Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående en modern hy re slag stiftning.

1936-05-08 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:45, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående en modern hy re slag stiftning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1936 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående en

modern hy re slag stiftning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 11,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ström m. fl. hemställt, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att Kungl. Majit måtte

låta utreda frågan örn sammanförande av nu gällande bestämmelser, som

reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst — hithörande delar av

1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom samt lagen av den 10 mars

1923 med vissa bestämmelser rörande hyra m. m. — i en modern hyreslag,

som utformats med hänsynstagande till nutida förhållanden på detta område

— såsom genom bankkapitalet förändrad fastighetsförvaltning, hyresgästernas

och hyresvärdarnas organisering m. fl. — i en social och humanitär

anda efter ungefärligen de grundsatser, som i motionen anförts.

Uti motionen hava motionärerna i fem punkter angivit de önskemål, som

en reformerad hyreslagstiftning främst borde tillgodose. Motionärerna hava

därvid anfört, bland annat, att den socialt betonade hyreslagstiftning, som

borde komma till stånd, vars detaljbestämmelser i allmänhet borde vara av

tvingande natur, enligt motionärernas förmenande främst borde syfta till

att åstadkomma:

1) att bostaden vore sund, vilket skulle kunna ernås genom tillfredsställande

bostadsinspektion samt genom införande i hälsovårdsstadgan eller

hyreslag av effektivare bestämmelser för undvikande av hälsofariigheter i

bostadslägenheter,

2) att bostaden alltid vore med avseende på underhåll i ett tillfredsställande

skick, vilket bland annat skulle kunna uppnås genom tillkomsten av

bestämmelser, som bland annat fastsloge vissa grunder för hyresgäst att vid

hyrans betalning avdraga vad som utlagts för reparationer eller för bostadens

förbättrande samt i övrigt införde rätt till hyresprisreglering nedåt vid

konstaterandet av en bostads mindervärdiga beskaffenhet,

3) att den ständigt skeende hyresprisfördyringen — som i vårt land resulterat

i att en större procent av den samlade inkomsten uppslukas av hyran

än i något annat land — kunde i någon mån hållas tillbaka och att framförallt

oskäliga hyrespris (hyresocker) kunde beivras, varför en effektiv bestämmelse

om åtgärder mot orimliga hyrespriser borde ingå i den planerade

lagstiftningen, vilken bestämmelse även borde gälla för de mycket ofta förekommande

rent vanvettiga hyror, som uttagas för butiker med gott läge,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 45. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

4) att lagen förhindrade intagande i kontrakt av bestämmelser, som inskränkte

hyresgästens rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore

olämpliga; samt

5) att bestämmelser om optionsrätt infördes så att hyresgästen måtte skyddas

mot ohemula krav från fastighetsägarnas sida och att hemmets säkerhet

garanteras genom lagstiftningsåtgärder.

Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Huvudstadgandena för den rättsliga regleringen av avtalsförhållandet mellan

hyresvärd och hyresgäst återfinnas i 3 kapitlet lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom samt i lagen den 10 mars 1923 med vissa

bestämmelser rörande hyra.

Historik.

Efter den jämförelsevis ingående prövning, som ägnades åt hyreslagstiftningen

vid tillkomsten av sistnämnda lag under 1923 års riksdag, hava olika

frågor på detta område därefter motionsvägen bragts å bane vid upprepade

tillfällen.

Redogörelse för huvuddragen av vad i sådant hänseende förekommit under

tiden till och med 1933 års riksdag har lämnats i utskottets utlåtande nr 33

vid 1934 års riksdag samt, såvitt angår frågan örn optionsrätt, i utskottets

utlåtande nr 29 vid 1930 års riksdag, sid. 7 och 18. Till nämnda två utlåtanden

anhåller utskottet att få hänvisa.

Vid 1933 års riksdag gjorde herr Ström m. fl. i motion II: 358 i huvudsak

samma hemställan som i den nu föreliggande motionen II: 11 (dock framställdes

icke yrkande örn införande av optionsrätt).

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 21:

Frågan örn ändringar i gällande lagstiftning på hyresrättens område har

under flera föregående år varit föremål för riksdagens prövning. I de utlåtanden,

som utskottet i ärendet avgivit vid 1930 och 1931 års riksdagar, har

utskottet framhållit, att bostadsfrågan såväl å landsbygden som i städerna är

ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen, förtjänt av statsmakternas

oavlåtliga uppmärksamhet, samt att vid denna frågas behandling hyreslagstiftningen

intager en framstående plats. Ehuru utskottet funnit det betänkligt

att genom regler av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten

på hyresrättens område, har utskottet uttalat, att tvekan lärer kunna

råda örn lämpligheten av full avtalsfrihet i enlighet med stadgandena i 3 kap.

10 och 12 §§ nyttjanderättslagen. Utskottet har emellertid ansett, att detta

spörsmål är av den beskaffenhet, att det bör upptagas till utredning endast

i ett större sammanhang. Vad utskottet sålunda förut yttrat synes alltjämt

äga giltighet. Med hänsyn till de förhållanden, som för närvarande råda på

bostadsmarknadens och byggnadskreditens områden, finner emellertid utskottet

icke tillräckliga skäl anförda för att frågan örn revidering av hyreslagstiftningen

nu skulle upptagas till behandling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 3

Utskottet hemställde, att motionen 11:358 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av herr Linder samt sex andra ledamöter av utskottet.

En av reservanterna, herr Hage, avgav särskilt yttrande, däri han

hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla om en

allsidig utredning, huruvida och på vilket sätt bestämmelserna i gällande

hyreslag måtte kunna i större utsträckning än vad nu är fallet erhålla en

tvingande i stället för en dispositiv innebörd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1934 års riksdag framställde herr Ström m. fl. i motion II: 70 i huvudsak

samma yrkanden som i den nu förevarande motionen II: 11.

Andra lagutskottet lämnade i utlåtande nr 33 redogörelse för olika åtgärder,

som under de senaste åren av statsmakterna vidtagits på bostadsfrågans

område. Vidare omnämndes, bland annat, att hyresgästernas riksförbund den

7 maj 1934 ingivit en framställning till Kungl. Majit, däri uttalats önskvärdheten

av att de frågor, som hade sammanhang med hyreslagstiftningen,

måtte upptagas till snabb behandling genom utredning av sakkunniga.

Utskottet anförde därefter:

Vid behandling under förra årets riksdag av väckt motion om reformering

av gällande hyreslagstiftning anförde utskottet bland annat, att bostadsfrågan

vore ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen, förtjänt av statsmakternas

oavlåtliga uppmärksamhet, samt att vid övervägandet av åtgärder

i denna fråga hyreslagstiftningen intoge en framstående plats. Utskottet ansåg

emellertid tillräckliga skäl icke anförda för att frågan om en revidering

av hyreslagstiftningen då skulle upptagas till behandling. Under föregående

år hava förekommit flera omständigheter av beskaffenhet att i avsevärd mån

inverka på hyresmarknaden. Utskottet vill därutinnan erinra örn, förutom

den svåra hyreskonflikten i Göteborg, den långvariga allmänna byggnadskonflikten

samt åtgärder från statsmakternas sida till understödjande av bostadsproduktion.

Av vad utskottet i det föregående anfört framgår, att Kungl.

Majit med uppmärksamhet följer läget å hyresmarknaden och vidtagit flera

åtgärder för att åstadkomma en gynnsam utveckling därav. Utskottet har anledning

antaga, att Kungl. Maj:t även i fortsättningen kommer att vidtaga

de åtgärder inom bostadsfrågans område, vartill förhållandena samt den sist

nämnda framställningen kunna giva anledning. Utskottet finner under sådana

omständigheter icke i år — i likhet med utskottets ståndpunkt i fjol —

att tillräckliga skäl anförts för att utskottet skulle i anledning av den föreliggande

motionen förorda en hemställan till Kungl. Majit att under nu rådande

förhållanden upptaga spörsmålet rörande djupt ingripande ändringar

i gällande hyreslagstiftning till ytterligare omprövning.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservation anfördes av herr Lindhagen i särskilt yttrande lill utskottets

utlåtande.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

Vid 1935 års riksdag framställdes i motion II: 72 av herr Ström m. fl. i

huvudsak samma yrkanden som i den förevarande motionen II: 11.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 9:

Bostadsfrågan är enligt utskottets mening ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen.

För dess gynnsamma gestaltning är givetvis tillgången på

goda bostäder av grundläggande betydelse. Av vad ovan i utskottets" utlåtande

anförts framgår även, att statsmakterna vidtagit omfattande åtgärder för

att främja bostadsproduktionen. Vid sidan härav hava lagstiftningsfrågor på

olika hithörande områden upptagits lill behandling. Enligt den plan, som

framlagts för lagberedningens arbete, skall därjämte en allmän revision av

jordabalken påbörjas redan under innevarande vår. Vid detta arbete kommer

givetvis hyreslagen att underkastas omprövning.

Med hänsyn till vad ovan sagts finner utskottet, att tillräckliga skäl icke

förebragts för att riksdagen i anledning av motionen II: 72 skulle göra

framställning till Kungl. Maj:t att upptaga frågan om djupt ingripande ändringar

i gällande hvreslagstiftning till särskild prövning.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen, att motionen icke skulle föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Kommittéer och sakkunniga.

Beträffande kommittéer och sakkunniga med uppdrag att behandla spörsmål

av intresse i förevarande sammanhang må omnämnas följande.

liostadsutredningen för landsbygden.

De utredningsmän, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 6 februari 1931 för att inom socialdepartementet biträda med utredning

rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och

därmed sammanhängande ämnen — bostadsutredningen för landsbygden —- hava den 15 december 1933 avgivit betänkande med förslag rörande ändringar

i vissa delar av hälsovårdsstadgan, anordnande av bostadsinspektion

på landsbygden lii. m. (statens offentliga utredningar 1933: 37). På grundval

av nämnda betänkande samt ett av medicinalstyrelsen utarbetat förslag

rörande omorganisation av dislriktsvården (statens offentliga utredningar

1934:9) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 213 till 1935 års riksdag

förslag till effektivisering av hälsovårdsorganisationen på landet samt till

omorganisation av distriktsvården och bostadsövervakningen på landsbygden.

Däremot upptog icke propositionen de förslag i fråga om bostadsbestämmelserna

för landet, som framlagts i bostadsutredningens för landsbygden

betänkande. Riksdagen godkände med vissa jämkningar (se sammansatt

stats- och andra lagutskotts utlåtanden nr 5 och 6) i propositionen

framlagda förslag (riksdagens skrivelse nr 380). Författningar i ämnet utfärdades

den 28 juni 1935 (S. F. S. 1935 nr 427—432).

De förslag, som bostadsutredningen för landsbygden framlagt i betänkandet

1933: 37 rörande bostadsbeslämmelser, hava jämte vissa förslag till änd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

5

ringar i hälsovårdsstadgan ävensom förslag lill åtgärder rörande bostadsövervakningen

i städer och stadsliknande samhällen, vilka förslag framlagts

i ett av bostadssociala utredningen den 14 september 1935 avgivet betänkande

(statens offentliga utredningar 1935:49), överarbetats inom socialdepartementet

samt för innevarande års riksdag framlagts i propositionen

nr 207.

De i propositionen upptagna bestämmelserna avse de spörsmål, som behandlats

under punkten 1) i motiveringen till den nu föreliggande motionen

II: 11.

Propositionen nr 207 kommer att behandlas av sammansatt stats- och

andra lagutskott.

Bostadsutredningen för landsbygden har vidare den 15 augusti 1935 avgivit

förslag till lag angående skydd mot vräkning vid arbetskonflikter, varmed

utredningsmännens uppdrag är slutfört.

Sistnämnda betänkande har legat till grund för Kungl. Maj:ts till årets

riksdag avlåtna proposition nr 134 med förslag till lag örn skydd mot vräkning

vid arbetskonflikter. Denna proposition kommer att behandlas av

andra lagutskottet.

Bostadssociala utredningen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1933 tillkallade chefen

för socialdepartementet sakkunniga för att inom departementet biträda med

utredning rörande omfattningen och beskaffenheten av städers och stadsliknande

samhällens slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder ägnade

att undanröja missförhållanden i sådant hänseende — bostadssociala utredningen.

De sakkunniga hava under år 1935 avgivit dels ett nedan (sid. 9)

omnämnt betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel

för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer jämte därtill börande utredningar (statens offentliga utredningar

1935: 2), dels ock det förut berörda betänkandet med förslag

rörande ändringar i vissa delar av hälsovårdsstadgan samt anordnande

av förbättrad bostadsinspektion i städer och stadsliknande samhällen m. m.

jämte därtill börande utredningar (statens offentliga utredningar 1935:49).

Det för de sakkunniga ännu återstående tredje huvudspörsmålet i utredningsuppdraget

utgöres av frågan örn sanering av det undermåliga bostadsbeståndet

i stadssamhällena i dess samband med sociala och ekonomiska

samt stadsplane- och byggnadstekniska frågor. — De sakkunnigas uppdrag

beräknas bliva slutfört under år 1936.

Bostadsproduktion ssakkunnig a.

Bostadsproduktionssakkunniga, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 2 december 1932 för att inom socialdepartementet biträda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

med utredning, huruvida och på vilket sätt staten skulle kunna, till förhindrande

av arbetslöshetens utbredning, vidtaga åtgärder för bostadsproduktionens

främjande, hava sedermera den 12 maj 1933 erhållit i uppdrag jämväl

att biträda med utarbetande av förslag till åtgärder för främjande av

viss organiserad sparverksamhet. Enligt direktiven avsågs i sistnämnda hänseende

sparande för bostadsändamål. De sakkunniga hava emellertid i vissa

hänseenden funnit sig föranlåtna att gå utanför ramen för uppdraget. Resultatet

av utredningen har framlagts i betänkande den 7 november 1935

med förslag till lag om sparföreningar m. m. (statens offentliga utredningar

1935: 54). De sakkunnigas uppdrag är därmed slutfört.

1934 års byggnadsindustrisakkunniga.

Sakkunniga, som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28

september 1934 för att biträda med utredning angående förhållandena inom

byggnadsindustrien —- 193A års byggnadsindustrisakkunniga — hava bland

annat ingående sysselsatt sig med frågan örn de tekniska möjligheterna för

en mera kontinuerlig byggnadsverksamhet, avtalsvillkoren å arbetsmarknaden

samt fardagsfrågan m. m. Vidare har behandlats finansieringsfrågan,

i samband varmed även frågan örn tryggandet av byggnadsborgenärers

fordringar upptagits till prövning. Därjämte hava undersökningar verkställts

rörande förekomsten av monopolistiska tendenser på materialtillförselns område

och på arbetsmarknaden.

De sakkunniga beräkna att kunna slutföra åtminstone vissa huvuddelar

av sitt uppdrag under loppet av år 1936.

Statens by ggnadslånebyrå.

Jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 7 juli 1933 inrättades statens byggnadslånebyrå

med uppgift att handhava ärenden rörande lån av statsmedel

till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

Genom kungörelse den 4 september har Kungl. Maj:t vidare förordnat, att

verksamheten rörande beviljande av lån och bidrag av statsmedel till främjande

av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer skall

handhavas av byggnadslånebyrån.

Sakkunniga för verkställande av förberedande utredning angående ingripanden

från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1934 tillkallades sakkunniga

för verkställande av förberedande utredning angående ingripanden

från samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet. De sakkunniga

hava den 9 december 1935 avgivit betänkande om folkförsörjning och

arbetsfred (statens offentliga utredningar 1935: 65 och 66).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

7

I del I av detta betänkande har under huvudrubriken »Den svenska folkförsörjningen»

behandlats, bland annat, ämnet »Byggnadsverksamheten».

De sakkunniga hava framhållit, bland annat, att byggnadsverksamheten

vore av en utomordentlig betydelse i såväl socialt som ekonomiskt hänseende.

Tillgång till sunda och tillräckligt rymliga bostäder torde sålunda vara en

oundgänglig förutsättning icke blott för en god folkhälsa utan även för den

sociala trivseln över huvud taget. Av bil. 7 till del II av de sakkunnigas betänkande,

vilken bilaga innehölle redogörelse för statliga åtgärder till befrämjande

av bostadsproduktionen i Sverige (sid. 155—168), framginge, att

en genomgående kvalitativ förbättring av bostadsstandarden ägt rum liksom

även en minskning av den genomsnittliga boendetätheten. — Statsmakternas

uppmärksamhet hade, särskilt under de senare åren, varit i hög grad

inriktad på bostadsproduktionens främjande och bostadsstandardens höjande

såväl på landsbygden som i städerna. — Då frågan örn byggnadsproduktion

för bostadsändamål varit eller vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

i hela sin vidd, ansågo sig de sakkunniga icke böra närmare ingå på

densamma. Som emellertid byggnadsproduktionen för närvarande vore i

synnerligen hög grad konjunkturbetonad, hade de sakkunniga ansett sig

böra särskilt fästa uppmärksamheten vid frågan, huruvida icke åtgärder

borde vidtagas för alt den offentliga byggnadsverksamheten skulle komma

att inriktas på tider med stigande arbetslöshet.

De sakkunnigas uttalanden under rubriken »Byggnadsverksamheten» har

utmynnat i en hemställan, att frågan, huru byggnadsverksamheten i konjunkturutjämnande

syfte skulle kunna i större utsträckning än vad nu vore

fallet förläggas till tider av ekonomisk depression, måtte göras till föremål

för närmare utredning.

De sakkunnigas betänkande är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

lief Dikning slut tn m i aston en.

Den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 maj 1935 utsedda kommissionen

för verkställande av en allsidig undersökning av vårt lands befolkningsfråga

(Befolkningskommissionen) har avgivit, bland annat, ett betänkande

den 12 december 1935 angående dels planmässigt sparande och

dels statliga bosättningslån (statens offentliga utredningar 1936: 14). Sådant

lån kan hava till ändamål, bland annat, att underlätta förvärv av eget hem.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Statsåtgärdcr för bostadsproduktion ni. lii.

På grundval av förslag, som framlagts i en av bostadsulredningen för

landsbygden den 8 februari 1933 avgiven promemoria, hemställde Kungl.

Maj:t i proposition nr 211 till 1933 års riksdag örn anslag för främjande av

bostadsbyggande på landsbygden. I enlighet med förslag av särskilda utskottet

(utlåtande nr 17) beviljade riksdagen till nybyggnadslån och förbättringsbidrag

för nämnda ändamål för budgetåret 1933/1934 ett anslag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr i5.

av 10 000 000 kronor. Å tilläggsstat för samma budgetår anvisade 1934 års

riksdag ytterligare 8 000 000 kronor för samma ändamål. Vidare beviljades

för budgetåret 1934/1935 likaledes 8 000 000 kronor. 1935 års riksdag beviljade

ett anslag av 5 000 000 kronor, avsett uteslutande för förbättringsbidrag,

samt beslöt dessutom inrättandet av en lånefond för främjande av

bostadsbyggande på landsbygden, från vilken fond skulle utlämnas nybyggnadslån.

Såsom kapital för fonden anvisades 2 000 000 kronor.

Bestämmelser rörande ovannämnda verksamhet hava lämnats i kungörelse

den 30 juni 1933 (nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån

till främjande av byggnadsverksamhet på landet; kungörelse den 16

september 1933 (nr 545) om utsträckt tillämpning av kungörelsen nr

473/1933; kungörelse den 30 juni 1934 (nr 411) med vissa bestämmelser

angående den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden,

ändrad genom kungörelse nr 486/1934; samt kungörelse den 28

juni 1935 (nr 438) med vissa bestämmelser angående förbättringsbidrag och

nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden.

En närmare redogörelse för verksamhetens bedrivande har lämnats i årets

statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 33—42.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen dels

(femte huvudtiteln, sid. 42) att lill bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av

5 000 000 kronor, dels ock att såsom kapitalökning för ovannämnda fond

för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor.

I huvudsaklig överensstämmelse med förslag, som framlagts i en av bostadsproduktionssakkunniga

den 8 februari 1933 avgiven promemoria,

hemställde Kungl. Majit i propositionen nr 211 till 1933 års riksdag örn anslag

till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

Riksdagen beviljade på hemställan av särskilda utskottet (utlåtande

nr 17) för budgetåret 1933/1934 för ifrågavarande ändamål ett anslag av

5 000 000 kronor. För fullföljande av nämnda verksamhet samt utlämnande

jämväl av ombyggnadslån beslöt 1935 års riksdag inrätta en lånefond för

bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen samt anvisade för

budgetåret 1935/1936 såsom kapital för fonden ett reservationsanslag av

3 000 000 kronor.

Bestämmelser rörande verksamheten hava meddelats i kungörelser den

16 september 1933 (nr 558), den 16 februari 1934 (nr 20) samt den 28 juni

1935 (nr 436).

En redogörelse för verksamheten har lämnats i årets statsverksproposition,

utgifter för kapitalökning, bil. 3, sid. 13—21.

I sistnämnda bilaga har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att dels såsom

kapitalökning för fonden för nästa budgetår anvisa ett reservationsanslag

av 3 000 000 kronor, dels ock medgiva, att lån ur nämnda fond, med an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

9

litande av sagda anslag, skola få utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa av föredragande departementschefen förordade grunder.

Med anledning av ett av Kungl. Majit i proposition nr 221 till 1935 års

riksdag framlagt förslag, vilket grundade sig å ett av bostadssociala utredningen

avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1935:2), beslöt

riksdagen inrätta en lånefond för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer. Såsom kapital för fonden anvisades ett reservationsanslag

av 10 000 000 kronor.

Beträffande låneverksamheten bär Kungl. Majit meddelat föreskrifter genom

kungörelser den 4 september 1935 (nr 512) och den 27 i samma månad

(nr 523). För beredande av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika

familjer i städer samt i stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen

kunna under vissa villkor bostadsanskaffningslån av statsmedel beviljas

vederbörande kommun eller, under förmedling av denna, s. k. allmännyttigt

bostadsföretag. Därmed avses bostadsföretag, som av statens byggnadslånebvrå

blivit erkänt såsom allmännyttigt.

Närmare uppgifter angående nämnda låneverksamhet hava lämnats i

årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bil. 3, sid. 7—13. Såsom

kapitalökning för fonden har i statsverkspropositionen hemställts örn ett

reservationsanslag av 15 000 000 kronor.

För främjande av sådan bostadsförsörjning, varom ovan nämnts, har för

innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 500 000 kronor, avsett

att användas till s. k. familjebidrag, vilka såsom hyresavdrag skola tillgodokomma

mindre bemedlade, bainrika familjer. I fråga om denna bidragsverksamhet

hava närmare uppgifter lämnats i årets statsverksproposition,

femte huvudtiteln, sid. 31—33. I statsverkspropositionen har föreslagits, att

för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1936/1937 måtte anvisas ett förslagsanslag

av 650 000 kronor.

Vid 1935 års riksdag beslöts i enlighet med ett av Kungl. Majit framlagt

förslag (proposition nr 222) att inrätta en fond för lån till ägare eller

brukare av jordbruksfastighet för uppförande av nya lantarbetarbostäder å

fastigheten — lånefonden för lantarbetarbostäder. Lån kunna även beviljas

för ombyggnad och annat mera omfattande förbättringsarbete beträffande

dylika bostäder. Bestämmelser rörande lån från fonden äro meddelade i

kungörelse den 28 juni 1935 (nr 439).

Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1935/1936 ett reservationsanslag

av 250 000 kronor.

I årets statsverksproposition (ulgifter för kapitalökning, bil. 3, sid. 22)

bar Kungl. Majit föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning för fonden

anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andia lagutskottets utlåtande Nr 45.

Vid 1904 års riksdag beslöts inrättande av egnahemsiånefonden. Gällande

bestämmelser för lånerörelsen äro intagna i kungörelsen den 8 juni 1928

(nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

ändrad genom kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934. samt i

kungörelsen nämnda dag (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande

den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten, ändrad

genom kungörelserna nr 249/1932 och 170/1933. (Jmf. ock kungörelserna nr

173/1933 och 126/1934 ävensom kungörelsen nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna

nr 178/1929 och 125/1934.)

Årsutlåningen från fonden har för ett vart av kalenderåren 1929—1936

bestämts till 20 000 000 kronor, varav 14 500 000 kronor för jordbrukslägenheter

och 5 500 000 kronor för bostadslägenheter. Beträffande fördelningen

de båda ändamålen emellan har vid bestämmande av utlåningsbeloppet för

åren 1932—1936 medgivits, att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning,

större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna finge tagas

i anspråk för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan förfång för

lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning till egnahemsiånefonden

för budgetåret 1935/1936, avseende utlåningen under 1936, har riksdagen

anvisat 7 700 000 kronor.

I årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bil. 7, sid. 11, har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen, bland annat, dels att medgiva, att Kungl.

Majit finge för 1937 bevilja statslån från egnahemsiånefonden intill ett belopp

av 20 000 000 kronor, därav 5 500 000 kronor för bostadslägenheter,

med rätt dock för Kungl. Majit alt, därest förhållandena skulle därtill giva

anledning och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål

kunde ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det sist

angivna, dels ock att såsom kapitalökning för egnahemsiånefonden anvisa

för budgetåret 1936/1937 ett reservationsanslag av 2 300 000 kronor.

Kungl. Majits framställning har på hemställan av jordbruksutskottet (utlåtande

nr 22) bifallits av riksdagen.

Arbetet med revision av jordabalken ni. m.

I sitt över motionen lii 72 vid förra årets riksdag avgivna utlåtande nr 9

anförde utskottet som ovan (sid. 4) nämnts, bland annat, att enligt den

plan, som framlagts för lagberedningens arbete, en allmän revision av jordabalken

skulle påbörjas redan under år 1935.

Av det svar som justitieministern, statsrådet Schlyter, lämnat å en vid årets

riksdag inom första kammaren framställd interpellation angående arbetet

med revision av jordabalken framgår, bland annat, att nämnda lagrevision

ännu torde vara alltför avlägsen för att kunna åberopas såsom avgörande

skäl mot reformkrav — bland annat i fråga örn instituten arrende och hyra

— vilka i och för sig äro befogade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

11

Den ovan (sid. 3) omförmälda framställningen den 7 maj 1934 från

hyresgästernas riksförbund är, enligt vad utskottet inhämtat, fortfarande

beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Så är även fallet med en av landshövdingen

Malte Jacobsson den 1 november 1935 till Kungl. Majit ingiven skrivelse

med hemställan om inrättande av skiljedomstol, som skulle äga att

fastställa hyrespriser, där förhandlingar mellan hyresgäster och fastighetsägare

icke hava lett till resultat.

Utskottet vill vidare omnämna, att i den danska riksdagen i början av

innevarande år framlagts förslag till hyreslag (Lov om Leje). Vid överlämnandet

av lagförslaget redogjorde inrikesministern, statsrådet Dahlgaard. för

lagförslagets förarbeten och det huvudsakliga innehållet i detsamma (Folketingets

Forhandlinger den 8 januari 1936, sp. 1886—1896).

Statistiska uppgifter ni. m.

Några uppgifter må här lämnas örn svenska bostadskreditkassan, som bedriver

sin verksamhet med stöd av kungl, förordningen den 3 augusti 1929

örn svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. För kassan

och föreningarna gäller vidare Kungl. Maj:ts reglemente den 18 oktober

1929. Det kreditinstitut, som svenska bostadskreditkassan med därtill anslutna

föreningar utgör, tillhandahåller lån mot inteckningar i bebyggda,

huvudsakligen för bostadsändamål anordnade fastigheter i städer och stadsliknande

samhällen. Kreditinstitutet består dels av ett centralorgan, svenska

bostadskreditkassan, dels av lokala anstalter, bostadskreditföreningarna,

vilka i regel organiserats länsvis. Beträffande kassans verksamhet får utskottet

lämna följande uppgifter (anmärkas må, att två bostadskreditföreningar

under år 1934 sammanslagits till en):

Antal bostads- Sammanlagd utlåningskreditföreningar

summa omkring

31 dec. 1931 15 35 500 000 kr.

» » 1932 18 60 000 000 »

» » 1933 18 78 000 000 »

» » 1934 17 83 000 000 »

» » 1935 17 96 000 000 »

Sociala meddelanden 1935, nr 11, innehåller å sid. 754—758 en artikel

örn bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen 1935. Ur denna

artikel får utskottet anföra följande (med större städer avses i artikeln

städer med över 10 000 innevånare).

Större städer.

Följande sifferrader utgöra en sammanfattning av de inkomna uppgifterna

angående bostadstillgången i 39 större städer vid 1935 års oktoberflyttning:
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

I nedanstående antal större städer har tillgången uppgivits vara:

tor smålägenheter för medelstora lägenheter för större lägenheter

(t. o. ni. 2 rum o. kök) (3—5 rum o. kök) (6 o. fl. rum o. kök)

god tillr. knapp otillr. god tillr. knapp otili!'', god tillr. knapp otilla

Äldre läg..... 6 18 9 6 28 11 — — 31 7 _ _

Nybyggda läg. 12 15 7 4 24 12 2 — 17 16 — 1

Medan tillgången på större och medelstora lägenheter nästan överallt

anses motsvara eller överstiga behovet, synas förhållandena vara mera växlande

i fråga om tillgången på smålägenheter. I några av de större städerna

(Uppsala, Nyköping, Jönköping, Landskrona, Borås och Västerås) uppgives

brist på äldre smålägenheter vara rådande, och i två av dessa (Nyköping och

Borås) uppgives även tillgången på nybyggda smålägenheter vara otillräcklig.

Brist på nybyggda smålägenheter säges därjämte föreligga även i Karlskrona

och Kristinehamn. Det bör anmärkas, att i vissa större städer enligt

ortsmyndigheternas uppgifter god eller tillräcklig tillgång förefinnes på lägenheter

om 2 rum och kök, medan tillgången på enrumslägenheter samt enkelrum

uppgives vara knapp eller otillräcklig. Även i fall, då tillgången på

smålägenheter överhuvud betecknats som god eller tillräcklig, framhålles,

att tillgången på enklare smålägenheter med för de små inkomsttagarna

överkomliga hyror alltjämt synes vara knapp.

I fråga örn bostadsmarknadens utveckling från och med

den 1 oktober 1925 anmärkes, att den förbättring av tillgången på smålägenheter,

som ägt rum sedan 1929, icke fortsatt under år 1935. Då byggnadsverksamheten

synes lia varit avsevärt livligare än under de sistförflutna

åren, torde detta förhållande i huvudsak vara att tillskriva ökad efterfrågan.

Beträffande hyresnivåns utveckling i de större städerna under

åren 1930—1935 anmärkes, att den hyressänkning, som under de närmast

föregående åren rapporterats från ett flertal städer beträffande medelstora

och större lägenheter av äldre typ, synes lia fortgått även under år 1935.

Likaså meddelas från åtskilliga av de större städerna, att hyrorna varit

sjunkande även för nybyggda lägenheter örn mer än 2 runi och kök. I fråga

örn smålägenheter anser man alltjämt i flertalet städer hyresnivån vara

stillastående, ehuru såväl hyresstegring som hyressänkning rapporteras från

ett större antal orter än föregående år. Hyresstegring för både äldre och

nybyggda smålägenheter uppgives ha förekommit i Östersund samt i Landskrona

och Borås, där hyrorna f. ö. sägas ha stigit även för medelstora lägenheter.

I detta sammanhang bör framhållas, att i städer, där hyresnivån genomgående

uppgivits vara fallande, hyrorna för smålägenheter, i synnerhet

sådana örn l och kök. ej sällan synas lia undergått endast obetydlig

sänkning.

Mindre städer.

Uppgifter angående läget på bostadsmarknaden ha ingått från 74 städer

med mindre än 10 000 invånare. Följande sifferrader utgöra en sammanställning

av ortsmyndigheternas omdömen angående bostads til 1- gången på dessa orter.

I nedanstående antal mindre städer har tillgången uppgivits vara:

för smålägenheter för medelstora lägenheter för större lägenheter

(t. 0.

lii. 2 rum 0.

kök)

(3-

-5 runi 0. kök)

(6

0. fl.

runi 0. kök)

god

tillr. knapp

otillr.

god

tillr.

knapp otillr.

god

tillr.

knapp otillr.

Äldre läg..

____ 22

30

17

5

29

41

1 3

34

33

2 2

Nybyggda

lag. 14

31

17

11

19

44

4 6

17

■ 42

3 4

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

13

I flertalet mindre städer synes bostadstillgången alltjämt vara relativt god.

Brist på smålägenheter av såväl äldre som nyare typ uppgives vara rådande

i 5 städer.

I fråga örn bostadstillgången s förändring i de mindre

städerna anmärkes, att medan konjunktursiffrorna för 1934 tydde på en

minskning av bostadstillgången främst beträffande nybyggda lägenheter,

under 1935 läget på de mindre städernas bostadsmarknad icke synes ha

varit underkastat några nämnvärda förändringar.

I allmänhet synes hyresnivån i de mindre städerna år 1935 liksom

tidigare hava varit stillastående. Den stegring av hyrorna för nybyggda smålägenheter,

som under föregående år rapporterats från rätt många städer,

synes 1935 i stort sett ha avstannat, medan däremot de städer, som uppgivit,

att hyrorna för dylika lägenheter äro fallande, äro Hera till antalet än

1934. På sina håll synes däremot en viss stegring av hyrorna för äldre smålägenheter

ha inträtt.

Utskottet får vidare hänvisa till artiklar i sociala meddelanden om »Byggnadsverksamheten

år 1934» (nr 6 år 1935, sid. 377—402), »Bostadskooperationens

lägenhetsbestånd och bostadsstandard» (nr 12 år 1935, sid. 818—

822) samt »Bostadsproduktionen i vissa större städer under år 1935» (nr 2

år 1936, sid. 107—110).

Ur sociala meddelanden 1935, nr 1 (sid. 52), inhämtas bland annat följande

uppgifter angående socialstyrelsens levnadskostnadsindex 1914—1935.

juli 1914 .........

Livsmedel

......... 100

Bostad

100

Summa

utg.

100

1 jan.

1918 .......

......... 214

112

192

1 »

1920 .......

......... 307

130

259

1 »''

1925 .......

......... 171

186

178

1 »

1930 .......

......... 145

200

167

1 »

1932 .......

......... 127

206

157

1 »

1933 .......

......... 123

206

154

1 »

1934 .......

......... 120

202

153

1 »

1935 .......

......... 124

201

155

1 »

1936 .......

......... 132

198

158

Till jämförelse med sistnämnda siffror meddelas byggnadskostnadsindex

för Stockholm enligt Handelsbanken (per sept.):

1912/1915 100

1924 215

1928 210

1930 207

1931 199

1932 ..........

.... 191

1933 ..........

......... 193

1934 ..........

..... 190

1935 ..........

.......... 193

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottet.

Av de uppgifter, som lämnats här ovan i utskottets utlåtande, framgår,

att bostadsfrågan intager en framskjuten ställning bland de spörsmål, åt

vilka statsmakterna ägna uppmärksamhet. Åtgärder av skilda slag hava

också vidtagits för att främja bostadsproduktionen samt för att genom

lagstiftning förbättra förhållandena på detta område. De lämnade uppgifterna

utvisa jämväl, att under Kungl. Maj-.ts prövning för närvarande ligga

framställningar, innefattande hemställan om att åtgärder i olika hänseenden

måtte vidtagas i fråga om hyreslagstiftningen.

Utskottet har, då förevarande spörsmål tidigare varit föremål för behandling,

visserligen hänvisat till, att åtgärder av olika slag vidtagits såväl avenskilda

som av slaten för att åstadkomma förbättringar beträffande bostadsfrågan,

men utskottet har tillika vitsordat, att allt dock icke är väl

beställt på förevarande område. 1 fråga om hyreslagstiftningen har utskottet

bland annat vid flera tillfällen uttalat tvekan rörande lämpligheten

av full avtalsfrihet i enlighet med gällande stadgande!! i 3 kapitlet 10 och

12 §§ nyttjanderättslagen, vari regler givas beträffande hyresgästens rättigheter

i vissa fall, då den förhyrda lägenheten skadats eller eljest icke är

i sådant skick, som hyresvärden utfäst eller hyresgästen skäligen äger fordra.

När utskottet gjort detta uttalande rörande inskränkning av avtalsfriheten

i de fall, som avses i nämnda paragrafer, har utskottet emellertid samtidigt

betonat, att det enligt utskottets mening vore betänkligt att genom regler

av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten.

Av det svar, som justitieministern lämnat i anledning av interpellation i

första kammaren vid årets riksdag rörande lagberedningens arbete med revision

av jordabalken, framgår, att det åt lagberedningen uppdragna arbetet

enligt justitieministerns mening icke bör utgöra något hinder för önskvärda

partiella reformer i fråga örn, bland annat, institutet hyra.

Nu gällande hyreslagstiftning har i stort sett gällt sedan år 1907. Det

torde icke kunna ifrågakomma att den i oförändrat skick inordnas i en ny

jordabalk, utan det synes erforderligt att underkasta densamma omarbetning

i syfte att giva den en sådan utformning, att den kan infogas i en tillämnad

ny lagbok. Därvid bör enligt utskottets mening särskilt undersökas, i vad

mån bestämmelserna i 3 kapitlet 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen böra givas

tvingande karaktär. Utskottet anser det vidare kunna ifrågasättas, huruvida

icke bestämmelserna om hyra böra göras lättare tillgängliga för allmänheten

genom att skilja dem från bestämmelserna om arrende. Hyresbestämmelserna

kunde därefter såsom en särskild enhet infogas i den nya lagboken.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av motionen II: 11, måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

taga under övervägande lämpligheten av att, utan att avvakta

slutförandet av arbetet med revisionen av övriga lag
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

15

bestämmelser, avsedda att ingå i den nya jordabalken, företaga

arbetet med den omarbetning av hyreslagstiftningen,

som är erforderlig för att göra densamma färdig att infogas

i den tillämnade nya lagboken, därvid särskilt bör

undersökas i vad mån bestämmelserna i 3 kapitlet 10 och

12 §§ nyttjanderättslagen böra givas tvingande natur; samt

B. att motionen II: 11, i den mån den icke blivit besvarad

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, P. Sandström,

Lindhagen, Norman, Karl Bodin och Knut Petersson*;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Sandström i

Sollefteå*, Molander*, Hermansson, Cruse*, Thorell och Sandberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

Hemmets betydelse.

De fyra grundvalarna för rättsordningen äro individen, hemmet, landet

och mänskligheten.

Varje människa har ett medfött behov att dana omkring sig ett eget samfund.

Detta kallas hemmet. Det är individens borg. Det måste således vara

»eget» på något sätt. Individen såsom det levande inslaget i förenämnda

världsordning är den förnämligaste insatsen. De andra tre faktorerna äro

till endast för honom. Hemmet står individen närmast. Egnahemsrörelsen

är framsprungen ur denna naturlag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

Arrendatorer och hyresgäster.

Till dem, som ännu sakna ett eget hem, höra arrendatorer^ på landet

och hyresgästerna i städerna, schematiskt talat. Särskilt gäller delta de

mindre bemedlade bland dem.

Är upplåtelsen kommen från kommun, stad eller filantropisk inrättning

kan upplåtelsen i många fall skänka en varaktig stad. Annorlunda ställer

det sig gemenligen med upplåtelserna från enskilda. Arrendatorer och hyresgäster

ha samma mål eller hemmets frigörelse. De måste gå enahanda

vägar i konflikt, de förra mot bolags, spekulanters och större godsägares

jordmonopol och de senare mot det lösa kapitalets och dess hyreskaserners

jordmonopol. Deras utvecklingslinjer löpa parallellt och analogt. Jag

börjar då med arrendatorerna. Den officiella uppmärksamheten på arrendatorernas

egnahemsfråga har uppkommit tidigare. Dess framgångslinje

tjänar därför som förebild för hyresgästerna.

Den betungade arrendatorsklassens egnahemsfråga.

Arrendatorsklassens frigörelse genom jämkningar i jordmonopolen har

gått fram lagvägarna. Förbudslag för bolag att förvärva fast egendom på

landet, förbättrade grunder för ägostyckning, beivrande av vanhävd å jordmonopolens

jordbruksfastigheter ha innefattat förekommande åtgärder mot

tillkomsten av egnahemslösa arrendatorer. Direkt har målet eftersträvats genom

sociala arrendelagar med frilösning av arrendejordbruk såsom slutmål.

En rad av kommissioner, kommittéer och »sakkunniga» ha sökt lösa

landsbygdens sociala jordfråga och därvid icke minst arrendatorsklassens

emancipation.

Efter riksdagen 1924 blev i följd av partiernas spel, kampen örn regeringsmakten

samt intellektualismens och industrialismens obekantskap med

jordfrågan även arrendatorsklassens livsintressen satta på spel. Därtill

bidrog även förvittringarna i parlamentarismen. Riksdagens ansikte undergick

nämligen betydande förvandlingar och svaga partiregeringars bemödanden

att utläsa i detta ansikte vad det var sinnat att medgiva ställde den

stora egnahemssaken på lotteri. Det nödlidande jordfolkets väsentliga uteslutande

från representation efter den allmänna rösträttens införande understödde

också de magra resultaten.

En allmän tendens gjorde sig under sådana förhållanden också gällande att

tillsätta även jordkommittéerna efter partiproportionella metoder utan väsentligt

avseende å sinnelag för de frågor, som pockade på lösning. Man trodde

emellertid, att det stora kommittéberget, som uppbyggdes högre än förut

efter det statsrevisorerna och Thorsson avskaffat det för ett ögonblick,

kunde knappast föda mer än någon mindre sak eller just det resultat,

som man tillät å ena sidan och möjligen hoppades på å den andra.

Emellertid, det rätta och följaktligen också det oundvikliga upphör aldrig

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation. 17

att klappa på stängda dörrar. Det varnades visserligen och varnas fortfarande

från åtskilliga inflytelserika håll, att även egnahemsfrågan skadar

sin sak, om man ofta kommer igen med den. Trägen vinner emellertid,

säger ordspråket. Skogsbolagens och godsens slavar komma ideligen åter

med sitt frieri till friheten. Ur förfädernas spadtagsvis uppodlade jord

stiger en gång även den betungade arrendatorsklassen fram in bland de

medborgare, som åtminstone optimistiskt karakteriserats som »du frie man

av järn, du bonde god».

Nu i sistone har den 8 maj 1936 tillsatts en kommitté speciellt för en revision

av arrendelagstiftningen. Må den besinna, att den därvid även skapar

förebilder till hyresgästernas emancipation.

I instruktionen för denna kommitté yttras, att år 1927 vidtogos ganska

ingripande ändringar i 1907 års lag örn nyttjanderätt till fast egendom med

föranledande av jordsakkunnigas förslag 1926 till arrendelag. Jordkommissionens

förslag till social arrendelag blev däremot, säges det, »icke genomfört».

Därom må även till varsel för arrendatorernas anförvanter, hyresgästerna,

erinras följande.

Förhållandet är, att andra lagutskottets ordförande Bror Petrén 1924 i

första kammaren å de så kallade borgerliga partiernas vägnar förkunnade,

att därefter gick gränsen mellan nämnda partier och socialdemokratin i parollen

emot eller för expropriationslagstiftning för åstadkommande av uppgörelser

örn jords tillhandahållande i socialt syfte. Det var uppslaget till

jordkommissionens brådskande upplösning och tillsättande bland annat av

de »jordsakkunnige». De voro mindre inne i jordfrågorna än jordkommissionens

ledamöter. Alen det gällde nu att finna »nva män» av mera konservativ

läggning. Uppdraget att syssla med arrendefrågan uppfattades därför

så, att jordkommissionens förslag skulle framläggas med åtskilliga beskärningar.

Därifrån härledde sig sakkunnigas ofullgångna förslag att utsträcka

den sociala arrendelagen till hela riket, dess förkastande att utsträcka den

till större gods med undantag för en tioårig arrendetid för arrenden under

fideikommiss. Vidare beskars den från norrlandskommittén ärvda arrendetiden

väsentligt, vilket dock ogillades av justitieminister Thyrén. Slutligen

utsuddades utvecklingens konturer genom bemödanden att sammanslå avtalet

örn arrende av ett jordbruk med avtal örn skogsarbete, vilka jordkommissionen

alltid hållit i sär. För ändamålet infördes bl. a. en § 7 i allmänna

arrendelagen, som ostridigt ställt till åtskillig oreda. Den stadgade skadeståndsskyldighet

för jordägaren för den händelse arrendator ej erhöll arbete,

sorn enligt arrendekontrakt tillförsäkrats honom.

Kort därefter fick sociala jordutredningen 1930 i uppdrag att syssla med

arrendefrågan särskilt i vissa bergslagar, till vilka norrlandslagen år 1927

utsträckts. I anledning därav framlade nämnda beredning elt förslag örn

dels modifikationer i nämnda § 7, och dels reglering av länsstyrelsernas rätt

att ge dispens från lagen.

Bihang till riksdagens protokoll W36. 9 sand. 2 avil. Nr 75. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

j8 Andra lagutskottet utlåtande Nr 45; reseruation.

Sedan förordnades på förslag av jordbruksdepartementet den 30 december

1935 en ny kommission av »utredningsmän» att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande egnahemsverksamheten och andra med statens

verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor. Även enligt

detta förordnande skulle utredningsmännen befatta sig med arrendefrågan.

Det åberopades nämligen däri en petition från mig örn bland annat

arrendatorsklassens säkerställande och frigörande. Vidare borde övervägas,

sades i instruktionen, om icke för jordanskaffning på alla områden för statens

understödjande verksamhet för jordanskaffning med socialt syfte behövdes

en rätt till expropiation av erforderlig mark. Häri synes inneslutas

även frigörelse av arrendejordbruk, ehuru i regeringens expropriationsförslag

1933 denna expropriationsrätt saknades. Några fasta instruktioner förekommo

för övrigt icke.

Är 1935 ljusnade det till synes betydligt i riksdagen för arrendatorernas

egnahemsfråga. Förslag örn bland annat frilösning av arrendejordbruk samlade

stora minoriteter. I andra kammaren skilde det blott på 2 röster.

Nu har, som sagt, kommit ytterligare en kommitté från jordbruksministern

den 8 maj 1936. Riksdagen hade nämligen sagda år behandlat de flesta

större sociala jordfrågor på grund av väckta motioner. Andra lagutskottet

hade i utlåtandet nr 30 under en mängd punkter avstyrkt allt väsentligt i de

framförda motionerna. Endast en och annan småsak särskilt i arrendefrågan

hade tillstyrkts. Nu förordnade jordbruksministern efter gemensam

beredning med justitieministern — enligt grundlagen och departementalstadgan

borde väl ordningen varit den motsatta pa regeringens uppdrag

nämnda kommitté, som skulle sysselsätta sig uteslutande med arrendefrågorna.

Den fick omsider den av mig efterlysta verkliga instruktionen. Den

skall »utreda» så gott som alla arrendefrågor, som av motionärer, majoriteter

och reservanter framförts år 1936 i riksdagen. Utredningen skulle dock

till och med »tillgodogöra sig det material, vilket förebragts i tidigare utredningar

i ämnet, samt de förslag och det resultat i övrigt som därvid framkommit».

Det saknas emellertid i instruktionen en fråga, nämligen arrendefnlösningen,

vilken förordats ända fran norrlandskommittens tid i en mängd

framställningar fram till 1936. Således i trettiotvå långa år. Kanske berodde

det därpå, att sociala jordutredningen har kvar denna fråga, varmed den

fått uppskov till den 1 juli 1936. Detta uppdrag borde väl ha överflyttats

genast till den nya kommittén helst sociala jordutredningens majoritet i

konsekvens med sina tidigare inställningar far antagas komma att avvisa

varje effektiv lösning och således även denna sista etapp på arrendatorsklassens

frigörelse, vilket för länge sedan skett i Finland genom lag och

som Wohlin i jordkommissionen ville genomföra omedelbart.

Kanske beror regeringens förbiseende av denna kardinalfråga på att, enligt

uppgift särskilt från jordägarehåll, arrendatorer^ i vissa trakter ej äro

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

19

i tillfälle att kunna nu reflektera på ett äganderättsförvärv. Men en lag

om frilösning är väl bra att lia till hands för de fall, som kunna ifrågakomma.

Och då kommer nog lusten på dess tillämpning att få luft under

vingarna. Emellertid är det icke förbjudet för den sista kommittén att sysselsätta

sig med det yttersta målet för arrendatorernas egnahemsfråga. Det

säges ock i inledningen till direktiven, att utredningen har fria händer till

»förutsättningslös» prövning.

De betungade hyresgästernas egnahemsfråga.

Den förestående erinran örn lidandets väg för arrendatorsklassens emancipation

kastar som sagt sin skugga även över hyresgästernas ännu mindre

framskridna väg på individens kamp för ett hem. Särskilt i städerna är hemmet

allt annat än eget. Hemmet är prisgivet som en handelsvara. Tryggheten

kommer icke. Individen har omstuvats till en hyresgäst. Det så kallade

hemmet upplåtes på ett år i sänder. Uppsägningar och hyresförhöjningar

sväva över det. Hemtrevnaden är måttlig inom standardiserade hyreskaserner

uti stenökensstäder. Bland denna hemlösa befolkning byter exempelvis

i Stockholm årligen var fjärde människa bostad med bekymmer

och omkostnader.

Detta är således ett stort missförhållande. Man måste därför utgå ifrån,

att det är sådant. Vidare måste vi förstå, att det bör från grunden upphävas

och kan avsevärt avhjälpas inom överskådlig tid endast med en sådan problemställning.

Utskottet synes nu lia en motsatt uppfattning. Professor

Myrdal avslutade ett anförande i riksdagen häromdagen vid handläggning

av ärendet om landets befolkningsfråga med att det var de stora

missförhållandena, som svävade över befolkningen med hela sin tyngd just

nu, och därför borde vara föremål just för de dagspolitiska övervägandena.

Särskilt betonades, att rymliga bostäder måste anskaffas för barnrika familjer,

och utdömdes systemet ett rum och kök såsom standardbostad. Det

är också min synpunkt så långt jag minnes tillbaka.

Utskottet redogör utförligt för vad som statsmakterna hitintills åstadkommit.

Däri ligger väl ett erkännande, att här felar någonting och att här bör

åtgöras mycket. Det mesta har dock åtgjorts av befolkningen själv genom

dess längtan att efter anglosaxiskt föredöme flytta ut i trädgårdsstäder, och

då har företagare ställt sig till förfogande för att kunna förtjäna något på ett

sådant uppdrag. Detta är i vår tid en folkrörelse från stadsbefolkningens

sida. Den talar ett tydligt språk.

Även kommunerna stödja en sådan flykt till landet och oberoendet. Staten

har också sökl hjälpa stadskommunerna i en sådan verksamhet. Den

Ilar instiftat tomträtten. Dess uppgift är att bereda staden tillfälle ali behålla

egen mark för att kunna behärska situationen för dagen och tillgodose

kommande släkten. Huset och besittningsrätten äro däremot tomthavarens

iigodel och i denna tomträtt kan inteckning för lån beviljas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

Stockholms stad Ilar genom sin organisation av tomträtten uppnått, att

elen nu slagit lysande igenom på stadens stora lantegendomar icke blott för

egnahem utan även för måttliga hyreshus. År 1927 begärde stadsful[mäktige

enhälligt hos Kungl. Maj:t vissa förbättringar av tomträttslagarna, men

ännu har det ej lyckats fånga regeringens intresse för ett övervägande av

denna petition till fromma för en statens egen inrättning.

Liksom arrendatorerna måste kräva, att jordägaren tillhandahåller de

för arrendets utövande omistliga byggnaderna och håller dem i gott stånd

åtminstone när det gäller nybyggnad eller större reparationer, så har även

hyresgästen anspråk, att den bostadslägenhet han hyr är hälsosam och att

uppkomna brister ombestyras av husägaren, i detta fall även örn det gäller

mindre reparationer.

Ett bekymmer för dagen är, liksom för arrendatorerna arrendebeloppen

under växlande konjunkturer, för hyresgästerna hyrornas storlek såsom deras

ofta mest betungande utgift. I huvudstaden särskilt är hyran vorden ett

ok för befolkningen. Den överskrider vida hyrorna för motsvarande lägenheter

i mindre städer. Stadens stora bostadsutredning har icke kunnat eller

ens försökt klarlägga anledningarna till denna skillnad. Häremot måste ett

inskridande ske från det allmännas sida och ytterst genom en reglering av

hyrorna genom lag i den mån sådant kan ske och ovillkorligen påkallas —

dock utan att därigenom den enskilda företagsamheten avskräckes från att

bidraga till erforderligt bostadsbyggande.

Systemet ett rum och kök — visserligen med växande bekvämlighet men

fortgående inskränkningar för vad som är viktigast nämligen luftutrymmet

— bör icke vidare tillåtas såsom standardprincip för byggandet av hyreshus.

Det allmänna får förmodligen vara berett på att en gång medverka till att inredningarna

av de senaste uppförda husen företrädesvis efter programmet

! rum och kök ändras genom sammanslagning av dylika små lägenheter.

Hyresgästerna lia visserligen icke på samma sätt som arrendatorer intresse

av en lång arrendetid. För de senare är den betingad även av jordbrukets

skötsel och rätten för arrendatorn att åtnjuta frukten av sitt arbete. För

båda är det emellertid lika viktigt, att familjen såsom sådan känner sig

lia en trygg besittning av hemmet och kan räkna med att få sitta kvar en

längre tid med rätt dock för hyresgästen lika väl som för arrendatorn till

tidigare uppsägning. Därav följer, att hyresgästen bör genom lag tillförsäkras

redan från början en avsevärd besittningstid och därefter erhålla optionsrätt

till ny upplåtelse likaledes för en avsevärd tid. Redan nu innehålla

gällande arrendelagar uttömmande bestämmelser, då en husägare är berättigad

att uppsäga hyresgästen oavsett vad kontraktet innehåller örn upplåtelsens

längd. Om dessa bestämmelser vidhållas och eventuellt något kompletteras,

bör å andra sidan en ordentlig hyresgäst kunna räkna med afl få

sitta i orubbat bo. I motionen har även optionsrätten framhållits.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

21

Hyresgästerna böra lillförsäkras genom lag att i regel eller allt för mycket,

ja helst naturligtvis icke alls, störas av grannars högtalare, grammofoner,

pianon, snarkningar, barnskrik m. m. dylikt. Ett hem har nog med sina

egna ljud och bör ej genom dylika obehörigheter, som störa hemtrevnaden,

utelämnas till dylik hemlöshet för gynnande av företagare, som finna med

sin fördel förenligt att uppföra så lytta hus med därav föranledd minskning

i omkostnaderna. Förbud genom en effektiv bullerlag bör utfärdas skyndsamt

för uppförande av hus och i all synnerhet jättehus med sin kasernering

av människor med så dåliga isoleringar.

En avveckling av hyreshus genom beredande av egna hem eller egen

våning inom kooperativa byggnadsföretag för dem, som så önska hava det,

bör givetvis fortfarande med all makt eftersträvas.

Ett övervägande bör således också äga rum om tvingande bestämmelser i

hyreslagen icke blott genom de ovan föreslagna nyheternas införande utan

även beträffande redan befintliga stadgar i skäliga fall.

Gällande lagstiftning anvisar hyresgästen att genom stämning till domstol

göra sina erinringar gällande mot åsidosättande av lagarna från husägarens

sida. Därmed äro bestämmelser till förmån för hyresgästen ganska

värdelösa. Det blir en besvärlig och dyrbar omgång med oviss utgång.

Samma tunga vilar på husägaren. Denne är emellertid den starkare parten

och han har till sitt förfogande särskilda rättsmedel genom lagsökning,

kvarstad och vräkning.

Skandinavisk hyreslagstiftving.

I Danmark har inrikesminister Dahlgaard den 8 januari 1936 i folketingel

framlagt ett förslag till hyreslag (Lov om Leje). Detta förslag går, uppgives

det, vida längre i sociala bestämmelser med tvingande verkan än den gällande

svenska lagen.

En dylik tilldragelse erinrar om, att den gemensamma skandinaviska lagstiftningen

bör med lämpor utsträckas även till de sociala lagstiftningsfrågorna.

Ett lämpligt tillfälle synes föreligga i förevarande ärende. I varje

fall bör vid en revision av den svenska hyreslagen även övervägas det danska

förslaget.

Andra lagutskottets negativa inställning.

Lagstiftningen i Sverige har sedan gammalt uppdelats uti balkar, som

upptaga de allmänna reglerna för folkets sammanlevnad i gemen. Vid sidan

av denna egentliga lagbok förekomma en mängd speciallagar, som dels äro

stiftade för speciella ändamål såsom konkurslagen, sjölagen samt en myckenhet

andra lagar och dels s. k. sociala lagar, som utfärdas till skydd för

enskilda personer företrädesvis av en viss kategori såsom fallet är exempel

vis med de sociala jordlagarna och de sociala fabrikslagstiftningarna.

Andra lagutskottet brukar i sina skrivelser ej syssla med var en äskad

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation.

lag skall hava sin plats inom dessa skilda gebiter. I detta fall har skett ett

undantag i motiven samt till och med i klämmen. Detta härleder sig därifrån,

att utskottet i tidigare ärenden avböjt en begärd social jordlagstiftning även

i arrendefrågor med hänvisning bl. a. att saken får antagas komma under

ny omprövning vid utarbetande av en ny jordabalk, vilken ställts i utsikt.

Då häremot invänts, att en social lag för vissa kategorier människor är tillkommen

för att förmildra klasskampen och således icke är en allmän medborgerlig

lagstiftning, för vilken balkarna äro avsedda samt att den sociala

lagstiftningen avsåge att råda bot på vissa för dagen rådande missförhållanden

och således ej heller av den anledningen kunde tåla det långa uppskov

och den långa livskraft, som den allmänna medborgarlagstiftningen kan

tillåta, så interpellerade andra lagutskottets ordförande nyligen justitieministern

örn tidslängden för en ny jordabalks tillkomst.

Utskottets yrkande är såsom från annat håll inom utskottet erinrades

även oklart därutinnan, huruvida meningen är att det färdiga förslaget sedan

skall bli lag eller vänta på infogande i jordabalken. Ett av mig ifrågasatt

förtydligande härutinnan jämte en äskan örn skyndsam behandling ansågos

emellertid ej vara erforderliga.

Fastän av interpellationssvaret framgick, att det dröjde länge, så bär utskottet

dock i alla fall nu rent av föreskrivit, att hyreslagens omarbetning

i större socialt syfte, analogt eventuellt med den sociala arrendelagen, skall

införas i den nya jordabalken. Det kan ju ock gå för sig, örn man stannar

för en så beskedlig exemplifiering som utskottet gjort. Det talas både i

klämmen och på två ställen i motiven om att tredje kapitlet 10 och 12 §§

nyttjanderättslagen böra »särskilt» givas tvingande natur. Dessa avse endast

det sällan förekommande fallet, att hyreslägenheten lidit någon skada utan

hyresgästens förvållande och att hyresgästen bör kunna påfordra, att husägaren

genomför och bekostar reparationen. Detta är icke heller någon

social utan allmän bestämmelse, redan införd för sådant ändamål i lagen.

I och för sig rör den som sagt en obetydlighet. Utskottet tillägger ock i

sammanhang med detta lilla medgivande, att det vore betänkligt att genom

regler av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten, och då vid

beslutets fattande ifrågasattes att ej inskränka möjligheterna till de nämnda

lagrummen, förklarade ordföranden, att han ej kunde gå med på mera.

Under sådana förhållanden är väl fastslaget, att lagutskottet önskar stå

främmande för hyreslagstiftningens komplettering med allvarligt menade

sociala bestämmelser, vilka sida vid sida med den sociala arrendelagen söker

evolutionsvis skapa ansatser till ett eget hem även för de ifrågavarande

människorna.

Detta bestyrkes ytterligare av att yrkandet B) i all synnerhet avser att

utesluta även optionsrätt till ny upplåtelse m. m. dylikt från utskottets bevågenhet.

Till yttermera visso har däremot ansetts vara av vikt ifrågasätta, huruvida

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45; reservation. 23

icke bestämmelserna örn hyra böra göras lättare tillgängliga för allmänheten

genom att skilja dem från bestämmelserna örn arrende. Hyresbestämmelserna

kunde därefter, säger utskottet, såsom en särskild enhet infogas i den

nya lagboken. Var bestämmelserna stå i den tryckta lagboken har väl föga

betydelse för allmänheten. Hyresbestämmelserna ha ju ock sitt särskilda

kapitel i nyttjanderättslagen och ur den kan väl hyresbestämmelserna ej

rimligen utbrytas. Vill man gagna allmänheten med särskild kännedom om

hyresbestämmelserna, så kan detta icke ske annat än genom att någon förläggare

utger och håller dem separat till salu.

Den särskilda lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande

hyra innefattar speciella sociala stadganden. En försmak således på en

allvarligt menad social hyreslag vid sidan av de allmänna hyresbestämmelserna.

Arrendelagen har redan fått en sådan tudelning. Att vissa rent sociala

arrendebestämmelser om bolag och fideikommiss ar 1927 infogades under

den allmänna arrendelagen var ett politiskt spel för att maskera de övriga

godsens fritagande från rent sociala arrendeföreskrifter.

Yrkande.

På grund av det anförda och med åberopande jämväl av mitt särskilda

yttrande till andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1934 (sid. 16—23) hemställes,

att riksdagen i anledning av motionen II: 11 ville hos

Kungl. Maj:t hemställa örn övervägande av en revision av

hyreslagstiftningen i syfte att bereda hyresgäst större trygghet

och hemtrevnad än med nuvarande lagstiftning tillförsäkrats

honom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:258 Skrivelse till Konungen i mledning av väckt motion örn utredning angående en modern hyreslagstiftning. a1 i texten