Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om arbetstidens begränsning.
1936-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1936:20, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om arbetstidens begränsning.
Dokumentets text
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa
ändringar i lagen om arbetstidens begränsning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 17,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Olsson i Stockholm m. fl.
hemställt, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla, att regeringen
ville utarbeta och till 1937 års riksdag inkomma med förslag dels till
sådana ändringar av lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden för
arbetare inom industrin i allmänhet förkortas till 40 timmar i veckan och
för arbetare i särskilt tungt och hälsofarligt arbete samt för arbetare under
18 år till högst 36 timmar i veckan, med iakttagande av att lönekompensation
bör lämnas, dels till sådana ändringar, att lagens tillämpningsområde
utvidgas att omfatta de arbetargrupper som nu icke äro inbegripna under
lagens tillämpning, dels och till sådan skärpning av bestämmelserna angående
övertidsarbete, att dylikt endast medgives då särskilt tvingande omständigheter
föreligga, exempelvis då genom natur- eller olyckshändelse eller genom
annan omständighet, som ej kunnat förutses, fara föreligger för liv, hälsa
eller egendom.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Gällande lag örn arbetstidens begränsning är utfärdad den 16 maj 1930
(nr 138).
Vid 1931, 1932, 1933 och 1934 års riksdagar väcktes i motioner av i huvudsak
samma innehåll som den nu föreliggande motionens förslag örn ändringar
i arbetstidslagen (motionerna I: 206 och II: 287 år 1931, II: 60 år
1932, II: 79 och II: 252 år 1933 samt II: 286 år 1934). På hemställan av
andra lagutskottet (utlåtanden 16/1931, 24/1931, 35/1932, 35/1933 och 53/1934)
beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till någon åtgärd.
Yid 1935 års riksdag väcktes av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. en
motion, II: 337, med i huvudsak samma yrkanden som i den nu föreliggande
motionen II: 17.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 16.
Såsom framgår av vad utskottet ovan anfört är spörsmålet om ytterligare
begränsning av arbetstiden fortfarande föremål för internationell prövning.
Vid den internationella arbetskonferensens nittonde sammanträde, som tager
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
21
sin början den 4 nästkommande juni, skall till behandling upptagas bland
annat frågan om antagande av en principkonvention angående 40-timmars
arbetsvecka. Av utskottets utlåtande bär ovan framgår vidare, att arbetslöshetsutredningen
numera slutfört sitt uppdrag att verkställa utredning rörande
arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande,
därvid bland annat frågan örn arbetstidsförkortning såsom medel mot arbetslöshet
ingående behandlats.
Utskottet är övertygat därom, att vad som sålunda i fråga örn förevarande
invecklade spörsmål hittills förekommit, och vad som i samma ämne inom
den närmaste tiden kommer att åtgöras, skall föranleda Kungl. Majit att
ägna nämnda spörsmål uppmärksamhet.
Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Denna hemställan bifölls av riksdagen.
I fråga om det arbete, som utförts av arbetslöshetsutredningen, vilken tillsattes
den 11 mars 1927 samt avslutade sin verksamhet vid årsskiftet 1934—
1935, må nämnas, att i dess betänkande II (statens offentliga utredningar 1935:6),
andra avdelningen med huvudrubrik »Lönepolitikens och den ekonomiska politikens
allmänna inflytande på sysselsättningsgraden», i kap. VIII, sid. 155—167,
behandlats frågan örn »Arbetstidsförkortning såsom medel mot arbetslöshet».
Vidare har i fjärde avdelningen med huvudrubriken »Åtgärder mot arbetslöshet»
i kap. XXIII, »Åtgärder i syfte att förändra arbetslöshetens fördelning»,
å sid. 280—282 behandlats spörsmål örn arbetstidsförkortning (jämför
sid. 233—235).
De sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni
1933 tillkallats för att inom socialdepartementet biträda med utredning
rörande frågan örn laglig reglering av arbetstiden för arbetare inom jordbruket
och dess binäringar — lantarbetstidsutredningen — hava den 8 oktober
1935 avgivit betänkande med förslag till lag örn arbetstiden i jordbruk och
trädgårdsskötsel (lantarbetstidslag) m. m. (statens offentliga utredningar
1935: 48).
I årets trontal omnämnes, att förslag till en laglig reglering av arbetstiden
inom jordbruket kommer att i år framläggas för riksdagen i syfte att
ernå principiell likställighet mellan industriens och jordbrukets arbetare.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington år
1919 antogs bland annat förslag till konvention angående åttatimmarsdag. Av
en i Sociala meddelanden år 1936, nr 1, å sid. 36—37 intagen tabell rörande
fortgången intill 1936 års början av ratifikationsarbetet i fråga örn internationella
konventioner framgår, att nämnda konvention ratificerats av Argentina,
Belgien, Bulgarien, Chile, Colombia, Dominikanska republiken, Grekland,
Indien, Kanada, Kuba, Litauen, Luxemburg, Nicaragua, Portugal, Rumänien,
Spanien, Tjeckoslovakien och Uruguay, att den villkorligt ratificerats i Frankrike,
Italien, Lettland och Österrike samt att förslag om ratifikation föreligger
i Brasilien, Nederländerna och Paraguay.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Å den internationella arbetsorganisationens nittonde sammanträde, som
hölls i Geneve under tiden 4—25 juni 1935, antogs bland annat ett förslag
till konvention (nr 47) angående arbetstidens förkortning till fyrtio timmar
i veckan inom alla slag av sysselsättning.
Förslaget innebär en principkonvention, som icke i och för sig kan omsättas
i lagstiftning. Det är avsett att utgöra en ram för en serie av specialkonventioner
för olika slag av sysselsättning, i vilka konventioner den allmänna
principen örn 40-timmars arbetsvecka skall i detalj genomföras under
hänsynstagande till de särskilda förhållandena på varje arbetsområde.
Den föreliggande motionen, II: 17, innehåller, såsom ovan nämnts, yrkande,
bland annat, örn förslag till nästa års riksdag till en lagstiftning, enligt
vilken som huvudregel 40 timmars arbetsvecka skall gälla för arbetare inom
industrien i allmänhet.
I propositionen nr 15 till årets riksdag har Kungl. Majit anhållit örn
riksdagens yttrande angående de av internationella arbetsorganisationens
konferens år 1935 fattade besluten. Propositionen har behandlats av andra
lagutskottet i dess utlåtande nr 19, varvid utskottet hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte meddela, att riksdagen för sin del ansåge,
att ratifikation av förslaget till konvention angående arbetstidens förkortning
till fyrtio timmar i veckan icke borde äga rum. Beträffande närmare redogörelse
för nämnda konventionsförslag anhåller utskottet att få hänvisa till
propositionen nr 15 och utskottets utlåtande nr 19 (sid. 4—12).
Utskottet tillåter sig vidare anföra följande uppgifter rörande arletstidslagens
tillämpning åren 1931—1934.
Ordinarie arbetstid.
1931
1932
1933
1934
1935
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit
48 timmars genomsnittlig arbetsvecka (5 §
1 mom.) ...............................................
27,000
10,600
11,000
10.200
9 000
Skiftarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit
i regel 56 timmars genomsnittlig arbets- vecka (5 § 2 mom.) .................................
18,500
18,000
18,100
18,000
16,000
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit
54—60 timmars arbetsvecka (5 § 3 — 5 mom.)
5,000
7,900
8,300
8,000
8,000
Övertidsarbete.
1931
1932
1933
1934
1935
Arbetare över 18 år, för vilka arbetsrådet
medgivit utsträckt övertid med i medeltal
59 (40 år 1931, 50 år 1932, 58 år 1933, 59
år 1934) timmar per år (7 § 3 mom.).........
4,550
1,885
2,310
6,262
7,219
Arbetare mellan 16 och 18 år, för vilka ar-
betsrådet medgivit övertid med i medeltal
72 (50 år 1931, 75 år 1932, 62 år 1933, 65
år 1934) timmar per år (7 § 4 mom.).........
950
859
1,063
1,627
2,205
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 23
Till uppgifterna om övertidsarbete må anmärkas, att arbetare under 18
år ej få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete. Arbetare
över 18 år få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete under
200 timmar per år, när så befinnes påkallat med hänsyn till särskilt förhållande.
För utförande av vissa förberedelse- eller avslutningsarbeten må
ock utan tillstånd av arbetsrådet erforderligt antal arbetare över 18 år användas
under högst 7 timmar i veckan.
Utöver vad ovan anförts har i fråga örn den omfattning, i vilken arbetsrådet
under de senaste fem åren lämnat medgivande till övertidsarbete, å
sid. 8—9 i utskottets utlåtande nr 19 meddelats vissa uppgifter, till vilka
utskottet anhåller att få hänvisa.
Av propositionen nr 15 till årets riksdag framgår, att Kungl. Magt ägnar
uppmärksamhet åt spörsmålet örn ytterligare begränsning av arbetstiden.
I utlåtande nr 19 i anledning av nämnda proposition har utskottet hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte uttala, att riksdagen
för sin del anser, att det av den internationella arbetsorganisationens konferens
år 1935 antagna förslaget till konvention angående arbetstidens förkortning
till fyrtio timmar i veckan icke bör ratificeras av Sverige. Då utskottet
sålunda anser, att skäl icke förefinnas för riksdagen att i princip
uttala sig för en sådan förkortning av arbetstiden, följer härav, att utskottet
icke kan tillstyrka riksdagen att av Kungl. Majit begära förslag till lagstiftning
örn sådan förkortning.
Med hänsyn till vad utskottet anfört i sitt utlåtande nr 15 vid 1930 års
riksdag, då förslag till gällande arbetstidslag framlades, finner utskottet ej
heller skäl tillstyrka riksdagen att begära förslag till de ändringar i övrigt
i arbetstidslagen, vilka motionärerna föreslagit.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, lii 17, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén, Sigfrid Hansson,
Gustaf Tamm, Sam Larsson, Hagman och P. Sandström*;
från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Johanson i Hallagården, Olovson
i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan* och Sandström i
Sollefteå.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering
Utskottet.
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Reservation
av herrar lander, Sigfrid Hansson, Hagman, Hage, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken och Hansson i Trollhättan,
vilka under hänvisning till vad de anfört i reservation till utskottets samtidigt
med förevarande utlåtande avgivna utlåtande nr 19 hemställt, att nu
ifrågavarande motion, H: 17, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.