Betänkande, i anledning av väckt motion om viss jämkning i tulltaxans bestämmelser örn impregnerad presenningsvåvnad.
1936-03-31 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1936:27, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss jämkning i tulltaxans bestämmelser örn impregnerad presenningsvåvnad.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-
5
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1936 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om viss jämkning i tulltaxans bestämmelser örn impregnerad
presenningsvåvnad.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren av herr Leffler väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 138, har hemställts »att riksdagen måtte besluta, att
överrubriken till tulltaxenumren 459—462:2 skall erhålla följande ändrade
lydelse: Vävnader och stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering
med massa eller innehållande kautschuk, impregnerad presenningsvävnad,
alla slag, härunder inbegripen; strumpstolsarbeten och andra
genom virkning, stickning eller knytning tillverkade varor, innehållande
kautschuk, utan sömnadsarbete, ej hänförliga till annat nummer; ävensom
sammanklistrade, fernissade eller lackerade vävnader, vaxduk härunder inbegripen».
Vid behandlingen av denna motion har utskottet anlitat byråchefen i
generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.
Den i motionen berörda överrubriken till tulltaxenr 459 och följande har
för närvarande följande lydelse: Vävnader och stampad filt, vattentäta genom
beläggning eller impregnering med massa eller innehållande kautschuk;
strumpstolsarbeten etc. I enlighet härmed tulltaxeras sådan presenningsväv,
som kan anses vattentät »genom beläggning eller impregnering med massa»,
enligt tulltaxenr 462: 2 (stat. nr 997) med tull av 60 kronor för 100 kg. Annan
oblekt och ofärgad grövre presenningsväv tulltaxeras såsom vävnader, ej särskilt
nämnda, helt eller delvis av lin, etc., ej särskilt nämnda, med tull av 25
kronor för 100 kg (tulltaxenr 523; stat. nr 1061). Färdiga presenningar tulltaxeras,
vare sig väven är av ena eller andra slaget, enligt tulltaxenr 575
(stat. nr 1132) med tull av 50 kronor för 100 kg.
Införseln till riket av vävnader, hänförliga till stat. nr 997 och 1061, samt
av presenningar (stat. nr 1132) omfattade nedannämnda år följande kvantiteter
och värden (uppgifterna för år 1935 äro endast preliminära):
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-
Stat. nr 997
Stat. nr 1061
Stat. nr 1132
ton
1000
kr.
Medel- värde kr.
per kg
ton
1000
kr.
Medel- värde kr.
per kg
ton
1000
kr.
Medel- värde kr.
per kg
1930 . . .
127
421
3: 32
55
143
2:60
16
39
2:42
1931 . . .
131
392
3:00
79
154
1:96
9
23
2:60
1932 . . .
76
243
3:21
43
84
1:96
5
13
2: 87
1933 . . .
63
198
3:16
27
57
2:11
2
6
2: 63
1934 . . .
85
254
3:00
96
197
2:06
3
10
2: 81
1935 . . .
120
378
3:15
88
191
2:18
•
•
•
Enligt det i motionen framställda yrkandet skulle i överrubriken till nr 459
och följande i gällande tulltaxa efter de inledande orden »vävnader och
stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa
eller innehållande kautschuk» tillfogas orden »impregnerad presenningsvävnad,
alla slag, härunder inbegripen». Vid bifall härtill skulle all
impregnerad presenningsväv beläggas med enhetlig tull av 60 kronor för
100 kg.
I motiveringen för yrkandet har motionären till en början erinrat, att impregnerad
presenningsväv, hänförlig till tulltaxenr 462:2, framställes antingen
av till tulltaxenr 523 hänförlig grövre linnevävnad med tull av 25
kronor för 100 kg eller av annan vävnad, belagd med högre tull. I övrigt är
motionärens motivering följande:
»Det skulle ur beskattningssynpunkt möjligen kunna anses lämpligt, att
tullen för den bearbetade (impregnerade) vävnaden i varje fall anpassades
efter tullen å halvfabrikatet och utginge med visst högre belopp per viktsenhet.
Vissa invändningar, särskilt med hänsyn till den praktiska tillämpningen,
kunna dock göras emot en sådan anordning. Tullen å impregnerade
vävnader har även fastställts till visst belopp per 100 kg, sålunda oberoende
av den tull, som utgår för vävnaderna i icke impregnerat skick. Härvid torde
avsikten hava varit, att tullen för den färdiga varan skall inrymma, förutom
tullen å halvfabrikatet, visst skydd för den verksamhet, som avser impregneringen.
På senare tid har emellertid detta tullskydd blivit allt meja illusoriskt, i det
att avsevärda kvantiteter impregnerad presenningsvävnad fått införas till riket
mot den för oimpregnerad vävnad enligt förut omnämnda tulltaxenr 523 utgående
lägre tullen. Vederbörande tullmyndigheter synas nämligen i anslutning
till ett av Kungl. Maj:t i regeringsrätten den 30 september 1935 meddelat
utslag på anförda besvär i fråga om tulltaxeringen av viss vävnad tolka
det i överrubriken till tulltaxenumren 459—462: 2 (stat. nummer 992—997)
förekommande uttrycket »vattentäta genom beläggning eller impregnering
med massa» på det sätt, att endast sådana vävnader, som befinnas vara fullständigt
ogenomträngliga för vatten, betraktas såsom vattentäta. Sålunda
tulltaxeras exempelvis impregnerad vävnad, som vid undersökning i samband
med tulltaxeringen på grund av ojämnhet å vissa ställen till någon, om
ock obetydlig grad genomsläpper vatten, enligt de bestämmelser, som gälla
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-
7
för icke impregnerad vara. I följd härav kommer den inhemska industrien
numera icke i åtnjutande av det skydd som uppenbarligen varit avsett. Presenningsduk
användes ju för att utestänga vatten och måste för detta ändamål
vara impregnerad. Det framstår därför som en oformlighet att importen
av mindre god impregnerad presenningsduk, sådan som visserligen genomsläpper
något vatten, men som ändock är impregnerad i avsikt att skydda
mot vatten och i öppna marknaden säljes som vanlig impregnerad presenningsduk,
på sätt som nu sker premieras genom att förtullas såsom oimpregnerad,
d. v. s. efter en lägre tullsats än fullgod impregnerad presenningsduk.
Härigenom undandrages staten 35 öre per kg i tull, förbrukarna erhålla
duk som dåligt skyddar mot väta och den inhemska industrien utsättes för
en förödande konkurrens.
Slutligen må framhållas, att vid bedömandet av nu berörda tullfrågor hänsyn
bör tagas jämväl till det förhållandet, att tullen å den oimpregnerade
vävnaden är synnerligen låg, vilket torde vara allmänt erkänt.»
Till belysande av den föreliggande frågan torde följande redogörelse böra
lämnas för de utlåtanden, som av generaltullstyrelsen och tekniska högskolans
vederbörande speciallärare avgåvos över de av motionären omförmälda,
av regeringsrätten den 30 september 1935 avgjorda besvär rörande tulltaxeringen
av vissa partier impregnerad presenningsväv.
Generaltullstyrelsen. Den i överklagade beslutet avsedda presenningsduken
utgjordes av en tämligen grov vävnad, impregnerad med en grön massa,
som vid undersökning å tullverkets huvudlaboratorium visat sig innehålla
bl. a. kopparsalter.
Vid tulltaxeringen hänfördes varan till »vävnader, vattentäta genom beläggning
eller impregnering med massa» samt attesterades enligt tulltaxenr
462: 2 (stat. nr 997), med tull av 60 kronor för 100 kg. I en till styrelsen
ingiven skrift anhöll klagandens speditör, att vävnaden måtte behandlas såsom
oimpregnerad duk, i vilket fall densamma skulle hava blivit hänförlig
till tulltaxenr 523 (stat. nr 1061), med tull av 25 kronor för 100 kg. Vävnaden
hade nämligen i förefintligt skick en vikt av cirka 750 gram per m2
och skulle enligt vedertagen praxis icke hava betraktats såsom färgad, enär
den gröna färgen icke tillkommit genom ett färgningsförfarande utan härrörde
från vävnadens behandling med kopparsalter. Genom det överklagade beslutet
gillade styrelsen emellertid den verkställda tulltaxeringen.
I sin till Kungl. Maj :t ingivna besvärsskrift vidhöll klaganden det förut hos
styrelsen framställda yrkandet. Till stöd för detsamma anförde klaganden
bl. a., att varan under en följd av år förtullats efter en tullsats av 25 kronor
för 100 kg. Vid något enstaka tillfälle hade den visserligen belagts med den
högre tullsatsen, men i dylikt fall hade tullrestitution alltid efter ansökan
medgivits. Till bestyrkande av sin uppfattning angående varans tulltaxering
bifogade klaganden ett av Narva Flachs-Manufactur Cliemisches Laboratorium
den 17 december 1934 avgivet intyg, vari anförts, att varan enligt de inom
textiltekniken brukliga undersökningsmetoderna icke kunde anses som vattentät.
Då därjämte en å tullverkets huvudlaboratorium företagen undersökning
givit samma resultat, syntes enligt klagandens åsikt tillräcklig grund saknas
för det ifrågavarande beslutet.
Med avseende å tidigare behandling av liknande spörsmål anförde styrelsen,
att frågan örn tulltaxeringen av för klagandens räkning inkomna presenningsvävnader
förut vid två tillfällen varit föremål för styrelsens prövning. I
båda dessa fall gåvo de undersökningar, som verkställdes å tulllaxeringsortcn
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27■
— Malmö -—■ till resultat, att vävnaderna voro vattentäta. I det ena av
ärendena anförde sålunda tullbehandlingsinspektionen i Malmö bl. a., att den
då ifrågakomna vävnaden vid prövning i vattentätlietsprovare under en tid
av cirka 20 timmar icke genomsläppte vatten eller genomfuktades. Sedermera
å tullverkets huvudlaboratorium företagna provningar syntes i båda fallen
utvisa, att vävnaderna till en mindre grad genomträngdes av vatten. Med
stöd av resultatet av sistnämnda undersökning ansåg styrelsen, ehuru efter
mycket stor tvekan, att de ifrågakomna vävnaderna borde behandlas såsom
icke vattentäta, till följd varav desamma genom beslut den 9 juni 1932 resp.
den 21 juni 1933 blevo hänförda till tulltaxenr 523 (stat. nr 1061). Med bestämdhet
kunde emellertid icke fastställas, att dessa vävnader voro fullt lika
med den nu förevarande.
Under utredningen av ärendet gav en första undersökning av fyra till tullverkets
huvudlaboratorium ingivna prov likaledes vid handen, att ifrågavarande
vävnad icke vöre vattentät. I anslutning därtill föreslog tullbehandlingsinspektionen
i Stockholm i utlåtande över besvären, att vävnaden måtte
hänföras till stat. nr 1061. Vid av styrelsen beordrad förnyad undersökning
av två av proven befanns det ena provet vara vattentätt, under det att det
andra visserligen till en början genomsläppte vatten men efter 12 timmar
fullständigt tätnade, synbarligen beroende på att spånadsfibrerna svällt. Då
undersökningen av dessa prov icke ansågs böra bliva ensamt utslagsgivande,
införskaffades ytterligare fyra för hela partiet representativa större prov. Med
dessa företogos ingående undersökningar, varvid det visade sig, att proven
endast släppte vatten genom på vissa ställen å vävnaderna förefintliga smärre
hål, vilka uppstått på grund av vävnadens ojämnhet, under det att vävnaderna
i övrigt vörö fullt vattentäta.
Av denna redogörelse framginge, att tulltaxeringen av impregnerade presenningsvävnader
enligt den praxis, som dittills tillämpats, varit förenad med
mycket stora svårigheter. Då i överrubriken till nr 459—462 upptoges vävnader,
vattentäta genom impregnering med massa, hade man varit benägen
att tolka innebörden av detta uttryck så, att vävnaden för att kunna hänföras
till något av nämnda nummer skulle över hela sin yta vara absolut
vattentät. Genom en sådan tolkning skulle emellertid uppstå en begränsning
av rubrikens omfattning, vilken lagstiftaren icke gärna kunde hava
åsyftat. Med avseende därå erinrades till en början, att hos presenningar och
presenningsväv alltid måste förutsättas en viss grad av vattentäthet. Då frågan
om tullen å presenningar behandlats, hade man också räknat med en
tull å presenningsväv av 60 kronor per 100 kg. (Se betänkandet den 12
september 1927, statens offentliga utredningar 1927: 20, sid. 315—317). Ifrågavarande
tullsats hade uppenbarligen tillkommit som skydd för de industrier,
som bär i landet verkställde impregnering av vävnader, och man syntes
vid sådant förhållande böra i tulltaxeringsavseende fästa huvudvikten vid
impregneringsförfarandet. Om sålunda en vävnad blivit behandlad med en
massa, som i vanliga fall användes för impregnering mot vatten, syntes varan
i tullhänseende böra betraktas som vattentät genom impregnering, även om
den på grund av ojämnheter i vävnadssättet skulle befinnas på vissa ställen
genomsläppa något vatten. En motsatt tolkning skulle leda till oformligheter
i tullbeskattningen.
Av de omnämnda undersökningarna syntes även framgå, att dylika vävnader
genom att upprepade gånger utsättas för fuktighet eller användas å
fuktiga ställen genom spånadsfibrernas svällning så småningom kunde bliva
fullt ogenomträngliga för vatten. Mellan dessa vävnader och sådana, vilka
till följd av ett något tätare vävnadssätt utan tvekan vore att hänföra till
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-
9
vattentäta vävnader, syntes i övrigt icke förefinnas någon sådan åtskillnad,
att en olikhet i tullbeskattningen därav kunde anses motiverad.
Vid tulltaxering av färdiga presenningar (tulltaxenr 575, stat. nr 1132)
krävdes icke någon undersökning beträffande vattentätheten. Vid sådant förhållande
kunde det näppeligen anses sakligt motiverat att i fråga om impregnerad
vävnad, vilken, såsom förhållandet vore i förevarande fall, utgjorde
typisk presenningsduk och uteslutande komme till användning som sådan,
göra någon uppdelning med hänsyn till graden av vattentäthet.
På grund av dessa omständigheter hade styrelsen vid prövningen av besvären
ansett sig böra vidtaga en sådan omläggning av tidigare tillämpad
tulltaxeringspraxis, att den i besvären avsedda vävnaden i tullhänseende behandlades
såsom vattentät. Styrelsen vore visserligen fullt medveten om
angelägenheten av att i möjligaste mån åvägabringa kontinuitet i den praxis,
som utbildas vid tillämpningen av tulltaxans bestämmelser, men då, såsom
i förevarande fall, fara syntes vara för handen, att syftet med en bestämmelse
äventyrades genom en tolkning, som icke kunde hava varit avsedd, ansåge
styrelsen sig ej kunna underlåta att föranstalta om ändring, även om
denna ur importsynpunkt måste medföra vissa icke önskvärda konsekvenser.
Tekniska högskolans vederbörande speciallärare. Genom undersökningar
hade det visat sig, att varan i vissa fall genomsläppte vatten, men i andra
fall ej. Det vore väl bekant, att dylika undersökningar vore mycket svåra
att utföra, samt att det vore synnerligen vanskligt att avgöra, om ett material
vore »vattentätt» eller ej. Specialläraren hade flera gånger haft tillfälle
göra dylika undersökningar på andra material än presenningsduk. Därvid
hade sådana fall förekommit, där vatten visserligen till sgnes ej gick igenom,
men där det material, som skulle skyddas, likväl blev fuktigt.
Ifrågavarande presenningsduk syntes icke vara av sådan kvalité, som man
i handeln avsåge med benämningen »vattentät». Specialläraren vore övertygad
om, att varan ej kunde säljas som »vattentät duk». Klaganden uppgåve,
att varan skulle användas till sådana ändamål, där full vattentäthet ej
krävdes, och denna uppgift syntes antaglig. Varans pris talade vidare för,
att kvalitén måste vara betydligt lägre än de fullt vattentäta dukarnas.
Tulltaxan skiljde endast på vattentäta vävnader (tulltaxenr 459—462) och
vanliga (som ej vore impregnerade). Någon rubrik med lindrig impregnering,
som gåve en viss grad av vattenmotståndskraft, hade tulltaxan icke.
På grund av det anförda borde varan hänföras till tulltaxenr 523 (stat. nr
1061) samt förtullas efter 25 öre pr kg.
I en till utskottet ingiven skrift har Frans O. Landtblom & Co, Stockholm,
framfört erinringar mot den i motionen föreslagna jämkningen i tulltaxans
bestämmelser beträffande impregnerad presenningsväv.
Såsom framgår av generaltullstyrelsens ovan återgivna utlåtande i fråga
om tulltaxeringen av vissa partier impregnerad presenningsväv har avfattningen
av överrubriken till nr 459 och följande i gällande tulltaxa givit anledning
till olika tolkningar. De skiljaktiga meningarna hava gällt frågan,
huruvida åt uttrycket »vattentäta genom beläggning eller impregnering med
massa» rätteligen borde givas den tolkning, att såsom förutsättning för
en vävnads hänförande till dessa nummer skulle gälla, att genom beläggningen
eller impregneringcn åstadkommits fullständig ogenomtränglighet för
Utskottet.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-
vatten, eller om huvudvikten borde läggas därvid, huruvida varan genom
nämnda behandling bibringats viss grad av vattentäthet. I senare fallet
skulle en med massa belagd eller impregnerad vävnad hänföras till dessa
nummer, även om densamma till följd av ojämnhet i trådarna på en eller
annan punkt eller av annan anledning vid undersökning befunnes genomsläppa
någon obetydlighet vatten. Förstnämnda tolkning synes överensstämma
med regeringsrättens, av motionären åberopade beslut.
Emellertid måste härigenom tulltaxeringen av ifrågavarande vävnader
bliva förenad med stora vanskligheter. Vederbörande speciallärare vid tekniska
högskolan har också vitsordat, att dylika undersökningar äro mycket
svåra att utföra samt att det är synnerligen vanskligt att avgöra, huruvida
ett material är vattentätt eller ej. Härmed förbundna olägenheter, vilka särskilt
gjort sig kännbara beträffande presenningsvävnader, skulle enligt motionärens
förslag avhjälpas på det sätt, att all impregnerad presenningsväv,
oavsett graden av vattentäthet, genom ändring av överrubriken till tulltaxenr
459 och följande hänfördes till tulltaxenr 462:2 med tull av 60
kronor för 100 kg. Gentemot detta förslag har anmärkts, att denna tullsats
skulle medföra en alltför hård belastning för vissa lägre kvaliteter av impregnerad
presenningsväv, vilka såsom ej fullständigt vattentäta nu hänfördes
till tulltaxenr 523 (stat. nr 1061) med tull av endast 25 kronor för 100 kg.
I dessa vävnader av lägre kvalitet utgjordes varpen av lin, medan inslaget
bestode av jute. Priset å dessa importerade vävnader utgjorde omkring 1
krona 60 öre respektive 1 krona 40 öre per meter med viss rabatt vid
större leveranser, under det att prima impregnerad, vattentät presenningsduk,
helt och hållet av lin, betingade ett pris av 3 kronor per meter, allt fritt
Stockholm. De lägre kvaliteterna vore på grund av sin prisbillighet efterfrågade
för täckning av lantbruksmaskiner, tegel- och betongmurar, brobyggnader
och virkesupplag eller för andra dylika ändamål, där fullständig
vattentäthet hos presenningen ej vore erforderlig. Prov å presenningsvävnader
av olika kvaliteter hava ställts till utskottets förfogande. Vikten av de
högre, fullt vattentäta kvaliteterna utgör omkring 1 kg per meter, under det
att vävnader av lägre, icke fullt vattentät kvalitet väga cirka 700 gram per
meter.
Då det synes vara av intresse, att införseln av presenningsväv av sistnämnda
lägre kvaliteter icke försvåras genom så hög tull, som gäller för fullt vattentäta
vävnader, och ett förtydligande till underlättande av tulltaxeringen
av impregnerad presenningsväv visat sig av behovet påkallat, har utskottet
funnit båda dessa intressen lämpligen kunna tillgodoses på det sätt, att, med
bifall till motionen i övrigt, impregnerad presenningsväv med varp eller inslag
helt och hållet av jute upptages under särskilt tulltaxenr med en tull av
40 kronor för 100 kg. Beräknat med utgångspunkt från ovan angivna värden
och viktuppgifter motsvarar denna tullsats i förhållande till varuvärdet den
för närvarande utgående tullen för de högre kvaliteterna å 60 kronor för 100
kg. Genom en dylik tull av 40 kronor för 100 kg för de lägre kvaliteterna erhålles
jämväl ett bättre förhållande mellan tullen å vävnaden och den för
färdiga presenningar utgående tullen av 50 kronor för 100 kg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med tillkännagivande tilllika,
att utskottet ej funnit sig böra ingå på närmare omprövning av frågan
rörande den lämpliga avvägningen av tullen å impregnerad grövre linnevävnad
i förhållande till tullen å oimpregnerad dylik vävnad, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 138 av
herr Leffler, besluta, att gällande tulltaxa skall från och med
dag, som Kungl. Majit bestämmer, i nedan angivna delar hava
följande ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Vävnader och stampad filt, vattentäta genom
beläggning eller impregnering med massa eller
innehållande kautschuk, impregnerad presenningsvävnad,
alla slag, härunder inbegripen;
strumpstolsarbeten och andra genom virkning,
stickning eller knytning tillverkade varor, innehållande
kautschuk, utan sömnadsarbete, ej
hänförliga till annat nummer; ävensom sammanklistrade,
fernissade eller lackerade vävnader,
vaxduk härunder inbegripen:
459 --------------
459V2 impregnerad presenningsvävnad med varp
eller inslag helt och hållet av jute____E 40: —
andra slag:
460 -----—--------
Stockholm den 31 mars 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 26.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:196 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående tullen å kortregisterskåp. s. 1 i texten