Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åstadkommande av obligatorisk olycksfallsförsäkring för hela folket inom viss åldersgräns.

1936-02-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:4, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åstadkommande av obligatorisk olycksfallsförsäkring för hela folket inom viss åldersgräns.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åstadkommande

av obligatorisk olycksfallsförsäkring för hela folket

inom viss åldersgräns.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 349,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Osberg föreslagit, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att Kungl. Majit måtte

utreda möjligheten till ändring av nu gällande lag om försäkring för olycksfall

i arbete i syfte att åstadkomma obligatorisk olycksfallsförsäkring för hela

folket inom viss åldersgräns, med beaktande av de synpunkter, som blivit

anförda i motionen, samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen

kunde föranledas.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till motionen.

Lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete omfattar i

stort sett alla lönearbetare. Lagen har sålunda avseende å envar, som mot

avlöning användes till arbete för annans läkning utan att i förhållande till

honom vara att anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande

av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Där Konungen

i fråga om anstalt för yrkesutbildning eller avdelning av sådan anstalt så

förordnar, skall den som åtnjuter undervisning vid sådan anstalt eller avdelning

anses såsom arbetare, ändock att han ej användes till arbete för annans

räkning (2 § första stycket).

Såsom arbetare i lagens bemärkelse anses emellertid ej den, som utför arbetet

i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller den,

som av tillfällig anledning användes till arbete av någon, som eljest ej använder

arbetare, ej heller, där arbetet utföres för allenast en arbetsgivares

räkning, dennes make och hemmavarande barn eller adoptivbarn och föräldrar

eller adoptivföräldrar i förhållande till honom. Utföres arbetet för

makars gemensamma räkning, anses de i förevarande hänseende såsom allenast

en arbetsgivare (2 § andra stycket).

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock kan, där för ändamålet

bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare äro

arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svara med obegränsad personlig

ansvarighet, försäkringen av delägarnas arbetare i stället under vissa

villkor äga rum i detta bolag (4 §).

Arbetsgivare är berättigad alt i riksförsäkringsanstalten försäkra dels annan

arbetare än i lagen avses för olycksfall i arbete, dels ock i anstalten försäkrad

arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring kan ock av ömsesidigt

bolag meddelas för delägares arbetare. Avta! örn annan försäkring eller

försäkring till högre ersättningsbelopp än i lagen stadgas må ej avslutas av

Bihang till riksdagens protokoll 19116. 9 sand. 2 ard. Nr 4—7. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

riksförsäkringsanstalten eller ömsesidigt bolag. Riksförsäkringsanstalten äger

dock enligt särskilda bestämmelser sluta avtal örn livränta åt barn utom

äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån samt meddela

olycksfallsförsäkring för fiskare, ävensom, enligt Konungens bestämmande,

övertaga utgivande av livränta, som på grund av olycksfall skall utgivas av

annan än anstalten (35 §).

En särskild för fiskare avsedd frivillig försäkring mot skada till följd av

olycksfall i arbete finnes anordnad enligt en förordning den 11 juni 1918.

Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna,

genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren. Avgift för

försäkring skall av försäkringsinrättningen bestämmas till belopp, som med

hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och lill de särskilda förhållanden,

under vilka det bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt

för betäckande av den risk, som försäkringen avser, med tillägg i fråga

örn enskilda försäkringsbolag av ett belopp, motsvarande omkostnaderna för

försäkringen (15 §). Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall för varje försäkring

i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas tilläggsavgift med

belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften. Enskilt försäkringsbolag,

som bedriver i förevarande lag avsedd försäkring, är även skyldigt

att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av berörda omkostnader.

Detta bidrag skall utgå med ett belopp, motsvarande tre procent av försäkringsavgifternas

summa, övriga omkostnader för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

verksamhet bestridas av statsmedel (16 §).

I motionen har framhållits att man — såsom fallet är beträffande pensionsförsäkringen

— kunde tänka sig erläggande av en viss grundavgift för varje

individ, som obligatoriskt skulle vara försäkrad enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete. Med anledning härav får utskottet redogöra för vissa

stadganden i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering, som träder i kraft

den 1 januari 1937.

Envar svensk medborgare skall, med i lagen angivna undantag, erlägga pensionsavgifter

samt på grund av dem och med bidrag av allmänna medel erhålla

folkpension. Rätt till folkpension inträder vid varaktig oförmåga till

arbete och senast vid fyllda sextiosju år. även örn varaktig arbetsoförmåga

då ännu icke är för handen. Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före

det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt

sextiofem år, eller för år. för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift

erlägges ej heller av person, som åtnjuter folkpension eller invalidunderstöd

eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig

försörjning. Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som ej tidigare fått

avgift sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Reloppet av

den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen erläggas, utgör

sex kronor eller, om han enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för året har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en

procent av det taxerade beloppet, dock högst 20 kronor.

Den fråga, som i nu föreliggande motion dragits under riksdagens prövning,

har senast behandlats av riksdagen år 1932. I en då väckt motion, II: 39,

föreslog herr Osberg, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

3

ställa, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt verkställa utredning örn sådan ändring

av nu gällande lag örn försäkring för olycksfall i arbete, att varje person

över viss ålder bleve obligatoriskt försäkrad mot skada till följd av olycksfall

i arbete, under förutsättning att behov förelåge, samt örn statens övertagande

av hela verksamheten, både beträffande förvaltningen och skadeersättningen,

och vidare pröva huruvida det vore lämpligt bestämma om grundavgifts erläggande

av den obligatoriskt försäkrade, efter samma grunder, som gälla

för allmänna folkpensioneringen, och för riksdagen framlägga det förslag

utredningen kunde föranleda.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 1

under huvudrubrikerna »Olycksfallsförsäkringslagens giltighetsområde» och

»Försäkringens handhavande och finansiering» lämnade en omfattande historik

i ämnet, till vilken utskottet nu anhåller att få hänvisa.

Utskottet anförde i anledning av motionen:

I det utlåtande, som utskottet avgav vid förra årets riksdag nied anledning

av väckt motion i förevarande fråga, erinrade utskottet därom, att 1928 års

riksdag hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande lämpligheten av sådan

utvidgning av den frivilliga försäkringen enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete, att denna komme att omfatta mindre arbetsgivare och

självständiga företagare. Den av riksdagen begärda utredningen påginge

alltjämt, och utskottet förväntade, att densamma komme att bedrivas med ali

den skyndsamhet, som förhållandena medgåve. Att riksdagen utan avvaktan

av de förslag till utvidgning av den frivilliga olycksfallsförsäkringen, vartill

berörda utredning kunde komma att giva anledning, skulle påkalla utredning

om möjligheten att genomföra obligatorisk olycksfallsförsäkring för

varje person över viss ålder, syntes utskottet icke vara lämpligt. Ej heller

kunde de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande örn ändring

i grunderna för den sociala olycksfallsförsäkringens finansiering, föranleda

utskottet att förorda en så genomgripande förändring i den sociala hjälpverksamheten.

Vid nu företaget övervägande av motionen i de delar, vari

den överensstämmer med den i fjol behandlade, finner utskottet ej anledning

att frångå vad utskottet sålunda anfört.

Vad därefter angår motionärens hemställan örn prövning av frågan, huruvida

det vöre lämpligt att bestämma örn grundavgifts erläggande av den obligatoriskt

försäkrade efter samma grunder, som gälla för allmänna folkpensioneringen,

finner utskottet denna hemställan stå i nära samband med övriga

yrkanden i motionen. Med hänsyn till vad utskottet anfört beträffande

dessa, anser utskottet icke av förhållandena påkallat, att riksdagen begär

prövning av berörda fråga.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Den ovan omnämnda utredning, som 1928 års riksdag begärt, har numera

verkställts av riksförsäkringsanstalten, som den 31 maj 1935 avgivit förslag

lill, bland annat, lag angående en särskild, för självständiga företagare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet.

Det må anmärkas, att riksförsäkringsanstalten omnämnt, att anstalten haft

under övervägande att förorda tillträde till den föreslagna försäkringen fölen

var svensk man eller kvinna, som icke omfattades av den obligatoriska

olycksfallsförsäkringen. Därigenom skulle t. ex. alla hustrur, barn, pensionstagare

och i allmänhet personer utan yrkesverksamhet bliva försäkringsberättigade.

Riksförsäkringsanstalten hade emellertid ansett, att en sådan

utvidgning av den frivilliga försäkringen skulle föra avsevärt längre än vad

direktiven för dess utredning gåve anledning till.

över riksförsäkringsanstaltens förslag hava utlåtanden avgivits av vissa

myndigheter och organisationer.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 44), har chefen för

socialdepartementet, statsrådet Möller, anfört att han vid en förberedande

granskning av ärendet med hänsyn till de erinringar mot riksförsäkringsanstaltens

förslag, som framkommit i utlåtandena, funnit detsamma icke

kunna föreläggas riksdagen utan en ingående överarbetning.

Den 28 september 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt numera landshövdingen

Bo Hammarskjöld att såsom sakkunnig inom socialdepartementet biträda

med handläggningen av en undersökning i fråga om ändrad organisation av

den sociala olycksfallsförsäkringen. I april 1935 avgav landshövdingen Hammarskjöld

utlåtande angående de faktiska förutsättningarna för en centralisering

av olycksfallsförsäkringen till en anstalt av den nuvarande riksförsäkringsanstaltens

typ. Såsom utgångspunkt för undersökningen hava tagits

vissa reformförslag, som i proposition nr 109 förelädes 1926 års riksdag.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 59), har departementschefen

anfört, att den verkställda undersökningen givit vid handen, att

åtskilliga av de förhållanden, som 1926 talat för den sociala olycksfallsförsäkringens

centralisering, icke längre ägde samma giltighet. Med hänsyn

till de resultat, som undersökningen sålunda givit, torde tillräcklig anledning

icke föreligga att för närvarande vidtaga åtgärder för åvägabringande av en

centralisering av olycksfallsförsäkringen.

Av den ovan lämnade utredningen framgår, att riksförsäkringsanstalten

utarbetat förslag till utvidgning av den frivilliga olycksfallsförsäkringen till

att omfatta självständiga företagare. Sedan yttranden över detta förslag avgivits

till Kungl. Maj :t av myndigheter och sammanslutningar, kommer detsamma

att göras till föremål för överarbetning. Enligt utskottets mening bör resultatet

av utredningen angående utvidgning av den frivilliga försäkringen

avvaktas, innan riksdagen täger ställning till spörsmålet, huruvida utredning

bör verkställas rörande möjligheten att genomföra obligatorisk olycksfallsförsäkring

för varje person över viss ålder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

5

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion, II: 349, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Hansson*, Sam Larsson,

P. Sandström, Norman*, Karl Bodin och Carlström;

från andra kammaren: herrar Österström, Johanson i Hallagården, Olovson i

Västerås, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Sandström i Sollefteå, Molander

och Hassler*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.