Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden.

1936-03-17 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:22, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1936 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbättring av

skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

186, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ericsson i Sörsjön

m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att utredning måtte verkställas angående möjligheten att åstadkomma

en förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden,

samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen skyndsammast framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av socialstyrelsen och domänstyrelsen. Utskottet

har därjämte lämnat Sveriges skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas

riksförbund, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt riksförbundet

landsbygdens folk tillfälle att avgiva yttrande över motionen. Yttranden

hava inkommit från nämnda myndigheter och sammanslutningar samt

finnas såsom bilagor A—F fogade vid detta utlåtande. Utskottet tillåter sig

att hänvisa till yttrandenas innehåll.

Lagen den 25 april 1919 angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning,

kolning och flottledsbgggnad av härbärge åt arbetarna m. m. stadgar

(i 1 §), bland annat, att, om skogsavverknings-, kolnings- eller flottledsbyggnadsarbete

bedrives på sådant avstånd från ställe, där bostad finnes att tillgå,

att det icke skäligen kan påfordras, att arbetarna skola begiva sig dit

för erhållande av natthärbärge, det skall åligga arbetsgivaren att sörja för att

arbetarna å eller i närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.

I vissa fall skall också lämpligt stallrum för arbetshästar anordnas.

Sådant härbärge, som omtalas i 1 §, skall (enligt 2 §) erbjuda tillräckligt

utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd. I övrigt

skall det, med tillbörlig hänsyn lagen till den tid och de förhållanden, under

vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara skäliga

fordringar på en tillfällig bostad.

Tillsyn å lagens efterlevnad utövas (enligt 3 §), på sätt Konungen närmare

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 and. Nr 22. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

föreskriver, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet

(socialstyrelsen), av befattningshavare vid yrkesinspektionen. Åtskilliga

uppräknade bestämmelser i lagen om arbetarskydd (31, 38, 45, 49—

51 och 53 §§) skola i tillämpliga delar äga giltighet.

Närmare föreskrifter angående tillsynen hava meddelats i kungörelse den

18 december 1931 om tillsyn å härbärgen för skogsavverknings-, kolnings-,

flottledsbyggnads- och flottningsarbetare.

Beträffande anordnandet av härbärgen åt sistnämnda slag av arbetare gäller

särskild lag av den 19 juni 1919.

Enligt kungörelsen utövas tillsyn å efterlevnaden av skogshärbärgeslagen,

under överinseende och ledning av socialstyrelsen, av skogs- och flottledsinspektören

jämte assistenter samt av jägmästare och länsjägmästare med biträde

av underlydande personal.

För närvarande tjänstgöra inom yrkesinspektionen såsom assistenter åt

skogs- och flcttledsinspektören en e. o. assistent och en biträdande assistent.

I motionen har framhållits, bland annat, dels att gällande lagstiftning bör

göras mera effektiv, för vilket ändamål erfordras utökning av inspektionspersonalen,

dels ock att vissa ändringar i lagen böra göras, gående ut därpå,

att de egenskaper, som bostäderna böra besitta, närmare än som nu är fallet

skola angivas, samt att skyldighet skall stadgas antingen för köpare eller

försäljare av skog att uppföra skogshärbärge innan tidpunkten för markens

tjälfrysning inträtt.

Förslag till lagstiftning i förevarande ämne framlades genom prop. nr 53

för 1919 års lagtima riksdag. Nämnda proposition vår av samma innehåll

som prop. 353 till 1918 års riksdag, vilken med hänsyn till bristande tid icke

detaljgranskats av riksdagen samt därför avslagits.

I det förslag av socialstyrelsen, som låg till grund för sistnämnda proposition,

hade beträffande härbärges beskaffenhet (2 §) anförts:

I 2 § av förslaget antydas de fordringar, härbärge av här ifrågavarande

slag skall uppfylla. Med hänsyn till de synnerligen olikartade förhållanden,

varunder lagen skulle komma till tillämpning, har det icke ansetts lämpligt

eller möjligt att här närmare precisera dessa fordringar. I likhet med det sätt,

varpå arbetarskyddslagens motsvarande bestämmelser äro avsedda att förverkligas,

skulle det ankomma på vederbörande tillsynsorgan att med anpassning

efter förhållandena i varje särskilt fall närmare utforma tillämpningen

av skyddslagstiftningens bestämmelser i förevarande avseende. Till vägledning

i denna verksamhet skulle emellertid styrelsen, efter samråd med representanter

för arbetsgivare och arbetare inom de områden lagen avser, utfärda

erforderliga anvisningar, sorn, ehuru närmast avsedda för tillsynsorganen,

naturligen i viss mån skulle bliva normgivande i allmänhet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Schotte, anförde i propositionen:
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

Det synes riktigt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, icke i lagen meddela

mera detaljerade föreskrifter angående ifrågavarande bostäders beskaffenhet

utan överlämna åt vederbörande tillsynsmyndigheter att i enlighet med av

styrelsen utarbetade anvisningar tillse, att arbetarnas bostadsförhållanden

ordnas på det sätt, som i varje fall kan vara lämpligt. I paragrafen bör dock

tydligt utmärkas, att hänsyn bör tagas till förhållandena i varje särskilt fall.

Riksdagen antog på förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 16) Kungl.

Majlis förslag på denna punkt oförändrat.

Enligt skogshärbärgeslagens ursprungliga lydelse skulle tillsynen d efterlevnaden

av lagen, på sätt Konungen närmare föreskreve, utövas av länsstyrelse,

som därvid ägde åtnjuta biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen

samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal. Det

biträde, som länsstyrelserna ägde åtnjuta, skulle lämnas dels av en särskilt

förordnad specialinspektör (skogs- och flottledsinspektören), dels av skogsstatens

befattningshavare, dels ock, i den mån vederbörande skogsvårdsstyrelse

på framställning av länsstyrelserna samtyckte därtill, av de hos skogsvårdsstyrelserna

anställda befatlningshavarna.

I förslag till utvidgad lagstiftning i ämnet, som avgavs den 19 maj 1927,

föreslog socialstyrelsen överflyttning av tillsynen å lagens efterlevnad från

länsstyrelserna till socialstyrelsen i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Vid 1929 års riksdag yrkades i en motion, 11:311, av herr Johansson i

Sollefteå m. fl., utredning och förslag till stärkande av skogs- och flottledshärbärgeslagarnas

samt deri i samband därmed utövade yrkesinspektionens

effektivitet.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 39) hemställde riksdagen

i skrivelse (nr 184) till Kungl. Majit örn utredning på vad sätt lämpliga åtgärder

kunde vidtagas för att öka effektiviteten av den inspektion, som ägde

rum enligt skogs- och flottledshärbärgeslagarna.

Utredning i anledning av riksdagens skrivelse verkställdes av socialstyrelsen

och framlades genom skrivelse den 28 september 1929. Däri föreslogs

förutom överflyttning av tillsynens ledning från länsstyrelserna till yrkesinspektionens

chefsmyndighet — att skogs- och flottledsinspektören måtte

överflyttas på ordinarie stat, alt till hjälp åt specialinspektören måtte anställas

en e. o. assistent samt att socialstyrelsen måtte beredas möjlighet att

under den tid av året, då inspektionsbehovet vore störst, anställa en biträdande

assistent.

Av socialstyrelsen föreslagen förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter

beviljades av 1930 års riksdag (dels i enlighet med förslag i statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln, dels ock, såvitt angick den biträdande

assistenten, i anledning av motion, 11:315, av herrar Ericsson i Sörsjön och

Olsson i Rödningsberg).

Vid 1931 års riksdag erhöllo bestämmelserna i skogshärbärgeslagens 3 §

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

rörande tillsyn å lagens efterlevnad nuvarande lydelse (prop. nr 41, andra

lagutskottets utlåtande nr 25).

Särskilda anvisningar (nr 6) angående härbärgen vid avverknings-, kolnings-

och flottningsarbeten samt angående stall vid avverknings- och kolningsarbeten

hava utfärdats av socialstyrelsen den 10 juni 1920.

I sitt till utskottet avgivna yttrande över förevarande motion har socialstyrelsen

omnämnt, att styrelsen har lör avsikt att innevarande ar utfärda

reviderade anvisningar angående härbärgen vid avverkningsarbeten m. m.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att enligt uppdrag av Kungl.

Majit (i anledning av en riksdagens skrivelse den 6 juni 1929, nr 305), socialstyrelsen

den 10 november 1933 avgivit utredning och förslag rörande förbättrande

av skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden

under vistelsen i skogarna samt att medicinalstyrelsen

den 25 november 1933 avlämnat undersökning rörande de dietiska och hygieniska

förhållandenas inverkan på skogsarbetarnas hälsotillstånd (statens

offentliga utredningar 1933: 38).

I socialstyrelsens utredning har lämnats redogörelse för skogs- och flottningsarbetarnas

antal samt för provianterings- och matlagningsförhållandena,

sådana de hittills i allmänhet gestaltat sig vid individuell mathållning.

Vidare har lämnats en på uppgifter från ett 100-tal gemensamma skogsarbetarhustru

grundad utförlig redogörelse för dessa hushålls anordnande

och organisation samt resultaten av desamma ur såväl dietiska och hygieniska

som ekonomiska och vissa andra synpunkter. I anslutning till utredningens

resultat ha slutligen angivits de åtgärder, som enligt styrelsens uppfattning

vöre ägnade att förbättra detta slag av hushållning och underlätta

dess allmänna införande på arbetsplatserna. Styrelsens förslag hava upptagits

under kap. V i utredningen, därvid åtgärder föreslagits såväl från

det allmännas som från arbetarnas och arbetsgivarnas sida (sid. 103 116).

I medicinalstyrelsens utlåtande har anförts, bland annat, att gemensam

(kooperativ) hushållning utgjorde en mäktig hävstång för förbättring av

såväl kosthållet, vad födans tillagning och omväxling beträffade, som ock

vidkommande hygieniska framsteg i övrigt. Av verkställda undersökningar

har medicinalstyrelsen funnit framgå, att skogsarbetarnas bostadsförhållanden

böra göras till föremål för ytterligare uppmärksamhet från statens sida.

Även om bostäderna under senare år i hög grad förbättrats, torde dock uppenbara

missförhållanden alltjämt vidlåda många av skogsarbetarnas tillfälliga

bostäder i skogen. Ett fortsatt målmedvetet arbete från den skogliga

yrkesinspektionens sida måste alltjämt anses påkallat.

I ämbetsskrivelse till socialstyrelsen den 20 september 1935 har Kungl.

Majit — efter att hava omnämnt 1929 års riksdagsskrivelse samt socialstyrelsens

och medicinalstyrelsens nyssnämnda, över skrivelsen avgivna ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

låtanden — anfört, att Kungl. Maj:t funne nämnda skrivelse icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts vidare behandling.

Slutligen må omnämnas, att socialstyrelsen den 14 december 1935 till

Kungl. Majit avlämnat förslag till effektivisering av skogs- och flottledsinspektionen

m. m.

Däri anföres bland annat, att minst 10 000 härbärgen varje år torde tagas

i bruk vid skogsavverkningsarbete, samt att endast omkring 600 härbärgesinspektioner

för närvarande medhinnas per år.

Socialstyrelsens förslag utmynnar i en hemställan, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

dels medgiva, att skogs- och flottledsinspektören uppflyttas i lönegrad

B 28 (f. n. B 27), att den hos skogs- och flottledsinspektören anställda e. o.

assistenten i lönegrad 20 överföres till ordinarie stat i lönegrad B 21, att

det hos skogs- och flottledsinspektören anställda e. o. kontorsbiträdet i lönegrad

4 överföres å ordinarie stat i lönegrad B 4, att den e. o. befattningshavare

(biträdande assistenten) i lönegrad 16, som skogs- och flottledsinspektören

äger anlita 5 månader av året, uppflyttas i lönegrad 17 och

får tjänstgöra 6 månader varje budgetår, att hos nämnde inspektör anställes

en e. o. befattningshavare i lönegrad 15 såsom »skogsunderinspektör», att

styrelsen såsom ytterligare förstärkning av skogs- och flottledsinspektionens

arbetskrafter i samråd med domänstyrelsen under 6 månader av året anställer

tre vid domänverket anställda icke-ordinarie kronojägare såsom »biträdande

skogsunderinspektörer» samt att under 8 månader av året ytterligare

ett kvinnligt biträde anställes å skogs- och flottledsinspektörens expedition,

dels ock vidtaga de ändringar i anslagen till yrkesinspektionen, vilka påkallas

för genomförande av de föreslagna åtgärderna.

Socialstyrelsens framställning har varit remitterad till domänstyrelsen, som

avgivit yttrande den 22 februari 1936. Handlingarna i ärendet hava därefter

överlämnats till statskontoret, som anbefallts att före den 10 april 1936 avgiva

utlåtande.

Av de yttranden, som socialstyrelsen och Sveriges skogsägareförbund avgivit

till utskottet, framgår, att under senare år åtgärder av olika slag vidtagits,

varigenom skogsarbetarnas bostads- och övriga levnadsförhållanden

under arbetet i skogarna i vissa fall förbättrats. Ytterligare förbättringar

synas emellertid vara erforderliga, särskilt i fråga örn bostädernas beskaffenhet.

Den inspektion, som utövas enligt skogshärbärgeslagen och som bland

annat har till uppgift att tillse, att gällande bestämmelser på förevarande

område iakttagas, har hitintills på grund av bristande tillgång på arbetskrafter

icke varit tillräcklig. Socialstyrelsen har, såsom framgår av utredningen,

nied anledning härav i skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1935

framlagt förslag till åtgärder med syfte att åstadkomma större verkan av

skogs- och flottledsinspektionen. över socialstyrelsens framställning har ytt
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

rande avgivits av domänstyrelsen, varefter utlåtande infordrats från statskontoret.

Enligt utskottets förmenande torde emellertid tillräckliga resultat

icke kunna vinnas enbart genom en — i och för sig behövlig — förstärkning

av inspektionen. Ytterligare åtgärder torde vara erforderliga. I sådant hänseende

synes det bland annat böra övervägas, örn icke föreskrifter utöver

de nu förefintliga böra lämnas angående härbärgenas beskaffenhet. Utskottet

anser på grund härav utredning erforderlig angående de möjligheter,

som kunna stå till buds för att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas

härbärgen under avverkningstiden.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att

Kungl. Majit måtte verkställa utredning angående möjligheten

att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas härbärgen

under avverkningstiden samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 17 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigirid Hansson, Sam Larsson,

P. Sandström, Norman, Karl Bodin och Carlström,

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården*, Pettersson i

Hällbacken*, Sandström i Sollefteå och Molander, fru Nordgren samt herrar Thorell

och Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

7

Socialstyrelsen.

Bilaga A.

Stockholm den 4 mars 1936.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 7 februari 1936 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att senast den 10 mars 1936 till andra lagutskottet avgiva yttrande

över en inom andra kammaren väckt motion, nr 186, angående förbättring

av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden. Till fullgörande

härav får styrelsen, efter skogs- och flottledsinspektörens hörande, anföra

följande.

De i motionen framförda yrkandena avse dels vissa ändringar i skogsliärbärgeslagen,

dels förstärkning av den skogliga yrkesinspektionens arbetskrafter.

Motionärerna anse tiden nu vara inne för genomförande av ändring i

nämnda lag av sådan innebörd, att däri angivas något närmare än nu är

fallet de egenskaper, som bostäderna för skogsarbetarna skola besitta och den

livsföring de skola medge. Sådan ändring anses betingad alldeles särskilt

med hänsyn till nödvändigheten att främja den kollektiva mathållningen i

skogarna. Önskemålet härvidlag preciseras närmare så, att skogshärbärgena

böra undergå en förändring i byggnadssättet på så sätt, att i regel på arbetsplatser

med 8 arbetare och däröver tvenne rum eller avdelningar inrättas,

samt att på större arbetsplatser jämväl ett särskilt rum för torkning av kläder

anordnas.

Härbärgen örn två rum, av vilka det ena utgör bostad för arbetarna och

det andra matrum, kök och bostad för hushållerska, äro givetvis mycket

ändamålsenliga vid större förläggningar eller å platser, där härbärgena

beräknas komma till användning under en följd av år. För mindre förläggningar

eller på sådana arbetsplatser, där bostäderna ej kunna utnyttjas mer

än en eller annan vinter, är det däremot vanligen icke gärna möjligt att påfordra

uppförande av dylika tvårummiga härbärgen, vilka givetvis draga betydligt

större kostnader än de enrummiga. Den i socialstyrelsens anvisningar

nr 6 angående härbärgen vid avverkningsarbeten m. m. meddelade

anvisningen (punkt 3), att vid förläggning för längre lid av större antal

avverkningsarbetare (flera än 12 å 16) härbärge till befordran av hygien,

ordning och trevnad bör vara uppdelat på två eller flera rum eller ock flera

härbärgen användas, torde alltså fortfarande böra vara normerande i

denna fråga.

För att bereda även de arbetare, som vanligen inkvarteras i enrummiga

härbärgen, möjligheter att komma i åtnjutande av de betydande förmåner,

som de gemensamma skogsarbetarhushållen visat sig medföra, har skogsoch

flottledsinspektören upprättat ritningar lill även enrummiga, för gemensam

mathållning avsedda härbärgen. Av hittills gjorda erfarenheter att döma

hava dessa härbärgen visat sig motsvara anspråken på en för angivna ändamål

avsedd tillfällig bostad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

Uppfattningen att i härbärgen, som inrymma ett något större antal arbetare,

ett särskilt rinn för torkning av kläder bör finnas, delas även av styrelsen,

och har styrelsen delgivit sin uppfattning åt skogs- och flottledsinspektören,

vilken emellertid redan förut under sin verksamhet sökt tillgodose

önskemålet i fråga. Genom anordnande av torkrum undvikes, att

arbetarnas våta kläder och skodon och framför allt selarna torkas i bostadsrummet

till hinder för matlagningen och till men för hygienen och trevnaden.

Beträffande härbärgenas beskaffenhet i övrigt må slutligen meddelas, att

styrelsen har för avsikt att innevarande år utfärda reviderade anvisningar

angående härbärgen vid avverkningsarbeten m. m. I dessa anvisningar

komma att intagas mera detaljerade bestämmelser än de nuvarande rörande

härbärgenas anordnande i olika fall.

Motionärerna anse det vidare vara angeläget, att sådan ändring av lagstiftningen

vidtages, att »skyldighet till skogshärbärgens uppförande föreligger

för antingen köpare eller säljare innan tidpunkten för markens tjälfrysning

inträder».

Tidpunkten för bostädernas uppförande är utan gensägelse av stor betydelse

för bostädernas beskaffenhet. Under sommaren och hösten uppförda

bostäder Idiva sålunda i regel bättre än sådana som byggas, sedan marken

tjälat. På grund därav framhålles även i styrelsens ovanberörda anvisningar,

att härbärgen och stall örn möjligt böra uppföras på sommaren eller hösten,

innan marken är tjälad. Så sker även numera i de flesta fall, ett förhållande

som även motionärerna uppmärksammat. Detta gäller särskilt i sådana fall,

då avverkning skall bedrivas på arbetsgivaren tillhörig skog men även

mycket ofta vid utdrivning av å rot inköpta virkesposter. Sålunda tillhandahållas

numera vanligen härbärgen och skogsstall, som erfordras för utdrivning

av å rot försålda virkesposter på kronoparker, allmänningar och besparingsskogar,

av vederbörande skogsägare. En av skogs- och flottledsinspektören

verkställd undersökning av huru bostadsförhållandena vörö avsedda

att ordnas vid de virkesposter, som salubjödos å kronoskogsauktionerna

hösten 1934, gav sålunda till resultat, att endast vid cirka 8 procent av

samtliga salubjudna poster beräknades härbärgen behöva uppföras av köparna.

Ar 1922 var motsvarande siffra 30 procent. En dylik anordning är

även vanligen fördelaktigast för större skogsägare, enär dessa därigenom

kunna placera bostäderna så, att desamma kunna utnyttjas under flera vintrar,

vilket däremot sällan är fallet med av köparna anordnade bostäder.

Att genom föreskrift i lagen ålägga samtliga skogsägare att uppföra härbärgen

och skogsstall torde däremot ej vara alt tillråda. Därigenom skulle

fara för försämring av bostädernas beskaffenhet säkerligen komma att uppstå,

enär många skogsägare sannolikt skulle försöka att komma ifrån skyldigheten

så lindrigt som möjligt. En dylik föreskrift skulle helt säkert även

giva upphov till många tvister mellan köpare och säljare, då tillämpandet

av tvångsförfarande för genomförande i visst fall av erforderliga bostadsförbättringar

mer eller mindre skulle komma att gå ut över den förstnämnde.

Vidare skulle tillsynen avsevärt försvåras, om tillsynsorganen skulle hava

att vända sig till skogsägaren och ej som nu till arbetsgivaren-virkesägaren.

En ytterligare omständighet, som talar för att ansvaret för bostädernas beskaffenhet

fortfarande bör åvila arbetsgivaren, är att — då mark- och virkesägaren

icke liro samma person — den senare ofta representerar den ekonomiskt

starkare parten.

Den av motionärerna till synes förordade föreskriften örn »ovillkorlig skyldighet»

för arbetsgivare att uppföra härbärge före markens tjälfrvsning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

9

skulle mången gång bliva omöjlig att efterleva, enär det ofta inträffar, att

virkesposter försäljas efter denna tidpunkt, och det intill dess förblir oavgjort,

huruvida avverkning kommer att äga rum under den stundande vintern

eller ej. Bostädernas uppförande efter tjälfrysningen behöver emellertid icke,

såsom motionärerna synas anse, innebära, att bostäderna i dessa fall nödvändigtvis

skola bliva otillfredsställande. Ofta användas nämligen i sådana fall

s. k. flyttbara bostäder, av vilka numera flera typer av tillfredsställande

beskaffenhet finnas i marknaden. Med den förbättrade standard, som numera

tillämpas vid bostadsbyggandet (härbärgenas förseende med trägolv

m. m.), äro även vid fasta bostäder olägenheterna av uppförandet å frusen

mark mindre än tidigare. Sannolikt är även, av hittillsvarande erfarenhet

att döma, att den förbättring av bostadsbeståndet, som hittills ägt rum, skall

ytterligare fortgå och därmed ifrågavarande olägenheter bliva allt mindre

framträdande.

I motionen hävdas vidare, att den skogliga yrkesinspektionens arbetskrafter

alltjämt äro otillräckliga för utövande av en effektiv fortlöpande inspektion

av skogshärbärgena och att därför en utökning av nämnda arbetskrafter

är erforderlig. En sådan utökning anses vara så mycket mera nödvändig,

som den skogliga yrkesinspektionen jämväl har sig ålagt att inom ifrågavarande

arbetsområden utöva tillsyn över lagen örn arbetarskydd och med

stöd av densamma meddelade föreskrifter.

Det torde vara ovedersägligt, att den skogliga yrkesinspektionen icke äger

tillgång på arbetskrafter i sådan omfattning, att dess uppgifter kunna fullgöras

med önskvärd grad av effektivitet. Med hänsyn härtill har också

styrelsen i en den 14 december 1935 avgiven framställning till Kungl. Majit

framlagt förslag till effektivisering av skogs- och flottledsinspektionen. Styrelsen

tillåter sig i förevarande avseende hänvisa till denna framställning.

Styrelsen har däri bland annat hemställt, att hos skogs- och flottledsinspektören

anställes en e. o. befattningshavare såsom »skogsunderinspektör» samt

att styrelsen medgives såsom ytterligare förstärkning av skogs- och flottlcdsinspektionens

arbetskrafter i samråd med domänstyrelsen under 6 månader

av året anställa tre vid domänverket anställda icke-ordinarie kronojägare

såsom »biträdande skogsunderinspektörer».

GUNNAR HUSS.

W. Stenholm.

Bilaga B.

Domänstyrelsen.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom socialdepartementets ämbetsskrivelse den 7 innevarande februari

har domänstyrelsen anbefallts att senast den 10 mars 1936 avgiva yttrande

över en inom riksdagens andra kammare väckt motion nr 186, vari herrar

Eriksson i Sörsjön m. fl. på anförda grunder hemställt,

att riksdagen måtte besluta alt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

redning angående möjligheten att åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas

härbärgen under avverkningstiden samt

att Kungl. Majit måtte till riksdagen skyndsamt framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

I anledning härav får domänstyrelsen anföra följande.

Motionärerna hava såsom motiv för sin hemställan åberopat en av Svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet under år 1935 verkställd utredning

angående cirka 15 000 skogsarbetares bostadsförhållanden inom vissa delar

av landet, avseende cirka 200 lokalavdelningars verksamhetsområden. Därav

franninge, att ungefär 8 000 av dessa skogsarbetare under arbetssäsongen

kunnat bo i sina hem, medan 7 000 bott i härbärgen av mera tillfällig beskaffenhet.

Av dessa 7 000 hade drygt 1 000 varit härbärgerade i s. k. fäbodstugor

och nära 6 000 i skogskojor. Cirka 2 000 hade varit inhysta i härbärgen, vilka

ansetts vara relativt tillfredsställande, medan 1 500 varit nödsakade att bo i

överbelagda härbärgen. 2 500 hade måst finna sig i att bliva inlogerade i

kalla och dragiga sådana och 1 000 i härbärgen, som varit behäftade med

brister av olika slag.

Då motionen allenast syftar till en utredning, av vilken man bör kunna

förmoda skall framgå, vilka som närmast kunna göras ansvariga för i motionen

påtalade missförhållanden, har styrelsen helt naturligt intet att däremot

erinra.

Stockholm den 17 februari 1936.

W. KUYLENSTJERNA.

/ Martin Rasch.

Bilaga C.

Sveriges skogsägarcförUund.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 2 februari har riksdagens andra lagutskott berett Sveriges

Skogsägareförbund tillfälle att avgiva yttrande över den av herr Ericsson

i Sörsjön m. fl. i andra kammaren avgivna motionen nr 186 angående

förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden. I anledning

därav får förbundet vördsamt anföra:

Vid tillkomsten av lagen den 25 april 1919 angående beredande i vissa

fall vid skogsavverkning, kolning och flottledsbyggnad av härbärge åt arbetarna

befarades inom skogsägarekretsar, att denna lagstiftning stundom

skulle kunna få betungande verkningar för skogsbruket. I sådana fall nämligen,

då en avverkning omfattade ett tämligen ringa virkesparti, vilket

kanske dessutom vore av lågvärdiga sortiment, kunde uppförandet av ett

skogshärbärge, fyllande högre kvalitékrav, komma att medföra kostnader,

som icke stöde i rimligt förhållande till det avverkade virkets värde. Berörda

byggnadskostnad kunde komma att, fördelad på den avverkade virkeskvantiteten,

höja avverkningskostnaden per kubikfot så mycket, att rotvärdet å

virket bleve noll eller därunder, d. v. s. hela avverkningen ekonomiskt out
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ii; bilagor.

11

förbar. Dessa farhågor hava sedermera dessbättre visat sig vara i huvudsak

ogrundade, vilket torde få tillskrivas dels den omständigheten, att lagens 2 §

erhållit en formulering, som medger en skälig anpassning av kraven på

skogskojorna efter förhållandena i det särskilda fallet, samt dels att den

övervakande myndigheten, skogshärbärgesinspektionen, anpassat kraven på

skogskojornas kvalitet och dyrbarhet ej blott efter önskemålet att framdriva

bästa möjliga bostäder utan jämväl efter vad som är ekonomiskt rimligt och

utförbart under förhandenvarande omständigheter.

Överhuvudtaget hava dessa möjligheter att ansluta lagtillämpningen till de

ständigt skiftande förhållandena i det praktiska livet visat sig medföra goda

verkningar. Inspektionsmyndigheten har utan att i någon som helst mån

giva efter på skäliga krav på skogshärbärgenas beskaffenhet lyckats hos

skogsägarna inplanta en allmän förståelse för den nya lagstiftningen just

genom att berörda myndighet aktgivit pä att kostnaderna icke skulle bliva

oskäliga i förhållande till avverkningarnas omfattning och värde. På detta

sätt har ett förtroendefullt samarbete kunnat upprätthållas mellan inspektionsmyndigheten

och skogsägarna, och det har i det stora flertalet fall varit

möjligt att på övertygelsens och frivillighetens väg nå fram till den förbättring

av skogshärbärgena, som lagstiftningen avsett att åvägabringa.

När under de sista åren önskemål om anordnande av kooperativa matlag

samt anställande av kvinnliga hushållerskor i avverkningskojorna efter hand

vuxit fram i åtskilliga orter, har inspektionsmyndigheten sökt främja dessa

strävanden och har jämväl i största omfattning ernått frivilliga överenskommelser

med skogsägarna om kojornas uppförande eller omändrande på sådant

sätt, att dylik kooperativ mathållning möjliggöres.

I enlighet med vad ovan anförts hyser Sveriges Skogsägareförbund den

meningen, att de sociala syften, skogshärbärgeslagen avser att befrämja, bäst

betjänas av att i själva lagen, såsom nu är förhållandet, inrymmas principiella

stadganden och allmänna riktlinjer, men att det överlåtes åt de tillämpande

myndigheterna att på grundval av dessa allmänna stadganden söka

utvinna så praktiskt värdefulla resultat som möjligt. Man kan då förvänta

en smidig lagtillämpning, som städse ernår de bästa resultat, som under förhandenvarande

praktiska förutsättningar äro möjliga. Att i själva lagtexten

eller därtill knutna författningar fastlåsa vissa byggnadstekniska minimikrav

för skogskojor av olika typ, exempelvis beträffande kubikutrymme, rumsantal,

möbelinredning m. m., skulle få till följd, att avverkningar under ekonomiskt

ogynnsamma betingelser finge nedläggas eller inställas till skada

såväl för arbetstillgången i orten som för skogsvården.

Förbundet får av denna anledning avstyrka de i motionen gjorda yrkandena.

Stockholm den 27 februari 1936.

SVERIGES SKOGSÄGAREFÖRBUND

Axel von Sneidern.

I Nils Schager.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

Bilaga D.

Skogsägareföreningarnas riksförbund.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Skogsägareföreningarnas Riksförbund får vördsamt meddela, att förbundet

icke har något att erinra mot bifall till motionen II: 186 av Rickard

Ericsson i Sörsjön m. fl. örn utredning rörande lagen om skogshärbärgen.

Slockholm den 10 februari 1936.

SKOGSÄGAREFÖRENINGARNAS RIKSFÖRBUND

Gunnar Hedlund.

Bilaga E.

Svenska skogs- och fiottningsarbetareförbundet.

Till Andra lagutskottet.

Med anledning av att utskottet berett undertecknat förbund tillfälle att

avgiva yttrande över Ericssons i Sörsjön m. fl. motion örn förbättring av

skogsarbetarnas härbärgen under avverkningstiden, få vi härmed anföra

följande:

Som synes bygger motionen på en undersökning av berörda förhållanden,

som förbundet verkställde förliden vinter och på den härav föranledda

framställning, som gjordes till bl. a. socialstyrelsen. Vi ha oss även bekant

att socialstyrelsen med anledning av förbundets framställning, samt en skogsoch

flottledsinspektörens skrivelse, låtit utarbeta ett förslag, som den 14

december tillställdes Kungl. Maj:t. (Se bilagan, nr 3, 1936 av Skogsindustriarbetaren.

) Vad beträffar inspektionens effektivisering går detta förslag i

ungefär samma riktning som förbundets och motionen.

Därest icke utskottet Ilar sig bekant att förslag i ärendet är att förvänta

från Kungl. Maj:ts sida, är förbundet givetvis intresserat för att riksdagen

understryker angelägenheten härav.

Förbundet hyser den meningen, att inspektionens effektivisering är det

första och främsta önskemål man måste ställa på detta område, för att trygga

åtminstone redan lagfäst bostadsstandard åt alla skogsarbetare, och uttalar

den förhoppningen att beslut härom icke skall behöva föregås av någon utredning

utöver den som redan föreligger i förbundets och socialstyrelsens

skrivelser. Men nästa steg bör givetvis bli att undersöka huruvida icke tiden

är inne att närmare angiva de egenskaper bostäderna under olika förhållanden

böra besitta, att de skola möjliggöra gemensam mathållning, i den omfattning

sådan kan och bör komma till stånd o. s. v. Liksom också närmare

preciserade bestämmelser angående arbetarskydd, förbandsartiklar etc. Anses

utredning erforderlig även i förstnämnda avseende, bör frågan i hela

dess vidd upptagas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

13

Slutligen önskar förbundet understryka dels att inspektionens effektivisering

bör vinnas efter den av socialstyrelsen föreslagna vägen, nämligen

förstärkning av den befintliga inspektionens arbetskrafter, dels att de blygsamma

kostnader, varmed detta är förenat, icke bör hindra att skogsarbetarna

bli något så när jämställda med andra arbetargrupper, när det gäller

samhällets åtgärder för att trygga en rimlig minimistandard i fråga örn

bostäder och arbetarskydd.

Under hänvisning till referat av socialstyrelsens skrivelse kunna vi inskränka

oss härtill.

Gävle den 26 februari 1936.

SV. SKOGS- och FLOTTNINGSARBETAREFÖRBUNDET.

II. Sten.

Bilaga F.

Riksförbundet landsbygdens folk.

Till Riksdagens Andra lagutskott.

Då riksdagens andra lagutskott berett oss tillfälle att avgiva yttrande

över en i riksdagens andra kammare väckt motion, nr 186 av hr Ericsson i

Sörsjön m. fl., angående förbättring av skogsarbetarnas härbärgen under

avverkningstiden, få vi härmed anföra följande.

Otvivelaktigt är det alltjämt på många håll mycket dåligt sörjt för skogsarbetarnas

bostadsfråga ute i skogarna. Den kritik, motionärerna framföra,

torde i stort sett vara berättigad, och det finnes enligt vår mening mycket

goda skäl för den undersökning, som motionärerna föreslå. Skogsarbetarna

lia ett hårt och krävande arbete, som ställer stora krav på deras fysik.

Utom att arbetet i regel är dåligt betalt, bjudas skogsarbetarna ofta bostäder,

vilka icke kunna anses fylla de allra enklasle krav på hygien och trevnad.

Ur skogshanteringens egen synpunkt borde det emellertid vara ett intresse

av första ordningen att standarden för skogsarbetarekåren höjes, och ur

samhällets synpunkt är det av vikt att skogsarbetet kan utföras under

sådana former, att icke arbetarna i förtid få sin fysik undergrävd och sin

hälsa förstörd. Under nuvarande förhållanden äro lungtuberkulosen och de

reumatiska sjukdomarna mycket vanliga bland skogsarbetarna, och då nian

känner de förhållanden under vilka arbetarna mången gång måste leva i

skogarna, förvånar man sig icke häröver.

Därest den ifrågasatta utredningen skulle komma till stånd, vilja vi emellertid

anföra ett par önskemål utöver dem som motionärerna framfört. Det

borde enligt vår mening undersökas, huruvida icke frågan om skogsarbetarehärbärgena

kunde lösas efter ungefär samma linjer som riksdagen lämnat

sin medverkan till förbättrande av lantarbelarebostäderna. Vidare borde

spörsmålet örn härbärgenas typ och beskaffenhet ägnas den allra .största

uppmärksamhet. Man bör försöka få fram en härbärgestyp, som tillgodogör

sig skogsbygdernas erfarenheter och som passar dessa bygder. Skogarna

böra befrias från barackhistorier av den tråkiga och ledsamma typ, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22; bilagor.

nu »kastas upp» här och där. Dels bliva dessa baracker i högsta grad otrivsamma

i både yttre och inre hänseende, och dels stå de mycket illa emot

både köld och väta. Ett skogshärbärge bör inte blott bjuda nödiga utrymmen,

matlagningsmöjligheter och sängplatser, viktigare än allt annat är

att det bjuder trevnad och värme. Vill man tillgodogöra sig det bästa i den

bostadstyp, som sedan gammalt finnes vid fäbodvallarna på bondskogarna

i mellersta Norrland, bör det inte vara omöjligt att skapa ett härbärge, som

både väl fyller sin uppgift och som ser snyggt och trevligt ut.

Med anförande av dessa synpunkter vilja vi förorda bifall till det av

motionärerna framförda utredningsyrkandet.

Stockholm den 28 februari 1936.

RIKSFÖRBUNDET LANDSBYGDENS FOLK

(R. L. F.)

C. G. Johansson.

I G. Lundgren.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1936

601577

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 s. 6 i texten