Betänkande, i anledning av väckta motioner om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från nöjesskatt.
1936-03-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1936:17, Betänkande, i anledning av väckta motioner om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från nöjesskatt.
Dokumentets text
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17■
Nr 17.
Ankom till riksdagens'' kansli den 13 mars 1936 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från
nöjesskatt.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 105 i
första kammaren av herr Alexander Nilsson m. fl. och nr 255 i andra kammaren
av herrar Nilsson i Hörby och Pettersson i Rosta har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i kungl, förordningen av den 30 maj
1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga
nöjestillställningar att travtävlingar och kapplöpningar undantagas från de
nöjen, för vilka skatt kan uttagas».
Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 105 i första
kammaren.
Enligt förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga
särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar äger kommun, inom
vilkens område nöjestillställning försiggår, vartill allmänheten har tillträde
mot avgift, för sådan tillställning uttaga en särskild avgift, benämnd nöjesskatt.
Nöjesskatten utgår i förhållande till priset på biljett eller annat bevis, som
berättigar till deltagande i nöjestillställning, med följande belopp:
1) vid konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och
litterär föreställning, uppvisning i konstnärlig dans samt uppvisning i icke
professionell idrott: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset;
2) vid biografföreställning: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, 10
öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre men ej 1 krona, och därutöver 10
öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset; samt
3) vid andra i förordningen avsedda tillställningar, däribland cirkus-, varieté-
och kabaretföreställning, uppvisning i professionell idrott samt annan
liknande tillställning, uppvisning i boxning ävensom kapplöpning, travkörning,
motorfordonstävling och uppstigning i luftballong eller flygmaskin:
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17-
2 öre för biljett, vars pris är högst 10 öre,
5 » » » i) » överstiger 10 öre men ej 25 öre,
10 » » » » » » 25 » » > 50 » ,
15 » » » » » >> 50 » » » 75 » ,
20 > i » » » » 75 » » » 1 krona,
och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset.
Till nöjestillställning hänföres icke tillställning, som tjänar vetenskapligt
ändamål eller anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte.
Under förarbetena till 1919 års nöjesskatteförordning uttalades olika meningar
i fråga örn beskattningen av travtävlingar och kapplöpningar. Från
vissa håll gjordes därvid gällande, att hästsporttävlingar över huvud icke
borde beskattas, från andra, att dessa tävlingar åtminstone skulle beskattas
enligt den lindrigaste skattesatsen. De nu gällande reglerna för denna beskattning
överensstämma med det i propositionen till 1919 års riksdag framlagda
förslaget. Vad principerna för nöjesbeskattningen anginge, uttalade
departementschefen i förenämnda proposition, att nöjestillställningarnas egen
beskaffenhet borde i första hand vara avgörande för frågan, om skatt vid
dem skulle uttagas eller ej, liksom vid själva avvägandet av skatten. I konsekvens
härmed borde nöjesskatten omfatta alla tillställningar, i vilka nöjeseller
förströelsemomentet vöre det enda eller huvudsakliga. Där förutom
nämnda moment ett annat och högre syfte inginge i tillställningarna, borde
skatten göras i motsvarande mån lindrigare. Vid skattesatsernas bestämmande
borde därjämte i görligaste mån hänsyn tagas till nöjenas större eller
mindre kulturella värde. I
I motionerna har framhållits, att såväl Kungl. Maj:t som riksdagen genom
beslut efter år 1919 medgivit, att hästsporten numera ägde ett annat syfte
än enbart nöje eller förströelse. Hästsporten borde därför beredas en annan
behandling ur nöjesskattesynpunkt än vid förordningens tillkomst. Statsmakternas
ändrade inställning till hästsporten hade tydligast kommit till uttryck
genom 1923 års riksdags beslut att tillåta totalisatorspel. Detta beslut
hade tillkommit i syfte att stimulera och bringa hjälp åt landets hästavel. I
motionerna har vidare framhållits, hurusom hästsportorganisationerna genom
totalisatorspelets återinförande sedan åtskilliga år helt och hållet finansierat
hästaveln, vilken staten i en eller annan form önskade befrämja.
Med hänsyn till de viktiga uppgifter, som sålunda tillkomme dessa organisationer,
borde de pålagor, som åvilade dem, ej göras onödigt höga, då
detta i sista hand skulle drabba statsverket självt. De nuvarande bestämmelserna
i nöjesskatteförordningen verkade mycket hårt, och fara kunde
föreligga, att bestämmelserna bidroge till ett allvarligt bakslag för hästsporten
och därmed även för landets hästavel. Slutligen har i motionerna framhållits,
alt de kommuner, inom vilka trav- och galoppbanorna vore belägna,
droge stora direkta och indirekta fördelar av dessa banor, oavsett nöjesskat
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr li
-
ten, enär bland annat den vid banorna anställda personalen i regel vore
boende inom kommunerna och därstädes skattskyldig för sin inkomst från
ifrågavarande organisationer.
Beträffande nedanstående kommuner, inom vilkas områden i motionerna
avsedda tävlingar och kapplöpningar ägt rum under åren 1931—1935, har
utskottet inhämtat följande uppgifter angående storleken av den nöjesskatt,
som därvid erlagts till kommunerna.
Kommun
E r la g d'' nöjesskatt år
Summa
nöjesskatt
åren
1931—1935
Kr.
1931
Kr.
1932
Kr.
1933
Kr.
1934
Kr.
1985
Kr.
Stockholms stad (Solvalla)»
20,434
21,544
20,924
23,181
26,397
112,480
Norrköpings » 1 2 ......
—
—
2,174
—
—
2,174
Malmö stad (Jägersro)2 ..
26,566
23,278
27,541
34,185
35,918
147,488
Hälsingborgs stad*......
2,270
1,651
871
582
429
5,803
Hudiksvalls » » ......
90
305
306
—
325
1,026
Östersunds » » ......
173
304
349
—
—
826
Spånga socken (Solvalla)1
18,843
21,542
20,920
23,181
26,403
110,889
Solna » (Järva)2....
17,054
16,013
13,288
10,565
15,679
72,599
Sollefteå » 1........
125
115
192
94
70
596
Selångers > » ......
40
7,839
13,004
16,007
11,041
47,931
Summa
85,595
92,591
99,569
107,795
116,262
501,812
Anmärkning: Solvalla är belägen i Stockholms stad och Spånga socken.
I samband med lämnandet av förenämnda uppgifter hava kommunalnämnderna
i Solna och Selångers socknar yttrat sig över det i motionerna framställda
yrkandet. Båda kommunalnämnderna hava därvid riktat en gensaga
emot det i motionerna gjorda uttalandet, att trav- eller galoppbanors förläggande
inom en kommun skulle för kommunen alldeles oavsett nöjesskatten
medföra fördelar därigenom, att ett stort antal vid banan sysselsatta
personer bleve skattskyldiga i kommunen. Då vid banorna vore anställda
endast ett fåtal personer och dessa dessutom sällan vore ekonomiskt bärkraftiga,
erhölle kommunerna mycket ringa skattebelopp från nämnda personer.
Därtill komme, att i flera fall personerna måst för sin försörjning erhålla
bidrag från kommunerna. Med banorna vore sålunda förenade icke
endast inkomster utan även utgifter för kommunerna. Kommunalnämnden
i Solna socken har även verkställt en jämförelse mellan hästsporttävlingar
och idrottstävlingar i övrigt och därvid ansett, att dessa grupper icke kunde
1 Nöjesskatten avser travtävlingar.
2 » > kapplöpningar.
2 » > travtävlingar och kapplöpningar.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17- 7
ställas i samma plan. Med de förra vore förenade ett mindre riksintresse än
med de senare.
Jockeyklubben och Svenska travsportens centralförbund hava i skrivelse
till Kungl. Maj :t gjort framställning om befrielse eller eventuellt sänkning av
nöjesskatten för hästsporttävlingar. Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl.
Maj :t ännu icke meddelat beslut i detta ärende.
Förslag om ändringar av nöjesskatten i olika hänseenden hava motionsledes
varit väckta vid tidigare riksdagar. Dessa förslag hava i regel blivit
avvisade av riksdagen. I anledning av vid 1933 års riksdag väckta motioner
hemställde emellertid riksdagen i skrivelse den 9 juni 1933 (nr 301) under
åberopande av bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande
nr 63, att Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning angående revision
av nöjesskatteförordningen och därvid beakta vad i betänkandet anförts
samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas.
På sätt i motionerna framhållits hava de vid travtävlingar och kapplöpningar
förekommande totalisatorspelen till syfte att stimulera intresset för
hästsporten samt att medelst inkomster från totalisatorn bringa ekonomiskt
stöd åt landets hästavel. Travtävlingar och kapplöpningar hava sålunda icke
enbart karaktär av nöjen. Även om utskottet icke kan dela motionärernas
uppfattning, att travtävlingar och kapplöpningar helt böra vara undantagna
från nöjesskatt, anser utskottet det likväl kunna ifrågasättas, örn icke nöjesskatten
för dessa tävlingar och kapplöpningar bör utgå efter en lägre skattesats
än den nu gällande. I samband med en undersökning beträffande
skattesatsen synes lämpligt att uppmärksamhet även ägnas frågan, örn
hästaveln kan anses i ekonomiskt hänseende fullt tillgodosedd genom de bidrag
av totalisatormedel, som för närvarande utgå till hästaveln. Vid
nämnda undersökning anser utskottet även böra tagas under omprövning
ifrågavarande nöjesskatts betydelse i ekonomiskt avseende för de kommuner,
som äga upptaga skatten. Med hänsyn till det anförda och då 1933
års riksdag i sin förutberörda skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att Kungl.
Majit ville föranstalta örn utredning angående revision av nöjesskatteförordningens
bestämmelser samt för riksdagen framlägga de förslag, som
kunde föranledas av utredningen, finner utskottet ej påkallat att i frågans
nuvarande läge förorda någon åtgärd i anledning av motionerna. Utskottet
förutsätter nämligen, att den av riksdagen begärda utredningen inom den
närmaste tiden kommer till stånd, samt att därvid tages under övervägande,
om och i vad mån en lindring av nöjesskatten för ifrågavarande slag av
nöjen bör äga rum.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17-
att de likalydande motionerna I: 105 av herr Alexander
Nilsson m. fl. och II: 255 av herrar Nilsson i Hörby och Pettersson
i Rosta, om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar
från nöjesskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Hansén, Wahlmark,
Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden,
Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson
i Boxholm, Anderson i Norrköping, Berg i Karlskrona, Löfvander, Werner
i Hultsfred, Johansson i Krogstorp och Hammarlund.
Reservation
av herrar Löfvander och Hammarlund, vilka anfört:
»Såsom utskottet i anslutning till motionerna yttrat hava travtävlingar och
kapplöpningar icke enbart karaktär av nöjen. Syftet med totalisatorspelets
införande i vårt land var ju att stimulera och bringa hjälp åt landets hästavel.
Under sådana förhållanden torde det icke kunna anses riktigt, att en
betydligt högre nöjesskatt uttages vid travtävlingar och kapplöpningar än
vid t. ex. biografföreställning, som uteslutande har karaktär av nöjestillställning.
Utskottet har även ansett det kunna ifrågasättas, om icke nöjesskatten för
travtävlingar och kapplöpningar borde utgå efter en lägre skattesats än den
nu gällande men motiverar sin hemställan om avslag å motionerna med
en hänvisning till riksdagens skrivelse den 9 juni 1933 (nr 301) med anhållan
om utredning angående revision av nöjesskatteförordningen.
Enligt vår mening borde emellertid denna fråga utan olägenhet kunna behandlas
för sig, och då det icke torde krävas särskild utredning för att
komma till den slutsatsen, att travtävlingar och kapplöpningar till stöd
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
9
jamie av hästaveln likställas med åtminstone biografföreställning, hava vi
ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna
I: 105 och II: 255, måtte besluta, att den i 3 § förordningen
den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild
avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar omförmälda nöjesskatt
skall, i vad angår kapplöpning och travkörning, utgå
med följande belopp: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50
öre, 10 öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre men ej 1
krona, och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av
50 öre utav biljettpriset.»
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sand. Nr 16—17.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.