Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss jämkning i tulltaxans bestämmelser örn impregnerad presenningsvåvnad.

1936-03-31 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:27, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss jämkning i tulltaxans bestämmelser örn impregnerad presenningsvåvnad.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

5

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1936 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om viss jämkning i tulltaxans bestämmelser örn impregnerad

presenningsvåvnad.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren av herr Leffler väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 138, har hemställts »att riksdagen måtte besluta, att

överrubriken till tulltaxenumren 459—462:2 skall erhålla följande ändrade

lydelse: Vävnader och stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering

med massa eller innehållande kautschuk, impregnerad presenningsvävnad,

alla slag, härunder inbegripen; strumpstolsarbeten och andra

genom virkning, stickning eller knytning tillverkade varor, innehållande

kautschuk, utan sömnadsarbete, ej hänförliga till annat nummer; ävensom

sammanklistrade, fernissade eller lackerade vävnader, vaxduk härunder inbegripen».

Vid behandlingen av denna motion har utskottet anlitat byråchefen i

generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Den i motionen berörda överrubriken till tulltaxenr 459 och följande har

för närvarande följande lydelse: Vävnader och stampad filt, vattentäta genom

beläggning eller impregnering med massa eller innehållande kautschuk;

strumpstolsarbeten etc. I enlighet härmed tulltaxeras sådan presenningsväv,

som kan anses vattentät »genom beläggning eller impregnering med massa»,

enligt tulltaxenr 462: 2 (stat. nr 997) med tull av 60 kronor för 100 kg. Annan

oblekt och ofärgad grövre presenningsväv tulltaxeras såsom vävnader, ej särskilt

nämnda, helt eller delvis av lin, etc., ej särskilt nämnda, med tull av 25

kronor för 100 kg (tulltaxenr 523; stat. nr 1061). Färdiga presenningar tulltaxeras,

vare sig väven är av ena eller andra slaget, enligt tulltaxenr 575

(stat. nr 1132) med tull av 50 kronor för 100 kg.

Införseln till riket av vävnader, hänförliga till stat. nr 997 och 1061, samt

av presenningar (stat. nr 1132) omfattade nedannämnda år följande kvantiteter

och värden (uppgifterna för år 1935 äro endast preliminära):

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

Stat. nr 997

Stat. nr 1061

Stat. nr 1132

ton

1000

kr.

Medel- värde kr.

per kg

ton

1000

kr.

Medel- värde kr.

per kg

ton

1000

kr.

Medel- värde kr.

per kg

1930 . . .

127

421

3: 32

55

143

2:60

16

39

2:42

1931 . . .

131

392

3:00

79

154

1:96

9

23

2:60

1932 . . .

76

243

3:21

43

84

1:96

5

13

2: 87

1933 . . .

63

198

3:16

27

57

2:11

2

6

2: 63

1934 . . .

85

254

3:00

96

197

2:06

3

10

2: 81

1935 . . .

120

378

3:15

88

191

2:18

•

•

•

Enligt det i motionen framställda yrkandet skulle i överrubriken till nr 459

och följande i gällande tulltaxa efter de inledande orden »vävnader och

stampad filt, vattentäta genom beläggning eller impregnering med massa

eller innehållande kautschuk» tillfogas orden »impregnerad presenningsvävnad,

alla slag, härunder inbegripen». Vid bifall härtill skulle all

impregnerad presenningsväv beläggas med enhetlig tull av 60 kronor för

100 kg.

I motiveringen för yrkandet har motionären till en början erinrat, att impregnerad

presenningsväv, hänförlig till tulltaxenr 462:2, framställes antingen

av till tulltaxenr 523 hänförlig grövre linnevävnad med tull av 25

kronor för 100 kg eller av annan vävnad, belagd med högre tull. I övrigt är

motionärens motivering följande:

»Det skulle ur beskattningssynpunkt möjligen kunna anses lämpligt, att

tullen för den bearbetade (impregnerade) vävnaden i varje fall anpassades

efter tullen å halvfabrikatet och utginge med visst högre belopp per viktsenhet.

Vissa invändningar, särskilt med hänsyn till den praktiska tillämpningen,

kunna dock göras emot en sådan anordning. Tullen å impregnerade

vävnader har även fastställts till visst belopp per 100 kg, sålunda oberoende

av den tull, som utgår för vävnaderna i icke impregnerat skick. Härvid torde

avsikten hava varit, att tullen för den färdiga varan skall inrymma, förutom

tullen å halvfabrikatet, visst skydd för den verksamhet, som avser impregneringen.

På senare tid har emellertid detta tullskydd blivit allt meja illusoriskt, i det

att avsevärda kvantiteter impregnerad presenningsvävnad fått införas till riket

mot den för oimpregnerad vävnad enligt förut omnämnda tulltaxenr 523 utgående

lägre tullen. Vederbörande tullmyndigheter synas nämligen i anslutning

till ett av Kungl. Maj:t i regeringsrätten den 30 september 1935 meddelat

utslag på anförda besvär i fråga om tulltaxeringen av viss vävnad tolka

det i överrubriken till tulltaxenumren 459—462: 2 (stat. nummer 992—997)

förekommande uttrycket »vattentäta genom beläggning eller impregnering

med massa» på det sätt, att endast sådana vävnader, som befinnas vara fullständigt

ogenomträngliga för vatten, betraktas såsom vattentäta. Sålunda

tulltaxeras exempelvis impregnerad vävnad, som vid undersökning i samband

med tulltaxeringen på grund av ojämnhet å vissa ställen till någon, om

ock obetydlig grad genomsläpper vatten, enligt de bestämmelser, som gälla

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

7

för icke impregnerad vara. I följd härav kommer den inhemska industrien

numera icke i åtnjutande av det skydd som uppenbarligen varit avsett. Presenningsduk

användes ju för att utestänga vatten och måste för detta ändamål

vara impregnerad. Det framstår därför som en oformlighet att importen

av mindre god impregnerad presenningsduk, sådan som visserligen genomsläpper

något vatten, men som ändock är impregnerad i avsikt att skydda

mot vatten och i öppna marknaden säljes som vanlig impregnerad presenningsduk,

på sätt som nu sker premieras genom att förtullas såsom oimpregnerad,

d. v. s. efter en lägre tullsats än fullgod impregnerad presenningsduk.

Härigenom undandrages staten 35 öre per kg i tull, förbrukarna erhålla

duk som dåligt skyddar mot väta och den inhemska industrien utsättes för

en förödande konkurrens.

Slutligen må framhållas, att vid bedömandet av nu berörda tullfrågor hänsyn

bör tagas jämväl till det förhållandet, att tullen å den oimpregnerade

vävnaden är synnerligen låg, vilket torde vara allmänt erkänt.»

Till belysande av den föreliggande frågan torde följande redogörelse böra

lämnas för de utlåtanden, som av generaltullstyrelsen och tekniska högskolans

vederbörande speciallärare avgåvos över de av motionären omförmälda,

av regeringsrätten den 30 september 1935 avgjorda besvär rörande tulltaxeringen

av vissa partier impregnerad presenningsväv.

Generaltullstyrelsen. Den i överklagade beslutet avsedda presenningsduken

utgjordes av en tämligen grov vävnad, impregnerad med en grön massa,

som vid undersökning å tullverkets huvudlaboratorium visat sig innehålla

bl. a. kopparsalter.

Vid tulltaxeringen hänfördes varan till »vävnader, vattentäta genom beläggning

eller impregnering med massa» samt attesterades enligt tulltaxenr

462: 2 (stat. nr 997), med tull av 60 kronor för 100 kg. I en till styrelsen

ingiven skrift anhöll klagandens speditör, att vävnaden måtte behandlas såsom

oimpregnerad duk, i vilket fall densamma skulle hava blivit hänförlig

till tulltaxenr 523 (stat. nr 1061), med tull av 25 kronor för 100 kg. Vävnaden

hade nämligen i förefintligt skick en vikt av cirka 750 gram per m2

och skulle enligt vedertagen praxis icke hava betraktats såsom färgad, enär

den gröna färgen icke tillkommit genom ett färgningsförfarande utan härrörde

från vävnadens behandling med kopparsalter. Genom det överklagade beslutet

gillade styrelsen emellertid den verkställda tulltaxeringen.

I sin till Kungl. Maj :t ingivna besvärsskrift vidhöll klaganden det förut hos

styrelsen framställda yrkandet. Till stöd för detsamma anförde klaganden

bl. a., att varan under en följd av år förtullats efter en tullsats av 25 kronor

för 100 kg. Vid något enstaka tillfälle hade den visserligen belagts med den

högre tullsatsen, men i dylikt fall hade tullrestitution alltid efter ansökan

medgivits. Till bestyrkande av sin uppfattning angående varans tulltaxering

bifogade klaganden ett av Narva Flachs-Manufactur Cliemisches Laboratorium

den 17 december 1934 avgivet intyg, vari anförts, att varan enligt de inom

textiltekniken brukliga undersökningsmetoderna icke kunde anses som vattentät.

Då därjämte en å tullverkets huvudlaboratorium företagen undersökning

givit samma resultat, syntes enligt klagandens åsikt tillräcklig grund saknas

för det ifrågavarande beslutet.

Med avseende å tidigare behandling av liknande spörsmål anförde styrelsen,

att frågan örn tulltaxeringen av för klagandens räkning inkomna presenningsvävnader

förut vid två tillfällen varit föremål för styrelsens prövning. I

båda dessa fall gåvo de undersökningar, som verkställdes å tulllaxeringsortcn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27■

— Malmö -—■ till resultat, att vävnaderna voro vattentäta. I det ena av

ärendena anförde sålunda tullbehandlingsinspektionen i Malmö bl. a., att den

då ifrågakomna vävnaden vid prövning i vattentätlietsprovare under en tid

av cirka 20 timmar icke genomsläppte vatten eller genomfuktades. Sedermera

å tullverkets huvudlaboratorium företagna provningar syntes i båda fallen

utvisa, att vävnaderna till en mindre grad genomträngdes av vatten. Med

stöd av resultatet av sistnämnda undersökning ansåg styrelsen, ehuru efter

mycket stor tvekan, att de ifrågakomna vävnaderna borde behandlas såsom

icke vattentäta, till följd varav desamma genom beslut den 9 juni 1932 resp.

den 21 juni 1933 blevo hänförda till tulltaxenr 523 (stat. nr 1061). Med bestämdhet

kunde emellertid icke fastställas, att dessa vävnader voro fullt lika

med den nu förevarande.

Under utredningen av ärendet gav en första undersökning av fyra till tullverkets

huvudlaboratorium ingivna prov likaledes vid handen, att ifrågavarande

vävnad icke vöre vattentät. I anslutning därtill föreslog tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm i utlåtande över besvären, att vävnaden måtte

hänföras till stat. nr 1061. Vid av styrelsen beordrad förnyad undersökning

av två av proven befanns det ena provet vara vattentätt, under det att det

andra visserligen till en början genomsläppte vatten men efter 12 timmar

fullständigt tätnade, synbarligen beroende på att spånadsfibrerna svällt. Då

undersökningen av dessa prov icke ansågs böra bliva ensamt utslagsgivande,

införskaffades ytterligare fyra för hela partiet representativa större prov. Med

dessa företogos ingående undersökningar, varvid det visade sig, att proven

endast släppte vatten genom på vissa ställen å vävnaderna förefintliga smärre

hål, vilka uppstått på grund av vävnadens ojämnhet, under det att vävnaderna

i övrigt vörö fullt vattentäta.

Av denna redogörelse framginge, att tulltaxeringen av impregnerade presenningsvävnader

enligt den praxis, som dittills tillämpats, varit förenad med

mycket stora svårigheter. Då i överrubriken till nr 459—462 upptoges vävnader,

vattentäta genom impregnering med massa, hade man varit benägen

att tolka innebörden av detta uttryck så, att vävnaden för att kunna hänföras

till något av nämnda nummer skulle över hela sin yta vara absolut

vattentät. Genom en sådan tolkning skulle emellertid uppstå en begränsning

av rubrikens omfattning, vilken lagstiftaren icke gärna kunde hava

åsyftat. Med avseende därå erinrades till en början, att hos presenningar och

presenningsväv alltid måste förutsättas en viss grad av vattentäthet. Då frågan

om tullen å presenningar behandlats, hade man också räknat med en

tull å presenningsväv av 60 kronor per 100 kg. (Se betänkandet den 12

september 1927, statens offentliga utredningar 1927: 20, sid. 315—317). Ifrågavarande

tullsats hade uppenbarligen tillkommit som skydd för de industrier,

som bär i landet verkställde impregnering av vävnader, och man syntes

vid sådant förhållande böra i tulltaxeringsavseende fästa huvudvikten vid

impregneringsförfarandet. Om sålunda en vävnad blivit behandlad med en

massa, som i vanliga fall användes för impregnering mot vatten, syntes varan

i tullhänseende böra betraktas som vattentät genom impregnering, även om

den på grund av ojämnheter i vävnadssättet skulle befinnas på vissa ställen

genomsläppa något vatten. En motsatt tolkning skulle leda till oformligheter

i tullbeskattningen.

Av de omnämnda undersökningarna syntes även framgå, att dylika vävnader

genom att upprepade gånger utsättas för fuktighet eller användas å

fuktiga ställen genom spånadsfibrernas svällning så småningom kunde bliva

fullt ogenomträngliga för vatten. Mellan dessa vävnader och sådana, vilka

till följd av ett något tätare vävnadssätt utan tvekan vore att hänföra till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

9

vattentäta vävnader, syntes i övrigt icke förefinnas någon sådan åtskillnad,

att en olikhet i tullbeskattningen därav kunde anses motiverad.

Vid tulltaxering av färdiga presenningar (tulltaxenr 575, stat. nr 1132)

krävdes icke någon undersökning beträffande vattentätheten. Vid sådant förhållande

kunde det näppeligen anses sakligt motiverat att i fråga om impregnerad

vävnad, vilken, såsom förhållandet vore i förevarande fall, utgjorde

typisk presenningsduk och uteslutande komme till användning som sådan,

göra någon uppdelning med hänsyn till graden av vattentäthet.

På grund av dessa omständigheter hade styrelsen vid prövningen av besvären

ansett sig böra vidtaga en sådan omläggning av tidigare tillämpad

tulltaxeringspraxis, att den i besvären avsedda vävnaden i tullhänseende behandlades

såsom vattentät. Styrelsen vore visserligen fullt medveten om

angelägenheten av att i möjligaste mån åvägabringa kontinuitet i den praxis,

som utbildas vid tillämpningen av tulltaxans bestämmelser, men då, såsom

i förevarande fall, fara syntes vara för handen, att syftet med en bestämmelse

äventyrades genom en tolkning, som icke kunde hava varit avsedd, ansåge

styrelsen sig ej kunna underlåta att föranstalta om ändring, även om

denna ur importsynpunkt måste medföra vissa icke önskvärda konsekvenser.

Tekniska högskolans vederbörande speciallärare. Genom undersökningar

hade det visat sig, att varan i vissa fall genomsläppte vatten, men i andra

fall ej. Det vore väl bekant, att dylika undersökningar vore mycket svåra

att utföra, samt att det vore synnerligen vanskligt att avgöra, om ett material

vore »vattentätt» eller ej. Specialläraren hade flera gånger haft tillfälle

göra dylika undersökningar på andra material än presenningsduk. Därvid

hade sådana fall förekommit, där vatten visserligen till sgnes ej gick igenom,

men där det material, som skulle skyddas, likväl blev fuktigt.

Ifrågavarande presenningsduk syntes icke vara av sådan kvalité, som man

i handeln avsåge med benämningen »vattentät». Specialläraren vore övertygad

om, att varan ej kunde säljas som »vattentät duk». Klaganden uppgåve,

att varan skulle användas till sådana ändamål, där full vattentäthet ej

krävdes, och denna uppgift syntes antaglig. Varans pris talade vidare för,

att kvalitén måste vara betydligt lägre än de fullt vattentäta dukarnas.

Tulltaxan skiljde endast på vattentäta vävnader (tulltaxenr 459—462) och

vanliga (som ej vore impregnerade). Någon rubrik med lindrig impregnering,

som gåve en viss grad av vattenmotståndskraft, hade tulltaxan icke.

På grund av det anförda borde varan hänföras till tulltaxenr 523 (stat. nr

1061) samt förtullas efter 25 öre pr kg.

I en till utskottet ingiven skrift har Frans O. Landtblom & Co, Stockholm,

framfört erinringar mot den i motionen föreslagna jämkningen i tulltaxans

bestämmelser beträffande impregnerad presenningsväv.

Såsom framgår av generaltullstyrelsens ovan återgivna utlåtande i fråga

om tulltaxeringen av vissa partier impregnerad presenningsväv har avfattningen

av överrubriken till nr 459 och följande i gällande tulltaxa givit anledning

till olika tolkningar. De skiljaktiga meningarna hava gällt frågan,

huruvida åt uttrycket »vattentäta genom beläggning eller impregnering med

massa» rätteligen borde givas den tolkning, att såsom förutsättning för

en vävnads hänförande till dessa nummer skulle gälla, att genom beläggningen

eller impregneringcn åstadkommits fullständig ogenomtränglighet för

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

vatten, eller om huvudvikten borde läggas därvid, huruvida varan genom

nämnda behandling bibringats viss grad av vattentäthet. I senare fallet

skulle en med massa belagd eller impregnerad vävnad hänföras till dessa

nummer, även om densamma till följd av ojämnhet i trådarna på en eller

annan punkt eller av annan anledning vid undersökning befunnes genomsläppa

någon obetydlighet vatten. Förstnämnda tolkning synes överensstämma

med regeringsrättens, av motionären åberopade beslut.

Emellertid måste härigenom tulltaxeringen av ifrågavarande vävnader

bliva förenad med stora vanskligheter. Vederbörande speciallärare vid tekniska

högskolan har också vitsordat, att dylika undersökningar äro mycket

svåra att utföra samt att det är synnerligen vanskligt att avgöra, huruvida

ett material är vattentätt eller ej. Härmed förbundna olägenheter, vilka särskilt

gjort sig kännbara beträffande presenningsvävnader, skulle enligt motionärens

förslag avhjälpas på det sätt, att all impregnerad presenningsväv,

oavsett graden av vattentäthet, genom ändring av överrubriken till tulltaxenr

459 och följande hänfördes till tulltaxenr 462:2 med tull av 60

kronor för 100 kg. Gentemot detta förslag har anmärkts, att denna tullsats

skulle medföra en alltför hård belastning för vissa lägre kvaliteter av impregnerad

presenningsväv, vilka såsom ej fullständigt vattentäta nu hänfördes

till tulltaxenr 523 (stat. nr 1061) med tull av endast 25 kronor för 100 kg.

I dessa vävnader av lägre kvalitet utgjordes varpen av lin, medan inslaget

bestode av jute. Priset å dessa importerade vävnader utgjorde omkring 1

krona 60 öre respektive 1 krona 40 öre per meter med viss rabatt vid

större leveranser, under det att prima impregnerad, vattentät presenningsduk,

helt och hållet av lin, betingade ett pris av 3 kronor per meter, allt fritt

Stockholm. De lägre kvaliteterna vore på grund av sin prisbillighet efterfrågade

för täckning av lantbruksmaskiner, tegel- och betongmurar, brobyggnader

och virkesupplag eller för andra dylika ändamål, där fullständig

vattentäthet hos presenningen ej vore erforderlig. Prov å presenningsvävnader

av olika kvaliteter hava ställts till utskottets förfogande. Vikten av de

högre, fullt vattentäta kvaliteterna utgör omkring 1 kg per meter, under det

att vävnader av lägre, icke fullt vattentät kvalitet väga cirka 700 gram per

meter.

Då det synes vara av intresse, att införseln av presenningsväv av sistnämnda

lägre kvaliteter icke försvåras genom så hög tull, som gäller för fullt vattentäta

vävnader, och ett förtydligande till underlättande av tulltaxeringen

av impregnerad presenningsväv visat sig av behovet påkallat, har utskottet

funnit båda dessa intressen lämpligen kunna tillgodoses på det sätt, att, med

bifall till motionen i övrigt, impregnerad presenningsväv med varp eller inslag

helt och hållet av jute upptages under särskilt tulltaxenr med en tull av

40 kronor för 100 kg. Beräknat med utgångspunkt från ovan angivna värden

och viktuppgifter motsvarar denna tullsats i förhållande till varuvärdet den

för närvarande utgående tullen för de högre kvaliteterna å 60 kronor för 100

kg. Genom en dylik tull av 40 kronor för 100 kg för de lägre kvaliteterna erhålles

jämväl ett bättre förhållande mellan tullen å vävnaden och den för

färdiga presenningar utgående tullen av 50 kronor för 100 kg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med tillkännagivande tilllika,

att utskottet ej funnit sig böra ingå på närmare omprövning av frågan

rörande den lämpliga avvägningen av tullen å impregnerad grövre linnevävnad

i förhållande till tullen å oimpregnerad dylik vävnad, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 138 av

herr Leffler, besluta, att gällande tulltaxa skall från och med

dag, som Kungl. Majit bestämmer, i nedan angivna delar hava

följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg

kronor

Vävnader och stampad filt, vattentäta genom

beläggning eller impregnering med massa eller

innehållande kautschuk, impregnerad presenningsvävnad,

alla slag, härunder inbegripen;

strumpstolsarbeten och andra genom virkning,

stickning eller knytning tillverkade varor, innehållande

kautschuk, utan sömnadsarbete, ej

hänförliga till annat nummer; ävensom sammanklistrade,

fernissade eller lackerade vävnader,

vaxduk härunder inbegripen:

459 --------------

459V2 impregnerad presenningsvävnad med varp

eller inslag helt och hållet av jute____E 40: —

andra slag:

460 -----—--------

Stockholm den 31 mars 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 26.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:196 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående tullen å kortregisterskåp. s. 1 i texten