Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion angående vissa yrkesinspektionen berörande förhållanden.

1936-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1936:9, Utlåtande i anledning av vädd motion angående vissa yrkesinspektionen berörande förhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion angående vissa

yrkesinspektionen berörande förhållanden.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 367,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Brädefors och Hagberg

i Luleå föreslagit,

»att riksdagen beslutar i lag fastställa, att varje arbetsplats skall besökas

av yrkesinspektör minst en gång per år förutom de särskilda besök, som

kunna nödvändiggöras på grund av klagomål och hemställan från arbetarna;

att som fast arbetsplats även fastställa byggnadsarbetsplatser i de större

städerna;

att yrkesinspektion har fullmakt att stoppa arbetet, där fara för arbetarnas

liv kan föreligga, örn icke omedelbara skyddsanordningar vidtagas;

att yrkesinspektionens personal utökas till det antal, som anses nödvändigt

för att genomföra en effektiv yrkesinspektion».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för berörda förslag,

får utskottet hänvisa till motionen.

Tillsyn å efterlevnaden av de i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd

meddelade föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete

samt rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete ävensom av

andra med stöd av arbetarskyddslagen meddelade föreskrifter utövas (enligt

23 §) av yrkesinspektionens befattningshavare samt kommunala tillsynsorgan.

Överinseende däröver och ledning därav tillkommer yrkesinspektionens chefsmyndighet,

som är socialstyrelsen. Yrkesinspektionens befattningshavare

utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter

och yrkesunderinspektörer. För tillsyn å arbete, vartill kvinnor

användas, finnes en yrkesinspektris jämte yrkesinspektrisassistenter. För

tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och därmed sammanhängande arbete

anlitas bergmästare och gruvingenjörer. Konungen äger därjämte förordna,

att tillsynen å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis

av övriga tillsynsorgan, utövas av specialinspektör, såsom sprängämnesinspektör,

skogs- och fiottledsinspektör samt järnvägsinspektor.

De kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna (24 §).

Dessa äro emellertid berättigade att utöva tillsynen genom en eller flera

lämpliga, av nämnden utsedda personer.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 9 sami. 2 avd. Nr 9—10.

861 86 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i nio yrkesinspektionsdistrikt

(enligt 23 § i lagen jämförd med instruktionen för yrkesinspektionen den 18

december 1931, S. F. S. nr 423). Yrkesinspektörerna äro envar beträffande

sitt distrikt ansvariga för tillsynstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande.

De hava att leda yrkesinspektörsassistenternas och yrkesunderinspektörernas

tjänsteutövning samt öva inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.

Riket är indelat i fem bergmästaredistrikt med en bergmästare i varje

distrikt (Kungl. Maj:ts brev till kommerskollegium den 14 juni 1929, S. F. S.

nr 205).

Tillsyn skall i främsta rummet ägnas sådan verksamhet, vari arbetet

måste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande,

som lagen avser att förekomma. Örn dylik fara i avseende å viss verksamhet

i regel kan anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej förpliktat företaga

inspektion å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas, med mindre

anmälan eller annan särskild omständighet giver skälig anledning misstänka,

att bestämmelse i arbetarskyddslagen eller föreskrift, meddelad med stöd

av lagen, därstädes icke tillbörligen iakttages.

Närmare bestämmelser örn tillsynens utövande hava lämnats i instruktionen

för yrkesinspektionen den 18 december 1931, kungörelsen den 18 december

1931 angående specialinspektör inom yrkesinspektionen för tillsynen

å skogsavverknings-, kolnings-, flottledsbyggnads- och flottningsarbeten, kungörelsen

den 31 december 1919 angående yrkesinspektionens specialinspektor

för tillverkningen av explosiva varor och kungörelsen den 31 december 1919

angående yrkesinspektionens elektriska specialinspektörer.

I arbetarskyddslagen hava regler givits, som möjliggöra ett genomförande

tvångsvis av lagens bestämmelser.

I sådant hänseende stadgas, bl. a., i 38 § 1 mom. första stycket, att socialstyrelsen

på framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där så

eljest prövas nödigt äger förbjuda arbetsgivare att efter utsatt skälig tid

bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller

annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av socialstyrelsen

vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan socialstyrelsen

fattar beslut skall — enligt huvudregeln — arbetsgivaren hava blivit hördi

saken. Örn synnerlig fara är för handen äger emellertid socialstyrelsen, utan

att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att träda i kraft

omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas. Vidare

äger socialstyrelsen, där så finnes påkallat, genom polismyndighetens försorg

på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande

av förbudets upprätthållande.

Bestämmelser örn rätt för socialstyrelsen att även i andra fall, på framställning

av yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, meddela förbud

eller föreskrifter finnas meddelade i 38 § 1 mom. andra stycket, 38 § 2 mom.

samt 39 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta motioner (I: 21 av herr

Möller m. fl. oell II: 77 av herr Hansson i Stockholm m. fl.) beslöt riksdagen

på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 151) att i skrivelse (nr 287) till

Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande effektivisering av yrkesinspektionens

verksamhet samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, som

av utredningen kunde föranledas.

Den 20 september 1930 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att —

efter samråd i erforderlig omfattning med riksförsäkringsanstalten — med

beaktande av vad riksdagen i sin skrivelse anfört verkställa utredning och

avgiva förslag i det av riksdagen angivna hänseendet, j

Socialstyrelsen avlämnade sedermera den 17 december 1931 utredning rörande

effektivisering av yrkesinspektionens verksamhet. Över utredningen

avgåvos därefter yttranden av vissa myndigheter och sammanslutningar.

I motion, I: 245, till 1934 års riksdag yrkade herrar Branting och Wahlmark,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn sådan

ändring i lagen örn arbetarskydd jämte instruktionen för yrkesinspektionen,

att yrkesinspektör och därmed jämställda inspektionsorgan gåves befogenhet

att meddela sådant förbud och arbetsvillkor, som nu enligt 38 § 1 mom.

första stycket i arbetarskyddslagen kunde utfärdas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 6) beslöt riksdagen, att

motionen icke skulle föranleda till någon åtgärd.

Av årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 17), framgår, att

anslag till yrkesinspektionen för omkostnader för innevarande budgetår är

uppfört i riksstaten med 116,700 kronor, därav för reseersättningar 100,000

kronor.

Det omnämnes, att socialstyrelsen hemställt örn anvisande av samma belopp

för nästa budgetår.

Härefter anför föredragande departementschefen, statsrådet Möller, till

statsrådsprotokollet bland annat:

Innan jag går till en uppskattning av medelsbehovet, vill jag erinra, att

frågan örn en effektivisering av yrkesinspektionen varit föremål för uppmärksamhet

sedan flera år. Sålunda föreligger ett av socialstyrelsen i ämnet utarbetat

förslag, vilket dock med hänsyn till de med dess realiserande förenade

kostnaderna hittills icke blivit föremål för statsmakternas prövning.

Då en utredning rörande socialstyrelsens organisation pågår, vilken utredning

jämväl kommer att beröra förevarande spörsmål, torde styrelsens förslag

av denna anledning ej böra upptagas till avgörande förrän i samband

med de organisationsfrågor, som utredningen i övrigt omfattar. Emellertid

synas mig vägande skäl tala för att en detalj i effektiviseringsproblemet

redan nu blir föremål för uppmärksamhet. Jag syftar härvid på att bereda

tillfälle till ökat antal tjänsteresor vid yrkesinspektionen.

Under budgetåret 1931/1932 stod till förfogande för ifrågavarande ändamål

ett belopp av 120,000 kronor. En nedsättning har därefter ägt rum, så att

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet
-

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

beloppet under de senaste budgetåren uppgått till 100,000 kronor. Denna

nedsättning sammanhänger delvis med vidtagen reduktion av utgående ersättningar

men har huvudsakligen föranletts av statsfinansiella skäl. Då

emellertid erfarenheten visat, att ett effektivt fullgörande av inspektionens

uppgifter icke kan ske inom ramen av det belopp, som nu står till förfogande

för tjänsteresor, synes mig en höjning nödvändig. Det kan enligt

mitt förmenande icke vara tillfredsställande, att en institution av ifrågavarande

karaktär saknar tillgång till nödiga medel för de av verksamheten

påkallade inspektionsresorna.

Med nu angivna utgångspunkt har jag vid uppskattningen av medelsbehovet

för nästa budgetår funnit mig böra föreslå den förändringen av

socialstyrelsens förslag, att en höjning av de till reseersättningar avsedda

medlen med förslagsvis 18,300 kronor vidtages.

Av chefens för socialdepartementet anförande till statsrådsprotokollet framgår,

att frågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen

kommer att upptagas till avgörande i samband med de spörsmål,

som äro föremål för övervägande vid pågående utredning rörande socialstyrelsens

organisation. Såsom jämväl framgår av statsrådets anförande har

för övrigt i årets statsverksproposition för att bereda yrkesinspektionen ökad

möjlighet att utöva tillsyn föreslagits en höjning för nästa budgetår av anslaget

till reseersättningar med 18,300 kronor.

Enligt utskottets mening är det icke lämpligt, att riksdagen i det läge,

vari frågan örn åtgärder för att åstadkomma större verkan av yrkesinspektionen

sålunda befinner sig, nu tager ställning till de förslag i ämnet, som

framlagts i den föreliggande motionen.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 367, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 februari 1936.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Nansson, P.

Sandström, Norman, Earl Bodin, Knut Petersson* och Carlström;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Johanson i Hallagården,

Olovson i Västerås, Skogland*, Pettersson i Hällbacken, Hansson i Trollhättan och

Sandström i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.