Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen.

1936-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:47, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

t

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1936 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i den sociala arrendelagstiftningen.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 109,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Gustaf Tamm och Elof

B. Andersson hemställt, att riksdagen ville antaga följande av sociala jordutredningen

utarbetade lagförslag, nämligen:

1) Förslag

till

LAG

örn ändrad lydelse av 2 kap. 7, 39, 41 och 54 §§ lagen den 14 juni 1907

(nr 36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7, 39, 41 och 54 §§ lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skola, 7, 39 och 54 §§ i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

§ 7-

Undandrager sig jordägaren att tillhandahålla arrendatorn arbete, som

denna enligt avtalet är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt

arbete, och sker detta av annan anledning än förändrade förhållanden

i fråga om bärighet eller drift av rörelse, för vilken arrendatorns arbete

varit avsett, eller därmed jämförlig omständighet, njute arrendatorn skäligt

skadestånd. Arrendatorn åge ock, därest jordägaren ej tillhandahåller honom

arbete, som arrendatorn enligt avtalet är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn

lika förmånligt arbete, rätt att uppsäga avtalet till upphörande å nästa

eller därpå följande fardag. Förbehåll, som strider mot vad sålunda stadgas,

vare utan verkan. Vill arrendatorn av ovan angiven orsak uppsäga avtalet,

give det jordägaren till känna senast två månader före den fardag, då han

har för avsikt att avträda arrendet. Ilar ej jordägaren inom en månad efter

det han mottagit sådant meddelande tillkännagivit för arrendatorn, att han

ej vill därmed åtnöjas, skall så anses som om jordägaren godkänt uppsägningen.

Skola---bestämd.

Ej må---verkan.

Vad i —--betydenhet.

I fråga örn---tillämpning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. !) sami. 2 nöd. Nr 47.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

§ 39.

Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, åge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom

att avflytta tidigare. Sker uppsägning i fall, som 7 § omförmäler, skall avträde

ske å den fardag, som inträffar näst efter två månader från det uppsägningen

skedde. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall avträde

ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägningen

skedde. Hade arrendatorn ej tillträtt fastigheten när uppsägningen

skedde, skall avtalet genast upphöra att gälla.

Vid livstidsarrende---dödsfallet.

§ 41.

Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på grund

av arrendeavtal, skall, utom i fall, varom särskilt stadgats i 7 §, anhängiggöra

sin talan inom två år från det avtalet upphörde att gälla; dock att, där

inom sagda tid syn, som vid avträdet hållits, klandras, talan må anhängiggöras

inom två år från det klandret blivit avgjort genom utslag, som äger laga

kraft. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid av endera

talan anhängiggjord, åge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som

ej blivit sålunda bevakad.

§ 54.

Visas särskilda--— undantag.

Såsom sådan omständighet skall särskilt anses, att fastigheten är avsedd

alt försäljas, eller i fråga om undantag från stadgandet i 46 §, att arrendatorn

med hänsyn till ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att

han ingått avtal örn köp eller arrende av annan fastighet förklarar sig vilja

avsluta avtal örn arrende på kortare tid än femton år, eller att med hänsyn

till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren är av synnerlig vikt att

över området äga friare bestämmanderätt än som följer av ovan nämnda

stadganden.

över---— är stadgad.

Avslås---förfallet.

Denna lag träder i kraft den

2) Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 28 oell 31 §§ lagen den 25 juni 1909 (nr 57, sid. 2)

om arrende av viss jord å landet i Norrland oell vissa

delar av Svealand.

Härigenom förordnas, att 28 och 31 §§ lagen den 25 juni 1909 om arrende

av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 28.

Sker uppsägning i fall, som 26 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller överexekutor prövar skäligt ålägga honom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

3

att avflytta tidigare. Vid uppsägning, som med stöd av 5 § sker enligt bestämmelserna

i 2 kap. 7 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom, skall avträde

ske å den fardag, som inträffar näst efter två månader från det uppsägningen

skedde. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall avträde

ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader-från det uppsägningen

skedde. Hade arrendatorn ej tillträtt fastigheten, när uppsägningen

skedde, skall avtalet genast upphöra att gälla.

Vid livstidsarrende---dödsfallet.

§ 31.

Visas särskilda---undantag.

Såsom sådan omständighet skall särskilt anses, att fastigheten är avsedd

att försäljas, eller, i fråga örn undantag från stadgandet i 2 §, att arrendatorn

med hänsyn till ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att han

ingått avtal örn köp eller arrende av annan fastighet förklarar sig vilja avsluta

avtal örn arrende på kortare tid än femton år, eller att med hänsyn

till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren är av synnerlig vikt att

över området äga friare bestämmanderätt än som följer av vad ovan i denna

lag är stadgat.

över---i allmänhet.

Skall arrendeavtal---är stadgat.

Avslås---förfallet.

Denna lag träder i kraft den

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

I 2 kap. 7 § nyttjanderättslagen stadgas, bland annat, att, örn jordägare

undandrager sig att tillhandahålla arrendatorn arbete, som denne enligt avtalet

är skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt arbete,

arrendatorn skall njuta skäligt skadestånd. Denna regel är av tvingande

natur.

Enligt 5 § norrländska arrendelagen skall vad i 2 kap. 7 § nyttjanderättslagen

stadgas, lända till efterrättelse, därest arrendatorn enligt arrendeavtalet

skall utgöra dagsverken eller annat arbete.

Särskilda bestämmelser finnas i allmänna arrendelagen 45—54 §§ örn

jordbruksarrenden under bolag och med dem likställda jordägare. Av dessa

bestämmelser må omnämnas dels det allmänna stadgandet i 46 §, att upplåtelse

som regel skall ske för viss lid, ej understigande femton år, eller ock

för arrendatorns livstid, dels ock dispensbestämmelserna i 54 §. Om särskilda

omständigheter visas böra föranleda därtill, att arrendeavtal, sorn skriftligen

upprättats, undantages från tillämpning av något av stadgande!») i 46—50

eller 52 eller 53 §, och örn avtalet innehåller förbehåll, alt medgivande därtill

må sökas, så ankommer det på K. B. i det län, där fastigheten är belägen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

att medgiva sådant undantag. Såsom sådan omständighet skall särskilt anses,

att arrendatorn på grund av det arrenderade områdets beskaffenhet och

omfattning icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning, eller

att med hänsyn till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren är av

synnerlig vikt att över området äga friare bestämmanderätt än som följer

av ovan nämnda stadganden.

Beträffande arrende av fideikommiss jord å landet föreskrives i 55 §, att

upplåtelse skall ske för viss tid, ej understigande tio år. Å sådan upplåtelse

skall stadgandet i 54 § äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelse om femtonårig arrendetid såsom regel återfinnes i norrländska

arrendelagen i 2 §. Jämväl enligt denna lag kunna särskilda omständigheter

föranleda dispens från lagens tillämpning (31 §). Såsom sådan omständighet

skall särskilt anses, att det arrenderade området till beskaffenhet

och omfattning icke är sådant, att självständigt jordbruk kan idkas därå,

eller att med hänsyn till eget jordbruk eller skogsbruk det för jordägaren

är av synnerlig vikt att över området äga friare bestämmanderätt än som

följer av lagens bestämmelser.

I anledning av åtskilliga motioner behandlades vid 1930 års riksdag ingåenda

vissa sociala jordfrågor. I utlåtandet nr 1 upptog sammansatta andra

lag- och jordbruksutskottet under skilda huvudrubriker olika jordfrågor,

bland annat den sociala arrendelagstiftningen samt vissa spörsmål rörande

denna lagstiftnings tillämpning och verkningar särskilt i Värmland och

vissa delar av Bergslagen (huvudrubrik II). Härvid behandlades efter en inledande

historik och översikt, bland annat, under punkt a) frågan om sammankoppling

av arrendeavtalet med ett arbetsavlal samt under punkt h) frågan

örn den sociala arrendelagstiftningens tillämpning och verkningar särskilt

i Värmland och vissa delar av Bergslagen. Beträffande historik med

mera angående dessa frågor anhåller utskottet att få hänvisa till sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottets ovannämnda utlåtande nr 1 vid

1930 års riksdag sid. 17—26 samt 42—47.

På hemställan av det sammansatta utskottet besk'')! riksdagen, bland annat,

att i skrivelse (nr 276) till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa

utredning rörande erfarenheterna vid tillämpningen av gällande arrendelag

i vad avsåge arrenden, som folie under den sociala arrendelagstiftningen,

med särskild hänsyn till de delar av riket, till vilka den norrländska

arrendelagen utsträcktes genom lag den 27 juni 1927 (d. v. s. Värmland och

vissa socknar i Örebro län), ävensom för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Den 4 december 1930 utsåg dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet von Stockenström, jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit fem utredningsmän

att verkställa ovannämnda utredning jämte vissa andra av riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

5

dagen i samband därmed begärda utredningar. Till utredningsmän utsågos

professorn K. G. Westman (ordförande), lantbrukaren Elof B. Andersson i

Fältenborg, jägmästaren C. G. L. H:son Tamm, dåvarande bankofullmäktigen

P. E. Sköld och ombudsmannen H. Molander. Utredningsmännen antogo

namnet »Sociala jordutredningen». (Sedan bankofullmäktigen Sköld utnämnts

och förordnats till statsråd och chef för jordbruksdepartementet, tillkallades

den 26 september 1932 i bans ställe såsom ledamot av kommittén

sekreteraren hos svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet redaktören

H. Sten.)

Sociala jordutredningen upptog såsom ett första led i sitt uppdrag till utredning

fråga om vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen samt avgav

i detta ämne betänkande den 5 december 1931 (Statens offentl. utredn.

1932:1). Efter en historik (sid. 10—45) lämnades en redogörelse för av

sociala jordutredningen inhämtade upplysningar (sid. 45—68). Vidare redogjordes

(i bilaga, sid. 76—121) för en av utredningsmännen företagen studieresa

till Värmlands m. fl. län 19—23 augusti 1931. Betänkandet innehöll slutligen

»förslag till lag örn ändrad lydelse av 2 kap. 7, 39, 41 och 54 §§ lagen

den 14 juni 1907 (nr 36, sid. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom» samt

»förslag till lag örn ändrad lydelse av 28 och 31 §§ lagen den 25 juni 1909

(nr 57, sid. 2) om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av

Svealand» ävensom motivering därtill (sid. 68—75). Lagförslagen finnas intagna

här ovan i utlåtandet. Sociala jordutredningens motivering har till

huvudsaklig del återgivits i den förevarande motionen I: 109, och anhåller

utskottet att därutinnan få hänvisa till motionen.

Sedan sociala jordutredningens betänkande den 5 december 1931 avgivits

till jordbruksdepartementet, har detsamma sedermera i januari 1932 från

nämnda departement överlämnats till justitiedepartementet.

Över sociala jordutredningens betänkande hava yttranden av Kungl. Majit

infordrats från samtliga länsstyrelser, vilka tillika ålagts att införskaffa yttranden

från jordbrukskommissionerna, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen

med åliggande tillika att bereda hushållningssällskapens förvaltningsutskott

tillfälle att yttra sig samt statens egnahemsstyrelse. Tillfälle att avgiva yttrande

över förslaget har dessutom lämnats Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

Sveriges skogsägareförbund, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt svenska sågverksarbetareförbundet. Därjämte har genom statsrådets

och chefens för justitiedepartementet försorg en kortfattad promemoria

över förslaget tillställts eif antal enskilda personer lör yttrande. Yttranden

hava avgivils av samtliga myndigheter, sammanslutningar och personer

utom Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet, svenska sågverksindustriarbetareförbundet,

jordbrukskommissionen i Kristianstads län samt förvaltnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

utskotten för hushållningssällskapen i Södermanlands, Gotlands, Göteborgs

och Bohus saint Skaraborgs län. De fem sistnämnda hava förklarat sig avstå

från att yttra sig över betänkandet.

Sociala jordutredningens förslag har lämnats utan erinran av länsstyrelserna

i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus,

Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, jordbrukskommissionerna

i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt förvaltningsutskotten för hushållningssällskapen

i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar (södra hushållningssällskapet),

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Västernorrlands och Norrbottens län.

Ej heller jordbrukskommissionen i Södermanlands län och Östergötlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava haft något att erinra mot

de föreslagna lagändringarna i och för sig men hava (liksom vissa andra)

önskat mera genomgripande ändringar i den sociala arrendelagstiftningen.

Förslaget såsom helhet synes i princip hava tillstyrkts, förutom av förut

nämnda myndigheter, jämväl av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands

län, jordbrukskommissionerna i Hallands, Skaraborgs, örebro,

Västmanlands och Jämtlands län, lantbruksstyrelsen samt förvaltningsutskotten

för hushållningssällskapen i Kalmar (norra hushållningssällskapet),

Hallands, Örebro och Västerbottens län.

Mer eller mindre avvisande mot förslaget i dess helhet hava ställt sig länsstyrelserna

i Älvsborgs och Skaraborgs län, jordbrukskommissionerna i Kopparbergs

län samt inom Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskaps

verksamhetsområden, Stockholms stads och läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, förvaltningsutskotten

inom Älvsborgs läns norra och södra hushållningssällskap,

statens egnahemsstyrelse samt Sveriges skogsägareförbund.

Övriga myndigheter och sammanslutningar, som avgivit yttrande, nämligen

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs

län, jordbrukskommissionerna i Stockholms, Uppsala och Gävleborgs

län, Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, domänstyrelsen

och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, hava i olika avseenden framställt

detaljanmärkningar mot förslaget.

Vid 193A års riksdag hemställde herrar Gustaf Tamm och Elof B. Andersson

i motionen I: 140, att riksdagen måtte antaga nu ifrågavarande av sociala

jordutredningen utarbetade lagförslag.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 41:

Till fullgörande av uppdraget att verkställa utredning rörande erfarenheterna

vid tillämpningen av gällande arrendelag såvitt angår arrenden, som

falla under den sociala arrendelagstiftningen, med särskild hänsyn till de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

7

delar av riket, till vilka den norrländska arrendelagen utsträcktes år 1927,

har sociala jordutredningen, såsom av det föregående framgår, avlämnat

betänkande till Kungl. Majit den 5 december 1931, innehållande, bland annat,

förslag till ändringar i vissa delar av nyttjanderättslagen och norrländska

arrendelagen, över detta betänkande hava åtskilliga myndigheter, sammanslutningar

och enskilda personer under år 1932 avgivit yttranden till

Kungl. Majit.

Med hänsyn till önskvärdheten av att de spörsmål, som i anledning av

nämnda betänkande och däröver avgivna yttranden föreligga till övervägande,

bringas till lösning, anser sig utskottet böra föreslå riksdagen att i

.skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville slutföra utredningen

örn de förslag till ändringar i nyttjanderättslagen och norrländska arrendelagen,

vilka sociala jordutredningen i sitt ifrågavarande betänkande framlagt,

samt förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Reservation anfördes dels av herr Lindhagen, dels ock av herr Pettersson

i Hällbacken.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (riksdagens skrivelse till Kungl.

Majit nr 311).

Enligt uppgift i justitieombudsmannens ämbetsberättelse till årets riksdag

är riksdagens hemställan i skrivelsen nr 311/1931 beroende på Kungl. Majis

prövning.

I förevarande sammanhang får utskottet omnämna, att vid besvarandet av

en av herr K. G. Westman vid årets riksdag i första kammaren framställd

interpellation angående lagberedningens arbete med förslag till ny jordabalk

justitieministern såsom svar å framställd fråga, i vad mån man vid behandling

inom riksdagen av motioner, i vilka påyrkats ändringar i jordabalken,

enligt justitieministerns mening borde taga hänsyn till lagberedningens

arbete på förevarande område, anfört:

Partiella reformer av de civilrättsliga reglerna örn köp, byte eller gåva av

fast egendom samt örn lagfart eller inteckning av sådan egendom synas

principiellt böra anstå i avbidan på jordabalksrevisionen. Reträffande övriga

partier av den allmänna jordrätten — och detta gäller särskilt instituten

arrende och hyra — torde nämnda lagrevision ännu vara alltför avlägsen för

att kunna åberopas såsom avgörande skäl mot reformkrav vilka i och för sig

äro befogade.

På fråga när lagberedningens arbete med en reform av jordabalken kunde

väntas hava fortskridit så långt, att därpå byggt förslag till ny jordabalk, örn

denna erhölle hittills avsedd omfattning, kunde beräknas bliva färdigt att

föreläggas riksdagen, gav justitieministern till svar, att det för närvarande

knappast vore möjligt att beräkna när jordabalken i sin helhet kunde bliva

färdig samt att förslag innefattande en första avdelning av jordabalken torde

kunna emotses tidigast vid 1939 års riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

Utskottet.

Sedan under debatten i kammaren berörts, bland annat, den skrivelse av

1934 års riksdag, för vilken redogörelse ovan lämnats, (i vilken skrivelse jämväl

begärdes utredning rörande rätt för arrendator att av jordägaren erhålla

ersättning för under arrendetiden utförd ändamålsenlig gödselstadanläggning),

anförde statsrådet Sköld, bland annat:

Det förslag till ändring av arrendelagen, som nyss berörts, kom ju fram

med anledning av det gnissel, som uppstod, då 1927 års nya arrendelagar

skulle tillämpas. Det hade då uppkommit många svårigheter, och det yppade

sig starkt missnöje med de nya lagarnas avfattning och betänksamhet för de

konsekvenser, som lagstiftningen skulle komma att leda till inom vissa områden.

Därför framfördes förslag örn att man skulle överväga sådana jämkningar

i arrendelagstiftningen, som skulle kunna leda till lättare övergång

från den gamla lagstiftningen till den nya. Det var för att tillmötesgå detta

syfte, som den sociala jordutredningen framlade sitt förslag. När sedermera

detta förslag varit utremitterat och togs upp till behandling i justitiedepartementet,

så kom det fram, att förslaget led av vissa formella bristfälligheter

och att det skulle behöva överarbetas. Men samtidigt hade det inträffat, att

man ute i landet mera hade vant sig vid den nya lagstiftningen, så att de

orsaker, som lågo bakom förslaget, icke längre voro så starkt framträdande,

och därför ansågo vi inom regeringen, att det icke längre fanns lika starka

skäl att taga upp denna fråga. Vi lia stärkts i denna uppfattning, att denna

partiella reform kanske icke bör genomföras, dels därigenom att de omständigheter

som förelågo, då förslaget kom till. undan för undan lia ändrat

karaktär, och dels därför att det naturligtvis alltid måste vara förenat med

betänkligheter att vidtaga sådana ändringar i en relativt ny lagstiftning. Därtill

har emellertid kommit, att numera, tio år efter tillkomsten av arrendelagen,

uppkommit en mängd andra spörsmål angående arrendelagen, som

kanske behöva övervägas, och jag delar alldeles den uppfattningen, att det

behövs en översyn över arrendelagstiftningen och att det finns andra frågor,

som där behöva utredas. På denna grund lia vi inom regeringen kommit till

den uppfattningen, att det inte finns skäl att framlägga detta förslag till

partiell ändring av arrendelagen, utan att dessa frågor böra tillsammans med

varandra hänskjutas till en ny utredning. Och jag vill tillägga, att det har

icke från regeringens sida gjorts några utfästelser, att detta förslag skulle

komma på riksdagens bord.

Den skrivelse, som avlämnades av 1934 års riksdag örn ersättning till arrendator

för gödselvårdsanläggning, är ju av den beskaffenheten, att även den

lämpligen bör hänskjutas till den allmänna utredning, som vi inom regeringen

övervägt och planlagt, ehuru densamma ännu icke nått fram till det

stadium, då den kunnat igångsättas. Jag förmenar därför, att just med hänsyn

till att vi stå inför igångsättande av en bredare lagd utredning örn arrendelagstiftningen,

böra dessa partiella reformer i avvaktan därpå anstå.

Sedan sociala jordutredningen den 5 december 1931 till Kungl. Majit avlämnat

betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen,

avseende i huvudsak dels bestämmelserna örn skyldighet tor

jordägare att utgiva skadestånd till arrendator, därest jordägaren undandroge

sig att tillhandahålla arrendatorn arbete, som denne enligt avtalet

vore skyldig utgöra, eller annat för arrendatorn lika förmånligt arbete, dels

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 47.

9

ock dispensbestämmelserna, hava under år 1932 åtskilliga myndigheter,

sammanslutningar och enskilda personer avgivit yttranden över betänkandet

till Kungl. Majit. I flertalet yttranden hava de föreslagna lagändringarna

blivit tillstyrkta.

I anledning av väckta motioner har därefter 1934 års riksdag i skrivelse

lill Kungl. Majit anhållit, att Kungl. Majit måtte slutföra utredningen om

det förslag till lagändringar, som framlagts av sociala jordutredningen, samt

förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I det utskottets utlåtande, nr 41/1934, vartill hänvisning skett i riksdagens

nyssnämnda skrivelse, har utskottet framhållit önskvärdheten att de spörsmål,

som i anledning av sociala jordutredningens betänkande och däröver

avgivna yttranden föreligga till övervägande, bringas till lösning samt har

därvid uppenbarligen avsett, att slutförandet av utredningen i ärendet och

framläggandet av förslag däri för riksdagen skulle kunna äga rum utan att

resultatet av övriga utredningar rörande reform av arrendelagstiftningen avvaktas.

Då riksdagen så nyligen angivit sin ståndpunkt i denna fråga, vilken

ståndpunkt icke blivit frånträdd, finner utskottet icke erforderligt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit gör ny framställning i ärendet.

Redan av det skäl att riksdagen sålunda synes hava anledning förvänta,

att Kungl. Majit tillmötesgår den framställning, som riksdagen gjort 1934,

finner utskottet det icke vara lämpligt, att riksdagen, i enlighet med yrkandet

i motionen, nu antager de av sociala jordutredningen framlagda lagförslagen.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, I: 109, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid iirendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Gustaf Tamm,

Lindhagen, Kart Bodin, Knut Petersson* och Olof Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Sandström i Sollefteå*,

Molander*, Hassler, Hermansson, Cruse* och Sandberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 aud. Nr 47

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.