Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26

1936-03-24 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:26, Andra lagutskottets utlåtande Nr 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering

av lagen örn arbetarskydd.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 50 i första

kammaren av herrar Nilsson, Theodor, och Wangson, Otto, samt nr 101

i andra kammaren av herr Lind m. fl.

1 motionerna, vilka äro likalydande, har anförts:

Ar 1931 företog riksdagen en omfattande revision av lagen om arbetarskydd

av den 29 juni 1912. Utan tvivel voro flertalet av de förändringar,

som då företogos, till nytta och gagn för dem, som äro sysselsatta inom

lagens tillämpningsområde.

... erfarenheter, som gjorts, sedan de nya bestämmelserna trädde i tilllampnmg,

ha dock ådagalagt, att ifrågavarande lag på vissa punkter är i behov

av komplettering för att kunna bereda arbetarna det skydd och den

trygghetslagen avser att skänka. Sålunda måste det anses som ett betänkligt

förhållande, att arbetsgivarna kunna ålägga de anställda att utan tillsyn

utföra ofta riskfyllt arbete vid maskin. Framför allt måste en sådan ordnmg

betecknas såsom otillfredsställande, då arbetet utföres nattetid.

Då de skyddsanordningar, som lagen ålägger arbetsgivarna att vidtaga till

skydd mot olycksfall och ohälsa, äro en kostnadsfråga, uppstå ofta svårigheter

för dessa att uppfylla sina skyldigheter. Härigenom uppstår helt naturligt

ökad risk för olycksfall. Men även örn allt, som rimligen kan begäras

blivit gjort för att minska olycksrisken, förefinnes dock denna i viss mån.

Den kan aldrig helt elimineras.

Den bestämmelse i lagen örn arbetsskydd, som förpliktigar företagarna

att vidtaga säkerhetsåtgärder av här ifrågavarande art av arbete, återfinnes

i nämnda lags 3 § första stycket. Förenämnda stadgande är dock hållet i

alltför allmänna ordalag för att dessa skola känna sig förpliktade att vidtaga

möjligast effektiva åtgärder. Exempel härå saknas ingalunda. Inom textilindustrien

förekommer ofta att arbetare beordras till arbete vid maskin

nattetid (därvid de ensamma få utföra arbetet). Skulle olycksfall därvid

inträffa, kunde detta medföra högst betänkliga konsekvenser för den skadade.

Det synes rimligt, att arbetsgivarna på ett eller annat sätt ålades sörja

för större trygghet för arbetarna. Önskligt vore att minst två arbetare ständigt

vöre tillstädes i samma arbetslokal, då den ene vid olycksfall snabbt

kunde bringa den andre möjligast effektiva hjälp. Örn inte detta av ekonomiska

eller andra skäl skulle låta sig göra, borde under alla förhållanden i

•agen föreskrivas skyldighet för arbetsgivarna alt genom nattvakt eller på

annat sätt ordna betryggande övervakning och tillsyn.

Bihang till riksdagens protokoll 19,16. 9 sand. 2 and. Nr 26. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

2

Det linnes anledning att antaga, att liknande förhållanden förekomma

även inom andra områden av näringslivet. Detta problem har vid skilda

tillfällen under årens lopp varit föremål för diskussion och överväganden

såväl inom arbetarnas organisationer som inom det ämbetsverk, som har att

handlägga hithörande spörsmål. 1 vilken utsträckning arbete ordnat på här

antytt sätt förekommer, är emellertid icke ådagalagt. Icke heller torde det

finnas någon tillförlitlig statistik över vid dessa arbeten inträffade olycksfall.

En utredning av här ifrågavarande spörsmål synes sålunda vara av behovet

påkallad.

Motionerna utmynna i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit måtte verkställa en allsidig utredning

i ärendet samt till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av socialstyrelsen. Utskottet har därjämte lämnat

svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige tillfälle att

yttra sig över motionerna. För innehållet i de yttranden, som i anledning

härav kommit utskottet tillhanda, lämnas redogörelse här nedan.

Arbetarskyddslagen innehåller i 3—7 §§ föreskrifter till förekommande av

olycksfall och ohälsa i arbete.

3 § har följande lydelse:

Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler, maskiner

och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur skäligen kan

anses av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall

och ohälsa i arbetet.

Det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt

låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande

av olycksfall och ohälsa i arbetet.

I 4 § stadgas:

Till förekommande av olycksfall i arbetet skall av arbetsgivare särskilt

iakttagas:

a) Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall eller

genom nedstörtande föremål, skola, i den mån arbetets natur sådant medgiver,

nödiga skyddsinrättningar anordnas, såsom att golvöppningar, ställningar,

gallerier, hissar och dylika förses med betryggande hägnad samt att

ledstänger anbringas i trappor.

b) Hissar, kranar, hängbanor och andra därmed jämförliga transportanordningar

skola underkastas besiktning och provning på sätt, som kan

anses betryggande; och skall å dem finnas på lämpligt ställe tydligt angivet

den bärighet i vikt, varför de vid senaste besiktning godkänts, jämte dagen

för denna besiktning ävensom, då de äro avsedda för persontrafik, det antal

personer, som utan fara kan på en gång begagna dem.

c) Ställningar, stegar och dylikt skola med hänsyn till material, konstruktion

och utförande erbjuda betryggande säkerhet.

d) Kar, bassänger och andra öppna kärl, vilka med hänsyn till läge och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

3

innehåll eller djup medföra fara, skola, därest så lämpligen kan ske, vara

behörigen kringgärdade.

e) För arbetarnas räddande vid eldsvåda skola sådana åtgärder träffas,

som med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet

samt arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande, såsom anordnande

av verksamt brandalarm, tillfredsställande utrymningsvägar, lätt tillgängliga

och lätt öppnade utgångar och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra

trappor och dylikt.

f) Gångar i arbetslokaler skola vara så breda och höga, att arbetarna icke

utsättas för att skadas av i gång varande maskinella anordningar. Golv i

arbetslokal skall, särskilt i närheten av farliga maskiner och å andra farliga

platser, hållas i sådant skick, att arbetarna ej utsättas för att snava

eller halka.

g) Motorer, maskiner, transmissioner och andra mekaniska hjälpmedel,

vilkas rörliga delar medföra fara för arbetarna, skola kringgärdas eller eljest

så anordnas, att såvitt möjligt den med dem förbundna faran undanröjes.

h) Elektriska maskiner, apparater och ledningar skola vara så anordnade,

alt arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk ström.

i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjort sätt

tillkännagivas i varje arbetslokal, dit drivkraft förmedelst transmissionen

överföres. Är transmission, som kan medföra fara, ej på betryggande sätt

inskyddad, skola tillfredsställande anordningar för skyndsamt stannande av

densamma finnas vidtagna inom arbetslokalen.

k) Arbetsmaskin, som medför fara för arbetarna, skall såvitt möjligt vara

försedd med inrättning ej mindre för dess hastiga stannande än även till

förhindrande av oavsiktlig igångsättning.

Svänghjul, remskivor och andra roterande maskindelar må icke givas

annan belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda tillfredsställande

säkerhet.

l) För till- och frånslagning av transmissionsrem eller -lina skall, där

sådan åtgärd är förenad med fara, finnas ändamålsenlig anordning.

m) Därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas, medan

den är i gång, skola, där sådant är möjligt, åtgärder vara vidtagna till förekommande

av olycksfall.

n) Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som genom

explosion kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn till material, konstruktion

oell utrustning erbjuda betryggande säkerhet och för den skull underkastas

besiktning och provning på sätt, som för utrönande av dess säkerhet

i berörda avseenden kan anses tillfyllestgörande.

o) Tillfredsställande belysning skall finnas anordnad.

p) Vid förflyttning av tunga föremål skall tillses, att arbetet ordnas och

ledes på betryggande sätt samt att för arbetet använda redskap erbjuda

tillräcklig .säkerhet.

q) Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses medföra

fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig erfarenhet, ej användas,

med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning.

r) Vid arbete, däri arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom explosiva,

eldfarliga, giftiga eller frätande ämnen, skola sådana åtgärder vara

vidtagna, att denna fara i möjligaste mån undanröjes.

I 5 § stadgas örn vad arbetsgivare .särskilt skall iakttaga till förekommande

av ohälsa i följd av arbetet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Enligt 6 § skola, där så finnes nödigt, i arbetslokal eller å annan lämplig

plats anslås föreskrifter örn vad arbetarna böra iakttaga för att undvika

olycksfall och ohälsa i arbetet. Ä särskilt farliga ställen skola anbringas

anslag, som uppmana till synnerlig försiktighet.

I’ innes för tillämpning av 3 § i avseende å visst slag av sysselsättning eller

användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal behov av

närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§ stadgas, må enligt 7 § 1 mom.

Konungen utfärda sådana föreskrifter.

Tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma

meddelade föreskrifter utövas enligt 23 §, under överinseende och ledning av

yrkesinspektionens chefsmyndighet (socialstyrelsen), av yrkesinspektionens

befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan.

Socialstyrelsen har i sitt över motionerna avgivna yttrande efter en sammanfattning

av innehållet i motionerna anfört:

I lagen om arbetarskydd finnes ingen särskild bestämmelse rörande arbetes

utförande av ensam person. Skulle emellertid uppenbar fara för olycksfall

föreligga för arbetare vid utförande ensam av visst arbete, måste det på

grund av det allmänna stadgandet i 3 § första stycket nämnda lag anses

åligga arbetsgivaren att vidtaga erforderliga åtgärder till arbetarens skyddande.

Från yrkesinspektionens sida kan följaktligen med stöd av nämnda

stadgande ingripande ske i förevarande avseende. Några närmare regler för

ett sådant ingripande har man emellertid hittills icke ansett sig kunna uppställa,

utan lia förutsättningarna därför bedömts med hänsyn till förhållandena

i varje särskilt fall. Härvid lia tagits i övervägande arten och graden

av den olycksfallsrisk, som varit för handen vid arbetet i fråga, liksom

även den särskilda risk, för vilken ensam person kunnat anses vara utsatt,

därest han skulle drabbas av olycksfall (såsom svårighet att tillkalla hjälp

eller sannolikhet för att ej bliva upptäckt).

Landsorganisationen i Sverige har tillstyrkt, att en utredning i ärendet i

enlighet med vad i motionerna yrkats måtte beslutas av riksdagen.

Svenska arbetsgivareföreningen har inledningsvis redogjort för huvudinnehållet

i motionerna samt därefter anfört:

Det kan icke förnekas, att det här och var inom olika industrier förekommer,

att arbetare ensam handhar sådant arbete, som är mer eller mindre

riskfyllt. Förekomsten härav är, så långt vår erfarenhet räcker, dock föga

omfattande, särskilt när fråga är örn nattarbete. Att arbetare inom textilindustrin

beordras att ensam sköta en maskin nattetid ifrågakommer väl,

men dock endast undantagsvis. Vi kunna därför icke vitsorda motionärernas

uppgift örn, att dylikt riskfyllt nattarbete skulle vara särskilt ofta förekommande

inom textilindustrin. Denna industri kan för övrigt uppvisa en särskilt

låg olycksfallsrisk.

1 de fall, då riskfyllt arbete kommer till utförande utan omedelbart tillsyn,

är detta betingat av arbetsförhållandenas natur. Ett förbud häremot skulle

kräva antingen helautomatisering av arbetet, där sådant läte sig göra, eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande AV 26''.

o

ock en dubblering av arbetsstyrkan. Båda åtgärderna skulle medföra en betydande

kostnadsökning för de berörda företagen. Särskilt orimliga skulle

de ekonomiska konsekvenserna bliva av ett generellt förbud, som även omlattar

sådant på dagen pågående arbete, vilket utföres av ensam arbetare

utan omedelbar tillsyn.

De faktiska arbetsförhållandena giva enligt vår mening icke anledning till

en framställning av det slag, varom här är fråga. Arbetarnas säkerhet tillgodoses

genom fortlöpande kontroll av yrkesinspektionen. Från yrkesinspektörernas

sida lia — så vitt vi känna — inga anmärkningar framställts i förevarande

hänseende.

Men även örn arbetsförhållandena å enstaka arbetsplatser skulle kunna

motivera en bättre tillsyn över i riskfyllt arbete ensamt sysselsatt arbetare,

kail sådant förhållande enligt vår åsikt icke i någon mån motivera en lagändring.

Arbetarskyddslagens bestämmelser äro, såvitt vi kunna finna, sådana,

att de på tillfredsställande sätt garantera ett effektivt arbetarskydd

även i det hänseende, varom motionerats. Sålunda ålägges arbetsgivaren i

3 § att iakttaga allt, som kan anses vara av nöden för att skydda hos honom

sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Denna föreskrift

efterföljes i 4 och 5 §§ av exempel på vad som under olika arbetsförhållanden

särskilt bör iakttagas. Denna exemplifiering är icke uttömmande. Till

en början kunna dessa bestämmelser, när helst anledning därtill finnes,

kompletteras av socialstyrelsens anvisningar. Åtlydas ej yrkesinspektionens

föreskrifter, har socialstyrelsen makt att förbjuda visst arbetsförfarande, så

framt ej erforderliga skyddsåtgärder vidtagits. Brott mot detta förbud är

straffbelagt. Därtill kommer emellertid, att Konungen enligt 7 § äger att

med stöd av 3 §:s allmänna bestämmelser utfärda generella föreskrifter vid

sidan av dem, som äro särskilt angivna i lagen. Då åliggandet i 3 § utan

tvivel omfattar även åtgärder, som äro avsedda att mildra verkningarna av

ett olycksfall — här talas örn skydd mot ohälsa och i 5 § framdragas sorn

exempel härå anordningar, som tjäna såsom första hjälp vid olycksfall —

kan Konungen i mån av behov lämna föreskrifter om tillsyn över ensam

arbetande. Denna utformning av lagstiftningen med en allmän bestämmelse,

som vid behov kan konkretiseras genom en snabb författningsåtgärd, har

ansetts sorn den lämpligaste. Med hänsyn till de olikartade förhållanden, å

vilka lagen är avsedd att tillämpas, och den hastighet, som kännetecknar det

tekniska framåtskridandet, föreslog redan yrkesfarekommittén, att i lagen

borde intagas en mera allmänt hållen skyddsbestämmelse med viss exemplifiering,

medan »specialföreskrifterna, vilka närmast vore att anse såsom regler

för de allmängiltiga bestämmelsernas tillämpning på vissa områden och

vilka måste kunna lätt ändras och fullständigas för att följa teknikens rastlösa

utveckling, borde få utfärdas under enklare och mindre tidsödande former

än dem, som gällde för lagars åstadkommande». Vid den ändring, som

bl. a. 7 § undergick 1931, framhävdes, att den Konungen tillkommande funktionen

ej skulle inskränkas till föreskrifter endast för det särskilda fallet,

utan borde skyddsbestämmelser även av mera generell natur av praktiska

skäl kunna meddelas av Konungen. Det förutsattes dock, att sådan åtgärd

icke skulle komma i fråga annat än då verkligt behov förelåge.

Då vi sålunda med stöd av det ovan anförda ej finna något som helst

skid till ändring av arbetarskyddslagen i det av motionärerna angivna hänseendet:

och påkallade utredning därför är omotiverad, få vi för vår del avstyrka

bifall lill do väckta motionerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande A''r 26.

Utskottet.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 11, sid. 17) har

föredragande departementschefen, statsrådet Möller, i sammanhang med frågan

örn medelsbehovet beträffande yrkesinspektionens omkostnader anfört,

bland annat:

Innan jag går till en uppskattning av medelsbehovet, vill jag erinra, att

frågan om en effektivisering av yrkesinspektionen varit föremål för uppmärksamhet

sedan flera år. Sålunda föreligger ett av socialstyrelsen i ämnet

utarbetat förslag, vilket dock med hänsyn till de med dess realiserande förenade

kostnaderna hittills icke blivit föremål för statsmakternas prövning.

Då en utredning rörande socialstyrelsens organisation pågår, vilken utredning

jämväl kommer att beröra förevarande spörsmål, torde styrelsens förslag

av denna anledning ej böra upptagas till avgörande förrän i samband

med de organisationsfrågor, som utredningen i övrigt omfattar. Emellertid

synas mig vägande skäl tala för att en detalj i effektiviseringsproblemet

redan nu blir föremål för uppmärksamhet. Jag syftar härvid på att bereda

tillfälle till ökat antal tjänsteresor vid yrkesinspektionen.

Departementschefen föreslog en höjning av de till reseersättningar avsedda

medlen med 18 300 kronor. — Det begärda anslaget har därefter beviljats

av riksdagen.

1 motionerna har yrkats utredning rörande komplettering av lagen örn

arbetarskydd för att lämna arbetarna den trygghet, som lagen avser att

skänka, därvid särskilt framhållits, att behov av ändring föreligger för att

bereda ökat skydd, då en arbetare ensam utför arbete i en arbetslokal. Ehuru

i gällande arbetarskyddslag icke finnes någon särskild bestämmelse rörande

de fall, då arbete utföres av ensam person, måste det på grund av det allmänna

stadgandet i 3 § första stycket i lagen åligga arbetsgivare att, örn

uppenbar fara för olycksfall under nämnda förhållande skulle anses föreligga,

vidtaga erforderliga åtgärder för att skydda arbetaren. Med stöd av

nämnda stadgande kan sålunda redan nu ingripande ske från yrkesinspektionens

sida för att förebygga den större

förenad med sådant arbete, som utföres av ensam person.

Frågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen

än vad som nu ernås är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Riksdagen har emellertid på framställning från Kungl. Maj:t redan i år

på en punkt vidtagit åtgärder för att bereda yrkesinspektionen ökad möjlighet

att utöva tillsyn, i det att riksdagen anvisat förhöjt anslag till reseersättningar.

Örn sådant fall skulle inträffa, att närmare föreskrifter utöver de i arbetarskyddslagen

meddelade erfordras i avseende å visst slag av sysselsättning

eller användning av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal, äger

Konungen enligt 7 § i arbetarskyddslagen utfärda sådana föreskrifter. Skulle

behov visa sig föreligga av särskilda föreskrifter i de hänseenden, som av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

7

setts i motionerna, torde därför Konungen komma att i administrativ ordning

vidtaga åtgärder.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser utskottet skäl icke föreligga för

riksdagen att i anledning av motionerna begära utredning rörande ändringar

i arbetarskyddslagen. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, I: 50 och II: 101, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén*, Sigfrid Hansson*,

Sam Larsson*, P. Sandström, Norman*, Olof Carlsson och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Sandström i Sollefteå, Molander och

Gardell i Gahns, fru Nordgren samt herrar Hermansson*, Johanson i Huskvarna*

och Thorell*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.