Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en utvidgad livs medel slagstiftning. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 155 i första kammaren av herrar Stendahl och Nylander samt nr 346 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.

1936-05-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en utvidgad livs medel slagstiftning. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 155 i första kammaren av herrar Stendahl och Nylander samt nr 346 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1936 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en utvidgad

livs medel slagstiftning.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 155

i första kammaren av herrar Stendahl och Nylander samt nr 346 i andra

kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte begära, att Kungl. Majit ville för riksdagen

framlägga förslag till en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av medicinalstyrelsen. Ett av styrelsen avgivet yttrande

jämte vid detsamma fogat yttrande av näringsrådet finnas såsom bilagor

A och B fogade vid detta utlåtande. Utskottet tillåter sig att hänvisa

till yttrandenas innehåll.

Till utskottet har vidare inkommit en skrift i ämnet jämte bilagor från

Sveriges kemiska industrikontor.

Yrkanden på att livsmedelslagstiftningen måtte göras mera effektiv och

att de i spridda författningar förekommande bestämmelserna av hithörande

art måtte sammanföras i en enhetlig svensk näringsmedelslag hava redan

tidigt framförts inom riksdagen.

Vid 1883 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 102)

av herr Axel Key, vari hemställdes om skrivelse till Kungl. Majit angående

skärpta bestämmelser rörande kontrollen av handeln med födoämnen

och dryckesvaror samt deras beredning till avsalu. Med anledning av motionen

avlät riksdagen en skrivelse till Kungl. Majit, i vilken riksdagen anhöll,

att Kungl. Majit täcktes antingen medelst ändringar eller tillägg uti

gällande hälsovårdsstadga eller genom särskild författning meddela sådana

bestämmelser rörande handeln med födoämnen och dryckesvaror samt deras

beredning till avsalu, att däröver en verksammare kontroll, än nu vore möjlig,

skulle kunna i hälsovårdens intresse av vederbörande myndigheter utövas.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Vid 1908 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Wavrinsky

en motion, nr 6, med hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för riksdagen framlägga förslag till

näringsmedelslag. På hemställan av kammarens tillfälliga utskott nr 2 blev

motionen av kammaren avslagen.

Ett nytt initiativ till frågans lösning togs dr 1913 av medicinalstyrelsen,

som i skrivelse till Kungl. Majit den 15 september nämnda år hemställde

om tillsättande av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till ny och

utvidgad livsmedelslagstiftning.

Vid 1916 års riksdag upptogs frågan ånyo genom motioner i båda kamrarna,

i första kammaren av herr Wavrinsky (motion nr 3) och i andra

kammaren av herr Persson i Västervik m. fl. (motion nr 10).

Under hänvisning till att frågan genom medicinalstyrelsens initiativ vore

föremål för Kungl. Majits handläggning, hemställde första kammarens andra

tillfälliga utskott i utlåtande nr 9, att motionen 1:3 icke måtte till någon

kammarens åtgärd föranleda. Andra kammarens andra tillfälliga utskott

gjorde enahanda hemställan i sitt utlåtande nr 6 beträffande motionen lii 10.

Kamrarna fattade beslut i överensstämmelse med utskottens förslag.

Genom beslut den 5 maj 1916 uppdrog Kungl. Majit åt en kommitté att

verkställa utredning och avgiva förslag angående enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.

Den 28 november 1921 avlät nämnda kommitté betänkande

med förslag i ämnet.

Det åt kommittén lämnade uppdraget hade givit kommittén anledning att

utarbeta ett omfattande förslag till lagstiftning på området, vilken — för

att enligt kommitténs åsikt fylla därmed avsett ändamål — icke ansetts kunna

inskränkas till vissa allmänt hållna stadganden utan böra utsträckas

till en detaljerad reglering av förutsättningarna för tillverkning, saluhållande

och utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. I överensstämmelse

härmed hade kommittén funnit grundlinjerna för den ifrågasatta lagstiftningen

böra i kort sammandrag innefattas i vissa huvudförfattningar av

mera principen innebörd, under det att till komplettering härav detaljregleringsföreskrifter

beträffande de olika livsmedel eller grupper av dylika,

,vilka ansetts böra göras till föremål för reglering, stadgats i särskilda specialförfattningar.

Det av kommittén avgivna betänkandet innehåller sålunda förslag till

följande författningar, nämligen:

dels livsmedelslag med straffbestämmelser ej mindre vid saluhållande eller

utlämnande av livsmedel, vilka äro att anse såsom skadliga att förtära

eller eljest äro otjänliga till människoföda, än även vid saluhållande, försäljning

till allmänheten eller utlämnande mot vederlag till allmänheten av

livsmedel under omständigheter, som äro ägnade att vilseleda köpare eller

mottagare örn varans beskaffenhet, myckenhet eller ursprung,

dels livsmedelsstadga, som är avsedd att reglera tillämpningen av livsme
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43-

3

delslagens bestämmelser och i övrigt fullständiga nämnda lags jämförelsevis

kortfattade och abstrakta straffbud,

dels livsmedelskontrollförordning med föreskrifter i fråga örn organisationen

av livsmedelskontrollen,

dels kungörelse med vissa bestämmelser att iakttagas vid livsmedelslagens

tillämpning, innefattande en allmän inledning till ett antal följ dförfattningar

och i övrigt gemensamma föreskrifter för de särskilda, i följdförfattningarna

angivna livsmedlen,

dels nyssnämnda följdförfattningar, vilka äro avfattade i kungörelseformen

och innehålla stadganden i fråga örn de egenskaper hos livsmedlen,

vilka ansetts vara så önskvärda, att avvikelser därifrån borde drabbas av

livsmedelslagens straffhot,

dels kungörelse med vissa bestämmelser rörande kontroll över vattenledningar,

dels förordning med vissa bestämmelser att iakttagas vid utförsel från riket

av margarin och margarinost,

och dels utkast till förordning angående införandet av de föreslagna författningarna.

Såsom särskilda bihang hava vid betänkandet fogats

dels förslag till föreskrifter rörande undersökning av vissa livsmedel,

dels ock ett antal av kommitténs sakkunniga utarbetade redogörelser för

av dem företagna undersökningar.

I sitt betänkande anförde kommittén, bland annat:

Under arbetets gång hade kommittén kommit till den uppfattningen, att

den nya lagstiftningen för att fylla därmed avsett syfte icke kunde inskränkas

blott till vissa allmänt hållna stadganden utan måste utsträckas till en

detaljerad reglering av förutsättningarna för tillverkning, saluhållande och

utlämnande av ett stort antal angivna livsmedel. Då emellertid antalet av

de livsmedel, som borde göras till föremål för en dylik detaljering, vore betydligt,

hade kommittén ännu icke medhunnit att utarbeta förslag till författningar

rörande alla sådana livsmedel eller grupper av dylika. Kommittén

hade emellertid ansett sig icke böra dröja med framläggandet av redan

vunna resultat av kommitténs arbete, till dess det kommittén lämnade uppdraget

blivit slutfört.

Vidare meddelade kommittén, att alltsedan hösten 1918 mellan delegerade

från Sverige, Norge och Danmark pågått ett samarbete på livsmedelslagstiftningens

område. Detta samarbete hade lett till det resultat, att delege

rade sett sig i stånd att i de tre länderna framlägga i det huvudsakliga likalydande

förslag till ett stort antal författningar.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 skall kommitténs

arbete vila från och med den 1 januari 1923 och därefter icke utan Kungl.

Maj:ts särskilda medgivande upptagas.

Vid 1928 års riksdag hemställdes i två motioner (I: 70 av herr Clemendtson

m. fl. och II: 194 av herr Lorichs m. fl.), att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla, att det av 1916 års kommitté framlagda förslaget till enhetlig,

utvidgad livsmedelslagstiftning måtte efter slutförd granskning snarast möjligt

föreläggas riksdagen.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 23) över motionerna:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, föreligger sedan

år 1921 ett av en år 1916 tillsatt kommitté utarbetat förslag till livsmedelslagstiftning.

Kommittén synes, såsom helt naturligt varit, vid sitt arbete

utgått från de förhållanden på förevarande område, som framkallades av

den med världskriget sammanhängande kristiden. De bestämmelser, som

kommittén föreslagit, äro synnerligen detaljerade och den av kommittén

förordade livsmedelskontrollen skulle, örn den genomfördes, medföra stora

kostnader såväl för kommunerna som för statsverket.

Då efter kristidens upphörande en väsentlig förändring inträtt på det område,

varom här är fråga, anser sig utskottet icke kunna biträda motionärernas

yrkanden om en hemställan, att kommittéförslaget efter slutförd

granskning måtte läggas till grund för förslag till ny lagstiftning i ämnet.

Enligt utskottets mening föreligga för närvarande ej erforderliga förutsättningar

för att riksdagen nu skulle taga ställning till frågan på vad sätt utredningsarbetet

rörande omfattningen och innehållet av ny livsmedelslagstiftning

bör bedrivas.

Reservation anfördes av herr Magnusson i Kalmar.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I en till Kungl. Majit i november 1935 avlämnad redogörelse för verkställd

utredning angående de svenska enhetsprisföretagen (statens offentliga utredningar

1935: 63) hava inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga

anfört, bland annat:

De sakkunniga hava icke funnit enhetsprisföretagens försäljning av livsmedel

särskilt motivera en utvidgad livsmedelslagstiftning. Då sakkunnigas

uppdrag är begränsat till nämnda företags verksamhet, ha de ansett sig

icke böra närmare ingå på frågan om behovet inom näringslivet överhuvud

av en dylik lagstiftning eller än mindre på frågan om sättet för dennas utformande.

Rent principiellt bör emellertid kunna hävdas, att gällande lagstiftning

på området är otillfredsställande, framför allt ur ekonomisk synpunkt.

Det torde ofta vara för allmänheten omöjligt att vid en yttre granskning

bedöma ett födoämnes kvalitet. Under sådana omständigheter är det

med hänsyn till de enskilda konsumenternas berättigade anspråk av vikt,

att nödiga garantier beredas med avseende på kvaliteten hos de varor, som

saluhållas. Så är fallet även ur en annan, mera allmän synpunkt. De livsmedel,

som i ett eller annat avseende äro förfalskade, tillverkas och försäljas

naturligen därför, att de kunna framställas till billigare pris än de

oförfalskade. Genom förekomsten av mindervärdiga produkter utsättes den

lojala industrien och handeln för risken av en betydande konkurrens. Enligt

sakkunnigas mening tillhöra livsmedlen den kategori av varor, där en

— i detta fall utvidgad — kvalitetsskyddande reglering låter sig genomföras.

I motionerna har omnämnts, att den nyaste utländska lag på livsmedelslagstiftningens

område vore den norska lagen i ämnet — lov om tilsyn med

naeringsmidler den 19 maj 1933 nr 3. Denna lag återfinnes i norsk lovtidende

1933, Uste avdeling, sid. 314—316.

Den i medicinalstyrelsens och näringsrådets yttranden omförmälda, av

styrelsen år 1935 till Kungl. Majit ingivna framställningen om behovet av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

5

en utredning angående anordnandet av ett socialhygieniskt institut är, enligt

vad utskottet inhämtat, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande livsmedelsindustrien i vårt land får utskottet lämna nedanstående,

ur den officiella statistiken hämtade uppgifter.

Å r

Antal arbets- ställen

Förvalt-

ningsper-

sonal

Arbeta r- personal

Salutillverkning- arnas värde

kronor

1913 ..........................

3,088

5,148

35,868

565,148,937

1915 ..........................

3,225

5,033

37,638

722,783,322

1918 ..........................

2,852

5,073

33,398

773,472,397

1919 ..........................

3,122

5,810

37,252

1,210,575,369

1921 ..........................

3,431

5,433

41,406

1,395,619,837

1925 ..........................

3,486

5,446

41,810

1,092,170,000

1930 ..........................

4,307

6,105

43,713

1,128,234,000

1933 ..........................

4,202

6,877

41,611

1,037,204,000

I förevarande sammanhang må omnämnas, att riksdagens första kammare

den 2 sistlidne april (i anledning av motion nr 297 av herr Westman;

första tillfälliga utskottets utlåtande nr 9) för sin del beslutit, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa

utredning om smörets och margarinets näringsfysiologiska betydelse

och om behovet av kontroll över vitaminiserat margarin, samt att de förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda, måtte föreläggas riksdagen.

Sedan första kammaren tillkännagivit sitt nämnda beslut för andra kammaren,

har sistnämnda kammares andra tillfälliga utskott, som till behandling

upptagit dels en av herr Johanson i Hallagården m. fl. väckt motion,

nr 617, likalydande med motionen I: 297, dels ock första kammarens första

tillfälliga utskotts nyssnämnda utlåtande nr 9, i utlåtande nr 9 föreslagit, att

andra kammaren för sin del måtte biträda första kammarens beslut i ärendet.

Andra kammaren har den 6 innevarande maj bifallit andra tillfälliga utskottets

hemställan.

Av vad som anförts i de nu föreliggande motionerna samt i medicinalstyrelsens

till utskottet avgivna yttrande finner utskottet framgå, att starka skäl

tala för, att frågan om en utvidgad livsmedelslagstiftning i vårt land bringas

till lösning. De förslag, som framlagts av 1916 års kommitté, synas emellertid

enligt utskottets mening icke vara av den beskaffenhet, att de böra läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. En ingående utredning av frågan bör

därför komma till stånd.

Den lagliga reglering av hithörande spörsmål, som utskottet förordar, bör

icke göras vidlyftigare än omständigheterna oundgängligen påfordra. Av

vikt är att planläggningen av densamma sker ur enhetliga synpunkter. Utredningsarbetet

bör vidare enligt utskottets mening bedrivas pa sådant sätt,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

att, i den mån det lämpligen låter sig göra, ett eller flera av de till ifrågavarande

rättsområde hörande spörsmålen utan tidsutdräkt upptagas till behandling

för sig och, sedan utredning därutinnan slutförts, förslag beträffande

desamma föreläggas riksdagen utan att slutförandet av den föreslagna

utredningen i dess helhet först behöver avvaktas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 155 och II: 346,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville låta verkställa en förutsättningslös utredning rörande

en ur enhetliga synpunkter planlagd, utvidgad livsmedelslagstiftning

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Frändén, Sigfrid Hansson, Gustaf

Tamm*, Sam Larsson*, Hagman*, P. Sandström och Norman;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Johanson i Hallagården, Olovson i

Västerås, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Sollefteå*, Molander* och Thorell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

7

Bilaga A.

Medicinalstyrelsens yttrande.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom Socialdepartementets ämbetsskrivelse den 14 februari 1936 har medicinalstyrelsen

anbefallts att till Eder avgiva yttrande över motionen nr 155

i första kammaren örn en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning.

Styrelsen har remitterat ärendet till näringsrådet, vars yttrande bifogas och

i vilket styrelsen för sin del i allo instämmer.

För egen del får styrelsen anföra följande.

Sedan år 1913 har behovet av en livsmedelslag stått klart för styrelsen, som

också upprepade gånger i skrivelser framhållit nödvändigheten av en sådan.

I och med livsmedelshanteringens alltjämt fortgående industrialisering

blir behovet av reglerande lagbestämmelser större och större. Att undan för

undan genom särbestämmelser skapa regler härutinnan är icke lämpligt,

utan böra nu befintliga särbestämmelser inarbetas i en allmän livsmedelslag.

För att ytterligare belysa behovet av en sådan lag må här nedan lämnas

utdrag ur en del av styrelsen sedan år 1931 avlåtna skrivelser i ärenden berörande

ifrågavarande ämne.

Örn smör och margarin.

Den 13 augusti 1934 till smör- och margarinkommittén angående smörets

.och margarinets näringsfysiologiska betydelse.

Styrelsen anförde därvid bland annat.

»Styrelsen vill till en början framhålla, att enligt svensk livsmedelslagstiftning

''margarinet’ icke är något enhetligt näringsfysiologiskt begrepp. Enligt

Kungl. Maj:ts förordning den 30 juni 1932 (nr 355) förstås nämligen med

margarin varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning eller sammansättning

som helst, så vida däri ingår fett, som ej är framställt ur mjölk....

I avsaknad av eget hygieniskt laboratorium, till vilket styrelsen kan hänvisa

undersökningar av ifrågavarande art, samt av behövliga medel för erforderliga

undersökningars bekostande, ser sig medicinalstyrelsen ej i stånd att organisera

och ombesörja det vetenskapliga arbete på och även utanför laboratorier,

vilket måste föregå ett besvarande av det av Eder uppställda spörsmålet

....»

Örn fiskvaror.

Den 30 augusti 1932 till firman Bröderna Wallin, Göteborg, angående

ifrågasatt tillstånd att färga vissa fiskvaror.

Styrelsen anförde därvid bland annat.

»I skrivelse .... har Ni anhållit örn tillstånd att utan hinder av bestämmelserna

i 29 § i giftstadgan få tillverka s. k. Seelachs, bestående av i skivor

skuren gråsik, vilken medelst giftfritt färgstoff givits en rosafärg, som påminner

örn färgen på amerikansk lax . ...» Vidare anfördes »att styrelsen

bland annat med hänsyn dels till att betryggande garantier icke torde kunna

lämnas för att giftfria färgämnen verkligen komma till användning och vidare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

därtill att fisken genom färgningen omvandlas på sådant sätt, att den kan

inför konsumenten utgivas för lax, icke anser sig kunna giva sin medverkan

till ändring i giftstadgan i den riktningen, att förbud mot tillsats av färgämnen

— även icke giftiga — till födoämnen upphäves».

Örn konserveringsmedel.

Den 13 november 1933 till Kungl. Danska Generalkonsulatet i Stockholm

angående användande av benzoesyra och dess salter såsom konserveringsmedel

i margarinindustrien.

Styrelsen anförde bland annat i nämnda skrivelse att användandet av

benzoesyra och dess salter såsom konserveringsmedel i margarinindustrien

icke vore förbjudet.

Den 21 augusti 1933 till Kungl. Utrikesdepartementet angående bestämmelser

för användande av salicylsyra vid konservering.

Styrelsen anförde därvid bland annat att användande av salicylsyra vid

fruktkonservering icke vore reglerad i svensk lag eller förordning.

Den 30 augusti 1932 till Kungl. Utrikesdepartementet i anledning av begärda

upplysningar av tjeckoslovakiska beskickningen rörande i Sverige gällande

föreskrifter örn tillverkning av konserver.

Medicinalstyrelsens yttrande innehöll ett referat av giftstadgans bestämmelser.

Örn sall.

Den 7 december 1931 till stadsfiskalen i Örebro angående normalsammansättning

av apelsinsaft m. m.

Styrelsen anförde bland annat.

»I skrivelse......har Ni anhållit örn styrelsens utlåtande huruvida saft,

beredd av socker och överhuvud av apelsinfrukt och citronfrukt samt försatt

med främmande färgämnen (tjärfärgämne) samt försåld under beteckningen

''apelsinsaft’ respektive ''citronsaft’ kan anses hava ''normal sammansättning

hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes’ efter bestämmelsen i

Kungl, förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande

av vilseledande varubeteckningar vid handeln med födoämnen.»

Styrelsen ansåg i sistberörda utlåtande att »saften» avvek från den normala

sammansättningen.

Den 10 februari 1936 till Kommerskollegium i anledning av remiss av Lantbruksstyrelsens

utredning örn förslag i fråga örn åtgärder för tillgodogörande

av svenska frukter och bär.

Styrelsen anförde i sistnämnda yttrande bland annat.

»Under hänvisning till såväl vad näringsrådet anfört i sitt yttrande som till

vad styrelsen ovan framhållit får styrelsen hemställa, att utredningen och

förslagen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, varvid styrelsen

dock ville framhålla det önskvärda i att frågan örn livsmedelslag av Kungl.

Maj:t så snart ske kan måtte upptagas till förnyad prövning.»

Den 29 februari 1936 till Konungen i anledning av en från Stockholms stads

hälsovårdsnämnd till styrelsen inkommen, genom nämndens försorg verkställd

undersökning av bär- och fruktsafter.

Styrelsen anförde i sistnämnda underdåniga skrivelse bland annat:

»Föreståndaren för hälsovårdsnämndens kemiska laboratorium framhåller

att kungörelsen snarast borde förtydligas, då det särskilt beträffande saft vöre

behövligt med bestämmelser om vad som menades med normal sammansättning

samt att även andra varubenämningar än de i förordningen införda

behövde liknande skydd.

Föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, som efter remiss

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

9

avgivit yttrande i ärendet till medicinalstyrelsen, anser ävenledes tilläggsbestämmelser

till den ifrågavarande kungörelsen önskvärda.

Då medicinalstyrelsen har sig bekant att här påtalade missförhållanden

alltjämt fortfara och knappast kunna avhjälpas genom särbestämmelser för

bär- och fruktsafter, har styrelsen, i avvaktan på att möjligen frågan om en

livsmedelslagstiftning kommer att upptagas till förnyad prövning, låtit här

förevarande ärende vila. Styrelsen vill emellertid nu överlämna handlingarna

i ärendet till Eders Kungl. Maj:t för kännedom och hemställan, att Eders

Kungl. Maj:t, när frågan örn livsmedelslag eventuellt kommer att behandlas,

ville taga här berörda spörsmål i beaktande.»

Den 5 juni 1934 till Kungl. Lantbruksstyrelsen angående åtgärder rörande

saluhållande av konserver av importerade, torkade frukter och bär.

Under erinran att av lantbruksstyrelsens uppgifter framginge, att vissa fabriker

börjat i konservburkar inlägga i sockerlag uppmjukad torkad frukt

och givit denna vara sken av att utgöra konserverad färsk produkt samt att

frukten även blekts med svavelsyrlighet anförde medicinalstyrelsen bland

annat följande: »Enligt gällande lagstiftning synes en sådan behandling och

konservering av frukt, som ovan beskrivits, svår att förhindra. Emellertid

skulle ett dylikt förfarande varit förbjudet, därest det år 1921 framlagda förslaget

till livsmedelslag blivit antaget...... Medicinalstyrelsen finner det i

varje fall synnerligen olämpligt, att fruktkonserver behandlas på detta sätt,

och får därför instämma i Edert uttalande örn att en laglig reglering av livsmedelshandeln

i vissa avseenden är behövlig .... Därest i avvaktan på en

sådan lagstiftning bestämmelser kunde utfärdas därom, att av etiketter på

konservburkarna framgår ...... vad dessa verkligen innehålla, skulle me
dinalstyrelsen

anse detta vara en fördel.»

Örn torkad frukt.

Den 20 juli 1932 till Kungl. Danska Generalkonsulatet angående förfrågan

örn bestämmelser rörande import av torkad frukt.

Medicinalstyrelsen anförde bland annat att några särskilda bestämmelser

härom icke funnes i Sverige i gällande hälsovårdslagstiftning.

Om kakao.

Den 11 mars 1935 till statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet

rörande definition å ren kakaoböna.

Medicinalstyrelsen anförde bland annat i sitt yttrande, att Stockholms

stads hälsovårdsnämnd hörts och att densamma därvid särskilt framhållit:

»Enligt vad nämnden kunnat inhämta hava Svenska Chokladfabrikantföreningens

medlemmar ej träffat någon överenskommelse om fordringarna å

prima kakaobönor. De bestämmelser rörande kakaobönans beskaffenhet,

vilka innefattas i den här ifrågavarande definitionen, torde emellertid överensstämma

med de fordringar, som varje om sina produkters kvalitet mån

fabrikant bär i landet uppställer å råvaran för framställning av kakaoprodukter.

»

Medicinalstyrelsen förklarade sig från hälsovårdssynpunkt icke hava något

alt erinra mot den av Office international des fabricants de cbocolat et de

cacao föreslagna definitionen.

Den 29 februari 1936 i underdånig skrivelse i anledning av en av Stockholms

stads hälsovårdsnämnd till styrelsen för kännedom överlämnad, genom

nämndens försorg verkställd utredning beträffande kvaliteten å kakao.

Medicinalstyrelsen anförde därvid bland annat.

»Medicinalstyrelsen finner det mindre lämpligt att bland benämningarna

i § 1 i nyssnämnda förordning upptaga kakao dels med hänsyn till förord
Bihang

lill riksdagens protokoll WIIG. 9 sami. 2 arti. Nr 1-1. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43; bilagor.

ningens ursprungliga ändamål, som var att hejda en under krisåren icke

önskvärd utveckling av surrogatfabrikationen, dels ock emedan liknande

skäl med dem, utredningsmännen anfört beträffande kakao, kunna åberopas

ifråga om andra livsmedel för att även benämningar å dessa skulle införas

i berörda paragraf.

Medicinalstyrelsen har i avvaktan på att frågan örn livsmedelslag skulle

inom de närmaste åren upptagas låtit ärendet vila men får nu med överlämnande

av handlingarna i underdånighet hemställa att Eders Kungl. Majit,

när frågan örn livsmedelslag eventuellt kommer att till förnyad prövning återupptagas,

ville taga här berörda spörsmål i beaktande».

Om kaffe.

Den 16 november 1934 till statsrådet och chefen för Kungl. Socialdepartementet

i anledning av remiss i fråga örn bestämmelser rörande kaffe.

Styrelsen anförde bland annat.

»I medicinalstyrelsens kungörelse angående fordringar på viktigare proviantartiklar

m. m. vid leverans för statens behov den 2 november 1911 hava

i § 18 uppställts vissa fordringar å orostade och rostade kaffebönor, men

dessa fordringar avse enbart bönornas kvalitet och frihet från skaldelar. I

övrigt finnas icke några bestämmelser i detta avseende antagna i vårt land

beträffande handelsvaran kaffe ......

Hälsovårdsföreskrifter, som reglera eller innefatta förbud mot användande

av kaffesurrogat, finnas icke.»

Den 14 november 1932 till Konungen i anledning av remiss av underdånig

framställning från Kaffe Hag Aktiebolag i fråga om laglig reglering beträffande

tillverkning och försäljning av koffeinfritt kaffe. Styrelsen anförde i

sitt utlåtande bland annat.

»I övrigt (d. v. s. med undantag av vad i proviantförordningen sägs) finnas

icke några bestämmelser i detta avseende antagna i vårt land beträffande

handelsvaran kaffe ........

Emellertid synes det styrelsen lämpligt, att vid ett återupptagande av arbetet

på en förbättrad livsmedelslagstiftning bolagets framställning bör upptagas

till prövning.»

Med hänsyn till vad ovan anförts anser sig medicinalstyrelsen hava ådagalagt,

att ett trängande behov av en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning

föreligger, och får styrelsen således på det livligaste tillstyrka bifall till

motionen.

Beträffande behovet av ett statligt laboratorium för kontrollen av livsmedel

får styrelsen hänvisa till sin år 1935 gjorda framställning till Kungl. Maj:t

om behovet av en utredning angående anordnandet av ett socialhygieniskt

institut.

Så snart en livsmedelslag blivit antagen bör dock ett provisoriskt livsmedelskontrollaboratorium

anordnas, vilket icke synes möta något hinder,

därest medel därför anslås.

Stockholm den 9 mars 1936.

På Kungl. Medicinalstyrelsens vägnar:

G. ANKARSWÄRD.

B. Grapengiesser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr U3; bilagor.

11

Bilaga B.

Näringsrådets yttrande till

medicinalstyrelsen.

Till kungl, medicinalstyrelsen.

Sedan medicinalstyrelsen hemställt örn näringsrådets yttrande över en inom

riksdagen väckt motion I: 155 om en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning

får näringsrådet med återställande av remisshandlingarna anföra följande.

I motionärernas motivering framhävas de skäl, som från livsmedelsindustriernas

och livsmedelshandelns sida tala för behovet av en enhetlig och utvidgad

livsmedelslagstiftning. Näringsrådet kan helt giva sin anslutning till

vad härom av motionärerna anföres. Härtill vill näringsrådet ur de synpunkter

rådet har att företräda betona, att ärendet även har en betydande folkhygienisk

räckvidd. En närmare utveckling av denna synpunkt återfinnes i

medicinalstyrelsens skrivelse till Kungl. Majit den 15 september 1913. Däri

berörda hygieniska intressen äro numera icke mindre framträdande. Tvärtom

hava de hygieniska önskemålen vuxit i styrka i samma mån som kunskapen

ökats örn vikten av en fullvärdig föda i allmänhet och vissa dess olika

beståndsdelar i synnerhet.

Gentemot kravet på en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning har vid

olika tillfällen framförts, att en sådan förutsätter förhandenvaron av ett statligt

laboratorium för kontrollen av livsmedel. I denna fråga vill rådet påpeka,

att begäran om ett sådant ingår i den framställning, som av medicinalstyrelsen

förra året gjorts till Kungl. Majit örn en utredning angående grundandet

av ett socialhygieniskt institut, innefattande olika tekniska laboratorier.

Rådet vill i detta sammanhang uttala den meningen, att det icke bör

möta alltför stora svårigheter att provisoriskt ordna ett livsmedelskontrolllaboratorium,

allenast medel därtill anslås. Under sådana förhållanden synes

frånvaron av ett statligt livsmedelskontrollaboratorium icke behöva utgöra

hinder för en ny livsmedelslagstiftning, i varje fall icke för upptagande av en

utredning rörande densamma.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får näringsrådet tillstyrka bifall

till motionärernas begäran. Stockholm den 4 mars 1936.

På näringsrådets vägnar:

J. AXEL HÖJER.

Ernst Abramson.

Bestyrkes å tjänstens vägnar.

B. Grapengiesser.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:243 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående en utvidgad livsmedelslagstiftning. a1 i texten