Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934

1936-03-20 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående ändring i vissa

delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

om erlända arbetslöshetskassor.

Genom en den 22 februari 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 84,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat,

här nedan infört förslag till förordning angående ändring i vissa delar av föi''- ordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 28 december 1935 har socialstyrelsen framlagt

förslag till ändringar i lagstiftningen örn arbetslöshetsförsäkringen. Styrelsen

har därvid erinrat örn, att nämnda lagstiftning trätt i kraft den 1 januari

1935. Under den tid, som därefter förflutit, hade ändringar i en del avseenden

visat sig vara önskvärda. Dessa ändringar berörde dock icke några av de

bärande, principiella bestämmelserna rörande försäkringen.

De olika ändringsförslagen behandlas nedan, liksom i propositionen, under

särskilda rubriker.

I. Konstruktionen av avgiftsvillkoret för medlemmar, som ännu icke

uppburit understöd.

Enligt 21 § 1 mom. första stycket i förordningen den 15 juni 1934 örn

erkända arbetslöshetskassor skall medlem, som ännu icke uppburit understöd

från kassan, för att bliva berättigad till understöd hava under de vid

arbetslöshetens början senast förflutna 24 månaderna erlagt minst 52 veckoavgifter,

vilka därjämte skola hava erlagts under sådana omständigheter, att

de jämlikt 5 mom. i samma paragraf kunna räknas honom tillgodo. Detta

innebär, att avgifterna måste belöpa å tid, då medlem för annans räkning

mot avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 23—24. esa 36 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''23.

hem. För medlem, som någon gång erhållit understöd från kassan, gäller

enligt andra stycket i samma moment, att han kan bliva understödsberättigad

ondast därest han under de vid arbetslöshetens början senast förflutna 12

månaderna erlagt minst 26 veckoavgifter, vilka i enlighet med vad nyss anförts

kunna tillgodoräknas honom.

Beträffande gällande bestämmelser har socialstyrelsen anfört:

Orsaken till att avgiftsvillkoret fått en särskild utformning för de medlemmar,

som ännu icke erhållit understöd, vore, att man därigenom velat

knyta medlemmarna fastare till kassan. Yid återinträde i kassan efter avbrott

i medlemskapet betraktades en försäkrad nämligen i alla avseenden såsom

ny medlem, vilket medförde, att det bomme att ligga i den försäkrades intresse

att undvika avbrott i medlemskapet. Man hade därjämte velat skydda

kassorna från understödsanspråk från personer, som kunde tänkas anhålla

örn medlemskap först då på grund av försämrade konjunkturer större och

mera aktuell risk för arbetslöshet förelåge. Vidare tvingades varje medlem

genom ifrågavarande villkor att kraftigare bidraga till fondbildningen i kassan,

innan understödsrätt kunde uppkomma för honom.

Socialstyrelsen har förordat en ändring av avgiftsvillkoret för de medlemmar,

som icke tidigare uppburit understöd från kassan. Styrelsens förslag till

ändring innebar, att det för medlemmar, som tidigare uppburit understöd

från kassan, gällande villkoret örn 26 erlagda avgifter under de vid arbetslöshetens

början senast förflutna 12 månaderna skulle utsträckas att gälla

för samtliga medlemmar och alltså även för dem som icke tidigare uppburit

understöd från kassan. För sistnämnda slag av medlemmar skulle emellertid

därjämte krävas, att de, innan understödsrätt uppkomme, till kassan erlagt

sammanlagt minst 52 veckoavgifter, vilka avgifter finge vara erlagda under

huru lång tid som helst före arbetslöslietsfallens inträdande.

Vad socialstyrelsen anfört till stöd för den föreslagna ändringen har i propositionen

i huvudsak återgivits å sid. 5—6. Därav må anföras följande:

Som skäl för ändring hade från kassornas sida bland annat anförts, att svårigheter

i flera fall kunde tänkas uppkomma för de lokala redogörarna att kontrollera

lämnade uppgifter örn understöd, som uppburits flera år tillbaka i

tiden. Av större betydelse vore emellertid de besvär och svårigheter, som

städse uppkomme vid tillämpningen av bestämmelser, som icke vore enhetliga

för samtliga medlemmar. Härtill komme, att de nuvarande bestämmelserna

kunde medföra skiljaktigheter i understödsrätt, som icke syntes vara sakligt

motiverade och som för medlemmarna måste te sig svårförståeliga samt uppfattas

såsom orättvisa.

Med den föreslagna ändringen av avgiftsvillkoret för de medlemmar, som

icke tidigare uppburit understöd, uppnåddes samtliga de fördelar, som förut

angivits såsom orsak till den nu gällande konstruktionen av villkoret. Genom

att kravet på 52 erlagda avgifter bibehölles erfordrades sålunda fortfarande

minst ett års medlemskap, innan understödsrätt kunde uppkomma,

och nyinträdande medlemmar måste principiellt sett i samma utsträckning

som för närvarande bidraga till kassans fondbildning.

För de lokala redogörarnas del torde den föreslagna ändringen komma att

medföra en betydande lättnad vid prövningen av frågan örn understödsrätt.

Den föreslagna ändringen komme icke att hava någon försämrande inverkan

på kassornas ekonomi.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Samtliga av socialstyrelsen föreslagna ändringar hava varit föremål för behandling

av sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

(närvarande voro generaldirektören Sam Larsson, kassören A. Bergvall,

kassören K. Andrée, förtroendemannen I. Larsson, redaktören S. Hansson

och direktören E. Brodén).

Nu ifrågavarande ändring har tillstyrkts av ledamöterna i sektionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört:

Mot socialstyrelsens ifrågavarande förslag till ändring av avgiftsvillkoret

för de medlemmar, som icke tidigare uppburit understöd från kassan, finner

jag icke anledning till erinran. Jag vill särskilt framhålla, att förslaget

syftar att för samtliga medlemmar skapa enhetliga regler för understödsrätten,

samtidigt som avkall icke göres på den enligt min mening riktiga principen,

att nyinskrivna medlemmar måste hava erlagt ett visst större antal avgifter

till kassan, innan understödsrätt överhuvud må uppkomma.

II. Avgiftsvillkorets prövning samt karensberäkning efter

kortvarigt arbete.

Enligt bestämmelserna i 21 § 1 mom. i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor

skall avgiftsvillkoret prövas med hänsyn till förhållandena

under viss tidsperiod före arbetslöshetens början. Någon förändring i denna

princip sker icke genom bifall till det förslag örn ändring i avgiftsvillkoret,

som behandlats under föregående rubrik. För vissa bestämda fall givas i tredje

och fjärde styckena av samma moment föreskrifter örn undantag från huvudregeln.

Detta gäller vid sådana omständigheter som sjukdom, värnplikt och

avstängning från understöd jämlikt bestämmelserna i 15 §. Däremot finnes

intet i förordningen utsagt angående vad som skall betraktas såsom ett

arbetslöshetsfall eller, med andra ord, örn ett nytt arbetslöshetsfall skall anses

föreligga efter avbrott av olika slag. Någon motsvarighet till de bestämmelser,

som givits i 22 § tredje stycket angående undantag från den allmänna skyldigheten

att genomgå ny karenstid efter avbrott i understödstiden finnes sålunda

icke stadgad.

De tre första styckena i 22 § hava i gällande förordning följande lydelse:

Daghjälp må icke utgå till medlem för någon dag, med mindre han under

nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar och för dessa

dagar företett intyg, som i 19 § sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn ej

tagas till arbetslöshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa må i sina stadgar föreskriva viss längre karenstid

än i första stycket sägs, därvid tiden dock ej må bestämmas längre än till

tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej må bestämmas

längre än till sex månader. Vad i första stycket sägs skall jämväl

ilga giltighet.

Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tillämpning,

då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller tillfälligt

arbete för högst aderton dagar eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänstgöring

eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp samt omedelbart

efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp.

Med hänsyn till att i 21 § motsvarighet saknats till bestämmelserna i 22 §

tredje stycket har socialstyrelsen ansett sig böra tillämpa bestämmelserna örn

avgiftsvillkoret på sådant sätt, att prövning av villkoret ägt rum, så snart ny

arbetslöshet inträtt efter erhållet arbete; detta även för den händelse det

mellanliggande arbetet endast varat någon dag liksom även vid varje arbetslöshetsperiod

vid organiserat korttidsarbete. Avgiftsvillkoret har alltså nyprövats

även i de fall, då någon ny karenstid ej behövt beräknas.

Socialstyrelsen har beträffande denna tillämpning av gällande bestämmelser

anfört:

Verkningarna av den angivna prövningsregeln med avseende å avgiftsvillkoret

måste i åtskilliga fall medföra en obenägenhet hos de försäkrade

att antaga erbjudna kortvariga arbetsanställningar. Detta gällde framför allt

för sådana medlemmar, vilkas avgifter vore så förlagda i tiden, att de, efter

det att arbetslösheten varat någon tid, icke längre vid nyprövning kunde

fylla villkoret om att 26 avgifter skulle vara erlagda inom de senast förflutna

12 månaderna. Bestämmelser, som kunde medföra sådan verkan som nu

nämnts, torde icke vara lämpliga vare sig ur försäkringens eller den försäkrades

synpunkt..

Socialstyrelsen har med hänsyn till det anförda föreslagit, att bestämmelser

måtte införas i förordningen örn att avgiftsvillkoret icke behövde nyprövas,

för den händelse ett arbetslöshetsfall avbrötes av en kortare tids arbetsanställning,

vare sig denna vore att betrakta som tillfällig eller som period i organiserat

korttidsarbete. Gränsen för nyprövning har i båda fallen föreslagits

till 18 dagar eller samma gräns, som gäller i fråga örn karenstidsberäkningen.

Beträffande frågan örn den föreslagna undantagsbestämmelsens utsträckning

jämväl till organiserat korttidsarbete har socialstyrelsen anfört, bland

annat:

De i förordningen intagna bestämmelserna örn understödsrätt innebure,

att understöd icke kunde utgå i de fall, då förkortning i ai-betstiden skedde

genom att antalet arbetstimmar per dag minskades. Arbetarna kunde nämligen

i dylikt fall icke anses vara »oförhindrade att åtaga sig arbete». Däremot

kunde understödsrätt, ehuru med viss begränsning, uppkomma i de

fall, då minskningen i arbetstiden genomfördes på så sätt, att de försäkrade

vissa dagar bleve helt arbetslösa. Bestämmelser härom hade givits i 20 §

3 mom.

Nämnda författningsrum har följande lydelse:

Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke

må utgå till medlem, som på grund av driftsinskränkning vid det företag, där

han är anställd, under varje period örn fjorton dagar har arbete ett mindre

antal dagar än vid full drift är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats, skall dock det antal dagar under

varje period om fjorton dagar, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp,

minskas med två.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

i)

Socialstyrelsen har vidare anfört:

Förutsättningen för dessa bestämmelsers tillämpning vore, att arbetsgivaren

i förväg kungjort plan för arbetets bedrivande eller, med andra

ord, att organiserat korttidsarbete förelåge. De i 22 § tredje stycket föreskrivna

undantagsbestämmelserna beträffande befrielse från ny karenstidsberäkning

efter en kortare arbetsanställning avsåge emellertid icke organiserat

korttidsarbete utan gällde enligt ordalagen endast vid avbrott i arbetslöshetstiden

genom tillfälligt arbete.

De skäl, som talade för att nyprövning av avgiftsvillkoret icke skulle behöva

ske efter en tillfällig arbetsanställning av kortare varaktighet, gjorde

sig icke med samma styrka gällande, då fråga vore örn organiserat korttidsarbete.

Med hänsyn till de i kassornas stadgar intagna bestämmelserna

örn skyldighet att erlägga avgift för varje vecka, varunder medlem arbetat

visst antal timmar, bomme nämligen de vid organiserat korttidsarbete sysselsatta

medlemmarna i allmänhet att i viss utsträckning erlägga avgifter till

kassan. Risken för att understödsrätt icke längre skulle föreligga på grund

av att avgiftsvillkorets bestämmelser icke vore fyllda, då ny arbetslöshetsperiod

inträffade, torde därför icke vara så stor. Örn avgiftsvillkoret vore

uppfyllt vid det organiserade korttidsarbetets början, torde detta, med andra

ord, kunna i de flesta fall antagas vara fallet vid varje återkommande arbetslöshetsperiod

under den tid, korttidsarbetet varade. Rent pricipiellt måste

emellertid varje arbetslöshetsperiod vid organiserat korttidsarbete anses utgöra

fortsättning av ett och samma arbetslöslietsfall. På grund härav måste

det sägas vara otillfredställande, örn understödsrätt vid en påföljande arbetslöshetsperiod

under organiserat korttidsarbete skulle förvägras med hänsyn

till att avgiftsvillkoret icke längre vore fyllt.

De nu anförda synpunkterna måste enligt styrelsens uppfattning tillmätas

så stor betydelse, att den föreslagna undantagsbestämmelsen beträffande avgiftsvillkorets

nyprövning efter en kortare arbetsanställning borde utsträckas

att gälla jämväl vid organiserat korttidsarbete. Samma gräns för längden

av arbetsperioden som vid avbrott på grund av tillfällig arbetsanställning

eller sålunda högst 18 dagar torde böra föreskrivas.

Av vad styrelsen förut anfört därom, att avgifter i tämligen stor utsträckning

av de försäkrade erlades vid organiserat korttidsarbete, framginge, att

tillämpningen av den föreslagna undantagsbestämmelsen vid organiserat korttidsarbete

icke kunde befaras medföra någon starkare påfrestning på kassornas

ekonomi. För enskilda medlemmar kunde emellertid ändringen komma att

erhålla betydelse, då särskilt vid större kriser på arbetsmarknaden organiserat

korttidsarbete med arbetsperioder örn en ä två veckors längd i ganska

stor utsträckning tillämpades inom industrien.

Angående frågan om undantagsbestämmelserna i 22 § beträffande karenstiden

borde utsträckas till att gälla jämväl vid organiserat korttidsarbete hav

socialstyrelsen därefter yttrat följande:

‘Jk.

Därest avgiftsvillkoret icke behövde nyprövas vid varje arbetslöshetsperiod

under organiserat korttidsarbete, uppkomme den skillnaden gentemot

bestämmelserna i 22 § angående karenstidsberäkning, att avgiftsvillkoret icke

behövde nyprövas men att ny karenstid alltid måste tillämpas, så snart

arbetsperiodens längd överstege en vecka. Detta kunde dock knappast anses utgöra

ett vägande skid flir en utsträckning av undantagsbestämmelserna i

22 § beträffande karenstiden till att gälla jämväl vid organiserat korttidsarbete.

Orsaken till att man ansett sig böra kräva ny karenstid vid det

organiserade korttidsarbetet, då arbetsperiodernas Längd överstege en vecka,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

vöre nämligen, att de medlemmar, vilkas arbetstid ordnats på sådant sätt,

dock genom det regelbundet återkommande arbetet oftast hade så pass goda

inkomster, att de skäligen borde själva svara för sitt uppehälle under någon

del av varje arbetslöshetsperiod.

I fråga örn viss inverkan, som förevarande ändringsförslag komme att medföra

å bestämmelserna i 23 §, har socialstyrelsen anfört:

Vid en ändring av avgiftsvillkoret på sådant sätt, att nyprövning av detsamma

ej behövde ske efter en arbetsanställning om högst 18 dagars längd,

måste särskilt observeras den inverkan, som ett sålunda utformat villkor

komme att få på bestämmelserna i 23 § sista stycket. Där föreskreves nämligen,

att den, som blivit avstängd från vidare understöd på grund av att

han uppburit understöd under den i kassans stadgar medgivna längsta tiden,

icke kunde bliva berättigad till nytt understöd, förrän han erlagt minst två

veckoavgifter, vilka kunde tillgodoräknas honom. Härutöver gällde enligt

nuvarande bestämmelser, att villkoret örn 26 erlagda avgifter jämväl måste

vara fyllt vid det nya arbetslöshetsfallets början. Inga skäl talade för att

någon lättnad i detta avseende borde medgivas från vad som för närvarande

gällde. Tvärtom skulle en ändring i avseende å skyldigheten att i detta fall

nypröva avgiftsvillkoret komma att i skilda hänseenden medföra stora olägenheter.

Särskilt undantag i nu nämnt hänseende torde sålunda böra stadgas

från de bestämmelser örn lättnader i avseende å avgiftsvillkorets nyprövning,

som föresloges till införande. Detta hade skett i det av styrelsen framlagda

förslaget till ändrad lydelse av 21 §, genom att förevarande bestämmelser

gjorts tillämpliga allenast å sådana medlemmar, som vid avbrottet i arbetslöshetsperioden

vore berättigade till daglijälp.

Ledamöterna i sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

hava tillstyrkt socialstyrelsens förevarande ändringsförslag.

De ledamöter, som representera arbetslöshetskassorna (herrar I. Larsson och

Bergvall), hava emellertid hemställt, att — i enlighet med den av socialstyrelsen

förordade principen att undantaget från avgiftsvillkorets prövning

utsträckes att gälla även efter arbetsperiod vid organiserat korttidsarbete -—

en ändring jämväl måtte vidtagas beträffande undantagsbestämmelserna i

22 § tredje stycket angående karenstidsberäkning, så att ny karenstid ej behöver

genomgås efter arbetsperiod örn högst 18 dagar vid organiserat korttidsarbete.

Departementschefen har i propositionen anfört:

Starka skäl tala uppenbarligen för ett bifall till socialstyrelsens förslag,

att avgiftsvillkoret icke skall behöva nyprövas vid avbrott i arbetslöslietstiden

genom tillfälligt arbete av kortare varaktighet eller av en arbetsperiod

vid organiserat korttidsarbete. I fråga örn den föreslagna begränsningen

till arbetsperioder örn högst 18 dagar har jag icke någon erinran att göra.

Jag ansluter mig vidare till styrelsens förslag, att det nu gällande kravet

på nyprövning av avgiftsvillkoret i det fall, som avses i 23 § sista stycket,

skall bibehållas.

Däremot kan jag icke finna, att de av socialstyrelsen anförda skälen emot

att en jämkning i detta sammanhang vidtages i fråga örn skyldigheten att

beräkna ny karenstid efter varje arbetsperiod vid organiserat korttidsarbete

äro bärande. Jag erinrar örn att den av styrelsen åberopade synpunkten,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagiUskottets utlåtande Nr 23. 7

att korttidsarbetare med hänsyn till arbetsinkomsten själva borde svara för

sitt uppehälle under någon del av varje arbetslöshetsperiod, föranlett införandet

av särskilda bestämmelser i 20 § 3 mom. om minskning av de eljest

understödsberättigade dagarna vid organiserat korttidsarbete med två för

varje fjortondagarsperiod. Det synes mig icke vara berättigat att låta denna

beliovssynpunkt vara avgörande jämväl vid utformningen av bestämmelserna

om skyldighet att beräkna karenstid vid organiserat korttidsarbete.

Till min uppfattning örn lämpligheten av att utsträcka de nuvarande undantagsbestämmelserna

från skyldigheten att beräkna ny karens att gälla jämväl

efter arbetsperiod örn högst 18 dagar vid organiserat korttidsarbete bidrager

dessutom, att de nuvarande bestämmelserna verka mycket ojämnt i

olika fall. Med hänsyn till karenstidsbestämmelsernas allmänna utformning

behöver nämligen ny karenstid icke beräknas i det fall, då arbetsperiodens

längd vid organiserat korttidsarbete icke överstiger en vecka. Ivy karenstid

behöver alltså icke beräknas i det vanliga fallet, att arbetet pågår varannan

vecka, medan varannan vecka är fri. Örn korttidsarbetet däremot organiserats

på sådant sätt, att arbetet pågår i två veckor, varefter två veckor liro

fria, vilket i realiteten icke innebär någon skillnad i fråga örn den effektiva

arbetstiden gentemot det nyss nämnda exemjdet, skall ny karenstid beräknas

för varje arbetslöshetsperiod. Då därjämte två dagar skola borträknas från

de eljest understödsberättigade dagarna, blir resultatet, att understöd för

varje arbetslöshetsperiod örn 14 dagar kommer att uppbäras för allenast 4

dagar. I det först nämnda exemplet, då varannan vecka var arbetslös, kommer

understöd likaledes att utgå för 4 dagar under varje arbetslöshetsperiod.

Detta innebär emellertid, att antalet understödda dagar blir dubbelt så stort,

då arbetarna arbeta varannan vecka, som då perioderna skifta örn två veckor,

och detta trots att den sammanlagda arbetslöshetstiden i båda fallen är lika.

Dylika ojämnheter i understödsrätten kunna icke vara lämpliga. Såsom socialstyrelsen

anfört, måste vidare varje arbetslöshetsperiod vid organiserat korttidsarbete

anses utgöra fortsättning av ett och samma arbetslöshetsfall.

Därtill kommer fördelen av att enhetliga bestämmelser bliva gällande med

avseende å undantagen från skyldigheten att nypröva avgiftsvillkoret och att

genomgå ny karenstid.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, tillstyrker jag, att undantagsbestämmelserna

i 22 § tredje stycket i fråga örn karenstidsberäkning utsträckas

att gälla vid organiserat korttidsarbete i de fall, då arbetsperiodens längd

icke överstiger 18 dagar. Detta torde enklast kunna ske genom att ur styckets

nuvarande lydelse borttaga ordet »tillfälligt»;.

lil. Understödsrätt efter övergång från klass med lägre daghjälp

Ltill klass med högre daghjälp.

I samband med de bestämmelser i 21 § 1 morn., som reglera avgiftsvillkoret,

lämnas särskilda föreskrifter angående understödsrätten efter övergång

från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp. Särskilda bestämmelser

lämnas för medlemmar, som icke tidigare uppburit understöd

från kassan, och för övriga medlemmar. I 21 § 1 mom. första stycket

stadgas sålunda, att medlem, som icke tidigare uppburit understöd från

kassan, efter övergång från klass med lägre daghjälp till klass med högre

daghjälp icke må uppbära don högre daghjälpen, med mindre summan av

hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna 24

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av 52 veckoavgifter i den

högre klassen, dock att avgifter måste Lava efter övergången erlagts för

minst 26 veckor i den högre klassen. Motsvarande bestämmelser lämnas i

andra stycket beträffande medlemmar, vilka tidigare uppburit understöd från

kassan, varvid dock den angivna summaregeln avser, att summan av de

under de senast förflutna 12 månaderna erlagda avgifterna minst skall motsvara

summan av 26 veckoavgifter i den högre klassen, samt antalet efter

övergången i den högre klassen erlagda avgifter bestämts till minst 13.

Beträffande gällande stadganden har socialstyrelsen anfört, bland annat

(sid. 11 i propositionen):

Motiveringen till ifrågavarande bestämmelser vore uppenbarligen en önskan

att förhindra missbruk av klassindelningen. En arbetare torde ofta

ganska lång tid i förväg vara medveten örn när ökad risk för arbetslöshet

förelåge. Då avgifterna vore väsentligt lägre vid lägre daghjälp än vid

högre, bleve det för den försäkrade av stort intresse att kunna stå i klass

med låg daghjälp under tider av god arbetstillgång för att därefter i lagom

tid före arbetslöshetens inträdande övergå till klass med sådana förmåner,

som han i själva verket önskade erhålla vid försäkringsfallets inträffande.

Bestämmelserna på hithörande område måste därför utformas så, att en

av dylika skäl betingad övergång från klass till annan i möjligaste mån

förhindrades.

De nuvarande bestämmelserna i detta avseende kunde icke anses vara

tillfredsställande. Detta gällde i varje fall de bestämmelser, som ägde tilllämpning

å huvudparten av de försäkrade eller, med andra ord, de bestämmelser,

som angåves i 21 § 1 mom. andra stycket för sådana medlemmar,

som tidigare uppburit understöd från kassan. För alla dem, som före en

väntad arbetslöshetsperiod haft regelbundet arbete under en längre tid,

torde det vara förhållandevis lätt att uppfylla såväl regeln örn minimum för

avgiftssumman som regeln örn erläggandet av 13 veckoavgifter i den högre

klassen. Det torde nämligen ingalunda vara ovanligt, att en arbetare omkring

tre månader i förväg kunde förutse arbetslöshetsrisken, exempelvis

genom att han erhölle kännedom om att ordertillgången minskats vid den

arbetsplats, där han vore sysselsatt. Med nuvarande bestämmelser kunde

han i sådant fall lätt bedöma, när en övergång till klass med högre daghjälp

borde ske.

Socialstyrelsen har framhållit, att det ovan (sid. 2) behandlade ändringsförslaget

rörande avgiftsvillkorets konstruktion nödvändiggjorde vissa ändringar

jämväl i bestämmelserna örn understödsrätt efter övergång till klass

med högre daghjälp.

Styrelsen har föreslagit, att enhetliga bestämmelser i förevarande avseende

måtte införas för samtliga medlemmar, innebärande att summaregeln skulle

slopas och att antalet avgifter efter övergång till högre klass skulle bestämmas

till 20.

Styrelsen har vidare anfört, bland annat (sid. 12—13 i propositionen):

För nyinträdda medlemmar vore visserligen den nuvarande spärren örn

26 veckoavgifter, som skulle hava erlagts efter övergången, fullt tillräcklig.

Därest emellertid styrelsens förslag till ändring av avgiftsvillkoret för dessa

medlemmar vunne bifall och de således bomme att falla under samma villkor

som övriga medlemmar och bliva berättigade till understöd, örn 26 vecko
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

avgifter erlagts under de sist förflutna 12 månaderna, torde det icke kunna

anses vara rimligt att för dem bibehålla nu gällande regler örn understödsrätt

efter övergång till klass med högre daghjälp. Närmast till hands läge naturligtvis

att även för dessa medlemmar tillämpa samma bestämmelser i förevarande

avseende, som nyss föreslagits beträffande medlemmar, vilka tidigare

uppburit understöd från kassan.---Med hänsyn till vissa eljest uppkom
mande

olägenheter talade visserligen starka skäl för att man bibehölle summaregeln

i någon form för sådana medlemmar, som ännu icke uppburit understöd

från kassan. Å andra sidan vore fördelen med enhetliga bestämmelser

på området uppenbar.---Då styrelsen ansett sig kunna förorda, att den

föreslagna regeln örn understödsrätt efter övergång till klass med högre daghjälp

tillämpades för samtliga medlemmar och alltså jämväl för dem, som

ännu icke uppburit understöd från kassan, hade styrelsen särskilt beaktat, att

avgifter efter övergången dock måste hava erlagts för minst 20 veckor i klassen

med högre daghjälp. Detta antal avgifter läge tämligen nära det antal, som

måste hava erlagts för förnyad understödsrätt, eller 26 avgifter. Då härtill

komme, att ytterligare minst 32 avgifter måste hava erlagts till kassan före

övergången till annan klass, hade flock medlemmen i relativt stor utsträckning

fått bidraga till kassans ekonomi, innan understödsrätt kunde uppkomma.

Socialstyrelsen har vidare (sid. 13—14 i propositionen) framhållit, att i

författningen borde uttalas, att bestämmelserna om understödsrätt efter övergång

från klass till annan, vilka bestämmelser enligt ordalagen gällde endast

då övergång skedde från klass med lägre till klass med högre daghjälp, skulle

tillämpas även vid övergång från klass med vissa säsonginskränkande bestämmelser

till klass utan eller med mindre långt gående säsonginskränkande bestämmelser.

Vidare borde bestämmelser införas, som direkt uttalade, att

medlem efter övergång till klass med lägre daghjälp omedelbart skulle vara

underkastad de bestämmelser, som gällde i den klass, till vilken övergången

skett.

Bestämmelserna om understödsrätt efter övergång från klass till annan

voro icke föremål för närmare diskussion vid det förut omnämnda sammanträdet

med sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsför

säkringen.

Departementschefen har i propositionen anfört:

Av vad socialstyrelsen anfört angående bestämmelserna örn understödsrätt

efter övergång från klass med lägre till klass med högre daghjälp framgår

enligt min mening klart, att en omredigering av dessa bestämmelser är

av behovet påkallad. Detta gäller även örn man bortser från nödvändigheten

att efter en lindring av avgiftsvillkorets konstruktion beträffande de

medlemmar, som icke tidigare uppburit understöd från kassan, vidtaga en

därav betingad justering av bestämmelserna om understödsrätt efter övergång

till annan klass.

Jag finner icke anledning till erinran emot socialstyrelsens förslag, i vad

detsamma avser sådana medlemmar som tidigare uppburit understöd från

kassan, att den nu gällande summaregeln borttages och att kravet på de

efter övergången erlagda avgifterna liöjes från 13 till 20. Genom att understöd

efter övergång till klass med högre daghjälp icke må utgivas med det

högre beloppet, förrän minst 20 veckoavgifter erlagts till kassan, synas mig

nämligen tillräckliga garantier emot missbruk hava skapats, så att den nu
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

varande summaregeln, som tydligen verkat ganska ojämnt i olika fall, icke

längre behöver bibehållas.

Något mera tveksamt är det uppenbarligen, huru förevarande bestämmelser,

vid bifall till förslaget örn ändring av avgiftsvillkoret, böra utformas för

de medlemmar, som icke tidigare uppburit understöd från kassan. Av vad

socialstyrelsen på denna punkt anfört, har jag emellertid känt mig övertygad

örn lämpligheten av styrelsens förslag härutinnan. Jämväl för dessa

medlemmar skola enligt detta tillämpas de bestämmelser, som jag nyss förordat

beträffande de medlemmar, vilka förut uppburit understöd från kassan.

Detta torde visserligen innebära en mildring i förhållande till de nu

gällande bestämmelserna. Den föreslagna ändringen av avgiftsvillkoret lärer

dock få anses motivera, att för samtliga medlemmar så långt som möjligt

föreskrivas enhetliga bestämmelser. Fördelarna härav för kassorna ligga

i öppen dag. Denna synpunkt måste, såsom socialstyrelsen även ansett,

väga tyngre än de farhågor för ett systematiskt utnyttjande av bestämmelserna,

som styrelsen förklarat sig hysa. Styrelsen synes emellertid böra

med uppmärksamhet följa den framtida utvecklingen på detta område.

Jag har icke funnit anledning till erinran emot vad socialstyrelsen anfört

angående understödsrätten efter övergång från klass med begränsade försäkringsförmåner

till klass med större sådana förmåner eller från klass med

högre till klass med lägre daghjälp.

IY. Värnplikts- och sjukdomstids inverkan på a vgifts vill korets

konstruktion.

Avgiftsvillkoret skall enligt bestämmelserna i 21 § 1 mom. första och

andra styckena prövas med hänsyn till tidpunkten för arbetslöslietsfallets

början. Någon ändring härutinnan skulle, som tidigare nämnts, icke inträda

genom bifall till ändringsförslaget med avseende å avgiftsvillkoret. I tredje

stycket av ifrågavarande moment givas vissa föreskrifter angående bestämmandet

av ett arbetslöshetsfalls början, då detsamma står i nära sammanhang

med värnpliktstjänstgöring eller sjukdom. Där stadgas sålunda, att

tidpunkten för arbetslöslietsfallets början i de fall, då sjukdom eller värnpliktstjänstgöring

omedelbart föregår arbetslöshetsfallet, skall anses sammanfalla

med sjukdomsfallets eller värnpliktens början. Har däremot en försäkrad

innehaft arbete efter sjukdomens eller värnpliktens upphörande, skall

sjukdoms- eller värnpliktstiden icke borträknas från den tid, inom vilken

föreskrivet antal avgifter skall vara erlagt. Detta gäller även örn efter sjukdomens

eller värnpliktstjänstgöringens slut arbetsanställning innehafts allenast

någon dag.

Socialstyrelsen har beträffande förevarande spörsmål anfört, bland annat

(sid. 15—16 i propositionen):

Orsaken till att arbetslösheten skulle anses hava tagit sin början vid

sjukdomens eller värnpliktstjänstgöringens begynnelse i de fall, då något

arbete icke erhållits efter hindrets upphörande, hade under förarbetena till

lagstiftningen angivits vara billighetsskäl. Från de erkända arbetslöshetskassornas

sida hade till styrelsen anförts, att de ansåge, att samma skäl

borde beaktas även i de fall, då vederbörande medlem haft arbete efter

sjukdomens eller värnpliktens upphörande. Det vore orättvist, att omstän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

11

digheter, på vilka en medlem icke kunde inverka, skulle kunna vara av avgörande

betydelse för understödsrätten. En arbetsgivare, som av ren välvilja

beredde en försäkrad arbete under en eller annan vecka efter ett sjukdomsfall

eller värnpliktstjänstgöring, kunde därigenom vara orsak till att

rätten till understöd bortfölle för medlemmen. — — — —

Styrelsen ville ingalunda bestrida, att samma skäl, som medfört, att sjukdoms-

och värnpliktstid borträknades i de fall, då sådan tid läge efter den sista

arbetsanställningen, jämväl kunde anföras såsom motiv för att man ständigt

skulle bortse från sjukdoms- och värnpliktstid vid prövningen av avgiftsvillkoret.

Styrelsen skulle därför icke heller hava något att erinra emot en ändring

av gällande bestämmelser på området, örn blott styrelsen kunde känna sig övertygad

örn att bestämmelserna efter en sådan ändring alltid skulle tillämpas på

föreskrivet sätt.

Yad särskilt beträffade värnpliktstjänstgöringen och dess förläggning i

tiden, vore denna synnerligen lätt att bevisligen konstatera genom en granskning

av medlemmens inskrivningsbok som värnpliktig. Härtill komme, att

värnpliktstjänstgöringen endast fullgjordes i 20-årsåldern. Något missbruk

av en bestämmelse örn rätt att borträkna värnpliktstid behövde med hänsyn

härtill icke befaras. —---—

Då det gällde att avgöra, örn sjukdom i nu nämnt avseende skulle likställas

med värnpliktstjänstgöring, inställde sig emellertid starka betänkligheter.

Möjligheterna till missbruk läge här så nära, att man ej gärna kunde

bortse från dem. Det medförde nämligen icke någon omedelbar verkan på

en kassas ekonomi, därest avgiftsbefrielse meddelades under angivande av

sjukdom såsom orsak i de fall, då arbetslöshet förelåge men understödsrätt

icke vore för handen. Ett dylikt förfarande kunde däremot vid ett förnyat

arbetslöshetsfall medföra, att understödsrätt ansåges föreligga, vilket ej skulle

hava varit fallet, därest den förra arbetslöshetstideu icke markerats såsom sjukdomstid.

Risken för missbruk i detta hänseende vore vidare på grund av

kassornas konstruktion såsom rikskassor ganska avsevärd. Kontrollen å de

särskilda avdelningarna kunde nämligen icke härutinnan tänkas bliva så

stark, att möjligheterna till missbruk helt kunde elimineras. Styrelsen kunde

därför icke heller anse, att tillräcklig kontroll vunnes med en föreskrift, att

sjukdomstid skulle borträknas vid prövning av avgiftsvillkoret endast i de

fall, då sjukdomen styrkts genom läkarintyg. An mindre skulle en bestämmelse

örn att intyg från tvenne personer skulle godtagas såsom bevis, för

att sjukdom förelegat, kunna anses vara tillfredsställande. 1 varje fall skulle

genom en dylik kontrollapparat ett betydande merarbete åsamkas försäkringsorganen.

Inom sjukkasserörelsen hade man ej heller ansett sig kunna åtnöjas

enbart med intyg örn ett sjukdomsfall utan hade därjämte ansett sig

förpliktad att införa den ytterligare kontrollmöjlighet, som läge i systemet

med sjukbesökare.

Behovet av en ändring i bestämmelserna kunde för övrigt icke längre anses

vara på samma sätt trängande som tidigare, därest styrelsens förslag örn borttagande

av skyldigheten att nypröva avgiftsvillkoret efter en kortare arbetsanställning

bifölles.

Socialstyrelsen har, i enlighet med vad sålunda anförts, föreslagit, att bestämmelserna

om avgiftsvillkorets prövning ändrades på sådant sätt, att tid,

Tinder vilken medlem fullgjort värnpliktstjänstgöring, icke i något fall skulle

inräknas i den tid, inom vilken det föreskrivna antalet avgifter skulle vara

erlagt. Detta betydde, att 12-månaders perioden närmast för arbetslöshets

fallets början skulle förlängas bakåt i tiden med så lång tid som värnpliktstjänstgöringen

varat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Däremot har styrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka, att sjukdomstid

jämställdes med tid för värnpliktstjänstgöring i de fall, då sjukdomen läge i

tiden före den senaste arbetsanställningen.

Socialstyrelsen har vidare föreslagit en av dess förslag örn borträknande

av tid för värnpliktstjänstgöring betingad justering av den i 23 § angivna

tiden av 52 veckor, inom vilken den längsta medgivna understödstiden utmätes.

Justeringen innebär, att sistnämnda tid skulle förlängas med den tid,

under vilken medlemmen fullgjort värnpliktstjänstgöring.

Styrelsen har härom anfört, bland annat (propositionen sid. 17):

Örn ej föreslagen ändring av 23 § vidtoges, skulle det i åtskilliga fall kunna

inträffa, att samma avgifter, som grundläde rätt till understöd under i kassans

stadgar medgiven längsta tid, skulle kunna åberopas som stöd för understödsrätt

vid ett senare arbetslöslietsfall. Detta skulle kunna inträffa, då en

understödsperiod efterföljdes av en längre tids värnpliktstjänstgöring och

medlemmen därefter erhölle arbete under någon kortare tid. Inträffade

sedan ett nytt arbetslöslietsfall, skulle vid prövningen av avgiftsvillkoret den

tid, under vilken värnpliktstjänstgöringen fullgjorts, borträknas. De 12 månader,

inom vilka 26 avgifter skulle vara erlagda, komme alltså att förlängas

bakåt i tiden. Beroende på värnpliktstjänstgöringens längd kunde vid sådant

förhållande åtskilliga veckoavgifter, som erlagts före den förra understödsperioden,

tillgodoräknas medlemmen. Därest längre tid än 52 veckor

förflutit från den förra understödsperiodens början och bestämmelserna örn

understödstidens maximering alltså icke lade hinder i vägen, bleve medlemmen

följaktligen understödsberättigad under det nya arbetslöslietsfallet.

En sådan verkan av de föreslagna bestämmelserna skulle naturligtvis än mer

framträda, därest sjukdom i förevarande avseende jämställdes med värnpliktstjänstgöring.

Ledamöterna i sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

hava enhälligt tillstyrkt socialstyrelsens ändringsförslag, i

vad det avsåge värnplikts tid. Fyra medlemmar (herrar I. Larsson, Bergvall,

Andrée och Hansson) hava dessutom tillstyrkt, att motsvarande ändring vidtoges

jämväl med avseende å sjukdomstid, som vore styrkt genom intyg av

läkare eller tvenne trovärdiga män. Herr I. Larsson har därvid ifrågasatt, huruvida

icke den sjukdomstid, som skulle få borträknas, borde begränsas till

exempelvis 12 månader. En ledamot (herr Sam Larsson) har uttalat, att

tvekan kunde råda, huruvida ett så effektivt kontrollsystem kunde åstadkommas,

att den ifrågasatta ändringen även borde avse sjukdom. En ledamot

(herr Brodén) har avstyrkt ändring i sistnämnda hänseende.

Departementschefen har anfört i propositionen:

I likhet med socialstyrelsen anser jag, att starka skäl tala för att den nu

gällande undantagsbestämmelsen beträffande viirnpliktstid utsträckes, så att

dylik tid vid prövningen av avgiftsvillkoret ständigt borträknas; alltså även

i de fall då medlem efter värnpliktstjänstgöringens slut innehaft arbetsanställning.

Jag är likaledes av den uppfattning, att bestämmelserna i 23 §

vid bifall härtill måste undergå en justering i enlighet med vad socialstyrelsen

härutinnan föreslagit. Jag tillstyrker alltså bifall till styrelsens

förslag i dessa delar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

13

Däremot kail jag icke dela de av socialstyrelsen uttalade farhågorna, att

det med hänsyn till faran för missbruk ej skulle vara tillrådligt att meddela

motsvarande undantagsbestämmelser för sjukdomstid som för värn pliktstid.

Uppenbart är, att i och för sig motiven för en undantagsbestämmelse beträffande

sjukdomstid äro lika starka som för en dylik bestämmelse beträffande

värnpliktstid. Detta har icke heller bestritts av socialstyrelsen.

Visserligen medgiver jag, att en viss fara för missbruk förefinnes vid en

utsträckning av undantagsbestämmelsen till sjukdomstid, därest tillräckligt

bindande föreskrifter icke lämnas angående sättet för styrkande av att medlem

verkligen varit sjuk under uppgiven tid. På grund härav anser jag det icke

vara tillrådligt att godtaga intyg örn sjukdomen från tvenne trovärdiga

män. I stället lärer krav böra uppställas på att sjukdomstid icke må borträknas

i andra fall än då sjukdomen styrkts genom intyg av legitimerad

läkare. Därigenom sjönas mig alla mera väsentliga möjligheter till missbruk

vara undanröjda.

Det torde icke vara berättigat att härvidlag söka en jämförelse med sjukkassorna

och hänvisa till att man i dessa kassor icke kunnat åtnöja sig

med ett krav på läkarintyg utan nödgats anlita särskilda sjukbesökare.

Det bör nämligen observeras, att ett sjukdomsfall i sjukkassan omedelbart

inverkar på understödsrätten, medan sjukdomsfallet i arbetslöshetskassan

endast kan tänkas utöva inflytande vid prövningen av understödsrätten

under ett senare inträffande arbetslöshetsfall. Genom att krav

uppställas på företeende av läkarintyg, nödgas medlemmen åsamka sig en

utgift, innan han uppnår, att sjukdomstiden vid framtida beräkning av understödsrätt

skall anses såsom obefintlig. Aven bortsett från svårigheten för

en frisk person att erhålla ett intyg av legitimerad läkare örn sjukdom, lärer

en arbetslös medlem icke vara hågad att påtaga sig utgiften för ett dylikt

intyg enbart nied tanke på den eventuella möjligheten att framdeles efter

ytterligare arbetsanställning därigenom kunna bliva understödsberättigad.

Å andra sidan kan jag icke finna, att kravet på läkarintyg är för strängt.

Tidigare har jag anfört, att faran för missbruk eljest icke kan anses vara

undanröjd. Jag vill här tillägga, att det endast torde vara de längre sjukdomsfallen,

vilka i förevarande avseende äro av större betydelse för medlemmarna.

I dylika fall torde en medlem ändock ofta vara föremål för läkarbehandling,

vadan kravet på läkarintyg i allmänhet icke lärer föranleda vare

sig extra besvär eller kostnader. Kortvarigare sjukdomsfall kunna vid beräkningen

av understödsrätt icke erhålla betydelse annat än för de relativt

fåtaliga medlemmar, vilka under de vid arbetslöslietsfallets inträdande senast

förflutna 12 månaderna i det närmaste men icke fullt erlagt 26 veckoavgifter.

Det synes vid sådant förhållande icke kunna anses såsom oskäligt, att kravet

på läkarintyg upprätthålles oberoende av sjukdomsfallets längd. Härigenom

vinnes även fördelen av enhetliga bestämmelser.

Till förebyggande av misstag vill jag framhålla, att jag med kravet på

läkarintyg självfallet endast avser den av mig förordade bestämmelsen, att

sjukdomstid skall borträknas vid prövningen av avgiftsvillkoret. Kravet på

läkarintyg bör därvid upprätthållas, vare sig sjukdomsfallet ligger i tiden

före eller efter den senaste arbetsanställningen. Däremot har jag icke härigenom

tagit ställning till frågan, vilka krav kassorna i allmänhet böra ställa,

innan fristämpling från avgift beviljas medlem, sorn åberopar sjukdom.

Enligt nuvarande bestämmelser borträknas sjukdomstid, som ligger efter

den senaste arbetsanställningen, oberoende av längden på sjukdomsfallet.

Detta synes mig även vara naturligt, då behovet av ett sådant borträknande

är som störst vid långvarigare sjukdomsfall. Samma bestämmelse synes mig

böra gälla, även örn sjukdomsfallet efterföljts av arbetsanställning. Med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

hänsyn till den kontroll, som här förutsättes, torde den begränsning till

sjukdomsfall om högst 12 månader, som angivits i ett uttalande av en kassarepresentant

i sociala rådet, icke vara erforderlig.

Av enahanda skäl som beträffande värnpliktstid erfordras, vid bifall till

förslaget örn rätt att borträkna sjukdomstid, en jämkning av bestämmelserna

i 23 § örn den tid, inom vilken den längsta understödstiden skall utmätas.

Y. Hänsynstagande till tid, under vilken kvinnlig medlem på grund av

barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete.

Angående kvinnors användande i arbete under viss tid före och efter

barnsbörd finnas bestämmelser meddelade i 17 § i lagen den 29 juni 1912

örn arbetarskydd. Där stadgas sålunda, att kvinna, som fött barn, icke må användas

till vissa i 10 § i lagen uppräknade slag av arbeten under de sex

första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att

hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja arbete. Vidare föreskrives,

att ledighet ej må förvägras kvinna, som genom intyg av läkare

eller barnmorska styrker, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom

två veckor eller att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor

och med hänsyn därtill har behov av ledighet från arbetet.

I förordningen örn erkända arbetslöshetskassor hava några bestämmelser

icke meddelats örn den inverkan på understödsrätten, som föranledes av att

kvinnlig medlem i samband med barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete.

Uppenbart är emellertid, att det i 14 § föreskrivna allmänna villkoret örn att

understöd icke må utgivas till annan medlem än den, som är arbetsför och

i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, skall tillämpas jämväl i förevarande

fall. Kvinnlig medlem, som på grund av lagbestämmelse icke får eller eljest

icke önskar hava förvärvsarbete, kan med hänsyn härtill icke bliva berättigad

till understöd från erkänd arbetslöshetskassa. Detta gäller givetvis, oberoende

av huru lång tid före och efter barnsbörden som kvinnan avhåller sig från

arbete.

Socialstyrelsen har förordat, att bestämmelser måtte intagas i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor örn den inverkan på understödsvillkorens

tillämpning, som havandeskap och tid efter barnsbörd borde hava.

Styrelsen har i sådant avseende föreslagit, dels att tidsperiod, omfattande

högst sex veckor före och sex veckor efter barnsbörd, varunder kvinnlig medlem

avhölle sig från förvärvsarbete, icke skulle inräknas i den tid, inom vilken

det föreskrivna antalet avgifter skall vara erlagt, dels att därav betingad jämkning

av bestämmelserna i 23 § örn den tid, inom vilken den längsta understödstiden

skall utmätas, måtte vidtagas, dels ock att en undantagsbestämmelse

måtte införas i fråga örn skyldigheten att beräkna ny karenstid efter

barnsbörd.

De skäl, som socialstyrelsen anfört till stöd för berörda förslag, hava återgivits

å sid. 20—21 i propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Socialstyrelsens förevarande förslag har tillstyrkts av ledamöterna i

sociala rådets sektion för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Departementschefen har anfört i propositionen:

Emot socialstyrelsens ifrågavarande förslag om införande i förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor av bestämmelser i skilda avseenden örn den

inverkan på understödsvillkoren, som havandeskap och tid efter barnsbörd

böra hava, har jag icke något att erinra. Den föreslagna tidsbegränsningen

i fråga örn rätten att vid avgiftsvillkorets prövning bortse från viss tid före

och efter barnsbörd finner jag vara väl avvägd. Lika med styrelsen anser

jag vidare, att någon tidsbegränsning icke bör göras i fråga örn undantaget

från skyldigheten att genomgå ny karenstid efter barnsbörd.

TI. Kätt till medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa för s. k.

statslösa personer.

Socialstyrelsen har föreslagit, att rätt måtte beredas personer, vilka icke

äro medborgare i något land eller s. k. statslösa personer, att ingå såsom medlemmar

i erkänd arbetslöshetskassa.

Styrelsen hade hittills tolkat bestämmelserna i 7 § punkt 5 — som från

lätt till medlemskap uteslöte utländsk medborgare, såvida han icke tillhörde

stat, med vilken sådan överenskommelse, som avses i 13 §, träffats —

på sådant sätt, att medlemskap i de erkända arbetslöshetskassorna förbehållits

svenska medborgare, samt medborgare i de stater, med vilka överenskommelse

enligt 13 § träffats. Ordalagen i 7 § punkt 5 lade emellertid icke

hinder i vägen för att statslösa personer beviljades medlemskap. Det torde

vid sådant förhållande för ändringens vidtagande icke erfordras annat än

ett uttalande, att hinder icke förelåge för statslösa personer att ingå såsom

medlemmar i erkända arbetslöshetskassor. Ett dylikt uttalande torde dock

icke böra avse andra statslösa personer än sådana, som innehade av ministern

för utrikes ärendena utfärdat främlingspass eller identitetscertifikat.

De skäl, som socialstyrelsen anfört för sin framställning i nu förevarande

hänseende, återfinnas å sid. 21—23 i propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Beträffande antalet statslösa personer i riket har socialstyrelsen uppgivit,

att detsamma icke torde vara synnerligen stort.

Vid sociala rådets sektionssammanträde har socialstyrelsens förslag i nu

berörda avseende tillstyrkts. En av ledamöterna (herr Brodén) har dock förklarat

sig anse, att frågan borde närmare utredas.

Departementschefen har i propositionen anfört:

De av socialstyrelsen anförda skälen för att statslösa personer skola berättigas

ingå såsom medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa synas mig vara bärande.

Då jag icke finner någon närmare utredning i frågan erforderlig, tillstyrker

jag alltså bifall till styrelsens förslag. I likhet med styrelsen anser jag, att

rätten till medlemskap bör förbehållas sådana statslösa personer, som innehava

av ministern för utrikes ärendena utfärdat främlingspass eller identitetscertifikat.

Såsom socialstyrelsen påpekat lärer för iindamålet icke erfordras någon

ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

VII. Bestämmelser örn ikraftträdande.

I fråga om de i propositionens författningsförslag intagna bestämmelserna

rörande ikraftträdandet har departementschefen anfört:

De föreslagna ändringarna i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor

torde böra träda i kraft den 1 juli 1936. De nya bestämmelserna skola alltså

tillämpas vid framställningar örn rätt till understöd, som göras efter nämnda

dag. För underlättande av arbetet i kassorna torde bestämmelserna örn

understödsrätt efter övergång från klass till annan böra efter den 1 juli 1936

tillämpas i den nya lydelsen, även örn övergången skett före sagda dag och

vare sig de nya bestämmelserna i det särskilda fallet äro för medlemmen

strängare eller mildare än vad som tidigare gällt.

*

De förslag till ändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor,

vilka framläggas i förevarande proposition, äro grundade på innehållet i en

framställning till Kungl. Majit från socialstyrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet

över sådana kassor. Socialstyrelsens förslag hava samtliga

godtagits av Kungl. Majit och förelagts riksdagen. I två hänseenden hava

emellertid ändringar, som gå utöver vad socialstyrelsen hemställt, föreslagits

i propositionen.

Till den del som Kungl. Majit i propositionen godtagit socialstyrelsens

framställning finner utskottet icke anledning till erinran.

Det ena av de två hänseenden, beträffande vilka Kungl. Majits förslag skiljer

sig från socialstyrelsens, har avseende å en utsträckning av undantagsbestämmelserna

i 22 § beträffande karenstiden till att gälla jämväl vid organiserat

korttidsarbete. Socialstyrelsen har ansett sig icke böra tillstyrka sådan utsträckning

av nämnda undantagsbestämmelsers giltighetsområde. Utskottet

finner emellertid de skäl, som departementschefen anfört i förevarande hänseende,

bärande och ansluter sig därför härutinnan till departementschefens

ståndpunkt.

Propositionens och socialstyrelsens förslag skilja sig vidare fran varandra

beträffande spörsmålet, huruvida vid prövning av avgiftsvillkoret sjukdomstid

skall borträknas från den tid, inom vilken föreskrivet antal avgifter skall

vara erlagt, i sådana fall, då en försäkrad innehaft arbete efter sjukdomens

upphörande. Departementschefen har för sin del föreslagit, att sjukdomstid

under sådana förhållanden skall få borträknas, då sjukdomen styrkts genom

intyg av legitimerad läkare. Utskottet anser, att en bestämmelse av föreslaget

innehåll icke erbjuder tillräckligt skydd mot missbruk. Försiktigheten bjuder

att i fråga örn en så ny försäkringsform som den förevarande icke efter så

kort tid i detta avseende avvika från den ståndpunkt, som Kungl. Majit och

riksdagen intogo vid försäkringens införande. Med hänsyn till vad sålunda

anförts finner utskottet sig böra avstyrka Kungl. Majits förslag i nu förevarande

hänseende. Härav föranledes viss ändring av den i propositionen

föreslagna lagtexten beträffande delar av 21 och 23 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23, If

Mot propositionsförslagets lagtext i övrigt samt mot ingress, övergångsbestämmelser

och rubrik bar utskottet i sak intet att erinra.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1931 (nr 261)

om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom. samt 22 och 23 §§ förordningen

den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem utgiva understöd

endast därest han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå

veckoavgifter, och under villkor tillika att avgifter, motsvarande minst tjugusex

veckoavgifter, erlagts för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande

föi-flutna tolv månaderna.

Sistnämnda villkor skall icke gälla, då medlem, som är berättigad till

daghjälp, erhåller arbete för högst aderton dagar samt omedelbart efter

arbetets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp.

Med avseende å berörda villkor Där sjukdom varit orsaken till den

skall vidare iakttagas, dels att i den sista arbetsanställningens avbrytande

tid, inom vilken det föreskrivna an- eller inträffat under tiden efter dennas

talet avgifter skall vara erlagt, icke upphörande, skall vid tillämpning av

skall inräknas tid, då medlem full- nämnda villkor bortses från den tid,

gjort värnpliktstjänstgöring eller en- medlemmen av sådan anledning varit

ligt av legitimerad läkare utfärdat in- förhindrad åtaga sig arbete,

tyg varit på grund av sjukdom för- Med avseende å berörda villkor

hindrad att utföra förvärvsarbete skall vidare iakttagas, dels att i den

eller intill högst sex veckor före och tid, inom vilken det föreskrivna anhögst

sex veckor efter barnsbörd av- talet avgifter skall vara erlagt, icke

hållit sig från sådant arbete, dels ock skall inräknas tid, då medlem fullatt

arbetslösheten, då medlem på gjort värnpliktstjänstgöring eller inglund

av bestämmelserna i 15 § första till högst sex veckor före och högst

stycket varit avstängd från understöd, sex veckor efter barnsbörd avhållit

skall anses hava inträtt först vid av- sig från förvärvsarbete, dels ock att

stängningstidens slut

arbetslösheten, då medlem på grund

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 23—24.

682 86 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

jfndra lagutskottets utlåtande AV 23.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

av bestämmelserna i 15 § första

stycket varit avstängd från understöd,

skall anses hava inträtt först vid avstängningstidens

slut.

Där medlem övergår från klass med lägre daghjälp till klass med högre

daghjälp eller från klass med begränsade försäkringsförmåner till klass med

större sådana förmåner, må daghjälp enligt bestämmelserna i den klass,

till vilken medlemmen övergår, ej utgivas till honom, förrän han efter övergången

erlagt avgifter, motsvarande minst tjugu veckoavgifter. Övergår

medlem däremot till klass med lägre daghjälp eller mera begränsade försäkringförmåner,

skola bestämmelserna i denna klass omedelbart tillämpas

å honom.

22 §.

Daghjälp må —--kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa---äga giltighet.

Yad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning,

då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller arbete för

högst aderton dagar eller på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring

eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i

denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp samt omedelbart

efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp.

Innesluter understödsförening,--- — regelbundet förekommer.

23 §.

Daghjälp må---karenstiden förlängts.

Ej må---nittio dagar.

Har medlem---tillgodoräknas honom.

Vid tillämpning av bestämmelserna Vid tillämpning av bestämmelserna

i denna paragraf må i den tid, inom i denna paragraf må i den tid, inom

vilken den längsta understödstiden vilken den längsta understödstiden

skall beräknas, icke inräknas tid, då skall beräknas, icke inräknas tid, dä

medlem fullgjort värnpliktstjänstgö- medlem fullgjort värnpliktstjänstring

eller enligt av legitimerad läkare göring eller intill högst sex veckor

utfärdat intyg varit på grund av sjuk- före och högst sex veckor efter barnsdom

förhindrad att utföra förvärvs- börd avhållit sig från förvärvsarbete,

arbete eller intill högst sex veckor

före och högst sex veckor efter barnsbörd

avhållit sig från sådant arbete.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1936. Bestämmelserna i 21 §

1 mom. fjärde stycket skola efter

sagda dag tillämpas, även örn övergången

från klass till annan skett

tidigare.

(Utskottets förslag.)

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1936. Bestämmelserna i 21 §

1 mom. femte stycket skola efter

sagda dag tillämpas, även örn övergången

från klass till annan skett

tidigare.

Stockholm den 20 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, Sam Larsson,

Hagman, P. Sandström, Norman, Karl Bodin och Carlström* ;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården,

Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Sollefteå, Molander och

Thorell.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Hage, Olovson i Västerås, Pettersson

i Hällbacken och Molander, vilka ansett,

a) att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn lydelsen

av 21 § 1 mom. i förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor;

samt

b) att utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»De förslag--- — (lika med utskottet)--- — departementschefens

ståndpunkt.

Propositionens och socialstyrelsens förslag skilja sig vidare från varandra

beträffande spörsmålet, huruvida vid prövning av avgiftsvillkoret sjukdomstid

skall borträknas från den tid, inom vilken föreskrivet antal avgifter skall

vara erlagt, i sådana fall, då en försäkrad innehaft arbete efter sjukdomens

upphörande. Departementschefen har för sin del föreslagit, att sjukdomstid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

under sådana förhållanden skall få borträknas, då sjukdomen styrkts genom

intyg av legitimerad läkare. Till stöd härför har departementschefen anfört

bland annat, att ett sjukdomsfall i en arbetslöshetskassa kan tänkas utöva

inflytande endast vid prövningen av understödsrätten under ett senare inträffande

arbetslöshetsfall samt att det endast torde vara de längre sjukdomsfallen,

vilka i förevarande avseende vore av större betydelse för medlemmarna.

Utskottet finner de av departementschefen sålunda och i övrigt anförda

skälen vara bärande. Genom att krav uppställts på företeende av läkarintyg

anser jämväl utskottet, att faran för missbruk måste anses vara undanröjd.

Utskottet vill vidare påpeka olämpligheten av att sjukdomstid behandlas på

olika sätt i det fall, att en medlem blir arbetslös omedelbart efter sjukdomsfallets

upphörande, och i det fall, att han lyckats efter sjukdomen erhålla en

eller annan dags arbete, innan arbetslösheten inträffar. Utskottet erinrar

vidare om att den av departementschefen föreslagna bestämmelsen innefattar

en skärpning i förhållande till vad som för närvarande gäller, nämligen i så

måtto, att sjukdomstid för att kunna borträknas måste styrkas med läkarintyg

jämväl i det fall, att en medlem blivit arbetslös omedelbart efter sjukdomens

upphörande. Utskottet vill slutligen påpeka olämpligheten av att

värnpliktstjänstgöring och sjukdomsfall, vilka båda omständigheter oberoende

av något vållande från medlemmens sida förhindra honom att erlägga avgifter

till kassan, icke i fortsättningen liksom hittills skulle komma att behandlas

enligt enhetliga bestämmelser. Härtill kommer, att socialstyrelsen ansett

starka skäl i och för sig tala för en utsträckning av ifrågavarande undantagsbestämmelse

att gälla jämväl beträffande sjukdomstid.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört vill utskottet tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn borträknande jämväl av sjukdomstid

från den tid, inom vilken föreskrivet antal avgifter skall vara erlagt.

Mot propositionsförslagets---(lika med utskottet)---att erinra.»

2) av herr Hagman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten