Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57

1936-06-08 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:57, Andra lagutskottets utlåtande Nr 57

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning

om arbetsavtal m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tjugusju

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

motionerna

inom första kammaren

nr 212 av herr Hamrin m. fl. och

nr 256—266, samtliga av herr Bagge m. fl., samt

inom andra kammaren

nr 14 och 15, båda av herrar Jacobsson och Meyerhöffer,

nr 16 av herr Olsson i Stockholm m. fl.,

nr 474 av herr Andersson i Rasjön m. fl. samt

nr 588—598, alla av herr Anderson i Norrköping m. fl.

Yrkanden i motionerna.

a) I motionerna 1:212 och 11:474, vilka äro likalydande, har hemställts,

att riksdagen måtte för sin del fatta beslut om en lagstiftning örn arbetsavtal

i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag, som kommittén angående

privatanställda framlagt i betänkande den 9 mars 1935 (statens offentliga

utredningar 1935:18), samt att riksdagen måtte ingå till Kungl.

Maj:t med anhållan örn förnyad utredning av frågan om pensionering av

vissa grupper i enskild tjänst anställda.

b) Motionerna I: 256 och II: 588, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan,

att riksdagen ville för sin del antaga ett vid motionerna fogat förslag

till lag om arbetsavtal. Beträffande lydelsen av detta förslag får utskottet

hänvisa till motionen I: 256, sid. 52—68.

c) I likalydande motionerna I: 257 och II: 589 har föreslagits, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning rörande de åtgärder,

som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas till främjande

av de privatanställdas pensionering samt om framläggande av de förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

d) I motionerna 1:258 och 11:590, vilka äro likalydande, har föreslagits,

att riksdagen hos Kungl. Majit ville hemställa örn utredning och förslag angående

lag örn offentliga tjänstemän.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 57.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

e) Motionerna I: 259 och II: 591, som jämväl äro likalydande, utmynna i

en hemställan, att riksdagen hos Kungl. Majit ville anhålla om utredning och

förslag till omarbetning av sådana särskilda lagar och författningar, vilka

i materiellt hänseende meddela från bestämmelserna i lagen örn arbetsavtal

avvikande regler, så att ifrågavarande lagar och författningar bringas i samklang

med sistnämnda lag.

f) I likalydande motionerna I: 260 och II: 592 har hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande ändrade lydelse av 86 § i lagen 18 april 1914 örn

kommission m. m.:

»Är handelsresande anställd i sin huvudmans tjänst, skola, i den man icke

annat följer av lagen om arbetsavtal, i fråga om hans skyldigheter och

rättigheter mot huvudmannen det dem emellan ingångna avtalet och^ gällande

handelsbruk lända till efterrättelse. Uppsäges avtalet från någondera

sidan, räknas uppsägningstid efter tg i nämnda lag stadgas; dock att,

där ej anorlunda avtalats, uppsägningstiden vid uppsägning från huvudmannens

sida ej må understiga tre månader.

Utan huvudmannens lov---för annans räkning än huvudmannens.

Skall till handelsresande----äga motsvarande tillämpning.»

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1936.

g) I de jämväl likalydande motionerna I: 261 och II: 593 har föreslagits, att

riksdagen för sin del ville antaga följande

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 192 § utsökningslagen skall i nedan angiven del

hava följande ändrade lydelse:

Vägrar arrendator eller hyresgäst att avflytta, då bestämd legotid är till

ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträtt skyldighet

att avflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han ändock äger

kvarsitta, då må överexekutor förordna om hans vräkande. Menar ägaren,

att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må ock förordnande, som

nyss sagts, meddelas, där överexekutor finner uppenbart, att rätten är förverkad.

Såsom hyresgäst skall härvid anses jämväl arbetstagare, åt vilken

bostad upplåtits genom arbetsavtalet.

Vad sålunda---örn bostadsrättsinnehavare.

Örn rätt---191 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1936.

h) De likalydande motionerna I: 262 och II: 594 utmynna i den hemställan,

att riksdagen för sin del ville antaga följande

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 14 juni 1907 örn

vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen örn nyttjanderätt till fast

egendom.

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 14 juni 1907 örn vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen örn nyttjanderätt till fast egendom skall

hava följande ändrade lydelse:

I fråga örn arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av

Svealand är särskilt stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

3

Om hyresavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare gäller vad i lagen om

arbetsavtal är stadgat, i den mån det innefattar avvikelse från nya lagens

bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1936.

i) 1 motionerna I: 263 och II: 595, likalydande, har hemställts, att riksdagen

ville hos Kungl. Majit anhålla om utredning och framläggande av förslag

angående lagfästande av årsanställda jordbruksarbetare enligt sedvänja tillkommande

rätt till lön under sjukdom.

j) I likalydande motionerna 1:264 och 11:596 har yrkats, att riksdagen

måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning angående möjligheterna att

trygga helt eller delvis provisionsavlönade arbetstagares rätt till ersättning för

vid sjukdom mistad provision samt om framläggande av de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

k) I motionerna I: 265 och II: 597, som även äro likalydande, har föreslagits,

att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa om sådan ändring av gällande

avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare i statlig

tjänst, att extra tjänsteman och därmed jämställd befattningshavare, som fullgjort

tjänstgöring i icke-ordinarie anställning sammanlagt minst ett år, måtte

efter verkets beprövande kunna erhålla semester under två veckor årligen.

l) Motionerna I: 266 och II: 598, likalydande, innehålla den hemställan, att

riksdagen för sin del ville antaga följande förslag till

Lag örn ändring i lagen den 22 juni 1928 om arbetsdomstol.

1 §•

För upptagande och avgörande av mål rörande kollektivavtal, mål enligt

lagen om vissa ekonomiska stridsåtgärder samt mål enligt lagen om arbetsavtal

skall finnas en domstol med säte i Stockholm, kallad arbetsdomstol.

Angående arbetsdomstolens sammansättning och rättegången vid arbetsdomstolen

i mål enligt lagen om vissa ekonomiska stridsåtgärder samt i mål

enligt lagen om arbetsavtal gäde vad i nämnda lagar är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1936 och gälla till och med den 31

december 1940, dock att lagen skall jämväl efter sistnämnda dag äga tilllämpning

såvitt angår påföljd av förfarande, vilket under tiden för giltigheten

av lagen om vissa ekonomiska stridsåtgärder ägt rum i strid mot densamma.

Motionerna 1:266 och 11:598 hava behandlats i förevarande utlåtande,

såvitt däri framlagt lagförslag berör lagstiftning om arbetsavtal. Till den

del samma lagförslag har avseende å lagstiftningen om vissa ekonomiska

stridsåtgärder, ha motionerna behandlats i utskottets denna dag avgivna

utlåtande nr 58.

m) I motionen II: 14 har anhållits, att riksdagen hos Kungl. Majit måtte

hemställa om framläggande redan till innevarande års riksdag av förslag till

lag örn arbetsavtal för privatanställda med hänsyn tagen till synpunkter, som

anförts i motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

n) Motionen II: 15 utmynnar i den hemställan, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om allsidig utredning om arbetarnas anställningsförhållanden

samt förslag till lag örn arbetsavtal för arbetare på grundval av

denna utredning.

o) Slutligen har i motionen II: 16 hemställts, att riksdagen måtte besluta

vidtaga den ändringen i lagen örn arbetarskydd, att 5 § m) erhåller följande

lydelse:

Åt arbetare, som från årets början varit anställda hos samma arbetsgivare

eller företag, skall å tid mellan den 15 maj och den 16 därpå följande september

beredas semesterledighet under minst 15 dagar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de yrkanden i ovannämnda

motioner, som enligt vad ovan anförts i detta utlåtande föreligga till behandling,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Historik.

Frågan om lagstiftning rörande arbetsavtal.

Arbetsavtalet är — med vissa begränsade undantag — icke reglerat genom

lag i vårt land.

I 1734 års lag behandlades endast den form av arbetsavtal, som avsåg

tjänstehjonsförhållandet. Bestämmelserna härom ersattes sedermera av olika

legostadgor, av vilka den sista var legostadgan den 23 november 1833 för

husbönder och tjänstehjon. Denna blev så småningom i många hänseenden

föråldrad och föga överensstämmande med en nyare rättsuppfattning. Sedan

vid olika tillfällen väsentliga delar av legostadgan försatts ur kraft, blev

densamma genom lag den 4 juni 1926 upphävd i sin helhet.

I förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet hava

uptagits vissa rättsregler rörande arbetsavtalet inom handeln samt industrien

och hantverket. Dessa bestämmelser äro dock synnerligen ofullständiga, och

för deras tillämpning förutsättes dessutom, att avtalet ingåtts i viss form,

något vilket numera så gott som fullständigt kommit ur bruk. Däremot är

sjömansavtalet utförligt reglerat, senast genom sjömanslagen den 15 juni

1922. Vidare förekomma i lagen den 18 april 1914 om kommission, handelsagentur

och handelsresande enstaka bestämmelser rörande handelsresandes

och platsförsäljares anställningsvillkor.

Inom riksdagen hava vid upprepade tillfällen framställts yrkanden dels

om partiella ändringar i 1833 års legostadga eller densammas ersättande med

en ny tjänstelag och dels om reglering av vissa frågor rörande andra arbetsavtal

än sådana, som avsågo tjänstehjonsförhållanden, särskilt då frågan

örn det fria arbetsavtalets hållande i helgd. I anledning av en vid 1S98

års riksdag väckt motion anhöll riksdagen i skrivelse den 11 maj 1898, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till ny

legostadga. Vid 1899 års riksdag ifrågasattes i en inom andra kammaren

väckt motion lagstiftningsåtgärder för bevarandet av det fria arbetsavtalets

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

5

helgd. Lagutskottet fann det synnerligen lämpligt att i samband med den

utredning, som till följd av 1898 års riksdags skrivelse kunde förväntas i

fråga om de arbetsavtal, som folie under legostadgan, få frågan örn ändrad

lagstiftning rörande övriga arbetsavtal under omprövning. Med bifall till utskottets

därom gjorda hemställan anhöll riksdagen i skrivelse den 19 april

1899, att Kungl. Majit täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till sådana lagbestämmelser, som kunde anses erforderliga för beredande

av nödigt skydd åt i behörig ordning ingångna arbetsavtal.

I anledning av omförmälda riksdagsskrivelser uppdrog Kungl. Majit den

27 oktober 1899 åt en kommitté att utreda ifrågavarande spörsmål samt avgiva

förslag i ämnena. Nämnda kommitté avgav dels den 31 oktober 1900

förslag till lag örn tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare och dels den

19 oktober 1901 förslag till lag örn vissa arbetsavtal. Dessa förslag blevo

emellertid icke av Kungl. Majit framlagda för riksdagen. Vid 1908 års riksdag

väcktes emellertid en motion, att riksdagen måtte för sin del besluta godkänna

och antaga 1900 års förslag, men denna framställning föranledde ej till någon

riksdagens åtgärd.

Spörsmålet om rättslig reglering av arbetsavtalet hade nämligen återupptagits

till behandling år 1907. Sedan inom civildepartementet genom tillkallade

personer verkställts en förberedande utredning av vissa till berörda

lagstiftningsområden hörande frågor, hade Kungl. Majit enligt beslut den 18

oktober 1907 uppdragit åt en kommitté att undersöka möjligheten av en lagstiftning

angående arbetsavtal och att, för den händelse dylik lagstiftning

funnes möjlig och lämplig, avgiva förslag till sådan lag ävensom att taga i

övervägande andra i samband därmed stående frågor och avgiva de förslag,

som kunde föranledas därav. Då nämnda kommitté, vilken utarbetat men

ej slutgiltigt antagit åtskilliga lagförslag, förklarade sig ur stånd att inkomma

med sitt betänkande eller någon del därav i sådan tid, att avlåtande av proposition

till 1910 års riksdag kunde medhinnas, fann Kungl. Majit den 12

september 1909 för gott att upplösa kommittén och åt justitiedepartementet

överlämna det vidare bearbetandet av berörda förslag. I anslutning till kommitténs

förslag utarbetades därefter inom justitiedepartementet bland annat

ett förslag till lag örn vissa arbetsavtal. Detta blev genom proposition (nr 96)

framlagt för 1910 års riksdag. Med anledning av propositionen väcktes åtskilliga

motioner, åsyftande dels avslag å förslaget, dels ock ändring i de särskilda

bestämmelserna. Det av riksdagen för behandling av propositionen

tillsatta särskilda utskottet tillstyrkte antagande av förslaget med åtskilliga

ändringar. Detsamma antogs av första kammaren i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet tillstyrkt men avslogs i sin helhet av andra

kammaren.

Utlåtanden infordrades sedermera från åtskilliga myndigheter bland annat

över förslaget till lag om vissa arbetsavtal, varjämte tillfälle bereddes ett

stort antal enskilda sammanslutningar att yttra sig i frågan. Sedan förslaget

därefter med ledning av riksdagsbehandlingen och de inkomna utlåtandena

överarbetats inom justitiedepartementet, avlämnade Kungl. Majit genom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

proposition (nr 43) till 1911 års riksdag bland annat förslag till lag om vissa

arbetsavtal. Propositionen jämte åtskilliga i anledning därav väckta motioner

hänvisades till ett särskilt utskott, som hemställde örn bifall till förslaget

med vissa ändringar. Vid kammarbehandlingen godkände första kammaren

utskottets förslag, medan detsamma blev avslaget av andra kammaren.

Genom kamrarnas skiljaktiga beslut i frågan hade densamma ånyo

förfallit.

Vid 1931 års riksdag hemställde herr Järte m. fl. i en motion, II: 189, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om igångsättande av utredning

angående åvägabringande av en lagstiftning rörande personliga tjänsteavtal.

I skrivelse den 3 februari 1931 till chefen för socialdepartementet hemställde

den s. k. Daco-kommittén om en förutsättningslös utredning såväl

angående behörigheten för de organisationer, som bildats av de anställda,

som ock beträffande möjligheten och lämpligheten av en lagstiftning rörande

de anställdas anställningsfrågor.

Liberala föreningen i Stockholm anhöll uti en den 6 februari 1931 till

Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, att Kungl. Majit måtte snarast föranstalta

om en förutsättningslös och allsidig utredning av frågan om anställningsvillkoren

och därmed sammanhängande spörsmål rörande förhållandet mellan

arbetsgivare och anställda. Vid liberala föreningens skrivelse var fogad en

av föreningen ombesörjd utredning med utkast till lag om anställningsvillkor.

Sedan andra lagutskottet, som behandlade motionen II: 189, inhämtat

yttrande i ärendet från socialstyrelsen, avstyrkte utskottet motionen (utlåtande

nr 27) under anförande att det torde kunna förväntas, att frågan örn utredning

rörande en lagstadgad reglering av arbetsavtalet och vad därmed

sammanhörde i sin helhet skulle bliva föremål för ett allsidigt övervägande

från Kungl. Majits sida. — I en av fyra ledamöter avgiven reservation tillstyrktes

skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om igångsättande av utredning

i motionens syfte. Utskottets hemställan godkändes av riksdagen.

Spörsmålet om en mer allmän arbetsavtalslagstiftning upptogs därefter

av Kungl. Maj.t, som den 19 juni 1931 bemyndigade chefen för socialdepartementet

att tillkalla högst åtta personer att inom departementet biträda med

verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande frågan om

rättslig reglering av de i enskild tjänst anställdas arbetsavtal och vad därmed

ägde samband.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen, statsrådet

Larsson, den 4 juli 1931 såsom utredningsmän rektorn vid handelshögskolan

i Stockholm, professorn Martin Fehr, ombudsmannen i Sveriges arbetsledareförbund

Ernst Ahlberg, redaktören Sigfrid Hansson, byråchefen i

socialstyrelsen Otto Järte, sekreteraren i svenska kontoristföreningarnas förbund

Edith Lindblom, vice verkställande direktören i försäkringsaktiebolaget

Skandia Iwar Sjögren, ordföranden i svenska arbetsgivareföreningen, vice

häradshövdingen Hjalmar von Sydow och ombudsmannen i svenska bank
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57. •

mannaföreningen V. von Zeipel, varjämte departementschefen uppdrog åt

Fehr att såsom ordförande leda utredningsmännens arbete. Sedan von Sydow

avlidit, tillkallades den 6 april 1932 såsom utredningsman i hans ställe

verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningen Gustaf Söderlund.

Utredningsmännen antogo benämningen kommittén angående privatanställda.

Den 9 mars 1935 avgav kommittén betänkande med förslag till lag om

arbetsavtal (statens offentliga utredningar 1935: 18).

Betänkandet innefattar förslag till lag om arbetsavtal, lag angående ändrad

lydelse av 192 § utsökningslagen samt lag angående ändrad lydelse av

10 § lagen den 14 juni 1907 örn vad iakttagas skall i avseende å införande av

lagen örn nyttjanderätt till fast egendom.

Vid förslagen funnos fogade motiv till desamma samt särskilda yttranden

av åtskilliga av de sakkunniga.

Beträffande lydelsen av de utav kommittén framlagda lagförslagen får utskottet

hänvisa till betänkandet.

Över kommitténs förslag infordrades därefter yttranden av kommerskollegium,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsrådet,

arbetsdomstolen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna och befolkningskommissionen,

varjämte tillfälle att avgiva yttrande bereddes ett 70-tal sammanslutningar,

representerande olika berörda intressen.

Sedan yttranden inkommit är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Frågan om pension åt personer, anställda i enskild tjänst.

Den 8 september 1928 avgåvo inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga

»betänkande och förslag angående tryggande av hos enskild arbetsgivare

anställd personals rätt till utfäst pension» (statens offentliga utredningar

1929: 3). Den större tryggheten att utfå av arbetsgivaren utfäst tjänstepension

åstadkoms enligt förslaget därigenom, att det ålades arbetsgivaren

att försäkra sin utfästelse.

I den förutnämnda motionen 11: 189 av herr Järte m. fl. vid 1931 års riksdag

anfördes, bland annat:

Vid sidan av spörsmålet om en lagstiftning örn personliga tjänsteavtal faller

frågan om säkerställande av den anställdes försörjning i fall av invaliditet

eller ålderdom. Ett betydande antal arbetsgivare har redan nu i detta hänseende

sörjt för sin personal genom att tillförsäkra den pension från någon

enskild pensionsanstalt eller på annat betryggande sätt. Det synes emellertid

böra övervägas, huruvida och på vad sätt åtgärder från det allmännas

sida kunna vidtagas för att befordra en utveckling i denna riktning.

I Daco-kommitténs skrivelse den 3 februari 1931, vari begärdes utredning

beträffande, bland annat, möjligheten och lämpligheten av en lagstiftning

rörande de anställdas anställningsfrågor, anfördes, att de anställningsfrågor,

sorn kunde beröras av en lagstiftning, vore mångskiftande. Såsom exempel

nämndes, bland annat, invaliditets- och ålderspensionering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

Liberala föreningen i Stockholm uttalade i sin skrivelse till Kungl. Majit

den 6 februari 1931. bland annat, att i privat tjänst anställda inriktat sina

strävanden på att vinna ökad trygghet i fråga om, bland annat, pensionsförhållanden.

Därom anfördes:

I fråga om pensionsförhållandena saknades lagbestämmelser, som tryggade

den pensionsrätt som tillförsäkrats anställda. Pensionsfrågans lösning

ankomme helt på de frivilliga åtgärder, vilka kunde vidtagas av arbetsgivare

och anställda, på grund varav blott en skäligen ringa del av de anställda torde

hava utsikt till pension. Det vöre emellertid tveksamt, örn man i nuvarande

läge genom lagbestämmelser örn arbetsgivares skyldighet att sörja för

de anställdas pensionering kunde lösa frågan. I vart fall borde de anställdas

pensionsrätt bliva ekonomiskt tryggad och pensionsrätten följa den anställde

vid ombyte av plats.

I yttrande till andra lagutskottet över motionen II: 189 år 1931 anförde

socialstyrelsen, bland annat:

I såväl Daco-kommitténs som Liberala föreningens i Stockholm framställning

beröres bland annat frågan om arbetstagarnas pensionering. Nämnda

förening tvekar emellertid, örn man för närvarande kan lösa frågan genom

lagbestämmelser om skyldighet för arbetsgivarna att sörja för pensionering

av sina arbetstagare. Socialstyrelsen, som erkänner frågans stora betydelse,

delar denna tvekan. Behovet eller önskvärdheten av pension och förmågan

eller beredvilligheten att för dess åvägabringande göra uppoffringar torde

ställa sig ganska olika inom skilda kretsar, jämväl bland arbetstagarna. Härtill

kommer, att den allmänna folkpensioneringen, som nu är föremål för revision,

ytterligare komplicerar frågan. Sjöfolkets pensionering, som man

för en 10 å 12 år sedan tänkte sig skola genomföras genom statsmakternas

försorg, har, oaktat mycket därpå nedlagt arbete, ej heller ännu kommit till

stånd. Den utländska lagstiftningen angående arbetsavtalet berör också endast

undantagsvis och i något särskilt avseende pensioneringsfrågan.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 27/1931) beslöt 1931 års riksdag,

under hänvisning till att det kunde förväntas att frågan örn utredning

rörande en lagstadgad reglering av arbetsavtalet och vad därmed sammanhörde

i sin helhet bleve föremål för ett allsidigt övervägande från Kungl.

Maj:ts sida, att motionen II: 189 icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Som ovan nämnts tillsattes i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 19 juni 1931 kommittén angående privatanställda för att verkställa utredning

och utarbeta förslag rörande frågan om rättslig reglering av de i enskild

tjänst anställdas arbetsavtal och vad därmed ägde samband.

I anförande till statsrådsprotokollet då bemyndigandet begärdes anförde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson, bland annat:

Frågan örn beredande av tryggad rätt till pension är givetvis värd synnerlig

uppmärksamhet. Jag tillåter mig emellertid erinra örn den år 1928 verkställda

utredningen angående tryggande av hos enskild arbetsgivare anställd

personals rätt till utfäst pension (statens offentliga utredningar 1929:3).

Nämnda betänkande, som utarbetats av särskilda inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga, torde böra upptagas till slutlig behandling inom

omförmälda departement.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

9

Genom beslut den 18 december 1931 förordnade emellertid Kungl. Majit,

att 1928 års betänkande skulle överlämnas till kommittén angående privatanställda,

därvid Kungl. Majit tillika uppdrog åt de sakkunniga att till vidare

behandling och för avgivande av förslag upptaga i betänkandet avhandlade

spörsmål.

Vid 1935 års riksdag yrkades i fyra motioner (I: 12 av herr Bagge m. fl.

och I: 98 och herrar Björck, John, och Larson, Edward, lii 29 av herr von

Seth m. fl. och lii 78 av herr Åqvist) utredning och förslag angående beredande

av skydd för pensionsfonder och liknande institutioner inom enskilda

företag.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 19

omnämnde, bland annat, att kommittén angående privatanställda ämnade

upptaga till behandling det spörsmål, som vore föremål för yrkanden

i motionerna, i samband med därmed närstående, till kommittén remitterade

frågor, samt att lagberedningen vid behandling av frågan om aktiebolags balansräkning

komme att upptaga till prövning spörsmål rörande olika avsatta

fonder.

Utskottet anförde, bland annat:

Av de till utskottet inkomna yttrandena oell i övrigt inhämtade upplysningar

framgår visserligen, att anledning finnes att förvänta, att de i förevarande

motioner omförmälda spörsmålen komma att till vissa delar beröras

vid de utredningar, som verkställas inom lagberedningen vid dess revision av

aktiebolagslagstiftningen samt inom kommittén angående privatanställda.

Frågan om att bereda betryggande former för de privatanställdas pensionering

bör emellertid enligt utskottets mening lösas ur enhetlig synpunkt och

under beaktande av förhållandena å hela det område, som därav beröres.

Med hänsyn härtill anser utskottet skäl föreligga för riksdagen att hos Kungl.

Majit begära en allsidig och skyndsam utredning i ämnet.

Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla,

att Kungl. Majit ville till allsidig och skyndsam utredning upptaga frågan

om lagstiftning i syfte att få till stånd betryggande former för pensionering

av anställda hos enskilda företag och sammanslutningar.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse nr 141).

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, till statsrådsprotokollet

den 23 maj 1935, bland annat:

Kommittén angående privatanställda har den 9 mars 1935 avgivit betänkande

med förslag till lag örn arbetsavtal. Sedan denna del av kommitténs

uppdrag fullgjorts, har kommittén enligt det föreliggande arbetsprogrammet

att framlägga förslag rörande, bland annat, de privatanställdas rätt till

pension.

Sedan chefen för socialdepartementet återgivit vad riksdagen i skrivelse nr

141 anfört och yrkat, yttrade departementschefen:

Den framställning, som sålunda från riksdagens sida gjorts, synes mig böra

vinna beaktande. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet anser

jag mig böra uttala, att berörda lagstiftningsfråga omedelbart bör upptagas

till skyndsam behandling i ett sammanhang, vadan kommittén angående

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. Nr 57. 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

privatanställda torde böra befrias från uppdraget att utreda de delar av spörsmålet

i fråga, som varit föremål för dess behandling.

Under dessa omständigheter skulle för kommittén återstå att avgiva förslag

angående arbetstid och övertidsersättning samt förenings- och förhandlingsrätt

för de åsyftade personalgrupperna.

Departementschefen hemställde, att kommittén angående privatanställda

måtte befrias från den åt kommittén anförtrodda utredningen rörande frågan

om tryggad rätt till pension för de i enskild tjänst anställda.

Departementschefens hemställan bifölls av Kungl. Maj:t.

I ett den 20 november 1935 avgivet betänkande med förslag till lag om förenings-

och förhandlingsrätt har kommittén angående privatanställda anfört,

att den med avgivande av nämnda förslag ansåge sig hava slutfört sitt

uppdrag.

Frågan örn tryggad rätt till pension för de i enskild tjänst anställda upptogs

till övervägande inom justitiedepartementet. Från lagberedningen infordrades

den 15 november 1935 yttrande i ärendet i vad det berörde området

för beredningens uppdrag eller därmed kunde äga omedelbart sammanhang.

Utan att avvakta lagberedningens yttrande uppdrog Kungl. Majit den 31

januari 1936 åt byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet A. C. T.

Homberg att, efter samråd med lagberedningen, i erforderliga avseenden,

verkställa utredning angående frågan om lagstiftning i syfte att få till stånd

betryggande former för pensionering av privatanställda samt framlägga förslag

till lagstiftning i ämnet. Samtidigt erhöll chefen för justitiedepartementet

bemyndigande att utse sakkunniga för att deltaga i överläggningen med

utredningsmannen. — Sakkunniga äro ännu icke utsedda.

I anledning av interpellation i riksdagens andra kammare av herr Jacobsson

anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, den 28 mars

1936, efter att ha redogjort för det till byråchefen Romberg lämnade uppdraget,

bland annat:

Med hänsyn till den mångfald av invecklade, delvis nya, juridiska spörsmål

som omfattas av utredningen samt, ej minst, de stridiga intressen som

därunder kunna väntas komma till uttryck från olika håll, är det uppenbarligen

icke möjligt att för närvarande göra något bestämt uttalande angående

den tidpunkt då utredningen kan beräknas föreligga färdig. Av vad jag

anfört lärer emellertid framgå, att utredningen inriktats på att snarast möjligt

resultera i ett förslag som kan läggas till grund för lagstiftning.

Frågan om arbetar semester,

5 § i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd innehåller bestämmelser örn

vad av arbetsgivare särskilt skall iakttagas till förekommande av ohälsa i

följd av arbetet. Punkten m) i denna paragraf lyder:

»Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt

och varit anställd hos arbetsgivaren eller företagaren någon längre tid, bör,

i allmänhet under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

11

minst fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande

och förlagd i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.»

Frågan örn arbetarsemester bär sedan lång tid tillbaka varit föremål för

utredning och behandling i riksdagen. Upplysningar örn vad därutinnan

förekommit till och med år 1934 hava lämnats i andra lagutskottets utlåtande

nr 6/1935, vartill utskottet anhåller att få hänvisa.

I en vid 1935 års riksdag av herr Karlsson i Grängesberg väckt motion,

11:338, framställdes samma yrkande som i den nu föreliggande motionen

II: 16.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 6:

Att semesterledighet under en icke alltför kort tid beredes arbetare inom

olika slag av rörelse finner utskottet vara ett samhällsintresse av vikt. Inom

många arbetsområden åtnjutes för närvarande semester under längre tid än

det antal dagar, som semesterledigheten enligt arbetarskyddslagen icke bör

underskrida. Dock finnes ännu ett stort antal industrier, hos vilka arbetarnas

semestertid icke överstiger fyra söckendagar. Utskottet finner det vara

önskvärt, att arbetare, tillhörande sist omförmälda grupp, i den mån det

låter sig göra erhålla en utsträckt semestertid. Utskottet anser emellertid

med hänsyn till den osäkerhet, som råder i fråga om läget på arbetsmarknaden

och de handelspolitiska förhållandena, att en lagändring, innefattande

höjning av det antal dagar, som semestertiden icke bör underskrida, icke

för närvarande bör komma till stånd. Ej heller finner utskottet under nuvarande

omständigheter skäl föreligga att tillstyrka riksdagen att i lag fastställa

en bestämd minimitid för semesterledigheten.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Enligt vad utskottet inhämtat har i nu gällande kollektivavtal beträffande

ett flertal industrier antalet semesterdagar höjts från fyra till fem.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att i det av kommittén angående

privatanställda framlagda förslaget till lag örn arbetsavtal frågan örn

semester behandlats under .särskild rubrik »Örn semester», omfattande 21—- 25 §§. I 21 § föreskrives, att arbetstagare, sedan ett år förflutit från det

han tillträtt anställning hos arbetsgivaren eller företaget, skall äga rätt till

årlig semester, olika lång för olika arbetstagare, men dock minst en vecka.

Av den i utskottets utlåtande lämnade historiken framgår, att spörsmålet utskotta.

örn lagstiftning rörande arbetsavtal sedan åtskillig tid tillbaka varit föremål

för uppmärksamhet i vårt land. Detta ledde därhän att år 1931 kommittén

angående privatanställda tillsattes med uppdrag att verkställa utredning och

utarbeta förslag rörande frågan örn rättslig reglering av de i enskild tjänst

anställdas arbetsavtal och vad därmed ägde samband. Kommittén avgav den

9 mars 1935 betänkande med förslag i ämnet, över kommitténs förslag

avgåvos under hösten 1935 yttranden av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.

Ärendet iir därefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt utskottets mening är det lagstiftningsspörsmål, som behandlats i

nvssnämnda betänkande, av stor samhällelig vikt och betydelse. I den lag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

om arbetsavtal, som utarbetats av kommittén, hava nämligen regler givits

i fråga om sådana för de anställda så viktiga spörsmål som, bland annat,

rätt till uppsägningstid, sjuklön och semester.

Utskottet hyser den åsikten, att överarbetning av det utredningsmaterial,

som hitintills sammanbragts, bör verkställas med all den skyndsamhet, som

är möjlig, så att förslag i ämnet utan dröjsmål kunna föreläggas riksdagen.

Med anledning härav får utskottet föreslå, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta fortsätta och avsluta utredningen

rörande frågan om lagstifning om arbetsavtal samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Då utskottet alltså avstyrker de i motionerna I: 212 och I: 256 samt 11:474

och II: 588 framställda yrkandena rörande antagande av arbetsavtalslag föranleder

detta, att utskottet icke finner skäl tillstyrka riksdagen att bifalla de

yrkanden, som framställts i de till nämnda motioner beträffande berörda

fråga fogade följdmotionerna.

I motionerna I: 212 och II: 474 har begärts förnyad utredning av frågan

om pensionering av vissa grupper i enskild tjänst anställda, och i motionerna

I: 257 och II: 589 har hemställts om utredning rörande de åtgärder, som

genom samhällets försorg lämpligen kunna vidtagas till främjande av de

privatanställdas pensionering samt örn framläggande av de förslag, vartill

denna utredning kunde föranleda. Utskottet har funnit, att olika uppfattningar

råda beträffande innebörden av uttrycket »privatanställda». I vissa

fall synes detsamma hava ansetts innefatta alla i enskild tjänst anställda

personer, under det att i andra fall uttrycket förklarats skola innesluta allenast

i enskild tjänst anställda, vilka icke äro kroppsarbetare. Utskottet har

för sin del i tidigare sammanhang använt uttrycket i den vidare bemärkelsen.

För att undvika varje missförstånd kommer utskottet emellertid nedan att i

stället för uttrycket »privatanställda» använda uttrycket »i enskild tjänst

anställda», varmed utskottet då avser alla arbetstagare utan undantag.

Såsom framgår av utredningen här ovan i utskottets utlåtande har frågan

örn pensionering av personer, anställda i enskild tjänst, i sin helhet eller

till vissa delar under senare år varit föremål för överväganden. Ett särskilt

spörsmål, nämligen frågan örn betryggande former för pensioneringen, har

därvid trätt i förgrunden. I januari i år har åt särskild sakkunnig uppdragits

att verkställa utredning därutinnan samt att framlägga förslag i ämnet. Till

den del pensioneringsspörsmålet är föremål för sistnämnda utredningsarbete

finner utskottet anledning ej föreligga för riksdagen att vidtaga någon åtgärd.

Frågan om åtgärder i övrigt för att främja pensionering av personer, anställda

i enskild tjänst, har enligt utskottets åsikt stor social betydelse. Åtgärder

i sådant syfte böra därför vidtagas, t. ex. för utveckling av den frivilliga

folkpensioneringen, för ökad anslutning till pensionskassor med mera.

Härvid bör emellertid iakttagas, att den obligatoriska folkpensioneringens

grundvalar icke rubbas. Utskottet får därför föreslå riksdagen att i skrivelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

13

till Kungl. Majit anhålla, att utredning måtte verkställas rörande de åtgärder,

som genom samhällets försorg lämpligen kunna, under beaktande av vad

utskottet sålunda anfört, vidtagas för att främja pensionering av personer,

anställda i enskild tjänst, samt att de förslag, vartill denna utredning kan föranleda,

måtte framläggas för riksdagen.

Vad slutligen angår det i motionen II: 16 framställda yrkandet rörande

ändring av bestämmelsen om semester i lagen om arbetarskydd får utskottet,

under erinran därom, att i ett flertal under de senaste åren ingångna kollektivavtal,

gällande betydande arbetargrupper, antalet semesterdagar bestämts

till fem i stället för tidigare fyra, samt under åberopande i tillämpliga delar

av vad utskottet anfört i utlåtandet nr 6 vid 1935 års riksdag, hemställa, att

motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 212, I: 256,

II: 14, II: 15, II: 474 och II: 588, måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta fortsätta och avsluta

utredningen rörande frågan om lagstiftning om arbetsavtal

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda;

B. att riksdagen, i anledning av motionerna 1:212, 1:257,

II: 474 och II: 589, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att utredning måtte verkställas rörande de åtgärder, som genom

samhällets försorg lämpligen kunna vidtagas för att

främja pensionering av personer, anställda i enskild tjänst,

samt att de förslag, vartill utredningen kan föranleda, måtte

framläggas för riksdagen;

C. att motionerna I: 212, I: 256, I: 257, II: 14, II: 15, II:

474, 11:588 och 11:589, i den mån de icke blivit beaktade

genom vad utskottet valder A. och B. hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

1). att motionerna I: 258—266, II: 16 och II: 590—598 icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 57.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, Gustaf Tamm, Hagman,

P. Sandström, Knut Petersson, Carlström* och Gustaf Björkman*;

från andra kammaren: herrar Osterström, Olovson i Västerås*, Skoglund, Sandström i

Sollefteå och Gardell i Gahns*, fru Nordgren samt herrar Hermansson och Cruse*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sigfrid Hansson, Hagman och Olovson i Västerås, fru Nordgren

samt herrar Hermansson och Cruse i fråga om motiveringen till yrkandet beträffande

motionen II: 16.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382511

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:421 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om arbetsavtal m. m. s. 4 i texten