Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m.

1936-02-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:3, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1936 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ändrade grunder för lämnande

av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms

stad m. m.

I en den 17 januari 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 39, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att för en tid av tre år, räknad från och med

den dag i statsrådsprotokollet omförmält förslag till omorganisation av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden träder i kraft, medgiva, att

i stället för ersättning, som jämlikt 145 § laxeringsförordningen eller 13 §

förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet

skulle utgå av statsmedel till personer, som biträtt med taxeringsarbete

i Stockholms stad, visst bestämt belopp må utbetalas lill staden under

huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som av föredragande departementschefen

i statsrådsprotokollet angivits;

dels ock antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 42 § förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 42 § förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften skall i nedan angiven del hava följande ändrade lydelse:
-

42 §.

I redovisning---Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande. Vad

sålunda stadgats utgör icke hinder för att i arbetsordning eller lönestat för

myndighet, vars befattningshavare avlönas av kommun, meddela föreskrift,

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

att sådan befattningshavare skall till kommunens kassa inbetala honom tillkommande

provision.

Har på--— samfällda provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige den 17 maj 1935 framlade Överståthållarämbetet

förslag till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning

för uppbördsärenden. Förslaget blev av stadsfullmäktige vid sammanträde

den 18 november 1935 i princip godkänt, dock under förutsättning att

överenskommelse träffades med statsverket örn statsbidrag enligt grunder,

som kunde av fullmäktige godtagas. Sedan Överståthållarämbetet därefter i

skrivelse den 13 december 1935 underställt Kungl. Majit frågan om de ändrade

grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i

Stockholm, vilka påkallades av omorganisationsförslaget, ävensom frågan om

indragande av vissa sportelmedel till stadens kassa, hava utlåtanden över

denna skrivelse avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande

departementschefen lämnat redogörelser, till vilka utskottet tillåter sig hänvisa,

för nuvarande organisation av uppbördsavdelningen samt för de ersättningai

av statsmedel, som enligt gällande ordning utgå för taxeringsarbete i Stockholm,

ävensom för ovannämnda förslag till omorganisation av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden.

I överståthållarämbetets förut omförmälda skrivelse till Kungl. Majit den

13 december 1935 erinrades bland annat följande:

Genom det av stadsfullmäktige fattade beslutet hade möjlighet skapats för

en lösning av den sedan länge förhandenvarande frågan örn en definitiv organisation

av Överståthållarämbetet för uppbördsärenden och om personalens

uppförande å ordinarie lönestat. Den slutgiltiga regleringen av dessa spörsmål

ansåg ämbetet dock förutsätta, att statsverket ville biträda en överenskommelse,

varigenom grunderna för bidrag av statsmedel till nuvarande uppbördsavdelningen

närmare fixerades samt staden, i den mån så erfordrades,

berättigades uppbära de sportel- och därmed jämförliga ersättningsmedel,

som nu tillkomme vissa befattningshavare.

Enligt överståthållarämbetets uppfattning syntes den ifrågasätta överenskommelsen

böra avse en tid av tre ar samt innebära, att Stockholms stad under

denna tid skulle i ersättning för kostnaderna med årlig taxering uppbära

ett anslag, som enligt angivna beräkningsgrunder skulle uppgå till

200,000 kronor, samt att statsverket därutöver enligt grunder, som eljest

skulle tillämpas, bestrede kostnaderna, såvitt nu är fråga, för arvoden till

ordförande och till vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, för arvoden till

sakkunniga för fastighetsvärdering samt för åsättande av preliminära taxeringsvärden,

kostnaderna för arvoden till särskilda prövningsnämndens leda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

3

möter, arvoden till den ordinarie prövningsnämndens ledamöter och kostnaderna

för resor i samband med fastighetstaxering. Härutöver skulle Stockholms

stad för den under avtalsperioden infallande allmänna fastighetstaxeringen

uppbära en ersättning av tillhopa 14,000 kronor, under det att direkt

av statsmedel skulle bestridas kostnaderna bland annat för arvoden till ordförande

i fastighetstaxeringsnämnderna, för arvoden till nämndernas ledamöter

och för arvoden till sakkunniga vid värdering av fastigheter.

Frågan om stadens rätt att uppbära vissa sportelmedel borde däremot erhålla

definitiv lösning i samband med omorganisationen. Särskilda beslut

i fråga om debetsedellösen och stämpelprovision borde därvid påkallas. Med

hänsyn till de ekonomiska förpliktelser, omorganisationen medförde för

Stockholms stad, syntes erforderligt, att statsmakterna i princip ville taga

ståndpunkt till nyssberörda fråga, innan stadsfullmäktige slutgiltigt bunde sig

för den nya organisationen. Såvitt fråga vore om debetsedellösen syntes härutinnan

vara tillräckligt med ett uttalande från statsmakternas sida; i samband

med omorganisationens genomförande borde sedermera särskild bestämmelse

utfärdas, måhända lämpligen i det nya uppbördsreglemente

för Stockholm, vilket betingades av den nya organisationen och vartill

Överståthållarämbetet vid denna senare tidpunkt, sedan visshet vunnits om

statsmakternas principiella inställning till förevarande spörsmål, ämnade

framlägga förslag. I fråga om stämpelprovisionen syntes frågan däremot

böra lösas genom ändring i bestämmelserna rörande stämpelavgiften, vilken

ändring i sådan händelse borde beslutas av riksdagen i detta sammanhang

men träda i kraft å den senare dag, som Kungl. Maj:t bestämde; tidpunkten

för detta ikraftträdande borde sammanfalla med tidpunkten för omorganisationens

genomförande.

I händelse en överenskommelse av föreslaget innehåll skulle komma till

stånd rörande bidragen av statsmedel syntes i samband därmed böra upphävas

nu förekommande bestämmelser i taxeringsförordningen 145 § 1 mom.

2) och 2 mom. tredje stycket, varjämte vissa omredigeringar borde ske i 145 §

4 inom., andra och tredje styckena, samt 5 mom. I stället syntes lämpligen

i paragrafen böra inryckas särskilt stadgande därom, att till Stockholms stad

utginge bidrag till kostnader för taxeringsarbetet enligt fördelningsgrund, varom

Kungl. Majit ägde att bestämma.

I detta sammanhang framhöll slutligen Överståthållarämbetet, alt omorganisationens

genomförande till avsedd tidpunkt, den 1 oktober 1936, med nödvändighet

förutsatte, att såväl statsmakternas som stadsfullmäktiges slutliga

ståndpunktstagande till frågan kunde föreligga jämförelsevis tidigt under

våren 1936. Endast om så skedde, funnes möjlighet för Överståthållarämbetet

att kunna före angiven tidpunkt vidtaga de omfattande åtgärder av olika

slag, icke minst beträffande personaldispositionen, som omorganisationen

nödvändiggjorde. Med hänsyn til) de betydande ekonomiska värden, som

kunde komma att äventyras genom ett uppskov med den nya organisationen,

hemställde Överståthållarämbetet att Kungl. Majit täcktes taga hänsyn till nu

berörda förhållanden.

Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket hava i sina yttranden över

överståthållarämbetets skrivelse i stort sett lämnat ämbetets förslag utan erinran.

Efter att hava framhållit, att det av Överståthållarämbetet framlagda förslaget

till omorganisation av ämbetets avdelning för uppbördsärenden -— vilken

därefter .skulle benämnas avdelningen för skatteärenden — framdeles

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

torde komma under Kungl. Maj:ts närmare prövning i samband med fråga

örn fastställande av ordinarie lönestat för avdelningen, har föredragande

departementschefen anfört följande:

»Stockholms stadsfullmäktige ha — —- — uppställt som en förutsättning

för omorganisationens genomförande, att stadens kassa tillföres belopp

motsvarande de ersättningar av statsmedel och de sportler, som nu

uppbäras av befattningshavarna men som enligt förslaget skulle ersättas

med förhöjda fasta löner av staden, och stadsfullmäktige lia i följd härav

låtit anstå med definitivt beslut i ärendet till dess någon överenskommelse

i berörda avseenden kan träffas med staten. Nämnda prövning av själva

organisationsförslaget torde således få föregås av sådana åtgärder från statsmakternas

sida, att den förutsatta anordningen möjliggöres. Härtill erfordras

i vissa avseenden riksdagens medverkan.

Innan jag närmare ingår på dessa åtgärder, vill jag emellertid förutskicka

den erinran, att den föreslagna organisationen även enligt min mening synes

ändamålsenlig och ägnad att medföra ökad effektivitet å alla de tre ur såväl

statens som stadens synpunkt viktiga administrationsområden, som här äro

i fråga: taxering, uppbörd och folkbokföring. Tydligen är det också, icke

minst ur personalens synpunkt, önskvärt, att det sedan år 1921 rådande

provisoriet avlöses av en fastare organisation. Och det synes mig ur det

allmännas synpunkt böra väcka tillfredsställelse, om detta — såsom avsett

är — kan ordnas så, att befattningshavarna för sina tjänstegöromål åtnjuta

endast fast avlöning och icke härutöver särskilda ersättningar av statsmedel

eller i form av sportler.

Samtliga de ersättningar av statsmedel, som för närvarande utgå för taxeringsarbete

i Stockholm, grunda sig på den uppfattningen, att detta arbete i

Stockholm liksom i det övriga landet skall bekostas av statsmedel. I den

mån sådant arbete redan utföres av uppbördsavdelningens personal i tjänsten

utan särskild ersättning, har detta även med gällande ordning lett till

att bidrag härför utgår till Stockholms stad; de sista åren har staden på

denna grund jämlikt Kungl. Maj:ts beslut årligen uppburit ett belopp av

70,000 kronor. Det föreliggande förslaget innebär ett fortgående på denna

väg, och jag har för min del intet att erinra mot, att ett skäligt belopp tillerkännes

staden mot att de uppgifter, som svara mot detta ersättningsbelopp,

fullgöras av de av staden avlönade befattningshavarna i tjänsten, överståthållaräm.

betets förslag härutinnan bygger på de ersättningsbelopp, som senast

utgått, och innebär, att staden skulle uppbära 200,000 kronor för år, då

allmän fastighetstaxering ej ägt rum, samt ytterligare 14,000 kronor för

år, då sådan taxering skett. I den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle

handhavas av andra än tjänstemän hos ämbetet, skulle ersättning härför

fortfarande utgå direkt av statsmedel.

Under förutsättning att, såsom Överståthållarämbetet på angivna skäl föreslår,

ersättning till staden nu icke bestämmes för längre tidsperiod än tre år,

synes från statsverkets sida knappast någon erinran vara att göra mot principerna

för ämbetets beräkningar. I likhet med ämbetet förutsätter jag, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

5

frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före

nämnda treårsperiods slut upptages till allsidig utredning och bringas till en

mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen kommer

att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande.

Även i fråga om beräkningarnas detaljer har jag i stort sett intet att erinra

och jag torde således härutinnan få hänvisa till överståthållarämbetets förut

återgivna skrivelse. Beträffande den föreslagna ersättningen till staden för

att stadens tjänstemän utan särskild ersättning av statsmedel skulle bestrida

kronoombudsgöromålen i 39 av taxeringsnämnderna för årlig taxering —

enligt förslaget skulle sådan ersättning utgå med ao/54 av sammanlagda ersättningsbeloppet

år 1935 till alla kronoombuden, 71,650 kronor, eller således

med 51,747 kronor — har jag i likhet med statskontoret övervägt, örn

icke staden lämpligen borde svara för alla dessa ersättningar mot uppbärande

av hela ersättningsbeloppet för år 1935. Ämbetets förslag synes mig

emellertid även i denna del kunna godtagas.

I fråga om ersättning till kronoombud i taxeringsnämnd vid behandling

av ärenden örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet vill jag

framhålla, att givetvis ej heller sådan ersättning efter omorganisationen bör

utgå av statsmedel, därest kronoombudet är tjänsteman å skatteavdelningen.

Härav lärer emellertid icke böra föranledas höjning av den beräknade ersättningen

till Stockholms stad, enär, enligt vad jag inhämtat, redan från och

med innevarande år den övervägande delen av sådana ärenden — liksom ock

av ärendena rörande särskild fastighetstaxering — kommer att handläggas av

en särskild taxeringsnämnd, sammansatt av personer med sakkunskap å

fastighetsvärdering, samt att såsom kronoombud i denna nämnd under ifrågavarande

treårsperiod icke kommer att tjänstgöra tjänsteman å skatteavdelningen.

Det synes stå bäst i överensstämmelse med principerna i förevarande förslag,

att i den mån tjänstemän vid skatteavdelningen deltaga i sammanträden,

som omförmälas i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, ersättning av

statsmedel härför icke bör till dem utgå. Ej heller detta bör emellertid inverka

på ersättningsberäkningarna.

Då 145 § taxeringsförordningen, liksom också 13 § förordningen örn åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet, uttryckligen

förutsätter, att ersättning av statsmedel skall utgå till vissa med taxeringsarbetet

sysselsatta personer, innebär den ifrågasatta anordningen en avvikelse

från bestämmelserna i dessa författningsrum och fordrar således riksdagens

medverkan, vilken för övrigt torde påkallas även därav, att det här gäller att

för flera år binda statsverket för en utgift. Med hänsyn till anordningens

provisoriska karaktär synes emellertid denna icke nu böra föranleda ändringar

i berörda författningar. Lämpligast synes vara, att riksdagen lämnar

Kungl. Majit bemyndigande att för en tid av tre år, räknad från den dag

ifrågavarande omorganisation träder i kraft, medgiva, att i stället för ersättning,

som jämlikt nämnda författningsrum skulle utgå till personer, som

biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må i hu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

vudsaklig överensstämmelse med här utvecklade grunder utbetalas till staden.

Jag förutsätter att det vid lämnande av sådant medgivande — vilket i och

för sig torde vara tillräckligt för att möjliggöra för stadsfullmäktige att fatta

definitivt beslut i frågan — föreskrives såsom villkor, att staden med särskilt

angivna undantag bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade

kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas

av statsmedel. Undantagen skulle enligt det föregående bliva: arvoden

till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna;

arvoden till de kronoombud, som icke äro tjänstemän å skatteavdelningen,

därvid förutsättes att minst 39 sådana tjänstemän förordnas som

kronoombud i taxeringsnämnd för årlig taxering samt att i fastighetstaxeringsnämnd

endast sådana tjänstemän användas som kronoombud; ersättning

till av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering;

arvoden till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens

ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen,

som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å skatteavdelningen.

Ett villkor av berörda innehåll bör enligt min mening icke utesluta, att

därest det — i anslutning till vad jag anförde vid anmälan av propositionen

(nr 148) till 1935 års riksdag om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

— skulle ifrågakomma att förstärka det här förutsatta bokgranskningskontoret

hos Överståthållarämbetet med någon ytterligare befattningshavare

för att möjliggöra kontorets begagnande även för uppgifter, som icke

avse taxeringen i Stockholm, häremot svarande kostnader kunna komma att

ersättas av statsmedel.

Såsom Överståthållarämbetet antytt, skulle den föreslagna anordningen

strängt taget föranleda viss jämkning av de i 145 § 4 mom. andra och

tredje styckena taxeringsförordningen givna reglerna. Med hänsyn till att

de där angivna maximibeloppen för vissa ersättningar åtminstone under senare

år avsevärt underskridits och ej heller med den högre ersättningen till

Stockholms stad kunna antagas under de ifrågavarande tre åren på långt när

uppnås, synes man emellertid vid den här föreslagna provisoriska lösningen

kunna lämna denna fråga åsido.

överståthållarämbetets framställning avser slutligen även frågan örn stadens

rätt att uppbära vissa sportelmedel. Mot vad ämbetet härom anfört

har jag intet att erinra. Förslag till sådan jämkning i förenämnda kungörelse

den 3 december 1897 (nr 112), att staden må kunna berättigas att uppbära

stadgad debetsedellösen, torde jag således framdeles få förelägga Kungl.

Maj:t. Däremot torde, såsom Överståthållarämbetet föreslår, i detta sammanhang

böra föreläggas riksdagen förslag till sådan jämkning av 42 §

stämpelförordningen, att stämpelprovision, så länge sådan utgår, må kunna

enligt föreskrift i ifrågavarande lönestat tillföras stadens kassa.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. ''

Det i propositionen framlagda förslaget är, på sätt av den föregående redogörelsen

framgår, föranlett av ett av Stockholms stadsfullmäktige uppställt

villkor för genomförande av ifrågasatt omorganisation av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden. Efter denna omorganisation skulle

den inom stadens förvaltning med taxeringsarbetet sysselsatta personalen,

vilken för närvarande, förutom avlöning från staden, åtnjuter vissa ersättningar

av statsmedel jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen

om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet

ävensom vissa sportler, helt avlönas av staden, som i stället skulle för en tid

av tre år äga uppbära, bland annat, nyssberörda ersättningar av statsmedel.

På de av departementschefen anförda skäl anser sig utskottet kunna biträda

Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Härvid förutsätter utskottet — i anslutning

till vad departementschefen därom uttalat — att, innan den föreslagna

treårsperioden gått till ända, frågan örn fördelningen av kostnaderna för

taxeringsarbetet i Stockholm göres till föremål för en allsidig utredning, grundad

bland annat på under nämnda tid vunnen erfarenhet om effektiviteten

av omorganisationen, samt att därvid frågan örn skäligt bidrag till staden för

taxeringsarbetets utförande efter nämnda period bringas till en mera definitiv

lösning.

På grund av det anförda och då utskottet ej finner skäl till erinran mot

det framlagda förslaget till ändring av stämpelförordningen, får utskottet

hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 39.

Stockholm den 11 februari 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Krislianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Jönsson, Ericson

i Göberga, Wahlmark, Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, Lithander, Lövgren

i Boden*, Olsson i Närlinge, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle,

Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping, Larsson i

Örbyhus, Werner i Hultsfred och Blomquist.

Utskottet.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående rätt för distriktsveterinär att för löneklassplacering tillgodoräkna viss föregående t s. 3 i texten