Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad.
1936-03-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1936:20, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av avgiften för skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i Stockholms stad.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1936 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nedsättning av avgiften för
skatteinbetalning över postgiro vid skatteuppbörd i
Stockholms stad.
Genom en den 28 februari 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 137, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit besluta att, därest Stockholms stad åtager sig
att erlägga de med anlitande av postgiro för skatteuppbörd i staden förbundna
avgifterna, dessa avgifter skola tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorledes
förordnar, utgå i enlighet med i nämnda protokoll angivna grunder.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas följande.
I skrivelse den 25 februari 1936 har generalpoststyrelsen, med förmälan
att Överståthållarämbetet till Stockholms stadsfullmäktige avgivit förslag till
omläggning av uppbördsväsendet i staden, gjort framställning i syfte att,
därest för skatteuppbörden efter berörda omläggning kommer att anlitas
postgiro, enahanda beräkningsgrunder beträffande avgifterna för inbetalade
belopp skola få tillämpas som vid uppbörden av kronoskatt på landsbygden.
För närvarande sker skatteuppbörden i Stockholm genom särskilda uppbördskontor
utan särskild kostnad för skattebetalaren. Denne äger dock på
egen bekostnad insätta skattebeloppet på vederbörligt postgirokonto. Enligt
överståthållarämbetets nyssnämnda förslag skulle skatteuppbörden ske genom
affärsbankerna och genom postverket över postgiro. Bankerna skulle
för sitt därmed förenade arbete erhålla ersättning av staden med 5 öre för
varje inbetalning, örn denna ägde rum mellan kl. 9.30 f. m. och kl. 2 e. m.
respektive, sommartid, kl. 1 e. m. men med 15 öre för varje inbetalning, som
komme att ske kl. 6—8 å kvällarna, då ett 10-tal bankkontor under de tre
sista dagarna av uppbördsterminerna skulle hållas öppna för ändamålet. Vid
inbetalning av skatten över postgiro skulle däremot skattebetalaren själv erlägga
vanlig avgift, utgörande 10 öre för högst 5 kronor, 15 öre för belopp
överstigande 5 men ej 50 kronor samt 20 öre för högre belopp. Sistnämnda
avgifter har Överståthållarämbetet ansett av ekonomiska skäl icke kunna erläggas
av staden.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sand. Nr 20.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Förenämnda beräkningsgrunder för ersättning till postverket för kronoskatteuppbörden
å landsbygden innebära, att postverket såsom ersättning för
mottagning i form av skattepostanvisningar och redovisning av uppbördsmedlen
erhåller ett belopp per inbetalad skattepost, som motsvarar avgiften för
medelbeloppet av samtliga å hela landsbygden inbetalade skatteposter, med
avdrag av 5 öre. Den sålunda beräknade ersättningen betalas av statsverket
med anlitande av det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser.
Generalpoststyrelsen har i sin skrivelse till en början anfört:
Ett ordnande av skatteuppbörden på sätt av Överståthållarämbetet föreslagits
skulle för den skattebetalande allmänheten innebära, att den skulle
nödgas erlägga avgift vid användning av det ena av de till buds stående
uppbördsorganen (postverket), medan däremot det andra organet (bankerna)
skulle stå till förfogande kostnadsfritt. Då kommunerna i landet ordna sin
skatteuppbörd till att ske över postverket (postgirot) -—- vilket blir alltmera
vanligt — sker detta numera oftast så, att kommunerna åtaga sig att erlägga
de därför utgående postavgifterna. Att Överståthållarämbetet ändock icke
vid avgivandet av nämnda förslag ansåg sig kunna föreslå, att Stockholms
stad skulle åtaga sig att bestrida kostnaden för de skattelikvider, som komme
att göras genom postverket, betingades uteslutande av kostnadsskäl. Även
om en eventuell skatteuppbörd genom postverket naturligt nog ordnades till
att ske över postgirot, det billigaste postala betalningssättet, komme postavgifterna
att uppgå till icke oväsentligt högre belopp än den av bankerna betingade
ersättningen. Antalet skatteposter i Stockholm har beräknats utgöra
i runt tal 840,000. Därest samtliga dessa inbetaltes genom postverket och medelavgiften
per post, lågt beräknat, antoges utgöra 15 öre, skulle staden hava
att vidkännas en sammanlagd portokostnad av 126,000 kronor, vilket belopp
väsentligt överstege den vid anlitande av bankerna uppkommande totalkostnaden.
Generalpoststyrelsen har vidare meddelat, att det vid de överläggningar
under hand i ämnet, som under senaste tiden ägt rum mellan representanter
för Överståthållarämbetet och generalpoststyrelsen, framstått såsom ett
önskemål, att sådana dispositioner kunde träffas, som för staden möjliggjorde
att hänvisa allmänheten till skattebetalning genom postverket på
samma villkor som genom bankerna. Enligt vad styrelsen närmare utvecklat
(prop. sid. 3) skulle det både för de skattskyldiga och för postverket
vara fördelaktigt, om skatteuppbörden genom postverket kunde ordnas på
samma villkor för de skattskyldiga som skatteinbetalningen genom bankerna,
således utan att särskild avgift behövde upptagas av de skattskyldiga.
Enligt vad från överståthållarämbetets sida meddelats, skulle detta också låta
sig göra, därest postens inbetalningsavgifter kunde i någon mån reduceras
så att de icke allt för mycket överstege de avgifter, bankerna betingat sig.
Härom anför styrelsen vidare:
Vid de undersökningar, som i anledning härav vidtagits, har generalpoststyrelsen
kommit till den uppfattningen, att det under vissa i det följande närmare
angivna omständigheter kunde anses befogat att för nu omhandlade
likvider medgiva sådan modifiering i de vanliga avgiftsgrundema, som på sin
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
3
tid vidtagits beträffande kronoskatteuppbörden å landsbygden, vilken uppbörd
alltsedan 1918 ombesörjes av postverket. Berörda skatteuppbörd förmedlas
av postverkets organ för postanvisningsrörelsen och skattebeloppen
erläggas med användning av s. k. skattepostanvisningar. Vid postkontoren
i samtliga residensstäder finnas under uppbördsstämmorna anordnade särskilda
s. k. skatteavdelningar, vilka handhava redovisningen till länsstyrelsen
av influtna kronoskattemedel. Ersättningen till postverket för mottagandet
och redovisningen av uppbördsmedlen i fråga utgår emellertid icke med vanlig
postanvisningsavgift utan beräknas på följande sätt. Det totala influtna
skattebeloppet delas med antalet skattepostanvisningar, varigenom erliålles
medelbeloppet per anvisning. Den avgift, sagda medelbelopp skulle draga
jämlikt de vanliga avgiftsbestämmelserna, minskas med 5 öre och ersättningen
till postverket beräknas för samtliga skattepostanvisningar efter denna reducerade
postanvisningsavgift.
Den reducering av postanvisningsavgiften, som sålunda medgivits beträffande
kronoskattepostanvisningar — och vilken jämväl innebär en stor förenkling
vid avgiftens beräknande — har motiverats med hänsyn till det mindre
betungande arbete skattepostanvisningarna förorsaka postverket i jämförelse
med andra postanvisningar. Medan postanvisningar i allmänhet utbetalas
styckevis av postanstalterna, vilket tager stor del av kassatjänstemännens
tid i anspråk, sammanföras skattepostanvisningarna länsvis till skatteavdelningen
i residensstaden, som verkställer utbetalningen i samlad summa medelst
beloppets insättande i riksbanken för vederbörande länsstyrelses räkning.
Denna koncentrering av utbetalningsförfarandet medför viss förenkling
av arbetet.
Vad skatteuppbörden i Stockholm beträffar skulle denna, som förut nämnts,
icke ske med anlitande av postanvisningsrörelsen utan över postgirot. Skattelikvidernas
slutbehandling och beloppens redovisning och tillhandahållande
åt uppbördsmyndigheterna bomme därigenom att helt centraliseras (till postgirokontorel).
Förutom den förenkling med avseende å de influtna skattemedlens
remittering och redovisning, som följer av postgiroförfarandet som
sådant, skulle emellertid beträffande denna uppbörd, för så vitt densamma
bleve av tillräckligt stor omfattning, vinnas arbetsbesparing även i samband
med själva inbetalningen å postanstalterna. Genom förekomsten å en och
samma ort av skatteinbetalning i så stor skala, som det här kunde bliva
fråga örn, skulle nämligen rörelsen få en utpräglad karaktär av stordrift, vilket
skulle erbjuda möjlighet för postverket att genom maskinella och liknande
anordningar rationalisera arbetet och nedbringa omkostnaderna. Härtill kommer
att, enär inbetalningen praktiskt taget i sin helhet bomme att ske å den
ort, där postgirokontoret är beläget, all befordran av inbetalningskort m. m.
skulle bortfalla.
För belysande av uppbördens omfattning må nämnas att antalet skatteinbetalningsposter
i Stockholm, cirka 840,000, i det närmaste motsvarar en
tredjedel av antalet kronoskatteinbetalningar å landsbygden. Av uppbörden
i Stockholm har hittills endast en mindre del, omkring 10 °/o, inbetalats genom
postverket. Vid dylik inbetalning har den skattskyldige haft att själv
utskriva inbetalningskort (eller girokort) till vederbörande uppbördsmyndighet
å beloppet samt att vid inbetalning å postanstalt erlägga stadgad avgift.
Efter omläggningen av uppbördsförfarandet skulle vid respektive debetsedlar
komma att fogas inbetalningsblanketter med ifyllda skattebelopp m. m.,
vilka kunde användas även vid inbetalning å posten. Denna förenkling i förening
med kostnadsfri inbetalning kan förväntas få till följd att en väsentlig
del av uppbörden komme att förmedlas av postverket.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
För den händelse, fortsätter generalpoststyrelsen, att Stockholms stad
åtoge sig att bekosta skatteinbetalningen genom postverket samt postens
andel i uppbörden till följd därav skulle bliVa av den omfattning, att rörelnen
i fråga kunde genom vidtagandet av särskilda anordningar förbilligas,
ansåge styrelsen det skäligt, att för denna skatteuppbörd medgåves samma
reducering av avgiften som, enligt vad förut sagts, skett beträffande kronoskatteuppbörden
å landsbygden. För nedsättning av avgiften skulle således,
anför styrelsen, erfordras dels en mera allmän anslutning från de skattskyldigas
sida till denna betalningsform dels ock att rörelsen kunde av postverket
ekonomiseras. Då det icke vore möjligt att i förväg bilda sig en bestämd
uppfattning om dessa förhållanden, syntes det lämpligast, att reducering
av avgiften medgåves endast under villkor att nyssnämnda förutsättningar
visades vara för handen. Om riksdagens beslut i ämnet gåves
denna innebörd, säger styrelsen, syntes böra överlåtas åt Kungl. Maj:t — eller
åt styrelsen — att med ledning av den uppkommande trafikens storlek
och övriga omständigheter avgöra, huruvida reduceringen skulle tillämpas
eller icke. I praktiken syntes böra förfaras så, att reduceringen från början
medgåves försöksvis och att därefter någon tids erfarenhet avvaktades
rörande verkningarna av det nya uppbördssystemet. Visade det sig därvid,
att skatteförmedlingen genom postverket bleve av så stor omfattning,
att erforderlig kompensation för portonedsättningen kunde ernås genom
en förbilligad drift och att nedsättningen sålunda vore förenlig med postverkets
ekonomiska intressen, borde densamma bibehållas. I motsatt fall skulle
försöksanordningen upphöra.
För egen del har departementschefen anfört:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Överståthållarämbetet av
kostnadsskäl ansett sig icke kunna föreslå Stockholms stadsfullmäktige, att
staden skall bestrida kostnaden för skatteuppbörd över postgiro. Skattebetalarna
skulle alltså, därest överståthållarämbetets förslag angående skatteuppbörden
i Stockholm genomföres, vid anlitande av postgiro för skatteinbetalningen
nödgas erlägga den för sådan inbetalning stadgade avgiften,
varierande mellan 10 och 20 öre alltefter skattebeloppets storlek.
I syfte att möjliggöra för skattebetalarna att, liksom vid inbetalning genom
affärsbankerna, utan särskild kostnad erlägga skatt över postgiro har generalpoststyrelsen
nu föreslagit sådan nedsättning av avgifterna för ifrågavarande
inbetalningar, att Stockholms stad skulle kunna påtaga sig att
betala även kostnaden för skatteuppbörden genom postverket. Styrelsens
förevarande förslag avser icke, att ersättningen till postverket skulle nedbringas
till den av affärsbankerna godtagna ersättningen av i regel 5 öre per inbetalat
belopp. Styrelsen har ansett sig böra stanna vid att föreslå, att ersättningen
i fråga, i anslutning till vad som gäller vid kronoskatteuppbörden
å landsbygden, skulle för varje skattepost uppgå till den vanliga avgiften
för en inbetalning, som motsvarar medeltalet av de inbetalade skatteposterna,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
5
med avdrag av 5 öre. Om exempelvis medeltalet av uppburna skattebelopp
överstiger 50 kronor, skulle staden till postverket erlägga en ersättning av
(20—5) 15 öre per skattepost. Styrelsen har förutsatt, att avgiftsminskningen
skulle till en början vidtagas försöksvis och bibehållas endast örn den
för postverket visade sig ekonomiskt motiverad.
Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen anfört och då styrelsens förslag
från statens synpunkt torde vara godtagbart, vill jag för min del biträda
detsamma. Enär det nya uppbördsförfarandet, därest beslut härom fattas,
förutsatts skola vinna tillämpning redan instundande höst och stadsfullmäktige
i Stockholm, för fattande av beslut i fråga örn stadens åtaganden beträffande
uppbördskostnadernas bestridande, torde böra äga möjlighet att
bedöma storleken av den ersättning, som vid anlitande av postgiro för skatteuppbörd
skall utgå till postverket, torde av årets riksdag böra utverkas
bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om tillämpning av den av generalpoststyrelsen
föreslagna avgiftsnedsättningen. Lika med generalpoststyrelsen
förutsätter jag, att berörda nedsättning skall bibehållas endast örn
den befinnes förenlig med postverkets ekonomiska intressen.»
Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Majit genom beslut den 28
februari 1936 (finansdepartementet) tillsatt en kommitté med uppdrag att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande sättet för debitering, uppbörd
och indrivning av utskylder samt folkbokföringens ordnande jämte
därmed sammanhängande organisatoriska och andra frågor. Enligt chefens
för finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet i nämnda ärende
syntes vid denna utredning frågan om sammanförande av den kommunala
skatteuppbörden och dess överlämnande till statliga uppbördsorgan böra
tagas till behandling i första hand.
Av utredningen i ärendet framgår, att den ifrågasatta avgiftsnedsättningen
avses att vara en försöksanordning, som skall träda i tillämpning vid genomförandet
av den av Överståthållarämbetet föreslagna omläggningen av uppbördsväsendet
i Stockholms stad. Såväl generalpoststyrelsen som departementschefen
har förutsatt, att nedsättningen skall bibehållas endast om den
befinnes förenlig med postverkets ekonomiska intressen. Med hänsyn härtill
och då förslaget, såsom departementschefen framhållit, från statens synpunkt
torde vara godtagbart, finner sig utskottet kunna tillstyrka att det av
Kungl. Majit begärda bemyndigandet lämnas av riksdagen. Härvid förutsätter
emellertid utskottet, att den förenämnda, av Kungl. Majit den 28
februari 1936 tillsatta kommittén tager under närmare omprövning, huruvida
skatteuppbörden — ej blott den statliga utan även den kommunala —
i övriga delar av landet lämpligen må kunna anordnas på enahanda sätt
som nu föreslagits för Stockholms stad.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 19.''16. 7 sand. Nr 20.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr. 20.
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 137.
Stockholm den 17 mars 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Wahlmark, Nilsson
i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Olsson i Närlinge, Nylander
i Stockholm, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping,
Berg i Karlskrona, Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Blomquist,
Brännström i Skellefteå, Ljunggren och Mårtensson.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
361321
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utövandet av statens tobaksmonopol. \ a1 i texten