söndag å övriga fartyg.

Vid bedömande av spörsmålet om reglering av arbetstiden å ifrågavarande

fartyg borde vidare beaktas, att en dylik reglering torde komma att medföra

avsevärda olägenheter för den med fartygen bedrivna verksamheten. Såsom

av yttranden, vilka inkommit till ämbetsverken från sammanslutningar m. fl.,

framginge, vore förhållandena inom bogseringsrörelsen sådana, att denna,

för att fylla sitt ändamål, vid enstaka tillfällen måste hava möjlighet att

utan några författningsrestriktioner förfoga över de ombord anställdas arbetskraft.

Ämbetsverken finge därvidlag erinra om nödvändigheten inom

trävaruindustrien av att anpassa bogseringarna efter flottningarna, vilka som

bekant bestode i ett kortvarigt, av väderleksförhållandena beroende säsongarbete.

Vidare borde jämväl uppmärksammas de tillfällen under skeppningsperioderna,

då särskilt stora anhopningar av gods och fartyg förelåge

i hamnarna. För närvarande förefunnes i stor utsträckning kollektivavtal

mellan bogserfartygens ägare och de ombord anställda. Dessa avtal innehölle

emellertid, såvitt ämbetsverken hade sig bekant, ingen begränsning av

övertiden, vadan möjlighet förelåge att under berörda brådskande förhållanden

tillfullo utnyttja arbetskraften ombord. Den strängare tjänstgöringen

vid dessa tillfällen torde emellertid, bortsett från den särskilda kompensation

i penningar, vartill övertiden kunde föranleda, i regel tillfullo uppvägas

av att arbetet ombord under de långa tider, då bogserfartygen måste ligga

i beredskap, inskränkt sig till i huvudsak allenast passning. Ämbetsverken

funno sig böra avstyrka varje inskränkning av det i sjöarbetstidslagen för

de mindre fartygen stadgade undantaget från sjöarbetstidslagens tillämpning.

Vid 1934 års riksdag framlades i proposition, nr 240, förslag till ny sjöarbetstidslag.

1 § 2 mom. e) var i lagförslaget lika med motsvarande stadgande

i ämbetsverkens lagförslag.

I propositionen anförde departementschefen, statsrådet Ekman, bland

annat:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

5

Vidkommande de till sin innebörd betydelsefulla förslagen rörande

utsträckning av lagens tillämpning med avseende å därifrån nu undantagna

slag av fartyg, särskilt mindre sådana, har jag funnit av ämbetsverken

därutinnan i skilda hänseenden verkställda undersökningar hava givit vid

handen, att en generell utsträckning av lagens tillämpning icke är åtminstone

för närvarande erforderlig eller ens lämplig. Vad särskilt angår de

i punkt e) avsedda mindre fartygen och bland dessa de smärre bogserfartygen,

vill jag i detta sammanhang erinra om Kungl. Maj:ts befogenhet

att förordna om lagens tillämpning å dylika fartyg, där särskilda omständigheter

göra sådant påkallat.

I anledning av propositionen väcktes åtskilliga motioner, däribland de likalydande

I: 350 av herr Lindley och II: 613 av herr Lindberg i Stockholm

m. fl., vari yrkades, att stadgandet i 1 § 2 mom. örn undantag från lagens

tillämpning för arbete, som utfördes av person, vilken vore anställd å annat

fartyg än segelfartyg, vilket fartyg icke ägde en nettodräktighet av minst 20

registerton, borde utgå.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 42 — under hänvisning till att

pågående arbeten för internationell reglering av arbetstiden ombord å fartyg

hade betydelse för den svenska lagstiftningen på detta område — att utskottet

icke ansåge sig böra förorda, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen

då gjordes till föremål för revision, vare sig i dess helhet eller i mera

begränsad omfattning, utan tillstyrkte, att då gällande lags giltighetstid utsträcktes

för en tid av ytterligare tre år eller till och med den 31 december

1937. Vidare hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av herr Linder jämte sex andra ledamöter, vilka tillstyrkte

bifall till det i propositionen framlagda förslaget till sjöarbetstidslag.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1935 års riksdag hemställdes i motionen II: 333 av herrar Brädefors

och Hagberg i Luleå, dels att riksdagen måtte besluta, att arbetstiden för i

skeppstjänst anställda med undantag för befälhavare ombord å fartyg med

mer än två mans besättning skulle begränsas till 48 timmar per vecka, dels

ock att riksdagen måtte i skrivelse lill Kungl. Maj:t anhålla örn genomförande

snarast möjligt av sådana ändringar i gällande arbetstidslagstiftning,

som motsvarade nämnda beslut.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 8, bland annat, att utskottet

hyste betänkligheter mot att, kort tid innan den internationella behandlingen

av sjöarbetstidsfrågan kunde förväntas bliva återupptagen och slutförd, skrida

till en mera definitiv reglering av den svenska lagstiftningen på förevarande

område. Utskottet erinrade, att sjöarbetstidslagen gällde allenast till och med

år 1937, varför förslag av Kungl. Maj:! örn lag rörande sjöarbetstiden kunde

förväntas bliva förelagt riksdagen senast nämnda år. Utskottet ansåge sig

följaktligen icke för det dåvarande kunna förorda en revision av sjöarbetstidslagen

samt hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottet

Reservation anmäldes dels av herr Hagman jämte fem andra ledamöter, dels

ock av herr Magnusson i Kalmar.

I reservationen av herr Hagman m. fl. anfördes:

Då motionärernas yrkande går ut på att riksdagen först skall fastställa viss

arbetstid för i skeppstjänst anställda och därefter hos regeringen begära förslag

till lagstiftning i ämnet, ha vi helt naturligt icke kunnat biträda detta

yrkande. Att i sådan ordning reglera arbetstiden till sjöss är ju nämligen

omöjligt. Vi finna det emellertid i hög grad önskvärt att frågan om arbetstiden

till sjöss snarast bringas till en lösning och ha därför inom utskottet yrkat,

att riksdagen i anledning av förevarande motion ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag till ny

sjöarbetstidslag i huvudsaklig överensstämmelse med proposition nr 240 vid

1934 års riksdag.

Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammaren biföll jämväl

utskottets hemställan men med godkännande av den motivering, som innefattades

i den av herr Hagman m. fl. avgivna reservationen.

Beträffande den internationella behandlingen av frågan om arbetstiden

ombord och den därmed sammanhängande frågan örn fartygs bemanning

må här omnämnas, att en förberedande sjöfartskonferens hölls i Genéve 25

november—6 december 1935. Vissa rapporter antogos därvid, vilka äro avsedda

att tjäna internationella arbetsbyrån till ledning vid utarbetande av

förslag till en särskild sjöfartskonferens, som internationella arbetsorganisationen

skall hålla hösten 1936.

Av den ovan lämnade utredningen framgår, att frågan örn ändring av den

bestämmelse i gällande sjöarbetstidslag, enligt vilken personal å bogserbåtar

och andra mindre fartyg är undantagen från lagens tillämpning, varit föremål

för ingående prövning i sammanhang med utredning rörande förslag till

ny sjöarbetstidslag. I det betänkande i ämnet, som den 25 september 1933 avgavs

av kommerskollegium och socialstyrelsen, avstyrktes förslaget, att denna

personal skulle underkastas sjöarbetstidslagens bestämmelser. Kungl. Maj:ts

proposition nr 240 till 1934 års riksdag med förslag till sjöarbetslidslag bibehöll

nämnda undantagsbestämmelse i lagen.

I förevarande motion yrkas, att bestämmelser om arbetstid för personal

å bogserbåtar och andra fartyg, som trafikera vissa hamnområden eller andra

kortare sträckor, måtte inrymmas under 1930 års lag om arbetstidens begränsning

och således icke under sjöarbetstidslagen. Utskottet är emellertid av den

åsikten, att svårigheter skulle uppstå, därest de bestämmelser, som avse att

reglera arbetstiden för i skeppstjänst anställda, skulle meddelas dels i sjöarbetstidslagen

och dels i lagen örn arbetstidens begränsning.

För den personal, varom i motionen är fråga, råder säregna arbetsförhållanden,

och arbetstiden för densamma är i stor utsträckning reglerad genom

kollektivavtal.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet ej anledning tillstyrka

riksdagen att bifalla det i motionen framställda utredningsyrkandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

7

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 11:12, icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén, Sigfrid Hansson,

Sam Larsson, Hagman, P. Sandström och Nordborg*;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården*, Olovson i

Västerås, Skoglund, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan och Sandström i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.