Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6

1936-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:6, Andra lagutskottets utlåtande Nr 6

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

11

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning au väckt motion om viss utvidgning av den

gällande obligatoriska statliga olycksfallsförsäkringen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 369,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Svedberg hemställt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte göra framställning örn skyndsam

utredning och förslag om upphävande av de undantagsbestämmelser, som

från den obligatoriska statliga olycksfallsförsäkringen utesluta företagarens

hemmavarande, hos honom anställda eller för erhållande av yrkesutbildning

arbetande barn, under beaktande av att de försäkringspremier, som för dem

skola erläggas, avvägas enligt billiga och rättvisa grunder, i enlighet med

vissa i motionen anförda sociala och befolkningspolitiska synpunkter.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete är

envar arbetare, där ej i lagen annorlunda stadgas, försäkrad för skada till

följd av olycksfall i arbetet. Kostnaden för försäkringen bestrides, med

bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas

av arbetsgivaren. Enligt 2 § förstås med arbetare envar, som mot

avlöning användes till arbete för annans räkning utan att i förhållande till

honom vara att anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för

vinnande av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Härifrån

göres emellertid undantag i 2 § andra stycket bland annat därutinnan, att,

där arbete utföres för allenast en arbetsgivares räkning, såsom arbetare icke

anses arbetsgivarens hemmavarande barn eller adoptivbarn.

I 4 § stadgas, att försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock

får, där för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

vars delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svala med

obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas arbetare i stället

under vissa villkor äga rum i detta bolag. Enligt 35 § är arbetsgivare

berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra annan arbetare än i lagen

avses, således de arbetare, som jämlikt 2 § andra stycket äro undantagna

från den obligatoriska försäkringen. I fråga om denna frivilliga försäkring

lända de i olycksfallsförsäkringslagen för obligatorisk försäkring meddelade

bestämmelserna i tillämpliga delar till efterrättelse. Sålunda gälla t. ex. för

den frivilliga försäkringen samma premier som för den obligatoriska. — Så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

dan frivillig försäkring kan även meddelas av bolag, som avses i 1 §, för delägares

arbetare.

I en vid 1935 års riksdag väckt motion, II: 57, yrkade herr Svedberg —

liksom i den nu förevarande motionen II: 369 -—- att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte göra framställning om skyndsam utredning och förslag

om upphävande av de undantagsbestämmelser, som från den obligatoriska

statliga olycksfallsförsäkringen utesluta företagarens hemmavarande,

hos honom anställda eller för erhållande av yrkesutbildning arbetande barn.

Motionen II: 57 behandlades av andra lagutskottet, som, efter att hava

inhämtat yttrande över densamma av riksförsäkringsanstalten, i utlåtande

nr 18 lämnade en historik rörande det spörsmål, som motionen avhandlat.

Till nämnda historik anhåller utskottet att få hänvisa. Till komplettering

av densamma må dock omnämnas, att riksförsäkringsanstalten den

31 maj 1935 avgivit utlåtande angående den av 1928 års riksdag begärda

utredningen rörande lämpligheten av sådan utvidgning av den frivilliga

försäkringen enligt olycksfallsförsäkringslagen, att denna komme att

omfatta mindre arbetsgivare och självständiga yrkesutövare, samt att den

sakkunnige (landshövdingen Bo Hammarskjöld), som verkställt undersökning

i fråga om ändrad organisation av den sociala olycksfallsförsäkringen,

avgivit utlåtande i ämnet i april 1935.

Närmare uppgifter angående riksförsäkringsanstaltens utredning har lämnats

i utskottets samtidigt härmed avgivna utlåtande nr 5 samt angående

den sakkunniges undersökning i utlåtandet nr 4, till vilka utlåtanden utskottet

anhåller att därutinnan få hänvisa.

I sitt utlåtande, nr 18/1935, hemställde utskottet på anförda skäl, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1935, vari riksförsäkringsanstalten

framlade förslag rörande anslagsberäkningen för nästa budgetår, anförde

anstalten, bland annat (statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, sid.

52 och 64):

Under hänvisning till vad andra lagutskottet uttalat i utlåtande nr 18 vid

1935 års riksdag angående upplysningsverksamhet beträffande möjligheterna

att frivilligt försäkra hemmavarande barn enligt olycksfallsförsäkringslagen

uttalade anstalten att, därest den frivilliga försäkringen skulle vinna framgång,

en energisk propagandaverksamhet måste bedrivas från riksförsäkringsanstaltens

sida bland annat genom tillhandahållande av broschyrer och

andra trycksaker i mycket stor utsträckning, genom notiser i tidningarna

samt genom ständig förbindelse och skriftväxling med olika sammanslutningar

och med ortsombuden. För anställande av en amanuens, som kunde

helt ägna sig åt denna verksamhet, och erforderligt skrivbiträde beräknade

anstalten 5,000 kronor.

Vidare borde möjlighet beredas riksförsäkringsanstalten att lämna sina

ombud någon ersättning för anskaffning av frivillig försäkring för hemma
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

13

varande barn. Lämpligen syntes ersättningen böra bestämmas till 2 kronor

för varje försäkrad, dock ej för förnyelse av försäkring. Tills vidare

och till dess någon erfarenhet vunnits borde för ändamålet beräknas 5,000

kronor.

Departementschefen, statsrådet Möller, har i statsverkspropositionen (sid.

60 och 64) anfört, att anslaget för propaganda för frivillig försäkring av

hemmavarande barn kunde begränsas till 4,000 kronor. Vad beträffade ombudsersättning

vid sådan försäkring ansåge departementschefen de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna grunderna därför böra godtagas. Beträffande

beräkningen av medelsbehovet därutinnan för nästa budgetår anslöte

sig departementschefen till anstaltens framställning.

Utskottet anser sig kunna hänvisa till de uttalanden, som utskottet gjorde Utskottet.

vid förra årets riksdag med anledning av en av motionären då väckt motion

i samma ämne. Utskottet anförde därvid, bland annat, att ett inrymmande

av hemmavarande barn under den obligatoriska olycksfallsförsäkringen

skulle vara förenat med åtskilliga svårigheter av praktisk art, bland annat

i kontrollhänseende. Svårigheter av sistnämnda slag skulle bliva särskilt

framträdande, örn en försäkring av dessa barn skulle avse allenast olycksfall,

som inträffade i arbete. Att under sådana förhållanden skilja de fall,

då ersättning för olycksfallet enligt lagen rätteligen skulle utgå, från fall avannan

art, skulle säkerligen visa sig ogörligt. Vad utskottet sålunda förra

året anfört synes fortfarande äga giltighet.

Utskottet framhöll emellertid förra året å andra sidan vikten och betydelsen

av, att de hemmavarande barn, vilka utförde arbete såsom anställda

hos sina föräldrar eller hos dem erhölle yrkesutbildning, komme i åtnjutande

av en olycksfallsförsäkrings förmåner. Detta syntes lämpligast kunna ske

genom frivillig försäkring enligt 35 § i olycksfallsförsäkringslagen. En sådan

försäkring kunde erhållas på samma villkor — bland annat beträffande

premiekostnader — som gälla för obligatorisk försäkring. I de fall, där behov

av försäkring förefunnes och där vederbörande arbetsgivare ville och

kunde bära erforderliga kostnader, skulle således genom frivillig försäkring

ernås samma resultat, som örn obligatorisk försäkring för samma fall vore

föreskriven. Det vore ett samhällsintresse av vikt, att upplysning angående

förefintliga möjligheter att erhålla frivillig försäkring på lämpligt sätt spredes

i så vida kretsar som möjligt. En av de utvägar, som därutinnan skulle

kunna begagnas, vore den att träda i förbindelse med jordbrukarungdomens

sammanslutningar. Utskottet framförde även det uppslaget, att det förtjänade

att övervägas, huruvida det vore lämpligt att i någon utsträckning giva

ersättning för anskaffande av frivilliga försäkringstagare. För alt pröva den

verkan, ett försök i denna riktning skulle medföra, har statsrådet och chefen

för socialdepartementet i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att

till sådant ändamål anvisa ett förslagsanslag å 5,000 kronor. För allmän

propagandaverksamhet från riksförsäkringsanstaltens sida för frivillig för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

säkring har i statsverkspropositionen föreslagits, att ett anslag å 4,000 kronor

måtte anvisas.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser utskottet en lagstiftning av det

innehåll, som åsyftas i nu föreliggande motion, för närvarande icke böra genomföras

i vårt land. Utskottet finner alltså ej skäl tillstyrka riksdagen att

hos Kungl. Majit begära utredning angående förevarande spörsmål.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 369, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Hansson, P. Sandström.

Norman, Karl Bodin, Knut Petersson* och Carlström;

från andra kammaren: herrar Österström*, Johanson i Hallagården, Olovson i Västerås,

Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Sandström i Sollefteå och Hassler*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.