Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i förordningen om blindhetsersättning.

1936-03-24 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:25, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i förordningen om blindhetsersättning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 193C kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

förordningen om blindhetsersättning.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

287, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wang son, Otto, hemställt,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn sådana

kompletterande bestämmelser i förordningen den 20 april 1934 om blindhetsersättning,

att rätten till dylik ersättning göres beroende av objektiva,

av läkare — helst ögonläkare — efter undersökning fastställda faktorer,

främst den uppmätta synskärpan.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av medicinalstyrelsen. För innehållet i ett av styrelsen

avgivet yttrande lämnas redogörelse här nedan. I

I 1 § av förordningen örn blindhetsersättning stadgas, att den, som saknar

synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt

att han saknar ledsyn, i förordningen anses som blind samt att han, där

ej i förordningen annorlunda stadgas, är berättigad till blindhetsersättning.

Ersättningen utgår med ett belopp av femhundra kronor för år räknat.

Ansökan örn blindhctsersättning skall enligt 3 § ingivas till pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden är eller (i vissa

fall) författningsenligt skall vara mantalsskriven. Ansökningen skall innehålla,

bland annat, nödiga upplysningar för bedömande av sökandens rätt

till blindhetsersättning. Där så prövas nödigt, skall sökanden jämväl förete

läkarintyg.

Det åligger enligt 4 § pensionsnämnden att snarast möjligt till pensionsstyrelsen

avgiva utlåtande rörande sökandens rätt till blindhetsersättning.

Finner pensionsstyrelsen sökanden berättigad till blindhetsersättning, skall

styrelsen enligt 6 § utfärda bevis att ersättning blivit honom tillerkänd.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sand. 2 avd. Nr 25. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Över pensionsstyrelsens beslut må klagan ej förås av enskild sakägare

(8 §)•

I den proposition, nr 79, varigenom förslag till förordning om blindhetsersättning

förelädes 1934 års riksdag, omnämndes* att på grundval av

tidigare utredningar ett förslag i ämnet år 1933 upprättats å socialdepartementets

lagbyrå. I nämnda förslag, som fanns fogat som bilaga till propositionen,

hade frågan örn bestämning av begreppet blindhet ingående behandlats

(sid. 47—53).

I propositionen anfördes (sid. 17—18), att av 1933 års utredning framginge,

att de blindhetsdefinitioner, som kommit till användning i vissa främmande

länder, antingen — ehuru mera sällan —- vore av ekonomisk innebörd

eller också anknöte till mer eller mindre noggrant angivna medicinska

bestämningsgrunder.

Beträffande de medicinska beslämningsgrunderna må ur 1933 års utredning

återgivas följande:

Bland definitioner av medicinsk innebörd må nämnas en i vår världsdel

ofta förekommande, enligt vilken den betraktas som blind, »vilken saknar

förmåga att finna sig tillrätta på obekanta platser» (= saknar ledsyn) eller

»som icke kan räkna fingrar (ibland mot en svart bakgrund) på en meters

avstånd». Dylika definitioner ha kommit till användning i Tyskland, Österrike,

Schweiz, Norge och Polen vid folkräkning, samt i Frankrike (i vissa

fall), Belgien, Tjeckoslovakien, Grekland och Ungern (i dessa länder är

emellertid ingen officiell blindhetsdefinition fastslagen). I Danmark anses

vuxna som blinda när deras synskärpa är mindre än <760. (För att bestämma

synförmåga brukar man ofta förfara på följande sätt. En normalt seende

människa kan under normala ljusförhållanden och mot en mörk bakgrund

räkna fingrar på c:a 60 meters avstånd. En person, som kan räkna fingrar

på allenast 1 meters avstånd, har således allenast 1Uo synskärpa o. s. v.). I

Kanada tillämpas en likadan norm av tile National Institute for the Blind.

Bland särskilda definitioner för krigsblinda må nämnas den i Tyskland

»syn icke mer än V25 av den normala» samt den i Italien »organiska och

obotliga förändringar av båda ögonen med en försvagning av synskärpan

så, att fingrar knappast kunna räknas på kort avstånd». I Lettland anses

en persons öga vara blint för militärtjänst, örn dess synskärpa är mindre

än Vao. I Nederländerna definieras blindhet för vuxna som »synskärpa i det

bättre ögat, sedan ljusbrytningsfel rättats, av 11,2/eo eller mindre, om synfältet

är normalt». I New Zealand definieras total blindhet för pensionändamål

som »en grad av permanent och ohjälplig synskada, vid vil

synförmågan på vardera ögat icke är större än Ve0».

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen

nr 79 angående begreppet blindhet:

Med stöd av den utredning, som i 1933 års förslag åvägabragts rörande

bestämningen av begreppet blindhet, ansluter jag mig till förslagets ståndpunkt

att såsom blind anse den, som saknar synförmåga eller vars synförmåga

är så nedsatt, alt han saknar ledsyn. I anledning av vad flertalet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

o

blindorganisationer anfört därom, att ledsyn skulle saknas icke såsom i

motiveringen till förslaget angives först vid en nedsättning av synskärpan

till under 2/oo utan redan vid 6/ao och därunder, vill jag framhålla, att vid

författningens tillämpning huvudvikten givetvis bör läggas på bestämmelsen

i själva författningstexten d. v. s. på den omständigheten, huruvida

ledsyn saknas eller ej, alltså huruvida synnedsättningen kan anses vara så

betydande, att den omöjliggör tillrättafinnande utan hjälp på gata eller

främmande plats. Skulle detta förhållande vara för handen i ett fall, då

synförmågan uppgår till eller överstiger 2/eo, bör vederbörande vara berättigad

till ersättning. Vidare torde det kunna förväntas, att i tveksamma

fall en person hellre hänföres under förordningen än uteslutes därifrån. En

ej alltför snäv tillämpning av stadgandet synes sålunda böra förutsättas.

Propositionen och en i anledning av densamma väckt motion (II: 533) behandlades

av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 14 på denna punkt

anförde, att det med hänsyn till den utredning, som förekommit i ärendet

rörande bestämningen av den kategori personer, vilka skulle komma i åtnjutande

av blindhetsersättning, anslöte sig till det i propositionen framlagda

lagförslaget.

Utskottets ståndpunkt godkändes av riksdagen.

Förordningen örn blindhetsersättning utfärdades därefter den 20 april

1934 och trädde i kraft den 1 januari 1935.

I sitt till utskottet avgivna yttrande har medicinalstyrelsen andragit:

Efter samråd med medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, docenten

K. G. Ploman, får styrelsen anföra följande.

De av motionären anförda motiven förtjäna otvivelaktigt ett visst beaktande,

men någon ändring av förordningen örn blindhetsersättning finner styrelsen

icke erforderlig. Däremot skulle ett cirkulär till pensionsnämnderna,

innehållande råd och anvisningar hur utredning bör verkställas för vinnande

av klarhet rörande förutsättningarna för erhållande av blindhetsersättning,

vara av stort praktiskt värde. Sådant cirkulär bör lämpligen

utfärdas av pensionsstyrelsen, eventuellt efter medicinalstyrelsens hörande.

Medicinalstyrelsen får alltså för sin del tillstyrka att ifrågavarande motion

icke måtte föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att i föreslagna

skrivelsen uttalas önskvärdheten av att ett cirkulär av ovanangivet innehåll

blir vederbörligen utfärdat och offentliggjort.

Årets riksdag har efter framställning av Kungl. Majit (femte huvudtiteln

punkt 43, sid. 104) beviljat ett förslagsanslag å 1 450 000 kronor för nästa

budgetår till ersättning ål blinda m. m. Antalet blindhetsersättningar har

därvid beräknats till 2 900.

Beträffande pensionsstyrelsens intill den 1 innevarande mars meddelade

beslut i anledning av ansökningar örn blindhetsersättning får utskottet lämna

följande uppgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Avs

1 a g n a a

n s ö k n i n

gar

Bifall-

Ej

Skol-

Blind

Dryc-

Inta-

För

na an-

piik-

efter

ken-

gen å

hög in-

Annan

Sum-

sök-

tig,

60 år

skap,

Wstalt,

koms t,

orsak

ma

ningar

1 $

2§c)

2 § d)

2 § g)

2 § i)

2 §1)

1934 december.........

112

1935 januari...........

4

—

7

—

6

—

1

18

699

februari ..........

22

1

23

—

8

5

—

59

695

mars.............

33

—

40

1

8

4

—

86

608

april..............

40

1

42

—

9

2

—

94

263

maj..............

21

1

26

—

2

4

—

54

161

juni..............

9

—

8

—

1

2

—

20

78

juli ..............

5

—

9

—

3

—

--

17

87

augusti...........

19

3

15

—

3

1

—

41

99

september ........

9

—

16

—

—

—

—

25

79

oktober ..........

14

1

24

—

1

—

1

41

49

november ........

10

—

6

—

—

1

—

17

75

december.........

7

—

16

1

1

2

—

27

17

193

7

232

2

42

21

2

499

3 022

1936 januari...........

2

—

5

—

2

—

1

10

45

februari ..........

4

—

3

—

—

1

—

8

23 |

Kungl. Majit och riksdagen hava så nyligen som år 1934 efter noggrann

prövning av olika möjligheter bestämt, att enligt förordningen om blindhetsersättning

den skall anses såsom blind, vilken saknar synförmåga eller

vars synförmåga är så nedsatt, att han saknar ledsyn. Enligt utskottets

mening hava icke förebragts skäl, som böra föranleda riksdagen att beträffande

själva begreppet blindhet ifrågasätta ändring i gällande lagstiftning.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att — på sätt

föredragande departementschefen anfört i 1934 års proposition — vid tilllämpningen

av förordningens bestämmelser i tveksamma fall en person hellre

skall hänföras under densamma än uteslutas därifrån.

I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen anfört i avgivet yttrande

över motionen anser utskottet, att det skulle vara av stort praktiskt värde

för pensionsnämnderna, som hava att avgiva utlåtande till pensionsstvrelsen

rörande sökandes rätt till blindhetsersättning, att äga tillgång till råd

och anvisningar — lämpligen i form av ett cirkulär, utarbetat av pensionsstyrelsen

efter medicinalstyrelsens hörande — huru utredning bör verkställas

för att vinna klarhet i fråga örn förutsättningarna för erhållande av blindhetsersättning.

I sådant hänseende skulle ett dylikt cirkulär även för läkarna

kunna vara av värde.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, 1:287,

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att genom Kungl.

Majits försorg ett cirkulär måtte utarbetas, innehållande råd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskott el s utlåtande Nr 26.

5

och anvisningar huru utredning bör verkställas för att vinna

klarhet i fråga om förutsättningarna för erhållande av blindhetsersättning.

Stockholm den 24 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén*, Sigfrid

Hansson*, Sam Larsson*, P. Sandström, Norman* och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Sandström i Sollefteå, Molander och

Gardell i Gahns, fru Nordgren samt herrar Hassler*, Hermansson* och Johansson

i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:137 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring i förordningen om blindhetsersättning. a1 i texten