Andra lagutskottets utlåtande Nr 26
1936-03-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1936:26, Andra lagutskottets utlåtande Nr 26
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1936 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering
av lagen örn arbetarskydd.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 50 i första
kammaren av herrar Nilsson, Theodor, och Wangson, Otto, samt nr 101
i andra kammaren av herr Lind m. fl.
1 motionerna, vilka äro likalydande, har anförts:
Ar 1931 företog riksdagen en omfattande revision av lagen om arbetarskydd
av den 29 juni 1912. Utan tvivel voro flertalet av de förändringar,
som då företogos, till nytta och gagn för dem, som äro sysselsatta inom
lagens tillämpningsområde.
... erfarenheter, som gjorts, sedan de nya bestämmelserna trädde i tilllampnmg,
ha dock ådagalagt, att ifrågavarande lag på vissa punkter är i behov
av komplettering för att kunna bereda arbetarna det skydd och den
trygghetslagen avser att skänka. Sålunda måste det anses som ett betänkligt
förhållande, att arbetsgivarna kunna ålägga de anställda att utan tillsyn
utföra ofta riskfyllt arbete vid maskin. Framför allt måste en sådan ordnmg
betecknas såsom otillfredsställande, då arbetet utföres nattetid.
Då de skyddsanordningar, som lagen ålägger arbetsgivarna att vidtaga till
skydd mot olycksfall och ohälsa, äro en kostnadsfråga, uppstå ofta svårigheter
för dessa att uppfylla sina skyldigheter. Härigenom uppstår helt naturligt
ökad risk för olycksfall. Men även örn allt, som rimligen kan begäras
blivit gjort för att minska olycksrisken, förefinnes dock denna i viss mån.
Den kan aldrig helt elimineras.
Den bestämmelse i lagen örn arbetsskydd, som förpliktigar företagarna
att vidtaga säkerhetsåtgärder av här ifrågavarande art av arbete, återfinnes
i nämnda lags 3 § första stycket. Förenämnda stadgande är dock hållet i
alltför allmänna ordalag för att dessa skola känna sig förpliktade att vidtaga
möjligast effektiva åtgärder. Exempel härå saknas ingalunda. Inom textilindustrien
förekommer ofta att arbetare beordras till arbete vid maskin
nattetid (därvid de ensamma få utföra arbetet). Skulle olycksfall därvid
inträffa, kunde detta medföra högst betänkliga konsekvenser för den skadade.
Det synes rimligt, att arbetsgivarna på ett eller annat sätt ålades sörja
för större trygghet för arbetarna. Önskligt vore att minst två arbetare ständigt
vöre tillstädes i samma arbetslokal, då den ene vid olycksfall snabbt
kunde bringa den andre möjligast effektiva hjälp. Örn inte detta av ekonomiska
eller andra skäl skulle låta sig göra, borde under alla förhållanden i
•agen föreskrivas skyldighet för arbetsgivarna alt genom nattvakt eller på
annat sätt ordna betryggande övervakning och tillsyn.
Bihang till riksdagens protokoll 19,16. 9 sand. 2 and. Nr 26. 1
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
2
Det linnes anledning att antaga, att liknande förhållanden förekomma
även inom andra områden av näringslivet. Detta problem har vid skilda
tillfällen under årens lopp varit föremål för diskussion och överväganden
såväl inom arbetarnas organisationer som inom det ämbetsverk, som har att
handlägga hithörande spörsmål. 1 vilken utsträckning arbete ordnat på här
antytt sätt förekommer, är emellertid icke ådagalagt. Icke heller torde det
finnas någon tillförlitlig statistik över vid dessa arbeten inträffade olycksfall.
En utredning av här ifrågavarande spörsmål synes sålunda vara av behovet
påkallad.
Motionerna utmynna i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit måtte verkställa en allsidig utredning
i ärendet samt till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av socialstyrelsen. Utskottet har därjämte lämnat
svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige tillfälle att
yttra sig över motionerna. För innehållet i de yttranden, som i anledning
härav kommit utskottet tillhanda, lämnas redogörelse här nedan.
Arbetarskyddslagen innehåller i 3—7 §§ föreskrifter till förekommande av
olycksfall och ohälsa i arbete.
3 § har följande lydelse:
Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler, maskiner
och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan
anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall
och ohälsa i arbetet.
Det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt
låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande
av olycksfall och ohälsa i arbetet.
I 4 § stadgas:
Till förekommande av olycksfall i arbetet skall av arbetsgivare särskilt
iakttagas:
a) Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall eller
genom nedstörtande föremål, skola, i den mån arbetets natur sådant medgiver,
nödiga skyddsinrättningar anordnas, såsom att golvöppningar, ställningar,
gallerier, hissar och dylika förses med betryggande hägnad samt att
ledstänger anbringas i trappor.
b) Hissar, kranar, hängbanor och andra därmed jämförliga transportanordningar
skola underkastas besiktning och provning på sätt, som kan
anses betryggande; och skall å dem finnas på lämpligt ställe tydligt angivet
den bärighet i vikt, varför de vid senaste besiktning godkänts, jämte dagen
för denna besiktning ävensom, då de äro avsedda för persontrafik, det antal
personer, som utan fara kan på en gång begagna dem.
c) Ställningar, stegar och dylikt skola med hänsyn till material, konstruktion
och utförande erbjuda betryggande säkerhet.
d) Kar, bassänger och andra öppna kärl, vilka med hänsyn till läge och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
3
innehåll eller djup medföra fara, skola, därest så lämpligen kan ske, vara
behörigen kringgärdade.
e) För arbetarnas räddande vid eldsvåda skola sådana åtgärder träffas,
som med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet
samt arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande, såsom anordnande
av verksamt brandalarm, tillfredsställande utrymningsvägar, lätt tillgängliga
och lätt öppnade utgångar och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra
trappor och dylikt.
f) Gångar i arbetslokaler skola vara så breda och höga, att arbetarna icke
utsättas för att skadas av i gång varande maskinella anordningar. Golv i
arbetslokal skall, särskilt i närheten av farliga maskiner och å andra farliga
platser, hållas i sådant skick, att arbetarna ej utsättas för att snava
eller halka.
g) Motorer, maskiner, transmissioner och andra mekaniska hjälpmedel,
vilkas rörliga delar medföra fara för arbetarna, skola kringgärdas eller eljest
så anordnas, att såvitt möjligt den med dem förbundna faran undanröjes.
h) Elektriska maskiner, apparater och ledningar skola vara så anordnade,
alt arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk ström.
i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjort sätt
tillkännagivas i varje arbetslokal, dit drivkraft förmedelst transmissionen
överföres. Är transmission, som kan medföra fara, ej på betryggande sätt
inskyddad, skola tillfredsställande anordningar för skyndsamt stannande av
densamma finnas vidtagna inom arbetslokalen.
k) Arbetsmaskin, som medför fara för arbetarna, skall såvitt möjligt vara
försedd med inrättning ej mindre för dess hastiga stannande än även till
förhindrande av oavsiktlig igångsättning.
Svänghjul, remskivor och andra roterande maskindelar må icke givas
annan belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda tillfredsställande
säkerhet.
l) För till- och frånslagning av transmissionsrem eller -lina skall, där
sådan åtgärd är förenad med fara, finnas ändamålsenlig anordning.
m) Därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas, medan
den är i gång, skola, där sådant är möjligt, åtgärder vara vidtagna till förekommande
av olycksfall.
n) Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som genom
explosion kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn till material, konstruktion
oell utrustning erbjuda betryggande säkerhet och för den skull underkastas
besiktning och provning på sätt, som för utrönande av dess säkerhet
i berörda avseenden kan anses tillfyllestgörande.
o) Tillfredsställande belysning skall finnas anordnad.
p) Vid förflyttning av tunga föremål skall tillses, att arbetet ordnas och
ledes på betryggande sätt samt att för arbetet använda redskap erbjuda
tillräcklig .säkerhet.
q) Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses medföra
fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig erfarenhet, ej användas,
med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning.
r) Vid arbete, däri arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom explosiva,
eldfarliga, giftiga eller frätande ämnen, skola sådana åtgärder vara
vidtagna, att denna fara i möjligaste mån undanröjes.
I 5 § stadgas örn vad arbetsgivare .särskilt skall iakttaga till förekommande
av ohälsa i följd av arbetet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
Enligt 6 § skola, där så finnes nödigt, i arbetslokal eller å annan lämplig
plats anslås föreskrifter örn vad arbetarna böra iakttaga för att undvika
olycksfall och ohälsa i arbetet. Ä särskilt farliga ställen skola anbringas
anslag, som uppmana till synnerlig försiktighet.
I’ innes för tillämpning av 3 § i avseende å visst slag av sysselsättning eller
användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal behov av
närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§ stadgas, må enligt 7 § 1 mom.
Konungen utfärda sådana föreskrifter.
Tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma
meddelade föreskrifter utövas enligt 23 §, under överinseende och ledning av
yrkesinspektionens chefsmyndighet (socialstyrelsen), av yrkesinspektionens
befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan.
Socialstyrelsen har i sitt över motionerna avgivna yttrande efter en sammanfattning
av innehållet i motionerna anfört:
I lagen om arbetarskydd finnes ingen särskild bestämmelse rörande arbetes
utförande av ensam person. Skulle emellertid uppenbar fara för olycksfall
föreligga för arbetare vid utförande ensam av visst arbete, måste det på
grund av det allmänna stadgandet i 3 § första stycket nämnda lag anses
åligga arbetsgivaren att vidtaga erforderliga åtgärder till arbetarens skyddande.
Från yrkesinspektionens sida kan följaktligen med stöd av nämnda
stadgande ingripande ske i förevarande avseende. Några närmare regler för
ett sådant ingripande har man emellertid hittills icke ansett sig kunna uppställa,
utan lia förutsättningarna därför bedömts med hänsyn till förhållandena
i varje särskilt fall. Härvid lia tagits i övervägande arten och graden
av den olycksfallsrisk, som varit för handen vid arbetet i fråga, liksom
även den särskilda risk, för vilken ensam person kunnat anses vara utsatt,
därest han skulle drabbas av olycksfall (såsom svårighet att tillkalla hjälp
eller sannolikhet för att ej bliva upptäckt).
Landsorganisationen i Sverige har tillstyrkt, att en utredning i ärendet i
enlighet med vad i motionerna yrkats måtte beslutas av riksdagen.
Svenska arbetsgivareföreningen har inledningsvis redogjort för huvudinnehållet
i motionerna samt därefter anfört:
Det kan icke förnekas, att det här och var inom olika industrier förekommer,
att arbetare ensam handhar sådant arbete, som är mer eller mindre
riskfyllt. Förekomsten härav är, så långt vår erfarenhet räcker, dock föga
omfattande, särskilt när fråga är örn nattarbete. Att arbetare inom textilindustrin
beordras att ensam sköta en maskin nattetid ifrågakommer väl,
men dock endast undantagsvis. Vi kunna därför icke vitsorda motionärernas
uppgift örn, att dylikt riskfyllt nattarbete skulle vara särskilt ofta förekommande
inom textilindustrin. Denna industri kan för övrigt uppvisa en särskilt
låg olycksfallsrisk.
1 de fall, då riskfyllt arbete kommer till utförande utan omedelbart tillsyn,
är detta betingat av arbetsförhållandenas natur. Ett förbud häremot skulle
kräva antingen helautomatisering av arbetet, där sådant läte sig göra, eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Amira lagutskottets utlåtande AV 26''.
o
ock en dubblering av arbetsstyrkan. Båda åtgärderna skulle medföra en betydande
kostnadsökning för de berörda företagen. Särskilt orimliga skulle
de ekonomiska konsekvenserna bliva av ett generellt förbud, som även omlattar
sådant på dagen pågående arbete, vilket utföres av ensam arbetare
utan omedelbar tillsyn.
De faktiska arbetsförhållandena giva enligt vår mening icke anledning till
en framställning av det slag, varom här är fråga. Arbetarnas säkerhet tillgodoses
genom fortlöpande kontroll av yrkesinspektionen. Från yrkesinspektörernas
sida lia — så vitt vi känna — inga anmärkningar framställts i förevarande
hänseende.
Men även örn arbetsförhållandena å enstaka arbetsplatser skulle kunna
motivera en bättre tillsyn över i riskfyllt arbete ensamt sysselsatt arbetare,
kail sådant förhållande enligt vår åsikt icke i någon mån motivera en lagändring.
Arbetarskyddslagens bestämmelser äro, såvitt vi kunna finna, sådana,
att de på tillfredsställande sätt garantera ett effektivt arbetarskydd
även i det hänseende, varom motionerats. Sålunda ålägges arbetsgivaren i
3 § att iakttaga allt, som kan anses vara av nöden för att skydda hos honom
sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Denna föreskrift
efterföljes i 4 och 5 §§ av exempel på vad som under olika arbetsförhållanden
särskilt bör iakttagas. Denna exemplifiering är icke uttömmande. Till
en början kunna dessa bestämmelser, när helst anledning därtill finnes,
kompletteras av socialstyrelsens anvisningar. Åtlydas ej yrkesinspektionens
föreskrifter, har socialstyrelsen makt att förbjuda visst arbetsförfarande, så
framt ej erforderliga skyddsåtgärder vidtagits. Brott mot detta förbud är
straffbelagt. Därtill kommer emellertid, att Konungen enligt 7 § äger att
med stöd av 3 §:s allmänna bestämmelser utfärda generella föreskrifter vid
sidan av dem, som äro särskilt angivna i lagen. Då åliggandet i 3 § utan
tvivel omfattar även åtgärder, som äro avsedda att mildra verkningarna av
ett olycksfall — här talas örn skydd mot ohälsa och i 5 § framdragas sorn
exempel härå anordningar, som tjäna såsom första hjälp vid olycksfall —
kan Konungen i mån av behov lämna föreskrifter om tillsyn över ensam
arbetande. Denna utformning av lagstiftningen med en allmän bestämmelse,
som vid behov kan konkretiseras genom en snabb författningsåtgärd, har
ansetts sorn den lämpligaste. Med hänsyn till de olikartade förhållanden, å
vilka lagen är avsedd att tillämpas, och den hastighet, som kännetecknar det
tekniska framåtskridandet, föreslog redan yrkesfarekommittén, att i lagen
borde intagas en mera allmänt hållen skyddsbestämmelse med viss exemplifiering,
medan »specialföreskrifterna, vilka närmast vore att anse såsom regler
för de allmängiltiga bestämmelsernas tillämpning på vissa områden och
vilka måste kunna lätt ändras och fullständigas för att följa teknikens rastlösa
utveckling, borde få utfärdas under enklare och mindre tidsödande former
än dem, som gällde för lagars åstadkommande». Vid den ändring, som
bl. a. 7 § undergick 1931, framhävdes, att den Konungen tillkommande funktionen
ej skulle inskränkas till föreskrifter endast för det särskilda fallet,
utan borde skyddsbestämmelser även av mera generell natur av praktiska
skäl kunna meddelas av Konungen. Det förutsattes dock, att sådan åtgärd
icke skulle komma i fråga annat än då verkligt behov förelåge.
Då vi sålunda med stöd av det ovan anförda ej finna något som helst
skid till ändring av arbetarskyddslagen i det av motionärerna angivna hänseendet:
och påkallade utredning därför är omotiverad, få vi för vår del avstyrka
bifall lill do väckta motionerna.
6
Andra lagutskottets utlåtande A''r 26.
Utskottet.
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 11, sid. 17) har
föredragande departementschefen, statsrådet Möller, i sammanhang med frågan
örn medelsbehovet beträffande yrkesinspektionens omkostnader anfört,
bland annat:
Innan jag går till en uppskattning av medelsbehovet, vill jag erinra, att
frågan om en effektivisering av yrkesinspektionen varit föremål för uppmärksamhet
sedan flera år. Sålunda föreligger ett av socialstyrelsen i ämnet
utarbetat förslag, vilket dock med hänsyn till de med dess realiserande förenade
kostnaderna hittills icke blivit föremål för statsmakternas prövning.
Då en utredning rörande socialstyrelsens organisation pågår, vilken utredning
jämväl kommer att beröra förevarande spörsmål, torde styrelsens förslag
av denna anledning ej böra upptagas till avgörande förrän i samband
med de organisationsfrågor, som utredningen i övrigt omfattar. Emellertid
synas mig vägande skäl tala för att en detalj i effektiviseringsproblemet
redan nu blir föremål för uppmärksamhet. Jag syftar härvid på att bereda
tillfälle till ökat antal tjänsteresor vid yrkesinspektionen.
Departementschefen föreslog en höjning av de till reseersättningar avsedda
medlen med 18 300 kronor. — Det begärda anslaget har därefter beviljats
av riksdagen.
1 motionerna har yrkats utredning rörande komplettering av lagen örn
arbetarskydd för att lämna arbetarna den trygghet, som lagen avser att
skänka, därvid särskilt framhållits, att behov av ändring föreligger för att
bereda ökat skydd, då en arbetare ensam utför arbete i en arbetslokal. Ehuru
i gällande arbetarskyddslag icke finnes någon särskild bestämmelse rörande
de fall, då arbete utföres av ensam person, måste det på grund av det allmänna
stadgandet i 3 § första stycket i lagen åligga arbetsgivare att, örn
uppenbar fara för olycksfall under nämnda förhållande skulle anses föreligga,
vidtaga erforderliga åtgärder för att skydda arbetaren. Med stöd av
nämnda stadgande kan sålunda redan nu ingripande ske från yrkesinspektionens
sida för att förebygga den större
förenad med sådant arbete, som utföres av ensam person.
Frågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen
än vad som nu ernås är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Riksdagen har emellertid på framställning från Kungl. Maj:t redan i år
på en punkt vidtagit åtgärder för att bereda yrkesinspektionen ökad möjlighet
att utöva tillsyn, i det att riksdagen anvisat förhöjt anslag till reseersättningar.
Örn sådant fall skulle inträffa, att närmare föreskrifter utöver de i arbetarskyddslagen
meddelade erfordras i avseende å visst slag av sysselsättning
eller användning av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal, äger
Konungen enligt 7 § i arbetarskyddslagen utfärda sådana föreskrifter. Skulle
behov visa sig föreligga av särskilda föreskrifter i de hänseenden, som av
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.
7
setts i motionerna, torde därför Konungen komma att i administrativ ordning
vidtaga åtgärder.
Med hänsyn till vad ovan anförts anser utskottet skäl icke föreligga för
riksdagen att i anledning av motionerna begära utredning rörande ändringar
i arbetarskyddslagen. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 50 och II: 101, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén*, Sigfrid Hansson*,
Sam Larsson*, P. Sandström, Norman*, Olof Carlsson och Carlström;
från andra kammaren: herrar Hage, Sandström i Sollefteå, Molander och
Gardell i Gahns, fru Nordgren samt herrar Hermansson*, Johanson i Huskvarna*
och Thorell*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.