Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

1936-06-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42-

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1936 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr

383) angående stämpelavgiften.

(2:a avd.)

I en den 6 mars 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 188, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7 och 17 §§ förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

1 §•

I fråga örn stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén, marinen och flygvapnet;

överståthållarämbetets kansli;---lantmätare.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter;---- marinförvaltningen; flygstyrelsen; lotsstyrelsen;

--— domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas om

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

» Senaste lydelse av angivna paragrafer i förordningen, se SFS 1928: 317 (där förordningen I

dess helhet är återgiven) samt 1930:243, 1931:169, 1932: 285, 1933: 378, 1934:327 och 1935: 310.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 42—43. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Avskrift av lantmätares ■

- se Vatlenbok.

Bevis

av handling, på grund av vilken lagfart, inteckning

eller annan inskrivning sökes, varje

ark....................

angående domstols---------

— — — — — —---tolk förordnad

angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å

företedd handling,

i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller

köpesumman för den egendom, som beviset

avser, icke uppgår till 1,000 kronor . . .

i ärende angående tomträtt, vattenfallsrätt,

förlagsinteckning eller inteckning i fartyg .

i annat —----------—

— tjänstepensionsreglementet för

arbetare .

varom förmäles i 25 § förordningen om erkända

arbetslöshetskassor.............

> annat . . . .

> ; se även Intyg.

Burbrev i Stockholm —

i ; 2

Avd. I Avd.

3

Avd.

Förordnande, annat.................

| Förpassning eller annan av tullverket utfärdad passhandling

för gods..............

Förrättningshandling, lantmätares eller med honom likställd

tjänstemans; se Lantmätares förrättningshandling.

Gravationsbevis — — —--------— ■—

Pass, fartygs-:

fiskepass . .

hamnpass .

trafikpass .

tullpass:

för fartyg

Passagerare/artygscertifikal, förlängning därav; lika med

Bevis.

Passhandling för gods; se Förpassning.

Patentbrev —---------------

Protokoll, varigenom

--lika med Avskrift.

Kr. | ö. Kr. ö. Kr.

50 —

— 50

1

li
-

sö

50

- frill

4

Avd.

Kr. ö

fritt

!

- fritt

1

fritt

I I I

- fri

■ fritt

fritt

fritt -

Avd.

Kr. ö

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Prästbevis —--— — — —--—----

Tillståndsbrev för utövande av näring eller yrke . . .

8

_

_

_

10

_

_

_

_

_

Trafikkort, innefattande----- yrkesmässig trafik

8

—

—

—

10

—

—

—

—

j

Trafikpass; se Pass.

i

Tullförpassning — — —--------—

Underrättelse — — —----— —--— —

som meddelas av inskrivningsdomare vid

|

1

hinder mot bifall till ansökan.......

Utdrag av — — —--— — — ---— — —

j

Vattenbok, utdrag--------varje blad

_

_

1

_

_

2

_

_

1

Vederhäftighetsbevis — —--—---— — —

1

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och statens---inrättning och kommun;

kommuner och vägdistrikt i alla mål och ärenden rörande vägväsendet;

kyrkor;

pastorat i mål---—------ —---—- -— överförmyndare.

Frihet från---utländska hamnar.

17 §•

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning

eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid blivit försedd

med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives, åge förnyad

stämpelbeläggning ej rum, dock med undantag för de i 14 § omförmälda

fall ävensom för det fall, då inteckning, som meddelats på grund av

skuldebrev eller annat fordringsbevis, av domstol dödats eller av annan anledning

upphört att gälla samt ny inteckning icke inom ett år därefter blivit

sökt i den förut intecknade egendomen eller del därav.

Där på grund---fall förses.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1936.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Beträffande vad departementschefen anfört till motivering för ifrågavarande

förslag, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till nämnda statsrådsprotokoll.

1. Stämpelavgift i vissa inskrivningsärenden.

Förslaget i denna del sammanhänger med i proposition nr 85 till årets

riksdag framlagda lagförslag, med vilka åsyftas att beträffande tomträttsoch

vattenfallsrättsärenden samt ärenden angående förlagsinteckning och inteckning

i fartyg genomföra en förenkling av inskrivningsförfarandet, motsvarande

den som genom 1932 års lagstiftning vidtagits beträffande ärenden

angående lagfart samt ärenden angående inteckning i fast egendom. Dessa

lagförslag hava godkänts av riksdagen.

Med det nu föreliggande förslaget avses, att den stämpelavgift, som för närvarande

utgår för utdrag av protokoll i dessa ärenden, skall uttagas genom

stämpel till bevis å handling i ärende, varom nu är fråga, därvid avgiften

för andra protokollsark än det första i varje ärende ansetts böra bortfalla.

I överensstämmelse härmed föreslås, att bevis å handling i ärende av ifrågavarande

slag skall stämpelbeläggas vid rådhusrätt med 1 krona och vid häradsrätt

med 2 kronor.

I samband med det ändrade expeditionssättet föreslås jämväl, att ur 3 §

stämpelförordningen skola uteslutas nu förekommande rubriker, vilka avse

utdrag av tomträtts- eller vattenfallsrättsbok. De i samma paragraf förefintliga

rubrikerna angående dels avskrift av handling på grund av vilken

lagfart eller inteckning sökes, dels ock underrättelse enligt 9 § andra stycket

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden,

hava i anledning av den föreslagna reformen ansetts böra

undergå viss jämkning, varigenom deras tillämplighet skall vidgas på sätt

i förenämnda lagförslag är avsett.

2. Stämpelfrihet för vissa bevis om arbetsanställning.

Enligt 25 § förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor

skall medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp,

hos sin senaste arbetsgivare anhålla örn intyg, utvisande den tid anställningen

varat och orsaken till att den upphört eller, där fråga är om daghjälp på

grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, antalet

arbetsdagar under varje period om 14 dagar. Erhållet intyg skall av

medlemmen ingivas till kassan. Enligt nu gällande bestämmelser kan för

sådant intyg stämpelavgift uttagas.

På förslag av socialstyrelsen föreslås, att bevis enligt 25 § förordningen

om erkända arbetslöshetskassor skall vara fritt från stämpel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 5

3. Stämpelavgift hos flygvapnets myndigheter.

I § 1 expeditionslösenförordningen och 1 § stämpelförordningen hänföras

chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen till tredje

avdelningen samt arméförvaltningen och marinförvaltningen till fjärde avdelningen.

I förordningarna saknas däremot särskilda bestämmelser, till

vilka avdelningar chefen för flygvapnet, förvaltande myndigheter hos flygvapnet

och flygstyrelsen äro att hänföra.

Det föreliggande förslaget innebär, att chefsämbetet och förvaltande myndigheter

vid flygvapnet skola upptagas under tredje avdelningen samt flygstyrelsen

under fjärde avdelningen i stämpelförordningen.

I samband med denna ändring i 1 § stämpelförordningen föreslås, att stuteriöverstyrelsen

skall uteslutas bland de under fjärde avdelningen uppräknade

myndigheterna.

4. Förtydligande av bestämmelsen om stämpelfrihet för vägdistrikt.

Det föreliggande förslaget, vilket är föranlett av en av 1935 års riksdag

i skrivelse nr 279 gjord hemställan hos Kungl. Majit, innebär ett förtydligande

av föreskriften i 7 § stämpelförordningen, att därav otvetydigt framgår,

att kommuner och väghållningsdistrikt skola vara befriade från stämpelavgift

i alla mål och ärenden rörande vägväsendet.

5. Ändringar i stämpclförordningen i anledning av de nya frihamnsför
fattningarna.

Förslaget härutinnan innebär, att trafikpass, varom förmäles i 51 § frihamnsstadgan

den 8 november 1935 (nr 553) samt passhandling enligt 45 §

samma stadga skola vara undantagna från stämpelavgift.

I samband härmed föreslås, att beteckningarna bogserpass och pråmsedel

enligt frihamnsstadgan den 23 september 1919, vilken numera upphört att

gälla, skola uteslutas ur 3 § stämpelförordningen.

6. Stämpelfrihet vid förnyad inteckning av skuldebrev, vilka förut varit

föremål för inteckning men beträffande vilka inteckningsrättcn upphört.

Enligt 8 § stämpelförordningen skall skuldebrev, då det för vinnande av

inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel

av 40 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning

eller betalning sökes, dock är skuldebrev fritt från sådan stämpel,

då på grund därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

I 17 § samma förordning stadgas, att därest handling, vilken för vinnande

av inteckning eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd

och därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene

ingives, förnyad stämpelbeläggning ej skall äga rum, dock med undantag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

bland annat för det fall, då inteckning, som meddelats på grund av skuldebrev

eller annat fordringsbevis, till följd av uraktlåten förnyelse förfallit

eller av domstol dödats och ny inteckning därefter ej blivit sökt, på landet

sist vid det ting, som infaller näst efter ett år, och i stad inom ett år. Undantaget

från stämpelfrihet tillkom genom förordning den 7 juli 1921.

I en den 15 november 1935 till finansdepartementet inkommen skrivelse

har advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt anfört bland annat följande.

Att vid 1921 års lagändring stämpelfrihet bibehölls för det fall att ny inteckning

söktes inom viss tid efter det den gamla inteckningen dödats eller

på grund av uraktlåten förnyelse förfallit syntes närmast hava berott på

1) en önskan att underlätta fastighetens befriande från gemensamt graverande

inteckningar och 2) en önskan att bereda inteckningshavare, som av

glömska eller förbiseende underlåtit förnya inteckning, möjlighet att inom

viss kortare tid utan alltför stor kostnad få ny inteckning (se proposition nr

232/1921 sid. 42 o. f.). Sedan bestämmelserna örn förnyelse av inteckning

upphört att gälla från och med den 1 januari 1935, kunde det under 2) anförda

skälet icke åberopas. Bestämmelserna örn stämpelfrihet för det fall

att i stället för dödad eller på grund av underlåten förnyelse förfallen inteckning

ny inteckning söktes inom den stadgade tiden hade tolkats på det

sättet, att det för stämpelfrihet ansetts vara tillfyllest, att handlingen en

gång stämpelbelagts. Att den nya inteckningen söktes i helt andra fastigheter

än de, i vilka den gamla inteckningen varit fastställd, hade icke ansetts

utgöra hinder för stämpelfrihet. Ej heller hade den omständigheten att

stämpelavgiften höjts under tiden mellan de olika inteckningarnas fastställande

ansetts böra föranleda till att en stämpelavgift svarande mot höjningen

bort erläggas. Följden syntes bliva, att förut intecknade skuldebrev under

viss tid komme att bliva föremål för ren försäljning. Ej sällan hade

iakttagits, att till säkerhet för åtskilliga uti ett visst bolags fastigheter tidigare

intecknade skuldebrev sedermera sökts inteckning uti ett annat bolags

fastigheter. Ämbetet hade även uppmärksammat, att tidigare i samband

med sökande av förlagsinteckning stämpelbelagda skuldebrev — efter det

inteckningen förfallit eller dödats -—- kommit till användning vid sökande av

fastighetsinteckning ävensom att förfallna eller dödade fastighetsinteckningar

tagits i bruk vid sökande av förlagsinteckningar, allt inom sådan tid att

stämpelfrihet förelegat.

Av det anförda funne ämbetet framgå, att starka skäl talade för, att ifrågavarande

stämpelfrihet borde upphöra eller att stämpelfriheten åtminstone

begränsades till att omfatta allenast sådana fall, där den nya inteckningen

fastställdes uti någon del av den förut intecknade egendomen.

Över advokatfiskalsämbetets framställning hava yttranden avgivits av

hovrätterna, föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges

stadsdomare. Vid Göta hovrätts yttrande har fogats yttrande av denna hovrätts

advokatfiskalsämbete. Slutligen har statskontoret avgivit yttrande

i ärendet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42-

7

Beträffande innehållet i yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

I propositionen föreslås sådan ändring av stadgandet i 17 § stämpelförordningen,

att dels undantagsbestämmelsen skall bliva tillämplig även när

inteckningen upphört av annan anledning än underlåten förnyelse eller

domstols beslut om dödning, dels ock såsom förutsättning för stämpelfrihet

föreskrives, att den nya inteckningen skall sökas i den förut intecknade

egendomen eller del därav.

Till stöd för det föreliggande förslaget har föredragande departementschefen

anfört bland annat följande:

»Såsom statskontoret framhållit, uttalades vid tillkomsten av 1921 års författningsändring,

att stämpelfrihet ej borde äga rum, då föremålet för den

senare inteckningen vore i väsentlig mån annat än föremålet för den tidigare

inteckningen. Detta har emellertid icke angivits i författningen. I framställningen

har påvisats och i yttrandena bestyrkts, att bestämmelsen om

stämpelfrihet ofta utnyttjas i fall, där föremålet för den nya inteckningen är

helt annat än föremålet för den tidigare. Tendenser till en formlig handel

med stämpelbelagda skuldebrev synas hava framträtt, självfallet särskilt beträffande

skuldebrev å större summor. Ej obetydliga belopp torde härigenom

undandragas statsverket.

Ändring av bestämmelsen bör därför även enligt min mening vidtagas.

Därvid är det emellertid av vikt att tillse, att stämpelfrihet icke borttages i

de fall, där den av billighetsskäl eller med hänsyn till ett allmänt intresse bör

finnas. Ofta är dödandet av samtliga inteckningar i en egendom den bästa,

stundom kanske den enda utvägen att ordna upp invecklade inteckningsförhållanden.

Borttagandet av stämpelfrihet för sådana fall skulle rentav kunna

fördyra den önskvärda egnahemsbildningen. Nämnda tillvägagångssätt

är också i hög grad ägnat att befordra fastighetsböckernas reda.

I enlighet med vad skånska hovrätten samt statskontoret framhållit saknas

skäl att låta de skuldebrev, beträffande vilka inteckningsrätten upphört av

annan anledning än dödningsbeslut eller underlåten förnyelse, intaga en särställning.

Svea hovrätt har funnit det ej befogat, att handling, som vid domstol företes

för inteckning i fastighet, blir fri från stämpelbeläggning av det skäl att

samma papper tidigare belagts med stämpel i samband med beviljande av

förlagsinteckning på grund av därå tecknad förskrivning. Jag anser även,

att stämpelfrihet ej bör medgivas i det fall, att inteckning sökes i fast egendom

på grund av skuldebrev, som förut varit föremål för förlagsinteckning

men beträffande vilket förlagsinteckningen upphört. Däremot bör stämpelfrihet

bibehållas för det fall, att förlagsinteckningen vid tiden för fastighetsinteckningens

sökande fortfarande är gällande; det torde få anses fullt i sin

ordning, att därest ett företags såväl fasta egendom som förlagsegendom skola

häfta för en och samma förbindelse, stämpel utgår blott en gång.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42-

I en till utskottet inkommen skrift har Skandinaviska kreditaktiebolaget

under åberopande av en vid skriften fogad promemoria av bankens ombudsman

i anledning av det nu föreliggande förslaget anfört i huvudsak följande:

För den händelse fastighetsinteckning, som gällde i flera egendomar, blivit

i någon av egendomarna dödad utan sådant förbehåll som i 33 § inteckningsförordningen

avsåges, vore inteckningshavaren icke berättigad att

för belopp, som skulle falla på den egendomen, bålla sig till de andra

egendomarna. Reglerna för fördelning av det intecknade beloppet å de

olika fastigheterna återfunnes i 32 § inteckningsförordningen. Frånsett

det ytterligt sällsynta fall, då inteckningsbeloppets fördelning angivits i

själva inteckningshandlingen, skulle fördelningen ske efter de olika fastigheternas

taxeringsvärden. Om särskilt taxeringsvärde saknades för någon

fastighet, bleve de värden, som utmätningsman i anledning av begärd exekutiv

auktion åsatte fastigheterna, avgörande.

I praktiken vore det ingalunda så sällsynt, som man måhända kunde förmoda,

att relaxeringsåtgärder verkställts och alltjämt verkställdes utan sådan

förklaring, som i 33 § inteckningsförordningen avsåges. Så snart fastighets-

och inteckningsförhållandena vore något mera invecklade, uppstode

nämligen ofta stora svårigheter att åvägabringa förutsättningarna för

en dylik förklaring. Utvägen att i stället för relaxering verkställa dödning

av inteckningen i dess helhet och uttaga ny inteckning endast i de fastigheter,

som fortfarande skulle besväras av inteckningen, vore långt ifrån alltid utan

olägenheter. Dels kunde förändringar i förmånsrättsordningen bliva en

följd därav, särskilt i avseende på födoråds-, nyttjanderätts- och dylika inteckningar,

dels kunde man riskera, att det vid konkurs skulle kunna med

visst fog göras gällande, att återvinningstiden i fråga örn vunnen panträtt

skulle räknas ifrån nyinteckningen.

Att inteckningshavare ansåge sig kunna medgiva relaxering utan förbehåll,

sammanhängde ofta därmed, att den minskning i intecknings värde,

som därigenom skedde, ofta kunde beräknas vara i allt fall förhållandevis

obetydlig.

Örn man, mer än ett år efter det sådan dödning utan förbehåll skett,

skulle önska få inteckning för samma skuldebrev beviljad i ytterligare fastigheter,

vilka ägaren sedermera tillköpt, och man då, som naturligt vore,

önskade erhålla inteckning för det ursprungliga beloppet, kunde fråga emellertid

uppstå, örn icke ny stämpel borde utgå på det belopp, som efter den

tidigare relaxeringsåtgärden på grund av de inskränkande bestämmelserna i

33 § inteckningsförordningen icke gånge att utfå ur de fastigheter, i vilka

inteckningen i övrigt då gällde. Utan att göra större våld på den föreslagna

texten, syntes man till stöd för uttagande av ny stämpel kunna åberopa,

att »inteckningen---upphört att gälla», låt vara blott till viss del, näm
ligen

till det belopp, för vilket inteckningshavaren efter relaxeringsåtgärden

icke finge hålla sig till de alltjämt intecknade fastigheterna.

Skulle denna tolkning av bestämmelsen vara den riktiga, uppstode den

oöverkomliga svårigheten, att man ofta icke kunde bestämma, huru stor

minskningen i inteckningsbeloppet skulle anses vara. Detta vore en följd

av att ovannämnda enligt 32 § inteckningsförordningen gällande regler för

fördelningen av inteckningsansvaret mellan gemensamt intecknade fastigheter

i sista hand förutsatte en förestående exekutiv auktion.

I allt fall då fastighetsförhållandena vore litet mera invecklade, hörde det

snarare till undantagen än till regeln, att särskilda taxeringsvärden funnes

å alla de fastigheter, som vore i fråga. I saknad av sådant värde vore det för

sökanden i ett inteckningsärende helt enkelt omöjligt att visa, hur stor del

av inteckningen, som vid en given tidpunkt stöde kvar efter en relax utan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

9

förbehåll enligt 33 § inteckningsförordningen, eftersom någon värdering för

exekutiv auktion icke skedde i sådant sammanhang. I dylika fall torde därför

vederbörande anse sig nödsakade kräva ny stämpel för hela inteckningsbeloppet.

Samma olägenhet uppkomme jämväl örn man efter en mer än ett år tidigare

verkställd relax, vilken ej varit förbunden med förklaring enligt 33 §

inteckningsförordningen, önskade göra en ny relax i form av dödning av

inteckningen i dess helhet och nyinteckning.

Den ovan påpekade konsekvensen, att vederbörande i vissa fall skulle komma

att kräva ny stämpel för hela det förut stämpelbelagda inteckningsbeloppet,

torde emellertid icke vara avsedd med ifrågavarande stadgande.

Med hänsyn till vad ovan anförts, vore det synnerligen önskvärt, om genom

omformulering av den föreslagna lagtexten eller genom något uttalande

i utskottets utlåtande sådan tillämpning av stadgandet kunde uteslutas.

Mot de i propositionen föreslagna ändringarna i 1, 3 och 7 §§ stämpelförordningen,

för vilka redogörelse i det föregående lämnats under punkterna

1)—5), har utskottet icke funnit skäl till erinran.

Vidkommande den föreslagna ändringen i 17 § stämpelförordningen får

utskottet anföra följande.

På sätt framgår av den under punkt 6) lämnade redogörelsen föreligger

stämpelfrihet enligt detta stadgandes nuvarande lydelse i åtskilliga fall, där

sådan frihet vid tillkomsten av nämnda bestämmelse uppenbarligen icke varit

avsedd*. Utskottet, som finner det vara angeläget, att detta missförhållande

undanröjes, anser sig därför böra i huvudsak biträda det i propositionen

framlagda ändringsförslaget.

I anledning av vad Skandinaviska kreditaktiebolaget anfört i sin förutberörda

skrivelse får utskottet erinra att, därest inteckning, som gäller i flera

fastigheter, av domstol dödas i någon av dessa fastigheter utan förbehåll enligt

33 § inteckningsförordningen, denna åtgärd tillika innebär, att inteckningen

upphör att gälla till en del av kapitalbeloppet. Sökes mer än ett år

därefter inteckning för hela det ursprungliga kapitalbeloppet, kunde det ifrågasättas,

örn icke enligt såväl gällande som nu föreslagna bestämmelser stämpel

borde uttagas för den del av kapitalbeloppet, för vilken inteckningen icke

längre är gällande.

På sätt banken framhållit, synas i dylika fall svårigheter kunna uppkomma

vid bestämmandet av stämpelns storlek. Stundom torde det knappast

bliva möjligt att avgöra, till huru stort belopp inteckningen alltjämt är gällande.

Utskottet finner därför önskvärt, att dessa svårigheter undanröjas.

Med hänsyn härtill och då det i förevarande fall torde vara fråga örn jämförelsevis

obetydliga stämpelbelopp, anser sig utskottet böra förorda sådan

ändring i den i propositionen föreslagna lydelsen av 17 §, att ny stämpelbeläggning

endast skall äga rum, därest inteckningen helt eller till visst angivet

belopp av domstol dödats eller av annan anledning upphört att gälla.

Utskottet anser sig slutligen böra framhålla att, därest missbruk av stämpelfriheten

på förevarande område alltjämt skulle visa sig förekomma, ut
-

Utskoltet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

skottet förutsätter, att Kungl. Majit kommer att ägna denna fråga uppmärksamhet

samt att, därest förhållandena det påkalla, förslag till förhindrande

av dylika missbruk komma att föreläggas riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition

nr 188 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

antaga det vid propositionen fogade förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften med den ändringen,

att 17 § erhåller följande lydelse:

17 §•

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning,

inskrivning eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd

och därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma

avseende som tillförene ingives, åge förnyad stämpelbeläggning

ej rum, dock med undantag för de i 14 § omförmälda

fall ävensom för det fall, då inteckning, som meddelats på

grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis, helt eller till

visst angivet belopp av domstol dödats eller av annan anledning

upphört att gälla samt ny inteckning icke inom ett år

därefter blivit sökt i den förut intecknade egendomen eller

del därav.

Där på grund---fall förses.

Stockholm den 5 juni 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Ericson i Gilberga, Hansén,

Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, Lithander, Lövgren i Boden, Olsson

i Närlinge, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson

i Boxholm, Anderson i Norrköping, Sjödahl, Velander, Myrdal, Björkman i

Sunne, Werner i Hultsfred och Mårtensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten