Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från nöjesskatt.

1936-03-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:17, Betänkande, i anledning av väckta motioner om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från nöjesskatt.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17■

Nr 17.

Ankom till riksdagens'' kansli den 13 mars 1936 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar från

nöjesskatt.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 105 i

första kammaren av herr Alexander Nilsson m. fl. och nr 255 i andra kammaren

av herrar Nilsson i Hörby och Pettersson i Rosta har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i kungl, förordningen av den 30 maj

1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga

nöjestillställningar att travtävlingar och kapplöpningar undantagas från de

nöjen, för vilka skatt kan uttagas».

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 105 i första

kammaren.

Enligt förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga

särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar äger kommun, inom

vilkens område nöjestillställning försiggår, vartill allmänheten har tillträde

mot avgift, för sådan tillställning uttaga en särskild avgift, benämnd nöjesskatt.

Nöjesskatten utgår i förhållande till priset på biljett eller annat bevis, som

berättigar till deltagande i nöjestillställning, med följande belopp:

1) vid konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och

litterär föreställning, uppvisning i konstnärlig dans samt uppvisning i icke

professionell idrott: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver

5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset;

2) vid biografföreställning: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, 10

öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre men ej 1 krona, och därutöver 10

öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset; samt

3) vid andra i förordningen avsedda tillställningar, däribland cirkus-, varieté-

och kabaretföreställning, uppvisning i professionell idrott samt annan

liknande tillställning, uppvisning i boxning ävensom kapplöpning, travkörning,

motorfordonstävling och uppstigning i luftballong eller flygmaskin:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17-

2 öre för biljett, vars pris är högst 10 öre,

5 » » » i) » överstiger 10 öre men ej 25 öre,

10 » » » » » » 25 » » > 50 » ,

15 » » » » » >> 50 » » » 75 » ,

20 > i » » » » 75 » » » 1 krona,

och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset.

Till nöjestillställning hänföres icke tillställning, som tjänar vetenskapligt

ändamål eller anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte.

Under förarbetena till 1919 års nöjesskatteförordning uttalades olika meningar

i fråga örn beskattningen av travtävlingar och kapplöpningar. Från

vissa håll gjordes därvid gällande, att hästsporttävlingar över huvud icke

borde beskattas, från andra, att dessa tävlingar åtminstone skulle beskattas

enligt den lindrigaste skattesatsen. De nu gällande reglerna för denna beskattning

överensstämma med det i propositionen till 1919 års riksdag framlagda

förslaget. Vad principerna för nöjesbeskattningen anginge, uttalade

departementschefen i förenämnda proposition, att nöjestillställningarnas egen

beskaffenhet borde i första hand vara avgörande för frågan, om skatt vid

dem skulle uttagas eller ej, liksom vid själva avvägandet av skatten. I konsekvens

härmed borde nöjesskatten omfatta alla tillställningar, i vilka nöjeseller

förströelsemomentet vöre det enda eller huvudsakliga. Där förutom

nämnda moment ett annat och högre syfte inginge i tillställningarna, borde

skatten göras i motsvarande mån lindrigare. Vid skattesatsernas bestämmande

borde därjämte i görligaste mån hänsyn tagas till nöjenas större eller

mindre kulturella värde. I

I motionerna har framhållits, att såväl Kungl. Maj:t som riksdagen genom

beslut efter år 1919 medgivit, att hästsporten numera ägde ett annat syfte

än enbart nöje eller förströelse. Hästsporten borde därför beredas en annan

behandling ur nöjesskattesynpunkt än vid förordningens tillkomst. Statsmakternas

ändrade inställning till hästsporten hade tydligast kommit till uttryck

genom 1923 års riksdags beslut att tillåta totalisatorspel. Detta beslut

hade tillkommit i syfte att stimulera och bringa hjälp åt landets hästavel. I

motionerna har vidare framhållits, hurusom hästsportorganisationerna genom

totalisatorspelets återinförande sedan åtskilliga år helt och hållet finansierat

hästaveln, vilken staten i en eller annan form önskade befrämja.

Med hänsyn till de viktiga uppgifter, som sålunda tillkomme dessa organisationer,

borde de pålagor, som åvilade dem, ej göras onödigt höga, då

detta i sista hand skulle drabba statsverket självt. De nuvarande bestämmelserna

i nöjesskatteförordningen verkade mycket hårt, och fara kunde

föreligga, att bestämmelserna bidroge till ett allvarligt bakslag för hästsporten

och därmed även för landets hästavel. Slutligen har i motionerna framhållits,

alt de kommuner, inom vilka trav- och galoppbanorna vore belägna,

droge stora direkta och indirekta fördelar av dessa banor, oavsett nöjesskat
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr li
-

ten, enär bland annat den vid banorna anställda personalen i regel vore

boende inom kommunerna och därstädes skattskyldig för sin inkomst från

ifrågavarande organisationer.

Beträffande nedanstående kommuner, inom vilkas områden i motionerna

avsedda tävlingar och kapplöpningar ägt rum under åren 1931—1935, har

utskottet inhämtat följande uppgifter angående storleken av den nöjesskatt,

som därvid erlagts till kommunerna.

Kommun

E r la g d'' nöjesskatt år

Summa

nöjesskatt

åren

1931—1935

Kr.

1931

Kr.

1932

Kr.

1933

Kr.

1934

Kr.

1985

Kr.

Stockholms stad (Solvalla)»

20,434

21,544

20,924

23,181

26,397

112,480

Norrköpings » 1 2 ......

—

—

2,174

—

—

2,174

Malmö stad (Jägersro)2 ..

26,566

23,278

27,541

34,185

35,918

147,488

Hälsingborgs stad*......

2,270

1,651

871

582

429

5,803

Hudiksvalls » » ......

90

305

306

—

325

1,026

Östersunds » » ......

173

304

349

—

—

826

Spånga socken (Solvalla)1

18,843

21,542

20,920

23,181

26,403

110,889

Solna » (Järva)2....

17,054

16,013

13,288

10,565

15,679

72,599

Sollefteå » 1........

125

115

192

94

70

596

Selångers > » ......

40

7,839

13,004

16,007

11,041

47,931

Summa

85,595

92,591

99,569

107,795

116,262

501,812

Anmärkning: Solvalla är belägen i Stockholms stad och Spånga socken.

I samband med lämnandet av förenämnda uppgifter hava kommunalnämnderna

i Solna och Selångers socknar yttrat sig över det i motionerna framställda

yrkandet. Båda kommunalnämnderna hava därvid riktat en gensaga

emot det i motionerna gjorda uttalandet, att trav- eller galoppbanors förläggande

inom en kommun skulle för kommunen alldeles oavsett nöjesskatten

medföra fördelar därigenom, att ett stort antal vid banan sysselsatta

personer bleve skattskyldiga i kommunen. Då vid banorna vore anställda

endast ett fåtal personer och dessa dessutom sällan vore ekonomiskt bärkraftiga,

erhölle kommunerna mycket ringa skattebelopp från nämnda personer.

Därtill komme, att i flera fall personerna måst för sin försörjning erhålla

bidrag från kommunerna. Med banorna vore sålunda förenade icke

endast inkomster utan även utgifter för kommunerna. Kommunalnämnden

i Solna socken har även verkställt en jämförelse mellan hästsporttävlingar

och idrottstävlingar i övrigt och därvid ansett, att dessa grupper icke kunde

1 Nöjesskatten avser travtävlingar.

2 » > kapplöpningar.

2 » > travtävlingar och kapplöpningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17- 7

ställas i samma plan. Med de förra vore förenade ett mindre riksintresse än

med de senare.

Jockeyklubben och Svenska travsportens centralförbund hava i skrivelse

till Kungl. Maj :t gjort framställning om befrielse eller eventuellt sänkning av

nöjesskatten för hästsporttävlingar. Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl.

Maj :t ännu icke meddelat beslut i detta ärende.

Förslag om ändringar av nöjesskatten i olika hänseenden hava motionsledes

varit väckta vid tidigare riksdagar. Dessa förslag hava i regel blivit

avvisade av riksdagen. I anledning av vid 1933 års riksdag väckta motioner

hemställde emellertid riksdagen i skrivelse den 9 juni 1933 (nr 301) under

åberopande av bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande

nr 63, att Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning angående revision

av nöjesskatteförordningen och därvid beakta vad i betänkandet anförts

samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas.

På sätt i motionerna framhållits hava de vid travtävlingar och kapplöpningar

förekommande totalisatorspelen till syfte att stimulera intresset för

hästsporten samt att medelst inkomster från totalisatorn bringa ekonomiskt

stöd åt landets hästavel. Travtävlingar och kapplöpningar hava sålunda icke

enbart karaktär av nöjen. Även om utskottet icke kan dela motionärernas

uppfattning, att travtävlingar och kapplöpningar helt böra vara undantagna

från nöjesskatt, anser utskottet det likväl kunna ifrågasättas, örn icke nöjesskatten

för dessa tävlingar och kapplöpningar bör utgå efter en lägre skattesats

än den nu gällande. I samband med en undersökning beträffande

skattesatsen synes lämpligt att uppmärksamhet även ägnas frågan, örn

hästaveln kan anses i ekonomiskt hänseende fullt tillgodosedd genom de bidrag

av totalisatormedel, som för närvarande utgå till hästaveln. Vid

nämnda undersökning anser utskottet även böra tagas under omprövning

ifrågavarande nöjesskatts betydelse i ekonomiskt avseende för de kommuner,

som äga upptaga skatten. Med hänsyn till det anförda och då 1933

års riksdag i sin förutberörda skrivelse till Kungl. Majit anhållit, att Kungl.

Majit ville föranstalta örn utredning angående revision av nöjesskatteförordningens

bestämmelser samt för riksdagen framlägga de förslag, som

kunde föranledas av utredningen, finner utskottet ej påkallat att i frågans

nuvarande läge förorda någon åtgärd i anledning av motionerna. Utskottet

förutsätter nämligen, att den av riksdagen begärda utredningen inom den

närmaste tiden kommer till stånd, samt att därvid tages under övervägande,

om och i vad mån en lindring av nöjesskatten för ifrågavarande slag av

nöjen bör äga rum.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17-

att de likalydande motionerna I: 105 av herr Alexander

Nilsson m. fl. och II: 255 av herrar Nilsson i Hörby och Pettersson

i Rosta, om befrielse för travtävlingar och kapplöpningar

från nöjesskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Hansén, Wahlmark,

Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden,

Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson

i Boxholm, Anderson i Norrköping, Berg i Karlskrona, Löfvander, Werner

i Hultsfred, Johansson i Krogstorp och Hammarlund.

Reservation

av herrar Löfvander och Hammarlund, vilka anfört:

»Såsom utskottet i anslutning till motionerna yttrat hava travtävlingar och

kapplöpningar icke enbart karaktär av nöjen. Syftet med totalisatorspelets

införande i vårt land var ju att stimulera och bringa hjälp åt landets hästavel.

Under sådana förhållanden torde det icke kunna anses riktigt, att en

betydligt högre nöjesskatt uttages vid travtävlingar och kapplöpningar än

vid t. ex. biografföreställning, som uteslutande har karaktär av nöjestillställning.

Utskottet har även ansett det kunna ifrågasättas, om icke nöjesskatten för

travtävlingar och kapplöpningar borde utgå efter en lägre skattesats än den

nu gällande men motiverar sin hemställan om avslag å motionerna med

en hänvisning till riksdagens skrivelse den 9 juni 1933 (nr 301) med anhållan

om utredning angående revision av nöjesskatteförordningen.

Enligt vår mening borde emellertid denna fråga utan olägenhet kunna behandlas

för sig, och då det icke torde krävas särskild utredning för att

komma till den slutsatsen, att travtävlingar och kapplöpningar till stöd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

9

jamie av hästaveln likställas med åtminstone biografföreställning, hava vi

ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna

I: 105 och II: 255, måtte besluta, att den i 3 § förordningen

den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild

avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar omförmälda nöjesskatt

skall, i vad angår kapplöpning och travkörning, utgå

med följande belopp: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50

öre, 10 öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre men ej 1

krona, och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av

50 öre utav biljettpriset.»

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sand. Nr 16—17.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.