Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27

1936-03-31 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:27, Andra lagutskottets utlåtande Nr 27

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1936 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring av 19

kap. 3 § första stycket lagen om delning av jord å

landet med mera.

1 en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 72,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson, Per, hemställt,

att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla, att förslag måtte framläggas

dels till uppmjukande av bestämmelserna uti 19 kapitlet 3 § första

stycket jorddelningslagen rörande fordringarna på självständig fastighet, dels

ock till sådan lagstiftning, att därigenom beredes möjlighet för varje ägare

av avstyckat eller avsöndrat område att under vissa förutsättningar erhålla

befrielse från ansvar för varje slag av inteckning i stamfastigheten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av lantmäteristyrelsen. För innehållet i ett av styrelsen

avgivet yttrande redogöres nedan i detta utlåtande.

I motionen och det däröver avgivna yttrandet av lantmäteristyrelsen hava

omförmälts åtskilliga lagstadganden, för vilkas innehåll här i korthet torde

böra redogöras.

Lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet innehåller i 19 kap. 1 §

första stycket följande bestämmelser:

Från fastighet må i den ordning och under de villkor i detta kapitel omförmälas

viss till gränserna bestämd ägovidd avskiljas genom avstyckning

för att utgöra en fastighet för sig eller sammanläggas med annan fastighet,

dock att, där ägovidd, som nu sagts, är avsedd att sammanläggas med annan

fastighet, för avstyckningen tillika erfordras, att sådan sammanläggning

efter vad därom är särskilt stadgat må äga rum.

3 § första stycket i samma kapitel lyder:

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt

sätt användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, dälden

skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt

med denna.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 27—28.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Enligt lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter d landet

kunna två eller flera sådana fastigheter, som äro i en ägares hand, under

vissa i lagen angivna förutsättningar sammanläggas till en fastighet.

Genom avsöndring för alltid eller genom avstyckning bildade fastigheter

kunna sammanläggas med varandra eller med vissa andra fastigheter, allt

dock under förutsättning att fastigheterna ingå i samma primära skifteslag

(1 §).

Örn fastighet, som är avsedd att sammanläggas med annan, häftar för

frälseränta eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av

odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta

eller för ersättning, varom förmäles i lagen om säkerhet för utbekommande

av vissa ersättningar i anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning,

eller för avgäld från till skatte försålt halländskt kyrkohemman,

och ansvar för samma ränta, lån, förskott, ersättning eller avgäld ej vilar

jämväl å den eller de övriga fastigheterna, får sammanläggning icke äga

rum, såframt icke den, som på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i annan av fastigheterna äger säkerhet för fordran eller annan

rättighet, medgivit sammanläggningen (8 §).

Sammanläggning får icke ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna

är besvärad av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av

fastigheterna äro sålunda besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar

än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i

envar av de andra. Den omständigheten, att i en av fastigheterna tillika

finnes inteckning med sämre rätt, är ej hinder mot sammanläggningen, såframt

innehavare av sådan inteckning medgivit sammanläggningen. Vad som sagts

om inteckning skall tillämpas jämväl beträffande fordran eller annan rättighet,

som avses i 11 kap. 2 § jordabalken (14 §).

Lagen den 29 maj 1931 örn avstyckat eller avsöndrat områdes befriande

från ansvar för inteckning i stamfastighet lämnar i 1—13 §§ regler om ansvarets

begränsning och avlösning beträffande område, som avstyckats till

särskild fastighet. Det grundläggande stadgandet innehålles i 1 §, däri föreskri

ves följande:

Besväras område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. lagen

om delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad,

av inteckning i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst eller

annan förmån, må det avstyckade områdets ansvar för sådan inteckning kunna

begränsas eller avlösas i den ordning 2—11 §§ stadga under förutsättning,

1. att stamfastigheten eller, där området tillhört flera fastigheter, någon

av stamfastigheterna är gemensamt med annan fastighet besvärad av inteckning,

som nyss sagts,

2. att området överlåtits till annan, samt

3. att överlåtelsen avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål

eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller inneburit försäljning

av utarrenderad jord till arrendatorn.

Utgöres det avstyckade området av mark, som varit samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare, vare för begränsning eller avlösning av

inteckningsansvaret ej erforderligt, att de under 1 och 3 angivna förutsättningarna

äro för handen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

Beträffande område, som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet,

skola utöver de regler, som enligt 1—12 §§ gälla beträffande område,

som avstyckats till särskild fastighet, vissa särskilda i 14 § upptagna bestämmelser

gälla.

I fråga om ansvarets upphörande i vissa fall efter kungörelse givas regler

i 15—20 §§. Ifall område, som avstyckats av mark, samfälld för flera än tio

fastigheter med skilda ägare, besväras av inteckning i stamfastigheten för

fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån, kan det avstyckade

området, där det överlåtits till annan, i viss ordning befrias från ansvar för

sådan inteckning, såframt omständigheterna utgöra grund för antagande,

att inteckningshavares säkerhet icke därigenom avsevärt minskas.

Ansökan av ägare till sådant avstyckat område örn dess befriande från

inteckningsansvar skall göras hos inskrivningsdomaren. Örn ansökningen

utfärdas kungörelse, som skall innehålla att, om någon, vilkens rätt kan vara

beroende av ansökningen, vill bestrida densamma, han har att i viss ordning

göra anmälan därom hos inskrivningsdomaren.

Om ansökningen ej i vederbörlig ordning bestritts, är området ej vidare

besvärat av inteckning i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst

eller annan förmån. Om ansökningen bestrides, häftar området fortfarande

för inteckning, med avseende varå ansökningen bestritts, ävensom för övriga

inteckningar i den eller de stamfastigheter, som besväras av samma inteckning.

Inteckning, för vilken området icke längre skall häfta, skall oavkortad

gälla i återstoden av intecknad fastighet.

Vad som stadgats i avseende å avstyckat område skall äga motsvarande

tillämpning å lägenhet, som genom avsöndring för alltid upplåtits av mark,

samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare (20 §).

I lagen den 3 juni 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet

stadgas, bland annat, att till upplägget för varje fastighet skola överföras å

fastigheten senast meddelad lagfart, i fastigheten gällande inteckningar för

fordran samt, där ansökan om lagfart eller om inteckning för fordran är

vilande eller beroende på prövning, inskrivningen härom. Jämväl övriga

inteckningar och andra inskrivningar skola överföras, så framt de icke

uppenbarligen sakna betydelse (5 §).

Där för verkställande av överföring till vederbörligt upplägg i fastighetsboken

erforderlig upplysning ej annorledes kan vinnas, skall undersökning

anställas vid sammanträde med sakägare och andra, som kunna antagas

äga kännedom örn förhållandena (6 §).

Lantmäteristgrelsen har i sitt till utskottet avgivna yttrande anfört:

Redan under förarbetena till jorddelningslagen och lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet uttalades farhågor för att den föreslagna proceduren

vid sammanläggning av fastigheter skulle bliva alltför besvärlig. Sålunda

gjorde vid avgivande den 4 oktober 1922 av yttrande över jordstyckningskommissionens

lagförslag, vilket i allt väsentligt överensstämmer med

sammanläggningslagens nuvarande stadgande!!, två av lagrådets ledamöter

bland annat följande uttalande: »Det säger sig självt, att ju längre man ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

sträcker möjligheterna till sammanläggning, desto mera måste man skärpa

garantierna för att en sammanläggning icke skall verka skadligt. Detta har

också föranlett, att den föreslagna proceduren blivit av synnerligen invecklad

beskaffenhet. Fara är, alt på grund härav sammanläggningsinstitutet icke

kommer att anlitas i många fall, där det varit önskligt, och att det följaktligen

icke blir till avsedd nytta.» Dessa farhågor hava besannats, och till

stöd för de uttalanden rörande de praktiska verkningarna av vissa stadganden

i sammanläggningslagen och 19 kap. 3 § första stycket jorddelningslagen,

som gjorts i den förevarande motionen, torde otvivelaktigt kunna åberopas

ej blott en utbredd folkmening utan även förhärskande åsikter hos domstolar,

myndigheter och tjänstemän, som på ett eller annat sätt hava med lagarnas

tillämpning att skaffa. Att även lantmäteristyrelsen ganska snart efter

de berörda lagarnas ikraftträdande funnit nödigt verka för att jorddelningslagens

krav på sammanläggning icke blev alltför rigoröst tillämpat

framgår av det i motionen intagna uttalande, som styrelsen gjort i ett den

14 november 1928 till ägodelningsdomaren i Västra Hälsinglands domsaga

avgivet yttrande i ett avstyckningsmål. Styrelsen är övertygad om att därest

icke de stränga lagbestämmelserna kommit att allmänt tillämpas i den anda,

som genomgår berörda skrivelse, olägenheterna av desamma skulle hava

framträtt betydligt starkare än nu är fallet. Man måste emellertid med motionären

ifrågasätta ändamålsenligheten av föreskrifter av civillags natur,

varifrån man, när svårigheter i praktiken uppstå, anser sig böra i görligaste

mån dispensera. Styrelsen Ilar också för avsikt att i samband med den framställning

om en allmän revision av jorddelningslagen och sammanläggningslagen,

som sedan något år är under utarbetande inom styrelsen, föreslå vissa

lagändringar dels för utvidgning av möjligheterna till sammanläggning dels

ock för underlättande och förbilligande av sådan åtgärd. Ifrågasättas kan

örn icke därvid jämväl bör övervägas, huruvida avstyckning må kunna tilllåtas

utan sammanläggning av områden, avsedda såsom tillökning till befintliga

fastigheter, i fall då det visat sig omöjligt att utan orimliga kostnader

och besvär undanröja förefintligt hinder mot sammanläggning. Till lagändringar

i förstnämnda syfte räknar styrelsen i första rummet upphävande av

det nuvarande förbudet mot sammanläggning av områden, tillhörande olika

primära skifteslag, vilket ofta visat sig synnerligen hinderligt för åstadkommande

av lämplig fastighetsbildning. Denna fråga anser styrelsen vara av

så stor betydelse, att styrelsen har för avsikt att omedelbart göra särskild underdånig

framställning i ämnet.

Liksom motionären anser lantmäteristyrelsen emellertid det ävenledes angeläget,

att åtgärder vidtagas för att i görligaste mån undanröja de hinder

mot sammanläggning, som nu ofta möta, genom att det stundom är praktiskt

taget omöjligt att befria för sammanläggning avstyckat område från gravationer

av olika slag, som belasta stamfastigheten. Det är naturligt att lagstiftaren

varit mån örn att omgärda sammanläggningsförfarandet med garantier

för tillgodoseende av inteckningshavares och andra rättsägares intressen,

men man torde därvid hava gått längre än som varit oundgängligen nödigt.

Det har också ansetts erforderligt att genom särskilda lagstiftningsåtgärder i

vissa fall underlätta relaxering såvitt angår fordran eller rätt till avkomst

eller annan förmån, för vilken stamfastighet häftar på grund av inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken. Genom lagen den 29 maj 1931 om

avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i

stamfastighet — vilken efterträtt lagen den 14 juni 1929 örn begränsning eller

avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten

— har sålunda öppnats möjlighet att i vissa fall beträffande för sammanläggning

avstyckat område tvångsvis åstadkomma ansvarets avlösning eller, där

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

5

fråga är om avstyckning från mark samfälld för flera än tio fastigheter med

skilda ägare, jämväl ansvarets upphörande efter kungörelse. Såsom förutsättning

för sådan avlösning har i fråga örn såväl avstyckning till särskild

fastighet som avstyckning för sammanläggning stadgats, att stamfastigheten

eller, där området tillhört flera fastigheter, någon av stamfastigheterna är

gemensamt med annan fastighet besvärad av inteckningen, att området överlåtits

till annan, samt att överlåtelsen avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål

eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller inneburit

försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn; dock att, där det avstyckade

området utgöres av mark, som varit samfälld för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, de angivna förutsättningarna ej behöva vara för handen.

Berörda lag har sålunda -—- bortsett från det sistnämnda fallet — avseende

endast å sådana upplåtelser, som ske för befrämjande av en ur social synpunkt

önskvärd jorddelning, och av förarbetena framgår att skälet härtill

varit, att man ansett det böra vara uteslutet att på angivet sätt endast i spekulationssyfte

få jord befriad från intecknad gäld.

Verkligheten inrymmer emellertid mångskiftande fall av avstyckning för

sammanläggning, som icke kunna hänföras till någon av nyssnämnda kategorier,

men i fråga om vilka det ändock måste anses påkallat att i görligaste

mån underlätta sammanläggningsförfarandet, och åsyftar lantmäteristyrelsen

härvid i främsta rummet de talrika fall, då under andra omständigheter

än i nyssberörda lagbestämmelser avses fastighet är i trängande behov av en

obetydlig utvidgning av mark från en grannfastighet och denna markförlust

icke skulle i märkbar grad nedsätta fastighetens pantvärde. Med det omständiga

relaxeringsförfarande, som nu tillämpas, uppgå kostnaderna för avstyckningen

och sammanläggningen stundom till belopp, som mångdubbelt

överstiga den avstyckade markens värde. Enligt styrelsens mening skulle i

dylikt fall utan någon risk för inteckningssäkerheten kunna tillämpas ett sådant

preklusionsförfarande, som lagen nu medgiver i fråga örn avstyckning

från mark, samfäld för flera än tio fastigheter med olika ägare. Därest så

ansåges erforderligt, skulle utan nämnvärd kostnad värderingen av den avstyckade

marken kunna verkställas av förrättningsmannen i samband med

avstyckningen.

Vidare torde böra tagas under övervägande, huruvida icke för sammanläggning

avstyckat område bör kunna i enahanda ordning befrias från ansvaret

för i stamfastigheten intecknade servituts- och nvttjanderätter, vilka,

såsom motionären påvisat, synnerligen ofta utgöra besvärliga hinder mot

sammanläggningar. Dylika rättigheter representera merendels obetydliga

värden, och det kan därför endast i undantagsfall förutsättas, att innehavaren

av sådan rättighet skulle finna med sin fördel förenligt att vid en exekutiv

försäljning av den intecknade fastigheten inropa denna för skyddande

av rättigheten i fråga. Ofta inträffar, att dylika rättigheter enligt upplåtelseavtalet

äro lokaliserade till sådant område av den intecknade fastigheten, som

icke beröres av avstyckningen, och särskilt i detta fall förefaller det skäligen

meningslöst, att förekomsten av dylik inteckning i stamfastigheten skall kunna

förhindra sammanläggningen. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter örn icke

i sistberörda fall, då, praktiskt taget, inteckningshavares rätt ej beröres av

sammanläggningen, man skulle kunna tänka sig ett så enkelt förfarande, att

förrättningsmannen vid avstvckningen ex officio konstaterade, att rättigheten

vore lokaliserad till annan mark än den, som inginge i avstyckningen,

och att inteckningen på grund härav dödades i det avstyckade området. Fråga

härom sammanhänger emellertid med ett större spörsmål, som styrelsen

har för avsikt alt upptaga lill behandling i samband med frågan örn en allmän

revision av jorddelningslagen, nämligen möjligheten att vid avstyckning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

träffa bestämmelser rörande fördelning mellan stamfastighet och avstyckat

område av ansvaret för vissa stamfastigheten åvilande gravationer, och torde

därför icke lämpligen nu böra göras till föremål för särskilt övervägande.

I motionen hava icke berörts sådana fastighet åvilande gravationer, varom

förmäles i 8 § sammanläggningslagen, nämligen för frälseränta, lån, som

av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, förskott av dylika

medel för avlösning av frälseränta, ersättning varom förmäles i lagen

örn säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga

skifte eller annan jorddelningsförrättning, samt avgäld från till skatte försålt

halländskt kyrkohemman. Är en i sammanläggning ingående fastighet

besvärad av sådan gravation, och vilar ej ansvaret jämväl å den eller de

övriga fastigheterna, må enligt nämnda lagrum sammanläggning icke äga

rum, såframt icke den, som på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i annan av fastigheterna äger säkerhet för fordran eller annan

rättighet, medgivit sammanläggningen. Det synes enligt styrelsens mening

kunna starkt ifrågasättas, om det kan vara nödvändigt att här kräva

medgivande av inteckningshavarna, och torde till belysande härav förtjäna

erinras örn de närmare omständigheterna vid ifrågavarande stadgandes tillkomst.

Enligt 10 § av det förslag till lag örn sammanläggning av fastigheter,

som framlades av skiftesstadgekommittén, fick i dylikt fall sammanläggning

av fastigheterna icke ske, därest den kunde medföra förfång för den, som

på grund av inteckning eller eljest i någon av fastigheterna ägde säkerhet

för fordran eller rättighet. Samma ståndpunkt intog det till lagrådet remitterade

förslag till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och

sammanläggning av jordområden i stad (27 §), som sedermera efter vissa

ändringar förelädes 1916 års riksdag (proposition nr 6). I sitt yttrande över

det remitterade förslaget erinrade lagrådet mot 27 § bland annat, att det beträffande

två områden, som sammanlades, måste antagas, att den omständigheten

att det förut intecknade området efter sammanläggningen komme

att besväras av belastningar av ifrågavarande slag i det andra området till

fullo uppvägdes därav, att den intecknade fordringen eller rättigheten i stället

erhölle säkerhet jämväl i detta andra område, att sådan säkerhet vunnes

även för fordran eller annan rättighet, som vore skyddad genom stadgandet

i 11 kap. 2 § jordabalken, samt att vad nu sagts också ägde tillämpning i

det fall att tre eller flera fastigheter sammanlades. I följd av denna lagrådets

erinran upptogs i det samma riksdag förelagda förslaget till lag örn sammanläggning

i vissa fall av fastigheter å landet (proposition nr 39) icke någon

motsvarighet till den i 10 § av skiftesstadgekommitténs förslag stadgade

förfångsprövningen. Lagutskottet (utlåtande nr 31) ansåg emellertid, att fall

kunde förekomma, då förefintligheten av sådan belastning, varom nu är fråga,

i någon av de fastigheter, örn vilkas sammanläggning gjorts ansökan, kunde

vid bifall till ansökningen med hänsyn till sammanläggningens rättsverkan

bliva till förfång för den, som på grund av inteckning eller eljest i annan

i sammanläggningen ingående fastighet ägde säkerhet för fordran eller

rättighet. Utskottet fann det därför angeläget vara, att i förslaget upptoges

ett mot skiftesstadgekommitténs berörda förslag svarande stadgande. Enligt

kommittéförslaget hade det överlämnats åt rätten att pröva, örn förefintligheten

av en belastning kunde vara till förfång för annan rättsägare. En

sådan prövning måste emellertid enligt utskottets förmenande understundom

vara förenad med svårighet, då erforderligt faktiskt underlag för prövningen

ej sällan saknades. Utskottet ansåge det vara en mera tillfredsställande och

betryggande lösning, att sammanläggningens beviljande gjordes beroende av

medgivande av rättsägare, som genom sammanläggningen kunde lida för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

7

fång. I enlighet med denna lagutskottets mening hava sedermera såväl 8 §

lagen om sammanläggning av fastigheter på landet som det motsvarande tidigare

tillkomna stadgandet i 4 kap. 3 § fastighetsbildningslagen, avseende

sammanläggning av stadsägor, blivit utformade.

Det må i detta sammanhang erinras om det ganska märkliga förhållandet,

att 3 kap. fastighetsbildningslagen, som handlar om sammanläggning av områden,

som enligt fastställd tomtindelning utgöra tomt, icke innehåller några

motsvarande bestämmelser. Med den livliga och omfattande inkorporeringsverksamhet

och samhällsbildning, som kännetecknat särskilt de senare

årtiondena, måste man dock räkna med att sådana gravationer kunna belasta

fastigheter inom städer och samhällen på landet.

Om man icke skulle vilja gå så långt som 1916 års lagråd och alldeles slopa

bestämmelserna i 8 § sammanläggningslagen, skulle enligt styrelsens mening

mycket vara vunnet med en återgång till skiftesstadgekommitténs förslag

så till vida, att i fall — och dessa torde bliva talrika — då ägodelningsdomaren

funne det uppenbart, att sammanläggningen icke kunde bliva till

förfång för någon, som på grund av inteckning eller eljest ägde säkerhet för

fordran eller rättighet, beslut om sammanläggning skulle kunna meddelas

utan hinder därav att medgivande därtill icke lämnats av rättsägare, som

nyss sagts.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit

anhålla om framläggande av förslag dels till uppmjukande av bestämmelserna

uti 19 kap. 3 § första stycket jorddelningslagen rörande fordringarna

på självständig fastighet, dels till sådan lagstiftning, att därigenom beredes

möjlighet för varje ägare av avstyckat eller avsöndrat område att under vissa

förutsättningar erhålla befrielse från ansvar för varje slag av inteckning i

stamfastigheten.

Enligt lantmäteristyrelsens mening skulle det icke vara lämpligt att företaga

en separat ändring av stadgandena i 19 kap. 3 § första stycket, emedan

dessa beröra en av huvudgrunderna för jorddelningslagen, som särskilt kommit

till uttryck jämväl i lagens 1 kap. 8 §. Den jämkning av berörda bestämmelser,

som enligt vad ovan sagts även styrelsen anser böra tagas under

övervägande, torde därför böra ske först i samband med en allmän revision

av lagen. Behovet av sådan uppmjukning skulle också högst väsentligt minskas,

därest omedelbara åtgärder vidtoges dels för möjliggörande av sammanläggning

av områden, tillhörande olika primära skifteslag, varom styrelsen

enligt vad ovan sagts ämnar göra framställning hos Kungl. Majit, dels ock,

såsom i motionen åsyftas, för underlättande av relaxering. Motionärens senare

yrkande finner lantmäteristyrelsen emellertid syfta längre än som är

erforderligt. Enligt styrelsens mening böra, åtminstone för närvarande, lättnader

i relaxeringsförfarandet avse endast det fall, att område avstyckas för

sammanläggning med annan fastighet.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att förslag till ändring av

19 kaj). 3 § jorddelningslagen i olika riktningar varit föremål för riksdagens

prövning. Emellertid må anmärkas, att därvid icke tagits sikte på så små

avstyckningar som de, örn vilka i förevarande motion närmast är fråga.

Utskottet får hänvisa, beträffande förslag vid 1931 urs riksdag, till motionen

I: 52 och utskottets utlåtande nr 19 samt i fråga örn förslag vid 1933 års

riksdag till motionerna I: 197 och lii 355, utskottets utlåtande nr 18 samt

riksdagens skrivelse nr 106.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

I sitt yttrande till utskottet har lantmäteristyrelsen anfört, att en framställning

till Kungl. Majit om en allmän revision av jorddelningslagen och sammanläggningslagen

sedan något år är under utarbetande inom styrelsen. Denna

framställning torde komma att innefatta, bland annat, förslag till lagändringar

för utvidgning av möjligheterna till sammanläggning samt för underlättande

och förbilligande av sådan åtgärd. Till lagändringar i förstnämnda

syfte har styrelsen förklarat sig i första rummet räkna upphävande

av det nuvarande förbudet mot sammanläggning av områden, tillhörande

olika primära skifteslag. Denna fråga har styrelsen ansett vara av så stor

betydelse, att framställning därutinnan omedelbart kommer att göras till

Kungl. Majit. Av åtgärder för att underlätta och förbilliga sammanläggning,

vilka torde komma att upptagas till övervägande, har styrelsen omnämnt

förslag till lagändringar i syfte att befria avstyckat område från gravationer

av olika slag, som belasta stamfastigheten. Beträffande sistnämnda

spörsmål har styrelsen dock förklarat sig anse, att lättnader i relaxeringsförfarandet

böra avse endast de fall, då område avstyckas för sammanläggning

med annan fastighet, och icke, såsom i motionen föreslagits, jämväl

andra fall.

Lantmäteristyrelsen har vidare förklarat sig ifrågasätta, om icke ett övervägande

bör göras, huruvida avstyckning må kunna tillåtas utan sammanläggning

av områden, avsedda såsom tillökning till befintliga fastigheter, i

fall då det visat sig omöjligt att utan orimliga kostnader och besvär undanröja

förefintligt hinder mot sammanläggning. Härutinnan torde erfordras

ändring av bestämmelserna i 19 kapitlet 3 § första stycket jorddelningslagen.

Endast i samband med spörsmålet om en allmän revision av nämnda lag torde

dock enligt lantmäteristyrelsens mening frågan om ändring av sist omförmälda

lagstadgande böra behandlas.

Av vad sålunda anförts framgår, att de i motionen berörda spörsmålen —

vilka enligt utskottets mening äro värda beaktande — till huvudsakliga delar

torde komma att prövas av lantmäteristyrelsen vid förarbetena för de framställningar

till Kungl. Majit örn revision av jorddelningslagen och sammanläggningslagen,

som lantmäteristyrelsen har under utarbetande. Med hänsyn

härtill finner utskottet skäl icke föreligga för riksdagen att i anledning av

motionen göra någon framställning till Kungl. Majit.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, I: 72, icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sigfrid Hansson*, Gustaf

Tamm*, Sam Larsson, Hagman*, P. Sandström och Norman;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Johanson i Hallagården, Olovson

i Västerås*, Pettersson i Hällbacken*, Sandström i Sollefteå, Molander och Hassler.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.