Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser.

1936-03-31 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:25, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1936 kl. 10 t. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition nied förslag till förordning angående giltighetstiden

för vissa tullsatser.

(lia avd.)

I en den 28 februari 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 122, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser.

Härigenom förordnas som följer:

Där i tulltaxan eller i författning om tillägg till tulltaxan särskild tullsats

är åsatt vara, som inkommer under viss del av året, skall, med ändring av

vad sålunda stadgats, tullsatsen erhålla giltighet under ifrågavarande del

av aret oavsett den tidpunkt, då varan må anses hava inkommit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall icke äga tillämpning å vara, som inkommit före ikraftträdandet.

Till belysande av den föreliggande frågan torde den nied propositionen

framlagda utredningen i ärendet böra här återgivas.

Enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande

tulltaxa i dess lydelse enligt kungörelser den 31 maj 1935 (nr 222) och den

18 juli 1935 (nr 472) äro till tulltaxenr 67 (stat. nr 130—132) hänförliga äpplen,

päron och andra frukter, med undantag av pomeranser, belagda med

tilläggstull av 10 kronor för 100 kilogram, för så vitt de »inkomma» under

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

vissa i förordningen angivna tider. Tilläggstullen utgår för äpplen inkommande

under tiden 1 juli—31 december, för päron inkommande under tiden

1 juli—30 november och för andra här avsedda frukter inkommande under

tiden 1—31 januari eller 1 maj—-31 december.

Även beträffande vissa andra vegetabiliska produkter har tullbeskattningen

gjorts beroende av liden för inkommandet. Bestämmelser härom ha

meddelats dels i 1929 års tulltaxa och dels genom förordningar och kungörelser

den 31 januari 1932 (nr 15), den 4 november 1932 (nr 512), den 13 mars

1933 (nr 77), den 27 april 1934 (nr 90) och den 21 augusti 1935 (nr 491 och

492). Bestämmelserna avse vissa varuslag hänförliga till tulltaxenr 48—

51, 55, 56, 57: 1—3, 65 och 66 (stat. nr 103, 105—107, 112, 113—115, 116: 2,

128 och 129).

Någon allmän regel angående den tidpunkt, då vid tillämpning av de ifrågavarande

bestämmelserna en vara skall anses ha »inkommit», är icke stadgad.

Lösningen av frågan, huru den säsongvis återkommande övergången

från en tullsats till annan skall med avseende å olika förtullningsfall äga

rum, har därför blivit beroende på praxis. Däremot är ett närliggande spörsmål,

nämligen om tillämpningen vid förtullning av nya eller ändrade beskattningsföreskrifter,

reglerat genom allmänna bestämmelser, vilka såvitt

angår de viktigare förtullningsfallen återfinnas i tullstadgan den 7 oktober

1927 (nr 391) och frihamnsstadgan den 8 november 1935 (nr 553).

Vid förtullning i tullinlandet skola enligt 145 § tullstadgan, där ej annorlunda

förordnas, de taxor och författningar tillämpas, som gälla den dag, från

vilken anstånd med fullgörande av de med förtullningen sammanhängande

förpliktelserna mot tullverket skall enligt 168 eller 169 § beräknas. Inne

börden härav är i stort sett dels att vid direkt förtullning de taxor och författningar

skola tillämpas, som gälla den dag, då godset mottagits av vederbörande

tullanstalt, d. v. s. då denna erhållit fartygs-, bantågs-, fordons-,

luftfartygs- eller postanmälan, därå godset vid inkommandet varit uppfört,

eller transitförpassning, som åtföljt godset, dels ock att vid förtullning från

tullager den dag, då godset anmälts till förtullning, är avgörande i samma

hänseende.

Beträffande säsongtullarna är, såsom förut nämnts, enligt tulltaxeförfattningarnas

ordalydelse tidpunkten för inkommandet avgörande. I praxis har

vid förtullning i tullinlandet godset ansetts såsom inkommet, då det i nyss

angivna bemärkelse mottagits av tullanstalten. Vid direkt förtullning har

följaktligen övergången från en säsongtullsats till annan kommit att försiggå

efter samma regler som vid en beslutad tulltaxeändring. Vid förtullning

från tullager åter har tullsatsen ansetts bero av den tid, då varan före uppläggningen

mottagits av vederbörande tullanstalt, och icke, såsom fallet är

vid en tulltaxeändring, av den tid, då varan anmälts till förtullning från tulllagret.

I sist angivna hänseende stödjer sig praxis på beslut av generaltullstyrelsen

och kammarrätten i ett under giltighetstiden för tidigare tullförfattningar

handlagt anmärkningsmål. Nya likartade mål, där generaltull
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 3

styrelsen intagit samma ståndpunkt, bero för närvarande på kammarrättens

prövning.

Vad härefter angår förtullning i frihamn, må först erinras om innehållet

av vissa bestämmelser, som gällt intill ingången av år 1936, då frihamnsförordningen

den 31 maj 1935 (nr 250) och frihamnsstadgan den 8 november

1935 (nr 553) trätt i kraft.

Enligt § 19 mom. 1 första stycket i 1907 års frihamnsförordning i dess

lydelse enligt förordning den 8 juni 1923 (nr 198) skulle förtullning av gods,

som infördes från frihamn, ske efter de taxor och författningar, som voro

gällande, då införseln ägde rum, och var Kungl. Majit bemyndigad att meddela

föreskrifter i fråga örn tidpunkten, då införseln skulle anses vara verkställd.

Vidare ägde Kungl. Majit enligt momentets andra stycke medgiva,

att på de villkor, som Kungl. Majit bestämde, gods, som direkt från utrikes

ort införts med fartyg till frihamn och där icke varit upplagt för lagring,

finge förtullas efter taxor och författningar, som gällt vid visst tidigare tillfälle

efter fartygets ankomst till frihamnen.

De sålunda åsyftade närmare bestämmelserna funnos meddelade i kungörelsen

den 30 maj 1930 (nr 179) angående den tidpunkt, då införsel från frihamn

skall anses vara verkställd, m. m. Den ifrågavarande tidpunkten var

i §§ 1 och 2 av kungörelsen för de viktigare fallen så bestämd, att införseln

skulle anses äga rum, då godset lämnade frihamnsområdet eller dess inlastning

å fartyg, järnvägsvagn eller fordon för befordran från frihamnen avslutades,

dock att införseln skulle anses äga rum redan vid förtullningsangivningen,

därest godset i samband därmed ställdes under tullverkets kontroll

eller viss särskild tillsyn av frihamnsförvaltningen. Beträffande i § 19

mom. 1 andra stycket av 1907 års frihamnsförordning avsett, med fartyg ankommet

gods stadgades i § 3 av 1930 års kungörelse, att godset finge under

vissa villkor förtullas efter de taxor och författningar, som gällt den dag, då

föreskrivet bevis örn gjord anmälan av fartygets ankomst avlämnats till tullförvaltningen

i frihamnen.

I praxis tillämpades de i §§ 1 och 2 av kungörelsen förekommande bestämmelserna

örn tidpunkten för införsel från frihamn jämväl då det gällde att

i fråga om säsongtull underkastade varor avgöra, när inkommandet från frihamn

ägt rum. Däremot ansågos bestämmelserna i § 3 icke äga avseende

å säsongtullarna, enär de icke berörde frågan örn när införsel skulle anses

ha skett utan fastmer, i överensstämmelse med avfattningen i denna del av

grundstadgandet i frihamnsförordningen, gingo ut på tillämpning av taxor

och författningar gällande vid viss tidpunkt före införseln.

Den nya frihamnsförordningen innehåller icke någon motsvarighet till § 19

mom. 1 i den äldre förordningen. Spörsmålet örn de taxor och författningar,

efter vilka förtullning i frihamn bör ske, är i sin helhet behandlat i frihamnsstadgan

(62 §). De nya bestämmelserna gå direkt ut på angivande av

de tidpunkter, vilka skola vara avgörande i fråga örn tillämpningen av olika

taxor och författningar, och innefatta icke någon tolkningsregel om den tid
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

punkt, då införsel från frihamn skall anses vara verkställd. Huvudregeln

är, att vid förtullning i frihamn de taxor och författningar skola tillämpas,

som gälla den dag, då tullklareringsattest å godset utfärdas. Regeln jämkas

genom bestämmelser, enligt vilka, därest godset före nämnda dag förts över

frihamnsgränsen eller gjorts till föremål för vissa därmed jämförliga åtgärder,

de taxor och författningar skola tillämpas, som gällde då detta skedde.

Vid sidan av huvudregeln är möjlighet anvisad att efter särskilt yrkande erhålla

tillämpning antingen av de taxe- och författningsbestämmelser, som

gälla den dag, då yrkandet framställes, eller ock av de bestämmelser, som

gällde den dag, då godset ankommit till frihamnen. Tillämpning av de å

ankomstdagen gällande bestämmelserna kan, i olikhet mot vad förut varit

fallet, ifrågakomma oavsett huru godset försänts till frihamnen och huruvida

detsamma där varit upplagt för lagring. Å andra sidan förutsättes för

dylik tillämpning bland annat, att yrkande därom framställes inom trettio

dagar från ankomsten. Dessutom skall enligt 70 § frihamnsstadgan tiden

för anstånd med fullgörande av de med förtullningen sammanhängande förpliktelserna

gentemot tullverket i nu avsedda fall räknas från ankomstdagen.

I och med tillkomsten av de nya frihamnsförfattningarna torde frågan örn

tillämpningen av gällande säsongtullbestämmelser vid förtullning i frihamn

ha kommit i ändrat läge, då någon tolkningsregel om när införsel från frihamn

skall anses äga rum icke längre finnes. Vid frånvaro av en dylik tolkningsregel

synes det ligga närmast till hands att anse inkommandet från frihamn

äga rum vid den tidpunkt, då varan lämnar frihamnens område.

Under sådan förutsättning blir angivna tidpunkt städse avgörande för tilllämpningen

av säsongtullsatserna, därest bestämmelserna därom bibehållas

vid sin nuvarande lydelse.

Fråga om ändring i nu berörda hänseende av vissa säsongtullbestämmelser

har redan före utarbetandet av de nya frihamnsförfattningarna väckts av generaltullstyrelsen

i en till Kungl. Majit ställd, den 20 januari 1934 dagtecknad

skrivelse, i vilken framställts förslag till sådan ändring av då gällande bestämmelser

om tilläggstull å till stat. nr 130—132 hänförlig frukt, att tilläggstullens

uttagande gjordes beroende av den tid, då den införda varan utlämnades

från tullverket. I berörda skrivelse anförde styrelsen, att syftet med den vid 1933

års riksdag vidtagna ändring i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15),

genom vilken frukt inkommande under viss tid befriats från tilläggstull, enligt

vad styrelsen trodde sig kunna förutsätta varit att lindra tullbeskattningen

å den frukt, som under denna tid bleve tillgänglig för konsumtion inom

landet. Detta syfte torde, yttrade styrelsen vidare, i stort sett motsvaras av

den tillämpning, bestämmelsen erhölle vid förtullning i frihamn. Vad åter

beträffade förtullning i tullhamn, torde ett delvis motsatt förhållande komma

att råda. I avseende härå erinrade styrelsen, att tullsatsen vid förtullning

från tullager i praxis ansetts bero av den tid, då varan före uppläggningen

införts till riket, och icke, såsom vid beslut om taxeändring, av tiden för

anmälan till förtullning. Styrelsen anförde i anslutning härtill:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

5

En dylik tillämpning av bestämmelsen angående tilläggstull å frukt syntes

i betraktande av det förut antydda syftet med bestämmelsen mindre tillfredsställande.

I synnerhet beträffande en vara som frukt innebure också

olikformigheten i tillämpning vid förtullning i frihamn och i tullhamn avsevärd

olägenhet med hänsyn till de jämförelsevis långa lagringstider, som

kunde ifrågakomma, samt de betydande summor, tullskillnaden kunde komma

att representera. På grund härav hade styrelsen ansett sig böra ifrågasätta

en jämkning i avfattningen av den ifrågavarande bestämmelsen, och

hade det därvid synts ur olika synpunkter lämpligast, att tilläggstullens uttagande

generellt gjordes beroende av den tid, då importvaran frigjordes till

förbrukning inom riket, d. v. s. utlämnades från tullverket.

Styrelsen erinrade vidare, att även beträffande andra vegetabiliska livsmedel

bestämmelser vore meddelade, vilka gjorde tullbeskattningen beroende

av tiden för inkommandet. Då emellertid något påtagligt behov av en motsvarande

författningsändring i fråga om de sålunda åsyftade varaslagen icke

syntes vara för handen, hade styrelsen trott sig böra inskränka sitt ändringsförslag

till frukt.

Kommerskollegium lämnade i utlåtande den 2 februari 1934 generaltullstyrelsens

förslag utan erinran.

Det av generaltullstyrelsen anmärkta förhållandet har sedermera även påtalats

av Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare i en till finansdepartementet

inkommen, den 2 november 1935 dagtecknad framställning.

Handelskammaren vänder sig mot att en importör, som under tiden

för tilläggstullens utgående mottager äpplen eller päron från utlandet men

icke uttager varan i fria rörelsen förrän efter den 31 december respektive

den 30 november, blir nödsakad att erlägga tilläggstull, om frukten upplagts

å tullager men icke om den upplagts i frihamn. I framställningen anföres

vidare i huvudsak följande:

Vid denna tillämpning komme bestämmelserna om tilläggstull att uteslutande

drabba den från frihamn avlägset boende importören, vilken antingen

nödgades erlägga tilläggstull eller vidkännas ökad fraktkostnad m. m. för

transport från frihamnen till den slutliga bestämmelseorten. Avsikten med

tilläggstullen hade givetvis endast varit att skydda fruktodlarna inom landet

mot konkurrens av den utländska frukten men däremot icke att särskilt

gynna de importörer, som hade sina verksamhetsfält i närheten av en frihamn.

Detta skydd för de svenska fruktodlarna rubbades icke, om de avlägset

från frihamn boende fruktimportörerna skulle i tullhänseende erhålla

samma förmåner som de i närheten av frihamn boende.

Handelskammaren hemställer fördenskull om sådan ändring i nu gällande

bestämmelser, att importör, vilken upplade importerad vara å tullager i tullhamn,

i tullhänseende bleve jämställd med importör, som upplade sådan

vara i frihamn.

Av viss betydelse i förevarande hänseende äro även de spörsmål angående

åvägabringande av möjlighet till lagring i frihamn av gods efter därstädes

verkställd förtullning, vilka berörts i 1931 års frihamnssakkunnigas betänkande

(statens offentliga utredningar 1934: 36, sid. 216) samt i propositio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2-5.

nen nr 166 till 1935 års riksdag (sid. 36) och riksdagens bevillningsutskotts

däröver avgivna betänkande nr 36 (sid. 23 och 31). I nämnda sammanhang

har uppmärksamheten blivit fäst å de störningar i frihamnarnas lagringsrörelse,

som kunna uppkomma, då förestående höjningar i införselbeskattningen

föranleda ett påskyndande av varors förtullning och därmed även av deras

uttagande från frihamnslagren. Ett undanröjande så långt det vore möjligt

av nu antydda olägenheter har framhållits såsom en angelägenhet av synnerlig

vikt för rörelsens rationella bedrivande. Lagringsfrågan har numera

blivit reglerad genom en i 72 § av den nya frihamnsstadgan meddelad föreskrift

av innebörd, att generaltullstyrelsen eller efter dess bemyndigande tullanstalt,

där särskilda skäl föreligga, äger medgiva förlängning intill högst ett

år av den eljest fastställda tiden för uttagande av till förtullning i frihamn anmält

gods.

Med hänsyn dels till vad som anförts i framställningarna om ändrade säsongtullbestämmelser,

dels ock till det förändrade läge, i vilket frågan om

tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna kommit genom de nya frihamnsförfattningarna,

har det funnits påkallat att upptaga spörsmålet örn

regleringen av säsongtullsatsernas tillämplighet i olika fall av förtullning

till övervägande under beaktande i ett sammanhang av de på frågan inverkande

omständigheterna, sådana de numera föreligga. Efter en inom finansdepartementet

verkställd förberedande utredning, som framlagts i en den 12

november 1935 dagtecknad promemoria, ha utlåtanden i ämnet införskaffats

från generaltullstyrelsen, kommerskollegium, traktatberedningen och lantbruksstyrelsen.

Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från

flertalet handelskamrar, frihamnsförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund.

I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian uppställas från

förut angivna utgångspunkter tre alternativ, som synts närmast kunna komma

i betraktande vid frågans övervägande. Härom anföres i promemorian:

Vid bibehållande av säsongtullbestämmelsernas nuvarande

lydelse efter ikraftträdandet av de nya frihamnsförfattningarna

torde det kunna antagas, att en ändring av

tillämpningen vid förtullning i frihamn kommer att föranledas därav, att

någon tolkningsregel örn när införsel från frihamn skall anses äga rum icke

längre finnes. Vid frånvaro av en dylik tolkningsregel synes det ligga närmast

till hands att anse inkommandet från frihamn äga rum vid den tidpunkt, då

varan lämnar frihamnens område. Under sådan förutsättning blir angivna

tidpunkt städse avgörande för tillämpningen av de olika tullsatserna. Vid

övergången till lägre tullsats torde det härvid icke bliva fråga om några

jämkningar av nämnvärd praktisk betydelse. Vid övergången till högre tullsats

åter kan varuhavaren icke längre försäkra sig om tillämpning av den

lägre tullsatsen genom att före övergången anmäla varan till förtullning och

ställa den under särskild kontroll, utan måste han tillse, att varan förtullas

så tidigt, att den hinner lämna frihamnen före övergången. Han blir därvid

ockjjå ur stånd att begagna sig av den lagringsmöjlighet, som avses i 72 §

i den nya frihamnsstadgan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

7

Samma konsekvenser för frihamnarnas del skulle inträda vid genomförande

av generaltullstyrelsens förslag att göra tullsatsen

beroende av tiden för utlämnandet från tullverket.

I frihamn förtullat gods måste nämligen vid införsel annorledes än

med post hållas under tullverkets kontroll, tills det lämnar frihamnsområdet,

och kan följaktligen icke dessförinnan anses såsom utlämnat från tullverket.

Vad beträffar införsel över tullhamn, skulle styrelsens förslag vid övergången

till lägre tullsats innebära den fördelen för importören, att han i avvaktan

på övergången kan verkställa införseln och eventuellt upplägga varan på

tullager utan att fördenskull drabbas av den högre tullen, när varan efter

övergången uttages i fria rörelsen. Det av Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare uttalade önskemålet skulle härigenom bliva tillgodosett.

Vid övergången till högre tullsats innebär förslaget däremot en skärpning,

i det att för undgående av den högre tullsatsen fordras, att varan före

övergången icke blott inkommit ulan även gjorts till föremål för samtliga

på tullverket och varuhavaren ankommande åtgärder, så att den hunnit utlämnas

i fria rörelsen.

En reglering av de ifrågavarande spörsmålen kan möjligen även tänkas

ske på det sätt, att de allmänna reglerna i 145 § tullstadgan

och 62 § i den nya frihamnsstadgan göras tillämpliga

i fråga om tullsatserna. Även för sådant ändamål erfordras

ändring av säsongtullbestämmelserna. Ändringen skulle gå ut på att tillläggstullens

utgående gjordes oberoende av tiden för »inkommandet» och i

stället förordnandet örn tilläggstull förklarades skola gälla endast under viss

bestämd tid av året.

Vid en sådan ändring skulle det för frihamnarnas del förbliva vid den hittillsvarande

tillämpningen med allenast de jämkningar, som framgå vid en

jämförelse mellan kungörelsen den 30 maj 1930 (nr 179) och 62 § i den nya

frihamnsstadgan. Den viktigaste jämkningen innebär, att även dagen för varans

ankomst till frihamn kunde, med de begränsningar och under de villkor,

som stadgas i 62 § tredje stycket, bliva bestämmande för tullsatsen. Yrkanden

i sådan riktning ha i vissa tidigare sammanhang framställts från frihamnshåll.

Möjligheten till lagring enligt särskilt medgivande efter verkställd

förtullning skulle också lämnas öppen.

Vid direkt förtullning i tullhamn skulle det helt förbliva vid den hittillsvarande

tillämpningen, varemot vid förtullning från tullager tullsatsen bleve

beroende av tiden för anmälan lill sådan förtullning och icke, såsom nu är

fallet, av tiden för inkommandet före uppläggningen på tullager. Handelskammarens

önskemål skulle även enligt detta alternativ bliva tillgodosett.

I sitt utlåtande över promemorian har generaltullstyrelsen till en början

anfört, att styrelsen syntes ha att i ärendet yttra sig uteslutande ur synpunkten

av de intressen, tullverket hade att tillvarataga, och sålunda icke att ingå

på frågan, huru de olika föreliggande alternativen vore att bedöma med

hänsyn tagen till den inhemska produktionens intressen. Styrelsen har därefter

erinrat om sitt tidigare förslag i ämnet men med beaktande av det läge,

vari hithörande spörsmål numera kommit, förklarat, att ur de synpunkter,

styrelsen hade alt anlägga, intet syntes vara att erinra mot att göra de med

avseende å taxeändringar gällande reglerna i 145 § tullstadgan och 62 §

frihamnsstadgan tillämpliga jämväl i förevarande hänseende.

Samtliga av kommerskollegium hörda organisationer lia uttalat sig för en

ändring av säsongtullbestämmelserna. Därvid lia bland annat påtalats olli
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

genheterna av den nu rådande olikformigheten vid å ena sidan förtullning

från tullager samt å andra sidan direkt förtullning i tullinlandet och förtullning

i frihamn. Från åtskilliga håll har jämväl framhållits angelägenheten

av att undvika den skärpning i tillämpningen, som vid bibehållande av säsongtullbestämmelsernas

nuvarande lydelse skulle inträda för frihamnarnas

del.

Av ifrågavarande organisationer ha Smålands och Blekinge handelskammare

samt handelskammaren i Karlstad, ehuru utan närmare motivering,

förordat, att tillämpningen gjordes beroende av den tid, då de införda varorna

utlämnades från tullverket.

De övriga organisationerna lia däremot förordat, att reglerna i 145 § tullstadgan

och 62 § frihamnsstadgan gjordes tillämpliga i fråga om säsongtullsatserna.

Det har därvid framhållits, hurusom en dylik ändring skulle

leda till önskad likformighet och enkelhet i tillämpningen utan att vid övergång

till högre tullsats föranleda någon skärpning i förhållande till förutvarande

praxis vid direkt förtullning och förtullning i frihamn. Jämväl

har särskilt betonats önskvärdheten av att på detta sätt bereda möjlighet

till bättre användning av frihamnarnas lagringsutrymmen. Vad åter beträffar

förslaget att göra tullbeskattningen beroende av tiden för varans

utlämnande från tullverket har samtidigt invänts, att dettas genomförande

skulle vid övergång till högre tullsats föranleda ett utrymmande av frihamnslagren

såvitt anginge de varor, som berördes av höjningen, och jämväl i övrigt

innebära en försämring ur trafikens synpunkt i jämförelse med den förutvarande

tillämpningen. Bland annat har erinrats, att förtullningen ofta

fördröjdes vid starkare tillströmning av varor, varvid det skulle kunna inträffa,

att samtidigt inkomna varor bleve förtullade efter olika tullsatser till

följd av omöjlighet att före övergången till högre tullsats medhinna förtullning

av hela den inkomna varumängden, ett förhållande som icke kunde

anses rättvist och riktigt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har särskilt påyrkat

ändringens vidtagande icke blott beträffande frukt utan även beträffande

andra säsongtull underkastade varor.

Kommerskollegium har i anslutning till de önskemål, som från det övervägande

antalet av de hörda organisationerna uttalats, förordat, alt de allmänna

reglerna i 145 § tullstadgan och 62 § frihamnsstadgan gjordes tilllämpliga

i fråga om säsongtullsatserna.

Jämväl traktatberedningen har uttalat sin anslutning till nyssnämnda alternativ.

Lantbruksstyrelsen har i ärendet yttrat sig beträffande frihamnslagringens

inflytande på produktionen av inom landet odlad frukt och dennas av säsongtullens

tillämpning beroende avsättning. Styrelsen anför i avseende därå

bland annat:

Även om det vore både teoretiskt och praktiskt möjligt att intill mitten av

augusti, då svenska äpplen och päron började föras i marknaden, kyllagra

före den 1 juli inkommande äpplen, torde den därmed förenade risken vara

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2,5.

9

så stor, att en sådan åtgärd med avseende på detta fruktslag icke kunde tänkas

verka i någon nämnvärd grad hämmande på den då förekommande

inhemska produktionens avsättning, i varje fall icke i fråga om äpplen och

päron. Någon egentlig olägenhet för den inhemska produktionen av den förutvarande

tillämpningen vid övergång från lägre till högre tullsats torde sålunda

knappast kunna anses föreligga.

Styrelsen yttrar emellertid vidare:

Ur den svenska fruklproduktionens synpunkt vöre det givetvis bäst, om förtullning

av för den inhemska marknaden avsedd frukt skulle verkställas, då

den intoges i frihamn. Då emellertid ett sådant tillvägagångssätt torde strida

mot frihamns egentliga syfte, syntes med hänsyn till den nu reducerade tiden

för tilläggstullens tillämpning dock något vara att vinna mot en alltför

stor anhopning i spekulationssyfte av frukt i frihamn, om olika förtullningsformaliteter

helt uppskötes till fruktens slutliga införsel, då varan lämnade

frihamn. Lantbruksstyrelsen ansåge sig därför med hänsyn till den svenska

fruktproduktionens intresse böra förorda, att sådana åtgärder i tulltekniskt

avseende vidtoges, att såväl grundtull som tilläggstull på frukt erlades vid införseltillfället,

då varan lämnade frihamn.

För egen del har departementschefen anfört:

»Den föreliggande utredningen synes ha ådagalagt behovet av en jämkning

av de gällande säsongtullbestämmelserna för undanröjande av den olikformighet,

som påtalats redan före de nya frihamnsförfattningarnas tillkomst

och nu synes än mer göra sig gällande, då formellt hinder uppkommit för

vidblivande av tidigare praxis i vissa hänseenden för frihamnarnas del. Vad

beträffar de utvägar, som härvid synts närmast kunna ifrågakomma, ha de

i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna övervägande förordat

alternativet att göra de med avseende å beslutade taxeändringar gällande reglerna

i 145 § tullstadgan och 62 § frihamnsstadgan tillämpliga även i fråga

örn säsongtullsatserna. För min del anser jag mig böra ansluta mig till detta

alternativ. I tekniskt hänseende är det otvivelaktigt en fördel, att tillämpningen

av säsongtullsatserna kommer att följa samma regler som i allmänhet

gälla i fråga om tillämpningen av beslutade ändringar i tulltaxan. Därigenom

undvikas även de svårigheter, som — enligt vad i yttrandena framhållits

— vid trafikanhopning skulle kunna uppstå, därest tullbeskattningen

i stället gjordes beroende av tiden för utlämnandet från tullverket.

Den nu förordade ändringen av säsongtullsatsernas tillämpning innebär

jämväl en möjlighet att tillmötesgå frihamnarnas och handelns i ärendet berörda

önskemål med avseende å lagring i frihamnarna av förtullat gods.

Vad å andra sidan beträffar den inhemska produktionens intressen, synas

dessa icke beröras av lagringsfrågan på sådant sätt, att några betänkligheter

härutinnan behöva möta. Då nämligen ägaren av det i frihamn förtullade

godset är oförhindrad att upplägga detsamma för lagring i tullinlandet,

gäller frågan i själva verket endast, huruvida han skall hänvisas till att

begagna denna utväg eller samtidigt få tillfälle till fortsatt anlitande av frihamnens

lagerutrymmen. Den inhemska produktionens intressen lära knap
Ilihang

till riksdagens protokoll 1936. 7 sand. Nr 2.5.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

Utskottet.

past kunna sägas, principiellt sett, beröras av huruvida lagringen av det förtullade

godset försiggår å ena eller andra stället. Att möjlighet till lagring

i frihamn i förevarande fall lämnas öppen, torde också stå i full överensstämmelse

med de principer, som varit vägledande vid behandlingen i samband

med frihamnsförfattningarnas tillkomst av föreliggande allmänna spörsmål

på detta område.

Den ändrade tillämpningen, som torde böra avse samtliga säsongtullbestämmelser,

synes enklast kunna åvägabringas genom en allmän föreskrift

av den innebörd, som antytts i promemorian, nämligen att i de fall, då särskild

tullsats är åsatt vara som inkommer under viss del av året, skall med

ändring av vad sålunda stadgats tullsatsen erhålla giltighet under ifrågavarande

del av året oavsett den tidpunkt, då varan må anses ha inkommit.

Föreskriften torde böra åtföljas av en övergångsbestämmelse med syfte

närmast att förebygga, att varor, som inkommit före ikraftträdandet och

upplagts å tullager, vid uttagning därifrån drabbas av högre tull än enligt

nu gällande bestämmelser.»

Vid bedömande av det föreliggande förslaget till ändring av säsongtullsatsernas

tillämpning och den därmed sammanhängande frågan om lagring

i frihamn av därstädes förtullat gods torde särskilt böra uppmärksammas,

i vilken mån den inhemska produktionens, av departementschefen

jämväl berörda intressen kunna röna inverkan av hithörande förhållanden.

Av betydelse äro härvid framför allt de intressen, som hänföra sig till den

inhemska fruktodlingen. För äpplen och päron utgår för närvarande, förutom

grundtull med 10 kronor för 100 kg, tilläggstull med likaledes 10

kronor för 100 kg under vissa delar av året, nämligen — efter av 1935 års

riksdag beslutade inskränkningar härutinnan — för päron inkommande under

tiden 1 juli—30 november och för äpplen inkommande under tiden 1

juli—31 december, övergång från högre till lägre tullbeskattning sker sålunda

för päron med ingången av december månad och för äpplen med ingången

av januari månad, medan övergång från lägre till högre tullbeskattning

äger rum för båda varuslagen med ingången av juli månad.

Såsom framgår av utredningen i ärendet innefattar Kungl. Maj:ts förslag

en eftergift åt importörerna, säskilt vad beträffar lagring i frihamn av utländsk

frukt. Då förekomsten av stora lager utländsk frukt icke kan undgå

att trycka priserna jämväl å svenska frukter och bär, är enligt utskottets

mening sagda eftergift ägnad att ingiva vissa betänkligheter. Med hänsyn

till de olägenheter, som kunna antagas uppstå för den inhemska fruktodlingen

genom de år 1935 gjorda inskränkningarna i fråga om uttagande

av tilläggstull å päron och äpplen, har utskottet funnit sig böra tillmäta dessa

betänkligheter sådan betydelse, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25. 11

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 122.

Stockholm den 31 mars 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Hjalmarsson,

friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson

i Gävle, Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping, Berg i Karlskrona,

Löfvander, Larsson i Örbyhus, Björkman i Sunne, Werner i Hultsfred,

Johansson i Krogstorp, Andersson i Dunker och Ljunggren.

Reservation.

av herrar Bärg i Katrineholm, Björnsson, Hjalmarsson, Lövgren i Boden,

Björklund, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Berg i Karlskrona och Werner

i Hultsfred, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse:

»I likhet med departementschefen finner utskottet den föreliggande utredningen

ha ådagalagt behovet av en jämkning av de gällande säsongtullbestämmelserna

för undanröjande av den olikformighet, som påtalats redan före

de nya frihamnsförfattningarnas tillkomst och nu synes än mer göra sig

gällande, då formellt hinder uppkommit för vidblivande av tidigare praxis i

vissa hänseenden för frihamnarnas del. Vad beträffar de utvägar, som

härvid synts närmast kunna ifrågakomma, har departementschefen anslutit

sig till alternativet att göra de med avseende å beslutade ta xeän dringar gällande

reglerna i 145 § tullstadgan och 62 § frihamnsstadgan tillämpliga även

i fråga örn säsongtullsatserna. I sådant syfte innehåller det med propositionen

framlagda författningsförslaget en allmän föreskrift av innebörd, att i

de fall, då särskild tullsats är åsatt vara som inkommer under viss del avåret,

skall med ändring av vad sålunda stadgats tullsatsen erhålla giltighet

under ifrågavarande del av året oavsett den tidpunkt, då varan må anses ha

inkommit.

Vid bedömande av det föreliggande förslaget till ändring av säsongtullsatsernas

tillämpning och den därmed sammanhängande frågan örn lagring i

frihamn av förtullat gods torde särskilt böra uppmärksammas, i vilken mån

den inhemska produktionens, av departementschefen jämväl berörda intressen

kunna röna inverkan av hithörande förhållanden. Av betydelse äro

härvid framför allt de intressen, som hänföra sig till den inhemska fruktodlingen.

För päron och iipplen utgår för närvarande, förutom grundtull

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25-

med 10 kronor för 100 kg, tilläggstull med likaledes 10 kronor för 100 kg

under vissa delar av året, nämligen för päron inkommande under tiden 1

juli—30 november och för äpplen inkommande under tiden 1 juli—31 december.

Övergång från högre till lägre tullbeskattning sker sålunda för päron

med ingången av december månad och för äpplen med ingången av

januari månad. Därest vid dessa övergångar importen av utländsk frukt till

den lägre tullen medför svårigheter för avsättningen av svensk frukt, lärer

enligt vad av utredningen framgår detta förhållande i varje fall icke nämnvärt

påverkas av huruvida övergångarna regleras i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag eller enligt ettdera av de båda övriga alternativ, som föreligga

till övervägande. Vad övergången från högre till lägre tullbeskattning beträffar,

saknas därför anledning att, av hänsyn till den inhemska fruktodlingens

intressen, framför Kungl. Maj:ts förslag förorda något av de båda

nyssnämnda alternativen.

Vad härefter angår övergången den 1 juli från lägre till högre tullbeskattning

av päron och äpplen, kan det visserligen förefalla, som om ett godtagande

av något av sagda två alternativ i stället för Kungl. Maj:ts förslag

skulle mera tillgodose den inhemska produktionens intressen. Beträffande

den fråga, som i detta sammanhang närmast tilldragit sig intresset, nämligen

frågan om lagring efter förtullning i frihamn, förhåller det sig emellertid,

såsom departementschefen framhållit, i själva verket så, att ägaren av

det i frihamn förtullade godset är oförhindrad att upplägga detsamma för

lagring i''tullinlandet, i följd varav frågan endast gäller, huruvida ägaren

skall hänvisas till att begagna denna utväg eller samtidigt få tillfälle till fortsatt

anlitande av frihamnens lagerutrymmen. Härtill fogar departementschefen

den anmärkningen, att den inhemska produktionens intressen knappast

lära kunna sägas, principiellt sett, beröras av huruvida lagringen av

det förtullade godset sker på ena eller andra stället. För övrigt torde över

huvud förefintliga möjligheter till lagring i frihamn eller annorstädes av

förtullad frukt, som hit anlänt före den 1 juli, icke kunna antagas medföra

någon nämnvärd inverkan i konkurrenshänseende för den inhemska produktionens

del, då det, såsom även lantbruksstyrelsen antager, lärer vara förenat

med alltför stor risk att upplagra under våren från södra halvklotet

inkommande frukt i större mängder än som kunna beräknas vinna avsättning,

innan den till kvaliteten överlägsna, nyskördade svenska frukten börjar

komma i marknaden.

Med stöd av det anförda och vad utredningen i ärendet i övrigt innehåller

får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majrts förevarande

proposition nr 122, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående giltighetstiden för

vissa tullsatser.»

366819. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser. s. 1 i texten