Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad.

1936-03-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:20, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1936 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående nedsättning av avgiften för

skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i

Stockholms stad.

Genom en den 28 februari 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 137, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit besluta att, därest Stockholms stad åtager sig

att erlägga de med anlitande av postgiro för skatteuppbörd i staden förbundna

avgifterna, dessa avgifter skola tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorledes

förordnar, utgå i enlighet med i nämnda protokoll angivna grunder.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas följande.

I skrivelse den 25 februari 1936 har generalpoststyrelsen, med förmälan

att Överståthållarämbetet till Stockholms stadsfullmäktige avgivit förslag till

omläggning av uppbördsväsendet i staden, gjort framställning i syfte att,

därest för skatteuppbörden efter berörda omläggning kommer att anlitas

postgiro, enahanda beräkningsgrunder beträffande avgifterna för inbetalade

belopp skola få tillämpas som vid uppbörden av kronoskatt på landsbygden.

För närvarande sker skatteuppbörden i Stockholm genom särskilda uppbördskontor

utan särskild kostnad för skattebetalaren. Denne äger dock på

egen bekostnad insätta skattebeloppet på vederbörligt postgirokonto. Enligt

överståthållarämbetets nyssnämnda förslag skulle skatteuppbörden ske genom

affärsbankerna och genom postverket över postgiro. Bankerna skulle

för sitt därmed förenade arbete erhålla ersättning av staden med 5 öre för

varje inbetalning, örn denna ägde rum mellan kl. 9.30 f. m. och kl. 2 e. m.

respektive, sommartid, kl. 1 e. m. men med 15 öre för varje inbetalning, som

komme att ske kl. 6—8 å kvällarna, då ett 10-tal bankkontor under de tre

sista dagarna av uppbördsterminerna skulle hållas öppna för ändamålet. Vid

inbetalning av skatten över postgiro skulle däremot skattebetalaren själv erlägga

vanlig avgift, utgörande 10 öre för högst 5 kronor, 15 öre för belopp

överstigande 5 men ej 50 kronor samt 20 öre för högre belopp. Sistnämnda

avgifter har Överståthållarämbetet ansett av ekonomiska skäl icke kunna erläggas

av staden.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sand. Nr 20.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Förenämnda beräkningsgrunder för ersättning till postverket för kronoskatteuppbörden

å landsbygden innebära, att postverket såsom ersättning för

mottagning i form av skattepostanvisningar och redovisning av uppbördsmedlen

erhåller ett belopp per inbetalad skattepost, som motsvarar avgiften för

medelbeloppet av samtliga å hela landsbygden inbetalade skatteposter, med

avdrag av 5 öre. Den sålunda beräknade ersättningen betalas av statsverket

med anlitande av det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till postavgifter

för tjänstebrev och dylika försändelser.

Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse till en början anfört:

Ett ordnande av skatteuppbörden på sätt av Överståthållarämbetet föreslagits

skulle för den skattebetalande allmänheten innebära, att den skulle

nödgas erlägga avgift vid användning av det ena av de till buds stående

uppbördsorganen (postverket), medan däremot det andra organet (bankerna)

skulle stå till förfogande kostnadsfritt. Då kommunerna i landet ordna sin

skatteuppbörd till att ske över postverket (postgirot) -—- vilket blir alltmera

vanligt — sker detta numera oftast så, att kommunerna åtaga sig att erlägga

de därför utgående postavgifterna. Att Överståthållarämbetet ändock icke

vid avgivandet av nämnda förslag ansåg sig kunna föreslå, att Stockholms

stad skulle åtaga sig att bestrida kostnaden för de skattelikvider, som komme

att göras genom postverket, betingades uteslutande av kostnadsskäl. Även

om en eventuell skatteuppbörd genom postverket naturligt nog ordnades till

att ske över postgirot, det billigaste postala betalningssättet, komme postavgifterna

att uppgå till icke oväsentligt högre belopp än den av bankerna betingade

ersättningen. Antalet skatteposter i Stockholm har beräknats utgöra

i runt tal 840,000. Därest samtliga dessa inbetaltes genom postverket och medelavgiften

per post, lågt beräknat, antoges utgöra 15 öre, skulle staden hava

att vidkännas en sammanlagd portokostnad av 126,000 kronor, vilket belopp

väsentligt överstege den vid anlitande av bankerna uppkommande totalkostnaden.

Generalpoststyrelsen har vidare meddelat, att det vid de överläggningar

under hand i ämnet, som under senaste tiden ägt rum mellan representanter

för Överståthållarämbetet och generalpoststyrelsen, framstått såsom ett

önskemål, att sådana dispositioner kunde träffas, som för staden möjliggjorde

att hänvisa allmänheten till skattebetalning genom postverket på

samma villkor som genom bankerna. Enligt vad styrelsen närmare utvecklat

(prop. sid. 3) skulle det både för de skattskyldiga och för postverket

vara fördelaktigt, om skatteuppbörden genom postverket kunde ordnas på

samma villkor för de skattskyldiga som skatteinbetalningen genom bankerna,

således utan att särskild avgift behövde upptagas av de skattskyldiga.

Enligt vad från överståthållarämbetets sida meddelats, skulle detta också låta

sig göra, därest postens inbetalningsavgifter kunde i någon mån reduceras

så att de icke allt för mycket överstege de avgifter, bankerna betingat sig.

Härom anför styrelsen vidare:

Vid de undersökningar, som i anledning härav vidtagits, har generalpoststyrelsen

kommit till den uppfattningen, att det under vissa i det följande närmare

angivna omständigheter kunde anses befogat att för nu omhandlade

likvider medgiva sådan modifiering i de vanliga avgiftsgrundema, som på sin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

3

tid vidtagits beträffande kronoskatteuppbörden å landsbygden, vilken uppbörd

alltsedan 1918 ombesörjes av postverket. Berörda skatteuppbörd förmedlas

av postverkets organ för postanvisningsrörelsen och skattebeloppen

erläggas med användning av s. k. skattepostanvisningar. Vid postkontoren

i samtliga residensstäder finnas under uppbördsstämmorna anordnade särskilda

s. k. skatteavdelningar, vilka handhava redovisningen till länsstyrelsen

av influtna kronoskattemedel. Ersättningen till postverket för mottagandet

och redovisningen av uppbördsmedlen i fråga utgår emellertid icke med vanlig

postanvisningsavgift utan beräknas på följande sätt. Det totala influtna

skattebeloppet delas med antalet skattepostanvisningar, varigenom erliålles

medelbeloppet per anvisning. Den avgift, sagda medelbelopp skulle draga

jämlikt de vanliga avgiftsbestämmelserna, minskas med 5 öre och ersättningen

till postverket beräknas för samtliga skattepostanvisningar efter denna reducerade

postanvisningsavgift.

Den reducering av postanvisningsavgiften, som sålunda medgivits beträffande

kronoskattepostanvisningar — och vilken jämväl innebär en stor förenkling

vid avgiftens beräknande — har motiverats med hänsyn till det mindre

betungande arbete skattepostanvisningarna förorsaka postverket i jämförelse

med andra postanvisningar. Medan postanvisningar i allmänhet utbetalas

styckevis av postanstalterna, vilket tager stor del av kassatjänstemännens

tid i anspråk, sammanföras skattepostanvisningarna länsvis till skatteavdelningen

i residensstaden, som verkställer utbetalningen i samlad summa medelst

beloppets insättande i riksbanken för vederbörande länsstyrelses räkning.

Denna koncentrering av utbetalningsförfarandet medför viss förenkling

av arbetet.

Vad skatteuppbörden i Stockholm beträffar skulle denna, som förut nämnts,

icke ske med anlitande av postanvisningsrörelsen utan över postgirot. Skattelikvidernas

slutbehandling och beloppens redovisning och tillhandahållande

åt uppbördsmyndigheterna bomme därigenom att helt centraliseras (till postgirokontorel).

Förutom den förenkling med avseende å de influtna skattemedlens

remittering och redovisning, som följer av postgiroförfarandet som

sådant, skulle emellertid beträffande denna uppbörd, för så vitt densamma

bleve av tillräckligt stor omfattning, vinnas arbetsbesparing även i samband

med själva inbetalningen å postanstalterna. Genom förekomsten å en och

samma ort av skatteinbetalning i så stor skala, som det här kunde bliva

fråga örn, skulle nämligen rörelsen få en utpräglad karaktär av stordrift, vilket

skulle erbjuda möjlighet för postverket att genom maskinella och liknande

anordningar rationalisera arbetet och nedbringa omkostnaderna. Härtill kommer

att, enär inbetalningen praktiskt taget i sin helhet bomme att ske å den

ort, där postgirokontoret är beläget, all befordran av inbetalningskort m. m.

skulle bortfalla.

För belysande av uppbördens omfattning må nämnas att antalet skatteinbetalningsposter

i Stockholm, cirka 840,000, i det närmaste motsvarar en

tredjedel av antalet kronoskatteinbetalningar å landsbygden. Av uppbörden

i Stockholm har hittills endast en mindre del, omkring 10 °/o, inbetalats genom

postverket. Vid dylik inbetalning har den skattskyldige haft att själv

utskriva inbetalningskort (eller girokort) till vederbörande uppbördsmyndighet

å beloppet samt att vid inbetalning å postanstalt erlägga stadgad avgift.

Efter omläggningen av uppbördsförfarandet skulle vid respektive debetsedlar

komma att fogas inbetalningsblanketter med ifyllda skattebelopp m. m.,

vilka kunde användas även vid inbetalning å posten. Denna förenkling i förening

med kostnadsfri inbetalning kan förväntas få till följd att en väsentlig

del av uppbörden komme att förmedlas av postverket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

För den händelse, fortsätter generalpoststyrelsen, att Stockholms stad

åtoge sig att bekosta skatteinbetalningen genom postverket samt postens

andel i uppbörden till följd därav skulle bliVa av den omfattning, att rörelnen

i fråga kunde genom vidtagandet av särskilda anordningar förbilligas,

ansåge styrelsen det skäligt, att för denna skatteuppbörd medgåves samma

reducering av avgiften som, enligt vad förut sagts, skett beträffande kronoskatteuppbörden

å landsbygden. För nedsättning av avgiften skulle således,

anför styrelsen, erfordras dels en mera allmän anslutning från de skattskyldigas

sida till denna betalningsform dels ock att rörelsen kunde av postverket

ekonomiseras. Då det icke vore möjligt att i förväg bilda sig en bestämd

uppfattning om dessa förhållanden, syntes det lämpligast, att reducering

av avgiften medgåves endast under villkor att nyssnämnda förutsättningar

visades vara för handen. Om riksdagens beslut i ämnet gåves

denna innebörd, säger styrelsen, syntes böra överlåtas åt Kungl. Maj:t — eller

åt styrelsen — att med ledning av den uppkommande trafikens storlek

och övriga omständigheter avgöra, huruvida reduceringen skulle tillämpas

eller icke. I praktiken syntes böra förfaras så, att reduceringen från början

medgåves försöksvis och att därefter någon tids erfarenhet avvaktades

rörande verkningarna av det nya uppbördssystemet. Visade det sig därvid,

att skatteförmedlingen genom postverket bleve av så stor omfattning,

att erforderlig kompensation för portonedsättningen kunde ernås genom

en förbilligad drift och att nedsättningen sålunda vore förenlig med postverkets

ekonomiska intressen, borde densamma bibehållas. I motsatt fall skulle

försöksanordningen upphöra.

För egen del har departementschefen anfört:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Överståthållarämbetet av

kostnadsskäl ansett sig icke kunna föreslå Stockholms stadsfullmäktige, att

staden skall bestrida kostnaden för skatteuppbörd över postgiro. Skattebetalarna

skulle alltså, därest överståthållarämbetets förslag angående skatteuppbörden

i Stockholm genomföres, vid anlitande av postgiro för skatteinbetalningen

nödgas erlägga den för sådan inbetalning stadgade avgiften,

varierande mellan 10 och 20 öre alltefter skattebeloppets storlek.

I syfte att möjliggöra för skattebetalarna att, liksom vid inbetalning genom

affärsbankerna, utan särskild kostnad erlägga skatt över postgiro har generalpoststyrelsen

nu föreslagit sådan nedsättning av avgifterna för ifrågavarande

inbetalningar, att Stockholms stad skulle kunna påtaga sig att

betala även kostnaden för skatteuppbörden genom postverket. Styrelsens

förevarande förslag avser icke, att ersättningen till postverket skulle nedbringas

till den av affärsbankerna godtagna ersättningen av i regel 5 öre per inbetalat

belopp. Styrelsen har ansett sig böra stanna vid att föreslå, att ersättningen

i fråga, i anslutning till vad som gäller vid kronoskatteuppbörden

å landsbygden, skulle för varje skattepost uppgå till den vanliga avgiften

för en inbetalning, som motsvarar medeltalet av de inbetalade skatteposterna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

5

med avdrag av 5 öre. Om exempelvis medeltalet av uppburna skattebelopp

överstiger 50 kronor, skulle staden till postverket erlägga en ersättning av

(20—5) 15 öre per skattepost. Styrelsen har förutsatt, att avgiftsminskningen

skulle till en början vidtagas försöksvis och bibehållas endast örn den

för postverket visade sig ekonomiskt motiverad.

Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört och då styrelsens förslag

från statens synpunkt torde vara godtagbart, vill jag för min del biträda

detsamma. Enär det nya uppbördsförfarandet, därest beslut härom fattas,

förutsatts skola vinna tillämpning redan instundande höst och stadsfullmäktige

i Stockholm, för fattande av beslut i fråga örn stadens åtaganden beträffande

uppbördskostnadernas bestridande, torde böra äga möjlighet att

bedöma storleken av den ersättning, som vid anlitande av postgiro för skatteuppbörd

skall utgå till postverket, torde av årets riksdag böra utverkas

bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om tillämpning av den av generalpoststyrelsen

föreslagna avgiftsnedsättningen. Lika med generalpoststyrelsen

förutsätter jag, att berörda nedsättning skall bibehållas endast örn

den befinnes förenlig med postverkets ekonomiska intressen.»

Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Majit genom beslut den 28

februari 1936 (finansdepartementet) tillsatt en kommitté med uppdrag att

verkställa utredning och avgiva förslag rörande sättet för debitering, uppbörd

och indrivning av utskylder samt folkbokföringens ordnande jämte

därmed sammanhängande organisatoriska och andra frågor. Enligt chefens

för finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet i nämnda ärende

syntes vid denna utredning frågan om sammanförande av den kommunala

skatteuppbörden och dess överlämnande till statliga uppbördsorgan böra

tagas till behandling i första hand.

Av utredningen i ärendet framgår, att den ifrågasatta avgiftsnedsättningen

avses att vara en försöksanordning, som skall träda i tillämpning vid genomförandet

av den av Överståthållarämbetet föreslagna omläggningen av uppbördsväsendet

i Stockholms stad. Såväl generalpoststyrelsen som departementschefen

har förutsatt, att nedsättningen skall bibehållas endast om den

befinnes förenlig med postverkets ekonomiska intressen. Med hänsyn härtill

och då förslaget, såsom departementschefen framhållit, från statens synpunkt

torde vara godtagbart, finner sig utskottet kunna tillstyrka att det av

Kungl. Majit begärda bemyndigandet lämnas av riksdagen. Härvid förutsätter

emellertid utskottet, att den förenämnda, av Kungl. Majit den 28

februari 1936 tillsatta kommittén tager under närmare omprövning, huruvida

skatteuppbörden — ej blott den statliga utan även den kommunala —

i övriga delar av landet lämpligen må kunna anordnas på enahanda sätt

som nu föreslagits för Stockholms stad.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 19.''16. 7 sand. Nr 20.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr. 20.

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 137.

Stockholm den 17 mars 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Wahlmark, Nilsson

i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Olsson i Närlinge, Nylander

i Stockholm, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping,

Berg i Karlskrona, Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Blomquist,

Brännström i Skellefteå, Ljunggren och Mårtensson.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

361321

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol. \ a1 i texten