Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag titl lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1936-05-27 · 52 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 48 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:52, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag titl lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

titl lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 30 mars 1936 till riksdagen avlämnad proposition, nr 230,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan infört förslag

till lantarbetstidslag.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

sju med anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna

i första kammaren nr 418 av herr Löfvander m. fl. och nr 419 av herr Henriksson

m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 797 av herr Jeppsson

m. fl., nr 798 av herr Magnusson i Skövde, nr 799 av herrar Hansson i Rubbestad

och Andersson i Grimbo, nr 800 av herr Wallén m. fl. samt nr 801 av

herr Lundell m. fl.

I motionerna 1:418 och 11:797, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget

till lantarbetstidslag att 1, 3, 4, 5, 6 och 7 §§ erhålla följande lydelse:

»§ 1.

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess

binäring, som nu nämnts, allt för såvitt i rörelsen till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas flera än fyra, häri icke inräknat arbetare som

användes till arbete vilket avses under a)—d) här nedan, varemot hänsyn i

här berört hänseende skall tagas till arbetare, som uteslutande eller huvudsakligen

användes till arbete med djurskötsel,

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt i

rörelsen till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra

enligt samma beräkning.

Från lagens tillämpning undantages:

a) arbete som utföres under sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över dess anordnande;

b) arbete med skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning samt skogsarbete,

i den mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;

c) husligt arbete;

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 52.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

d) arbete som bedrives av staten;

e) arbete som innefattar djurskötsel.

§ 3.

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vilkens

rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete

är att hänföra till sådant arbete, varå denna lag äger tillämpning, huruvida

viss arbetstagare är att enligt lagen räknas såsom arbetare eller huruvida

arbetare, som sysselsättes med djurskötsel, skall, jämlikt 1 § första stycket

inräknas i det antal arbetare, som i nämnda stycke sägs.

Är mål som handla gges vid domstol beroende av fråga varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör

eller den vars rätt av frågan beröres avgiva utlåtande.

§ 4.

1 mom. I arbete som avses i 1 § under 1) må arbetsgivare icke använda

arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än för dygn 10 timmar

samt för vecka,

om första söckendagen i veckan infaller i januari, februari eller december,

46 timmar,

örn första söckendagen i veckan infaller i mars, oktober eller november,

51 timmar och

örn första söckendagen i veckan infaller under tiden april—september,

56 timmar,

dock må beträffande högst tolv sådana veckor, som sist nämnts, veckoarbetstiden

utsträckas till 58 timmar.

2 mom. I arbete som avses i 1 § under 2) må arbetsgivare icke använda

arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än för dygn 10 timmar

samt för två veckor i följd 106 timmar eller ock vad angår veckor, vilkas

första söckendag infaller under tiden april—september, 112 timmar, därest

arbetstiden under året i övrigt begränsas till höst 100 timmar för två veckor

i följd.

§ 5.

1 morn. Därest den längsta arbetstid, som jämlikt 4 § 1 mom. eller endera

bestämmelsen i 2 mom. av samma paragraf må uttagas under veckor, vilkas

första söckendag infaller i februari eller mars, å någon ort eller i något

företag skulle finnas icke vara tillfyllest, må arbetsgivare under högst tre

perioder, vardera perioden omfattande två veckor, förlänga denna arbetstid

med 21\2 eller 5 timmar i veckan under förutsättning att motsvarande förkortning

av arbetstiden ägt rum under de veckor, vilkas första söckendag

infallit i november eller december året förut.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall av synnerliga skäl påkallat, att

den ordinarie arbetstiden anordnas på annat sätt eller utsträckes längre än

i 4 § sägs, må arbetsrådet bevilja erforderliga eftergifter.

Lag samma vare, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller

sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

3

arbetare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt och

arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

§ 6.

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare,

i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till

arbete å övertid. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning och

varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess

början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbete må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att

ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan varom här är sagt må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

§ 7.

1 mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-

eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna arbetstiden

eller, såvitt angår trädgårdsskötsel, att vakt, vattnings- eller andra

underhållsarbeten eljest utföras utom den allmänna arbetstiden, må nödigt

antal arbetare därtill användas å övertid under högst 7 timmar i veckan.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 1 mom. av denna

paragraf eller i § 6, med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda

arbetare till arbete utöver den allmänna arbetstiden enligt § 4 eller förändrad

ordinarie arbetstid enligt § 5, vare därtill berättigad för högst 48 timmar

under loppet av fyra veckor och 200 timmar under en tidrymd av tolv

månader i följd.

3 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete som avses i

denna paragraf gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,

men åligger det arbetsgivaren att tillse att icke arbetaren genom

användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.» I

I motionerna 1:419 och 11:799, vilka äro likalydande, har yrkats, att

riksdagen måtte avslå förevarande proposition.

Motionen II: 798 utmynnar i den hemställan, »att § 1 mom. 2 första stycket

ändras att omfatta minst två arbetare; att § 4 mom. 2 gives den avfattning

att arbetstiden under april—september utsträckes till 112 timmar under

två veckor och att utskottet i sin motivering tydligt angiver, att från lagens

tillämpning äro undantagna förmän (trädgårdsmästare).»

I motionen II: 800 har hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta,

att lagförslagets § 1 2) skall erhålla sådan lydelse, att bestämningen ''självständigt

företag’ ersättes med ''affärsbetonad rörelse’, samt att lagförslagets

§ 4 mom. 2 ändras därhän, att 106 timmars arbetstid för två veckor i följd

tillätes för arbete inom trädgårdsskötsel i stället för föreslagna 96 timmar.»

Slutligen har i iftotionen 11:801 yrkats, att riksdagen måtte avslå förevarande

proposition.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Amira lagutskottets utlåtande Nr 52.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

De huvudsakliga och generella bestämmelserna rörande arbetstid, som nu

gälla i vårt land, återfinnas i lagen den 16 maj 1930 angående arbetstidens

begränsning, den s. k. 8-timmarslagen, vars 4 § innehåller huvudstadgandet:

»Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan.»

Med den allmänna inskränkningen, att lagen icke äger tillämpning å rörelser

eller företag, i vilka till arbete för arbetsgivarens räkning i regel icke

användas flera än fyra arbetare, gäller lagen i allmänhet inom industri,

byggnadsverksamhet och transportväsen, för lager- och distributionspersonal

inom handeln samt för hotell-, restaurant- och kafépersonal, som icke direkt

betjänar allmänheten. Åtskilliga slags arbeten äro emellertid undantagna

från lagens tillämpning, bland annat jordbruk jämte binäringar, byggnadsarbete

för jordbruk eller dess binäringar samt trädgårdsskötsel och djurskötsel.

Huruvida visst arbete är sådant, att lagen skall tillämpas å detsamma,

avgöres av särskild myndighet, arbetsrådet. Vidare tillkommer det

arbetsrådet att i tveksamma fall avgöra, örn viss arbetstagare är att enligt

lagen räkna som arbetare.

Redogörelse för innehållet i övrigt i 1930 års lag har lämnats å sid. 8—10

i propositionen. Densamma innehåller jämväl redogörelse för andra i svensk

lagstiftning förekommande regler rörande arbetstid (sid. 7—8 samt 10).

I propositionen ha vidare lämnats vissa statistiska uppgifter rörande arbetstiden

inom jordbruket i vårt land (sid. 10—13) ävensom upplysningar

om reglering i utlandet av jordbrukets arbetstid genom lagstiftning och kollektivavtal

(sid. 15—16).

För avtalsförhållanden inom jordbruk, trädgårdsskötsel, torvindustri och

djurskötsel i vårt land med särskild hänsyn till arbetstiden har redogörelse

lämnats å sid. 13—15 i propositionen.

Frågan om lagstadgad reglering av arbetstiden även inom jordbruket har

tidigare varit föremål för behandling, bland annat inom riksdagen vid olika

tillfällen. En sammanfattning av vad som därutinnan förekommit har lämnats

å sid. 16—19 i propositionen.

Sedan chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, den 30 juni 1933

begärt och erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla fem sakkunniga

att inom departementet biträda med utredning rörande frågan örn laglig

reglering av arbetstiden för arbetare inom jordbruket och dess binäringar,

hava den 17 juli 1933 såsom sakkunniga tillkallats ledamöterna av riksdagens

andra kammare hemmansägaren O. Jeppsson (ordförande) och små
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

o

brukaren J. A. Andersson i Tungelsta, verkställande direktören i svenska

lantarbetsgivarnes centralförening A. H. Carell, förtroendemannen hos svenska

lantarbetareförbundet C. A. Falk samt ledamoten av riksdagens första

kammare, lantbrukaren A. Löfvander i Kvarnby. Sedan Falk avlidit, har till

ledamot i hans ställe den 13 april 1935 utsetts ledamoten av riksdagens andra

kammare, lantarbetaren K. E. Johansson i Hälleforsnäs.

De sakkunniga, som antagit benämningen lantarbetstidsutredningen, hava

den 30 september 1935 avlämnat betänkande med förslag till lag om arbetstiden

i jordbruk och trädgårdsskötsel (lantarbetstidslag) m. m. (statens

offentliga utredningar 1935:48).

De sakkunnigas förslag till lantarbetstidslag innehåller i huvudsak följande:
Lagen

skall i princip äga tillämpning (1 §) å jordbruk och dess icke

självständigt bedrivna binäringar, å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan

binäring samt å trädgårdsskötsel. Dess tillämpning föreslås begränsad till

företag med i regel minst 3 arbetare. Viktiga begränsningar stadgas vidare

med hänsyn till arbetets art; undantagna äro framför allt arbete med djurskötsel

(djurskötare skola dock inräknas i nyssnämnda minimiantal arbetare)

, vidare husligt arbete, arbete som i regel betalas efter ackord samt arbete

åt staten. Ytterligare en begränsning (2 §) ligger däri, att lagen icke gäller

för arbetsgivares familjemedlemmar, ej heller för arbetsledare och kontorspersonal.

Arbetstiden inom lagens tillämpningsområde föreslås begränsad genom

ett system av tre maxima (5 §); ett maximum för dygn, 10 timmar, vidare

veckomaxima, växlande efter årstiderna, samt slutligen ett årsmaximum,

2 600 timmar. Veckomaxima utgöra för jordbruk och byggnadsarbete 46 timmar

under vintern (december—februari), 51 timmar under förvåren och senhösten

(mars, oktober och november) och 56 timmar i övrigt samt för trädgårdsskötsel

antingen 50 timmar under vinterhalvåret och 56 timmar under

sommarhalvåret eller ock 53 timmar hela året. Avsikten är, att därest angivna

veckomaxima iakttagas samt vissa sedvanliga ledigheter förekomma,

årsmaximum icke skall överskridas i vidare mån än som möjliggöres av förslagets

regler örn övertidsarbete.

I denna reglering äro åtskilliga modifikationer föreslagna, dels innebärande

rättighet för arbetsgivare att utan särskilt tillstånd utsträcka arbetstiden

utöver angivna maxima och dels bestående i befogenhet för arbetsrådet —

vilket föreslås skola taga befattning jämväl med lantarbetstidslagen — att

bevilja erforderliga eftergifter. I förstnämnda hänseende äger arbetsgivare

(5 § 2 mom.) för sådd, skörd m. fl. arbeten under 12 veckor av sommarhalvåret

utsträcka veckoarbetstiden till 59 timmar och kan vidare (6 § 1

mom.) beträffande 3 perioder örn högst 2 veckor vardera överflytta upp till

5 timmar i veckan från tiden november—december till tiden februari—mars.

I likhet med vad fallet är enligt allmänna arbetstidslagen får arbetsgivare

därjämte (7 §) uttaga övertidsarbete, nämligen till förberedelse- eller avslutningsarbeten

och liknande 7 timmar i veckan och i övrigt, där särskilt förhållande

påkallar, 48 timmar under 4 veckor och 200 timmar under ett år,

vartill kommer särskilt undantag (8 §) för oförutsedda händelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Lagen föreslås provisorisk med 3 års giltighetstid.

Reservationer hava avgivits, dels av herrar Jeppsson och Löfvander, vilka

i anslutning till vad som gäller enligt allmänna arbetstidslagen föreslå lagens

tillämpande endast på företag med minst 5 arbetare, och dels av herrar

Andersson och Johansson, vilka framlagt ett eget lagförslag, väsentligen avvikande

från majoritetens förslag.

Sistnämnda reservation innehåller, jämfört med majoritetsförslaget, i

huvudsak följande:

Lagen föreslås äga tillämpning i princip jämväl å arbete med djurskötsel.

Merendels andra maximiarbetstider föreslås, därav för arbetare i jordbruk,

utom kreatursskötare, samt byggnadsarbete veckomaxima resp. 41, 46

och 54 timmar samt årsmaximum 2 400 timmar. För kreatursskötare föreslås

en särskild reglering, nämligen maxima för dygn 8 timmar, för vecka

56 timmar och för år 2 640 timmar. Beträffande trädgårdsarbete slutligen

föreslås för dygn 10 timmar, för vecka 48 (eventuellt 43 resp. 53) timmar

och för år 2 400 timmar.

Av förut berörda möjligheter enligt majoritetsförslaget för arbetsgivaren

att modifiera regleringen utesluter reservationen de två förstnämnda, d. v. s.

angående utsträckt tid under sådd, skörd m. fl. arbeten samt angående överflyttning

av arbetstid från tiden november—december till tiden februari—

mars.

Slutligen föreslå reservanterna, att lagen göres definitiv, icke endast giltig

för viss tid.

De sakkunniga hava i betänkandet framlagt ännu ett lagförslag, nämligen

förslag till lag med vissa bestämmelser angående arbetsrådet. Enär lantarbetstidslagen

föreslås allenast provisorisk, förorda de sakkunniga, att bestämmelserna

örn arbetsrådet bibehållas i allmänna arbetstidslagen och endast

kompletteras genom en särskild lag med föreskrift, att en arbetsgivar- och

en arbetarrepresentant i rådet skola vara särskilt utsedda jordbrukssakkunniga.

I konsekvens med sin ståndpunkt att föreslå lantarbetstidslagen definitiv

förorda reservanterna herrar Andersson och Johansson däremot, att bestämmelserna

örn arbetsrådet utbrytas ur allmänna arbetstidslagen och införas i

en särskild lag om arbetsråd.

Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av socialstyrelsen,

arbetsrådet, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, samtliga länsstyrelser,

svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivarnes centralförening,

svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

landsorganisationen i Sverige och svenska lantarbetareförbundet.

Svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och de svenska

arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd hava lämnats tillfälle att avgiva

yttrande men avstått därifrån.

Efter anmodan av lantbruksstyrelsen hava därjämte yttranden avgivits av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52. 7

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Vid yttrandet irån Stockholms

läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har fogats ett

yttrande från Stockholms läns och stads trädgardsrad. Länsstyrelsen i

Blekinge län har inhämtat och bilagt yttrande av lantmännens arbetsgivareförening

i länet samt lämnat länets distrikt av svenska lantarbetareförbundet

tillfälle att avgiva yttrande utan att distriktet därav begagnat sig.

Allmänna synpunkter beträffande lagförslaget.

Den allmänna motiveringen för det i propositionen framlagda lagförslaget,

vilket utgör en överarbetning av de sakkunnigas förslag med ledning av de

däröver avgivna yttrandena, har i propositionen lämnats under tre huvudrubriker,

nämligen »Frågan om arbetstidsreglering för jordbruket och närliggande

arbetsområden», »Lantarhetstidslagens tillämpningsområde» samt

»Principerna för en arbetstidsreglering inom jordbruket».

Utskottet kommer att vid behandlingen av förevarande spörsmål ur allmänna

synpunkter följa propositionens indelning av ämnet, varefter detaljgranskning

av lagförslaget kommer att göras under de särskilda paragraferna.

Frågan om arbetstidsreglering för jordbruket och närliggande arbetsområden.

I propositionen har (sid. 23—26) redogörelse lämnats för vad de sakkunniga

anfört rörande orsakerna till att jordbruksnäringen hittills ställts

utanför arbetstidslagstiftningen, behovet av lagstadgad arbetstidsreglering

inom jordbruket samt arbetstidsregleringens inverkan på produktionen.

Vidare har under förevarande huvudrubrik återgivits vad yttrandena innehålla

i huvudfrågan örn möjligheten och lämpligheten att för närvarande

genomföra en arbetstidsreglering för jordbruket och närliggande arbetsområden

(sid. 27—35).

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har härutinnan anfört:
I

de sakkunnigas direktiv angåvos såsom huvudskäl för upptagandet av

frågan om en arbetstidsreglering för jordbruket å ena sidan, att jordbruksarbetarnas

undantagsställning gentemot de under allmänna arbetstidslagen

hänförliga arbetargrupperna i längden vore ohållbar och till skada även för

jordbruksnäringen såsom sådan, samt å andra sidan, att inträffade förändringar

i arbetsförhållanden och arbetsformer åtminstone vad anginge storbruket

ganska väsentligt minskat skillnaden mellan industriens och jordbrukets

driftsformer.

Mot vad sålunda anförts synas i huvudsak inga invändningar hava gjorts,

varemot givetvis skilda meningar kommit till synes angående motsatsförhållandets

vidd och betydelse samt den antydda tekniska utvecklingens omfattning

och värde. Vad angår jordbruksarbetarnas undantagsställning hava

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

de olika meningar, som i övrigt yppat sig, avsett frågan huruvida en ut jain

ning borde och kunde ske på kollektivavtalens väg eller genom lagstiftning,

samt — om den senare vägen valdes — därjämte frågorna örn den lämpliga

omfattningen av och tidpunkten för en sådan lagstiftning.

Från några håll har sålunda anförts, att enär gällande kollektivavtal för

jordbruket innehölle bestämmelser örn arbetstid och alltså denna väg till utjämning

i ifrågavarande hänseende redan beträtts, man icke borde med lagstiftning

gripa in i den naturliga utvecklingen på delta område utan avvakta

dess resultat. Detta skäl kan jag icke finna bärande och detsamma har ej

vunnit statsmakternas gillande beträffande de arbetargrupper, vilkas arbetstid

regleras i allmänna arbetstidslagen. Utan tvivel utgör den förhållandevis

ringa utbredningen och styrkan hos lantarbetarnas fackorganisationer en

huvudorsak till lantarbetarnas berörda undantagsställning och en utjämning

av motsatsförhållandet kan icke väntas komma till stånd inom rimlig tiel

genom organisations- och avtalsförhållandenas utveckling. De förut åberopade

.statistiska uppgifterna rörande arbetstiden inom jordbruket tala härutinnan

sitt tydliga språk. Det bör ej heller förbises, att den utveckling som i

vissa yttranden förordats framför lagstiftning ofta kommer till stånd först

efter långvariga konflikter, innebärande icke blott stora offer för arbetarna

utan även ekonomiska förluster för arbetsgivarna och samhället, samt att

den irritation konflikterna inom jordbruket utlösa bland allmänheten ofta

föranleder krav på tvångsingripande från samhällets sida.

Vad angår spörsmålet om lagstiftningens ekonomiska konsekvenser har

från åtskilliga håll anförts att arbetstidsregleringen skulle medföra en ökning

av produktionskostnaderna, som jordbruket icke alls eller icke utan ytterligare

stödåtgärder eller eljest förbättrade produktionsvillkor kunde bära. Det

har även antytts, att en lagstiftning, som pålade jordbruket nya ekonomiska

bördor, stöde i strid med det system av stödåtgärder, som efter hand genomförts

till jordbrukets hjälp. Vad sistnämnda motsättning angår är densamma

endast skenbar. Då ett statligt stöd för jordbruksnäringen genomföres av den

omfattning, som i vårt land skett, är det en angelägenhet av största vikt i

enlighet med stödåtgärdernas eget syfte, att förmånerna av desamma komma

olika grupper inom jordbruksbefolkningen till godo. Lika visst sorn dessa

stödåtgärder innebära ett försök att utjämna ett allmänt ekonomiskt motsatsförhållande

mellan jordbruksbefolkningen och befolkningen i övrigt, lika

naturligt bör det vara, att i denna utjämningssträvan ingår ett försök att

minska motsatsförhållandet mellan jordbrukets och industriens arbetare i

fråga om arbetstidens längd.

Med det nu sagda är även till en del besvarad frågan om jordbrukets förmåga

att ekonomiskt bära bördan av regleringens genomförande. Då jordbrukets

ekonomiska villkor sedan lång tid tillbaka äro föremål för statsmakternas

uppmärksamhet och omsorgen örn jordbruksnäringens ekonomi varit

bestämmande för stödåtgärdernas omfattning och varaktighet, lärer det icke

behöva befaras att icke statsmakterna även i framtiden skola taga erforderlig

hänsyn till jordbruksnäringens ekonomiska möjligheter. Av väsentlig betydelse

i detta sammanhang är emellertid frågan örn den utsträckning, i

vilken den befarade ökningen av produktionskostnaderna kan utjämnas genom

förbättrad arbetsorganisation och ordinär teknisk rationalisering. De

sakkunnigas åsikt att på denna väg de olägenheter för produktionen, som

kunde bliva en följd av deras förslag, skulle kunna helt elimineras, har visserligen

blivit motsagd, men de endast allmänt hållna motskäl som framlagts,

hänvisande till jordbrukets svårigheter under de sist förflutna åren. torde i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

9

allt väsentligt sakna bärkraft i och med stödåtgärdernas tilltagande effektivitet

och den allmänna konjunkturåterhämtningens framsteg. Som av det

följande framgår kommer jag att föreslå en för lantarbetarna förmånligare

och enligt min mening rättvisare reglering av arbetstiden än vad sakkunnigmajoriteten

tillstyrkt. Ehuru dessa jämkningar i sakkunnigmajoritetens förslag

äro av synnerlig vikt för lantarbetarna, torde de dock icke vara av den

betydelse för jordbrukets ekonomi, att de föranleda någon väsentlig förändring

i de uttalanden, som ovan gjorts. I detta sammanhang önskar jag

särskilt understryka de fördelar för jordbruksnäringen själv som en ur arbetstagarsynpunkt

ej alltför otillfredsställande arbetstidsreglering innebär.

Sålunda torde den brist på arbetskraft som i vissa fall förefunnits inom jordbruket

just varit föranledd av frånvaron av en dylik reglering. Kommer en

sådan till stånd blir därav en ytterligare följd att jordbrukets möjligheter att

undfå och behålla dugliga arbetskrafter ökas, en omständighet som för jordbruket

torde vara av synnerlig vikt. Såväl härigenom som genom det av

erfarenheten bekräftade faktum att, där arbetstiden varit oskäligt lång, dess

förkortande medfört ökade arbetsprestationer per tidsenhet, torde möjligheter

finnas för en mera effektivt utnyttjad arbetstid.

Såsom av det föregående framgår, torde någon nämnvärd ökning av jordbrukets

behov av arbetskraft icke bliva en följd av den arbetstidsreglering

jag kommer att förorda. Jag saknar därför anledning närmare ingå på vad i

yttrandena anförts om att reformen skulle föranleda ökat bostadsbehov för

jordbruket. Jag vill endast framhålla en omständighet, som torde vara av

vikt i detta sammanhang, nämligen att vissa undersökningar beträffande

jordbruket, till vilka jag i det följande återkommer, tyda på en åtminstone

hittills fortgående minskning av dess arbetargrupper.

Vad jag ovan anfört torde i huvudsak äga tillämpning jämväl å de arbetsområden,

som omfattas av regleringen, men som ej kunna räknas till jordbruk

eller dess binäringar.

I något yttrande har uttalats tvekan om lämpligheten av att nu genomföra

en laglig reglering av jordbrukets arbetstid. Enligt min mening utgör den

förbättring i jordbrukets ekonomi, som redan inträtt till följd av stödåtgärderna

och den allmänna konjunkturåterhämtningen, ett skäl att skrida till

lagstiftning redan nu. Härtill kommer att, såsom jag redan antytt, det måste

framstå som förenligt med billighet och rättvisa att lantarbetarna erhålla del

av den till stor del genom statliga åtgärder föranledda återhämtningen inom

jordbruket.

I mångt och mycket torde den föreslagna lagstiftningen bliva ett försök.

Med hänsyn härtill föreslår jag att lagstiftningen, tills närmare erfarenhet örn

dess verkningar i olika hänseenden vunnits, allenast genomföres för viss

begränsad tid.

Vad beträffar de i ämnet väckta motionerna må i förevarande sammanhang

erinras örn, att yrkanden framställts i motionerna 1:419, 11:799 och

II: 801 att propositionen måtte avslås av riksdagen.

I motionerna 1:418 och 11:797, däri propositionens lagförslag tillstyrkts

med ändringar i vissa i motionerna angivna hänseenden, har anförts, bland

annat:

Det ina framhållas, afl införandet av en arbetstidslag för jordbruket måste

medföra vissa konsekvenser ifråga örn prisnivån för jordbruksprodukter.

Även med de modifikationer av propositionens förslag, som här förordats,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

torde en genomsnittlig ökning av produktionskostnaderna icke kunna undvikas,

och det är icke blott rimligt med hänsyn till jordbrukets arbetsgivare

utan även önskvärt med hänsyn till jordbrukets arbetare, att denna kostnadsökning

kompenseras genom motsvarande höjning av prisnivån för jordbrukets

produkter. I motsatt fall torde det vara ofrånkomligt, att lagstiftningen

kommer att verka tryckande på lantarbetarnas lönestandard. Vi förutsätta

därför, att riksdagen beaktar denna synpunkt vid behandlingen av stödåtgärderna

för jordbruket.

Arbetstidsbegränsningen har föreslagits att gälla i tre år. En gång införd,

torde den emellertid knappast komma att avskaffas. Till formen kan den

kanske i framtiden komma att ändras, men begränsningen såsom sådan kommer

sannolikt att bliva bestående. Denna förutsedda permanens måste beaktas,

när stödet till jordbruket skall lämnas. Samhället måste vidtaga erforderliga

åtgärder för åstadkommande av en varaktig bärighet av jordbruket.

Stödåtgärderna få ej givas allenast en tillfällig karaktär utan måste

läggas på lång sikt.

Utskottet anser i likhet med de sakkunniga och departementschefen tiden

nu vara inne att i vårt land göra ett försök med laglig reglering av arbetstiden

inom jordbruket med binäringar samt trädgårdsskötseln. För en sådan reglering

tala åtskilliga skäl, främst sådana av social natur. De särskilda förhållanden,

som äro rådande i främsta rummet vid jordbruket men i viss mån

även vid trädgårdsskötseln, göra det emellertid nödvändigt, att den reglering,

som skall gälla på nämnda arbetsområden, avväges i åtskilliga hänseenden

annorlunda än den, som gäller enligt 1930 års allmänna arbetstidslag. Den

arbetstidsreglering, som skall fastställas för nu ifrågavarande yrkesgrenar,

bör enligt utskottets mening vara sådan, att å ena sidan bestämmelser givas

i fråga örn arbetstiden, vilka med hänsyn till de olika arbetenas art och beskaffenhet

äro jämförbara med de stadganden därutinnan, som gälla för

arbetare, vilkas arbetsförhållanden äro reglerade av 1930 års lag, samt att å

andra sidan jordbruket och trädgårdsskötseln beredas möjlighet att ekonomiskt

bära den förändring av arbetsförhållandena, som genomföres.

Samtidigt som utskottet sålunda tillstyrker, att en reglering av arbetstiden

på förevarande arbetsområden nu bringas till stånd, kommer utskottet emellertid

att föreslå vissa avvikelser från det förslag till lag i ämnet, som framlagts

i propositionen. Dessa avvikelser äro enligt utskottets åsikt nödvändiga

för att den lagstiftning, varom nu är fråga, skall under skäligt

hänsynstagande till jordbrukets och trädgårdsskötselns särskilda förhållanden

innefatta en rättvis avvägning i jämförelse med gällande arbetstidslagstiftning

på andra arbetsområden samt icke verka över hövan ekonomiskt

betungande.

Emellertid torde, även om i propositionens lagförslag de förändringar genomföras,

vilka utskottet föreslår, en ökning av jordbrukets och trädgårdsskötselns

produktionskostnader komma att äga rum. När det vid årets riksdag

var fråga om att minska arbetstiden för industriens arbetare från 48 till

40 timmar i veckan anfördes i internationella arbetsorganisationens förslag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

11

till konvention i ämnet, att principen om fyrtiotimmarsveclcan skulle tilllämpas

på sådant sätt, att den icke medförde sänkning av arbetarnas levnadsnivå.

Föredragande departementschefen gav då sin anslutning till denna

ståndpunkt. Det bör icke heller beträffande de arbetare, som nu förevarande

lagstiftning avser, få ifrågakomma, att en förkortning av arbetstiden förorsakar

en sänkning av arbetarnas levnadsstandard, och det är därför nödvändigt,

att statsmakterna tillse, att en mot höjningen av produktionskostnaderna

någorlunda svarande höjning av prisnivån för jordbrukets produkter kommer

till stånd.

I detta sammanhang vill utskottet erinra därom, att vid innevarande års

riksdag väckts motioner (I: 35 av herr Nilsson, Petrus, m. fl. och II: 106 av

herr Pehrsson i Bramstorp m. fl.) med hemställan, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla örn skyndsam utredning rörande möjligheten

att låta en höjning av prisnivån för jordbruksprodukter komma jordbrukets

arbetskraft till godo. Vidare har, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 22 februari 1936, av chefen för jordbruksdepartementet tillkallats en särskild

utredningsman för alt verkställa utredning och avgiva förslag rörande

åtgärder till förbättring av lantarbetarnas löneställning ävensom sex sakkunniga

att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet.

I anledning av det sålunda anförda finner sig utskottet böra inskränka

sig till att göra det uttalandet, att den höjning av prisnivån för jordbrukets

produkter, som utskottet här ovan förordat, bör komma lantarbetarna til!

godo på det sätt, som ovan angivits, varav följer att även småbrukarna erhålla

motsvarande fördel av sitt arbete.

Då den föreslagna lagstiftningen, såsom ovan framhållits, utgör ett försök

till reglering å ett nytt arbetsområde, tillstyrker utskottet, att lagstiftningen,

tills närmare erfarenhet vunnits om dess verkningar i olika hänseenden, genomföres

allenast för viss begränsad tid. Utskottet återkommer till detta

spörsmål vid behandlingen av bestämmelserna rörande lagens ikraftträdande

och giltighetstid å sid. 40 här nedan.

jMntavb et st utslag ens tillämpningsområde.

Efter redogörelse för de allmänna synpunkter, som anförts av de sakkunniga,

har i propositionen återgivits, vad de sakkunniga yttrat rörande spörsmålen

örn vilka arbetsområden, som böra hänföras till jordbruk eller till

jordbrukets binäringar, om lagens tillämpning på djurskötsel samt om lagens

tillämpning å smärre företag (sid. 38—46). I vad mån reservationer mot sakkunnigebetänkandet

anförts framgår å sid. 6 här ovan i utskottets utlåtande.

Vad som anförts i yttrandena angående ovannämnda spörsmål har återgivits

i propositionen å sid. 46—55.

Departementschefen har i nu förevarande hänseende anfört:

Frågan örn lagens tillämpningsområde inbegriper dels en grupp av frågor

angående vilka arbetsområden, som böra ingå därunder, och dels spörsmålet,

i vad mån lagens tillämpning bör begränsas till företag av viss storlek.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Förstnämnda del av problemet har av sakkunnigmajoriteten lösts så alt

inom tillämpningsområdet förts, utom jordbruket, de arbetsområden med

undantag för djurskötsel, vilka sammanförts till en grupp i allmänna arbetstidslagens

undantagsbestämmelser. Herrar Anderssons och Johanssons reservation

medtager jämväl djurskötsel som ingår i jordbruk eller dess binäring.

Beträffande den sålunda valda utgångspunkten för de sakkunnigas förslag

har socialstyrelsen anmärkt, att den omständigheten i och för sig, att lörenämnda

arbetsområden upptagits i en och samma undantagsbestämmelse, icke

utgjorde skäl nog att innefatta dem i en gemensam positiv arbetslagstiftning

samt att beträffande en del vanliga binäringar till jordbruk såsom mejeri-,

sågverks- och kvarndrift samt legokörslor ävensom byggnadsarbete för jordbruk

arbetsförhållandena knappast gåve anledning att följa den för jordbruksarbetet

påkallade varierande arbetstidsfördelningen. Enligt min mening

kan ock, med hänsyn till de av socialstyrelsen nämnda arbetenas art, tveksamhet

råda, huruvida icke åtminstone vissa av dem lämpligen borde inordnas

under allmänna arbetstidslagens regler. Då emellertid utredning för

ett slutligt ståndpunktstagande till denna fråga icke för närvarande föreligger

samt den föreslagna lantarbetstidslagen, på sätt jag förut antytt,

allenast kommer att erhålla provisorisk karaktär, har jag icke funnit tillräckliga

skäl att av nyssnämnda anledning utesluta de nu angivna arbetsområdena

eller vissa av dem ur lagförslaget.

I övrigt har av ole arbetsområden, som inbegripas i såväl majoritetsförslaget

som reservationen — nämligen jordbruk med binäringar frånsett djurskötsel,

byggnadsarbete för jordbruk eller dess binäringar samt självständig

trädgårdsskötsel — endast frågan örn trädgårdsskötselns medtagande i lagförslaget

upptagits till behandling i yttrandena.

Därvid har närmast från svenska trädgårdsarbetsgivareföreningens sida

anförts, att i de sakkunnigas utredning trädgårdsskötseln och dess särskilda

förhållanden icke syntes hava ägnats erforderlig uppmärksamhet vid sidan

av utredningens huvudföremål, jordbruket. Föreningen har emellertid förklarat

sig principiellt icke hava något emot en arbetstidsreglering för trädgårdsnäringen

under förutsättning att tillbörlig hänsyn toges till näringens

ekonomiska bärkraft. Å andra sidan har av svenska arbetsgivareföreningen

framhållits, att inom trädgårdsskötseln arbetstiden i stor utsträckning vöre

reglerad genom kollektivavtal, varför en laglig reglering därav icke vore behövlig

eller önskvärd.

Vad angår trädgårdsskötselns särskilda förhållanden hava, såsom framgår

av det följande, åtskilliga i yttrandena framförda synpunkter därpå med

avseende å särskilda delfrågor beaktats vid departementsförslagets utformning.

Därutöver torde icke hava kommit till synes några för trädgårdsnäringen

säregna förhållanden av den vikt, att de borde föranleda denna

närings undantagande från förslaget.

Vad härefter angår det arbetsområde, beträffande vilket reservationen

skiljer sig från majoritetsförslaget, nämligen djurskötsel som ingår i jordbruk

eller dess binäring, har mot lagens tillämpning å detta område anförts

i huvudsak, att djurskötares arbetstid av naturliga skäl vore så lång och på

sådant sätt förlagd att en arbetstidsbegränsning för deras del icke vore möjlig

att genomföra utan en ökning av arbetsstyrkan. I varje fall kunde en arbetstidsreglering

icke ske på sådant sätt att därmed åsyftade fördelar uppnåddes.

Häremot har framhållits, att djurskötarna utgjorde en mycket betydande

grupp av jordbrukets arbetare med en arbetstid, som vore bland de längsta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

13

i landet förekommande, och att deras ställande helt utanför regleringen

måste för dem te sig som en obillighet och innebära ett vidgande av den

redan bestående klyftan i arbetstidshänseende mellan deni och egentliga

jordbruksarbetare. Denna för djurskötseln oförmånliga motsats hade, framhålles

det, redan påverkat tillgången på god arbetskraft inom detta område.

Därtill komme att örn övriga jordbruksarbetare, vilka delvis sysslade med

vård av dragare eller annan djurskötsel, icke berättigades att inräkna tiden

härför i den arbetstid, som vore underkastad lagens regler, arbetstidsregleringen

för deras vidkommande bleve illusorisk eller åtminstone av ringa

värde.

Vad sålunda anförts till stöd för reservationen finner jag ovedersägligt.

Även örn en arbetstidsreglering för djurskötare är förenad med vissa svårigheter

torde desamma emellertid icke vara omöjliga att övervinna. Jag vill i

detta sammanhang endast erinra om att djurskötselns inordnande under

lagen i princip enhälligt tillstyrkts av bland andra socialstyrelsen och arbetsrådet.

Enligt min mening är en reglering av djurskötarnas arbetstid samtidigt

med regleringen av övriga lantarbetares arbetstid nödvändig för att

jordbruket skall kunna erhålla tillgång till kvalificerad arbetskraft för den

för jordbruket så betydelsefulla kreatursvården. Med hänsyn härtill och vid

övervägande av de övriga skäl som anförts för och emot djurskötselns inbegripande

under lagen, har jag funnit mig böra förorda reservationens ståndpunkt

att lagen göres tillämplig å djurskötsel, som ingår i jordbruk eller dess

binäring.

.Tåg övergår härefter till sista delen av frågan om lagens tillämpningsområde,

alltså spörsmålet örn dettas begränsning med hänsyn till företagets

storlek. I detta avseende föreligga dels sakkunnigmajoritetens förslag att

företag med i regel minst 3 arbetare skola gå in under lagen, dels herrar

Jeppssons och Löfvanders reservation enligt vilken tillämpningen begränsas

till företag med i regel minst 5 arbetare, dels ock de yrkanden som i vissa

yttranden framställts örn utsträckning av lagens tillämplighet, utöver sakkunnigmajoritetens

förslag, beträffande såväl lagen i dess helhet som ock

särskilt såvitt angår trädgårdsskötsel.

Vad först beträffar det egentliga jordbruket har till stöd för den längre

gående begränsningen enligt reservationen anförts dels den mera formella

omständigheten, ait densamma överensstämmer med allmänna arbetstidslagens

ståndpunkt, och dels vissa förhållanden, förknippade med området

för den nu ifrågavarande lagstiftningen. Främst har anförts vikten av att vid

denna lagstiftning gå fram med försiktighet och att, i den mån så kunde ske,

undvika en tvingande reglering för mellangruppen av företag, vilkas anpassningssvårigheter

i detta hänseende ansetts vara stora, och avvakta den inverkan

på dess arbetstidsförhållanden som kunde förväntas av regleringens

lagliga genomförande för de större företagen. Inom mellangruppen deltoge

i arbetet i stor utsträckning även arbetsgivarens familjemedlemmar, gentemot

vilka en privilegiering av de lejda arbetarna inom gruppen komme att

framstå som omotiverad. I något yttrande har reservationens begränsning

ansetts icke i och för sig önskvärd men nödvändig örn djurskötseln hänfördes

under lagen. För majoritetsförslaget däremot har åberopats framförallt, afl

det vöre oegentligt ali inom en näring genomföra en arbetstidsreglering,

som berörde blott en mindre del av dennas arbetare. Vad anginge motsvarande

gränsdragning i allmänna arbetstidslagen förelåge, Ilar det vidare

framhållits, mellan hantverk och småindustri å ena samt större industriföretag

å andra sidan en skillnad i arbetsvillkor i allmänhet, som motiverade en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

olikhet i fråga om arbetstidsreglering, men som saknade motsvarighet med

avseende å lönearbetare i mindre och större jordbruk.

Jag har i det hänseende, varom nu är fråga, icke funnit skäl frångå sakkunnigmajoritetens

förslag. Mot en i och för sig önskvärd, formell överensstämmelse

med motsvarande regel i allmänna arbetstidslagen kunna givetvis

tala faktiska olikheter inom de båda lagarnas tillämpningsområde. I detta

fall synes så vara förhållandet i såväl den nyss berörda sociala likställigheten

mellan arbetare i små och stora jordbruksföretag som den omständigheten,

att gränsen inom jordbruket måste sättas relativt lågt för att icke

huvudparten av dess arbetarstam skulle ställas utanför regleringen. Från

åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, däribland lantbruksstyrelsen,

har ock framhållits att lagen skulle förfela sitt syfte, därest den endast

komme ali avse företag med mer än fyra arbetare. Jämväl för jordbrukets

arbetsgivare torde det ur konkurrenssynpunkt vara av vikt att en reglering

av arbetstiden såvitt möjligt sker enhetligt. Att emellertid i detta hänseende

gå så långt som från visst arbetsgivarhåll ifrågasatts nämligen att lagen

skulle i princip omfatta alla företag inom jordbruket torde å andra sidan

åtminstone för närvarande icke vara tillrådligt. Vad beträffar intresset av

en försiktig tillämpning av lagen, vilket framhållits som ett skäl mot att utsträcka

den till företag med mer än fyra arbetare, kan detta utan att äventyra

lagens syfte tillgodoses på mångahanda sätt: genom dispensbestämmelser,

vid anordnandet av tillsynen å lagens efterlevnad, genom att försöksvis

giva lagen temporär giltighet o. s. v., spörsmål vartill jag återkommer i det

följande. Beträffande särskilt det skäl för reservationens ståndpunkt, som

skulle ligga däri, att i jordbruk av den ifrågavarande mellanstorleken arbets

givarens familjemedlemmar i stor utsträckning deltoge i arbetet och skulle

komma i motsättning lill de lejda arbetarna, må framhållas, att denna

olägenhet oundvikligt följer med varje gränsdragning av detta slag. Det förefaller

för övrigt sannolikt, att familjemedlemmarnas deltagande i arbetet är

i högre grad kännetecknande för företag med 1 ä 2 arbetare än för dem med

3 å 4 arbetare, om vilka sistnämnda här vore fråga. Att, som i något yttrande

ifrågasatts, i anledning av djurskötselns medtagande göra en snävare begränsning

av lagens tillämpningsområde än som eljest skulle vara påkallat

av sakliga skäl, torde icke vara lämpligt.

Beträffande trädgårdsskötseln har från arbetsgivarföreningarna inom

denna näring särskilt påyrkats att lagen gjordes tillämplig å alla företag,

oberoende av arbetarantalet, och från arbetarorganisationerna att lagen utsträcktes

även till företag med endast två arbetare. Som skäl härför har framför

allt anförts att med hänsyn till de inom trädgårdsnäringen särskilt

rådande förhållandena eljest en mycket ringa del av densamma skulle falla

inom lagen och dess tillämpning medföra risker för de större företagen. De

sålunda anförda skälen finner jag bärande. Var gränsen rätteligen bör

dragas synes tveksamt. Jag har emellertid funnit övervägande skäl tala för

att såsom påyrkats från arbetsgivarhåll lagen i princip göres tillämplig a

samtliga trädgårdsföretag, sålunda jämväl å företag med endast en eller två

lejda arbetare.

De sakkunniga lia haft vissa uttalanden rörande vilka arbetsområden som

böra hänföras till jordbruk m. m. samt huruvida flera av samma person

ägda företag borde ifråga örn lagens tillämpning betraktas som en enhet. Avgörandet

av dessa spörsmål torde böra ankomma på rättstillämpningen.

Utöver de sifferuppgifter angående de inom jordbruket anställda lönearbetarna

och deras fördelning på olika storleksgrupper av jordbruk, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

15

lämnats av de sakkunniga och vilka återgivits å sid. 43—45 i propositionen,

får utskottet ur 1931 års företagsräkning (Statistiska meddelanden,

ser. A, band IV: 10) återgiva följande uppgifter rörande verksamhetsgrenen

»Trädgårdsodling o. d.»:

Företag nied nedanstående antal sysselsatta personer

0

1

2—3

4-5

6—10

11—50

51—200

201—500

över

500

Summa

Antal företag

99

953

1 942

780

329

107

9

1

4 220

Sysselsatta

personer..

_

953

4 724

3 380

2 397

1797

734

420

—

1 4405

Beträffande de i företagen sysselsatta personer lämnas följande närmare

uppgifter:

Egna företagare ............................................. 3 900

Anställda företagsledare ...................................... 219

Förvaltnings- och kommersiell personal ........................ 94

Tekniskt och vetenskapligt utbildad personal.................... 98

Butiks-, serverings- och kökspersonal .......................... 335

Arbetare vid produktionen .................................... 9 356

Maskinister, eldare, transport-, lager-, handels- och diversearbetare . . 403

Summa 14 405 I

I motionerna hava uti nu ifrågavarande hänseenden åtskilliga yrkanden

framställts.

Beträffande de arbetsområden, å vilka lagen skall äga tillämpning, har

i motionerna I: 418 och II: 797 anförts, att med hänsyn till de tekniska

svårigheterna vid och de ekonomiska konsekvenserna av kreatursskötselns

indragande under lagens tillämplighetsområde tanken på en laglig reglering

av kreatursskötarnas arbetstid måste övergivas. I överensstämmelse härmed

har i det förslag till lagtext beträffande 1 §, som framlagts i motionerna,

angivits, att från lagens tillämpning undantages, bland annat, arbete som

innefattar djurskötsel.

I fråga örn lagens begränsning lill företag av viss storlek har i motionerna

1:418 och 11:797 föreslagits, att lagen icke skall vara tillämplig å

andra företag — beträffande såväl jordbruk med binäringar som trädgårdsskötsel

— än sådana, i vilka för arbetsgivarens räkning i regel användas

flera än fyra arbetare.

I motionen 11:798 har yrkats, att lagen icke skall äga tillämpning å

trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt icke i

rörelsen till arbete för arbetsgivarens räkning i regel användas minst två

arbetare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Amira lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

Slutligen må i förevarande sammanhang omnämnas att i motionen II: 800

hemställts, att i 1 § första stycket 2) bestämningen »självständigt företag»

måtte ersättas med »affärsbetonad rörelse». Till stöd för nämnda

hemställan har anförts, att, då trädgårdsodlingen dreves dels såsom självständig

näring och dels såsom binäring till jordbruket, i båda fallen av

olika omfattning, rättvisan torde kräva, att all affärsbetonad trädgårdsodling

sammanfördes under samma lag.

I fråga om de arbetsområden, som böra falla under lagens tillämpning,

giver utskottet sin anslutning till den uppfattning härutinnan, åt vilken

departementschefen givit uttryck, utom såvitt angår djurskötseln.

För en arbetstidsreglering beträffande djurskötsel i enlighet med förslaget

i propositionen möta enligt utskottets åsikt svårigheter av sådan art, att

lagstiftning därutinnan icke bör genomföras. En förkortning av någon betydelse

av kreatursskötarnas nuvarande arbetstid synes nämligen i många

fall knappast vara möjlig utan ökning av arbetsstyrkan, en åtgärd som

för många jordbrukare torde vara ekonomiskt oöverkomlig. Även om arbetstiden

i viss mån skulle nedbringas, torde vidare värdet därav för arbetarna

bliva tämligen ringa. Arbetstiden komme nämligen genom att under dagens

lopp avbrytas av ett flertal jämförelsevis korta tider av ledighet bliva

utspridd över större delen av dygnet. Sådana uppehåll under den del av dagen,

då de flesta andra människor äro i arbete, äro svåra att utnyttja som

fritid på samma sätt som en sammanhängande längre fritid efter arbetets slut.

I den mån det är möjligt att på ett för djurskötarna fördelaktigt sätt inskränka

deras arbetstid torde delta redan nu främjas av utvecklingen, i

det att densamma för närvarande, åtminstone vad de större ladugårdarna

beträffar, synes peka mot en ökad rationalisering av ladugårdsarbetet i

arbetstidsförkortande syfte.

Beträffande frågan i vad mån lagens tillämpningsområde bör begränsas

med hänsyn till företagets storlek finner utskottet anledning föreligga att

gå fram med varsamhet och icke för nu ifrågavarande arbetsområden stadga

bestämmelser, vilka avvika från dem, som gälla enligt den allmänna arbetstidslagen.

Tillräckliga skäl för att beträffande trädgårdsskötsel föreskriva

annan reglering än den, som skall gälla för jordbruk med binäringar, hava

enligt utskottets mening icke förebragts. Utskottet föreslår med hänsyn

till vad sålunda anförts, att lagen skall äga tillämpning ej blott å jordbruk

jämte därtill hörande binäringar, vilka icke drivas såsom självständiga

företag, ävensom byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring,

som nyss angivits, utan även å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt

företag, för såvitt i rörelsen till arbete för arbetsgivares räkning i

regel användas flera än fyra arbetare. I vad angår jordbruket torde lagen

på grund härav kunna beräknas komma att gälla vid gårdar om 50 hektar

och därutöver, d. v. s. å det större jordbruket, och direkt omfatta omkring

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

17

35 procent av samtliga i jordbruket varaktigt anställda lönearbetare. 1

fråga om trädgårdsskötseln torde lagen bliva tillämplig å majoriteten av

antalet lönearbetare, som äro varaktigt anställda.

Lagens tillkomst torde för övrigt beträffande mindre och medelstora företag

i viss omfattning verka till förkortning av arbetstiden, utan att lagen utsträckes

till att direkt gälla dessa företag. Enligt utskottets åsikt förefinnes

nämligen anledning antaga, att införandet av en laglig arbetstidsreglering

inom de större företagen kommer att indirekt hava sådan verkan på avtalen

vid de mindre företagen, att arbetstiden även vid dessa i viss utsträckning

kommer att anpassas efter lagens bestämmelser.

Såvitt angår lagens tillämpning å företag av viss storlek, innefattar utskottets

ovan angivna förslag bifall till yrkandena i motionerna 1:418 oell

11:799 men däremot avslag å yrkandena i motionerna 11:798 och 11:800.

De skäl, som torde lia föranlett yrkandet i sistnämnda motion, synas sakna

aktualitet vid det förhållandet, att förutsättningarna för lagens tillämplighet

å trädgårdsskötsel föreslås skola bliva desamma som beträffande jordbruk

med binäringar.

Principerna för en arbetstidsreglering inom jordbruket.

Under denna rubrik har i propositionen (sid. 58—63) återgivits vad de

sakkunniga anfört rörande principen örn 8 timmars arbetsdag, om särskilda

skäl för 8-timmarsprincipens modifiering beträffande jordbruket,

angående raster, semester och annan fritid, rörande arbetstidens förläggning

samt i fråga om övertid och övertidsersättning.

För vad yttrandena härutinnan innehålla har redogörelse lämnats å sid.

63—65 i propositionen.

Departementschefen Ilar anfört:

Såsom förut framhållits utgör det föreliggande lagförslaget ett försök till

utjämnande av den olikhet i avseende å arbetsvillkor som består mellan

jordbruksbefolkningen oell övriga folkgrupper. Det har för mig vid ståndpunktstagande

till förslaget stått klart, alt örn reformens nämnda huvudsyfte

verkligen skulle uppnås, principiell likställighet i fråga örn arbetstiden mellan

jordbrukets och industriens arbetare måste genomföras. Denna ståndpunkt

överensstämmer med de sakkunnigas såtillvida som dessa enligt sin motivering

eftersträvat en i möjligaste mån reell likställighet av detta slag. Då emellertid

de sakkunniga till förverkligande av detta syfte föreslagit en genomsnittlig

arbetstid för jordbruket, som betydligt överstiger industriens, lärer berörda

syfte i varje fall knappast framstå klart för de arbetare, vilka genom reformen

skulle beredas social rättvisa, eller för de arbetare och arbetssökande,

vilkas uppskattning av jordbruksarbetet det gällde att påverka i gynnsam

riktning. Även frånsett dessa ingalunda oviktiga psykologiska faktorer kan

jag emellertid icke dela de sakkunnigas åsikt, att deras förslag skulle innebära

reell likställighet på den grund att jordbruksarbetet till följd av ringare

hälsofarlighet, mindre pressande beskaffenhet och lägre procent effektivt

arbete under en viss tid praktiskt motsvarade industriellt arbete under

Kilning till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. Nr 52.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande AV 52.

Utskottet.

en något kortare tid. Vad särskilt angår principen, att arbetstidsregleringens

mått borde bestämmas med hänsyn till arbetets olika grad av intensitet och

effektivitet, kan till en början vad de sakkunniga anfört icke anses giva vid

handen, att denna princip godtagits i eller ens vore väl förenlig med hittillsvarande

svensk arbetstidslagstiftning. Framförallt måste emellertid mot densamma

anmärkas, att därmed arbeststidsregleringens syften endast ofullständigt

och otillfredsställande fullföljas. De psykologiska faktorerna hava

redan berörts. Ett annat viktigt ändamål med regleringen, som likaledes

med tillämpning av denna princip bortskymmes, är syftet att garantera och

reglera en ur sociala och kulturella synpunkter önskvärd fritid; värdet av

fritiden röner tydligen endast i mindre mån inverkan av arbetets större eller

mindre intensitet och effektivitet. Slutligen bör i detta sammanhang framhållas,

att en princip av dylikt innehåll konsekvent tillämpad skulle föra

mycket långt inom arbetstidslagstiftningens område. För dess genomförande,

örn också blott i form av en differentiering mellan nu ifrågavarande

arbetsområden å ena och allmänna arbetstidslagens i detta hänseende skiftande

tillämpningsområde å andra sidan, torde i varje fall erfordras en

betydligt fullständigare utredning i detta särskilda hänseende än de sakkunniga

förebragt.

En godtagbar likställighet synes däremot kunna genomföras på grundval

av herrar Anderssons och Johanssons reservation, till vilken jag därför i

princip vill ansluta mig. Till frågorna örn likställighetens genomförande i

detalj återkommer jag i specialmotiveringen.

Vidkommande principerna för lagförslagets uppställning och avfattning

ansluter jag mig till vad arbetsrådet anfört örn anknytning i möjligaste mån

till allmänna arbetstidslagens lydelse.

I motionerna 1:418 och 11:797 har anslutning i huvudsak givits lill de

av sakkunnigas majoritet föreslagna dygns- och veckoarbetstiderna, d. v. s.

beträffande jordbruk med binäringar ävensom byggnadsarbete för jordbruk

med binäringar högst 10 timmar för dygn samt 46, 51 och 56 timmar

för vecka under de olika i överensstämmelse med propositionens förslag

angivna tidsperioderna ävensom beträffande trädgårdsskötsel, bedriven såsom

självständigt företag, högst 10 timmar för dygn samt 106 timmar för

två veckor i följd, eventuellt 112 timmar under tiden april—september och

100 timmar under året i övrigt.

I motionen II: 798 har yrkats, att arbetstiden beträffande trädgårdsskötsel

under april—september måtte utsträckas till 112 timmar under två veckor,

samt i motionen 11:800 att 106 timmars arbetstid för två veckor måtte

tillåtas för arbete inom trädgårdsskötsel.

Såväl de sakkunnigas majoritet som minoriteten inom de sakkunniga

och departementschefen hava gjort gällande, att av dem framlagda förslag

beträffande arbetstidens längd utgöra försök till utjämning av den olikhet

med avseende å arbetsvillkoren, som består mellan jordbruksbefolkningen

och övriga folkgrupper. Enligt det i propositionen framlagda förslaget, som

utformats i huvudsaklig överensstämmelse med minoritetens bland de sakkunniga

uppfattning, uppnås en sådan utjämning därigenom, att en arbets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

19

lid föreskrives i lagen, som i stort sett överensstämmer med den arbetstid,

som gäller inom industrien.

Utskottet anser däremot, att för ernående av en reell likställighet mellan

industrien, å ena, samt jordbruket och därmed jämställda arbetsområden,

å andra sidan, erfordras, att för arbetet inom sistnämnda arbetsområden

med dess mindre hälsofarlighet och mindre del effektivt arbete i jämförelse

med industriarbetet bestämmes en något längre arbetstid än den, som föreskrivits

inom industrien. En lämplig avvägning härutinnan finner utskottet

hava verkställts av de sakkunnigas majoritet, vilkas förslag framlagts i motionerna

1:418 och II: 797. Till de yrkanden beträffande förevarande spörsmål,

som framställts i nämnda motioner, får utskottet därför ansluta sig.

Utskottet övergår härefter till att under de särskilda paragraferna verkställa
-

Detaljgranskning av lagförslaget.

Rubrik och underrubriker.

Beträffande lagens rubrik samt de i lagtexten införda underrubrikerna har

utskottet intet att erinra.

1 §•

Under rubriken »Allmänna synpunkter beträffande lagförslaget» här ovan

hava (sid. 11—17) behandlats huvudreglerna rörande lagens tillämpningsområde,

vilka innehållas i första stycket av förevarande paragraf. Enligt den

ståndpunkt utskottet intagit skall lagen äga tillämpning å rörelse, i vilken

till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.

Ett stadgande av enahanda innehåll återfinnes som ovan nämnts i 1 § av

1930 års lag örn arbetstidens begränsning.

Tolkningen av uttrycket »i regel» har icke diskuterats i lantarbetstidsutredningens

betänkande. I yttrande (iver detsamma har socialstyrelsen anfört:

Bestämningen »i regel», som förorsakat åtskillig osäkerhet vid den allmänna

arbetstidslagens tillämpning, måste otvivelaktigt komma att göra så

i ännu större utsträckning vid tillämpning av den föreslagna lagen. Dels

torde nämligen tvistefrågor om lagens tillämplighet med hänsyn till arbetarantalet

kunna förväntas oftare förekomma inom jordbruket med dess relativt

små företag, och dels har ju jordbruket på grund av sin starkt säsongbetonade

karaktär mycket växlande behov av arbetskraft under olika årstider.

I vad mån torpare med dagsverksskyldighet och statares familjemedlemmar,

som anlitas för vissa göromål, skola beaktas vid beräknandet av

arbetarantalet, lär väl även komma att i mångj} fall påkalla arbetsrådets

prövning.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Jämväl svenska trädgårdsarbetsgivareföreningen har ifrågasatt tolkningen

av uttrycket »i regel» och funnit det icke nied önskvärd tydlighet framgå, örn

exempelvis en arbetsgivare, som något år under 8 månader använder 3 arbetare

men under flera föregående år mestadels använt endast 2 arbetare, bleve

skyldig tillämpa lagen under förstnämnda år (exemplet hänför sig till bestämmelsen

i propositionens lagförslag att lagen skulle vara tillämplig på

rörelse, i vilken i regel användes minst tre arbetare).

Departementschefen har icke närmare yttrat sig angående tolkningen av

uttrycket.

Förevarande spörsmål har emellertid upptagits i motionerna I: 418 och

II: 797, vari anförts:

Bestämningen »i regel» bör icke tolkas så, att t. ex. torpare med skyldighet

att utgöra ett eller annat dagsverke i veckan eller kvinnliga tjänare, som

huvudsakligen äro sysselsatta med husligt arbete men dessutom deltaga i

exempelvis mjölkningsgöromål, hänföras under lantarbetstidslagen eller inräknas

i arbetarantalet.

I den proposition, nr 4, vari förslag till lag örn arbetstidens begränsning

framlades för 1919 års urtima riksdag, föreslogs i 1 §, att lagen skulle äga

tillämpning å, bland annat, arbetsföretag, vari i regel flera än tre arbetare

användes. Enligt 3 § i förslaget skulle det åligga arbetsrådet att avgöra, huruvidare

visst arbete vore att hänföra till sådant, varå lagen ägde tillämpning.

Tolkning av uttrycket »i regel» gjordes ej i propositionen.

Andra särskilda utskottet föreslog i utlåtande nr 1 höjning av nyssnämnda

antal från tre till fyra men uttalade sig icke beträffande tolkningen av orden

»i regel».

I en av chefen för arbetsrådet John Nordin författad kommentar till allmänna

arbetstidslagen (»8-timmarslagen, redogörelse för tillämpningen av

bestämmelserna i lagen örn arbetstidens begränsning under åren 1919—

1932») har under 1 § behandlats bland annat spörsmålet om tolkningen av

uttrycket »i regel flera än fyra arbetare».

I nämnda kommentar har anförts, bland annat:

Frågan om tolkningen av uttrycket »i regel flera än fyra arbetare» har

blivit aktuell i åtskilliga fall, då det gällt att avgöra, huruvida lagen vore

tillämplig å rörelser eller arbetsföretag, som bedrevos endast under vissa månader

av året eller vilkas arbetarantal växlade i närheten av den föreskrivna

gränsen.

I fall, då arbetarantalet växlat, har arbetsrådet i allmänhet sökt fastställa,

vilket arbetarantal som kunde anses vara det normala eller för företaget

typiska, samt förklarat lagen tillämplig eller icke tillämpig, allt eftersom berörda

antal överstigit eller icke överstigit fyra. Om under mer än hälften av

året flera än fyra arbetare använts, har lagen ansetts tillämplig. Om arbetarantalet

endast under mindre än hälften av året överstigit fyra, har företaget

oftast förklarats undantaget från lagens tillämpning; stundom bär arbetsrådet

emellertid även i dylika fall ansett lagen tillämplig. I ett fall har arbets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52. 21

rådet ansett, att ett företag under viss del av året vore underkastat lagens

bestämmelser men under återstoden av året vore undantaget fran lagens tilllämpning.

I ett fall har lagen förklarats äga tillämpning å en rörelse, vari

fem arbetare användes till arbete för arbetsgivarens räkning men aldrig melån

fyra personer samtidigt voro i arbete.

Enligt utskottets förslag skall lagen bliva tillämplig för såvitt i den rörelse,

varom fråga är, »i regel användas flera än fyra arbetare». Samma bestämmelse

återfinnes i 1 § av gällande allmänna arbetstidslag. Av redogörelsen

här ovan framgår, att innebörden av nämnda uttryck i fall, då tvekan

därom uppstår, tolkas av arbetsrådet. 1 sådant hänseende har inom arbetsrådet

utbildat sig en praxis, som på ett lämpligt sätt fullständigar lagens

regler på detta område.

Jämväl enligt det nu föreliggande lagförslaget skall det tillkomma arbetsrådet

att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, varå lagen

äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna

såsom arbetare. Under ärendets beredning har framhållits, att tvekan rörande

tolkningen av lagens bestämmelse om visst arbetarantal kan förväntas

oftare uppstå vid jordbruket än inom industrien. Därvid har bland annat det

spörsmålet tilldragit sig uppmärksamhet, i vad mån ett antal torpare, som

utgöra allenast ett eller ett par dagsverken i veckan, skola anses motsvara en

eller flera i rörelsen helt använda arbetare. Beträffande detta spörsmål synes

arbetsrådet böra tillämpa en sådan beräkning, att å ena sidan användandet av

arbetskraft av nyss angiven beskaffenhet icke försvåras men att å andra

sidan jordägarna icke uppmuntras att för att komma utanför lagens tilllämpning

i stället för arbetare med daglig tjänstgöring använda arbetare,

som arbeta endast ett par dagar i veckan.

*

I andra stycket av 1 § hava angivits vissa slag av arbeten, vilka skola

undantagas från lagens tillämpning, nämligen a) arbete, som utföres under

sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka

över dess anordnande; b) arbete med skötsel och upptagning av rotfrukter,

dikning samt skogsarbete, i den mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning

av arbetare, som icke är fast anställd i rörelsen; c) husligt arbete; samt

d) arbete som bedrives av staten.

Beträffande undantaget under a) må hänvisas lill vad departementschefen

därom yttrat i nedanintagna anförande till statsrådsprotokollet i samband

med uttalande angående undantaget under b).

1 fråga örn undantaget under b) må erinras, att de sakkunniga föreslagit

undantag för »arbete som i regel utföres mot ackordsersättning». De sakkunnigas

motivering härtill har återgivits å sid. 66—67 i propositionen. Vad

yttrandena över sakkunnigbetänkandet innehålla härom återfinnes å sid.

68 69 i propositionen.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Socialstyrelsen har anfört:

För undantaget beträffande ackordsarbete funnes endast ett bärande skäl,

nämligen omöjligheten i vissa fall för arbetsgivaren att kontrollera arbetstiden.

Det därav föranledda undantaget borde emellertid, efter mönster av

arbetarskyddslagen och allmänna arbetstidslagen, inskränkas till arbete, som

utfördes under sådana förhållanden, att det ej kunde anses tillkomma arbetsgivaren

att vaka över arbetets anordnande. Från arbetarskyddssynpunkt

vore arbetstidsbegränsning för ackordsarbete särskilt välmotiverad, då sådant

arbete vanligen forcerades mer eller mindre. Därjämte vore undantagsbestämmelsen

icke tillfredsställande preciserad och kunde befaras giva anledning

till missbruk.

Arbetsrådet har yttrat:

Arbetsrådet funne det principiellt betänkligt att låta avlöningsformen vara

avgörande för frågan örn lagens tillämplighet. Dessutom komme bestämmelsen

med sin vaga avfattning att inbjuda till missbruk och försvåra kontrollen

av lagens efterlevnad. Lämpligast vore måhända att i princip lägga ackordsarbeten

under lagen men låta arbetsrådet meddela dispens i särskilda fall. I

varje fall borde det övervägas, örn skäl verkligen förelåge att låta undantaget

omfatta även statare och andra fast anställda arbetare. Därest det skulle befinnas,

att behovet av undantag endast gällde arbete, som utfördes under

kortare tid av tillfälligt anställd personal och mot ackordsersättning, borde

stadgandet avfattas i enlighet därmed.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har däremot betecknat

det som en förutsättning bland andra för genomförandet av sakkunnigförslagets

arbetstidsbestämmelser, att ackordsarbete folie utanför regleringen.

Yttrandet har biträtts av länsstyrelsen i Uppsala län.

Departementschefen har anfört:

Undantaget beträffande arbete, som i regel utföres mot ackordsersättning,

saknar direkt motsvarighet i allmänna arbetstidslagen. Mot förslaget i

denna del har från vissa myndigheters sida anförts, att det vore principiellt

betänkligt att — i motsats till vad som gällde enligt allmänna arbetstidslagen

-— låta avlöningsformen avgöra frågan om lagens tillämpning, ävensom att

för förslaget talade ett enda skäl, nämligen svårigheten för arbetsgivaren att

beträffande dylika arbeten kontrollera arbetstiden, vilket skäl emellertid icke

borde föranleda annat undantag än beträffande sådant arbete som arbetsgivaren

icke kunde åläggas att kontrollera. Det har vidare framhållits, att

missbruk kunde befaras, örn undantagsbestämmelsen gåves den föreslagna

formen, samt att undantaget i varje fall icke kunde få omfatta statare och

andra fast anställda arbetare. —- Vad sålunda anförts synes mig utgöra vägande

skäl för att icke upptaga bestämmelsen i oförändrad form. Däremot

torde risk för missbruk knappast föreligga, därest ifrågavarande undantag

utbytes mot dels ett undantag, efter mönster av allmänna arbetstidslagen,

för arbete, som utföres under sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över dess utförande, och dels ett undantag för

sådant ackordsarbete av vissa oftare förekommande slag, som utföres av

andra än företagets fast anställda arbetare. I den senare undantagsbestämmelsen

torde därvid böra innefattas arbete med skötsel och upptagning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande Nr 52.

23

rotfrukter, dikning och skogsarbete. Möjligen andra förekommande fall, vilka

böra därmed jämställas, torde kunna vinna beaktande dispensvägen.

I motionerna I: 418 och II: 797 har yrkats, att orden »av arbetare som icke

är fast anställd i rörelsen» måtte utgå ur lagtexten.

Till stöd härför har andragits:

Det synes vara olämpligt att göra lagen tillämplig på arbeten, som utföras

mot ackordsersättning av fast anställda arbetare. Härigenom skulle nämligen

lagen komma att gälla för skogsarbetarna vid de skogsbruk, som drivas i

samband med jordbruk, vilka arbetare i stor utsträckning kunna betrakta sig

såsom fast anställda. En sådan utvidgning av lagen skulle ofelbart föranleda

att de nämnda skogsarbetarnas anställningsform ändrades, vilket givetvis

icke skulle vara till deras förmån. Om lagen genomfördes med den föreslagna

bestämmelsen, som här påtalats, i oförändrad form, skulle ett stort antal

skogsarbetare tillfogas en direkt skada.

Med hänsyn därtill att det stöter på särskilda svårigheter och under- utskottet.

stundom även praktiska omöjligheter att inordna ackordsarbete, som regelmässigt

förekommer inom jordbruket —• avseende skötsel och upptagning

av rotfrukter, dikning samt skogsarbete — under fasta arbetstidsregler, finner

utskottet i likhet med departementschefen, att undantag från tillämpningen

av förevarande lag bör göras för sådant arbete. Skäl hava emellertid

icke anförts, som enligt utskottets åsikt motivera den i departementschefens

förslag gjorda inskränkningen, vilken innefattas däri, att undantaget föreslagits

tillämpligt allenast beträffande arbetare, som icke är fast anställd i

rörelsen. Med hänsyn härtill får utskottet tillstyrka den lydelse av undantaget

under b), som föreslagits i motionerna 1:418 och II: 797.

Beträffande undantaget under a) har utskottet intet att erinra.

*

Beträffande undantaget under c) (husligt arbete) hava de sakkunniga anfört:
Undantaget

syftar närmast på sådana i lantbrukshushåll sysselsatta tjänare,

i regel kvinnliga, vilka, ehuru de uteslutande eller huvudsakligen utföra

husligt arbete, likväl äro anställda i och för jordbruksdriften och alltså i

rörelsen. Tjänare, sorn äro anställda i lantbrukarens och hans familjs personliga

hushåll, falla utanför lagen, enär de icke hava sin verksamhet i själva

jordbruksrörelsen, någon dess binäring etc. De falla jämväl utanför allmänna

arbetstidslagen, enär privata hem och hushåll icke äro rörelse eller

särskilda arbetsföretag i sistnämnda lags mening.

Socialstyrelsen har framhållit, att undantaget för husligt arbete icke av

de sakkunniga motiverats och syntes tämligen opåkallat.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att det

tydligare borde angivas vilka arbetare som vore undantagna från lagens tilllämpning,

exempelvis örn och när en kvinnlig tjänare, som utförde mjölk - ningsarbete och särskilt under sommarhalvåret i stor utsträckning deltoge i

jordbruksarbetet, folie under lagens bestämmelser. Länsstyrelsen i Gotlands

län har biträtt detta yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Departementschefen har anfört:

^Undantaget^ för husligt arbete syftar enligt de sakkunnigas motivering

närmast pa sådana i lantbrukshushall sysselsatta tjänare, i regel kvinnliga,

vilka, ehuru de uteslutande eller huvudsakligen utföra husligt arbete, likväl

aro anställda i och för jordbruksdriften. Med hänsyn till svårigheten att,

åtminstone^ i flertalet fall, i arbetstidshänseende skilja nu ifrågavarande

kategori från tjänare, som äro anställda i lantbrukarens och hans familjs

personliga hushåll — vilka falla utanför den föreslagna lagen, enär de icke

äro anställda i rörelsen — har undantaget, mot vilket erinran allenast framställts

av socialstyrelsen, synts böra upptagas i departemenlsförslaget.

I förevarande sammanhang må erinras om det i motionerna 1:418 och

II: 797 gjorda uttalandet (se ovan sid. 20) att kvinnliga tjänare, som huvudsakligen

vore sysselsatta med husligt arbete men dessutom deltoge i exempelvis

mjölkningsgöromål, icke borde hänföras under lantarbetstidslagen.

Mot förslaget att från lagens tillämpning undantaga husligt arbete har

utskottet intet att erinra.

Spörsmålet huruvida och i vad mån tjänare, vilka vid sidan av det husliga

arbetet i viss utsträckning deltaga jämväl i sådant arbete, som hör under

lagen, skola vara underkastade lagens regler synes icke kunna lösas

genom direkt föreskrift i densamma. Avgörandet härutinnan torde böra

överlämnas till arbetsrådets praxis. Härvid bör enligt utskottets mening

tillses, att svårigheter icke komma att förorsakas jordbrukare att använda

tjänare, som huvudsakligen är anställd för och jämväl utför husligt

arbete, i viss utsträckning även i jordbruksarbetet. I

I fråga örn det under d) upptagna undantaget (arbete som bedrives av

staten) återfinnas i propositionen uttalanden av de sakkunniga å sid. 60. i

yttrande av lantbruksstyrelsen å sid. 68 samt av departementschefen å

sid. 70.

Utskottet finner på denna punkt icke anledning till erinran.

*

Under rubriken allmänna synpunkter beträffande lagförslaget har ovan

(sid. 11—17) behandlats spörsmålet huruvida djurskötseln skulle inbegripas

under lagens tillämpning.

I motionerna 1:418 och II: 797, vari yrkats, att så icke skall bliva fallet,

har föreslagits, att vid andra stycket av 1 § enligt propositionens förslag måtte

fogas en punkt e), upptagande »arbete som innefattar djurskötsel».

I detta utlåtande har utskottet tidigare (sid. 16) utvecklat de skäl, som föranlett

utskottet att tillstyrka, att djurskötsel icke måtte inbegripas under

lagens tillämpning. I överensstämmelse med denna ståndpunkt föreslår utskottet,

att bland de undantag från lagens tillämpning, som skola angivas i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

25

1 § andra stycket, måtte upptagas en punkt e) av det innehåll, som föreslagits

i motionerna 1:418 och II: 797.

2 §•

2 § motsvarar i huvudsak samma paragraf i allmänna arbetstidslagen och

angiver de undantag från lagens tillämpning, som vad angår vissa i arbetet

deltagande föranledas av deras personliga ställning eller arten av deras

anställning.

Innehållet i de sakkunnigas förslag har återgivits å sid. 71—73 i propositionen.

I fråga om överordnade befattningshavare hava de sakkunniga föreslagit,

att som arbetare ej skall räknas »lantbruksinspektor eller annan befattningshavare

med uppgift att leda och fördela arbetet».

I yttrandena har socialstyrelsen i stället för uttrycket »befattningshavare

med uppgift att leda och fördela arbetet» förordat allmänna arbetstidslagens

formulering »befattningshavare i överordnad ställning». Sistnämnda uttryck

hade av arbetsrådet i enlighet med arbetstidskommitténs motivering tolkats

så, att från lagens tillämpning uteslutits endast sådana överordnade befattningshavare,

som icke alls eller endast undantagsvis deltoge i arbetet.

Jämväl arbetsrådet har förordat allmänna arbetstidslagens formulering,

vilken enligt rådets mening bättre återgåve vad som enligt de sakkunnigas

motivering åsyftats med bestämmelsen.

Landsorganisationen och svenska lantarbetareförbundet hava uttalat, att

formuleringen »befattningshavare med uppgift att leda och fördela arbetet»

vore alltför vid och obestämd. Med »uppgift» borde här icke förstås ett endast

tillfälligt uppdrag utan en anställning såsom arbetsledare. I stället har

föreslagits formuleringen »befattningshavare, som är anställd att såsom arbetsgivarens

ställföreträdare leda och fördela arbete, vilket utföres av honom

underställd personal, och i vilket han icke annat än tillfälligtvis själv deltager».

Befattningshavare, som regelbundet deltager i arbetet, borde däremot

icke undantagas från lagens tillämpning, ehuru så skett i enstaka fall

i arbetsrådets praxis.

Departementschefen har anfört:

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts har stadgandet i departementsförslaget

jämkats till närmare överensstämmelse med allmänna arbetstidslagen.

Härigenom synas i huvudsak de synpunkter hava blivit beaktade, som

av landsorganisationen och svenska lantarbetareförbundet anförts på frågan

örn undantaget för överordnad personal.

I motionen II: 798 har hemställts, att utskottet matie i sin motivering tydligt

angiva, att från lagens tillämpning äro undantagna förmän (trädgårdsmästare)

.

Till stöd för denna hemställan har anförts, bland annat:

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Enligt § 2 undantages från lagens tillämpning befattningshavare i överordnad

ställning. Beträffande i handelsträdgårdar anställda förmän (trädgårdsmästare)

torde det emellertid vara nödvändigt, att i motiveringen (örn

ej i lagtexten) preciseras att den omständigheten att denne deltager i arbete

ej för honom in under lagens bestämmelser. Han har obestridligen uppgiften

att leda och fördela arbetet, men detta är av den art, att han bland

annat som instruktör nödgas själv deltaga, varjämte han som försäljare ofta

måste på övertid utföra försäljningsarbete.

Beträffande den tolkning arbetsrådet givit åt motsvarande bestämmelse

i 2 § av allmänna arbetstidslagen — enligt vilken såsom arbetare ej räknas

»verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning» — har

i den förut omnämnda kommentaren till 8-timinarslagen anförts, bland

annat:

Till befattningshavare i överordnad ställning hava av arbetsrådet hänförts

föreståndare, verkmästare och förmän inom olika verksamhetsområden, allt

under förutsättning att de icke eller endast undantagsvis deltaga i det av

dem ledda arbetet. I enstaka fall hava hit även räknats befattningshavare,

vilka på ett mera regelbundet sätt deltagit i arbetet men vilkas huvudsakliga

uppgift varit att leda arbetet för ett större antal arbetare. Såsom exempel

må nämnas vissa verkstadsföreståndare hos en större skrädderifirma,

vilka under sammanlagt omkring en tredjedel av sin arbetstid utförde sömnadsarbete

i likhet med övriga arbetare å firmans verkstäder men i övrigt

verkställde inriktning samt ombesörjde inköp av material o. d.

Däremot har arbetsrådet i ett stort antal fall förklarat, att vissa befattningshavare,

vilka uppgivits intaga en överordnad .ställning, äro att enligt

lagen räkna såsom arbetare. I de flesta hithörande fall hava framställningarna

avsett förmän (maskinmästare, förste maskinister, övermontörer

m. fl.), som regelbundet deltaga i arbetet, eller tillskärare hos mindre skrädderifirmor,

vilka under större delen av veckan utföra sömnadsarbete i likhet

med övriga arbetare.

Förevarande paragraf i propositionens lagförslag överensstämmer nära

med motsvarande stadgande i allmänna arbetstidslagen. Utskottet har icke

funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del.

Med anledning av yrkandet i motionen II: 798 att det tydligt måtte uttalas,

ali förmän (trädgårdsmästare) skola vara undantagna från lagens tillämpning,

vill utskottet framhålla, att det liksom beträffande allmänna arbetstidslagen

enligt utskottets mening måste anförtros åt arbetsrådet att träffa

avgörande, huruvida en person på grund av bestämmelserna i paragrafen

skall anses såsom arbetare eller icke. Arbetsrådet kommer därvid att pröva,

huruvida den person, varom fråga är, verkligen har till sin huvudsakliga

uppgift att leda arbetet, oavsett örn han i någon utsträckning själv deltager

i arbetet.

3 §•

3 § i sakkunnigmajoriletens förslag överensstämmer i huvudsak med

samma paragraf i allmänna arbetstidslagen och innehåller föreskrifter där
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

27

om. alt arbetsrådet på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör

eller den. vilkens rätt beröres av arbetet, hade att dels i vissa fall med rättsligt

bindande verkan avgöra frågor rörande lagens tillämpning och dels i

andra fall avgiva utlåtanden i sådana frågor.

Avgöranden av förstnämnda slag skulle tillkomma arbetsrådet — utöver

vad som gäller enligt allmänna arbetstidslagen — beträffande spörsmålet,

huruvida arbetare, som sysselsattes med djurskötsel, borde inräknas bland

ett företags arbetare vid avgörande, örn lagen ägde tillämpning å företaget.

I konsekvens med den ståndpunkt beträffande lagens tillämpning å djurskötsel,

som intagits i herrar Anderssons och Johanssons reservation, upptager

denna reservation i 3 § icke såsom föremål för arbetsrådets avgörande

frågor huruvida djurskötare borde inräknas i arbetarantalet.

Departementschefen har anfört:

Då departementsförslaget inbegriper djurskötsel under lagens tillämpning,

har däri icke upptagits majoritetsförslagets stadgande örn skyldighet för

arbetsrådet att avgöra, örn djurskötare skulle inräknas i arbetarantalet. I

majoritetslörslaget hava därjämte ändringar vidtagits varigenom detsamma i

formellt hänseende bringas till närmare överensstämmelse med allmänna

arbetstidslagen.

I motionerna 1:418 och 11:797 har föreslagits, att i paragrafens första

slycke måtte införas majoritetsförslagets stadgande örn skyldighet för arbetsrådet

att avgöra, örn djurskötare skall inräknas i arbetarantalet.

Enligt utskottets förslag skall arbete med djurskötsel undantagas från lagens

tillämpning. Vid beräkning enligt 1 § första stycket av det antal arbetare,

som användes i rörelsen till arbete för arbetsgivarens räkning, skall

emellertid inräknas även arbetare, som uteslutande eller huvudsakligen användes

till arbete med djurskötsel. Utskottets ståndpunkt härutinnan föranleder

därtill, att i 3 § bör införas ett stadgande av det innehåll, som föreslagits

i motionerna 1:418 och 11:797.

4 §•

Förevarande paragraf samt 5 § i propositionens lagförslag innehålla bestämmelser

örn ordinarie arbetstid, varmed förstås den längsta tid, under

vilken arbetare i allmänhet får användas till arbete antingen enligt huvudreglerna

eller med stöd av dispens.

För de förslag till arbetstidsreglering, som framlagts av de sakkunnigas

majoritet (herrar Jeppsson, Carell och Löfvander), samt för de avvikelser

därifrån, som förordats av reservanterna (herrar Andersson och Johansson)

har redogörelse lämnats å sid. 75—80 samt 81—82 i propositionen. En sammanfattning

härav har gjorts i departementschefens nedan intagna yttrande

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

beträffande 4 §. Vad remissyttrandena innehålla i fråga om förevarande

spörsmål har återgivits å sid. 82—86.

Departementschefen har anfört bland annat:

1 de sakkunnigas förslag till arbetstidsregleringens utformning ligger tyngdpunkten

i begränsningen av årsarbetstiden, varmed här avses sammanlagda

antalet arbetstimmar för en period av tolv månader, godtyckligt förlagd under

året, sålunda icke avseende endast kalenderår eller på visst sätt bestämt

arbetsår. Med hänsyn till här ifrågavarande näringars behov av olika lång

arbetstid under olika årstider har den kortaste tidrymd, för vilken en och

samma arbetstid alltid kunde iakttagas, ansetts utgöra ett år. Årsarbetstiden

föreslås i majoritetsförslaget till 2 600 timmar och i reservationen till 2 400

timmar; för kreatursskötare — vilka majoritetsförslaget lämnar helt utanför

regleringen — föreslås dock i reservationen 2 640 timmar. — Årsarbetstiden

finge emellertid icke fördelas under året efter gollfinnande utan med ett

högsta timantal på varje vecka, vilket timantal varierade efter årstiderna på

så sätt, att: ett visst högsta timantal bestämts för värjo vecka, vars första

söckendag infölle i en viss angiven kalendermånad. Denna reglering innebure

ett s. k. kalenderbundet system i motsats till det s. k. rörliga systemet

för arbetstidsreglering, vid vilket arbetsgivaren hade större frihet att avgöra,

hur årsarbetstiden skulle fördelas under året. Veckoarbetstidernas differentiering

efter årstider går enligt förslaget längst beträffande jordbruk, dess

binäringar och byggnadsarbete; majoritetsförslaget föreslår 46 timmar för

vintern (december—februari), 51 timmar för övergångstiderna (mars, oktober,

november) och 56 timmar för sommarhalvåret (april—september), och

reservationen föreslår efter samma indelning respektive 41. 46 och 54 timmar.

Beträffande trädgårdsskötsel är differentieringen dels valfri och dels mindre

långt gående. Majoritetsförslaget upptager för trädgårdsskötsel 53 timmars

veckoarbetstid, alternativt 50 timmar under vinterhalvåret och 56 timmar

under sommarhalvåret, varemot reservationen föreslår respektive 48, 43 och

53 timmar. Reservationens förslag beträffande kreatursskötare upplager ingen

differentiering av delta slag utan en veckoarbetstid av 56 timmar för hela

året. — Icke heller veckoarbetstiden får fördelas alltför ojämnt mellan veckodagarna;

regleringens yttersta gräns gäller arbetstiden per dygn, vilken enligt

.samtliga här berörda förslag utom vad angår kreatursskötare må uppgå till

10 timmar och enligt reservationens arbetstidsreglering för kreatursskötare

icke må överstiga 8 timmar.

Majoritetsförslaget innehåller i två avseenden modifikationer av den nu

angivna regleringen. Det föreslås nämligen rätt för arbetsgivaren att dels

under 12 veckor av sommarhalvåret, vilka han själv äger välja, för vissa

sådd- och skördearbeten uttaga ytterligare 3 timmar i veckan och dels att

överflytta högst 30 timmar arbetstid, fördelad på visst föreskrivet sätt, från

november eller december till februari eller mars följande år.

.Tåg kommer i det följande att var för sig upptaga frågorna om årsarbetstid

i allmänhet, örn veckoarbetstiden för jordbruk m. m. och trädgårdsskötsel, örn

arbetstid för djurskötsel, om dygnsarbetstid i allmänhet samt örn den särskilda

regeln angående rätt till överflyttning av arbetstid.

Vad först angår årsarbetstiden motiverar sakkunnigmajoriteten sitt förslag

därutinnan endast med att åberopa, alt detsamma något understiger årsarbetstiderna

för olika landsdelar enligt 1935 års riksavtal (2 625—2 660 timmar).

Reservationens förslag åter dikteras av en strävan att åstadkomma

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

29

största möjliga likställighet med arbetstiden inom industrien. Beträffande

det praktiska genomförandet av bestämmelsen örn årsarbetstid förmena de

sakkunniga, att härför icke erfordrades någon fortlöpande kontroll genom

journalföring eller dylikt utan endast iakttagande av veckoarbetstidens begränsning,

arbetsfrihet å helgdagar samt riksavtalets bestämmelser örn vissa

årliga ledigheter. Skedde så skulle enligt vad de sakkunniga beräknat den

föreslagna årsarbetstiden icke överskridas eller överskridas så obetydligt, att

den överskjutande tiden borde kunna redovisas såsom övertid enligt de bestämmelser

därom, som av de sakunniga föreslagits. I yttrandena har framhållits,

att journalföring eller annan fortlöpande kontroll likväl icke kunde

undvaras därest en föreskrift örn årsarbetstid infördes. Detta skäl har föranlett

arbetsrådet att helt avstyrka förslaget örn sådan föreskrift samt socialstyrelsen

att föreslå bestämmelsens anknytning till ett från viss dag löpande

arbetsår. — Vad sålunda anförts mot förslaget om årsarbetstid torde vara

ofrånkomligt. Tillförlitlig och lättillgänglig uppgift om den under det förflutna

året uttagna arbetstiden är uppenbarligen erforderlig icke blott ur

kontrollsynpunkt utan även såsom ledning för arbetsgivaren vid tillämpningen

av de uppställda reglerna. Utan en sådan uppgift kan arbetsgivaren

nämligen icke avgöra, örn han vid en viss tidpunkt äger uttaga all den arbetstid

som faller inom ramen för veckoarbetstiderna, med iakttagande

jämväl av nämnda ledigheter, eller örn ett utnyttjande av hela denna arbetstid

innebär ett överskridande av den ordinarie arbetstiden för år och

sålunda är medgivet endast i den mån outtagen övertid därtill förslår. Enär

en föreskrift örn journalföring av den omfattning, som därvidlag skulle

erfordras, torde vara svårgenomförbar, bör det övervägas, huruvida icke bestämmelsen

örn årsmaximum kan undvaras och förslagets regler örn veckooch

dygnsarbetstid vara tillfyllest. Då för veckoarbetstidens reglering valts

det kalenderbundna systemet, har därmed i själva verket fastslagits ett årsmaximum,

låt vara något varierande år från år, nämligen summan av den

längsta tillåtna arbetstiden för envar av årets veckor. Det synes icke föreligga

något hinder för att genom avvägning av de olika veckoarbetstiderna nå den

arbetstidsstandard, som för varje fall anses önskvärd. Under sådana förhållanden

finner jag icke skäl föreslå särskilda bestämmelser angående årsarbetstid.

Veckoarbetstiderna enligt såväl majoritetsförslaget som reservationen hava

icke motiverats på annat sätt än som grund för lämplig fördelning mellan

årstiderna av de årsarbetstider de båda förslagen från sina olika utgångspunkter

förordat. 1 yttrandena har socialstyrelsen uttalat tvivel örn att den

därvidlag eftersträvade anpassningen efter de olika årstidernas behov vore

tillräckligt smidig och för sin del i stället förordat en form av det rörliga

systemet, byggt på ett av arbetsgivaren uppgjort arbetstidsschema för ett år i

sänder. I frågan huru långt arbetstidsbegränsningen beträffande jordbruket

borde och kunde gå har i yttrandena — närmast med anknytning till förslagen

örn årsarbetstider — från arbetsgivarhåll hävdats, att en minskning

under de i riksavtalet fastställda tiderna icke vore ekonomiskt genomförbar,

samt av socialstyrelsen och (med visst förbehåll) lantbruksstyrelsen majoritetsförslaget

förordats. Från arbetarhåll har reservationen biträtts. — Socialstyrelsens

förslag örn regleringens ersättande i denna del med ett förfarande

med arbetstidsschema drabbas väl icke direkt av huvudskälet mot ett rörligt

system, nämligen behovet av journalföring, enär denna kan ersättas av

schemat, men örn dettas upprättande gäller på det hela taget detsamma som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

om journalföringen, nämligen att ett åläggande därom skulle te sig främmande

och alltför maktpåliggande för en stor del av de företagare, varom

här vore fråga. Tillvägagångssättet med schema förefaller emellertid praktiskt

lämpligt för många företag och bör kunna komma till användning i dispensfall.

Vad härefter angår arbetstidsminskningens omfattning har, såsom framhållits

i den allmänna motiveringen, för mig en huvudsynpunkt på det föreliggande

förslaget varit önskemålet att så långt möjligt ernå likställighet i

arbetstidshänseende mellan jordbrukets och industriens arbetare. Ur denna

synpunkt har jag ansett mig böra i princip tillstyrka reservanternas förslag

vad angår maximitidernas utmätande. I enlighet med vad här anförts angående

uteslutandet av bestämmelser örn årsarbetstid bör den sålunda valda

principen bli vägledande vid fastställandet av veckoarbetstider. Då vad

reservanterna därutinnan föreslagit genomsnittligt i stort sett motsvarar regleringen

enligt allmänna arbetstidslagen och då samma veckoarbetstiders

inbördes avvägning i huvudsak synes vara lämplig, hava reservationens

veckoarbetstider för jordbruk, dess binäringar och byggnadsarbete upptagits

i departementsförslaget. I den mån en sådan med årstiderna växlande arbetstid

i särskilda lall icke erfordras inom vissa binäringar lill jordbruk

eller för byggnadsarbete, som faller under denna lag, torde härav påkallade

avvikelser böra medgivas genom dispens av arbetsrådet.

Beträffande regleringen för trädgårdsskötsel har från företagare inom

näringen framkommit önskemål att arbetstiden fastställdes för tvåveckorsperioder

och icke för perioder örn endast en vecka, varigenom skulle möjliggöras,

att arbetarna lagvis varannan vecka utförde arbeten med vattning

samt eldning och luftning av växthus på lördagar och söndagar. Då denna

anordning förefaller lämplig, anser jag mig kunna biträda vad sålunda föreslagits.

Med utgångspunkt från reservationens veckoarbetstider även vad

avser trädgårdsskötsel upptager departementsförslaget därför för denna näring

en begränsning av arbetstiden för tvåveckorsperioder till 96 timmar,

alternativt 86 timmar under vinterhalvåret och 106 timmar under sommarhalvåret.

Ett från arbetsgivarhåll framhållet behov av en mera långt driven

differentiering av arbetstiden med hänsyn till olika företags specialiteter och

därmed på skilda tider infallande högsäsong torde däremot böra tillgodoses

genom dispens. Vad slutligen Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anfört

därom, att arbetstidsregleringen för självständig trädgårdsskötsel borde

gälla även trädgårdsskötsel i samband med jordbruk, torde icke böra föranleda

ändring i den vid denna lagstiftning i övrigt följda grundsatsen att

binäring bör följa reglerna för huvudnäringen.

Även i reservationens arbetstidsreglering för djurskötsel ligger tyngdpunkten

i bestämmelsen örn årsmaximum. Då reservanterna anse sig icke

kunna undgå att föreslå detta något högre än för andra arbetare, hava arbetarna

inom djurskötseln enligt deras förslag kompenserats med en kortare

arbetstid för dygn, 8 timmar mot 10 timmar för övriga arbetarkategorier.

Den i detta sammanhang föreslagna veckoarbetstiden, 56 timmar, innebär

däremot ingen begränsning utöver den som ligger i föreskriften örn längsta

dygnsarbetstid och .saknar självständig betydelse. Socialstyrelsen har i sitt

yttrande skisserat ett förslag, baserat på 10 timmars dygnsarbetstid samt en

något längre årsarbetstid än reservationens, 2 800 timmar. Det antvdes. att

för kontrollens skidl årsarbetstiden möjligen kunde uppdelas på kortare

perioder, exempelvis 4-veckorsperioder å 216 timmar. Från arbetarhåll har

föreslagits ändring i reservanternas förslag såtillvida, att de 240 limmar, var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

:n

med kreatur sskötarnas årsarbetstid överstege övriga arbetares, skulle anses

som övertid att uttagas å sön- och helgdagar; av sistnämnda dagar skulle

var tredje vara fri. — Samtliga dessa förslag torde i huvudsak drabbas av

vad förut sagts örn svårigheten alt genomföra bestämmelser om årsmaxima.

Arbetstidsregleringen torde jämväl för djurskötare böra anknytas till kortare

perioder, varvid, av liknande skäl som de vilka förut anförts i fråga örn

arbetstiden inom trädgårdsskötseln, torde kunna väljas tvåveckorsperioder.

Vid övervägande av å ena sidan behovet av en längre genomsnittsarbetstid

för djurskötseln än för annat jordbruksarbete och å andra sidan betydelsen

av en utjämning av skillnaden i arbetsförhållanden mellan nu ifrågavarande

och övriga arbetargrupper inom jordbruket bär jag ansett mig kunna förorda

en arbetstid för djurskötare å 108 timmar för en tid av två veckor, vilken

arbetstid motsvarar den i socialstyrelsens nyssnämnda förslag beräknade

arbetstiden för 4-veckorsperioder samt för övrigt överensstämmer med den

av mig för övriga jordbruksarbetare föreslagna arbetstiden under sommarhalvåret.

Vad angår djurskötares arbetstid för dygn, torde med hänsyn till

under utredningen yppade svårigheter att nedbringa densamma begränsningen

därvidlag icke sättas lägre än till 9 timmar. — Skulle en vanlig lantarbetare

tillfälligtvis användas uteslutande till djurskötsel kortare tid än två

veckor, torde det utan att särskilda bestämmelser härom meddelas framgå,

att veckoarbetstiden i sådant fall icke må överstiga hälften av den för två

veckor föreskrivna, d. v. s. 54 timmar. Även i ett dylikt fall får enligt förslaget

dygnsarbetstiden icke överstiga 9 timmar.

Arbetstidsbegränsningen för dygn har med undanlag för djurskötsel genomgående

föreslagits till 10 timmar. Mot förslagen i denna del har i allmänhet

ingen särskild invändning framställts; dock har gjorts gällande av

hushållningssällskapet i Jämtlands län, att tiden under sådd och skörd vore

otillräcklig, särskilt i Norrland, samt av länsstyrelsen och hushållningssällskapet

i Norrbottens län, att så vore fallet under jordbrukets korta arbetssäsong

i övre Norrland. Här berörda förhållanden torde dock icke böra föranleda

ändring i den generella regeln men hava i departementsförslaget

vunnit beaktande på det sätt, att i 10 § 2 mom. föreslagits befogenhet för

Konungen att meddela dispens beträffande viss del av landet, där lagens till - lämpning skulle medföra särskilda svårigheter.

Beträffande frågan örn överflyttning av arbetstid hänvisas till vad som

därom anförts under 5 §.

Vid förevarande paragraf hava åtskilliga yrkanden framställts i motionerna.

Beträffande arbete, sorn avses i 1 § under 1) har i motionerna 1:418

och II: 797 yrkats ändring i propositionens lagförslag i fråga örn arbetstidssummorna

per vecka till överensstämmelse med sakkunnigmajoritetens

förslag, d. v. s. respektive 46, 51 och 56 timmar. Vidare har med hänsyn

till det obestridliga behovet av längre arbetstid särskilt under tiden för

sådd och skörd föreslagits rätt för arbetsgivaren att under tolv veckor under

tiden april—september förlänga den ordinarie veckoarbetstiden med

högst 2 timmar eller således till 58 timmar. Det förslag till 4 §, som framlagts

i motionerna, upptager — med hänsyn till ali djurskötsel enligt mo
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

tionärernas mening icke bör underkastas lagens tillämpning — icke, såsom

fallet är med propositionens lagförslag, bestämmelser örn arbetstid för djurskötare.

Vidkommande trädgårdsskötsel har i motionerna 1:418 och 11:797 förordats

sakkunnigmajoritetens förslag, anpassat efter tvåveckorsperioder,

d. v. s. 106 timmar för två veckor i följd eller ock vad angår veckor, vilkas

första söckendag infaller under tiden april—september, 112 timmar, därest

arbetstiden under året i övrigt begränsas till högst 100 timmar för tva veckor

i följd.

I motionen 11:798 har yrkats, att 4 § 2 mom. måtte givas den avfattning,

att arbetstiden under april—september utsträckes till 112 timmar under

två veckor.

I motionen II: 800 har hemställts, att 4 § 2 mom. måtte ändras därhän, att

106 timmars arbetstid för två veckor i följd tillåtes i stället för 96 timmar,

som upptagits i propositionens förslag.

I fråga örn principerna för den tekniska anordningen av en arbetstidsreglering

för jordbruk och trädgårdsskötsel tillstyrker utskottet det förslag,

som framlagts i propositionen. Beträffande arbetstidens längd har utskottet,

på sätt ovan anförts, givit sin anslutning till de förslag, som föreligga

i motionerna 1:418 och 11:797. Veckoarbetstiden föreslås sålunda beträffande

jordbruk, dess binäringar och byggnadsarbete till respektive 46,

51 och 56 timmar under de olika tidsperioderna samt i fråga om trädgårdsskötsel

till 106 timmar för två veckor i följd eller ock vad angår veckor, vilkas

första söckendag infaller under tiden april—september, 112 timmar,

därest arbetstiden under året i övrigt begränsas till högst 100 timmar för

två veckor i följd. Dygnsarbetstiden föreslås liksom i propositionens förslag

till högst 10 timmar.

Med hänsyn till det obestridliga behovet av längre arbetstid särskilt under

tiden för sådd och skörd föreslår utskottet, i enlighet med yrkanden i

motionerna 1:418 och 11:797, rätt för arbetsgivaren att under högst tolv

veckor under tiden april—september utsträcka den ordinarie veckoarbetstiden

med 2 timmar eller således till 58 timmar.

Då utskottet avstyrkt, att djurskötsel inbegripes under lagen, följer härav,

att de bestämmelser örn arbetstid beträffande djurskötsel, som intagits i

propositionen, böra utgå ur lagen.

5 §•

I majoritetsförslagets 6 § 1 mom. har föreslagits en modifikation av veckoarbetstidens

angivna reglering såtillvida att arbetsgivare för veckor, vilkas

första söckendag infaller i februari eller mars, må under högst 3 perioder,

vardera omfattande 2 veckor, uttaga ytterligare 2V2 eller 5 timmar i veckan,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

33

under förutsättning att motsvarande förkortning av arbetstiden ägt rum under

de veckor, vilkas första söckendag infallit i november eller december

året förut. Det har föreslagits skyldighet för arbetsgivare, som ville begagna

den sålunda medgivna rätten, att senast den 1 november det år förkortningen

skulle äga rum på arbetsstället anslå ett arbetstidsschema, angivande tiden för

och omfattningen av arbetstidens förkortning respektive förlängning. — De

sakkunnigas skäl för nämnda förslag hava återgivits å sid. 80—81 i propositionen.

I reservation av herrar Andersson och Johansson har anförts, att en sådan

rätt till överflyttning av arbetstid icke vöre av behovet påkallad.

Vad som anförts i remissyttrandena beträffande nu ifrågavarande spörsmål

återfinnes å sid. 86—87 i propositionen.

I majoritetsförslagets 6 § 2 mom. och reservationens 9 § har föreslagits

befogenhet i två fall för arbetsrådet att meddela dispens från huvudreglernas

tillämpning; så skulle kunna ske i allmänhet, när det funnes av synnerliga

skäl påkallat, och eljest om det av uttalanden från arbetarorganisationer

eller annorledes framginge, att det stora flertalet arbetare, som skulle

beröras av undantaget, funne detsamma önskvärt och arbetstiden ej därigenom

bomme att oskäligt utsträckas.

Förslaget motsvarar två av de fem dispensreglerna i allmänna arbetstidslagen

(5 §), beträffande det förstnämnda, allmänna fallet dock med den olikheten,

att därför enligt nämnda lag erfordras, att eftergiften påkallas till

undvikande av allvarligt missförhållande. Allmänna arbetstidslagens tre övriga

dispensfall sakna direkta motsvarigheter i förslaget, nämligen eftergifterna

för arbete, som är beroende av årstid eller väderlek eller eljest av växlande

längd, för visst skiftarbete på söndagar samt för arbete, som fortgår under

kortare tid eller medför ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse.

De sakkunniga hava framhållit, att i förslaget den allmänna dispensregeln

givits större räckvidd än i allmänna arbetstidslagen av det skälet, att förslaget

icke upptoge några direkta motsvarigheter till allmänna arbetstidslagens

sistnämnda tre dispensfall. De sakkunniga holle före, att det numera

borde kunna överlämnas åt arbetsrådet att utan närmare anvisningar i lagtexten

bedöma, när sådant fall kunde anses föreligga, att eftergifter från

huvudreglerna borde komma i fråga, ävensom på vad sätt eftergifterna borde

gestaltas. Med den av de sakkunniga föreslagna formuleringen syntes det

icke finnas anledning antaga annat, än att bestämmelsen skulle komma till

varsam användning.

Arbetsrådet bar anmärkt, att dess möjlighet att meddela eftergift alltför

snävt begränsats genom föreskriften, att densamma skulle vara av synnerliga

skäl påkallad. Rådets motsvarande befogenhet enligt allmänna arbetstidslagen

vore betydligt mera vidsträckt. Eftergift borde kunna med
Bihang

lill riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 aud. Nr 52.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

delas »av särskilda skäl» eller »med hänsyn till särskilt förhållande», möjligen

därjämte, i likhet med vad i allmänna arbetstidslagen medgåves. i vissa

särskilda, närmare angivna fall.

Departementschefen har anfört:

Bestämmelsen om möjlighet att överflytta arbetstid har i yttrandena föreslagits

utvidgad att avse vissa andra årstider, inom vilka för olika trakter

eller arbetsområden liknande förskjutningar vore önskvärda. Arbetsrådets

majoritet avstyrker däremot bestämmelsen såsom alltför invecklad och svårtillämpad;

det behov, som därmed avsåges, borde enligt arbetsrådets mening

tillgodoses i form av dispens. — Till vad arbetsrådet sålunda anfört vill jag

ansluta mig, så mycket hellre som dispensförfarandet i allt fall torde böra tilllämpas

för tillgodoseende av andra önskemål örn förskjutning av arbetstid.

I det föregående har jag i åtskilliga fall med anledning av befarade tilllämpningssvårigheter

hänvisat till möjligheten att erhålla dispens. Sådan

hänvisning har skett vid behandling av spörsmålen om lagens tillämpning

med hänsyn till företagets storlek, om dess tillämpning å ackordsarbete, örn

modifikation av huvudreglerna med stöd av arbetstidsschema, örn arbetstiden

inom vissa binäringar till jordbruk eller byggnadsarbete, om särskilda säsongbestämmelser

för trädgårdsföretag, om dygnsarbetstiden i landsdelar

med kort jordbrukssäsong samt om rätt till överflyttning av arbetstid mellan

olika årstider. Redan härav framgår, att utformningen av den föreslagna

lagens dispensbestämmelser måste tillmätas en synnerligen stor betydelse. T

detta hänseende torde det få anses, att den dispensbeviljande myndigheten,

arbetsrådet, givits en vittgående befogenhet redan i de sakkunnigas förslag,

enligt vilket arbetstiden finge anordnas på annat sätt eller utsträckas längre

än enligt huvudregeln, då »synnerliga skäl» så påkallade. Emellertid har

arbetsrådet funnit den föreslagna befogenheten alltför begränsad och förordat,

att för dylik dispens borde krävas allenast »särskilda skäl» eller liknande.

I fråga örn dispens torde böra särskiljas å ena sidan de fall. där den

genomsnittliga arbetstiden enligt huvudregeln icke behöver överskridas utan

endast fördelas på annat sätt mellan årstider, veckor, dygn eller andra

perioder, och å andra sidan de fall, där ett överskridande av den genomsnittliga

arbetstiden påkallas. Vad förstnämnda fall angår, torde en mycket

vittgående regel kunna uppställas, varemot för sistnämnda fall sakkunnigförslagets

strängare krav synas böra upprätthållas. Det lärer nämligen stå i

god överensstämmelse med departementsförslagets förutnämnda huvudsyfte

om likställighet med industrien vad avser den genomsnittliga arbetstiden, att

strängare villkor för dispens uppställas först då fråga är örn överskridande

av denna lid, medan en annan fördelning av arbetstiden mellan olika perioder

må kunna tillåtas så snart skäl därtill förebringas. I enlighet härmed

hava i 1 och 2 mom. av departementsförslagets 5 § införts särskilda regler

för dessa fall. Då den fördelning av den ordinarie arbetstiden, som stadgas

i 4 §:s huvudregel, sker inom ramen av kalenderåret, har det förstnämnda

dispensfallet angivits så, att den ordinarie arbetstiden utan att förlängas,

för år räknat, fördelas på annat sätt än enligt huvudregeln. Tydligen kan

en sådan ändrad fördelning ske även inom en kortare tidrymd än ett år,

exempelvis under en anställning endast för sommarmånaderna, därest nämligen

de varandra kompenserande förändringarna alla infalla under den

ifrågavarande kortare tiden; genom en sådan åtgärd förlänges icke arbetstiden.

för år räknat. Det senare dispensfallet har följaktligen angivits som

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52. 35

det fall, då den ordinarie arbetstiden utsträckes längre, för år räknat, än

enligt huvudregeln.

I 3 mom. har upptagits i huvudsak oförändrad regeln örn undantag jämlikt

arbetarmajoritetens samtycke, mot vilken bestämmelse ingen erinran framställts

i yttrandena.

I motionerna 1:418 och 11:797 har föreslagits, att den av sakkunnigmajoriteten

tillstyrkta bestämmelsen örn rätt för arbetsgivare att under högst

tre perioder, vardera perioden omfattande två veckor, förlänga arbetstiden

under veckor, vilkas första söckendag infaller i februari eller mars, med

21/2 eller 5 timmar i veckan under förutsättning att motsvarande förkortning

av arbetstiden ägt rum under de veckor, vilkas första söckendag infallit

i november eller december året förut. (Skyldighet för arbetsgivare att i

viss ordning anslå arbetstidsschema med uppgifter örn nämnda överflyttning

av arbetstiden har däremot icke föreslagits i motionerna.) Bestämmelser

härom skulle införas som mom. 1 i 5 §.

I motionen har vidare föreslagits, att i 5 § måtte upptagas de bestämmelser,

som framlagts i 6 § 2 mom. av sakkunnigmajoritetens förslag.

Den av de sakkunnigas majoritet föreslagna rätten att överflytta arbetstid

från november—december till februari—mars har icke upptagits i

propositionen. Enligt utskottets mening föreligger emellertid med hänsyn

till de olikheter beträffande dagsljusets längd och arbetsuppgifternas

art, som förekomma mellan olika delar av landet, på flera håll ett särskilt

behov att vid vissa tider på året tillämpa en längre arbetstid än

den, som med fördel kan praktiseras på andra orter. Utskottet tillstyrker

därför, att i lagen införas bestämmelser örn rätt till sådan arbetstidsöverflytlning.

Beträffande möjligheterna till dispens i fråga örn ordinarie arbetstid, har.

såsom framgår av departementschefens anförande, i propositionen framlagts

förslag till en reglering, som skiljer sig från den av de sakkunniga föreslagna.

Enligt propositionens lagförslag äger arbetsrådet medgiva, att arbetstiden

utan att förlängas, för år räknat, må fördelas på annat sätt än i 4 §

angives »när skäl därtill äro», under det att medgivande till utsträckning

av den ordinarie arbetstiden längre, för år räknat, än i 4 § sägs, får medgivas

av arbetsrådet endast då sådant finnes vara »av synnerliga skäl

påkallat».

De sakkunnigas förslag samt motionerna 1:418 och 11:797 innehålla

den allmänna dispensregeln, att arbetstiden får anordnas på annat sätt

eller utsträckas längre, för år räknat, än i 4 § sägs, endast där det befinnes

vara »av synnerliga skäl påkallat».

Utskottet finner ej skäl förebragta, som böra föranleda till ett frånträdande

av de sakkunnigas förslag. Utskottet får därför tillstyrka, att den i

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

motionen 1:418 och 11:797 föreslagna lagtexten måtte, dock med viss

mindre fonnell jämkning, antagas av riksdagen.

Beträffande 3 mom. i propositionens lagförslag har utskottet intet att

erinra.

6 §•

6 § 1 mom. i propositionens förslag innehåller bestämmelser örn s. k.

nödfallsarbete. Stadgandet har avfattats i nära överensstämmelse med allmänna

arbetstidslagen.

I 6 § 2 mom. i samma förslag givas särskilda regler örn nödfallsarbete vid

djurskötsel. Bestämmelser härom hava föreslagits i herrar Anderssons och

Johanssons reservation.

Departementschefen har anfört:

Arbete som utom den ordinarie arbetstiden vållas av födelser eller sjukdomsfall

bland boskapen torde icke, på sätt i reservationen föreslagits, böra

betraktas som ett arbete, vilket i princip är undantaget från lagens tillämpningsområde.

Det syfte reservanterna velat vinna synes kunna uppnås på

det sätt att arbetet anses som nödfallsarbete, varmed det närmast torde

kunna jämföras. Enär arbetet ifråga enligt sin natur i regel torde vara av

kortare varaktighet synes någon särskild bestämmelse i detta hänseende icke

vara erforderlig. Däremot bör stadgandet avse utom födelser och sjukdomsfall

även olycksfall. Vidare har uttrycket »bland boskapen» ersatts med

»bland djuren».

Såsom arbetsrådet anmärkt bör givetvis anmälan eller ansökan till rådet

icke erfordras i detta fall. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande övertid

icke skall inräknas i någon viss mängd tillåten övertid eller dylikt, torde

med hänsyn till önskemålet att journalföringen inskränkes till vad som är

oundgängligen nödvändigt anteckning i journal om sådant övertidsarbete

icke heller böra föreskrivas.

I motionerna I: 418 och II: 797 har — med hänsyn därtill att djurskötsel

icke enligt motionärernas förslag skall falla under lagens tillämpning —

yrkats att mom. 2 i propositionens förslag måtte utgå.

Dä enligt utskottets förslag lagen icke skall äga tillämpning beträffande

djurskötsel, får utskottet föreslå, att 2 mom. i det uti propositionen framlagda

lagförslaget måtte utgå.

7 §■

I 7 § hava bestämmelser meddelats rörande annat övertidsarbete än

nödfallsarbete, därav i 1 mom örn förberedelse- och avslutningsarbeten

och liknande, i 2 mom. örn övertidsarbete i allmänhet samt i 3 mom. örn

arbetsgivares och arbetstagares inbördes förpliktelser i avseende å övertidsarbete.

Bedogörelse för de sakkunnigas förslag i nu förevarande hänseende samt

för innehållet i remissyttrandena på denna punkt har lämnats å sid. 95—97

i propositionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

37

I allmänna arbetstidslagens 7 § 1 mom. återfinnas bestämmelser rörande

förberedelse och avslutningsarbeten, som i huvudsak motsvara de i 1 mom.

av 7 g i förevarande lagförslag upptagna.

Såsom hänförliga till sådana arbeten har arbetsrådet vid tillämpningen av

allmänna arbetstidslagen ansett åtskilliga periodiskt — i allmänhet varje

dag eller varje vecka — återkommande arbeten, som föregå eller efterfölja

det egentliga driftsarbetet, och som utföras av arbetare, tillhörande den i

driftsarbetet deltagande personalen.

Frågan huruvida ett visst arbete är av den art, att den avsedda övertiden

— för vars utnyttjande något särskilt tillstånd icke erfordras — får tagas

i anspråk, är mången gång svår att avgöra. Arbetsrådets utlåtande rörande

dylika frågor har därför påkallats i ett stort antal fall.

Beträffande 2 mom. må omnämnas, att arbetsrådet förordat, att den

period av 12 månader, under vilken 200 timmar övertid finge uttagas, fixerades

att börja å viss bestämd dag, exempelvis den 1 november. I annat

fall måste tillses, att denna gräns icke överskredes under någon tolvmånadersperiod

(januari—december, februari—januari o. s. v.).

Departementschefen har anfört:

Mot de sakkunnigas förslag hava i yttrandena riktats anmärkningar i

de två hänseenden, där förslaget avviker från allmänna arbetstidslagen,

nämligen dels beträffande vakt-, vattnings- eller andra underhållsarbeten

vid trädgårdsskötsel, som måste utföras utom den vanliga arbetstiden, och

dels under vilken period medgiven övertid örn 200 timmar finge uttagas.

Därjämte hava i yttrandena förekommit vissa uttalanden om förslagets

tredje moment.

Beträffande de nämnda arbetena inom trädgårdsskötseln har i yttrandena

framhållits, att desamma i stor utsträckning hörde till det ordinarie arbetet

inom näringen och icke kunde jämföras med förberedelse- eller avslutningsarbeten.

Vad sålunda anförts torde emellertid hava övervägande formell

innebörd. Arbeten av dessa slag kunna otvivelaktigt »för driftens oliindrade

gång» behöva utföras under avbrott i den sedvanliga arbetstiden —

framförallt längre sådana, såsom över söndagar — och därvid hava en

betydelse, jämförlig med förberedelsearbetens. Icke heller den omständigheten

att samina slags arbeten förekomma jämväl under vanlig arbetstid

utgör i och för sig något skäl mot att desamma inbegripas under övertidsfall.

Då eljest ingen erinran riktats mot bestämmelsen, har densamma upptagits

i departementsförslaget.

Den i de sakkunnigas motivering samt i arbetsrådets yttrande berörda

frågan huruvida vissa till djurskötsel hörande arbeten borde hänföras till

förberedelsearbeten i lagens mening torde böra överlämnas till rättstilllämpningen.

I anledning av den anmärkning, som riktats mot förslagets utformning av

bestämmelserna örn 200 timmars övertid, lia desamma jämkats till nära

överensstämmelse med allmänna arbetstidslagen, enlig! vilken rätten att

uttaga denna mängd övertid knutits till kalenderår. Därmed är visserligen

förknippad den olägenheten, att ifrågavarande period icke i princip allsinius

till arbetarens anställningstid, men en tillfredsställande anordning av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

dylikt slag synes vara svår att åstadkomma. Då emellertid olikformigheten

i detta hänseende i stort sett torde bestå dari, att anställningsåret oftast tager

sin början redan omkring den 1 november, men det å andra sidan icke är

sannolikt, att övertid i allmänhet kommer att uttagas i större omfattning

under kalenderårets sista månader, torde det vara berättigat antaga, att

denna oöverensstämmelse icke kommer att medföra några olägenheter.

Beträffande vad i yttrandena förekommit i anslutning till den i förslagets

tredje moment intagna, jämväl i allmänna arbetstidslagen förekommande bestämmelsen,

att för arbetares skyldighet att utföra övertidsarbete gällde vad

därom kunde anses vara överenskommet med arbetsgivaren, må här endast

framhållas, att detta stadgande närmast har karaktären av ett förtydligande

och en erinran. Genom detsamma erinras om att arbetaren icke genom lagens

regler om övertidsarbete förpliktats att prestera sådant arbete, utan att det

på andra grunder måste avgöras, i vad mån skyldighet därtill föreligger. Då

vad sålunda utsagts lärer gälla oavsett stadgandets förekomst i lagen, torde

dess upplagande i lantarbetstidslagen lika väl som i allmänna arbetstidslagen

knappast böra giva anledning till särskilda olägenheter.

I motionerna I: 418 och II: 797 har föreslagits en lydelse av 7 §, som

beträffande 1 och 3 mom. överensstämmer med propositionsförslagets. Beträffande

2 mom. har föreslagits följande, från propositionsförslaget i viss

mån avvikande lydelse:

Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 1 mom. av denna paragraf

eller i 6 §, med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda

arbetare till arbete utöver den allmänna arbetstiden enligt § 4 eller förändrad

ordinarie arbetstid enligt § 5, vare därtill berättigad för högst 48

timmar under loppet av fyra veckor och 200 timmar under en tidrymd av

tolv månader i följd.

Beträffande den föreslagna lydelsen av 1 mom. har utskottet intet att

erinra.

Under ärendets beredning hava olika meningar gjort sig gällande angående

spörsmålet, huruvida sådana vid jordbruksarbetet förekommande göromål

som dels rykt av hästar, rengöring av spiltor och boxar, inhämtande av

hästar från betesgång och dylikt, dels ock rengöring eller annat iordningställande

av maskiner och liknande arbeten skola antingen inräknas i den

ordinarie arbetstiden eller falla helt utanför lagen eller vara att hänföra till

sådant övertidsarbete, varom bestämmelser givas i 7 § 1 mom. Utskottet

håller för sin del före, att sådana arbeten, i den mån de icke äro hänförliga

till djurskötsel och till följd därav komma utanför lagens tillämpningsområde,

skola anses utgöra förberedelse- eller avslutningsarbeten, beträffande

vilka 7 § 1 mom. skall äga tillämpning.

I fråga om 2 mom. tillstyrker utskottet i huvudsak den i propositionen

föreslagna lagtexten. Med hänsyn därtill att anställningsåret vid jordbruket

oftast tager sin början redan omkring den 1 november, anser sig utskottet

emellertid icke böra förorda den av departementschefen företagna ändringen

av de sakkunnigas förslag, som består däri, att de 200 övertidstimmarna an
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

39

givits skola uttagas under loppet av ett kalenderår i stället för, såsom de

sakkunniga föreslagit, under en tidrymd av tolv månader i följd. På sätt

arbetsrådet anfört blir det, med den lydelse stadgandet enligt utskottets för

slag erhåller, nödvändigt för arbetsgivaren att tillse, att den uttagna över

tiden icke under någon tolvmånadersperiod (januari—december, februarijanuari

o. s. v.) överstiger den föreskrivna gränsen av 200 timmar.

Beträffande den lydelse av 3 mom. som föreslagits i propositionen, har

utskottet intet att erinra.

8 §•

8 § innehåller bestämmelser om övertidsjournal.

Redogörelse för innehållet i sakkunnigförslaget härutinnan samt i de däröver

avgivna yttrandena har lämnats å sid. 98—99 i propositionen.

Bestämmelserna hava i propositionens förslag utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med allmänna arbetstidslagens motsvarande stadgande.

Endast på en punkt har avvikelse gjorts, nämligen härutinnan, att det föreskrivits,

att arbetarna skola tillerkännas rätt att på anfordran erhålla del av

övertidsjournalen såvitt envar av dem rörer icke blott genom utsedd representant

utan även envar personligen.

Förslag till ändring beträffande förevarande paragraf har icke framställts

i motionerna.

Med hänsyn därtill att arbetsförhållandena vid jordbruket äro i viss mån

olika de, som råda vid industrien, anser utskottet det lämpligt, att envar arbetare

äger rätt att själv erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom rörer.

Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill det i propositionen framlagda förslaget

till lydelse av förevarande paragraf med allenast den formella jämkning,

som betingas av ändring i 6 §.

9 och 10 §§.

Dessa paragrafer hava i propositionen behandlats å sid. 100—103. 117—

118 samt 119.

Motionerna innehålla icke ändringsförslag härutinnan.

Utskottet finner ej anledning till erinran i fråga om dessa paragrafer.

11 §■

1 sakkunnigförslagets 10 § har i överensstämmelse med vad allmänna arbetstidslagen

därom innehåller (11 § 1 mom.) föreslagits, att tillsynen å lantarbetstidslagens

efterlevnad skulle utövas av yrkesinspektionens befattningshavare,

därvid i tillämpliga delar skulle gälla vad som finnes stadgat rörande

tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetarskydd.

Vad remissyttrandena innehålla rörande nu ifrågavarande spörsmål har

återgivits å sid. 103—104 i propositionen.

Utskottet.

Utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

Utskottet.

Departementschefen Ilar anfört, bland annat:

Socialstyrelsen har i sitt yttrande över sakkunnigförslaget vissa uttalanden

rörande inspektionsverksamhetens anordning. Det synes som örn styrelsen

därmed avser, att tillsynen å lantarbetstidslagen principiellt skall åvila yrkesinspektionen

men att det å andra sidan vore ofrånkomligt, att när yrkesinspektionen

såsom här föresloges tillfördes nya arbetsuppgifter vid sidan av sin

mest maktpåliggande uppgift, arbetarskyddet, genomförandet av de nytillkomna

åliggandena måste anpassas efter den planläggning, som i 25 § arbetarskyddslagen

stadgas för inspektionens nyssnämnda huvuduppgift. Med

den gemensamma organisation vi äga för övervakande av gällande regler för

arbetarskydd och arbetstid, lärer det icke kunna undvikas, att de företag,

som i fråga om risk för olycksfall eller ohälsa påkalla ringare intresse från

inspektionens sida, komma i efterhand även vad angår kontrollerandet av arbetstidsreglers

iakttagande. Då socialstyrelsens förutnämnda uttalande allenast

torde avse ett fullföljande även under en blivande lantarbetstidslags

giltighetstid av en sådan planläggning av yrkesinspektionens arbete med stöd

av 25 § arbetarskyddslagen, som här angivits, torde för närvarande intet vara

att invända däremot.

Med hänsyn till den här berörda differentieringen av yrkesinspektionens

arbetsfält ävensom till omfattningen av den föreslagna lagens tillämpningsområde

torde emellertid böra för tillsynen anlitas jämväl de i arbetarskyddslagen

omförmälda kommunala tillsvnsorganen, d. v. s. hälsovårdsnämnderna.

På sätt socialstyrelsen föreslagit och i analogi med vad som skett i instruktionen

för yrkesinspektionen den 18 december 1931 (nr 423) synes som gemensam

beteckning för de olika tillsvnsorganen kunna användas termen ?> yrkesinspektionen».

I enlighet härmed har departementsförslaget utformats på

denna punkt.

Ändringsförslag hava icke framställts i motionerna.

Enär lantarbetstidslagens tillämpningsområde genom de ändringar i lagen,

som föreslagits av utskottet, skulle komma att inskränkas till att omfatta endast

de större företagen, synes det utskottet icke erforderligt, att för tillsynen

å lagens efterlevnad anlitas jämväl de i arbetarskyddslagen omförmälda kommunala

tillsynsorganen, d. v. s. hälsovårdsnämnderna. Utskottet får därför

tillstyrka, att i bestämmelserna angående tillsyn å efterlevnaden av lagen

föreskrives, att tillsynen skall utövas av yrkesinspektionens befattningshavare.

12-16 §§.

12—16 §§ hava i propositionen behandlats å sid. 106—108. Ändringsförslag

beträffande desamma hava icke framställts i motionerna.

Vid granskning av 12—16 §§ har utskottet icke funnit anledning till

erinran. En formell ändring erfordras dock i 13 §.

Lagens ikraftträdande och giltighetstid.

Dessa spörsmål hava behandlats i propositionen å sid. 108- 110.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

41

Utskottet tinner det lämpligt att lantarbetstidslagen, på sätt i propositionen utskottet.

föreslagits, gives provisorisk karaktär med en giltighetstid av tre år. Mot utformningen

av bestämmelserna rörande lagens ikraftträdande och giltighetstid

har utskottet intet att erinra.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition

samt motionerna I: 418, II: 797, II: 798 och II: 800, med förklarande

att det i propositionen framlagda förslaget till lantarbetstidslag

icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte

för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lanta r betstidslag.

Härigenom förordnas som följer:

Om lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt å

byggnadsarbete för jordbruk eller sådan

dess binäring som nu nämnts,

allt för såvitt i rörelsen till arbete för

arbetsgivares räkning i regel användas

minst tre arbetare, häri icke inräknad

arbetare som användes till

arbete vilket avses under a)—d) här

nedan,

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom

självständigt företag, för såvitt i

rörelsen till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användes minst en

arbetare enligt samma beräkning.

Från lagens tillämpning undantagas:
-

1 §•

Denna lag äger tillämpning:

1) å jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, samt å

byggnadsarbete för jordbruk eller sådan

dess binäring som nu nämnts,

allt för såvitt i rörelsen till arbete för

arbetsgivares räkning i regel användas

flera än fyra arbetare, häri icke

inräknad arbetare som användes till

arbete vilket avses under a)—d) här

nedan, varemot hänsyn i här berört

hänseende skall tagas till arbetare,

som uteslutande eller huvudsakligen

användes till arbete med djurskötsel,

2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom

självständigt företag, för såvitt i

rörelsen till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas flera än fyra

arbetare enligt samma beräkning.

Från lagens tillämpning undantagas:
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

a) arbete som utföres under sådana

förhållanden att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka

över dess anordnande;

b) arbete med skötsel och upptagning

av rotfrukter, dikning samt

skogsarbete, i den mån dessa arbeten

utföras mot ackordsersättning av arbetare

som icke är fast anställd i rörelsen;
c)

husligt arbete;

d) arbete som bedrives av staten.

(Utskottets förslag.)

a) arbete som utföres under sådana

förhållanden att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka

över dess anordnande;

b) arbete med skötsel och upptagning

av rotfrukter, dikning samt

skogsarbete, i den mån dessa arbeten

utföras mot ackordsersättning;

c) husligt arbete;

d) arbete som bedrives av staten;

e) arbete som innefattar djurskötsel.

2 §■

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av

arbetsgivarens familj; samt ej heller

lantbruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

bokhållare eller annat kontorsbiträde.

3 §•

3 §•

På begäran av domstol, allmän

åklagare, yrkesinspektör eller den

vars rätt därav beröres åligger det

arbetsrådet att avgöra, huruvida visst

arbete är att hänföra till sådant varå

denna lag äger tillämpning, huruvida

viss arbetstagare är att enligt lagen

räkna såsom arbetare eller huruvida

arbetare, som sgsselsättes med djurskötsel,

skall, jämlikt vad i 1 § under

1) stadgas, inräknas i det antal arbetare,

som där sägs.

Är mål som handlägges vid domstol beroende av fråga varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses har

arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller

den vars rätt av frågan beröres avgiva utlåtande.

På begäran av domstol, allmän

åklagare, yrkesinspektör eller den

vars rätt därav beröres åligger det arbetsrådet

att avgöra, huruvida visst

arbete är att hänföra till sådant varå

denna lag äger tillämpning eller huruvida

viss arbetstagare är att enligt

lagen räkna såsom arbetare.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om ordinarie arbetstid.

4 §•

1 mom. I arbete som avses i 1 §

under 1) må arbetsgivare icke använda

arbetare till arbete under längre

tid, raster oräknade, än för dygn

10 timmar samt för vecka,

örn första söckendagen i veckan infaller

i januari, februari eller december,

41 timmar,

örn första söckendagen i veckan

infaller i mars, oktober eller november,

46 timmar och

om första söckendagen i veckan infaller

under tiden april—september,

54 timmar ;

dock må, när arbetare användes

uteslutande till djurskötsel, arbetstiden

icke överstiga för dygn 9 timmar

samt för två veckor i följd 108

timmar.

2 mom. I arbete som avses i 1 §

under 2) må arbetsgivare icke använda

arbetare till arbete under längre

tid, raster oräknade, än för dygn 10

timmar samt för två veckor i följd

96 timmar eller ock vad angår veckor,

vilkas första söckendag infaller

under tiden april—september, 106

timmar, därest arbetstiden under året

i övrigt begränsas till högst 86 timmar

för två veckor i följd.

5 §•

1 mom. Arbetsrådet må, når skäl

därtill äro, medgiva att den i 4 § angivna

arbetstiden utan att förlängas,

för år räknat, fördelas pä annat sätt

än i nämnda paragraf sägs.

4 §•

1 mom. I arbete som avses i 1 §

under 1) må arbetsgivare icke använda

arbetare till arbete under längre

tid, raster oräknade, än för dygn

10 timmar samt för vecka,

om första söckendagen i veckan

infaller i januari, februari eller december,

46 timmar,

örn första söckendagen i veckan

infaller i mars, oktober eller november,

51 timmar och

örn första söckendagen i veckan

infaller under tiden april—september,

56 timmar;

dock må beträffande högst tolv sådana

veckor, som sist nämnts, veckoarbetstiden

utsträckas till 58 timmar.

2 mom. I arbete som avses i 1 §

under 2) må arbetsgivare icke använda

arbetare till arbete under längre

tid, raster oräknade, än för dygn

10 timmar samt för två veckor i följd

106 timmar eller ock vad angår veckor,

vilkas första söckendag infaller

under tiden april—september, 112

timmar, därest arbetstiden under året

i övrigt begränsas till högst 100 timmar

för två veckor i följd.

5 §•

1 mom. Därest den längsta arbetstid,

som jämlikt 4 §1 mom. eller endera

bestämmelsen i 2 mom. av samma paragraf

må uttagas under veckor, vilkas

första söckendag infaller i februari eller

mars, å någon ort eller i något före
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2 mom. Finnes i visst fall av synnerliga

skäl påkallat att arbetstiden

utsträckes längre, för år räknat, än i

4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande

därtill.

3 mom. Undantag från de i 4 §

angivna begränsningarna må ock av

arbetsrådet medgivas, då det av uttalande

av arbetarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes

framgår att det stora flertalet

av de arbetare som skulle beröras

av undantaget finner detsamma

önskvärt och arbetstiden ej därigenom

kommer att oskäligt utsträckas.

(Utskottets förslag.)

tag skulle finnas icke vara tillfyllest,

må arbetsgivare under högst tre perioder,

vardera perioden omfattande

två veckor, förlänga denna arbetstid

med 21/2 eller 5 timmar i vecken under

förutsättning att motsvarande

förkortning av arbetstiden ägt rum

under de veckor, vilkas första söckendag

infallit i november eller december

året förut.

2 mom. Finnes i annat fall av synnerliga

skäl påkallat att arbetstiden

anordnas på annat sätt eller utsträckes

längre, för år räknat, än i 4 §

sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande

därtill.

3 mom. Undantag från de i 4 §

angivna begränsningarna må ock av

arbetsrådet medgivas, då det av uttalande

av arbetarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes

framgår att det stora flertalet

av de arbetare som .skulle beröras

av undantaget finner detsamma

önskvärt och arbetstiden ej därigenom

kommer att oskäligt utsträckas.

Om arbete utöver ordinarie arbetstid (arbete å övertid).

6 §•

1 mom. Har natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet

som ej kunnat förutses vållat avbrott

i ett företags drift eller ock medfört

överhängande fara för sådant avbrott

eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är

nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete å övertid.

Örn sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i ett

företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott

eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är

nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete å övertid.

Om sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande Nr 52.

45

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

åligger det arbetsgivaren att senast åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra inom två dygn från dess början göra

anmälan till arbetsrådet. anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att

ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan varom här är sagt må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

2 mom. Arbetare må utan sådan

anmälan eller ansökan som i 1 mom.

sägs användas till arbete å Övertid,

som föranledes av födelser, sjukdomsfall

eller olycksfall bland djuren.

7 §•

1 mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-

eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna arbetstiden

eller såvitt angår trädgårdsskötsel att vakt-, vattnings- eller andra

underhållsarbeten eljest utföras utom den allmänna arbetstiden, må nödigt

antal arbetare därtill användas å övertid under högst 7 timmar i veckan.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall än som avses i 6 § med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat

av använda arbetare till arbete å

övertid, vare därtill berättigad för

högst 48 timmar under loppet av

fyra veckor och 200 timmar under

loppet av ett kalenderår.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall än som avses i 6 § med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat

att använda arbetare till arbete å

övertid, vare därtill berättigad för

högst 48 timmar under loppet av

fyra veckor och 200 timmar under

en tidrymd av tolv månader i följd.

3 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete som avses i

denna paragraf gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,

men åligger det arbetsgivaren att tillse att icke arbetaren genom

användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.

8

Rörande arbetares användande till

arbete å övertid enligt 6 § 1 mom.

eller 7 § åligger det arbetsgivaren att

senast den första söckendagen i näst

därpå följande kalendervecka eller,

§•

Rörande arbetares användande till

arbete å övertid enligt 0 eller 7 § åligger

det arbetsgivaren att senast den

första söckendagen i näst därpå följande

kalendervecka eller, därest då

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

därest då icke kan avgöras huruvida

arbetstiden är att hänföra till sådan

som avses i nämnda lagrum, så snart

sådant kan bedömas, göra anteckning

i särskild journal, upprättad enligt

formulär som fastställes av arbetsrådet.

Nämnda myndighet äger

dock föreskriva att anteckning örn

arbete å övertid får verkställas å annan

tid och på annat sätt än nu an-.

givits. I fråga om sådant arbete å

övertid som avses i 7 § 1 mom. är

arbetsgivaren icke pliktig att göra

dylik anteckning, där övertiden finnes

behörigen upptagen å arbetstidsschema,

anslaget å arbetsstället och

angivande tiden för det dagliga arbetets

början och slut.

(Utskottets förslag.)

icke kan avgöras huruvida arbetstiden

är att hänföra till sådan som avses i

nämnda lagrum, så snart sådant kan

bedömas, göra anteckning i särskild

journal, upprättad enligt formulär

som fastställes av arbetsrådet. Nämnda

myndighet äger dock föreskriva

att anteckning om arbete å övertid

får verkställas å annan tid och på

annat sätt än nu angivits. I fråga om

sådant arbete å övertid som avses i

7 § 1 mom. är arbetsgivaren icke

pliktig att göra dylik anteckning, där

övertiden finnes behörigen upptagen

å arbetstidsschema, anslaget å arbetsstället

och angivande tiden för det

dagliga arbetets början och slut.

Arbetare åge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran

erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom rörer.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 §

1 mom. skall biläggas journal eller

annan handling, däri anteckning enligt

första stycket skall göras, och

skall journalen eller handlingen jämte

bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande

journalen eller handlingen

från den tid då sista anteckningen

gjordes däri och beträffande beslutet

från detsammas datum.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 §

skall biläggas journal eller annan

handling, däri anteckning enligt första

stycket skall göras, och skall

journalen eller handlingen jämte bilagda

beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande

journalen eller handlingen från

den tid då sista anteckningen gjordes

däri och beträffande beslutet från

detsammas datum.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende som avses i

denna lag skola med jordbruksförhållanden förtrogna ledamöter utses av

Konungen för viss tid. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av

de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i

arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter som utsetts efter förslag av arbets
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

47

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

givarsammanslutningar; en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av

landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en

av dess ledamöter som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar. För

var och en av de sålunda utsedda ledamöterna skola i enahanda ordning utses

minst två suppleanter av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena

inom trädgårdsskötseln. Vid arbetsrådets behandling av ärende som avses i

denna lag skola, med iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930

om arbetstidens begränsning stadgas, närvara båda de ledamöter vilka utsetts

i här nämnd ordning eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna

i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.

10 §.

1 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde som i denna lag avses, ense örn viss eftergift som i 5 §

sägs, må Konungen på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande

förordna att eftergiften må inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.

2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter

inom viss del av riket eller ock sådana svårigheter för visst arbete eller

företag att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen på

framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

11 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag utövas av yrkesinspektionen. Därvid

skall i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad som finnes stadgat

rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen

den 29 juni 1912 örn arbetarskydd.

11 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna

lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare.

Därvid skall i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat rörande tillsyn

å efterlevnaden av lagen den 29

juni 1912 örn arbetarskydd.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med

dagsböter. Var arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen

till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den som under tid då han är ställd under åtal för förseelse varom i denna

paragraf förmäles fortsätter samma förseelse skall, när han varder därtill

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits

fällas till det ansvar som är bestämt för sådan förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet som föreskrives

i 6 § 1 mom. eller att iakttaga

vad enligt 8 § åligger honom,

straffes med dagsböter.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet som föreskrives

i 6 § eller att iakttaga vad

enligt 8 § åligger honom, straffes

med dagsböter.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning

som avses i 8 §, straffes med dagsböter ej under fem.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol där särskild sådan är inrättad

men eljest hos poliskammare eller där sådan ej finnes vid allmän

domstol.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

15 §.

Beträffande verksamhet som bedrives av kommun eller hushållningssällskap

skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndare.

Lag samma vare där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit

viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.

16 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande

av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och verksamhet

den 1 juli 1936 och i övrigt den 1 november 1936 samt gäller till och

med den 31 oktober 1939. Beträffande sådan under tiden för lagens giltighet

begången förseelse som avses i 12 eller 13 § skall dock vad i lagen är stadgat

fortfara att gälla efter sistnämnda dag.

B. att motionerna I: 418, II: 797, II: 798 och II: 800, i den

mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet under A.

hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd;

samt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

49

C. att motionerna 1:419, 11:799 och 11:801 icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

''Stockholm den 27 maj 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Hansson, Gustaf

Tamm, Sam Larsson, P. Sandström, Norman och Karl Bodin*;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Olovson i Västerås, Sandström

i Sollefteå, Molander, Gardell i Gahns, Hermansson och Thorell*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) beträffande utlåtandet i dess helhet:

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Norman, Hage, Olovson i Västerås,

Molander och Hermansson, vilka anfört:

De ändringar i Kungl. Maj:ts förslag till lantarbetstidslag, som utskottet

funnit sig böra företaga, kunna vi icke godtaga. Om en lagstiftning på ifrågavarande

område skall fylla den för lagstiftningen angivna uppgiften, bör

densamma äga tillämpning på en väsentlig del av de arbetare, som äro

sysselsatta inom jordbruket och trädgårdsskötseln. Här föreliggande förslag

till lantarbetstidslag har emellertid av utskottet i vissa betydelsefulla delar

givits ett sådant innehåll, att flertalet arbetare inom jordbruket och trädgårdsskötseln

skulle komma att ställas utanför lagens tillämpningsområde,

varigenom syftet med lagen endast i ringa mån skulle komma att uppnås.

De skäl, som utskottet anfört för ifrågavarande avvikelser från Kungl. Maj:ts

förslag, kunna vi icke finna övertygande. Enligt vår mening är Kungl.

Maj:ts förslag till lag väl avvägt och tar nödig hänsyn till de under olika

tider skiftande arbetsförhållandena inom jordbruket och trädgårdsskötseln.

Beträffande lagens tillämpningsområde innebär Kungl. Maj:ts förslag, att

lagen skall äga tillämpning å jordbruk, vid vilka i regel användas minst

tre arbetare, samt å trädgårdsskötsel för såvitt i rörelsen användes minst

en arbetare. Enligt utskottets förslag skall lagen äga tillämpning beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 52. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

jordbruket endast om i regel flera än fyra (minst fem) arbetare användas,

varjämte från lagens tillämpning skall undantagas arbete som innefattar

djurskötsel, och beträffande trädgårdsskötsel endast för såvitt i rörelsen i

regel användas flera än fyra (minst fem) arbetare.

Med den av utskottet sålunda föreslagna begränsningen av lagens tilllämpningsområde

skulle lagen sannolikt icke komma att omfatta ens en

fjärdedel av samtliga vid jordbruket varaktigt anställda lönearbetare. Det

förhåller sig nämligen icke så, att gårdar örn 50 hektar i regel sysselsätta

flera än fyra arbetare. Säkert torde vara, att flertalet gårdar av denna storleksordning

och till och med väsentligt större sysselsätta mindre antal

arbetare än fem och följaktligen skulle komma att falla utanför lagens tilllämpningsområde.

Beaklar man jordegendomarnas storlek i olika delar

av landet, så finner man, att en lag i överensstämmelse med utskottets förslag

skulle bliva en lag endast för storgods, vissa bruksegendomar i mellersta

delarna av landet och ett begränsat antal större gårdar här och där. Det

kan enligt vår mening icke vara rimligt eller rättvist, att vid lagstiftning

örn lantarbetstiden utestänga från lagens tillämpningsområde drygt tre

fjärdedelar av landets lantarbetare, vilka ju alla äro i lika behov av arbetstidens

reglering. Vad som här blivit sagt beträffande tillämpningsområdet

i fråga om jordbruket gäller i stort sett även beträffande trädgårdsskötseln.

På flertalet trädgårdsarbetare skulle lagen icke komma att äga tillämpning.

Då vi finna en sådan begränsning av lagens tillämpningsområde, som utskottet

föreslagit, ägnad att i hög grad förringa värdet av lagstiftningen,

tillstyrka vi Kungl. Majlis förslag i denna del.

Utskottet har beträffande såväl jordbruket som trädgårdsskötseln föreslagit

väsentligt längre ordinarie arbetstid än vad Kungl. Maj:ts förslag upptager.

Härutinnan hänvisa vi till den jämförande lagtexten i utskottets utlåtande.

Det lärer icke med fog kunna sägas, att en arbetstid av sådan omfattning,

som utskottet föreslagit, skulle innebära att jordbrukets arbetare bleve likställda

med de arbetaregrupper, på vilka den allmänna arbetstidslagen äger

tillämpning. Visst torde det väl beträffande vissa slag av arbeten under

gynnsamma väderleksförhållanden kunna sägas, att kompensation för den

längre arbetstiden i någon mån vinnes därigenom att arbetet får utföras

ute i det fria. Men det kan med lika stor styrka sägas, att vissa slag av

arbeten vid jordbruket under ogynnsamma väderleksförhållanden äro minst

lika pressande som arbetet inom industriella företag. Det ena torde här

kunna uppväga det andra, varför det icke finns någon anledning att fast*

ställa väsentligt längre genomsnittlig arbetstid för lantarbetare än för andra

arbetare utanför de mera hälsofarliga yrkena. Under hänvisning till vad

departementschefen anfört med avseende på den ordinarie arbetstidens längd

tillstyrka vi även i denna del bifall till Kungl. Majlis förslag.

Då vi sålunda icke kunnat godtaga de av utskottet föreslagna ändringarna

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

i Kungl. Majits förslag i här berörda delar, följer därav att vi icke heller

godtagit utskottets motivering. Enär vi ansluta oss till Kungl. Maj:ts förslag

beträffande tillämpningsområde (1—3 §§) och den ordinarie arbetstiden

(4 och 5 §§), tillstyrka vi också bifall till 6 och 7 §§ i detta förslag. Av

samma skäl finna vi, att tillsynen å efterlevnaden av lagen bör utövas av

yrkesinspektionen och tillstyrka därför bifall till 11 § i Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag till lag sammanfaller i övriga delar helt nied Kungl.

Majits förslag. Mot förslaget i dessa delar ha vi ingenting att erinra.

Vi finna alltså, att Kungl. Majits förslag till lantarbetstidslag bör antagas

i oförändrat skick och få för den skull hemställa,

A. att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

samt

B. att motionerna 1:418, 1:419, 11:797, 11:798, 11:799,

11:800 och 11:801 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

2) beträffande utskottets yttrande i fråga om 1 §, undantaget under c)

[sid. 24]:

av herr Gardell i Gahns.

3) beträffande 8 §:

av herr Gardell i Calms, som yrkat:

A. att utskottets yttrande i fråga örn 8 § [sid. 39] bort hava följande

lydelse:

»Med hänsyn därtill att arbetsförhållandena vid jordbruket äro i viss mån

olika de, som råda vid industrien, anser utskottet det lämpligt, att envar

arbetare äger rätt alt själv erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom

rörer.

I paragrafen föreskrives, att denna journal skall förvaras minst tre år.

Däremot finnes ej föreskrivet, inom vilken tid anmärkning mot journalens

förande får göras.

Att efter tre år få göra anmälan mot en felaktig anteckning, då händelsen

kanske är bortglömd, kan ej vara riktigt. Det bör därför föreskrivas i lagen

en viss kortare tid, inom vilken anmärkning mot journalen får göras av

arbetaren, t. ex. tre månader.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet får alltså föreslå ett härav föranlett tillägg till paragrafen.*

B. att 8 § i utskottets lagförslag bort erhålla följande lydelse:

»Rörande arbetares----(lika med utskottets förslag)-----

och slut.

Arbetare åge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran

erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom rörer i vad densamma avser

de senast förflutna tre månaderna.

Beslut av -— —- — (lika med utskottets förslag)---detsammas

datum.» ■■■■''■■

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1936

616930

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lantarhetstidslag. s. 4 i texten