Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av rått till restitution av B-skatt jämte en i ämnet väckt motion.

1936-05-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:34, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av rått till restitution av B-skatt jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1936 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om upphävande

av rått till restitution av B-skatt jämte en i ämnet

väckt motion.

(2:a avd.)

I en den 6 mars 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 180, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

F örslag

till

förordning om upphävande av rätMill restitution av B-skatt.

Härigenom förordnas — med ändring av vad därom stadgas i de vid förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fogade bestämmelserna om vad som vid förordningens genomförande

skall iakttagas — att restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom.

förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant

detta lagrum lydde enligt förordningen den 31 oktober 1919 (nr 733), (Bskatt),

icke skall äga rum, i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar

utdelas efter utgången av år 1939.

I en i anledning av propositionen inom första kammaren av herr Nordborg

väckt motion, nr 335, har hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts proposition nr 180».

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

lämnat en kortfattad översikt över B-skatten samt om tidigare

framlagt förslag till upphävande av rätten till restitution av B-skatt

jämte över nämnda förslag avgivna yttranden. Utskottet tillåter sig hänvisa

till propositionen i denna del (sid. 3—7).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

13

I en vid 1935 års riksdag väckt motion II: 319 hemställdes örn ändring

eller förtydligande i bestämmelserna om restitution av B-skatt enligt förordningen

den 14 maj 1926 i sådan riktning, att inländska aktiebolag och solidariska

bankbolag, de där innehade såväl B-beskattade som icke B-beskattade

tillgångar, vilka kunde tänkas använda till utdelning i vanlig ordning,

med avseende å rätten till dylik restitution skulle anses hava för utdelningen

i första hand tagit i anspråk tillgångar av förstnämnda slag inom

de av samma bestämmelser i övrigt uppställda gränserna. Därvid erinrades

i motionen bland annat, att regeringsrätten den 6 november 1934 hade

meddelat två utslag (R. Å. 1934 ref. 57 och not Fi. 705), vilka innefattade

godkännande av en utav länsstyrelsen i Malmöhus län tillämpad princip,

enligt vilken till utdelning, som ägt rum efter år 1926, skulle anses i första

hand hava använts medel, vilka avsatts efter B-skattens upphävande.

Riksdagen, som icke biträdde det i motionen II: 319 framställda yrkandet,

anhöll emellertid i skrivelse den 6 juni 1935, nr 283, under åberopande av

bevillningsutskottets, av riksdagen godkända betänkande nr 56, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta örn utredning av frågan om avveckling av aktiebolagens

rätt att åtnjuta restitution av B-skatt samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt förenämnda betänkande framhöll bevillningsutskottet — efter att

hava lämnat redogörelse för ett av kammarrätten i anledning av motionen

avgivet yttrande —- att utskottet funnit de skäl, som kammarrätten anfört

mot ett bifall till motionen, vara övertygande. Den rättstillämpning, som

kommit till uttryck i regeringsrättens utslag den 6 november 1934, finge anses

ansluta sig till den uppfattning i frågan, som angavs såväl av 1924 års

bevillningsutskott som även av vederbörande departementschef vid framläggandet

av 1926 års proposition med förslag till B-skattens upphörande. Vad

anginge frågan om avveckling av rätten till restitution av B-skatt anförde utskottet,

att utskottet i anslutning till vad såväl kammarrätten som bolagsskatteberedningen

uttalat funnit önskvärt, att denna rätt inom en nära framtid

upphävdes. Genom den ändrade praxis i fråga om restitutionsrätten

komme aktiebolagens möjlighet att vinna restitution av B-beskattade medel

att i hög grad minskas. Principiellt sett borde restitutionsrätten tillkomma

endast sådana bolag, vilkas utdelningsbara tillgångar nedgått efter den 31

december 1924 respektive efter utgången av det räkenskapsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars 1925. På grund av taxeringstekniska förhållanden

— i regel till följd av den år 1928 införda befrielsen för bolag från

taxering för inkomst genom utdelning — hade man emellertid att räkna

med att, även efter det praxis kommit att följa regeringsrättens utslag, åtskilliga

bolag, jämväl i andra fall än där nämnda principiella förutsättning

förelåge, kunde bliva berättigade till restitution av B-skatt. Ett bibehållande

av restitutionsrätten torde därför medföra uppenbara ojämnheter de olika

bolagen emellan. Då utskottet sålunda ansett sig böra förorda restitutionsrättens

avskaffande, hade utskottet baft att taga ståndpunkt till den av

kammarrätten berörda frågan örn bolagens rätt till ersättning på grund här
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

av. Genom utskiftningsskattens tillkomst läte det sig visserligen ur teoretisk

synpunkt försvara att avskaffa restitutionsrätten utan särskild ersättning, då

varje restitution av B-skatt medförde en motsvarande ökning av skyldigheten

att utgöra utskiftningsskatt, men det syntes dock skäligt att frågans materiella

sida undersöktes. Vid övervägande av på vad sätt bolagens berörda

anspråk lämpligen borde tillgodoses, hade utskottet ansett närmast böra

ifrågakomma, att tillräckligt rådrum bereddes bolagen att träffa sina anstalter

för erhållande av restitution. Huru långt rådrum, som därvid skulle

utmätas, borde enligt utskottets uppfattning bliva beroende av det värde en

fortsatt restitutionsrätt kunde anses motsvara. Ett bedömande härav torde

knappast vara möjligt utan att man med ledning av de restitutionsbeslut,

som under de senaste åren meddelats, vunne kännedom örn, i vilken utsträckning

berättigade anspråk på restitution framkommit.

I statsrådsprotokollet lämnas härefter redogörelse dels för ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om upphävande av rätt

till restitution av B-skatt samt för en promemoria med motivering till förslaget

jämte historik dels ock för de över författningsförslaget och promemorian

avgivna yttrandena.

Det i promemorian framlagda förslaget innebär, att restitutionsrätten skulle

bringas att upphöra efter viss tid. Enligt detta förslag skulle restitution

av B-skatt icke äga rum, då beslutet om utdelning fattats efter utgången av

år 1939.

Beträffande innehållet i promemorian i övrigt jämte de däröver avgivna

yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (sid. 10—22).

Det i propositionen framlagda förslaget går ut på, att rätten till restitution

av B-skatt skall avvecklas, men att bolagen skola beredas tillfälle att

träffa sina anstalter för erhållande av restitution under en övergångstid av

tre år eller intill utgången av år 1939. Därvid skall själva utdelningen och

icke beslutet om utdelning angivas som det före utgången av år 1939 inträffade

rättsfaktum, vilket skall utgöra en förutsättning för restitutionen. Till

stöd för detta förslag har föredragande departementschefen i huvudsak anfört

följande.

I sitt över nämnda promemoria avgivna yttrande har Sveriges industriförbund

jämte vissa andra näringsorganisationer hemställt, att i fråga örn

restitution av B-skatt måtte lagfästas den enligt praxis före regeringsrättens

utslag den 6 november 1934 gällande presumtionen, att för utdelning skulle

i första hand hava använts B-beskattade medel. I anslutning till vad som häremot

anförts av kammarrätten i dess yttrande över den vid 1935 års riksdag

väckta motionen II: 319 och av bevillningsutskottet i dess betänkande

i anledning av nämnda motion ävensom av kommerskollegium i dess yttrande

över promemorian, anser sig departementschefen icke kunna biträda

det av industriförbundet sålunda framförda yrkandet.

Vad härefter angår frågan om avveckling av aktiebolagens rätt att åtnjuta

restitution av B-skatt erinrar departementschefen, att flertalet av de myndig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

15

heter och jämväl vissa av de näringsorganisationer, som yttrat sig över

bolagsskatteberedningens förslag i ämnet och den nämnda promemorian,

uttalat sig för en sådan avveckling. På grund av den ändrade praxis, som

kommit till stånd genom regeringsrättens förutberörda utslag, torde det, även

örn restitutionsrätten under obegränsad tid skulle bibehållas, likväl icke bliva

möjligt för bolagen att fullt utnyttja denna rätt. Vid sådant förhållande

och då ett bibehållande av restitutionsrätten kommer att, på sätt bevillningsutskottet

i sitt förenämnda betänkande framhållit, medföra uppenbara

ojämnheter de olika bolagen emellan, förordar departementschefen i anslutning

till de uttalanden i övrigt, som gjorts till stöd för avveckling av restitutionsrätten,

att en sådan avveckling kommer till stånd.

Då emellertid vissa bolag jämväl efter den ändrade praxis kunna komma

i åtnjutande av restitution av B-skatt, synes departementschefen skäligt, att

bolagen beredas tillfälle att träffa sina anstalter för erhållande av restitution.

Vid övervägande av, på vilket sätt bolagens intressen i förevarande avseende

böra tillgodoses, har departementschefen anslutit sig till den av bolagsskatteberedningen

på sin tid förordade utvägen att bereda bolagen ett lämpligt

rådrum. I syfte att vinna kännedom om, i vilken utsträckning bolagen sökt

erhålla restitution av B-skatt under de sistförflutna fem åren och i vad mån

restitution därvid helt eller delvis beviljats eller avslagits, har departementschefen

i samband med remiss av promemorian till länsstyrelserna från dem

infordrat uppgifter i berörda hänseenden. På sätt framgår av i statsrådsprotokollet

återgivna tabeller, hava bolagen i relativt ringa omfattning sökt

under åren 1931 och 1932 erhålla restitution av B-skatt. Sedan bolagsskatteberedningen

avgivit sitt betänkande samt bolagen sålunda erhållit kännedom

örn det av beredningen framlagda förslaget till avveckling av restitutionsrätten,

hava bolagen emellertid under åren 1933 och 1934 i stor utsträckning

sökt och jämväl erhållit restitution av B-skatt med belopp, som framgå

av riksräkenskapsverkets yttrande över promemorian. Efter det att regeringsrätten

meddelat sitt utslag har däremot antalet restitutionsansökningar

starkt nedgått.

Då det gäller att bedöma, huru lång övergångstid bolagen lämpligen böra

beredas för att deras befogade intressen i förevarande fall skola bliva i möjligaste

mån tillgodosedda är det givet, att olika meningar om tidsfristen

kunna göra sig gällande. Mot den i promemorian föreslagna övergångstiden,

utgången av år 1939, hava flertalet av de hörda myndigheterna ej haft någon

erinran. I en del av de avgivna yttrandena har emellertid föreslagits

samma övergångstid som enligt bolagsskatteberedningens förslag — fem år

efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdas —■ medan

åter i några yttranden, särskilt från näringsorganisationerna, förordats en

längre tid än den av beredningen föreslagna. Departementschefen förordar

för sin del den i promemorian föreslagna övergångstiden. Det kan anmärkas,

att därest bolagsskatteberedningens år 1931 avgivna förslag antagits vid

närmast följande riksdag, restitutionsrätten skulle hava upphört med utgången

av år 1937.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

XJtskoliet.

I enlighet med vad kammarrätten erinrat anser departementschefen det

vara riktigt, att själva utdelningen och icke beslutet om utdelning skall angivas

som det före utgången av år 1939 inträffade rättsfaktum, vilket utgör

en förutsättning för restitutionen.

På sätt framgår av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet komma

de svårigheter i bevisningshänseende, som föranledas av den av regeringsrätten

senast tillämpade principen i mål angående restitution av Bskatt,

att under årens lopp alltmera ökas. Även om restitutionsrätten skulle

bibehållas under obegränsad tid, torde likväl åtskilliga aktiebolag aldrig återfå

tidigare erlagd B-skatt, som de enligt den förut gällande presumtionen

skulle hava kunnat erhålla. Vid nu angivna förhållande finner utskottet

— även om erinringar av principiell natur mot restitutionsrättens avveckling

alltjämt kunna anföras — restitutionsrätten för bolagen i allmänhet

numera äga ett relativt ringa värde. På grund härav har utskottet, i likhet

med 1935 års bevillningsutskott och på de av departementschefen i övrigt

anförda skäl, funnit sig kunna biträda förslaget om avveckling av aktiebolagens

rätt till restitution av B-skatt.

Vad härefter angår frågan om lämplig form för avveckling av restitutionsrätten

må till en början erinras, att vissa bolag vid restitutionsrättens bibehållande

jämväl kunna efter omförmälda ändrade praxis komma i åtnjutande

av restitution av B-skatt. I sitt betänkande nr 56 uttalade 1935 års

bevillningsutskott, att utskottet närmast ansåge restitutionsrätten böra avvecklas

på sådant sätt, att bolagen bereddes ett tillräckligt rådrum att träffa

sina anstalter för erhållande av restitution. Departementschefen har i sitt

förslag förordat en sådan lösning av frågan. Innan utskottet angiver sin

ståndpunkt till förslaget i denna del, får utskottet beträffande det i vissa av

de över promemorian avgivna yttrandena framförda önskemålet örn en utredning

rörande det materiella värdet av restitutionsrätten erinra, att frågan,

om och i vad mån bolagen enligt den ändrade praxis kunna erhålla

restitution av B-skatt, är beroende av den bevisning, som i varje särskilt fall

förebringas från den restitutionssökandes sida. För ett bedömande av restitutionsrättens

värde skulle sålunda vara erforderligt, att de olika fall, där

restitution kan tänkas ifrågakomma, gjordes till föremål för närmare undersökning.

Då det givetvis icke är möjligt att vidtaga en sådan undersökning,

har utskottet icke ansett sig kunna förorda annan lämplig form för

avveckling av restitutionsrätten än den som föreslagits av departementschefen.

Vidkommande frågan, huru lång övergångstid bolagen böra beredas för

att deras befogade intressen i förevarande hänseende skola bliva i möjligaste

mån tillgodosedda, hava olika meningar gjort sig gällande. Departementschefen

har för sin del förordat den i promemorian föreslagna övergångstiden

av tre år eller till utgången av år 1939. Under normala konjunkturförhållanden

synes en sålunda utmätt övergångstid bort vara tillräcklig. Då det

emellertid kan antagas, att vissa bolag icke kunnat begagna sig av rätten att

erhålla restitution av tidigare erlagd B-skatt, har utskottet funnit skäl tala för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

17

att bolagen beredas ett något längre rådrum än som föreslås i propositionen.

I detta sammanhang må erinras att, därest bolagsskatteberedningens år 1931

framlagda förslag om avveckling av restitutionsrätten antagits vid 1932 års

riksdag samt därvid den övergångstid av tio år, som föreslagits i vissa av de

över beredningens förslag avgivna yttrandena, blivit av riksdagen godkänd,

rådrummet skulle för bolagen hava gått till ända med utgången av år 1942.

Med beaktande härav och vad i övrigt anförts beträffande detta spörsmål

har utskottet ansett sig böra förorda att övergångstiden bestämmes till utgången

av sistnämnda år.

Mot det i propositionen i övrigt föreslagna beräkningssättet för övergångstiden

har utskottet icke funnit skäl till erinran.

Med det nu anförda har utskottet jämväl angivit sin ståndpunkt till motionen

I: 335.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

proposition nr 180 icke kunnat oförändrad bifallas samt

med avslag å motionen I: 335 av herr Nordborg, antaga följande
Förslag
till
förordning

om upphävande av rätt till restitution

av B-skatt.

Härigenom förordnas — med ändring av vad därom stadgas

i de vid förordningen den 28 september 1928 (nr 373)

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade bestämmelserna

örn vad som vid förordningens genomförande skall

iakttagas — att restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom.

förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

sådant detta lagrum lydde enligt förordningen

den 31 oktober 1919 (nr 733), (B-skatt), icke skall äga rum,

i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar utdelas efter

utgången av år 1942.

Stockholm den 8 maj 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 saini. Nr 32—34.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Nilsson i Landeryd,

Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Nylander i Stockholm,

Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Sjödahl, Berg i Karlskrona, Velander,

Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Andersson i Dunker, Blomquist,

Brännström i Skellefteå, Mårtensson och Lundell.

367153. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:257 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphävande av rätt till restitution av B-skatt. a1 i texten