Sök i Ratio Lex

Betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.

1936-05-27 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:50, Betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1936 kl. 11 f. m.

Utlåtande i (inledning au väckta motioner angående lag örn barnavårdsförbund.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

i iksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i

törsta kammaren nr 215 av herrar Sederholm och Svensson, Martin, samt

motionen i andra kammaren nr 478 av herrar Linnér och Lundqvist.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att för sin del antaga följande förslag till

Lag om barnavårdsföi-bund.

1 §•

För varje län skall finnas ett barnavårdsförbund med uppgift att inom

länet stödja det arbete, som enligt barnavårdslagen den 6 juni 1924 åligger

länets barnavårdsnämnder. Därvid har förbundet i främsta rummet att söka

anskaffa lämpliga fosterhem samt att sörja för vårdplatser för barn, som

behöva omhändertagas huvudsakligen för tillfällig vård och observation, för

ensamstående inödrar med späda barn och för svårfostrade barn.

Alla barnavårdsnämnder i ett län skola vara medlemmar av barnavårdsförbundet

för länet.

Örn flertalet barnavårdsnämnder inom vartdera av två län så besluta, skall

för dessa län anordnas gemensamt barnavårdsförbund.

2 §■

Därest landsting, stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, eller

allmänna barnhuset lämna bidrag till förbundets verksamhet, äro jämväl

dessa berättigade till medlemskap i förbundet.

Enskilda för barnavården intresserade personer och institutioner inom

länet, vilka önska stödja förbundets verksamhet, skola ock kunna vinna

medlemskap mot erläggande av årsavgift.

3 §.

Barnavårdsförbund skall antaga stadgar för sin verksamhet, vilka för att

vara gällande skola stadsfästas av Konungens befallningshavande.

För förvaltning av förbundets angelägenheter skall finnas en styrelse.

Därest landsting, stadsfullmäktige eller allmänna barnhuset med stöd av 2 §

första stycket inträtt i förbundet, skola de äga utse var sin ledamot i styrelsen.

Till fullgörande av sina uppgifter skall förbundet anställa ett eller flera

bar na vårdsombud.

moäng till riksdagens protokoll 1030. 0 saini. 2 avd. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för den i motionen gjorda hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till motionen.

I ett den 14 december 1934 avgivet betänkande med utredning och förslag

rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. (statens

offentliga utredningar 1934: 53) hava organisationssakkunniga i upprättat

utkast till lag i ämnet under kapitlet 2 med rubrik »Om barnavårdsförbund»

föreslagit vissa bestämmelser rörande obligatoriska barnavårdsförbund

(17-19 §§).

1—3 §§ i det i motionen framlagda förslaget till lag om barnavårdsförbund

hava samma lydelse som 17—19 §§ i organisationssakkunnigas förslag

till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera.

I motiven till organisationssakkunnigas förslag har å sid. 145—152 behandlats

frågan örn åtgärder för barnavårdens utveckling. Därvid har anförts,

bland annat, att åtskillig verksamhet visat sig vara erforderlig till stöd

för barnavårdsnämnderna vid fullgörandet av dem åliggande uppgifter. För

att ernå en lämplig organisation av denna verksamhet hade under senare år

inom samtliga län bildats barnavårdsförbund, vilka utgjorde i främsta rummet

frivilliga sammanslutningar av barnavårdsnämnderna inom länen, men

vilka även stöde öppna för andra intresserade medlemmar. Förtjänsten av

denna organisation tillkomme framför allt Allmänna barnhusets direktion

och det ekonomiska stöd, som därifrån lämnats.

Organisationssakkunniga hava beträffande förevarande spörsmål slutligen

anfört:

Utgående från sin uppfattning om värdet av barnavårdsförbundens arbete

föreslå de sakkunniga, att barnavårdsnämndernas anslutning till barnavårdsförbund

lagfästes. Bland de lagbestämmelser, som de sakkunniga i detta

sammanhang föreslå, ingår en föreskrift, att varje barnavårdsförbund skall

anställa ett eller flera barnavårdsombud. Deras verksamhet har nämligen

alltmer blivit själva kärnan i förbundens arbete.

Vad beträffar kostnaderna för barnavårdsförbundens verksamhet och

medlen för dessas täckande, är att märka, att förbunden i fortsättningen liksom

hittills kunna påräkna, förutom dagavgifter från kommunerna för plaiser

å förbundens barnhem, betydande bidrag av Allmänna barnhuset. För år

1934 beräknas detta bidrag till inemot 380 000 kronor. Da barnavarden och

barnavårdsförbundens verksamhet på vissa hall ej ännu natt full utveckling,

ha de sakkunniga ansett nödigt att för barnavårdsförbundens verksamhet

utöver avgifterna räkna med ett erforderligt årsbelopp av 475 000 kronor,

och det förefaller de sakkunniga icke osannolikt, att kostnaden kommer att

stiga till ett något högre belopp. För barnhuset är det emellertid icke möjligt

att bidraga med avsevärt mera än vad det för närvarande lämnar. Sannolikt

blir det tvärtom nödvändigt för barnhuset att något minska sitt nuvarande

bidrag, i det att en beräkning över barnhusets framtida inkomster visar, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

3

dessa under de närmaste åren komma att något sjunka. Under sådana förhållanden

böra enligt de sakkunnigas åsikt landstingen träda hjälpande

emellan. Detsamma bör gälla för städer, som ej deltaga i landsting. De sakkunniga

beräkna, att elt årligt anslag på 100 000—125 000 kronor för hela

riket skulle vara tillräckligt för ändamålet. Då enbart landstingens årsbudget

överstiger 90 miljoner kronor, synes ett sådant bidrag ej vara alltför betungande.

De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig i sitt förslag böra gå till ett

åläggande för landstingen att lämna bidrag utan våga hysa den förhoppningen,

att landstingen ändock skola behjärta det viktiga ändamål det här

gäller. För att tillförsäkra landsting eller stad, som lämnar bidrag till länets

barnavårdsförbund, inflytande å förbundets angelägenheter ha i de sakkunnigas

förslag upptagits bestämmelser, att dessa äga vara medlemmar i förbundet

med rätt att utse en ledamot i dess styrelse. Enahanda rättigheter

tilläggas i förslaget Allmänna barnhuset, under förutsättning att det såsom

här förutsatts bidrager till förbundets verksamhet.

Beträffande Allmänna barnhusets hittills utgivna bidrag för ovan angivna

ändamål är utskottet i tillfälle att lämna följande uppgifter:

Under räkenskapsåret 1925—1926 ........ 2 000: —

1926— —1927 ........ 12 279: 16

1927— 1928 ........ 49 512:62

1928— 1929 ........ 75 389:23

1929— 1930 ........ 82 885: 78

1930— 1931 ........ 141 213:57

1931— 1932 ........ 208 697:19

1932— 1933 ........ 251 900: 70

1933— 1934 ........ 359 449:39

1934— 1935 ........ 364 214:39

I stat beräknat för 1935—1936 ........ 390 000: —

Av organisationssakkunnigas förslag har hitintills endast en detalj förelagts

riksdagen, nämligen förslag till lag örn socialregister. Vid propositionen

härom (nr 3) fanns såsom Bilaga A fogad en inom socialdepartementet utarbetad

promemoria med en sammanfattande redogörelse för huvudinnehållet

i de yttranden, som avgivits över organisationssakkunnigas betänkande. Uppgifter

beträffande frågan om åtgärder för barnavårdens utveckling återfinnas

i promemorian å sid. 74—79, vartill utskottet får hänvisa.

Därav framgår bland annat, att förslaget örn obligatoriskt medlemskap i

barnavårdsförbund för barnavårdsnämnderna i yttrandena tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av bl. a. kammarrätten, 13 länsstyrelser, svenska stadsförbundet,

7 barnavårdsförbund, statens t. f. inspektör för fattigvård och

barnavård samt en fattigvårds- och barnavårdskonsulent. Nämnda förslag

har däremot avstyrkts av bl. a. 4 länsstyrelser, svenska landskommunernas

förbund, 4 barnavårdsförbund samt 6 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.

Två länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, 2

barnavårdsförbund samt centralförbundet för .socialt arbete hava förklarat

sig vilja ifrågasätta lämpligheten av sådant obligatoriskt medlemskap i

barnavårdsförbunden, varom nu är fråga. Svenska landstingsförbundet har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligast, att man sökte helt överflytta

på landstingen de för barnavårdsförbunden tilltänkta uppgifterna i stället

för att skapa ett nytt länsorgan för handhavandet av sagda uppgifter.

I åtskilliga yttranden har framhållits, att bestämmelser måste finnas, varigenom

reglering i lag gåves i fråga örn barnavårdsförbundens ekonomiska

verksamhet.

I ett av befolkningskommissionen den 9 januari 1936 avgivet betänkande

(statens offentliga utredningar 1936: 15) hava förslag framlagts beträffande

moderskapspenning och mödrahjälp.

I betänkandet har anförts, bland annat:

Mödrahjälpsärendena skola enligt förslaget avgöras av en för ändamålet

särskilt organiserad, fristående nämnd — statens familje- och barnanämnd.

För verksamhetens bedrivande måste emellertid stå till förfogande ett med

orts- och personkännedom väl utrustat lokalt organ med uppgifter av beredande

natur. Härtill äro enligt befolkningskommissionens åsikt barnavårdsnämnderna

bäst ägnade. För mödrahjälpsärenden skall inom varje

barnavårdsnämnd finnas en särskild föredragande, vilken skall vara kvinna.

Utöver den lokala organisationen med särskilda föredragande inom barnavårdsnämnderna

och den centrala nämnden böra för mödrahjälpsverksamhetens

bedrivande finnas organ, vilka kunna biträda föredragandena och

följa verksamheten inom barnavårdsnämnderna samtidigt som de kunna

utgöra förmedlande organ mellan den centrala nämnden, å ena sidan, samt

föredragandena och barnavårdsnämnderna, å den andra. Det finnes organ,

ehuru icke av .statlig karaktär, som synas väl lämpa sig för uppgiften.

Kommissionen avser de av länens barnavårdsförbund anställda s. k. barnavårdsombuden.

Ombudsorganisationen är emellertid av rent frivillig natur.

Skall den kunna tagas i anspråk för den statliga uppgift, varom här är

fråga, måste den givas en fastare form. För detta ändamål vill kommissionen

föreslå, att organisationen lagfästes på det sätt, att föreskrift meddelas

därom, att för varje län skall finnas ett barnavårdsförbund, i vilket

alla barnavårdsnämnder skola vara medlemmar, samt att varje barnavårdsförbund

skall anställa ett eller flera barnavårdsombud. Enahanda förslag

har framförts av organisationssakkunniga, som emellertid framkommit till

sitt förslag från en helt annan utgångspunkt än den, som lett till kommissionens

förslag, nämligen det allmänna värdet av barnavårdsförbundens

verksamhet till barnavårdsnämndernas stöd, ett skäl, som i och för sig väl

torde motivera ett lagfästande, ehuru kommissionen icke i detta sammanhang

har anledning att närmare ingå därpå.

Kommissionen har i framlagt förslag till lag om ändring i lagen den 6

juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslagen)

under mellanrubriken »Om barnavårdsförbund» upptagit tre

paragrafer, 19 a, 19 b och 19 c §§, som i huvudsak överensstämma med

de av organisationssakkunniga föreslagna tre paragraferna.

1 de yttranden, som avgivits över befolkningskommissionens betänkande

angående moderskapspenning och mödrahjälp, hava erinringar gentemot

barnavårdsförbundens lagfästande gjorts av länsstyrelsen i Stockholms län.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

5

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, sex fattigvårds- och barnavårdskonsulenter, Göteborgs och

Bohus läns barnavårdsförbund samt barnavårdsnämnden i Göteborg.

Landskommunernas förbund har i detta hänseende anfört:

Lämpligheten av att genom lagfästande av barnavårdsförbunden för visst

ändamål skapa en påbyggnad på den primärkommunala förvaltningen kunde

starkt ifrågasättas. Som en form för frivillig organisation mellan kommunernas

barnavårdsnämnder hade barnavårdsförbunden onekligen en uppgift

att fylla. Men örn de insattes som officiella organ i den kommunala

organisationen, bleve förhållandena hell annorlunda. Samma skäl, som

talade för dylika länsorgan för barnavården och mödralijälpen, kunde anföras

för nästan vilken som helst annan uppgift, som vore kommunerna

anförtrodd. Nykterhetsnämnderna hade t. ex. inom vissa landsdelar sina

länssammanslutningar. Från lärarhåll hade röster höjts för en mellaninstans

inom folkskolans organisation o. s. v. Funnes för barnavårdsnämnden behov

av en dylik barnavårdsnämnderna överordnad institution, så syntes samma

skäl kunna anföras för en liknande anordning för andra ändamål. Ett accepterande

av principen örn länsinstans i blott ett fall hade sina konsekvenser

för framtiden. Då frågan i hela sin vidd icke vore prövad, borde utredning

i saken först företagas, för att det måtte bli klart angående lämpligheten av

en dylik mellaninstans inom den kommunala verksamheten.

Stadsförbundet har avstyrkt förslaget under åberopande av att man efter

förbundens lagfästande troligen finge räkna med ytterligare kostnader för

kommunerna av den obligatoriska anslutning.

Göteborgs och Bohus läns barnavårdsförbund har ansett, att det vore

lämpligast att tills vidare bibehålla organisationens frivilliga karaktär.

I huvudsak samma motiv hava anförts av de övriga myndigheter och sammanslutningar,

som ställt sig avvisande till förslaget.

Från åtskilliga håll har framhållits, att vid ett lagfästande av barnavårdsförbunden

sådana bestämmelser måste meddelas, att förbunden beredas garanti

för att de, ekonomiskt sett, skola kunna fullgöra de dem ålagda uppgifterna.

Denna mening har uttalats av länsstyrelserna i Södermanlands,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Jämtlands län samt Södermanlands,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Gävleborgs och Jämtlands läns barnavårdsförbund

ävensom skånska barnavårdsförbundet.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som förordat, att fattigvårds-

och barnavårdskonsulenterna borde tagas i anspråk för de kontrollerande

uppgifterna i stället för barnavårdsombuden, har i fråga örn

barnavårdsförbundens ställning yttrat, att ett intimt samarbete mellan dem

och barnavårdsnämnderna ej blott vore önskvärt utan även nödvändigt.

Detta samarbete borde enligt förbundets mening garanteras genom tillägg

till barnavårdslagen och genom bestämmelser i stadgarna för barnavårdsförbunden.

I anledning av interpellationer i båda kamrarna rörande bland annat frågan,

huruvida något eller några av de betänkanden, som hittills avgivits av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

befolkningskommissionen, komme att föreläggas innevarande riksdags prövning,

har chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, den 9 innevarande

maj i kamrarna förklarat, att propositioner i de ämnen, som behandlats

i nämnda betänkanden, icke i år komme att föreläggas riksdagen. Det

hade icke medhunnits att på den tid, som stått till förfogande, före propositionstidens

utgång kunna inom socialdepartementet medhinna att utarbeta

propositioner i de olika ämnena. Statsrådet Möller har emellertid tillika

framhållit, att han i princip — liksom övriga medlemmar av regeringen -—

betraktade de socialpolitiska åtgärder, som innefattades i befolkningskommissionens

förslag, såsom i hög grad angelägna, och att regeringen följaktligen

ansåge det såsom en mycket trängande uppgift, att positiva förslag

i desamma bleve föremål för riksdagens prövning utan ytterligare dröjsmål.

Sedan organisationssakkunniga i sitt den 11 december 1934 avgivna betänkande

rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.

framlagt förslag till bestämmelser, innefattande laglig reglering av barnavårdsförbundens

verksamhet, har förslag till lagregler — avsedda att infogas

i gällande barnavårdslag — av i huvudsak samma innehåll, som de

av organisationssakkunniga förordade, blivit framlagt i befolkningskommissionens

den 9 januari 1936 avgivna betänkande angående moderskapspenning

och mödrahjälp.

I anledning av interpellationer vid årets riksdag har chefen för socialdepartementet

förklarat, bland annat, att regeringen ansåge det såsom en

mycket trängande uppgift, att positiva förslag i anledning av befolkningskommissionens

utredningar utan dröjsmål kunde göras till föremål för riksdagens

prövning. Möjlighet hade emellertid icke förelegat att redan i år

före propositionstidens utgång hinna utarbeta propositioner i de olika ämnen,

varom vore fråga.

Då det, enligt vad sålunda anförts, kan förväntas, att den i nu förevarande

motioner behandlade, av två olika sakkunnigkommittéer berörda frågan örn

lagstiftning rörande barnavårdsförbundens verksamhet kommer att av

Kungl. Maj:t upptagas till övervägande i samband med behandlingen av de

förslag, som i olika ämnen framlagts av befolkningskommissionen, finner

utskottet anledning icke föreligga för riksdagen att för närvarande vidtaga

någon åtgärd i ärendet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:215 och 11:478, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 50.

/

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Frändén, Gustaf Tamm,

Sam Larsson, Hagman*, P. Sandström och Norman;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Olovson i Västerås,

Pettersson i Hällbacken, Sandström i Sollefteå, Molander*, Johanson i Huskvarna*

och Thorell*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.