Andra lagutskottets utlåtande Nr 6
1936-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1936:6, Andra lagutskottets utlåtande Nr 6
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
11
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning au väckt motion om viss utvidgning av den
gällande obligatoriska statliga olycksfallsförsäkringen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 369,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Svedberg hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte göra framställning örn skyndsam
utredning och förslag om upphävande av de undantagsbestämmelser, som
från den obligatoriska statliga olycksfallsförsäkringen utesluta företagarens
hemmavarande, hos honom anställda eller för erhållande av yrkesutbildning
arbetande barn, under beaktande av att de försäkringspremier, som för dem
skola erläggas, avvägas enligt billiga och rättvisa grunder, i enlighet med
vissa i motionen anförda sociala och befolkningspolitiska synpunkter.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt 1 § lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete är
envar arbetare, där ej i lagen annorlunda stadgas, försäkrad för skada till
följd av olycksfall i arbetet. Kostnaden för försäkringen bestrides, med
bidrag av statsmedel till omkostnaderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas
av arbetsgivaren. Enligt 2 § förstås med arbetare envar, som mot
avlöning användes till arbete för annans räkning utan att i förhållande till
honom vara att anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för
vinnande av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Härifrån
göres emellertid undantag i 2 § andra stycket bland annat därutinnan, att,
där arbete utföres för allenast en arbetsgivares räkning, såsom arbetare icke
anses arbetsgivarens hemmavarande barn eller adoptivbarn.
I 4 § stadgas, att försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock
får, där för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,
vars delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svala med
obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas arbetare i stället
under vissa villkor äga rum i detta bolag. Enligt 35 § är arbetsgivare
berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra annan arbetare än i lagen
avses, således de arbetare, som jämlikt 2 § andra stycket äro undantagna
från den obligatoriska försäkringen. I fråga om denna frivilliga försäkring
lända de i olycksfallsförsäkringslagen för obligatorisk försäkring meddelade
bestämmelserna i tillämpliga delar till efterrättelse. Sålunda gälla t. ex. för
den frivilliga försäkringen samma premier som för den obligatoriska. — Så
-
12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
dan frivillig försäkring kan även meddelas av bolag, som avses i 1 §, för delägares
arbetare.
I en vid 1935 års riksdag väckt motion, II: 57, yrkade herr Svedberg —
liksom i den nu förevarande motionen II: 369 -—- att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte göra framställning om skyndsam utredning och förslag
om upphävande av de undantagsbestämmelser, som från den obligatoriska
statliga olycksfallsförsäkringen utesluta företagarens hemmavarande,
hos honom anställda eller för erhållande av yrkesutbildning arbetande barn.
Motionen II: 57 behandlades av andra lagutskottet, som, efter att hava
inhämtat yttrande över densamma av riksförsäkringsanstalten, i utlåtande
nr 18 lämnade en historik rörande det spörsmål, som motionen avhandlat.
Till nämnda historik anhåller utskottet att få hänvisa. Till komplettering
av densamma må dock omnämnas, att riksförsäkringsanstalten den
31 maj 1935 avgivit utlåtande angående den av 1928 års riksdag begärda
utredningen rörande lämpligheten av sådan utvidgning av den frivilliga
försäkringen enligt olycksfallsförsäkringslagen, att denna komme att
omfatta mindre arbetsgivare och självständiga yrkesutövare, samt att den
sakkunnige (landshövdingen Bo Hammarskjöld), som verkställt undersökning
i fråga om ändrad organisation av den sociala olycksfallsförsäkringen,
avgivit utlåtande i ämnet i april 1935.
Närmare uppgifter angående riksförsäkringsanstaltens utredning har lämnats
i utskottets samtidigt härmed avgivna utlåtande nr 5 samt angående
den sakkunniges undersökning i utlåtandet nr 4, till vilka utlåtanden utskottet
anhåller att därutinnan få hänvisa.
I sitt utlåtande, nr 18/1935, hemställde utskottet på anförda skäl, att motionen
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Denna hemställan bifölls av riksdagen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1935, vari riksförsäkringsanstalten
framlade förslag rörande anslagsberäkningen för nästa budgetår, anförde
anstalten, bland annat (statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, sid.
52 och 64):
Under hänvisning till vad andra lagutskottet uttalat i utlåtande nr 18 vid
1935 års riksdag angående upplysningsverksamhet beträffande möjligheterna
att frivilligt försäkra hemmavarande barn enligt olycksfallsförsäkringslagen
uttalade anstalten att, därest den frivilliga försäkringen skulle vinna framgång,
en energisk propagandaverksamhet måste bedrivas från riksförsäkringsanstaltens
sida bland annat genom tillhandahållande av broschyrer och
andra trycksaker i mycket stor utsträckning, genom notiser i tidningarna
samt genom ständig förbindelse och skriftväxling med olika sammanslutningar
och med ortsombuden. För anställande av en amanuens, som kunde
helt ägna sig åt denna verksamhet, och erforderligt skrivbiträde beräknade
anstalten 5,000 kronor.
Vidare borde möjlighet beredas riksförsäkringsanstalten att lämna sina
ombud någon ersättning för anskaffning av frivillig försäkring för hemma
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
13
varande barn. Lämpligen syntes ersättningen böra bestämmas till 2 kronor
för varje försäkrad, dock ej för förnyelse av försäkring. Tills vidare
och till dess någon erfarenhet vunnits borde för ändamålet beräknas 5,000
kronor.
Departementschefen, statsrådet Möller, har i statsverkspropositionen (sid.
60 och 64) anfört, att anslaget för propaganda för frivillig försäkring av
hemmavarande barn kunde begränsas till 4,000 kronor. Vad beträffade ombudsersättning
vid sådan försäkring ansåge departementschefen de av riksförsäkringsanstalten
föreslagna grunderna därför böra godtagas. Beträffande
beräkningen av medelsbehovet därutinnan för nästa budgetår anslöte
sig departementschefen till anstaltens framställning.
Utskottet anser sig kunna hänvisa till de uttalanden, som utskottet gjorde Utskottet.
vid förra årets riksdag med anledning av en av motionären då väckt motion
i samma ämne. Utskottet anförde därvid, bland annat, att ett inrymmande
av hemmavarande barn under den obligatoriska olycksfallsförsäkringen
skulle vara förenat med åtskilliga svårigheter av praktisk art, bland annat
i kontrollhänseende. Svårigheter av sistnämnda slag skulle bliva särskilt
framträdande, örn en försäkring av dessa barn skulle avse allenast olycksfall,
som inträffade i arbete. Att under sådana förhållanden skilja de fall,
då ersättning för olycksfallet enligt lagen rätteligen skulle utgå, från fall avannan
art, skulle säkerligen visa sig ogörligt. Vad utskottet sålunda förra
året anfört synes fortfarande äga giltighet.
Utskottet framhöll emellertid förra året å andra sidan vikten och betydelsen
av, att de hemmavarande barn, vilka utförde arbete såsom anställda
hos sina föräldrar eller hos dem erhölle yrkesutbildning, komme i åtnjutande
av en olycksfallsförsäkrings förmåner. Detta syntes lämpligast kunna ske
genom frivillig försäkring enligt 35 § i olycksfallsförsäkringslagen. En sådan
försäkring kunde erhållas på samma villkor — bland annat beträffande
premiekostnader — som gälla för obligatorisk försäkring. I de fall, där behov
av försäkring förefunnes och där vederbörande arbetsgivare ville och
kunde bära erforderliga kostnader, skulle således genom frivillig försäkring
ernås samma resultat, som örn obligatorisk försäkring för samma fall vore
föreskriven. Det vore ett samhällsintresse av vikt, att upplysning angående
förefintliga möjligheter att erhålla frivillig försäkring på lämpligt sätt spredes
i så vida kretsar som möjligt. En av de utvägar, som därutinnan skulle
kunna begagnas, vore den att träda i förbindelse med jordbrukarungdomens
sammanslutningar. Utskottet framförde även det uppslaget, att det förtjänade
att övervägas, huruvida det vore lämpligt att i någon utsträckning giva
ersättning för anskaffande av frivilliga försäkringstagare. För alt pröva den
verkan, ett försök i denna riktning skulle medföra, har statsrådet och chefen
för socialdepartementet i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att
till sådant ändamål anvisa ett förslagsanslag å 5,000 kronor. För allmän
propagandaverksamhet från riksförsäkringsanstaltens sida för frivillig för
-
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
säkring har i statsverkspropositionen föreslagits, att ett anslag å 4,000 kronor
måtte anvisas.
Med hänsyn till vad ovan anförts anser utskottet en lagstiftning av det
innehåll, som åsyftas i nu föreliggande motion, för närvarande icke böra genomföras
i vårt land. Utskottet finner alltså ej skäl tillstyrka riksdagen att
hos Kungl. Majit begära utredning angående förevarande spörsmål.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 369, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 februari 1936.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Hansson, P. Sandström.
Norman, Karl Bodin, Knut Petersson* och Carlström;
från andra kammaren: herrar Österström*, Johanson i Hallagården, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan, Sandström i Sollefteå och Hassler*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.