Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit m. m.

1936-06-09 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:44, Betänkande, i anledning av väckt motion angående bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

1

Sr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1936 kl. 7 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit

m. m.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Brännström i Skellefteå m. fl. väckt,

till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 329, har hemställts, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit begära,

att bensinfirmornas inköpsskyldighet till motorsprit tills vidare fastställes

till 3.6 procent av respektive firmors import eller tillverkning av bensin;

att Aktiebolaget Vin- och spritcentralen berättigas inköpa de kvantiteter

sulfitsprit per år, som dels betingas av nämnda konsumtion av motorsprit

samt dels därutöver krävas för tillgodoseende — tillhopa med den produktion

av jäst- och melassprit för vilken avsättning enligt gällande reglering

skall beredas — av den konsumtion av teknisk sprit, som kan uppstå; samt

att Kungl. Majit ville utfärda förordning om att spritblandat motordrivmedel,

som säljes under namn av lättbentyl, skall hålla 25 procent motorsprit.

»

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

I proposition nr 232 vid 1934 års riksdag framlade Kungl. Majit vissa förslag

bland annat angående tillverkning och beskattning av brännvin, om

skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit

samt örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit.

I fråga om tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit utmynnade

det i propositionen framlagda förslaget huvudsakligen i följande punkter:

1. Spritcentralen skulle bliva partihandlare såväl enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

som enligt förordningen angående handel med skattefri

sprit, och i sistnämnda avseende skulle partihandlarens verksamhet utvidgas

att avse även motorsprit.

2. Vid spritcentralens inköp av inhemsk sprit skulle priset, där ej överenskommelse

kunde träffas, bestämmas av en och samma prisnämnd för alla

slag av sprit. Prissättningen skulle grundas på framställningskostnaden i

ett välskött och medelstort bränneri av det slag, som vore i fråga, och olika

pris finge ej sättas på samma slag av sprit på grund av dess avsedda användning

för olika ändamål.

3. Spritcentralen skulle icke utan Kungl. Majits tillstånd till förtärings
n

i Iian g till riksdagens protokoll 1936. 7 sami, Nr 44—45. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

ändamål få försälja annan inom riket tillverkad sprit än sådan, som framställts

ur potatis och spannmål, med mindre under samma år i stort sett motsvarande

mängd sprit av sistnämnda slag, jämte vid rening av sådan sprit uppkommande

s. k. sekunda sprit, av bolaget användes för försäljning jämlikt

förordningen angående handel med skattefri sprit.

4. Sprit, som framställts ur potatis och spannmål, skulle icke utan Kungl.

Maj:ts tillstånd i större omfattning än som framginge av punkt 3 få användas

för försäljning jämlikt där nämnda förordning.

5. Föreskrifter skulle meddelas som möjliggjorde för statlig nämnd eller

myndighet att reglera potatisbränneriernas användning och inköp av råämnen.

6. I den mån sprit, som tillverkats vid sulfitbränneri inom riket, erbjödes

till vederbörligen bestämt pris, skulle spritcentralen verkställa inköp av sådan

sprit, dock icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till större myckenhet per

tillverkningsår än 40 miljoner liter av normalstyrka.

7. Frånsett sprit, som inom riket tillverkats av potatis och spannmål,

skulle spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd få inköpa inom riket

tillverkad sprit till högre pris än det, som vid sulfitbränneri tillverkad sprit

av motsvarande kvalitet vid samma tid betingade.

8. I den mån sprit, som inom riket tillverkats i jästbränneri eller direkt

ur melass, erbjödes till vederbörligen bestämt pris, som uppfyllde villkoret i

punkt 7, skulle spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit, dock med iakttagande

av att bolaget icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd finge inköpa eller självt

tillverka större myckenhet jäst- eller melassprit per tillverkningsår än sammanlagt

6 miljoner liter av normalstyrka.

9. Vid spritcentralens utförsäljning skulle priset i stort sett, på sätt i det

föregående närmare angivits, beräknas efter priset på råspriten med tillägg

av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lagrings- och förvaltningskostnader

ävensom skälig handelsvinst, dock att vid bestämmande

av priset för skattefri sprit icke finge beräknas handelsvinst.

10. Därest av spritcentralen inköpt sprit icke eljest kunde vinna avsättning,

skulle bestämmelser om skyldighet för importörer och tillverkare av

bensin att inköpa motorsprit i viss proportion till importen eller tillverkningen

sättas i kraft.

Det i propositionen framlagda förslaget gick vidare ut på, att importörer

och tillverkare av bensin skulle vara skyldiga att i förhållande till införd eller

tillverkad bensinmängd inköpa viss kvantitet motoralkohol för avsättning

genom inblandning i bensin (lättbentyl).

Enligt propositionen beräknades sulfitspritfabrikernas ungefärliga kapacitet

per år utgöra 40 miljoner liter av normalstyrka (50 %). Den konsumtion

av skattefri teknisk sprit samt skattelagd sprit, vilken skulle få täckas

med sulfit- och jästsprit, beräknades till cirka 13 miljoner liter. I form av

motoralkohol skulle enligt propositionen få avsättas cirka 33 miljoner normalliter

sulfitsprit per ar. Kungl. Majit skulle emellertid under vissa förutsättningar

äga rätt bemyndiga partihandlaren inköpa större kvantitet sulfitsprit

för motorändamål samt till teknisk sprit.

Beträffande prissättningen å sulfitspriten anförde föredragande departementschefen

följande:

»I likhet med vad som förutsatts beträffande potatisspriten anser jag priset

böra motsvara den verkliga tillverkningskostnaden vid ett välskött medel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

3

stort bränneri. Särskild handelsvinst bör här lika litet som beträffande potatisspriten

beräknas. Därest efter dessa grunder överenskommelse om priset

icke kan träffas, bör frågan hänskjutas till samma prisnämnd, som skulle

fungera i fråga om potatisspriten. Till det pris, som av nämnden bestämmes,

skulle partihandelsbolaget vara skyldigt inköpa sulfitråbrännvin eller

sulfitmotorsprit upp till en myckenhet per tillverkningsår av 40 miljoner liter

av normalstyrka. Jag förutsätter dock att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden,

exempelvis vid svårigheter att eljest tillgodose behovet av sprit,

skulle kunna för visst tillfälle medgiva inköp av större kvantitet.»

Då motorspriten vore dyrare i inköp än bensinen, innebar det framlagda

förslaget till reglering av avsättningsförhållandena för inhemsk sprit en viss

belastning av motortrafiken. För att icke göra denna alltför kännbar hade

departementschefen föreslagit förlängning av den till den 1 juli 1934 gällande

skattefriheten för motorsprit på tre år. Bestämmelserna örn skatt å nämnda

sprit skulle enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1937. Departementschefen

framhöll i sammanhang härmed bland annat följande:

»Genom de föreslagna åtgärderna kan användningen av motorsprit, som

sista året uppgått till omkring 9.5 miljoner liter, antagas komma att ökas med

omkring 7.5 miljoner liter, till omkring 17 miljoner liter. Denna kvantitet

skulle för bensinfirmorna betinga en merkostnad i jämförelse med inköp av

motsvarande mängd bensin av omkring 1,870,000 kronor. Det är dock att

märka, att då bensinfirmorna redan nu inköpa omkring 9 miljoner liter motorsprit

å 24 öre per liter redan detta innebär en merkostnad jämfört med

motsvarande mängd bensin å 450,000 kronor. I förhållande till det nuvarande

läget skulle således nyordningen överslagsvis kunna beräknas medföra

en merkostnad för bensinfirmorna å omkring 1.4 miljon kronor. Denna merkostnad

kommer givetvis i sista hand att drabba konsumenterna. I viss mån

torde den uppvägas av att den vid inblandning av motorsprit i bensin erhållna.

lättbentylen utgör ett värdefullare motorbränsle än bensin. Denna fördel

torde dock icke vara så framträdande, att hela merkostnaden kan uttagas

genom höjt pris å lättbentylen; säkerligen skulle vid sådan prisförhöjning

en så stor kvantitet lättbentyl icke vinna avsättning. Kostnaden lärer därför

komma att i någon form utslås å hela motorbränslekonsumtionen; fördelad

på detta sätt utgör den omkring 0.3 öre per liter.»

I anledning av propositionen hade i de likalydande motionerna 1:338 och

11:601 hemställts, att den totala kvantiteten sulfitsprit, som måtte beredas

tryggad avsättning, skulle höjas från föreslagna 40 miljoner normalliter till

den högre kvantitet, som utgjorde de dåvarande fabrikernas verkliga kapacitet,

eller cirka 50 miljoner normalliter, och i motionen 1: 339, att den kvantitet

sulfitsprit, som genom statsåtgärder kunde vinna avsättning, icke måtte

begränsas till föreslagna 40 miljoner normalliter.

I sitt av riksdagen godkända betänkande, nr 44, anförde bevillningsutskottet

bland annat följande:

»Departementschefen har förutsatt, att den årliga avsättningen i regel icke

skulle överstiga beträffande sulfitsprit 40 miljoner liter samt i fråga örn melass-

och jästsprit 6 miljoner liter av normalstyrka. I flera av föreliggande

motioner, nämligen I: 338 och II: 601 samt I: 339, har föreslagits höjning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

den kvantitet sulfitsprit, som är avsedd att beredas tryggad avsättning. Den

i propositionen angivna myckenheten utgör dock icke en under alla förhållanden

till 40 miljoner liter begränsad maximikvantitet, utan skulle Kungl.

Majit äga medgiva partihandelsbolaget tillstånd att inköpa sprit, tillverkad

av sulfitlut liksom även av melass eller jäst, i mängder, som överskjuta de

ovannämnda kvantiteterna. I likhet med motionärerna har utskottet ansett

det vara i hög grad angeläget, att ökad avsättning vinnes för sulfitsprit. Utskottet

förutsätter, att Kungl. Majit, därest avsättningen av sprit för tekniska

ändamål samt för motordrift ökas, kommer att medgiva avsättning av

större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Tillika torde böra ankomma

på Kungl. Majit, därest sulfitspriten vinner ökad avsättning samt

.särskilda skäl därtill föreligga, att taga under omprövning, om icke tillstånd

till nyanläggning av sulfitspritfabriker bör lämnas.»

Till stöd för de i förevarande motion framställda yrkandena hava motionärerna

anfört i huvudsak följande.

Enligt motionärernas mening innebure 1934 års riksdags beslut i denna fråga,

att Kungl. Maj :t vore berättigad medgiva partihandelsbolaget en utöver 40

miljoner normalliter ökad inköpsrätt, så snart en växande konsumtion av

sulfitsprit gjorde detta behövligt, och detta helt oavsett örn denna stegrade

efterfrågan utgjordes av teknisk sprit eller av motoralkohol eller av bådadera.

I kungörelse den 28 september 1934 hade Kungl. Majit för kvartalet oktober—december

1934 fastställt bensinfirmornas inköpsskyldighet av motorsprit

till 3.6 procent av då importerade eller tillverkade bensinmängder. Detta

procenttal syntes hava erhållits på följande sätt. Den kvantitet av 33 miljoner

normalliter, som enligt statsmakternas beslut skulle avsättas såsom

motorsprit, motsvarade en mängd av 16.5 miljoner liter sådan sprit. Då importen

(och tillverkningen) av bensin samtidigt beräknades till 477 miljoner

liter, skulle en inköpsprocent av 3.6 medföra placering av den avsedda kvantiteten

motorsprit.

Såväl spritcentralen som ock sulfitsprittillverkarna, de senare genom sitt

organ Aktiebolaget Svensk sprit, hade i enlighet med statsmakternas uppmaningar

på olika vägar sökt utvidga avsättningsmöjligheterna för den

skattefria spriten. Avsättningen av teknisk sprit hade i följd härav avsevärt

ökats. Även lättbentylen hade på grund av dennas bättre driftsegenskaper

efter upplysnings- och propagandaverksamhet från Aktiebolaget Svensk sprit

vunnit ökad avsättning.

Då det kunde förutses, att konsumtionen av motorsprit och teknisk sprit

per år skulle komma att överstiga den enligt regleringsplanen i propositionen

fastställda kvantiteten, 40 miljoner liter sulfitsprit, som partihandlaren ägde

inköpa utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit, och då samtidigt därmed tillverkningen

av sulfitsprit uppgick till över 50 miljoner normalliter, hade tillverkarna

av sulfitsprit i mars 1935 hos Kungl. Majit hemställt, att spritcentralen

skulle berättigas inköpa ytterligare 12 miljoner liter sådan sprit per

år eller tillhopa 52 miljoner liter. Denna framställning hade emellertid avslagits

av Kungl. Majit. Sedan bensinimporten avsevärt stigit och då ett bibehållande

av bensinfirmornas inköpsprocent 3.6 skulle föranlett, att dessa

firmor finge övertaga en ökad spritmängd, hade Kungl. Majit sänkt inköpsprocenten

för andra kvartalet 1935 till 2.7.

Efter förnyad framställning av sulfitspritproducenterna i juni 1935 hade

Kungl. Majit höjt spritcentralens totala inköpsrätt till sulfitsprit till 45 mil
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

5

joner liter, vilket beslut syntes hava motiverats av, att konsumtionsökningen

av teknisk sprit synts bliva konstant.

Sedermera hade Kungl. Majit genom kungörelser den 27 september och

den 20 december 1935 för de därpå följande kvartalen höjt bensinfirmornas

inköpsprocent till 2.0, allt under beräkning dels alt spritcentralens inköpsrätt

skulle kvarligga vid 45 miljoner normalliter och dels att totala förbrukningen

av motorsprit ej skulle överstiga 33 miljoner normalliter per år.

Under hela det första regleringsåret 1934—1 oktober 1935 hade konsumtionen

utgjort 17,569,995 normalliter teknisk sprit och 32,613,740 normalliter

motorsprit eller tillhopa 50,183,735 normalliter. Detta innebure en väsentlig

uppgång av konsumtionen av teknisk sprit, varemot förbrukningen av motorsprit

genom förut berörda sänkningar av bensinfirmornas inköpsprocenter

hållits nere under först beräknade 33 miljoner normalliter, oaktat bensinimporten

avsevärt ökats. Med denna förbrukning av motorsprit hade allmänhetens

efterfrågan därpå ej kunnat tillgodoses, enär i ej ringa omfattning

bensinfirmorna måst sänka spritinblandningen i bentylen under de tekniskt

riktiga 25 procent för att få denna vara att räcka till för efterfrågan.

Produktionen av sulfitsprit under regleringsåret 1934—1 oktober 1935 hade

utgjort 50,173,066 normalliter. Då försäljningen till spritcentralen samtidigt

genom Kungl. Majits beslut varit maximerad vid 45 miljoner liter, hade en

betydande lagerökning ägt ruin. Vid regleringens början den 1 oktober 1934

hade sulfitspritproducenterna i lager 14,660,000 normalliter. Efter det första

regleringsårets slut den 1 oktober 1935 hade de lagrade kvantiteterna ökats

till 19,997,000 normalliter. Då lagerutrymmen nu började tryta samt en

ackumulerad tillverkning på lager ej kunde äga rum huru länge som helst,

hade driftsinskränkningar framtvungits. Dessa stillestånd vid fabrikerna

vore förvisso ej betydelselösa. Förhållandet vore, att varje fabrik skulle stå

stilla i två månader, under vilken tid personalen bleve utan arbete.

Vid full drift av alla spritfabriker och vid normal drift vid själva sulfitfabrikerna

torde sulfitspritproduktionen komma att ligga vid minst 55 miljoner

normalliter. Avsättning skulle sålunda behöva medgivas för en kvantitet

av, utöver vad nu vore fallet, cirka 10 miljoner normalliter.

På sätt förut framhållits, hade konsumtionen av teknisk sprit stigit, så att

sulfitspritindustriens tillåtna avsättning endast på denna grund och utan ökning

av avsättningen till motorsprit kunnat höjas till 45 miljoner normalliter.

Emellertid ökades samtidigt även bensinimporten väsentligt samt utgjorde

under tiden 1934—1 december 1935 534.5 miljoner liter. Kungl. Majit hade

därav föranletts att sänka bensinfirmornas inköpsprocent från 3.6 till 2.7

respektive 2.9, varigenom den kvantitet motorsprit, som tillfördes dessa firmor,

kvarhölls under 17 miljoner liter.

Motionärerna ansåge, att den inköpsprocent för bensinfirmorna, som bleve

en logisk följd av riksdagens beslut år 1934 i anslutning till dåvarande bensinimport

av 477 miljoner liter, eller 3.6 procent, borde kunna bibehållas

även vid den ökade bensinimporten. Skedde detta, skulle en kvantitet av

cirka 3.7 miljoner liter motorsprit (7.4 miljoner normalliter) utöver nuvarande

mängd vinna avsättning i form av lättbentyl. Med den efterfrågan på denna

vara, som i verkligheten funnes, örn den ej tillbakahölles genom obenägenhet

hos bensinfiimorna att alls sälja bentyl eller att sälja sådan med rätt

blandning, borde det ej miila några svårigheter att få berörda kvantitet konsumerad.

Då även fortsättningsvis någon ökning av konsumtionen av teknisk

sprit borde få förväntas, skulle man på detta sätt efterhand kunna finna

och bevara en avsättning för sulfitspritindustriens totala tillverkning av 55

miljoner normal litel1.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

En sådan utveckling ansåge motionärerna riktig och rättvis ur flera synpunkter.

När genom 1934 års regleringsbeslut tillverkarna av sulfitsprit fränhändes

den marknad för förtäringssprit, de upparbetat åt sig genom avsevärda

kostnader och arbete, ställde statsmakterna i utsikt, att sagda industris

produktion skulle beredas avsättning på annat sätt. Vad motionärerna föreslagit,

vore i själva verket icke något annat än att detta statsmakternas åtagande

genomfördes. Drivmedel för motorer vore numera en nödvändighetsvara,

som intet land kunde undvara. Att ett land för sin försörjning med

denna nödvändighetsvara vore helt beroende av import vore ett ogynnsamt

förhållande, som vore ägnat att skapa en viss otrygghet. Utrikespolitiska

komplikationer av många slag kunde försvåra eller helt eller delvis förhindra

den nödiga importen av bildrivmedel utan att vårt land självt vore vållande.

Ur denna synpunkt funne motionärerna det vara klokt och lämpligt, att

tillräcklig marknad bereddes för förefintliga svenska drivmedel av fullgod

beskaffenhet.

Slutligen hava motionärerna framhållit, att flera bensinfirmor under namn

av lättbentyl försålt en blandning av bensin och motorsprit, vilken ej hållit

den av expertisen såsom riktig fastställda motorspritinblandningen av 25 procent

utan ofta avsevärt under 20 procent, stundom ned till några få procent.

Då den vara, som benämndes lättbentyl, enligt vedertagen praxis samt

för allmänheten bekantgjorda vetenskapliga undersökningar skulle hålla en

motorspritinblandning av 25 procent samt då lägre blandningar icke ägde lättbentylens

fördelar ur driftsteknisk synpunkt, kunde det ej bestridas, att allmänheten

genom berörda förfarande bleve vilseledd samt under felaktig etikett

tillhandahölles en produkt med sämre egenskaper än den, som köparen

trodde sig förvärva. Då det uppgåves vara svårt att på frivillighetens väg

ernå rättelse i berörda missförhållande, ansåge motionärerna, att genom statsmakternas

försorg författningsbestämmelse borde utfärdas därom, att under

namn av lättbentyl tillhandahållet motordrivmedel skulle hålla en inblandning

av 25 procent motorsprit i bensin.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit ett av kontrollstyrelsen avgivet utlåtande i anledning av motionen,

varvid fogats ett till styrelsen avgivet yttrande i ämnet från Aktiebolaget Vincell

spritcentralen. En sammanfattning av dessa yttranden tillåter sig utskottet

foga såsom Bilagor A) och B) till detta betänkande.

Vid behandlingen av motionen, såvitt angår förslaget, att lättbentyl skall

hålla en blandning av 25 procent motorsprit och 75 procent bensin, har utskottet

anlitat professorn vid Kungl, tekniska högskolan E. Hubendick såsom

sakkunnig.

Av landets sulfitfabriker hava sulfitbrännerier anlagts vid 22 fabriker. Sedan

år 1917 hava dessa brännerier en gemensam försäljningsorganisation,

Aktiebolaget Svensk sprit.

Försäljningen av skattefri sprit (ej motorsprit) under åren 1926—1935 har

enligt uppgift från spritcentralen utgjort:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

7

år 1926 .............. 9,188,255 liter 50 %

> 1927 .............. 8,927,294 > 50 %

> 1928 .............. 9,847,626 » 50 %

» 1929 .............. 10,501,205 » 50 %

» 1930 .............. 11,745,160 » 50 %

år 1931.............. 13,273,911 liter 50 %

> 1932.............. 14,013,467 » 50 %

» 1933.............. 14,808,243 > 50 %

» 1934.............. 16,450,644 » 50 %

» 1935.............. 18,084,313 > 50 %

Sedan spritcentralen övertagit försäljningen av skattefri sprit den 1 oktober

1934, har ökningen utgjort:

under tiden den 1 oktober 1934—30 september 1935 jämförd med motsvarande

period 1933/1934 10.4 °/o,

under kalenderåret 1935 jämförd med kalenderåret 1934 10.0 %, samt

under första kvartalet 1936 jämförd med första kvartalet 1935 7.6 %.

Försäljningen av skattefri sprit till sjukhusinrättningar under åren 1929—

1935 har uppgått till:

år 1929 ................ 179,136 liter 50 % år 1933 246,952 liter 50 %

* 1930 ................ 195,839 > 50 % > 1934 258,054 » 50 %

» 1931 ................ 222,238 » 50 % » 1935 291,862 » 50 %

. 1932 ................ 232,640 » 50 %

Omfattningen av försäljningen av teknisk sprit och motorsprit i medeltal

per kvartal under året närmast före och efter den 1 oktober 1934 framgår av

följande uppgifter från spritcentralen:

Försäljning i medeltal per kvartal

(normalliter):

Vio 1933—30/o 1934 »/i# 1934—»»/o 1935

teknisk sprit och hushållssprit................. 3,979,500 4,392,500

motorsprit..................................... 5,006,000_8,153,400

summa normalliter 8,985,500 12,545,900

Enligt vad utskottet inhämtat, är priset i detaljhandeln för såväl bensin

som lättbentyl för närvarande cirka 27 öre för liter.

De i motionen framlagda förslagen gå i främsta rummet ut på vidtagande

av sådana åtgärder, att den myckenhet motorsprit, som det skall åligga importör

eller tillverkare av bensin att inköpa från Aktiebolaget Vin- och spritcentralen

tills vidare skall fastställas till 3.6 procent av vederbörande firmors

import eller tillverkning av bensin, samt att erforderlig jämkning i samband

därmed skall verkställas i fråga om de bestämmelser, som reglera spritcentralens

inköp av sulfitsprit till motorbränsle och teknisk sprit.

Beträffande motionärernas förslag i nu berörda hänseende får utskottet

anföra följande.

I förenämnda proposition nr 232 till 1934 års riksdag hade förutsatts, att

den årliga avsättningen inom landet av sulfitsprit i regel icke skulle överstiga

40 miljoner liter. I vissa i anledning av propositionen väckta motioner (I: 338

och 11:601 samt 1:339) hade emellertid föreslagits höjning av den kvantitet

sulfitsprit, som vore avsedd att beredas tryggad avsättning. Beträffande

den årliga avsättningen av sulfitsprit erinrade 1934 års bevillningsutskott i

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, att den i propositionen angivna

myckenheten icke utgjorde en under alla förhållanden till 40 miljoner liter

begränsad maximikvantitet utan att Kungl. Maj :t skulle äga medgiva partihandelsbolaget

tillstånd att inköpa sulfitsprit till myckenhet, som översköte

förenämnda kvantitet. Då utskottet ansåge det i hög grad vara angeläget, att

ökad avsättning vunnes för sulfitsprit, anförde utskottet, att detsamma förutsatte,

att Kungl. Majit, därest avsättningen av sprit för tekniska ändamål

samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning av större

kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år.

Sedan riksdagen år 1934 fattat sitt förenämnda beslut har, såsom av den

förut lämnade redogörelsen framgår, avsättningen av sprit för tekniska ändamål

— inklusive hushållsändamål — avsevärt ökats. På grund härav har

Kungl. Majit medgivit höjning av inköp skvantiteten sulfitsprit från 40

till 45 miljoner liter för tillverkningsåren 1934/1935 och 1935/1936. Med

hänsyn till de omständigheter, under vilka den tekniska spriten till skillnad

från motorspriten vinner avsättning i marknaden, finner utskottet

i likhet med kontrollstyrelsen intet vara att erinra mot, att sulfitspritfabrikerna

komma i åtnjutande av den höjning i inköpskvantiteten, som

svarar mot spritcentralens ökade inköpsbehov av teknisk sprit. Utskottet

har sålunda intet att erinra mot den ståndpunkt Kungl. Majit intagit med

avseende å tillämpningen av regleringsbestämmelserna i förevarande hänseende.

Då utskottet förutsätter att, därest avsättningen av teknisk sprit jämväl

i fortsättningen kommer att ökas, Kungl. Majit med stöd av nämnda

bestämmelser skall efter vederbörlig framställning medgiva den successiva

höjning av inköpskvantiteten sulfitsprit, som härav kan föranledas, finner

utskottet vad motionärerna beträffande den tekniska spriten anfört icke

böra föranleda annat uttalande från riksdagens sida än ett åberopande av

vad 1934 års riksdag härutinnan anfört.

Vad härefter angår förslaget om en ökning av spritcentralens inköp av

sulfitsprit för motorändamål, anser sig utskottet på de av kontrollstyrelsen

anförda skäl icke kunna biträda motionärernas förslag, att bensinfirmornas

skyldighet att inköpa motorsprit fixeras till att normalt utgöra 3.6

procent av deras import eller tillverkning av bensin. Erfarenheten har emellertid

givit vid handen, att med nuvarande regleringsbestämmelser i förening

med den av bensinfirmorna tillämpade prispolitiken det visat sig vara möjligt

att i marknaden avsätta den kvantitet lättbentyl, som svarar mot den hittills

tillgängliga kvantiteten motoralkohol av cirka 17 miljoner volymliter (33.4

miljoner normalliter) motorsprit, samt att någon mindre jämkning uppåt

även skulle kunna utan större olägenhet vidtagas i nämnda kvantitet. På

grund härav och då 1934 års bevillningsutskott i sitt förenämnda betänkande

icke blott understrukit angelägenheten av, att ökad avsättning vunnes för

sulfitsprit, utan även förutsatt att, därest avsättning av sprit icke endast för

tekniska ändamål utan även för motordrift ökades, Kungl. Majit skulle

komma att medgiva avsättning av större kvantitet sulfitsprit än som i propositionen

förutsatts, får utskottet förorda ett tillmötesgående av de fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

9

ställda kraven på en utökning av den för spritcentralen gällande inköpskvantiteten,

i vad avser sprit för motorändamål, på det sättet, att en höjning

av inköpskvantiteten i sin helhet vidtages. Vid övervägande av storleken av

den kvantitet, med vilken ökning sålunda bör äga rum, anser sig utskottet,

i likhet med vad kontrollstyrelsen, för den händelse motionen komme att vinna

beaktande, föreslagit, böra stanna vid att i fråga om sprit för motordrift förorda

en ökning av den årliga inköpskvantiteten sulfitsprit med 5 miljoner

normander, räknat från och med den 1 oktober 1936. En på detta sätt vidtagen

höjning av inköpskvantiteten skulle medföra, att vid en avsättning av

teknisk sprit i minst nuvarande omfattning den kvantitet sprit för motorändamål,

för vilken avsättning vinnes, höjes från hittills beräknade 33.4 miljoner

normalliter till 38.4 miljoner normalliter.

En ökning i enlighet med nu angivna grunder innebär sålunda att, därest

man fortfarande räknar med samma kvantitet sprit för tekniska ändamål

som förut angivits, spritcentralens totala inköpskvantitet av sulfitsprit för

tillverkningsår från och med den 1 oktober 1936 komme att utgöra 50 miljoner

liter eller samilia kvantitet, som föreslagits i vissa av de vid 1934 års

riksdag väckta motionerna. I den mån spritcentralens inköpsbehov av sprit

för tekniska ändamål ökas, bör Kungl. Maj:t i enlighet med vad ovan uttalats

och i överensstämmelse med nuvarande anordning äga medgiva den

höjning av inköpskvantiteten utöver 50 miljoner liter sulfitsprit som härav

kan föranledas. Utskottet förutsätter, att därest riksdagen godkänner vad

utskottet ovan föreslagit, Kungl. Maj:t vid prövning av framställningar rörande

inköpskvantiteten sulfitsprit kommer att beakta vad utskottet härutinnan

anfört.

Vad angår priset å sulfitspriten innebar 1934 års beslut, att priset borde

motsvara den verkliga tillverkningskostnaden vid ett välskött medelstort

bränneri, därvid handelsvinst å spriten icke skulle få beräknas. Då priset å

sulfitspriten givetvis är beroende av tillverkningens storlek, torde vid en försäljningskvantitet

överstigande 40 miljoner liter för tillverkningsår priset

kunna bestämmas till lägre belopp än vid 40 miljoner liter. Med hänsyn

härtill förutsätter utskottet, alt vad utskottet nu anfört kommer att vinna

beaktande vid bestämmandet av priset å den myckenhet, som kan komma att

inköpas.

Beträffande slutligen motionärernas förslag om fastställande av ett bestämt

blandningsförhållande mellan bensin och motorsprit i lättbentyl får utskottet

anföra följande.

Enligt vad kontrollstyrelsen och spritcentralen upplyst, är frågan, huru

stor procent sprit, som lämpligen bör ingå i lättbentyl, för närvarande föremål

för utredning. Denna utredning har ännu icke slutförts. Det torde

kunna förutsättas, att resultatet av utredningen i sinom tid kommer att

bringas till Kungl. Maj:ts kännedom, samt att Kungl. Majit, därest förhållandena

det påkalla, kommer att ägna detta spörsmål närmare uppmärksamhet.

I detta sammanhang får utskottet erinra örn, att i såväl motionen

som kontrollstyrelsens yttrande framhållits, att nu rådande förhållanden,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

under vilka bensinfirmorna icke äro skyldiga att iakttaga något visst blandningsförhållande

mellan sprit och bensin, icke äro tillfredsställande. Erfarenheten

bär sålunda visat, att bensinförsäljare i stället för att tillämpa det

blandningsförhållande, som ur motorteknisk synpunkt anses vara mest fördelaktigt,

i vissa fall såsom lättbentyl försålt blandningar med väsentligt

lägre halt av motorsprit än nyssnämnda. Utskottet, som anser det vara av

vikt, att berörda missförhållande undanröjes, finner visserligen denna fråga

sammanhänga med de förhållanden, som röra själva inköpstvånget och

som regleras genom förordningen örn skyldighet för importörer och tillverkare

av bensin att inköpa motorsprit, men anser bestämmelsen i 6 § av

nämnda förordning, att Konungen äger meddela för tillämpning av förordningen

erforderliga närmare föreskrifter, icke innefatta befogenhet för Kungl.

Majit att utfärda bestämmelser rörande blandningsförhållandet mellan sprit

och bensin i motorbränsle. Då utskottet finner lämpligt, att Kungl. Majit

erhåller sådan befogenhet, får utskottet förorda, att riksdagen lämnar Kungl.

Majit erforderligt bemyndigande härtill.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen lii 329 av

herr Brännström i Skellefteå m. fl., i skrivelse hos Kungl.

Majit dels hemställa, att Kungl. Majit vid prövning av framställningar

örn ökning av Aktiebolaget Vin- och spritcentralens

inköp av sulfitsprit måtte beakta, vad utskottet i denna

del anfört, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån

så prövas nödigt, meddela särskilda föreskrifter rörande

blandningsförhållandet mellan sprit och bensin i motorbränsle.

Stockholm den 9 juni 1936.

På bevillningsutskottets vägnar i

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Ericson i Göberga, Hansén,

Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Björklund,

Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Anderson i Norrköping, Sjödahl, Velander,

Myrdal, Werner i Hultsfred, Brännström i Skellefteå, Mårtensson,

Hammarlund och Lundell.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

11

Reservationer:

1) av herrar Bärg i Katrineholm, Björklund, Sjödahl och Myrdal, vilka

anfört:

»Som framgår av utskottets betänkande anförde 1934 års bevillningsutskott

beträffande den årliga avsättningen av sulfitsprit bland annat att utskottet

i likhet med departementschefen förutsatte, att den årliga avsättningen av

sulfitsprit i regel icke skulle överstiga 40 miljoner liter av normalstyrka.

Utskottet ansåg emellertid att myckenheten icke under alla förhållanden

borde begränsas till 40 miljoner liter utan skulle Kungl. Maj:t äga medgiva

partihandelsbolaget tillstånd att inköpa sulfitsprit i mängder som översköte

den ovannämnda kvantiteten, »därest avsättningen av sprit för tekniska ändamål

samt för motordrift ökas». Utskottets uttalande godkändes av riksdagen.

I anledning av framställning från sulfitspritindustriens intressenter

har Kungl. Majit på grund av utskottets av riksdagen godkända uttalande

medgivit en utökning av inköpskvantiteten av sulfitsprit från 40 miljoner liter

till 45 miljoner liter för tillverkningsåren 1934/1935 och 1935/1936 med hänsyn

därtill att användning av dylik sprit för tekniska ändamål ökat. Däremot

har den för motordrift tilldelade kvantiteten 17 miljoner volymliter (33.4

miljoner normalliter) bibehållits. Kungl. Majit har nämligen i likhet med

kontrollstyrelsen icke kunnat i utskottets uttalande att »Kungl. Majit därest

avsättningen av sprit för tekniska ändamål samt för motordrift ökas kommer

att medgiva avsättning av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter

för år» inlägga den meningen, att den tvångspåbjudna avsättningen av sulfitsprit

till motorbränsle finge betraktas som beroende av efterfrågan och därför

motivera en utökning av den för ändamålet tilldelade kvantiteten. Denna

Kungl. Majits och kontrollstyrelsens uppfattning måste vi dela. Med nu rådande

bensin- och spritpriser varvid omkring 8 öre per liter bensin motsvarar

omkring 32 öre per liter sprit kan icke någon ökad användning av sprit

för motordrift ifrågakomma, utan är förbrukningen av såväl den nuvarande

kvantiteten som en utökad sådan helt beroende på ett statsmakternas åläggande.

En på grund av fri efterfrågan ökad avsättning av motorsprit som

av detta skäl skulle motivera medgivande för Vin- och spritcentralen att inköpa

ökade kvantiteter kan naturligen icke uppstå förrän av en eller annan

orsak de båda varornas prislägen så närmat sig varandra, att användningen

av spriten ställer sig ekonomiskt fördelaktig.

De godtagbara skälen lill nu gällande tvångsinköp av motorsprit få anses

vara dels att det kan vara önskvärt äga tillgång till något inhemskt motorbränsle

för den händelse av olika skäl importsvårigheter skulle möta beträffande

utländskt sådant, dels att sulfitspritindustrien på uppmuntran av statsmakterna

nedlagt betydande kostnader för att under en besvärlig tid bidraga

till framställande inom landet av drivmedel för motorer. Vad det senare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillmnqsutskottets betänkande Nr 44.

skälet beträffar är kravet på stöd från statens sida väl tillgodosett med nuvarande

inköpskvantitet och det må härvid bemärkas att det nu gällande

inköpspriset av sprit från sulfitindustrien är sådant, att det täcker utom framställningskostnad

och skälig vinst även ränta samt amortering å samtliga

för detta ändamål nedlagda kostnader på så kort amorteringstid som 10 år.

Vid bedömande av det först nämnda skälet nämligen värdet av tillgång till

inhemskt motorbränsle bör detta värde icke överskattas, enär man tvingas

räkna med att t. ex. under genom ofred stoppad eller starkt reducerad import

av motorbränsle exporten av sulfitmassa kan omöjliggöras och därmed sprittillverkningen

upphöra just under den tid, då dess värde för landet vore som

störst.

Vi dela obetingat den uppfattningen att varor framställda inom landet böra

äga företräde i hushållningen framför importerade sådana även örn prisläget

i vissa fall kan tala till importvarornas favör. Men detta företräde måste

dock hålla sig inom förnuftiga och någorlunda rimliga gränser.

Som ovan angivits är sulfitspriten som motorbränsle cirka 4 gånger dyrare

än bensinen. Härvid frånses dock den förhöjning av bensinpriset som

skatten, 10 öre per liter, utgör, därför att denna bensinskatt tillfaller statsverket

— således icke bör beräknas, då jämförelse göres mellan priset å bensin

och obeskattad sprit. Om man nu med likvärdiga jämförelsetal beräknar

bensinpriset till 8 öre per liter och spritpriset till 32 öre per liter, blir förhållandet

det att för varje liter sprit, som användes för motorändamål, går staten

miste om 10 öre i skatt, vartill kommer att konsumtionen får betala skillnaden

mellan å ena sidan spritpriset 32 öre och å andra sidan bensinpriset

inklusive skatten (8 öre + 10 öre =) 18 öre, således 14 öre per liter. Kontrollstyrelsen

beräknar på nuvarande förbrukning av sprit till motorbränsle,

d. v. s. 17 miljoner volymliter (33.4 miljoner normalliter) det totala skillnadsbeloppet

utgöra cirka 4 miljoner kronor, varav staten i form av skatteminskning

får vidkännas ett belopp av cirka 1.7 miljoner kronor och konsumtionen

i följd av prisförhöjning cirka 2.3 miljoner kronor. Vad skatten

å bensin beträffar må erinras att densamma pålagts i syfte att därmed tillsammans

med övriga automobilskatter bestrida de kostnader bilismen åsamkar

vägväsendet. Tydligt är ju att spriten som drivmedel för automobiler i

berört avseende rätteligen borde lämna bidrag till vägväsendet efter samma

grunder som bensinen. Nu är emellertid skatten för bensin fastställd till

10 öre per liter och för sprit till 6 öre per liter, varvid med spritskattens uttagande

dock skall anstå till den 1 juli 1937. Att spriten trots nuvarande

mot bensinen höga pris skulle kunna utan ytterligare förhöjning bära ens en

skatt å 6 öre per liter är helt uteslutet. Nästa riksdag blir därför ställd inför

valet att antingen alltjämt avstå från spritskatten eller också att uttaga

densamma genom att pålägga förbrukarna av motorbränsle en ytterligare

kostnad motsvarande dessa 6 öre per liter i skatt. Även om ingen ökning av

förbrukningen skulle påbjudas, betyder enbart detta en ny pålaga av cirka 1

miljon kronor.

Trots vår ovan avgivna uppfattning angående skäligt företräde för in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

13

hemska produkter framför utländska kunna vi icke med hänsyn till vad nu

anförts finna rimligt att i likhet med utskottet förorda ökad tvångsinblandning

av sprit i motorbränsle.

Andra skäl än de av oss hittills berörda såsom exempelvis behovet att

skapa större arbetstillgång eller förbättrade priser för skogsägarna kunna vi

icke tillmäta någon egentlig betydelse. Den utökning av arbetstillgången,

som ett genomförande av utskottets förslag komma att medföra, skulle bliva

praktiskt taget omärklig. Och att virkesprisen skulle stegras genom den ökade

fördel, som en ytterligare avsättning av 5 miljoner liter motorsprit skulle bereda

ett mindre antal av de skogsköpande bolagen i Norrland, lärer ingen allvarligen

ifrågasätta. Om ett stöd genom statsmakternas åtgörande åt den

norrländska skogshanteringen i gemen skulle ifrågakomma, måste tydligen

helt andra vägar väljas än att ge ett begränsat antal sulfitfabriker subvention

att bestridas gemensamt av konsumenterna av drivmedel för motorändamål

och av landets vägväsen.

Vid ovan gjorda jämförelser mellan kostnaderna för sprit och bensin har

lämnats å sido det mervärde som en lämplig blandning av de båda drivmedlen

i form av bentyl kan äga framför bensin. Oavsett om riksdagen

beslutar ytterligare utökning av motorspriten eller icke finna vi påkallat att

som någon ersättning för förbrukarnas merkostnader genom den tvångspåbjudna

användningen av motorsprit sådana blandningsföreskrifter utfärdas,

att det lilla som kan vara att vinna av detta påbud icke omintetgöres genom

en tekniskt olämplig blandning. Likaså finna vi fullt skäligt att den ökning

i användningen av s. k. teknisk sprit som alltjämt pågår tillgodogöres sulfitspritindustrien.

Vi vilja även understryka behovet av att prisfrågan underkastas

en noggrann omprövning och att därvid uppmärksamhet ägnas

åt huruvida icke en koncentration av tillverkningen kunde befordra en prissänkning.

På grund av det nu anförda anse vi oss icke kunna biträda majoritetens

hemställan örn en ökning av inköpskvantiteten motorsprit, utan anse att

utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

De i motionen framlagda förslagen---- (= början av utskottets yttrande

sid. 7—sid. 8 rad 18 nerifrån)---härutinnan anfört.

Vad härefter angår förslaget om en ökning av spritcentralens inköp av

sulfitsprit för motorändamål anser sig utskottet — med hänsyn till innebörden

av 1934 års bevillningsutskotts, av riksdagen godkända uttalande rörande

förutsättningarna för en ökning av inköpskvantiteten sulfitsprit för

motorändamål och med beaktande av vad kontrollstyrelsen härutinnan anfört

i sitt yttrande över motionen — icke kunna biträda motionärernas hemställan

i denna del.

Vad angår priset---(= utskottets yttrande sid. 9 råd 20 nerifrån —

slutet av utskottets yttrande)---får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 329 av herr Brännström lii. fl., i vad

den avser frågan örn ökning av inköpskvantiteten sulfitsprit

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

för motorändamål, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

2) att riksdagen måtte, i anledning av nämnda motion i

övrigt, bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån så prövas nödigt,

meddela särskilda föreskrifter rörande blandningsförhållandet

mellan sprit och bensin i motorbränsle.»

beträffande motiveringen:

2) av herr Lundell, som ansett att i motiveringen å sid. 9 efter det stycke,

som slutar med orden »komma att inköpas» (rad 12 nerifrån), bort införas

ett tillägg av följande lydelse:

»Då det måste anses vara av största nationalekonomiska betydelse för

vårt land att få fram en någorlunda omfattande produktion av ett inhemskt

motorbränsle till ett drägligt pris, kan det ifrågasättas om icke sulfitspritindustrien

bör beredas möjlighet visa vad den i ifrågavarande avseende kan

åstadkomma, därest friare utvecklingsmöjligheter ställas öppna. I sådant

syfte kan det tänkas ändamålsenligt att den mängd motorsprit, som importörer

och tillverkare av bensin skulle förpliktigas inköpa, göres direkt

beroende av prisdifferensen mellan motorsprit och bensin. Exempelvis skulle

inköpsplikten därvid fixeras

till 3 % vid en prisdifferens av 24 öre och däröver

» 3.5 % » » » » 23 »

» 4 % » » » » 22 »

o. s. v. intill 8 % vid en prisdifferens av 14 öre.

En liknande skala för inköpsplikt synes vara tillämpad i Tyskland sedan

år 1930. Se Motorbränslesakkunnigas betänkande S. O. U. 1933: 25 sid.

275.

I samband härmed skulle hotet örn beskattning av motorspriten väl lämpligen

böra avlägsnas för något större antal år framåt, då tillverkningen annars

svårligen kan tänkas skjuta större fart.

Då sulfitspriten är en biprodukt, och som sådan ej kan vara av någon

större betydelse för landet vid en handelsavspärrning med därav följande

minskad avsättning av cellulosa, torde böra undersökas, huruvida direkt tillverkning

av motorsprit, eventuellt av annat utgångsmateriel än trä, låter

sig ekonomiskt genomföra. Uppmärksamhet torde även böra inriktas på

möjligheten att driva motorer dels med enbart motorsprit, dels med blandning

av motorsprit med annat äpane än bensin. Endast härigenom kunde

nämligen landet göras oberoende av möjligheten att importera bensin. Möjligheten

till tillverkning inom landet av flytande kolväten t. ex. genom

hydrering av trä får härvid givetvis ej lämnas ur sikte.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

15

Bilaga A.

Sammanfattning av kontrollstyrelsens yttrande till bevillningsutskottet

över motionen II: 329.

Innebörden av 1934 års beslut om regleringen av sprittillverkningen i riket.

Beträffande innebörden av den år 1934 verkställda regleringen av sprittillverkningen

i landet framhåller kontrollstyrelsen bland annat, att det av

1933 års motorbränslesakkunniga framlagda förslaget åsyftade säkerställande

av avsättningen av praktiskt taget hela den kvantitet sulfitsprit, som framgent

kunde tillverkas i landet. Spriten skulle, jämsides med jäst- och melasssprit,

dels tillhandahållas såsom hushålls- och teknisk sprit, dels ock, i den

män den icke åtginge för nyssnämnda ändamål, tvångsförsäljas till bensinfirmorna

för inblandning i bensin. Såsom maximum för avsättningen av

sulfitsprit tänkte man sig dock 80 miljoner normalliter. Detta förslag väckte

starkt motstånd; stora betänkligheter anfördes mot den ökade belastning,

som härigenom skulle läggas å motortrafiken. Kungl. Maj:t anslöt sig icke

heller till de sakkunnigas förslag på denna punkt. Föredragande departementschefen

framhöll, att prisskillnaden mellan inhemsk motorsprit och

bensin vore så betydande, att det knappast vore försvarligt att vidtaga åtgärder,

som innebure, att väsentligt ökade kvantiteter motorsprit skulle påtvingas

konsumenterna. Uteslutet vore givetvis icke, att förutsättningarna för en

inhemsk produktion kunde förbättras, i vilket fall frågan väntades komma

under förnyad prövning. I enlighet härmed borde, ansåg departementschefen,

tillstånd till anläggande av nya sulfitspritfabriker tillsvidare icke av Kungl.

Majit meddelas, utan att alldeles särskilda skäl förelåge. Däremot vore rimligt,

att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna bereddes möjlighet att fortsätta

tillverkningen i ungefär dåvarande omfattning. Tillverkningen av sulfitsprit

hade tillverkningsåret 1932/33 uppgått till sin största kvantitet ditintills

eller 37.4 miljoner liter av normalstyrka. Tillverkningskapaciteten hade

av de sakkunniga angivits till omkring 40 miljoner normalliter per år. Även

örn man räknade med att tillverkningen efter nämnda tillverkningsårs utgång

ytterligare ökats, syntes man skäligen tillgodose sulfitspritindustriens

intressen genom att tillförsäkra densamma en avsättning till olika ändamål

av sammanlagt 40 miljoner normalliter per år, vilken kvantitet partihandelsbolaget

skulle vara skyldigt att högst inköpa till fastställt pris. Departementschefen

förutsatte dock, att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden, exempelvis

vid svårigheter att eljest tillgodose behovet av sprit, skulle kunna för

visst tillfälle medgiva inköp av större kvantitet.

Bevillningsutskottet, vars i ärendet avgivna utlåtande (nr 44) blev av riksdagen

godkänt, tillstyrkte i huvudsak Kungl. Majits förslag i fråga örn sprittillverkningens

ordnande. Med anledning av motionsvis framställda yrkanden

om en höjning av den enligt propositionen till 40 miljoner liter maximerade

kvantiteten sulfitsprit, som .skulle få levereras till spritcentralen, underströk

utskottet, att nämnda myckenhet enligt propositionen icke utgjorde en under

alla förhållanden till 40 miljoner liter begränsad maximikvantitet, utan

kunde Kungl. Majit medgiva partihandelsbolaget tillstånd att inköpa sprit i

mängder, överskjutande sagda kvantitet. I likhet med motionärerna hade

utskottet ansett det i hög grad angeläget, att ökad avsättning vunnes för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

sulfitsprit, samt förutsatte, att Kungl. Maj:t, därest försäljningen av sprit för

tekniska ändamål samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning

av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Tillika borde ankomma

på Kungl. Majit, därest sulfitspriten vunne ökad avsättning och

särskilda skäl därtill förelåge, att taga under omprövning, om icke tillstånd

till nyanläggning av sulfitspritfabriker borde lämnas.

Enligt § 5 i tilläggsavtal till det mellan svenska staten och spritcentralen den

15 oktober 1930 träffade avtalet skall spritcentralen i den mån sprit, som

inom riket tillverkats ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, erbjudas till

vederbörligen avtalat eller eljest bestämt pris, verkställa inköp av sådan sprit,

dock med iakttagande att spritcentralen icke utan Kungl. Majits tillstånd

må inköpa eller själv tillverka större myckenhet sulfitsprit per tillverkningsår

än 40 miljoner normalliter. Berörda tilläggsavtal innefattar även föreskrift,

att spritcentralen skall ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att avsättningsmöjligheterna

för sprit till motordrift och andra tekniska ändamål begagnas

och utvecklas.

Bestämmelserna angående skyldighet för importör och tillverkare av bensin

att inköpa motorsprit äro meddelade i förordningen den 7 juni 1934

(nr 230). Enligt dessa bestämmelser har Kungl. Majit att fastställa en viss

inköpskvot, som reglerar den myckenhet motorsprit, en importör eller en tillverkare

skall för varje kvartal inköpa i förhållande till vederbörandes import

resp. tillverkning av bensin under kvartalet. Vad angår bestämmandet av

inköpskvoten må erinras, att denna kvot ursprungligen avsetts skola bestämmas

med hänsyn till å ena sidan den myckenhet motoralkohol, som inom

ramen av den totala kvantiteten av 40 miljoner liter sulfitsprit och 6 miljoner

liter jäst- och melassprit ävensom den vid reningsverken fallande sekundaspriten

förefunnes, sedan behovet av sprit för tekniska och industriella ändamål

vore täckt, samt å andra sidan storleken av import och tillverkning av

bensin, allt per år räknat. Vid övergången till den nya ordningen (l oktober

1934) hade man i enlighet härmed att räkna med att en kvantitet av 33.4

miljoner normalliter eller cirka 17 miljoner volymliter återstod för försäljning

såsom motorsprit. I förhållande till en då beräknad import och tillverkning

inom landet av 477 miljoner liter bensin motsvarade dessa 17

miljoner liter motorsprit en inköpskvot av 3.6 procent, vilken inköpsprocent

också fastställdes av Kungl. Majit för kvartalet oktober—december 1934.

De därefter bestämda inköpsandelarna hava utgjort:

1

kvartalet

1935 ..............

.............. 3.6

procent

2

»

1935 ..............

.............. 2.7

»

3

»

1935 ..............

.............. 2.7

»

4

»

1935 ..............

.............. 2.9

»

1

»

1936 ..............

.............. 2.9

»

2

»

1936 ..............

.............. 2.9

»

Det visade sig emellertid, att den kvantitet bensin, vilken första gången

tagits till utgångspunkt vid kvotens bestämmande, väsentligen understeg den

verkliga bensinförbrukningen under den närmaste tiden därefter. För år

1934 utgjorde import och tillverkning av bensin i verkligheten 496,469,543

liter och steg under år 1935 till 543,025,214 liter. Under förutsättning av

en motsvarande utveckling innevarande år har import och tillverkning under

detta år beräknats belöpa sig till omkring 580,000,000 liter. På en bensinförbrukning

av ungefär denna omfattning är alltså den nuvarande inköpsprocenten,

2.9, beräknad. Emellertid skulle till följd av ökningen av förbrukningen

av sprit för hushålls- och tekniska ändamål, varigenom en i mot
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

17

svarande mån minskad kvantitet motorsprit blivit tillgänglig, procenttalet för

närvarande i verkligheten lia utgjort ett lägre tal än 2.9, därest ej Kungl.

Majit föranletts att redan från och med tillverkningsåret 1934/1935 medgiva

en höjning av den kvantitet sulfitsprit, spritcentralen ägde inköpa, från 40

miljoner liter till 45 miljoner liter av normalstyrka.

Aktiebolaget Svensk sprits framställning hos Kungl. Majit om ökning av

inköpskvantiteten sulfit sprit.

I skrivelse till Kungl. Majit den 13 mars 1935 hemställde snlfitspritfabrikanternas

ekonomiska sammanslutning, aktiebolaget Svensk sprit, att Kungl.

Majit måtte medgiva spritcentralen tillstånd att utöver den fastställda kvantiteten

sulfitsprit av 40 miljoner normalliter, under tillverkningsåret 1 oktober

1934—1 oktober 1935 inköpa ytterligare 11 miljoner normalliter dylik

sprit eller tillhopa 51 miljoner liter. Såsom motiv för sin framställning

gjorde bolaget gällande, att man ägde rätt att tolka riksdagens beslut rörande

denna fråga så, att spritcentralen skulle kunna av Kungl. Maj :t bemyndigas att

inköpa större mängd sulfitsprit än 40 miljoner normalliter, därest del visade

sig, att avsättning för dylik större kvantitet kunde vinnas. Med utgångspunkt

från leveransernas storlek sedan den 1 oktober 1934, som beräknades

till cirka 22 miljoner normalliter, syntes avsättningen väl motsvara den

ökade produktion, som sulfitspritfabrikerna numera vore i stånd att prestera.

Beträffande denna produktionsökning framhöll bolaget, att själva sulfitmassatillverkningen

komme att ökas därigenom att den överenskomna produktionsbegränsningen,

som tidigare utgjort 70 °/o av resp. fabrikers årskapacitet,

för år 1935 skulle komma att utgöra cirka 80 %. Tre sulfitbrännerier,

som under senare år ej varit i drift, stöde fortfarande stilla, men ett av dem

skulle dock återupptaga driften den 1 april 1935. Vad sulfitspritproduktionen

beträffade utgjorde den under år 1934 44,388,894 miljoner normalliter.

Under de 5 gångna månaderna av tillverkningsåret 1934/1935 hade

tillverkats 21,049,407 normalliter sulfitsprit, motsvarande en årsproduktion

av 50 miljoner liter. Genom tillkomsten av leveranserna från det nyssnämnda

bränneriet, där tillverkningen komme att återupptagas, uppstode ett

tillskott i tillverkningen med 1 miljon liter för tiden intill den 1 oktober

1935. Den totala produktionen för nämnda tillverkningsår bleve sålunda

lägst 51 miljoner normalliter.

I utlåtande till Kungl. Majit den 26 mars 1935 över ovannämnda framställning

anförde kontrollstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttrande från kungl,

automobilklubben och bensinfirmorna, i huvudsak följande.

Den ökning i leveranserna till spritcentralen av sulfitsprit genom sökandebolagets

förmedling, som med framställningen åsyftades, avsåge en kvantitet

av icke mindre än 11 miljoner liter, d. v. s. mer än 25 procent av den maximilcvantitet,

från vilken statsmakterna i princip utgått vid spritfrågornas reglering.

Att innan ännu den under betydande svårigheter tillkomna nyordningen

å sprittillverkningsområdet tillämpats ett haivt år, ifrågasätta en så

betydande ökning, syntes styrelsen anmärkningsvärt, och anledning kunde

vara att redan med hänsyn härtill ställa sig tveksam mot framställningen,

då det med visst fog kunde göras gällande, att sådana bestämda erfarenheter

i fråga örn ökade avsättningsmöjligheter för sulfitspriten, varpå ett

medgivande härom ytterst måste grunda sig, ännu icke med säkerhet kunde

hava vunnits. Enligt styrelsens mening hade de nya bestämmelserna otvivelaktigt

inneburit förbättrade möjligheter för sulfitspritfabrikerna att kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 41—46. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

öka sin produktion i jämförelse med såväl vad tidigare varit fallet som ock

vad som numera stöde till buds för annan spritindustri i landet, i sådan grad

att det borde hava kunnat något anstå med upptagandet av spörsmålet örn

tillverkningens utökning. I jämförelse med den genom statsmakternas försorg

garanterade spritkvantiteten av 40 miljoner liter vore sulfitspritfabrikernas

produktion under tidigare år betydligt lägre, och åberopade styrelsen

härutinnan följande uppgifter om sulfitsprittillverkningen under senare tillverkningsår:
-

Tillverkningsår

1926/27...

1927/28...

1928/29...

1929/30...

1930/31...

1931/32...

1932/33...

1933/34...

Tillverkad kvantitet,

milj. liter normalstyrka
15.

0 7

13.94

21.28

28.2 4

28-4 0

19.68

37.3 8

42.9 9

Det förtjänade anmärkas, att den stegrade produktionen tillverkningsåren

1932/1933 och 1933/1934 icke motsvarades av en lika stor avsättning under

samma tid, utan hade den ökade tillverkningen enligt uppgift väsentligen

åsyftat åvägabringande av viss upplagring av sprit. Då en utökad tillverkning

av den storlek, bolaget ifrågasatte, icke kunde komma till stånd, med

mindre vissa betydande kostnader måste övervältras å andra intressentgrupper

och för dem lända till men, måste synnerligen vägande skäl föreligga,

innan ett medgivande örn en dylik ökning kunde lämnas.

Styrelsen framhöll därefter, hurusom en möjlighet för spritcentralen att

vinna avsättning för de kvantiteter sulfitsprit, som det enligt statsmakternas

beslut ankomme å bolaget att årligen inköpa, kunde sägas bestå i dels den

efter naturliga regler skeende försäljningen av sprit för hushålls- och tekniska

ändamål — framför allt rödsprit och annan denaturerad sprit — och dels

försäljningen av motorsprit enligt de konstlade regler med tillhjälp av särskild

lagstiftning, som mast tillgripas, för att avsättningen av denna sprit

överhuvud taget skulle komma till stånd. I sistnämnda fallet, där den ojämförligt

största kvantiteten sulfitsprit finner sin avsättning, grundade sig denna

salunda pa de tvangsinköp av motorsprit, som bensinfirmorna vöre ålagda

att verkställa. För att vara säkra på att kunna avyttra spritmotorbränslet

— ben tylen — vore bensinfirmorna vidare nödsakade att sälja denna i sig

själv väsentligt dyrare vara till samma pris som bensin. Såväl härigenom

som till följd av den ökning i distributionskostnaderna, som åsamkades

bensinfirmorna genom tvånget att saluhålla även ett spritmotorbränsle, drabbades

bensinfirmorna av eljest opåkallade kostnader, som i sista hand övervältrades

å allmänheten. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning hade det

näppeligen varit riksdagens mening, att en under dylika förhållanden bensinfirmorna

påtvingad ökning i deras försäljning av motorsprit skulle kunna

tågås till intäkt för medgivande örn en ökad sulfitsprittillverkning, ett medgivande

som sannolikt ganska snart skulle efterföljas av ytterligare krav i

denna riktning från sulfitspritindustriens sida. Såsom av de inkomna yttrandena

framginge, hade också såväl automobilklubben som bensinfirmorna

bestämt motsatt sig en höjning av den dåvarande inköpsprocenten, något

som skulle Idiva erforderligt, därest sulfitspritleveranserna skulle ökas till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande N? 44.

19

51 miljoner liter. Flera bensinfirmor hade för det dåvarande lager av motorsprit

till sådan myckenhet, att det skulle vålla svårigheter att övertaga motorsprit

i ökad omfattning.

Styrelsen övergick därefter till en undersökning av möjligheterna att utan

skärpning av inköpstvånget för motorsprit åstadkomma någon höjning av

den kvantitet sulfitsprit, som finge inköpas av spritcentralen. Härom anförde

styrelsen följande.

Om sålunda enligt kontrollstyrelsens mening de förhållanden, under vilka

motorspriten kunde föras ut i marknaden och ökning i avsättningen därav

för närvarande vore möjlig åvägabringa, icke vöre sådana, att skälig anledning

kunde anses för det dåvarande föreligga att med hänsyn till denna

avsättningsgren medgiva en höjning av gällande maximikvantitet, hade däremot

försäljningen av annan skattefri sprit, sedan statsmakternas beslut träffats,

undergått sådan stegring, att det syntes berättigat taga i övervägande,

huruvida icke sulfitspritindustrien av denna anledning borde kunna medgivas

rätt till någon förhöjning av leveranskvantiteten 40 miljoner normalliter.

Under tidigare år hade den årliga ökningen i försäljningen av hushålls-

och teknisk sprit angivits utgöra 5 å 10 procent. Under år 1934 inträdde

emellertid en kraftigare stegring eller med 11 procent av 1933 års

siffra. Försäljningen av dylik skattefri sprit hade de tre sista åren omfattat

(i liter å 50 °/o):

Ar 1931 År 1932 År 1933 År 1934

13.3 14.0 14.8 16.5

(ökn. 5.6%) (ökn. 5-7%) (ökn. lia %)

Efter spritcentralens övertagande den 1 oktober 1934 av partihandeln med

skattefri sprit hade ökningen fortgått. Enligt en av spritcentralen lämnad

uppgift beräknade bolaget, att dess försäljning av hushålls- och teknisk sprit

år 1935 skulle komma att överstiga 1933 års siffra med omkring 5 miljoner

normalliter. I betraktande av den inträdda stegringen i denna spritförsäljning

samt med hänsyn särskilt till den avsevärda nedsättningen i såväl

partihandelspris som detaljhandelstillägg å skattefri sprit —- priset per liter

på den i detaljhandeln förekommande rödspriten hade nedgått från 59 öre

före den 1 oktober 1934 till 45 öre för det dåvarande, alltså med icke mindre

än 24 procent, varigenom avsättningen givetvis främjades — fann kontrollstyrelsen

sig icke kunna rikta någon anmärkning mot vad spritcentralen beräknat

i fråga om den förutsedda ökningen i avsättningen av teknisk sprit.

Kontrollstyrelsen kunde för sin del finna skäligt, att sulfitspritfabrikanterna

tillerkändes en mot den nu omförmälda stegringen i spritavsättningen svarande

höjning i sina spritleveranser till spritcentralen.

Styrelsen tillstyrkte därför, att Kungl. Majit måtte medgiva spritcentralen

rätt att under tillverkningsåret 1934/35 inköpa sprit, tillverkad vid sulfitspritfabrik

inom riket, till en med 5 miljoner liter höjd kvantitet eller 45 miljoner

liter. Styrelsen erinrade emellertid om bevillningsutskottets i det föregående

omförmälda uttalande, att det holde ankomma på Kungl. Majit,

därest sulfitspriten vunne ökad avsättning och särskilda skäl därtill förelåge,

att taga under omprövning, örn icke tillstånd till nyanläggning av sulfitbränneri

borde lämnas. Enligt styrelsens mening kunde en dylik omprövning

knappast ske i annat sammanhang än med prövningen av föreliggande

ansökningar örn tillstånd att inrätta nytt sulfitbränneri. Då styrelsen

veterligt dylika ansökningar icke vore under Kungl. Majits handläggning,

ansåg styrelsen sig för det dåvarande icke höra ingå på frågan, från

vilka särskilda brännerier den föreslagna tilläggskvantiteten skulle inköpas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-

Kommerskollegium, som jämväl hade att yttra sig över aktiebolaget Svensk

sprits ifrågavarande framställning, uttalade, att de betänkligheter mot en

utökning av sulfitspritförsäljningen till motorändamål, som framhållits av

automobilklubben och som i ännu bestämdare ordalag kommit till uttryck

i vissa bensinfirmors till kontrollstyrelsen avgivna yttranden, förtjänade

beaktande. En höjning av inköpskvoten å motorsprit kunde otvivelaktigt

befaras medföra så menliga följder för bensindistributörerna och därigenom i

andra hand även för motortrafiken, att den största försiktighet syntes böra

iakttagas beträffande åtgärder, som kunde framtvinga en sådan höjning.

Med hänsyn härtill ansåge kollegium sig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande

framställning, såvitt den avsåge ökning av den kvantitet sulfitsprit,

som spritcentralen skulle övertaga, med 11 miljoner liter. Däremot

tillstyrkte kollegium en ökning med 5 miljoner liter av enahanda skäl, som

kontrollstyrelsen, enligt vad ovan sagts, anfört för den av styrelsen förordade

höjningen av inköpskvantiteten med sistnämnda myckenhet.

Enligt beslut den 30 mars 1935 lämnade emellertid Kungl. Majit aktiebolaget

Svensk sprits framställning i sin helhet utan bifall.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 juni 1935 upprepade aktiebolaget Svensk

sprit sin förberörda framställning örn höjning av inköpskvantiteten, denna

gång i den formen, att dels kvantiteten skulle höjas från 40 miljoner till 45

miljoner normalliter med föranledande av den inträdda ökningen i försäljningen

av hushålls- och teknisk sprit, dels den första gången bestämda

inköpsprocenten för motorsprit, 3.6, skulle fastliållas, varigenom en ytterligare

ökning av inköpskvantiteten med 5 miljoner liter skulle åvägabringas.

Kontrollstyrelsen, som i skrivelse till Kungl. Majit den 26 juni 1935 avgav

utlåtande över bolagets förnyade framställning, vidhöll den principiella uppfattning

i frågan, varåt styrelsen givit uttryck i sitt ovan åberopade utlåtande

i ärendet. Styrelsen uttalade alltså ånyo, att sulfitspritfabrikanterna skäligen

borde få komma i åtnjutande av en höjning i inköpskvantiteten, som

svarade mot stegringen i avsättningen av teknisk sprit, vilken stegring styrelsen

nu preciserade till 4.7 miljoner normalliter, varemot styrelsen ånyo

tog helt avstånd från att åtgärder skulle vidtagas i syfte att större kvantiteter

sprit skulle genom skärpt inköpstvång vinna avsättning såsom motorsprit.

Genom beslut den 28 juni 1935 biföll Kungl. Majit på så sätt aktiebolaget

Svensk sprits framställning, att inköpskvantiteten sulfitsprit höjdes från 40

miljoner liter till 45 miljoner liter för tillverkningsåret 1934/35. Bolagets

framställning i vad den avsåg inköpskvotens bestämmande till 3.6 procent

lämnades däremot av Kungl. Majit utan bifall. — På av bolaget gjord hemställan

har Kungl. Majit genom beslut den 27 september 1935 medgivit spritcentralen

att jämväl under tillverkningsåret 1935/36, utöver i avtalet bestämda

40 miljoner liter, inköpa ytterligare 5 miljoner normalliter sulfitsprit.

Motionärernas förslag om ökning i inköpskvantiteten sulfitsprit.

På anmodan av kontrollstyrelsen har Aktiebolaget Vin- och spritcentralen

avgivit yttrande över den nu föreliggande motionen (se Bilaga B).

I anledning av motionen anför kontrollstyrelsen i huvudsak följande.

Den år 1934 vidtagna regleringen av brännvinstillverkningen åsyftade

bland annat att på lämpligt sätt avväga rätten att tillverka brännvin för de

olika kategorierna av tillverkare: potatisbrännerier, jäst- och melassbrännerier

samt sulfitbrännerier. För potatisbränneriernas vidkommande innebar

regleringen, att vid dessa skulle få tillverkas en kvantitet, som svarade

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

21

mot förbrukningen av råbrännvin för framställning av spritdrycker för förtäringsändamål.

Beträffande jäst- och melassbrännvin bestämdes, att spritcentralen

icke skulle utan Kungl. Majlis särskilda tillstånd få upphandla mer

än 6 miljoner normalliter för tillverkningsår, under det att motsvarande

kvantitet för sulfitbrännvinets del bestämdes till 40 miljoner normalliter.

För potatisbrännvinet har denna kvantitetsreglering hittills i stort sett icke

medfört någon förändring i tillverkningens storlek, utan har denna hållit sig

i ungefärlig nivå med vad fallet var under åren närmast före 1934 års nyordning.

För jäst- och melassbränneriernas del fastställdes maximalkvantiteten

för tillverkningen till ungefärligen vad produktionen vid dessa brännerier

utgjort under åren närmast före omläggningen. Under det att denna praktiskt

taget sålunda icke medfört någon ökning i fråga örn tillverkningens

storlek i vare sig potatisbrännerierna eller i jäst- och melassbrännerierna,

har den inneburit en icke ringa höjning i produktionen av sulfitsprit till följd

av den garanterade avsättningen av dylik sprit till en myckenhet av 40 miljoner

normalliter, vilken kvantitet på sätt i det föregående nämnts redan från

första året efter omläggningen höjts till 45 miljoner liter. I genomsnitt för

tillverkningsåren 1924/25—1929/30 uppgick tillverkningen vid sulfitbrännerierna

till 17.32 miljoner normalliter per tillverkningsår och utgjorde för

de följande tillverkningsåren:

1930/31.............................. 28.40 miljoner liter

1931/32.............................. 19.6 8 » »

1932/33.............................. 37.3 8 » »

1933/34.............................. 42.9 9 » »

1934/35............................ 50.17 » »

Även örn hänsyn tages till att sulfitspritfabrikerna för närvarande torde

lagra cirka 15 miljoner normalliter sprit, framgår likväl otvetydigt, att nyordningen

å brännvinstillverkningsområdet säkerställt en betydligt ökad tillverkning

av sulfitsprit.

I övrigt må anmärkas, att regleringen för potatisbrännerierna medfört, att

tillverkarna därstädes kringskurits i sin rörelsefrihet såtillvida, att de icke

längre äga rätt att vid tillverkningen uteslutande använda av dem själva

odlad potatis utan måste i viss utsträckning inköpa detta råämne från utomstående

odlare. Ej heller få de längre använda spannmål annat än såsom

malt i erforderlig mängd. Vidare lia jäst- och melassbrännerierna hänvisats

att vinna avsättning för sin tillverkningskvantitet i konkurrens med sulfitspriten,

i det att de måste åtnöjas med högst det pris för spriten, som vid sulfitbränneri

tillverkad sprit av samma kvalitet betingar. Det pris, som sulfitspritfabrikanterna

kommit i åtnjutande av sedan den nya ordningens inträdande,

torde däremot av allt att döma icke innebära en försämring gent

emot vad dessa tillverkare dessförinnan genomsnittligt tillgodogjorde sig.

Enligt kontrollstyrelsens mening kan det alltså icke göras gällande, att sulfitspritfabrikanterna

vid den i samband med regleringen vidtagna avvägningen

av den omfattning, i vilken de olika kategorierna av brännvinstillverkare

skola äga bedriva sin produktion, kommit att intaga en sämre ställning i jämförelse

med andra tillverkare. Tvärtom hava sulfitspritfabrikanterna otvivelaktigt

vunnit avsevärt förbättrade avsättningsmöjligheter för sin vara gent

emot vad tidigare var fallet. Från sulfitspritfabrikanthåll plägar göras gällande,

att örn den gamla ordningen bestått och sulfitbrännerierna ägt att alltjämt

konkurrera med potatisbrännerierna örn leveranserna av brännvin för

förtäringsändamål, avsättningen av sulfitsprit för nyssnämnda ändamål skulle

ha medfört en avsevärt stegrad tillverkning av sulfitsprit. Gent emot detta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

argument får styrelsen för sin del uttala, att det näppeligen är berättigat att

antaga, att denna avsättningsgren inom överskådlig tid skulle ha kunnat utvecklas

i sådan grad, att den nu av Kungl. Majit för försäljning till spritcentralen

medgivna kvantiteten av 45 miljoner liter hade kunnat uppnås.

Därest statsmakterna finna sig böra lämna eftergifter för sulfitspritfabrikanternas

upprepade krav på förbättrade avsättningsmöjligheter, vilka icke kunna

komma till stånd utan att det statliga inköpstvånget ytterligare skärpes,

är icke uteslutet, att även de övriga sprittillverkargrupperna — och då framför

all jäst- och melassbrännerierna —■ anse sig ha goda skäl att göra anspråk

på att genom medgivanden från statens sida i fråga om de nu för dem

gällande villkoren likaledes erhålla gynnsammare möjligheter att bedriva sin

tillverkning.

Det uttalande, som av bevillningsutskottet gjordes i dess av riksdagen godkända

betänkande nr 44, har emellertid medfört, att tillverkningsregleringen

för sulfitspritens del icke kommit att erhålla samma fasta karaktär som beträffande

den övriga brännvinstillverkningen. Det direktiv, som däri meddelades,

har nämligen erhållit en i viss mån svävande utformning. Med beaktande

av motionsvis framställda yrkanden om att den kvantitet sulfitsprit,

för vilken tryggad avsättning borde beredas, skulle upptagas till 50 miljoner

i stället för i propositionen föreslagna 40 miljoner normalliter, uttalade utskottet,

att det vore i hög grad angeläget att ökad avsättning vunnes för sulfitsprit.

. Utskottet förutsatte, att Kungl. Majit, därest avsättningen av sprit

för tekniska ändamål samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning

av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Den närmare

innebörden av detta yttrande är dock icke klar, särskilt i vad avser den

tvångsreglerade avsättningen av motorsprit. I allt fall lärer väl utskottet

icke hava avsett, att, så snart en ökning i fråga om dessa båda användningsområden

kunnat påvisas, därav utan vidare borde följa, att Kungl. Majit

skulle hava att efter spritfabrikernas begäran höja inköpskvantiteten i motsvarande

mån. Det lärer väl få förutsättas, att en dylik åtgärd finge bliva

beroende av närmare prövning, bland annat med hänsyn till de olika omständigheter,

under vilka ökningen tillkommit.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har Kungl. Majit redan

haft anledning att verkställa en dylik omprövning i samband med de under

år 1935 av sulfitspritfabrikanterna gjorda framställningarna örn ökning av

den för spritcentralen fastställda inköpskvantiteten. Kontrollstyrelsen utgick

vid sitt här ovan omförmälda ställningstagande i frågan från att den ökning

i avsättningen, som vore hänförlig till sulfitspritens försäljning till motorbränsle,

icke finge bedömas på samma sätt som avsättningen till hushållsoch

tekniska ändamål. I det senare fallet grundar sig en stegring i avsättningen

pa allmänhetens ökade efterfrågan, som icke influeras av några konstlade

åtgärder och som sker under en prisbildning, baserande sig å fabrikationspriset

med tillägg av partihandels- och detaljhandelskostnader. Att låta

sulfitspritfabrikanterna komma i åtnjutande av en ökad försäljning till spritcentralen,

som motsvarar en påvisbar stegring i denna gren av avsättningen,

har för styrelsen framstått såsom en rimlig åtgärd i full överensstämmelse

med bevillningsutskottets omförmälda uttalande.

Annorlunda förhåller det sig med den ökning, som kan sättas i samband

med sulfitspritens användning såsom motorbränsle. Under det att bensinen

i hamn för närvarande enligt uppgift betingar ett pris av omkring 8 öre per

Ider, är motsvarande pris å motorspriten omkring 32 öre, alltså en skillnad

av 24 ore. Aven örn hänsyn tages till den skatt av 10 öre, som utgår å ben
1

Enligt från bensinimportörhåll meddelad uppgift är priset 8 öre per liter högt räknat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

23

smen men som för närvarande är suspenderad för motorspritens del, är prisskillnaden

— 14 öre — likväl i hög grad påfallande. Redan med den nuvarande

kvantiteten av 17 miljoner liter motorsprit representerar prisskillnaden

ett sammanlagt belopp av drygt 4 miljoner kronor, varav staten genom

skattebefrielsen vidkännes cirka 1.7 miljoner kronor genom minskad inkomst

av bensinskatt. Resten lia bensinfirmorna att uttaga av allmänheten, i den

mån de ej till någon del till äventyrs själva bära kostnaden. Den betydande

subvention, som genom inköpstvånget sålunda redan nu skapats till förmån

för sulfitspritindustrien, omnämnes ej alls i motionen, vars förslag dock innebär

en ytterligare dylik stödåtgärd för sagda industri. Att med stöd av på

detta sätt verkande statsingripanden skapa avsättning för en större mängd

motorsprit än vad som medgives inom ramen av nu gällande inköpskvantitet,

torde ej möta svårighet, i varje fall ej så länge, såsom nu är fallet, bensinfirmorna

hålla samma pris å bensin som å lättbentvl. Allmänhetens efterfrågan

å lättbentvl kan helt naturligt under sådana förhållanden bliva betydande,

men att, såsom sker i motionen, tala örn marknaden för motorsprit

såsom en »spontan» företeelse synes dock, med de konstlade förhållanden,

som i verkligheten gälla beträffande denna marknad, icke vara berättigat.

I samma stund, som bensinfirmorna i syfte att låta lättbentylen bära en

viss större del av merkostnaden för motorspritens inblandning skulle uttaga

ett högre pris å lättbentylen än å bensinen, skulle med säkerhet allmänhetens

intresse för lättbentylen och därmed avsättningen av motorsprit komma att

härav röna inflytande i förminskande riktning. Bensinfirmorna äro emellertid

försatta i ett tvångsläge och måste tillämpa sådan prissättning å lättbentylen,

att de kvantiteter motorsprit, som det åligger dem att inköpa, avsättas

i marknaden. Detta skulle givetvis även gälla, örn deras inköpsskyldighet

ökades, då på dem ankomme att se till att också den ökade spritkvantiteten

absorberades av köparna av motorbränsle. Att så även skulle med

hänsyn till spritmängdens relativa litenhet i förhållande till den totala bensinförbrukningen

låta sig göra, torde ej behöva betvivlas. På detta sätt skulle

det vara möjligt att praktiskt taget alltid kunna göra gällande att ett ökat

behov av lättbentvl från allmänhetens sida förelåge. Finge bevillningsutskottets

utlåtande tolkas såsom sulfitspritfabrikanterna och jämväl motionärerna

synas göra gällande, kunde på detta sätt sulfitspritfabrikanterna göra

anspråk på att få spritcentralens inköpskvantitet ökad till huru stora mängder

sulfitsprit som helst inom ramen av vad det vore möjligt för dem att

producera. Att bevillningsutskottet verkligen skulle ha åsyftat en sådan utveckling

under de rådande betingelserna, har kontrollstyrelsen ansett sig

böra betvivla. I så fall hade utskottet säkerligen i stället helt tagit avstånd

från varje kvantitetsreglering för sulfitspriten och direkt uttalat sig för att

det skulle ankomma på spritcentralen att inköpa sulfitspritindustriens hela

produktion.

En särskild omständighet, som varit ägnad att väcka betänkligheter, då

det gällt att taga ställning till spörsmålet örn en starkare utvidgning av spritcentralens

upphandling av sulfitsprit till avsättning såsom motorbränsle, har

varit den, huruvida den härav betingade ökningen i tillverkningen borde tillgodoföras

enbart de nuvarande sulfitspritfabrikerna eller om icke tillstånd

till upptagande av tillverkning vid nya sulfitspritfabriker i sådant sammanhang

borde lämnas. Därest man särskilt understryker den betydelsen av sulfitspritfabrikationen,

att man genom densamma kan till någon del sörja för

tillgången till erforderligt motorbränsle i landet även i tider, då tillförseln av

petroleumoljor kan vara stängd, bör det också, såvitt kontrollstyrelsen kail bedöma,

vara angeläget, att denna tillverkning är mera allmänt fördelad inom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

sulfitmassaindustrien, varigenom produktionen i händelse av dylik avstängning

kan stegras. Med utgångspunkt från beräkningar, som på sin tid verkställdes

av 1933 års motorbränslesakkunniga, skulle, därest en utbyggnad

för sprittillverkningen inom hela den härför lämpliga sulfitindustrien ägde

rum, hela kapaciteten för tillverkning av sulfitsprit utgöra cirka 90 miljoner

normalliter. Såvitt styrelsen har sig bekant saknas ej intresse hos nu utanförstående

sulfitmassafabriker att jämväl upptaga sprittillverkning. För de

befintliga sulfitspritfabrikerna, vilka — sammanslutna i sökandebolaget —

nu kunna sägas inneha i viss mån en monopolställning beträffande sprittillverkning

inom sulfitindustrien, skulle emellertid lämnandet av nya koncessioner

för sprittillverkning innebära en utveckling, med vilken de säkerligen

ej skulle vara tillfreds. Fördelarna av en utökad spritproduktion, främst den

att kunna bedriva tillverkningen kontinuerligt året runt, skulle för dem väsentligen

kunna utebli i händelse av en uppdelning av leveransmöjligheterna

på ytterligare sulfitspritfabriker, samtidigt som motsättningar i åtskilliga

hänseenden mellan de förutvarande och eventuellt nytillkomna fabriker säkerligen

icke skulle kunna undvikas. Skall emellertid tillverkningen av sulfitsprit

även framdeles utövas enbart av de nuvarande tillverkarna, torde

det även med hänsyn till denna särställning gent emot den övriga sulfitmassaindustrien

vara välbetänkt att iakttaga en viss återhållsamhet, då det gäller

en utvidgning av deras leveranskvantitet.

På nu angivna skäl har kontrollstyrelsen icke funnit sig böra tillstyrka de

tidigare från fabrikanthåll gjorda framställningarna om ökning av spritcentralens

inköpskvantitet, så att avsättningen för ytterligare mängd motorsprit

kunde ernås. Såsom framgår av kommerskollegiets ovan åberopade utlåtande

i ärendet har även detta ämbetsverk intagit enahanda ståndpunkt. Då

Kungl. Maj :t medgivit en ökning i sulfitspritleveranserna med allenast den av

kontrollstyrelsen förordade kvantiteten av 5 miljoner liter, torde få antagas,

att de av styrelsen anförda synpunkterna vunnit Kungl. Maj:ts godkännande.

Samma principiella inställning i denna fråga intager kontrollstyrelsen jämväl

nu, då enahanda krav framställas motionsledes till riksdagen. Kontrollstyrelsen

kan ej underlåta att framhålla, att den ökning med 5 miljoner liter d. v. s.

med mer än 10 procent, som Kungl. Maj :t vidtagit i den avsedda kvantiteten

redan under första året efter omläggningen, måste anses såsom ett väsentligt

tillmötesgående mot sulfitspritfabrikanterna och ett oförtydbart beaktande

av den önskan om beredande av ökad avsättning av sulfitsprit, som kommit

till synes i bevillningsutskottets meranämnda betänkande. Med hänsyn härtill

skulle väl en hänvändelse till riksdagen i denna fråga nu knappast ha

synts av förhållandena påkallad, detta så mycket mindre som i motiveringen

till den redan vidtagna leveransökningen förutsättes, att sulfitspritfabrikanterna

böra få tillgodoräkna sig den ytterligare höjning, som kan förväntas i

fråga örn konsumtionen av hushålls- och teknisk sprit. Det är icke uteslutet,

att siffran 45 miljoner liter redan före slutet av innevarande tillverkningsår

kan komma att av denna anledning undergå ytterligare någon förhöjning.

Kontrollstyrelsens alternativa förslag.

Därest emellertid bevillningsutskottet icke skulle finna sig kunna godtaga

ovan angivna betraktelsesätt utan anser, att sulfitspritfabrikanterna böra

komma i åtnjutande av ökade avsättningsmöjligheter för sulfitsprit även till

motorändamål, är enligt kontrollstyrelsens mening önskvärt att såsom direktiv

härför erhålla ett mera konkret uttalande i frågan från riksdagens sida

än det som kommit till uttryck i 1934 års bevillningsutskotts ovannämnda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

25

betänkande nr 44. Ett dylikt direktiv synes så mycket mera påkallat, som

de nuvarande förhållandena för sulfitsprittillverkningens del icke erbjuda

den stadga, som man åsyftat att i möjligaste mån vinna genom 1934 års sprittillverkningsreglering

och som såvitt styrelsen kunnat finna uppnåtts beträffande

de övriga kategorierna av fabriksmässig sprittillverkning. I motionen

föreslås, att inköpsprocenten för bensinfirmorna skulle fixeras till

3.6 att tillsvidare bibehållas även vid en ökad bensinförbrukning, varigenom

enligt motionen skulle ernås en höjning av den nuvarande kvantiteten försåld

motoralkohol med 3.7 miljoner volymliter och efter hand på detta sätt avsättning

vinnas för sulfitspritindustriens totala tillverkning av 55 miljoner normalliter.

Kontrollstyrelsen måste emellertid uttala starka betänkligheter mot

att på detta sätt binda sulfitsprittillverkningen vid bensinkonsumtionens storlek.

Vad det föreslagna talet 3.6 procent angår, måste detta anses tämligen

godtyckligt valt. Det förtjänar erinras, att man från statsmakternas sida före

omläggningen hyst förhoppning om att icke alls behöva tillämpa något lagstadgat

inköpstvång utan att bensinfirmorna frivilligt skulle åtaga sig att

inköpa den förefintliga kvantiteten motorsprit inom ramen av den för upphandling

bestämda sulfitspritkvantiteten. Hade detta kunnat förverkligas,

skulle fastställande av en viss inköpsprocent icke ha kommit i fråga. Att

lägga just 1934 års beräknade import och tillverkning, då uppskattade till

sammanlagt 477 miljoner liter, till grund för sulfitsprittillverkningens framtida

storlek, synes näppeligen motiverat. Sagda kvantitet visade sig sedermera

i verkligheten utgöra 496 miljoner liter, vilket rätteligen bort medföra

ett procenttal av allenast 3.3. Det måste vidare uppmärksammas, att bensinförbrukningen

i vårt land är i fortgående stark stegring, vilket belyses av följande

siffror rörande import samt tillverkning inom landet:

1930 .............................. 415.8 miljoner liter

1931 .............................. 439.5 » »

1932 .............................. 463.o » »

1933 .............................. 463.2 » »

1934 .............................. 496.5 » »

1935 .............................. 543.0 » »

Osannolikt synes ej vara, att motsvarande siffra inom en ej alltför avlägsen

lid skulle kunna stiga till, låt säga, 700 miljoner liter, vilket med

tillämpning av procenttalet 3.6 innebure en försäljning av motoralkohol av

cirka 50 miljoner normalliter. Härigenom skulle ankomma på sulfitspritfabrikerna

att leverera ej mindre än cirka 60 miljoner normalliter sprit till

spritcentralen. Visserligen betvivlas ej, att sulfitmassaindustrien torde kunna

producera denna spritkvantitet. Inför en dylik utveckling måste emellertid

frågan örn reserverande redan nu av någon kvantitet för nya sulfitspritfabriker

aktualiseras, något som på sätt ovan nämnts ej torde vara förenligt med

de nuvarande fabrikernas intressen.

Att märka är även, att vid en på detta sätt uppdriven sulfitspritproduktion

svårigheter kunnat inträda för sulfitspritfabrikanterna att vid varje tid kunna

tillföra marknaden motoralkohol i nu angiven omfattning, nämligen i händelse

av minskad avsättning av sulfitmassa, arbetsinställelse och dylikt. Erfarenheten

har givit vid banden, att sulfitsprittillverkningen särskilt av sistnämnda

anledning understundom kunnat nedgå högst avsevärt, varigenom

brist å skattefri sprit uppstått. Såväl för bensinfirmorna, som inställt sig på

att avsätta motorsprit till de kvantiteter, som svara mot den i motionen föreslagna

inköpskvoten, som för de motorägare, vilka inriktat sig på användning

av lättbentyl, bliva givetvis dylika rubbningar i tillförseln mera kännbara,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

ju större kvantitet motorsprit regelmässigt avsetts skola finnas tillgänglig. I

här åsyftade fall ställer det sig givetvis lättare för fabrikanterna att —

eventuellt från upplagt lager — sörja för tillgång av en måttlig kvantitet motorsprit

än en kvantitet, som svarar mot fabrikernas helt utnyttjade tillverkningskapacitet.

Kontrollstyrelsen anser det därför ur åtskilliga synpunkter innebära vanskligheter

att på det av motionärerna tilltänkta sättet reglera sulfitsprittillverkningens

storlek. Det synes styrelsen i stället erbjuda en mera betryggande och

med principerna för 1934 års sprittillverkningsreglering bättre överensstämmande

utväg att fasthålla vid den av Kungl. Majit i propositionen nr 232

till nämnda års riksdag föreslagna anordningen att bestämma en viss maximikvantitet,

som spritcentralen må inköpa, samt vidtaga en måttlig jämkning

uppåt av den nu gällande leveranskvantiteten av 45 miljoner normalliter.

Vad beträffar den höjning, som utskottet i sådant hänseende borde kunna

förorda, må erinras, att, då frågan behandlades vid 1934 års riksdag, yrkanden

framkommo såväl motionsledes som reservationsvis inom bevillningsutskottet

om att kvantiteten skulle sättas till 50 miljoner liter, vilken kvantitet

då ansågs svara mot sulfitspritindustriens tillverkningskapacitet. Då sistnämnda

kvantitet innebär ungefärligen en tredubbling av sulfitspritfabrikernas

produktion för ett 10-tal år sedan och väsentligt överstiger den tillverkningskapacitet,

som från industriens sida uppgavs i en den 30 december

1932 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit, borde den enligt kontrollstyrelsens

mening nu kunna tillgodose den nuvarande sulfitspritindustriens skäliga

anspråk i fråga örn möjligheterna att vinna avsättning för sin vara. Såsom

maximalkvantitet för spritcentralens upphandling av sulfitsprit torde därför

böra av utskottet förordas nämnda kvantitet av 50 miljoner normalliter, därvid

alltjämt förutsättes, att Kungl. Majit, då särskilda skäl därtill föranleda,

må kunna medgiva inköp av en större kvantitet. För att i möjligaste mån

tillgodose de av bevillningsutskottet uttalade önskemålen örn beredande av

ökad avsättning av sulfitsprit synes den anordningen jämväl i fortsättningen

böra vinna tillämpning, att Kungl. Majit bemyndigas vidtaga den jämkning

uppåt av nämnda kvantitet, som kan föranledas av en hädanefter inträdande

ökad försäljning av sprit för hushålls- och tekniska ändamål, d. v. s. enahanda

förhållande, varpå Kungl. Majits beslut örn höjningen med 5 miljoner

normander för tillverkningsåret 1934/35 grundades.

Enligt ovan förordade anordning bleve erforderligt att vinna avsättning för

en sammanlagd kvantitet motorsprit av cirka 19.5 miljoner volymliter. Den

häremot svarande inköpskvoten, beräknad för innevarande år, har uppskattats

till 3.4 procent. Kostnadsbelastningen å bensinen, därest man tänker sig

att merutgiften för motorspriten fördelas å hela bensinkonsumtionen, beräknas

stiga från 0.45 öre till 0.52 öre per liter bensin räknat.

Därest utskottet skulle finna skäl anlita den nu angivna utvägen, bleve erforderligt,

att det i utskottets utlåtande nr 44 till 1934 års riksdag lämnade

direktivet finge underkastas jämkning i överensstämmelse med vad ovan

sagts. Därvid torde även uttalas, att vad sålunda enligt utskottets mening

skulle gälla, borde tillämpas från och med tillverkningsåret 1936/37.

Motionärernas förslag om fastställande av bestämd kvantitet motorsprit i

lättbentgl.

I motionen har vidare påyrkats åtgärder i syfte att Kungl. Majit måtte utfärda

förordning örn att spritblandat motordrivmedel, som säljes under namn

av lättbentyl, skall hålla 25 procent motorsprit. I likhet med motionärerna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

27

anser kontrollstyrelsen de nu rådande förhållandena, under vilka bensinfirmorna

icke äro tillförbundna att iakttaga något visst blandningsförhållande

mellan sprit och bensin, icke tillfredsställande. Erfarenheten har visat, att

i stället för att tillämpa det blandningsförhållande, som ur motorteknisk synpunkt

är det fördelaktigaste och som allmänheten utgår från att varan håller,

nämligen 75 procent bensin och 25 procent sprit, bensinförsäljare i vissa

fall såsom lättbentyl försålt en blandning med väsentligt lägre halt av motorsprit.

Såsom spritcentralen i sitt yttrande erinrat, är emellertid denna fråga

för närvarande föremål för utredning, i det att efter initiativ av Statens standardiseringskommission

kungl, automobilklubben föranstaltat om en ingående

utredning rörande ett närmare fixerande av det blandningsförhållande

mellan sprit och bensin, som skall gälla för lättbentyl. Härjämte har spritcentralen

föranletts att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å förhållandet.

I den särskilda kommitté, sohl inom automobilklubben är sysselsatt med

denna utredning, finnas representanter för, förutom automobilklubben och

standardiseringskommissionen, bland andra även tekniska högskolan, kontrollstyrelsen,

spritcentralen, Aktiebolaget Svensk sprit och bensinfirmorna.

Denna kommitté avser att, eventuellt efter hänvändelse till Kungl. Majit,

söka komma till rätta med de av motionärerna på denna punkt anmärkta

förhållandena.

Tvekan kan här måhända komma att uppstå, huruvida Kungl. Majit äger

befogenhet att meddela föreskrifter rörande blandningsförhållandet melian

sprit och bensin i motorbränsle. Frågan härom måste emellertid anses nära

sammanhörande med de förhållanden, som röra själva inköpstvånget och

som regleras genom förutnämnda förordning nr 230: 1934. I 6 § i denna

förordning stadgas, att Konungen äger meddela för tillämpning av förordningen

erforderliga närmare föreskrifter. Enligt kontrollstyrelsens mening

synes detta stadgande skäligen böra grunda rätt för Kungl. Majit att jämväl

utfärda en tillämpningsföreskrift rörande det förhållande, i vilket motorsprit

skall inblandas i bensin. Det synes nämligen vara ett allmänt intresse, nära

förbundet nied de lagstadgade regleringsåtgärderna på sprittillverkningsområdet,

att ett illojalt förfarande från bensinfirmornas sida beträffande den

tvångsinköpta spritens användning, varigenom ett äventyrande av åtgärdernas

syfte kan äga rum, må kunna förhindras med stöd av i nämnda sammanhang

givna bestämmelser. Ett uttalande i sådan riktning från utskottets

sida skulle vara av värde. Kontrollstyrelsen har utgått från att ett särskilt

bemyndigande av riksdagen örn denna rätt för Kungl. Majit att utfärda

bestämmelse i ämnet härigenom skulle göras överflödigt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Bilaga B.

Sammanfattning av Aktiebolaget Vin- och spritcentralens yttrande till

kontrollstyrelsen över motionen II: 329.

Motionärernas förslag om ökning i inköpskvantiteten sulfitsprit.

Rörande frågan om ökning av den kvantitet sulfitsprit, som skall inköpas

av spritcentralen, erinrar bolaget bland annat, att vid en omedelbart före

nyordningens genomförande den 1 oktober 1934 verkställd beräkning av fördelningen

av de kvantiteter sprit för skattefria ändamål, över vilka spritcentralen

i enlighet med givna direktiv kunde disponera, utgick bolaget från

de försäljningssiffror, som förelågo i Aktiebolaget Skattefri sprits årsberättelse

för år 1933. Försäljningen av sprit för hushålls- och tekniska ändamål uppgick

enligt denna källa för nämnda år till 14.5 milj. normalliter. Då den

för spritcentralen tillgängliga totalkvantiteten skattefri sprit efter avdrag av

skattelagd teknisk sprit och med tillägg av bolagets sekunda sprit beräknades

utgöra 47.9 miljoner normalliter, återstod för försäljning såsom motorsprit

33.4 milj. normalliter eller omkr. 17 milj. volymliter. I förhållande till en då

beräknad import och tillverkning inom landet av 477 milj. liter bensin motsvarade

dessa 17 milj. liter motorsprit en inköpsprocent av 3.6. Till denna

procentsats bestämdes också på spritcentralens förslag från och med den

1 oktober 1934 och därefter till utgången av första kvartalet år 1935 inköpskvoten

jämlikt kungörelsen den 7 juni 1934 (nr 230) om skyldighet för

importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit. Merkostnaden

för denna motorsprit i förhållande till bensinen utgjorde, fördelad på den

totala dåvarande bensinkonsumtionen, 0.5 öre per liter.

Under år 1934/35 inträdde emellertid en avsevärd stegring i försäljningen

av skattefri sprit för hushålls- och tekniska ändamål. Av denna anledning

fann sig Kungl. Majit böra medgiva en ökning av sulfitspritförsäljningen till

spritcentralen med 5 milj. normalliter redan under första tillverkningsåret

och därefter av samma kvantitet för innevarande år. På grund av den samtidigt

stegrade bensinomsättningen sänktes inköpsprocenten för andra och

tredje kvartalen år 1935 till 2.7 och för fjärde kvartalet till 2.9. Merkostnaden

för motorspriten fördelad på den totala nuvarande bensinförbrukningen, beräknad

till 533 milj. liter, utgör 0.45 öre per liter bensin. Det har dessutom

varit möjligt för spritcentralen att från och med ingången av år 1936 notera

en sänkning av priset på motorsprit från 30.37 till 29.97 öre per liter 99.5

% vid fabrik.

En avgörande synpunkt vid bedömande av frågan örn totala försäljningskvantiteten

skattefri sprit syntes vara, huruvida till grund för beräkningen av

densamma skulle läggas — utom den mängd, som erfordras för täckande av

den uppåtgående konsumtionen av hushålls- och teknisk sprit — den kvantitet

motorsprit, som vid nyordningens genomförande ansågs böra avses för

detta ändamål och som, enligt vad förut sagts, beräknades till 17 milj. liter,

eller om man skäligen skulle kunna kalkylera med utgångspunkt från den

vid nämnda tillfälle konstaterade relationen mellan motorspritkvantitet och

bensinkonsumtion eller 3.6 %, i bägge fallen förutsatt att kvantiteten sulfitsprit

håller sig inom sulfitspritfabrikernas hittillsvarande kapacitet. Det se
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

29

nare alternativet skulle, såsom förhållandena utvecklat sig för närvarande,

för bensinfirmorna betyda ökade tvångsinköp utan att en fördyring av genomsnittspriset

per liter motorbränsle därför inträder.

Spritcentralen, som i likhet med sin tidigare inställning till detta spörsmål

även i nu föreliggande fall finner sig sakna anledning intaga ståndpunkt till

det näringspolitiska problem, som äger samband med denna fråga, vill till

sakens belysande allenast framhålla, att medan marknaden för den skattefria

spriten för tekniska- och hushållsändamål är fri och den försålda kvantiteten

sålunda ett direkt uttryck för efterfrågans styrka, så är försäljningen

av motorsprit bunden av en tvångsreglering, där det icke är möjligt att avgöra

i vilken utsträckning bensinfirmornas försäljning svarar mot ett verkligt

eller ett av inköpstvånget framkallat behov. En anledning till den relativt

starka efterfrågan på motorsprit, som under senaste året gjort sig gällande,

torde vara den omständigheten, att bensinfirmorna från tiden för nyordningens

genomförande tillhandahållit lättbentylen till samma pris som bensin

och därigenom berett denna såsom drivmedel effektivare blandning en gynnad

ställning i prishänseende.

Motionärernas förslag om fastställande av bestämd kvantitet motorsprit

i låttbentgl.

Vad beträffar motionärernas förslag, att Kungl. Maj:t ville utfärda förordning

om att lättbentyl skall hålla 25 %> motorsprit, framhåller spritcentralen,

att detta spörsmål synes kunna upptagas till behandling oberoende av

frågan om sulfitspritproduktionens kvantitet. De synpunkter, som i detta

avseende anföras i motionen, äro enligt spritcentralens mening värda beaktande

och ha av bolaget närmare utvecklats i dess yttrande till kontrollstyrelsen

den 30 januari 1936 med anledning av en framställning från firman

A. Nyström i Trollhättan rörande ifrågasatt skyldighet för Aktiebolaget Naftasyndikat

att tillhandahålla lättbentyl. Spritcentralen tillåter sig hänvisa till

detta yttrande och vill ifråga om motionens förslag i denna del därutöver

allenast framhålla, att vid bestämmande av lättbentylens sammansättning

icke utan vidare bör antagas, att en blandning av 25 % motorsprit och 75 %

bensin är den under alla omständigheter lämpligaste, utan att detta spörsmål

synes böra göras till föremål för särskild prövning. Enligt vad spritcentralen

har sig bekant, verkställes en utredning av denna fråga för närvarande

inom en av Kungl. Automobilklubben tillsatt kommitté.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:375 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bensinjirmornas skyldighet att inköpa motorsprit m. m. s. 1 i texten