Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m.

1936-03-31 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1936 kl. 7 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med

förslag till lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning

av fönsterglas m. m.

Genom en den 26 februari 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 35,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att

antaga följande förslag till

i) Lag

om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å arbete för tillverkning av fönsterglas eller av

annat glas som allenast beträffande dimensionerna skiljer sig från fönsterglas,

därest arbetet bedrives med tillhjälp av automatiska maskiner och fortgår

utan avbrott jämväl under sön- och helgdagar.

2 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete

är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör

eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

3§-

1 mom. Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre

sammanlagd tid, än att arbetstiden, raster oräknade, för en tidrymd av högst

fyra veckor motsvarar 42 timmar i veckan.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

707 86 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

2 mom. Tillika skall iakttagas,

a) att arbetet skall bedrivas med minst fyra skiftlag;

b) att varaktigheten av ett arbetsskift ej må överskrida 8 timmar; samt

c) att vilotiden mellan två skift för samma skiftlag icke må understiga

16 timmar; dock att denna tidrymd, i den mån så finnes nödigt, må förkortas

vid tiden för den periodiska växlingen av skiftlagens timplan.

4§-

Har natur- eller olyckshändelse, oväntad utevaro av en eller flera medlemmar

av ett skiftlag eller annan oförutsedd omständighet vållat väsentlig

rubbning i ett glasbruks drift eller ock medfört överhängande fara för sådan

rubbning eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare, i den mån

så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete utöver

tid, som angives i 3 § 1 mom. och 2 mom. b), samt utan iakttagande av den

i 3 § 2 mom. c) stadgade vilotid. Örn sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två

dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

ö§.

Rörande arbetares användande till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivaren

att senast den första söckendagen i näst därpå följande kalendervecka

göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär, som

fastställes av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva, att

anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än nu

angivits.

Arbetarna äga rätt att genom utsedd representant på anfordran erhålla

del av övertidsjournalen.

Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journal eller annan handling,

däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst

tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid, då sista

anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum.

6 §•

Angående arbetsrådets behandling av ärenden enligt denna lag skola i

tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 9 § lagen den 16 maj 1930 örn

arbetstidens begränsning.

7 §•

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. 3

rättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den

29 juni 1912 om arbetarskydd.

2 mom. Å arbetsställe skola å lämplig plats finnas anslagna ej mindre

denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar och slutar

för varje skiftlag.

8 §''

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med

dagsböter. Ar arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen

till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i

denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

9§-

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 4 §, eller att iakttaga vad enligt 5 § eller 7 § 2 mom. åligger honom,

straffes med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 5 §, straffes med dagsböter, ej under fem.

10 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

11 §■

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

2) Lag’

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om

arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning

skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

Denna lag — — — här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som — — — — — — —-----------

—--—---—-------— — — eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande,

l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans

bostad,

m) arbete, som omförmäles i lagen örn arbetstiden vid automatisk tillverkning

av fönsterglas m. m.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

dels ock anhållit örn riksdagens yttrande beträffande ett å den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1934 antaget förslag till konvention

angående arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk.

Beträffande lydelsen av konventionsförslaget får utskottet hänvisa till den

vid propositionen såsom Bilaga B fogade svenska översättningen av förslaget

(fullständig översättning av originaltexten till förslaget återfinnes i bilaga

till propositionen nr 84 till 1935 års riksdag, sid. 22—24).

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I en av internationella arbetsbyrån år 1933 avgiven rapport behandlades

frågan örn antagande av förslag till konvention angående arbetstiden i automatiska

fönsterglasbruk. I rapporten omnämndes, bland annat, att vid tiden

närmast före rapportens avgivande de ledande fönsterglasproducerande

länderna, tillhörande arbetsorganisationen, voro i nu nämnd ordning Belgien,

Tjeckoslovakien, Tyskland och Frankrike, samt att skiftarbetet i de automatiska

fönsterglasbruken i olika länder var anordnat efter i huvudsak tre

skilda system, ett med 56, ett med 48 och ett med 42 timmars genomsnittlig

arbetsvecka. 56 timmars arbetsvecka tillämpades vid sammanlagt 220

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

maskiner i åtskilliga länder, bland andra Tjeckoslovakien och Tyskland. 48- timmarsvecka förekom i Sverige och några andra länder vid tillhopa 23

maskiner. I Belgien, Frankrike och Norge tillämpades 42-timmarsvecka vid

sammanlagt 243 maskiner, därav i Belgien vid 202 maskiner. Vid Norges

enda fönsterglasbruk var det samma arbetsvillkor för alla arbetare. I Belgien

och Frankrike var däremot endast för vissa av de i den kontinuerliga driften

sysselsatta arbetarna arbetstiden begränsad till 42 timmar i veckan. Där

sådan begränsning var införd, tillämpades ett system av fyra 8-timmarsskift

med en regelbunden rast av 24 timmar för varje arbetare mellan två på varandra

följande skift. I de fall åter, där arbetstiden översteg 42 timmar i

veckan, tillämpades treskiftssystem av ett flertal olika typer.

(I alla belgiska fönsterglasbruk utom ett arbetade maskinarbetarna i fyra

8-timmarskift, under det att matare (två man per ugn och skift) och gaseldare

(fyra man per ugn och skift) fortsatte enligt äldre anordning med

tre 12-timmarsskift. I Frankrike hade ett fönsterglasbruk 8-timmarsskift

(42 timmar i veckan) för vissa arbetare, bland annat elektriker, passare och

smältareförmän, samt tre 8-timmarsskift (48 timmar i veckan med vissa lättnader)

för alla andra arbetare i verksamhet med kontinuerlig drift.)

Rapporten behandlades förberedelsevis på arbetskonferensens sammanträde

år 1933, varefter arbetsbyrån utsände frågeformulär i ämnet till de

olika regeringarna. En redogörelse för behandlingen av frågeformuläret i

vårt land, för innehållet i vissa av de över detsamma avgivna yttrandena samt

för svenska regeringens svar å detsamma lämnas å sid. 8—10 i propositionen.

Konventionsförslaget behandlades därefter å arbetsorganisationens konferens

år 1934 och antogs därvid med 87 röster mot 28. Av de svenska ombuden biträdde

regeringsombuden och arbetarombudet förslaget, medan arbetsgivarombudet

röstade mot detsamma.

För konventionsförslagets antagande röstade regeringsombud och arbetareombud

från Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Canada, China, Danmark,

England, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg,

Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Sverige, Sydafrikanska

unionen och Tjeckoslovakien, regeringsombud från Albanien,

Chile, Cuba, Guatemala, Liberia, Mexiko, Paraguay, Persien, Peru, Turkiet,

Uruguay och Venezuela samt arbetareombud från Indien, Japan, Jugoslavien

och Ungern. — Mot konventionsförslagets antagande röstade regeringsombud

från Indien, Jugoslavien, Portugal och Ungern samt arbetsgivareombud från

Australien, Belgien, Danmark, England, Estland, Finland, Frankrike, Grekland,

Indien, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen,

Rumänien, Schweiz, Spanien, Sverige och Sydafrikanska unionen.

Det må anmärkas, att enligt uppgift i 1933 års rapport fönsterglasbruk,

som driva automatisk tillverkning, icke finnas i följande av ovan uppräknade

länder, nämligen Albanien, Argentina, Australien, Brasilien, Canada, Cuba,

Danmark, Irland, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Sydafrikanska

unionen och Venezuela.

Redogörelse för konventionsförslagets innehåll lämnas å sid. 6—7 i propositionen.

över konventionsförslaget avgavs sedermera utlåtande av delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet, som på anförda skäl (se sid. 10

i propositionen) förklarade sig icke kunna förorda en ratificering för Sveriges

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

del av förslaget. — Eerservation mot delegationens yttrande anfördes av herr

Edvard Johanson.

Genom proposition (nr 84) till 1935 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn

riksdagens yttrande angående, bland annat, nu ifrågavarande konvention. Föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen, att

skäl syntes tala för en begränsning av arbetstiden vid de automatiska fönsterglasbruken

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i konventionsförslaget

stadgades. Då emellertid spörsmålet örn genomförandet av den för ratifikation

av förslaget erforderliga lagstiftningen ännu befunne sig i allenast förberedande

skick, ansåg sig departementschefen då icke kunna tillstyrka konventionens

ratificering. — På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 13)

förklarade riksdagen (skrivelse nr 87), att riksdagen anslöt sig till departementschefens

uppfattning, att konventionsförslaget för det dåvarande icke

borde ratificeras.

Den 8 februari 1935 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att inkomma

med utredning och förslag rörande de nya eller ändrade författningsbestämmelser,

som kunde bliva erforderliga, därest Sverige anslöte sig till konventionen.

En redogörelse för gällande bestämmelser återfinnes å sid. 7 i propositionen.

Socialstyrelsen fullgjorde uppdraget genom skrivelse den 15 oktober 1935,

för vars innehåll redogöres å sid. 11 i propositionen.

över socialstyrelsens förslag avgåvos efter remiss yttranden av kommerskollegium,

arbetsrådet, svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige. Yttrandenas innehåll återgives å sid. 12—13 i propositionen.

Ett av socialstyrelsen utarbetat lagförslag undergick därefter med ledning

av de avgivna yttrandena överarbetning inom socialdepartementet. Därvid

utarbetades även särskilt förslag till lag angående ändring av 1 § lagen örn

arbetstidens begränsning.

Beträffande konventionsförslaget samt inom socialdepartementet utarbetat

förslag till lag örn arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk (rubriken sedermera

ändrad till den i propositionen föreslagna) har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, i propositionen vid ärendets remiss till lagrådet

anfört:

Skälen för att förslag framlagts till en internationell reglering av arbetstiden

vid automatiska fönsterglasbruk, innebärande huvudsakligen 4-skiftsindelning

samt arbetstidens minskning till 42 timmar i veckan, utgöras av de

olägenheter, som övergången till maskinell, kontinuerlig drift inom fönsterglasindustrien

vållat dess arbetare. I främsta rummet avser ökningen av

antalet skift samt arbetstidsförkortningen att något minska och i övrigt

bereda kompensation för olägenheter, som det hittills tillämpade skiftarbetet

medfört, såsom natt- och söndagsarbete samt till olika delar av dygnet förlagda

raster. En annan betydande olägenhet, utmärkande för denna industri,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

består i den starka hettan invid de för glasets smältning använda ugnarna,

vilken förorsakar särskilt de med smältningen och glasets utdragning i skivor

sysselsatta arbetarna stora obehag. Av yttrandena framgår, att i detta hänseende

vissa förbättringar inträtt vid de svenska hithörande företagen, men

vad sålunda förekommit torde icke vara tillfyllest. Som ännu ett skäl för konventionen

har anförts möjligheten att som en följd av arbetstidsminskningen

arbete kunde beredas en del av dem som blivit arbetslösa vid den maskinella

driftens införande. Såsom framgår av uppgifterna i det föregående örn det

arbetarantal, som därvid kunde komma i fråga, är denna möjlighet för vårt

lands vidkommande av ringa vikt i och för sig.

Mot konventionen har invänts, att berörda olägenheter för arbetarna av

den maskinella driften uppvägdes av den lättnad i arbetsprestationerna, som

övergången från det tyngre manuella förfarandet medfört. Emellertid torde

den ständiga, spända uppmärksamhet, som kräves av åtskilliga i den maskinella

driften sysselsatta arbetare, i längden vara minst lika tröttande som det

tidigare förekommande manuella arbetet.

Det har vidare gjorts gällande, att lagstiftningsåtgärder i nu förevarande

syfte icke borde avse allenast en enstaka industri med kontinuerlig drift. Häremot

må emellertid anmärkas, att i det hänseende, varom nu är fråga, förefinnes

möjlighet att erhålla en internationell reglering, en omständighet som

torde vara av synnerlig vikt vid frågans bedömande.

Särskilt mot anslutning till konventionen från svensk sida ha i yttrandena

framhållits de ekonomiska konsekvenserna för den svenska fönsterglasindustrien.

Svenska arbetsgivareföreningen anför sålunda, att med den knappa

vinstmarginal, varmed denna industri för närvarande arbetade, de genom den

föreslagna arbetstidsminskningen ökade produktionskostnaderna skulle medföra

svårigheter att upprätthålla driften. Vidare har föreningen framhållit de

svenska företagens därigenom försvagade ställning gentemot den utländska

konkurrensen på området, särskilt den belgiska fönsterglasindustrien, vilken

arbetade med betydligt lägre tillverkningskostnader. Vad sålunda anförts

torde emellertid väsentligen gälla örn ett isolerat genomförande av förslaget

i Sverige men icke, därest konventionen ratificeras jämväl av de mera betydande

fönsterglasproducerande länderna. Den ifrågavarande industriens svårigheter

i övrigt att anpassa sig efter de förändrade produktionsvillkoren synas

i det anförda yttrandet hava betydligt överdrivits.

På grund av det anförda är jag beredd att föreslå sådana lagstiftningsåtgärder,

som göra det möjligt för Sverige att ansluta sig till konventionen.

Dock vill jag förorda, att en svensk ratifikation göres beroende av huruvida

konventionen ratificeras av de mera betydande fönsterglasproducerande länderna,

tillhörande internationella arbetsorganisationen, nämligen Belgien,

Frankrike och Tjeckoslovakien. Med hänsyn härtill ämnar jag föreslå att den

svenska lagstiftning, som blir nödvändig för konventionens förverkligande,

icke skall träda i kraft förrän å dag, som Konungen bestämmer.

Departementschefens yttranden i propositionen beträffande detaljerna i

förslaget till lag om arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk samt rörande

förslaget till ändring av 1 § lagen om arbetstidens begränsning återfinnas å

sid. 15—20, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.

Lagrådet har i ärendet yttrat:

Genom den föreslagna lagstiftningen skulle den i arbetstidslagen angivna

längden av arbetstiden komma att för arbete av ifrågavarande art avsevärt

nedsättas, varjämte vissa möjligheter till en friare tillämpning som arbets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

tidslägen ger skulle bliva uteslutna. Lagrådet, som anser sig icke böra ingå

på frågan huruvida förhållandena inom förevarande industriområde göra en

dylik särskild lagstiftning påkallad, lämnar förslagen utan anmärkning.

Därefter har departementschefen anfört:

Lagrådet har lämnat förslagen utan anmärkning. Emellertid torde viss

jämkning av rubriken i förslaget till lag örn arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk

böra vidtagas.

Sistnämnda förslag torde, örn det genomföres, möjliggöra för Sverige att

ratificera det å internationella arbetsorganisationens konferens år 1934 antagna

förslaget till konvention i ämnet. Då ikraftträdande av konventionen

för Sveriges del bör, såsom jag tidigare framhållit, göras beroende av dess

ikraftträdande jämväl i Belgien, Frankrike och Tjeckoslovakien, förordar jag

ratifikation under sådant förbehåll att konventionen icke blir gällande i

Sverige tidigare än i nämnda tre länder.

Beträffande frågan huruvida i vårt land arbetare inom någon eller några

andra industrier kunna antagas vara sysselsatta under lika svåra arbetsförhållanden

— bland annat i fråga örn stark hetta på arbetsplatsen — som föreligga

vid de företag, vilka bedriva automatisk tillverkning av fönsterglas, får

utskottet omnämna, att, enligt vad utskottet inhämtat, t. ex. vid järnbruken

vissa arbetare — tillsammans betydligt flera än arbetarna vid glasbruken —

äro utsatta för avsevärt starkare hetta än den, vilken förekommer vid fönsterglastillverkning,

samt få arbeta under även i övrigt svårare arbetsförhållanden.

Intill den 1 januari 1936 har förevarande konventionsförslag ratificerats

endast av Norge. Beslut om ratifikation föreligger i Nederländerna; förslag

därom har framlagts i Spanien.

I förevarande proposition har föreslagits en laglig reglering av arbetstiden

till i genomsnitt 42 timmar i veckan för en till antalet obetydlig, i en enda

speciell verksamhet sysselsatt grupp arbetare. Den föreslagna lagstiftningen

avser nämligen blott sådan tillverkning av fönsterglas eller annat glas, som

allenast beträffande dimensionerna skiljer sig från fönsterglas, vilken bedrives

med tillhjälp av automatiska maskiner och fortgår utan avbrott jämväl

under sön- och helgdagar. Sådan tillverkning förekommer i Sverige för närvarande

endast vid fönsterglasbruken i Oxelösund och Glava, varest tillsammans

omkring 125 arbetare äro sysselsatta därmed.

Departementschefen har icke anfört någon omständighet av beskaffenhet

att föranleda därtill, att den nyssnämnda gruppen arbetare skulle med hänsyn

till särskilt behov av skydd mot hälsofara givas en annan ställning än den,

som fortfarande skulle tillkomma andra arbetare, sysselsatta i annan verksamhet

med lika svåra arbetsförhållanden.

Med hänsyn till det ringa antal arbetare, som kunna beredas sysselsättning

vid de två fönsterglasbruken i vårt land, synes en lagstiftning av föreslagen

beskaffenhet, efter vars genomförande arbetarantalet kan beräknas bliva ökat

med allenast ett 30-tal, icke ur arbetslöshetssynpunkt kunna hava någon nämn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

värt förbättrande inverkan. Möjligen skulle förhållandena däremot kunna

bliva försämrade, i det att, enligt vad svenska arbetsgivareföreningen i sitt

yttrande i ärendet uppgivit, det kunde ifrågasättas, att Glava glasbruk på

grund av de genom avsevärd ökning av driftkostnaderna försvårade möjligheterna

att konkurrera med utländska fönsterglasbruk skulle komma att nedlägga

driften.

Det skäl, som för departementschefen främst synes hava talat för en särskild

lagstiftning i vårt land på förevarande område, torde hava varit det, att

en sådan lagstiftning skulle möjliggöra Sveriges anslutning till 1934 års internationella

konventionsförslag i ämnet. Utskottet finner sig emellertid icke

kunna enbart ur sådan synpunkt godtaga en lagstiftning av föreslaget innehåll.

Örn en förkortning av arbetstiden överhuvud skall genomföras på nu

ifrågavarande arbetsområde, bör undersökas, huruvida icke motsvarande

arbetstidsförkortning bör stadgas även för andra arbetare, som utöva sin

verksamhet under lika svåra förhållanden som de, vilka föreligga för de i

kontinuerlig drift vid fönsterglasbruken sysselsatta arbetarna. Förhållanden

av angivna beskaffenhet torde förefinnas bland annat vid järnbruken. Någon

utredning av spörsmålet i vilken omfattning arbete av angivet slag förekommer

i vårt land har emellertid icke lämnats i propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna

tillstyrka de i propositionen framlagda lagförslagen. Enligt utskottets mening

följer härav att möjlighet icke föreligger för Sverige att ratificera konventionsförslaget.

Utskottet får därför hemställa,

A. att de i förevarande proposition framlagda förslagen till

lag örn arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas

m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16

maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning icke måtte antagas

av riksdagen; samt

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte meddela,

att riksdagen för sin del anser, att förslaget till konvention angående

arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk icke bör ratificeras.

Stockholm den 31 mars 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sigfrid Hansson*,

Sam Larsson, P. Sandström, Norman, Olof Carlsson och Carlström;

från andra kammaren: herrar Hage, Sandström i Sollefteå, Molander* och

Gardell i Calms, fru Nordgren samt herrar Hassler, Hermansson och Johanson i

Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

707 30

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lar/utskottets utlåtande Nr 29.

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Norman, Olof Carlsson, Hage och Molander, fru

Nordgren saint herr Hermansson, vilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

A. att de i förevarande proposition framlagda förslagen till

lag om arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas

m. m. samt lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 maj

1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning måtte antagas av riksdagen;

samt

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte meddela,

att riksdagen för sin del ansluter sig till föredragande departementschefens

uppfattning, att förslaget till konvention angående

arbetstiden i automatiska fönsterglasbruk bör — under förbehåll

att konventionen icke blir gällande i Sverige tidigare än i Belgien,

Frankrike och Tjeckoslovakien — ratificeras av Sverige.

Stockholm 1036. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:173 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående delning av mark, som förut använts till väg. a1 i texten