Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen nr 213 i första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. samt motionen nr 482 i andra kammaren av herr Hagman m. fl.

1936-04-28 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:40, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen nr 213 i första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. samt motionen nr 482 i andra kammaren av herr Hagman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Kr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande

av möjlighet till uppdelning av avdikningslån vid

jorddelning.

Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen

nr 213 i första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. samt motionen nr 482 i

andra kammaren av herr Hagman m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn utredning och förslag till lagbestämmelser,

varigenom möjlighet bereddes till uppdelning av avdikningslån å de

fastigheter, som uppkommit genom delning av fastighet, vilken besvärades av

sådant lån.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och statskontoret.

För innehållet i de yttranden, som avgivits av nämnda myndigheter,

lämnas redogörelse nedan i detta utlåtande.

Lantmäteristyrelsen, som i sitt yttrande ingående redogjort för gällande

bestämmelser på förevarande område, har anfört följande:

I motionerna avses närmast möjliggörande av en uppdelning av återbetalningsskyldigheten

i sådant fall, då fastighet delats efter det beslut meddelats

örn ordningen för avdikningslåns återbetalning. Såsom nedan skall visas,

torde emellertid anledning föreligga att i detta sammanhang till behandling

* upptaga jämväl frågan örn grunderna för den ursprungliga fördelningen.

Vid syneförrättning rörande företag enligt 7 kap. vattenlagen skola jämlikt

stadgande i 10 kap. 67 § samma lag, sedan erforderliga sammanträden

hållits och alla vid syneförrättningen förefallande frågor blivit utredda, syneinännen

upprätta utlåtande angående företaget. Skola två eller flera med

skilda andelar deltaga i företaget, skall utlåtandet innehålla särskild längd,

vilken beträffande mark, som genom företaget vinner torrläggning, skall innehålla

uppgift för varje fastighet å markens värde före och efter företaget.

Enligt 7 kap. 23 och 37 §§ vattenlagen gäller såsom huvudregel, att delägare i

företaget skall deltaga i kostnaderna därför i mån av värdet av den båtnad

lians mark därigenom beredes. I don ovanberörda till utlåtandet hörande

längden skola enligt 10 kap. 67 § upptagas såväl den å »varje fastighet» be
Dihang

till riksdagens protokoll 1936, 9 sami. 2 avd. Nr 40.

891 3G

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Xr 40.

löpande anpart en i kostnaden för företaget med noggrant angivande av »egendom»,

som med delaktigheten avses, som ock det belopp, vartill kostnaden

för företaget beräknats. Sedan sakägarna därefter beretts tillfälle att framställa

erinringar, skall enligt 10 kap. 70 § slutligt utlåtande avgivas, förrättningen

avslutas samt besvärshänvisning lämnas. Lämnas syneförrättningen

oklandrad, går enligt 10 kap. 75 § utlåtandet i verkställighet i den ordning,

som för laga kraft ägande dom är stadgad.

Gällande bestämmelser angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond

äro meddelade i kungl, kungörelsen den 11 juni 1926, (nr 258),

vilken i samband med tillkomsten av lagen den 14 juni 1929 (nr 164) örn

kronans förmånsrätt för avdikningslån i vissa delar ändrades genom kungörelsen

den 14 juni 1929 (nr 166). Gången är i huvudsak följande. Förslag

till utförande av företag, vartill lån sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen. Till Kungl. Majit ställd ansökning örn

statslån skall vara åtföljd av bland annat nämnda förslag samt insändas till

lantbruksstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar ärendet till Kungl.

Majit för prövning samt för fastställelse av arbetsplanen. Med den, som mot

åtnjutande av lån från statens avdikningslånefond åtager sig ett torrläggningsarbete,

skall lantbruksstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt, som av styrelsen

å Kungl. Majlis och kronans vägnar antages, och varigenom låntagaren

förbinder sig bland annat att inom bestämd tid fullgöra arbetet i enlighet med

arbetsplanen, samt att bestrida vad till företagets fullbordande må erfordras

utöver beviljat lån och det statsbidrag, som må utgå av statens avdikningsanslag.

Låntagare har vidare att till statskontoret överlämna bland annat med

borgen eller annan säkerhet försedd skuldförbindelse, innehållande vederbörandes

åtagande att, intill dess beslut enligt 2 § i lagen den 14 juni 1929

örn kronans förmånsrätt före avdikningslån eller motsvarande äldre stadganden

meddelats och vunnit laga kraft, ansvara för lånets återbetalning. Sedan

kontraktet, för vars fullgörande skall ställas av lantbruksstyrelsen godkänd

säkerhet, avslutats, har lantbruksstyrelsen att därom underrätta statskontoret

samt lämna statskontoret uppgift å den eller de fastigheter, för vilka lånet

beviljats. Lånet utbetalas av statskontoret efter lantbruksstyrelsens bestämmande,

en första del då arbetet påbörjats och återstoden i den mån arbetets

fortgång styrkes. Då lånet eller första delen därav utbetalats, skall statskontoret

därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och därvid överlämna uppgift

om lånet samt å den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats. Länsstyrelsen

åligger att omedelbart översända uppgiften till inskrivningsdomaren.

Blir sedermera fastighet, som upptagits i uppgiften, utesluten från

delaktighet i företaget, eller meddelas beslut örn indragning av lånet eller örn

återfordrande av lånet eller utbetald del därav, skall även härom lämnas upp

gift till inskrivningsdomaren. Sedan torrläggningsarbetet blivit slutligen avsynat

och av lantbruksstyrelsen godkänt, åligger det nämnda styrelse att

därom underrätta statskontoret, varefter länsstyrelsen har att efter fram- •

ställning från statskontoret meddela beslut örn ordningen för lånets

återbetalning samt, där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen,

örn lånets fördelning å dessa fastigheter. I samband med beslutets

meddelande åligger länsstyrelsen att lämna inskrivningsdomaren

besked örn den eller de i den förberörda vid lånets utbetalande meddelade

uppgiften .upptagna fastigheter, vilka av annan anledning än att de

uteslutits från delaktighet i företaget befunnits icke böra svara för lånets

återbetalning. Sedan beslutet vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen underrätta

inskrivningsdomaren om de årliga avbetalnings- och räntebeloppen

ävensom översända avskrift av beslutet till magistraten eller häradsskrivaren

för debiterings verkställande. De årliga avbetalnings- och räntebeloppen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 3

skola därefter, i den mån de förfalla till betalning, under särskild rubrik

uppbäias och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden.

Enligt den ovanberörda lagen om kronans förmånsrätt för avdikningslån

ager kronan, sedan beslut meddelats om ordningen för lånets återbetalning

samt, där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen, örn lånets fördelning

å dessa fastigheter, för de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som

sålunda bestämts, lika rätt i fastighet, vilken lånet blivit påfört, som för

avgald av fast egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs. De upp?1g''.

er’ v. ,a enligt vad ovan sagts inkomma till inskrivningsdomaren, skola

inforas i mteckningsprotokollet och anmärkas i fastighetsboken Visar hos

inskrivningsdomaren ägare av fastighet, beträffande vilken anteckning om

Ian sålunda gjorts i fastighetsbok, att ändring skett i förhållande, som framgå1,

av boken, eller att han vunnit befrielse från delaktighet i företaget i därför

tidigare stadgad ordning, eller att han till fullo betalt på fastigheten belöpande

andel i lånet, skall anteckning därom göras i inteckningsprotokollet

och fastighetsboken.

Fastighet angående förhållanden, som nyss sagts, skola anmärkas i gravationsbevis,

som utfärdas rörande fastigheten.

Ordet »fastighet» användes i vattenlagen liksom i ett stort antal andra

lagar och förordningar, som icke direkt gälla fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet,

utan att närmare definieras. Innebörden är också i olika

författningar växlande. Endast i en lag, nämligen lagen den 25 april 1930 örn

delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., har ordet definierats.

Enligt lagens 1 § sista stycket förstås med fastighet, »vad som enligt

gällande bestämmelser skall såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister».

Utan tvivel är det även vid syneförrättning enligt vattenlagen av

behovet påkallat, att anslutning vinnes till den i jordregister och fastighetsregister

för stad redovisade, för fastighetsbokföringen grundläggande fastighetsindelningen,

enär eljest föreskriven anteckning i fastighetsbok örn

fastighet ålagd återbetalningsskyldighet för avdikningslån icke kan med

säkerhet verkställas. Före tillkomsten av 1929 års lag örn kronans förmånsrätt.

för avdikningslån var behovet av anslutning till fastighetsregistrens

fastighetsredovisning icke så framträdande, emedan enligt då gällande bestämmelser

(kungl, kungörelserna den 13 juni 1845 [nr 20 sid. 1] och den

3 november 1848 [nr 49 sid. 2)) anteckning om »hemman» åliggande återbetalningsskyldighet

för beviljat odlingslån skulle göras i jordeboken, till

vilken också den i lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan avledning

av vatten använda terminologien anslöt sig. Enligt 49 § nämnda lag skulle

sålunda den till förrättningsmännens utlåtande hörande särskilda längden för

varje i företaget deltagande »hemman, hemmansdel eller annan lägenhet»

upptaga dess »namn, nummer, eller annan beteckning och ägare» m. m. Med

lägenhet avsågs i jordeboken under särskilt nummer upptagen, för sig bestående

lägenhet, således ej lägenhet tillkommen genom jordavsöndring.

Detta föranledde svårigheter, då jord hörande till avsöndrad lägenhet förbättrades,

emedan vissa länsstyrelser ansågo att återbetalningsskyldighet för

beviljat odlingslån ej kunde åläggas sådan lägenhet utan borde åvila stamfastigheten.

Med föranledande härav utfärdades den 9 oktober 1914 en kungl,

kungörelse (nr 280), val i föreskrevs att vad i kungörelserna den 13 juni 1845

och den 3 november 1848 stadgades om odlingslåns fördelning mellan hemman

skulle utsträckas att gälla »varje medelst det av lånet understödda företaget

förbättrad fastighet — vare sig hemman, hemmansdel, i jordeboken upptagen

självständig lägenhet (Iler flir alltid avsöndrad lägenhet — för vilken

grunden för delaktigheten i företaget och därmed förenade kostnader blivit

i vederbörlig ordning bestämd».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Från början synes i allmänhet hava rått ganska orediga begrepp örn vad

som i vattenlagen menades med »fastighet» och i 1914 års kungörelse med

»hemmansdel». Endast undantagsvis torde man hava varit så sträng i sin

uppfattning, att såsom hemmansdel räknats endast sådan del av hemman, som

i laga ordning utbrutits genom skifte, liemmansklyvning eller ägostyckning.

Även sådan kvotdel av hemman, som utbrutits genom sämjedelning, ävensom

sådan upplåtelse av viss till läge och gränser bestämd ägovidd, varvid visst

mantal eller skattetal beräknats å det försålda området, torde ganska allmänt

vid såväl syneförrättningar som fördelning av betalningsskyldighet för beviljade

odlingslån hava behandlats på samma sätt som i laga ordning utbrutna

hemmansdelar. För övrigt skedde ofta vid syneförrättningarna fastighetsredovisningen

på sådant sätt, att det icke var möjligt att utreda sambandet mellan

denna och den genom laga delningar åstadkomna fastighetsindelningen. Allteftersom

jordregisterarbetet framskred, framstodo olägenheterna härav i tydligare

dager, särskilt sedan det blivit allt vanligare att även lantmätarnas

medverkan i en eller annan form påkallades för utredning av fastiglietsförliållandena,

innan beslut örn fördelning av odlingslån av länsstyrelserna meddelades.

Sedan en överlantmätare hos lantmäteristyrelsen anmält, att lantbruksingenjören

i länet upprättade fördelningslängder rörande delaktighet i

torrläggningsföretag utan föregången fastighetsutredning, och att till följd

härav, då länsstyrelsen infordrade överlantmätarens yttrande i frågor rörande

fördelning av återbetalningsskyldigheten för beviljade odlingslån, hans arbete

försvårades, anmodade styrelsen genom cirkulärskrivelse den 7 april 1924

övriga överlantmätare i riket att till styrelsen inkomma med upplysningar

örn deras erfarenhet på området. De inkomna svaren visade, att förhållandena

i de olika länen voro väsentligen olika, men att på det hela taget föreskrifter

rörande fastighetsutredningen voro erforderliga. Den 17 april 1924 utfärdade

också lantbruksstyrelsen ett cirkulär till statens lantbruksingenjörer, vari

föreskrevs, att sådan fastighetsbeteckning, varom stadgas i kungl, förordningen

den 13 juni 1908 angående jordregister och i lagen den 12 juni 1917

örn fastighetsbildning i stad, därefter skulle, där jordregister eller fastighetsregister

funnes upplagt, införas i de av lantbruksingenjör vid syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen upprättade handlingar och därtill hörande

plankartor. Härigenom åstadkoms en avsevärd förbättring, men någon enhetlig

praxis i fråga örn grunderna för länsstyrelsernas beslut rörande avdikningslåns

fördelning åvägabragtes icke härigenom.

Upplysande härutinnan äro de skrivelser, som från länsstyrelserna inkommit

till lantbruksstyrelsen såsom svar på en nämnda styrelses rundskrivelse

den 6 maj 1927, vari hemställdes att länsstyrelserna ville dels lämna

upplysning örn det förfaringssätt, som inom respektive län tillämpades vid

fördelning av odlingslån, dels ock avgiva uttalande om behovet av enhetliga

bestämmelser beträffande verkställandet av sådan fördelning samt eventuellt

avgiva förslag angående det närmare innehållet av sålunda ifrågasatta bestämmelser.

I fråga örn tillämpad praxis hänvisa många länsstyrelser till bifogade

yttranden av vederbörande lantbruksingenjörer, som i regel varit länsj

styrelserna behjälpliga med uppgörande av förslag till fördelning. Endast i

ett fåtal län har förekommit, att sådant förslag uppgjorts av andra personer,

exempelvis överlantmätare, landsfiskaler, nämndemän, skiftesgodemän, kronofogdar,

häradsskrivare eller sakägarna själva. Flera länsstyrelser hava framhållit,

att det mest bekymmersamma varit att kunna åstadkomma en tillförlitlig

fastighetsutredning till grund för fördelningen, och för detta ändamål

har på sina håll påfordrats medverkan av överlantmätare och inskrivningsdomare.

Särskilt vid äldre syneförrättningar hade den till grund för förrätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Jagutskottets utlåtande Nr 40.

ningsmännens utlåtande liggande fastighetsutredningen ofta visat sig vara

bristfällig och i behov av rättelse och komplettering, innan något beslut om

låns fördelning kunde grundas därpå.

Flera lantbruksingenjörer hava särskilt berört spörsmålet om rätta förfarandet,

då fastighet delats under tiden mellan lånets beviljande och dess

Sålunda framgår att inom Stockholms, Uppsala och Kristianstads

län i dylikt fall de nya fastighetsgränserna inlagts på den till syneförrättningen

hörande kartan, varefter de på den odelade fastigheten beräknade

båtnadsvärdena och de med ledning därav beräknade andelarna av kostnaderna

för företaget fördelats på de nya jordregisternumren enligt de fastställda

grunderna för fördelningen, varefter lånet fördelats på samtliga i lånet delaktiga

fastigheter enligt de grunder, som tillämpats vid lånets beviljande.

Lantbruksingenjören i Gävleborgs län har ställt sig tveksam, men ansett att

örn exempelvis en låntagare försålt vissa områden, vari ej inginge någon del

av den förbättrade jorden, och därvid förutsatts, att de frånsälja delarna ej

skulle hava del i odlingslåneskulden, hinder icke mötte att hela skulden lades

på låntagarens kvarvarande fastighet. Frånvaron av klara bestämmelser syntes

emellertid i händelse av olika meningar mellan köpare och säljare kunna leda

till rättsliga komplikationer. En generell regel, att låntagarens ursprungliga

genom lånet förbättrade egendom i sin helhet skulle svara för lånets återbetalande,

syntes vara den naturligaste och, sedan den inarbetats i allmänna

medvetandet, mest ägnad att förebygga missförstånd.

Sistnämnde lantbruksingenjör har även berört de svårigheter, som uppkomma

genom att fastighet sämjevis delats. Han hade i sådant fall brukat i

fördelningslängden införa låntagarens skattetal med uppgift, att detsamma

utgjorde del av visst registernummer. Detta förfaringssätt hade emellertid

icke godkänts av landskontoret, som ansett att andra fastigheter än sådana,

som kunnat identifieras i jordregistret, icke borde redovisas i fördelningslängden,

och i följd härav hade i stället i längden införts registernumrets hela

skattetal. Lantbruksingenjören hade föreslagit att i sådant fall en anteckning

skulle göras i fördelningslängden om att lånet berörde endast viss del av

hemmanet, men vore likväl icke fullt viss örn att icke framtida olägenheter

kunde uppkomma genom detta förfaringssätt. — Här berörda svårigheter

hänföra sig uppenbarligen även till sådana sämjedelningar, som skett före

svneförrättningen.

Enligt vad lantmäteristyrelsen inhämtat föranledde lantbruksstyrelsens

förberörda enquéte vid ärendets föredragning den 6 mars 1930 ej någon styrelsens

vidare åtgärd, enär genom 1929 års lagstiftning tillräcklig säkerhet

ansågs vara åstadkommen för en tillförlitlig identifiering av fastigheter, som

beröras av torrläggningsföretag.

Den praxis, som sålunda enligt ovannämnda lantbruksingenjörers vitsordande

tillämpats vid fördelningen av odlings- eller avdikningslån, står

emellertid i strid mot rättspraxis, enligt vilken lånet skall, utan avseende å

under mellantiden skedda lagliga fastighetsuppdelningar, fördelas endast

mellan de fastigheter, för vilka delaktighet i företaget fastställts vid syneförrättningen.

(Se rättsfall i regeringsrättens årsbok, beträffande delning genom

laga skifte eller hemmansklvvning: 1929 not. Jo 45, 1932 not. Jo 11, 1933

not. Jo 43: genom ägostyckning: 1931 not. Jo 20, 1933 not. Jo 5; genom avsöndring

eller avstyckning: 1910 ref.-nr 37, 1929 ref.-nr 40, 1931 not. Jo 50. Se

även N. J. A. 1928 sid. 300.) Vidare bär fastslagits, att ett ecklesiastikt boställshemmans

indelning i prästgård och löneboställe icke föranleder att återbetalningsskyldigheten

skall fördelas mellan dessa (Regeringsrättens årsbok

1930 ref.-nr 58, 1931 not. Jo 74).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Sedan fastighet genom länsstyrelsens beslut påförts viss återbetalningsskyldighet

för erhållet avdikningslån, kan, om fastigheten därefter delas, länsstyrelsen

icke på jordägarnas begäran verkställa någon fördelning av återbetalningsskyldigheten

mellan delfastigheterna, utan deras ansvar är reglerad

i annan ordning (Regeringsrättens årsbok 1929 not. Jo 24, 1934 not. Jo 28).

Yad angår påföljden av att fastighet, som utgör pant för odlingslån, delas,

finnas särskilda bestämmelser därom meddelade endast för vissa fall, nämligen

beträffande avstyckning enligt jorddelningslagen i denna lags 19 kap.

24 §, beträffande avstyckning enligt fastighetsbildningslagen i denna lags

5 kap. 16 § samt beträffande avstyckning enligt lagen den 25 april 1930 orri,

delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. i denna lags 18 §.

Enligt förstnämnda lagrum skall, örn det avstyckade området ensamt eller

tillsammans med vad redan må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat

utgör mer än en femtedel av fastighetens ärovidd, i fråga om det

avstyckade områdets ansvar vad i 37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets

ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning. I detta fall är det

avstyckade området sålunda subsidiärt ansvarigt. Under femtedelen är avstyckat

område fritt från ansvar för lånet. Enligt 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen

i dess nuvarande lydelse svarar ett enligt nämnda lag avstyckat

område primärt gemensamt med stamfastigheten, så länge denna och det

avstyckade området äro i samma ägares hand, meli i och med det att fastigheterna

komma i olika ägares händer nedsättes beträffande det avstyckade

området ansvaret till att bliva endast subsidiärt. Enligt samma paragraf i

dess ursprungliga lydelse —- den ändrades genom lag den 13 maj 1921 (nr 199)

— svarade avstyckat område alltid subsidiärt för sådant åliggande varom här

är fråga. Enligt 18 § i 1930 års lag skola beträffande område, som avstyckas

med tillämpning av denna lag, gälla jorddelningslagens eller fastighetsbildningslagen

ovanberörda bestämmelser, beroende på styckningsfastighetens

belägenhet inom den ena eller andra lagens tillämpningsområde före meddelandet

av förordnande eller beslut, som avses i lagens 1 §.

Yad angår område, som avsönclrats enligt lagen den 27 juni 1896 örn

hemmansklyviling, ägostyckning och jordavsöndring, är sådan lägenhet med

nedan angivet undantag fri från ansvar för avdikningslån, som vid tiden för

upplåtelsen belastade stamfastigheten. Genom lag den 12 maj 1917 (nr 273)

infördes i 27 § av 1896 års lag ett stadgande, enligt vilket avsöndring för

genomförande av tomtindelning medgavs i obegränsad utsträckning och utan

föregående upplåtelse, och i samband därmed föreskrevs beträffande sådan

avsöndrings ansvar för odlingslån samma regler, som enligt vad ovan sagts

numera gälla i fråga om område, som avstyckas enligt jorddelningslagen.

Detta stadgande blev dock av föga betydelse, enär det upphävdes redan genom

lag den 13 maj 1921 (nr 204) i samband med att i 29 § av 1896 års lag förbud

stadgades mot avsöndring inom tomtindelat område.

I fråga örn andra slag av fastighetsdelning än de ovan nämnda finnas ej

några bestämmelser meddelade i förevarande ämne, utan för utrönande avansvaret

har man endast att hålla sig till grunderna för de ovan angivna

undantagsbestämmelserna. Vad då först angår laga skifte (hemmanskly wing)

kan ej råda någon tvekan därom, att genom sådan förrättning utbrutna kvotdelar

av en fastighet äro gemensamt primärt ansvariga, vare sig skiftet sker

enligt jorddelningslagen eller enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen. Detsamma

gäller, då fastighet å landet delats genom ägostyckning. Mera ovisst

är vilket ansvar, som åvilar område, som avstyckats genom tomtindelning.

Enligt huvudregeln beträffande stad borde stadstomt svara primärt gemen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagzitskottets utlåtande Nr 40.

i

samt med stamfastigheten, och detta synes rimligt. Å landet däremot skulle

enligt den där gällande huvudregeln tomt, som bildas av del av en i mantal

satt fastighet, vara fri från ansvar, men konsekvenserna härav synas med

hänsyn till den obegränsade rätten att från fastighet avskilja mark genom

tomtindelning högst betänkliga. Örn exempelvis inom ett byggnadsplaneområde

en mindre hemmansdel i dess helhet konsumerades av tomter och

gator, skulle, sedan tomterna rättsligen bildats, ansvaret för återbetalningen

av dikningslånet komma att vila endast på den relativt värdelösa gatumarken.

Uppenbart är i alla händelser att ett så ordnat ansvarsförhållande icke överensstämmer

med den tankegång, som låg till grund för de ovanberörda genom

lagen den 12 maj 1917 (nr 273) i 27 § av 1896 års lag införda bestämmelserna.

För sin del vågar lantmäteristyrelsen icke uttala någon bestämd mening angående

tomters ansvar för avdikningslån, utan anser sig endast böra framhålla,

att i saknad av föreskrift i ämnet allmän och enskild rätt synes kunna

äventyras.

Av det nu anförda torde framgå, att det ofta kan vara besvärligt att utreda,

vilket ansvar för återbetalning av avdikningslån, som åvilar fastighet, tillkommen

genom delning efter det lånet beviljats eller fördelats. I de flesta

fall sakna både säljare och köpare förutsättningar för att kunna komma till

någon klarhet härutinnan även med ledning av gravationsbevis. Huru vanskligt

är det exempelvis icke att avgöra, örn ett avstyckat område på grund av

stadgandet i 19 kap. 24 § är subsidiärt ansvarigt för dikningslånet eller fritt

från ansvar. Och örn också områdets subsidiära ansvar kunnat konstateras,

så gäller det att även bedöma hur stor risk, som kan vara därmed förenad.

Det må i detta avseende framhållas, att vid långt framskriden uppdelning av

en fastighet genom avsöndring eller avstyckning — återstoden av stamfastigheten

utgöres kanske endast av till nödiga vägar använd mark —- de sist avstyckade

fastigheternas risk är avsevärd, oaktat ansvaret endast är subsidiärt.

Det är, såsom i de förevarande motionerna framhålles, påtagligt, att den ovisshet

på ifrågavarande område, som sålunda råder, föranleder olägenheter

bland annat vid styckning av större egendomar till småbruk. Särskilt olägligt

är att för närvarande intet annat sätt att göra en delfastighet fri från gravation,

varom här är fråga, finnes än att helt inlösa det på fastigheten vilande

avdikningslånet.

Såsom bevis för att på sakkunnigt håll det nuvarande tillståndet anses

otillfredsställande förtjänar även nämnas, att Föreningen statens lantbruksingenjörer

den 7 oktober 1930 gjort underdånig framställning rörande komplettering

i visst avseende av gällande bestämmelser rörande avdikningslån,

vari uttalas det önskemålet, att föreskrifter måtte meddelas dels örn de

grunder, efter vilka fördelningen skall ske, då fastighet, för vilken odlingslån

medgivits, delats, innan fördelningsbeslutet kommer till stånd, dels oell,

därest fastighet delas efter beslutet, örn det ansvar, vari delfastigheterna därefter

stå för lånets återbetalande. Såvitt för lantmäteristyrelsen är känt har

denna framställning ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Ett spörsmål, som synes vara av alldeles särskild vikt att taga under övervägande,

är, huru vid fördelning av återbetalningsskyldigheten för avdikningslån

rätteligen bör förfaras med fastigheter, som utbrutits allenast genom

sämjedelning. Till belysande härav må först i korthet redogöras för vissa

omständigheter beträffande följande rättsfall från Stockholms län.

N- J. A. 1908 ref. 92: Vid syneförrättningen liksom vid lånets fördelning

förelåg den situationen, att inom en i laga ordning utbruten hemmansdel delägarna

på grund av sämjedelning hävdade var sina områden av den genom

torrläggningsföretaget förbättrade marken, och vid fördelningen påfördes

opaginerad Kontrollera mot PDF

® Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

envar av dem så stor del av länet, som svarade mot den båtnad hans sålunda

navdade mark haft av företaget. Några år därefter verkställdes på ansökan

av en delägare klyvning å hemmansdelen, varvid marken graderades i sitt

genom torrläggningen förbättrade skick och fördelades med användande av

mantalet såsom delmngsgrund. Vid förrättningen avhandlades den frågan,

huruvida med hänsyn till den använda delningsgrunden de andelar av länet''

1a J30löpte å alla sämjedelningslotterna, borde sammanräknas samt ägarna,

därefter deltaga ; lånets gäldande i förhållande till sitt mantal. Detta bestreds

av vissa delägare men ansågs av förrättningsmännen vara rättvist. Något

feslut 1 denna ej till skiftet hörande fråga meddelades icke. Emellertid

trallade delagarna förening därom, att några ersättningar för odling eller

hävd ej skulle utgå. Sedan klyvningen fastställts, instämde ägaren till en

klyvningslott, som i enlighet med fördelningsbeslntet fått betala mer än som

eitel mantalet belöpte på hans lott, ägarna till övriga klyvningslotter med

yrkande, att de måtte förpliktas till honom utgiva vad han sålunda under två

år fått betala för mycket. Till stöd härför åberopade klagandena ett ut*

låtande av lantbruksingenjören i länet, vari anfördes bland annat: Ett fel

forefunnes i den av länsstyrelsen gjorda fördelningen. När ett hemman icke

vöre lagligen delat, skulle rätteligen annuiteten uppföras som en gemensam

inbetalning för det odelade hemmanet, och betalningen ske efter den delningsgrund,

som vid blivande skifte skulle tillämpas. En sämjedelning av

oskiftad mark kunde icke anses utgöra laglig grund för fördelningen, emedan

»äganderätten» _ (delningsgrunden?) i ett oskiftat hemman vore i Stockholms

län öretalet, ej innehavet. Sedan hemmanet blivit skiftat, kunde därefter

varje hemmansdel betalningsskyldighet uträknas efter dess andel av den förbättrade

jorden. Den gjorda fördelningen borde anses vara endast av tillfällig

natur, avsedd att gälla endast till dess sådana förhållanden genom skifte

inträtt, att en verklig och rättvis fördelning kunde äga rum. Svarandena

mvände att genom länsstyrelsens utslag annuiteterna blivit oupplösligt

knutna vid vederbörande hemmansdelar, så att de utginge därifrån oberoende

av var eller hur varje särskild hemmansdel kunde bliva utlagd på marken

samt vad enskilda jordägare därom beslutade. Häradsrätten yttrade i sin dom

att, enär länsstyrelsens utslag rörande lånets fördelning vunnit laga kraft, ty

och som den av käranden åberopade omständigheten att genom hemmansklyvningen

delägarna kommit i lika åtnjutande av den genom företaget vunna,

förbättringen icke kunde, på sätt käranden yrkat, medföra förändring i den

genom förenämnda utslag föreskrivna återbetalningsskyldigheten samt

käranden ej heller i övrigt ådagalagt något förhållande, som kunde föranleda

bifall till käromålet, bleve detsamma ogillat. Svea hovrätt fann ej skäl göra

ändring i häradsrättens dom, och hovrättens dom blev av högsta domstolen

fastställd.

Någon fast rättspraxis på området har, såvitt lantmäteristyrelsen kunnat

finna, icke utbildats sedan regeringsrättens tillkomst.

Vid ett närmare ingående på det förevarande spörsmålet må till en början

framhållas att man varken vid syneförrättningen eller vid lånets fördelning

kan veta, om vid ett blivande skifte innehavet enligt sämjedelningen eller

skattetalet kommer att bliva delningsgrund (9 kap. 3 § jorddelningslagen).

Redan detta förhållande synes utgöra skäl för att låta varje sämjedelningslott

svara för så stor del av lånet, som svarar mot den båtnad, som den till

lotten hävdade marken vunnit genom torrläggningsföretaget, enär man därigenom

åtminstone åstadkommer rättvisa, så länge sämjedelningen länder till

efterrättelse. Vidare bör beaktas den omständigheten att om innehavaren av

en sämjedelningslott vid laga skifte mister mark, varå han verkställt odlings*

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

arbete — och härtill äro åtgärder för markens torrläggning att räkna — han

enligt 14 kap. 6 § jorddelningslagen är berättigad att bekomma ersättning för

odlingsarbetets värde. Detta förhållande synes alldeles avgjort tala för att

man för ernående av en även för framtiden rättvis lösning bör förfara på nyss

angivet sätt. Att, då fastighet sämjevis delats, fördela avdikningslånet på

samma sätt som örn fastigheten vore oskiftad, skulle uppenbarligen icke

stämma väl överens med ovanberörda stadgande i jorddelningslagen. Även i

öviigt tillerkänner jorddelningslagen sämjedelning sådana rättsverkningar, att

det synes fullt motiverat att binda återbetalningsskyldigheten för lån, varom

här är fråga, endast vid den lott, vars mark förbättrats genom torrläggningen.

Sålunda kan, örn sämjedelningen skett före jorddelningslagens ikraftträdande,

innehavaren av en sämjedelningslott utan övriga delägares i fastigheten

hörande upplåta och avstycka intill en femtedel av sämjedelningslottens ägovidd,

och något hinder möter icke att i sådan avstyckning ingår all den genom

företaget torrlagda, till lotten hörande marken. För övrigt må framhållas att

å vissa orter särskilt i Dalarna, Skåne och Hälsingland — genom upprepade

sämjedelningar hela det nuvarande fastighetsbeståndet är så genomgående

grundat på sämjedelning, att det enligt lantmäteristyrelsens mening skulle

vara fullkomligt omöjligt eller åtminstone orimligt att vid fördelning av

avdikningslån bortse från sämjedelningarna. Även må nämnas, att det under

de senare årtiondena blivit allt vanligare, att, då sämjedelning föreligger, delägarna

vid skifte förena sig örn att antaga innehavet såsom delningsgrund.

Vidare förtjänar framhållas att beträffande sämjedelning olika regler gälla

vid registrering i jordregister och i fastighetsregister för stad. I jordregistret

bortses alldeles från sämjedelning. I fastighetsregister för stad däremot upptages

varje före den 1 januari 1928 genom sämjedelning utbruten lott såsom

särskild stadsäga. Med hänsyn till nuvarande livliga samhällsbildning och omfattande

inkorporeringar med städer och samhällen synes det önskvärt, att vid

fördelning av avdikningslån samma regel, som tydligen måste tillämpas i stad,

kunde tillämpas även på landet. Huru skulle för övrigt eljest lämpligen förfaras,

örn en torrläggningsförrättning berör mark fallande delvis inom jordregisterförordningens

och delvis inom 7 kap. fastighetsbildningslagens tilllämpningsområden,

och en sämjedelad fastighet sträcker sig över båda områdena,

samt fastighetsdelning enligt lagen den 25 april 1930 ännu icke skett?

(Se 7 § nämnda lag angående legalisering av sämjedelning.)

Slutligen må med avseende å kronans säkerhet för avdikningslån framhållas,

att kronan knappast kan hava berättigade anspråk på att erhålla säkerhet

i mer än den särskilt lagfarna, genom sämjedelning utbrutna fastighet, vars

mark förbättrats genom företaget och vars ägare gjort ansökan om lånet. Då

fång till andel av fastighet kan, utan hinder av att andelen icke lagligen utbrutits,

lagfaras och sådan fastighet därefter kan särskilt intecknas för fordran,

synes därav böra bliva en konsekvens, att fastigheten även kan gentemot

kronan för sig göras ansvarig för lån, varom här är fråga. Såvitt lantmäteristyrelsen

kunnat finna skulle kronan beträffande lån till sådan fastighet icke

löpa större risk än i fråga om vilken annan fastighet som helst i annat avseende

än att, örn vid ett blivande skifte innehavet icke bleve delningsgrund,

fastigheten skulle så avsevärt minskas i värde, att trots kronans förmånsrätt

risk skulle uppstå för kronans säkerhet. Såvitt lantmäteristyrelsens erfarenhet

ger vid handen är dock i realiteten någon risk i detta avseende ej att

räkna med. Det torde även förtjäna beaktas, att örn ansvaret lägges gemensamt

på alla sämjedelningslotterna, säkerheten minskas för innehavare av inteckningar

i sådana sämjedelningslotter, som icke beretts någon båtnad genom

företaget, vilket knappast kan anses överensstämmande med rättvisa och

billighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Att märka är emellertid att icke alla ej genom laga delning tillkomna ägoinnehav

med lagfarna skattetal tillkommit genom sämjedelning. Minst lika

vanligt i de nyssnämnda orterna och även annorstädes —- särskilt på Gotland

-—- är det förhållandet, att ägaren av en hemmansdel till annan person

upplåtit visst område, och att därå mera slumpvis beräknats visst skattetal,

som utsatts i köpebrevet, och varå köparen sedan erhållit lagfart. En sålunda

tillkommen fastighet är icke att anse såsom andelsfastighet utan såsom

arealfastighet. Ägare till sådan fastighet äger sålunda icke påkalla laga

skifte för utbrytning därav, och örn på ansökan av annan intressent laga

skifte kommer till stånd, skall fastigheten utbrytas såsom lägenhet och erhålla

vad efter uppskattning svarar mot vad den förut enligt upplåtelsehandlingen

innehaft (9 kap. 2 § tredje stycket jorddelningslagen). Utbrytning

av området kan också ske separat genom avstyckning eller — örn upplåtelsen

skett för jorddelningslagens ikraftträdande -—- genom ägostyckning.

Tyvärr kan dock jordägaren sällan förmås att slutgiltigt ordna saken på

detta sätt, emedan han på grund av den en gång vunna lagfarten är oförhindrad

att separat lagfara och inteckna dylik fastighet utan laglig utbrytning.

Därest område, jämte det dess storlek, läge och gränser angivits, tilllika

vid upplåtelsen betecknats med visst mantal och det ej veterligen genom

laga kraft ägande dom bestämts, att området skulle betraktas såsom hemmansdel,

eller detsamma blivit vid ägoskiften så ansett, ansågs vid jordregistrets

uppläggande presumtion föreligga för att området vore att anse

såsom lägenhet, och örn dylik lägenhet skulle domhavanden lämna överlantmätaren

uppgift enligt formulär F, varifrån den sedan skulle införas i jordregistret.

(Se anvisningen till formulär F.) Till följd av att många domhavande

underlåtit att lämna uppgift örn dylika lägenheter torde kunna antagas,

att ett mycket stort antal befintliga lägenheter av detta slag ej upptagits

i jordregistret, men i den mån de upptäckas komma de att förr eller

senare inflyta däri. I fastighetsregister för stad skall område, varom här är

fråga, alltid upptagas såsom särskild stadsäga. Av det anförda torde inses,

att det skulle vara principiellt felaktigt att göra en dylik med skattetal betecknad

arealfastighet efter mantalet gemensamt med stamfastigheten ansvarig

för återbetalningen av avdikningslån, vare sig den förbättrade jorden

befinner sig inom lägenheten eller inom stamfastigheten. Att avgöra om ett

upplåtet område är att betrakta såsom andelsfastighet eller såsom arealfastighet

är ofta mycket svårt, och det är vid jorddelningsförrättningar vanligt

att tvister härom måste jämlikt 3 kap. 12 § underställas ägodelningsrättens

prövning. Att vid en syneförrättning eller i samband med fördelning

av avdikningslån ingå i prövning av dylika ganska subtila frågor ställer

sig givetvis besvärligt och kan också undvikas genom att beträffande såväl

dylika lägenheter som verkliga sämjedelningslotter tillämpas den fördelningsprincip,

lantmäteristyrelsen ovan ansett lämplig.

Över huvud taget synes således anledning ej föreligga att såsom villkor

för att fastighet, varom här är fråga, må påföras särskilt ansvar för återbetalning

av avdikningslån uppställa fordran på att fastigheten blivit i laga ordning

utbruten. Av vikt är däremot, att fastigheten blivit i inskrivningshänseende

så behandlad, att den kan för sig intecknas.

Av vad lantmäteristyrelsen ovan anfört torde framgå, att behov måste

anses föreligga ej mindre av ett klarläggande av vad som är att anse såsom

gällande rätt dels i fråga örn principerna för fördelningen av återbetalningsskyklighet

för avdikningslån, dels ock beträffande vilket ansvar som efter

delning av fastighet, varå återbetalningsskyldighet för viss andel av sådant

lån lagts, åvilar envar av delfastigheterna, än även av lagbestämmelser, en
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

11

ligt vilka det i sistnämnda fall bleve möjligt för länsstyrelsen att på ansökan

av sakägare verkställa en fördelning sålunda, att envar av delfastigheterna

bleve ansvarig för endast viss del av den på den odelade fastigheten

vilande låneandelen. Härigenom skulle undanröjas ett fastighetskrediten

nu besvärande osäkerhetsmoment, och de svårigheter, som möta vid såväl

indrivandet av låneannuiteter som exekution å delfastighet, skulle åtminstone

i huvudsak försvinna. Med den förmånsrätt, som i lag är tillagd kronan

för avdikningslån synes genom en sådan fördelning knappast kunna uppstå

någon risk för förlust från kronans sida. Det kan dock icke frånkommas,

att en sådan anordning skulle innebära stora avvikelser från de analogier

till inteckningsförhållandena som föreligga. Särskild uppmärksamhet måste

ägnas däråt, att fördelningen ej verkställes på sådant sätt, att efterföljande

förmånsrättshavares rätt försämras. En framträdande svårighet ligger vidare

däri, att, såsom ovan antytts, enligt gällande rätt delfastighet i vissa fall icke

alls eller endast subsidiärt ansvarar för lånet. Den föreslagna lagstiftningen

kan därför antagas bliva av ganska ömtålig art.

En annan lämplig anordning i motionens syfte, som sannolikt skulle

ställa sig betydligt enklare och därtill vara utan någon som helst risk för

kronan, vore att tillåta delfastighets avlösning från densamma åvilande ansvar

för avdikningslån genom inbetalning av så stor del av låneandelen,

som minst motsvarar delfastighetens värde i förhållande till värdet av hela

den fastighet, varå det särskilda ansvaret vid lånets fördelning lagts.

Slutligen förefinnes ett påtagligt behov av en enkel metod för konstaterande

och avgörande av, om en avsöndrad eller avstyckad fastighet på grund

av de ovanberörda stadgandena i 27 § hemmansklyvningslagen och 19 kap.

24 § jorddelningslagen är subsidiärt ansvarig eller fri från ansvar för gravation

av ifrågavarande slag, som belastar stamfastigheten. Ifrågasättas kan

även örn icke en sådan anordning skulle kunna vara lämplig att, där fråga

är örn avstyckning från fastighet, som besväras av i nämnda lagrum åsyftade

gravationer, det skulle åligga förrättningsmannen att på sakägares begäran

ex officio verkställa utredning för konstaterande av, om det avstyckade området

ensamt eller tillsammans med vad redan vore från fastigheten avsöndrat

eller avstyckat utgjorde mer än en femtedel av fastighetens ägovidd,

och att genom fastställelsen å förrättningen ett bindande avgörande där

utinnan finge anses träffat. Med stöd av förrättningshandlingarna skulle

sedan kunna göras anteckning om förhållandet i fastighetsboken.

Lantbruksstyrelsen har vitsordat, att svårigheter i fråga örn återbetalningen

av avdikningslån i många fall uppstått till följd av förhållanden, för vilka

redogörelse lämnats i motionerna. Lantbruksstyrelsen har därför tillstyrkt,

att frågan om att bereda möjlighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning

gjordes till föremål för närmare utredning.

Statskontoret har i sitt yttrande till utskottet anfört:

Enligt mom. 10 av kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) angående villkoren

för lån från statens avdikningslånefond sådan denna kungörelse lyder

enligt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 166) har vederbörande länsstyrelse

att, sedan med lån från fonden understött torrläggningsarbete blivit slutligen

avsynat och av lantbruksstyrelsen godkänt, efter framställning från statskontoret

meddela beslut örn ordningen för lånets återbetalning samt, där flera

fastigheter skola ansvara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa

fastigheter. Vid fördelning av lån på flera fastigheter sker fördelningen efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

den båtnad varje fastighet har av företaget i förhållande till övriga av lånet

delaktiga fastigheter. Denna båtnad har redan vid företagets planläggning

blivit bestämd genom sådan syneförrättning, som omförmäles i 10 kap. vattenlagen,

och genom särskild föreskrift i nyss åberopade moment av kungörelsen

den 11 juni 1926 enligt dess förändrade lydelse är sörjt för att lagakraftägande

beslut i fråga örn båtnadsfördelningen städse föreligger, då heluf meddelas

i fråga om lånets fördelning. På grund av att båtnaden redan vid syneförrättningen

fördelas mellan de i företaget ingående fastigheterna samt lånefördelningen

såsom nu angivits är helt beroende av denna båtnadsfördelning,

kan lånet av vederbörande länsstyrelse icke fördelas mellan andra fastigheter

än dem, för vilka delaktighet i företaget blivit fastställd vid syneförrättningen.

Detta framgår jämväl av rättsfall i regeringsrättens årsbok ref.

1916 nr 67 och 1929 nr 40 samt 1912 not. Jo 124 ävensom Nytt juridiskt arkiv,

avd. I 1908 sid. 204.

Emellertid finnas vissa föreskrifter, varigenom ansvaret för lån av ifrågavarande

beskaffenhet fördelas mellan stamfastighet och avstyckad lägenhet.

1 19 kap. 24 § av lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet, som

trädde i kraft den 1 januari 1928, föreskrives sålunda, bland annat, att, därest

fastighet, varifrån avstyckning ägt rum, häftar för lån, som av allmänna medel

lämnats för beredande av odlingsföretag (avdikningslån), och det avstyckade

området ensamt eller tillsammans med vad redan må vara från fastigheten

avsöndrat eller avstyckat utgör mera än en femtedel av fastighetens ägovidd,

skall i fråga örn det avstyckade områdets ansvar för sådant åliggande vad i

37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom är stadgat örn avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga

motsvarande tillämpning.

Av dessa föreskrifter i jorddelningslagen framgår, att avstyckat område,

som icke jämte tidigare avstyckning eller avsöndring uppgår till mera än en

femtedel av den odelade fastighetens ägovidd, är fri från ansvar för lånet.

Att så är förhållandet synes dock icke av gravationsbevis å avstyckningen.

Tvärtom kommer sådant bevis att utvisa, att avstyckningen ansvarar för

lånet med hela de annuiteter, som åvila stamfastigheten. Beträffande avstyckning,

som ensam eller jämte tidigare avstyckning eller avsöndring uppgår

till mera än en femtedel av den odelade fastighetens ägovidd, framgår av

gravationsbevis allenast, att avstyckningen ansvarar för samma annuiteter

som stamfastigheten, men icke ansvarets subsidiära karaktär.

Avstyckade lägenheter äro ofta avsedda för bildande av egna hem, och

vederbörande köpare äro hänvisade till att inteckna lägenheten för beredande

av medel till dess bebyggande. På grund härav torde ovan angivna svårigheter

att styrka i vad män lägenhet ansvarar för avdikningslån stundom

kunna medföra betydande olägenheter. Sparbanker och andra långivare

uppställa nämligen i regel för lån mot fastighetsinteckning villkoret, att den

belånade inteckningen gäller med bästa rätt, och godkänna därför icke inteckning

i fastighet, som, enligt vad gravationsbevis utvisar, häftar för avdikningslån.

Där stamfastighetens ägare sålt avsöndringen såsom gravationsfri,

kan han därför nödgas att för befriande av lägenheten från ansvar för

lånet inbetala hela den del av lånet, för vilken stamfastigheten svarar. Enligt

statskontorets erfarenhet förekommer detta i ett avsevärt antal fall.

Onekligen tala sålunda vissa skäl för ett tillmötesgående av motionärernas

hemställan. Statskontoret vill emellertid framhålla, att möjlighet till uppdelning

av avdikningslån å sådana fastigheter, som uppkommit genom delning

av viss fastighet, vilken besväras av dylikt lån, förutsätter ett ganska

komplicerat förfarande, som kan förorsaka betydande kostnader för sak
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 13

ägarna och måste för vissa myndigheter — exempelvis statskontoret, lantbruksstyrelsen

och länsstyrelserna -— medföra väsentligen ökat arbete. Även

örn på grund härav tveksamhet kan råda, vill statskontoret med hänsyn till

den vikt och betydelse frågan otvivelaktigt har för den enskilde icke motsätta

sig, att en undersökning i det av motionärerna avsedda syftet kommer till

stånd.

I yttrande till utskottet har lantmäteristyrelsen framhållit, bland annat, att

behov måste anses föreligga att få klarlagt vad som i vissa fall är att anse

såsom gällande rätt i fråga örn principerna för fördelning av återbetalningsskyldighet

för avdikningslån. Lantmäteristyrelsen har vidare framhållit, att

det bör för alla fall klarläggas, vilket ansvar som efter delning av fastighet,

varå återbetalningsskyldighet för sådant lån blivit lagd, åvilar envar av delfastigheterna.

Därjämte har lantmäteristyrelsen betonat, att lagbestämmelser

erfordras, enligt vilka länsstyrelse skulle äga möjlighet att, sedan delning

skett av fastighet, som häftar för avdikningslån, på ansökan av sakägare verkställa

en fördelning av återbetalningsskyldigheten sålunda, att envar av delfastigheterna

bleve ansvarig för endast viss del av det lån, som åvilade den

odelade fastigheten. Statskontoret har förklarat, att -— ehuru viss tveksamhet

kunde råda statskontoret icke ville motsätta sig, att en undersökning i det

av motionärerna avsedda syftet komme till stånd. Lantbruksstyrelsen har för

sin del tillstyrkt, att utredning verkställes rörande spörsmålet om att bereda

möjlighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning.

Med hänsyn till vad de sakkunniga myndigheterna sålunda anfört finner

utskottet skäl föreligga att föreslå riksdagen att hos Kungl. Majit begära utredning

i förevarande ämne. Vid en sådan utredning måste, såsom lantmäteristyrelsen

framhållit, i första hand klarläggas, vad som är gällande rätt för alla

fall beträffande fördelning av återbetalningsskyldighet för avdikningslån

ävensom vilket ansvar, som efter delning av fastighet, vilken ansvarar för

avdikningslån, åvilar delfastigheterna.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 213 och II: 482,

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

låta verkställa utredning angående möjligheterna att, sedan

fastighet, varå återbetalningsskyldighet för avdikningslån vilar,

blivit delad, åstadkomma uppdelning å delfastigheterna av

ansvarigheten för lånet samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 28 april 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Gustaf

Tamm*, Lindhagen*, Earl Bodin och Elof Andersson, samt

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken*.

Sandström i Sollefteå, Hassler*, Hermansson, Johanson i Huskvarna* och

Johansson i Tväråselet*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:218 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. s. 1 i texten