Betänkande, i anledning av väckt motion angående bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit m. m.
1936-06-09 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1936:44, Betänkande, i anledning av väckt motion angående bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
1
Sr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1936 kl. 7 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
bensinfirmornas skyldighet att inköpa motorsprit
m. m.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Brännström i Skellefteå m. fl. väckt,
till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 329, har hemställts, »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Majit begära,
att bensinfirmornas inköpsskyldighet till motorsprit tills vidare fastställes
till 3.6 procent av respektive firmors import eller tillverkning av bensin;
att Aktiebolaget Vin- och spritcentralen berättigas inköpa de kvantiteter
sulfitsprit per år, som dels betingas av nämnda konsumtion av motorsprit
samt dels därutöver krävas för tillgodoseende — tillhopa med den produktion
av jäst- och melassprit för vilken avsättning enligt gällande reglering
skall beredas — av den konsumtion av teknisk sprit, som kan uppstå; samt
att Kungl. Majit ville utfärda förordning om att spritblandat motordrivmedel,
som säljes under namn av lättbentyl, skall hålla 25 procent motorsprit.
»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
I proposition nr 232 vid 1934 års riksdag framlade Kungl. Majit vissa förslag
bland annat angående tillverkning och beskattning av brännvin, om
skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit
samt örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit.
I fråga om tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit utmynnade
det i propositionen framlagda förslaget huvudsakligen i följande punkter:
1. Spritcentralen skulle bliva partihandlare såväl enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
som enligt förordningen angående handel med skattefri
sprit, och i sistnämnda avseende skulle partihandlarens verksamhet utvidgas
att avse även motorsprit.
2. Vid spritcentralens inköp av inhemsk sprit skulle priset, där ej överenskommelse
kunde träffas, bestämmas av en och samma prisnämnd för alla
slag av sprit. Prissättningen skulle grundas på framställningskostnaden i
ett välskött och medelstort bränneri av det slag, som vore i fråga, och olika
pris finge ej sättas på samma slag av sprit på grund av dess avsedda användning
för olika ändamål.
3. Spritcentralen skulle icke utan Kungl. Majits tillstånd till förtärings
n
i Iian g till riksdagens protokoll 1936. 7 sami, Nr 44—45. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
ändamål få försälja annan inom riket tillverkad sprit än sådan, som framställts
ur potatis och spannmål, med mindre under samma år i stort sett motsvarande
mängd sprit av sistnämnda slag, jämte vid rening av sådan sprit uppkommande
s. k. sekunda sprit, av bolaget användes för försäljning jämlikt
förordningen angående handel med skattefri sprit.
4. Sprit, som framställts ur potatis och spannmål, skulle icke utan Kungl.
Maj:ts tillstånd i större omfattning än som framginge av punkt 3 få användas
för försäljning jämlikt där nämnda förordning.
5. Föreskrifter skulle meddelas som möjliggjorde för statlig nämnd eller
myndighet att reglera potatisbränneriernas användning och inköp av råämnen.
6. I den mån sprit, som tillverkats vid sulfitbränneri inom riket, erbjödes
till vederbörligen bestämt pris, skulle spritcentralen verkställa inköp av sådan
sprit, dock icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till större myckenhet per
tillverkningsår än 40 miljoner liter av normalstyrka.
7. Frånsett sprit, som inom riket tillverkats av potatis och spannmål,
skulle spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd få inköpa inom riket
tillverkad sprit till högre pris än det, som vid sulfitbränneri tillverkad sprit
av motsvarande kvalitet vid samma tid betingade.
8. I den mån sprit, som inom riket tillverkats i jästbränneri eller direkt
ur melass, erbjödes till vederbörligen bestämt pris, som uppfyllde villkoret i
punkt 7, skulle spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit, dock med iakttagande
av att bolaget icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd finge inköpa eller självt
tillverka större myckenhet jäst- eller melassprit per tillverkningsår än sammanlagt
6 miljoner liter av normalstyrka.
9. Vid spritcentralens utförsäljning skulle priset i stort sett, på sätt i det
föregående närmare angivits, beräknas efter priset på råspriten med tillägg
av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lagrings- och förvaltningskostnader
ävensom skälig handelsvinst, dock att vid bestämmande
av priset för skattefri sprit icke finge beräknas handelsvinst.
10. Därest av spritcentralen inköpt sprit icke eljest kunde vinna avsättning,
skulle bestämmelser om skyldighet för importörer och tillverkare av
bensin att inköpa motorsprit i viss proportion till importen eller tillverkningen
sättas i kraft.
Det i propositionen framlagda förslaget gick vidare ut på, att importörer
och tillverkare av bensin skulle vara skyldiga att i förhållande till införd eller
tillverkad bensinmängd inköpa viss kvantitet motoralkohol för avsättning
genom inblandning i bensin (lättbentyl).
Enligt propositionen beräknades sulfitspritfabrikernas ungefärliga kapacitet
per år utgöra 40 miljoner liter av normalstyrka (50 %). Den konsumtion
av skattefri teknisk sprit samt skattelagd sprit, vilken skulle få täckas
med sulfit- och jästsprit, beräknades till cirka 13 miljoner liter. I form av
motoralkohol skulle enligt propositionen få avsättas cirka 33 miljoner normalliter
sulfitsprit per ar. Kungl. Majit skulle emellertid under vissa förutsättningar
äga rätt bemyndiga partihandlaren inköpa större kvantitet sulfitsprit
för motorändamål samt till teknisk sprit.
Beträffande prissättningen å sulfitspriten anförde föredragande departementschefen
följande:
»I likhet med vad som förutsatts beträffande potatisspriten anser jag priset
böra motsvara den verkliga tillverkningskostnaden vid ett välskött medel
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
3
stort bränneri. Särskild handelsvinst bör här lika litet som beträffande potatisspriten
beräknas. Därest efter dessa grunder överenskommelse om priset
icke kan träffas, bör frågan hänskjutas till samma prisnämnd, som skulle
fungera i fråga om potatisspriten. Till det pris, som av nämnden bestämmes,
skulle partihandelsbolaget vara skyldigt inköpa sulfitråbrännvin eller
sulfitmotorsprit upp till en myckenhet per tillverkningsår av 40 miljoner liter
av normalstyrka. Jag förutsätter dock att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden,
exempelvis vid svårigheter att eljest tillgodose behovet av sprit,
skulle kunna för visst tillfälle medgiva inköp av större kvantitet.»
Då motorspriten vore dyrare i inköp än bensinen, innebar det framlagda
förslaget till reglering av avsättningsförhållandena för inhemsk sprit en viss
belastning av motortrafiken. För att icke göra denna alltför kännbar hade
departementschefen föreslagit förlängning av den till den 1 juli 1934 gällande
skattefriheten för motorsprit på tre år. Bestämmelserna örn skatt å nämnda
sprit skulle enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1937. Departementschefen
framhöll i sammanhang härmed bland annat följande:
»Genom de föreslagna åtgärderna kan användningen av motorsprit, som
sista året uppgått till omkring 9.5 miljoner liter, antagas komma att ökas med
omkring 7.5 miljoner liter, till omkring 17 miljoner liter. Denna kvantitet
skulle för bensinfirmorna betinga en merkostnad i jämförelse med inköp av
motsvarande mängd bensin av omkring 1,870,000 kronor. Det är dock att
märka, att då bensinfirmorna redan nu inköpa omkring 9 miljoner liter motorsprit
å 24 öre per liter redan detta innebär en merkostnad jämfört med
motsvarande mängd bensin å 450,000 kronor. I förhållande till det nuvarande
läget skulle således nyordningen överslagsvis kunna beräknas medföra
en merkostnad för bensinfirmorna å omkring 1.4 miljon kronor. Denna merkostnad
kommer givetvis i sista hand att drabba konsumenterna. I viss mån
torde den uppvägas av att den vid inblandning av motorsprit i bensin erhållna.
lättbentylen utgör ett värdefullare motorbränsle än bensin. Denna fördel
torde dock icke vara så framträdande, att hela merkostnaden kan uttagas
genom höjt pris å lättbentylen; säkerligen skulle vid sådan prisförhöjning
en så stor kvantitet lättbentyl icke vinna avsättning. Kostnaden lärer därför
komma att i någon form utslås å hela motorbränslekonsumtionen; fördelad
på detta sätt utgör den omkring 0.3 öre per liter.»
I anledning av propositionen hade i de likalydande motionerna 1:338 och
11:601 hemställts, att den totala kvantiteten sulfitsprit, som måtte beredas
tryggad avsättning, skulle höjas från föreslagna 40 miljoner normalliter till
den högre kvantitet, som utgjorde de dåvarande fabrikernas verkliga kapacitet,
eller cirka 50 miljoner normalliter, och i motionen 1: 339, att den kvantitet
sulfitsprit, som genom statsåtgärder kunde vinna avsättning, icke måtte
begränsas till föreslagna 40 miljoner normalliter.
I sitt av riksdagen godkända betänkande, nr 44, anförde bevillningsutskottet
bland annat följande:
»Departementschefen har förutsatt, att den årliga avsättningen i regel icke
skulle överstiga beträffande sulfitsprit 40 miljoner liter samt i fråga örn melass-
och jästsprit 6 miljoner liter av normalstyrka. I flera av föreliggande
motioner, nämligen I: 338 och II: 601 samt I: 339, har föreslagits höjning av
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
den kvantitet sulfitsprit, som är avsedd att beredas tryggad avsättning. Den
i propositionen angivna myckenheten utgör dock icke en under alla förhållanden
till 40 miljoner liter begränsad maximikvantitet, utan skulle Kungl.
Majit äga medgiva partihandelsbolaget tillstånd att inköpa sprit, tillverkad
av sulfitlut liksom även av melass eller jäst, i mängder, som överskjuta de
ovannämnda kvantiteterna. I likhet med motionärerna har utskottet ansett
det vara i hög grad angeläget, att ökad avsättning vinnes för sulfitsprit. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Majit, därest avsättningen av sprit för tekniska
ändamål samt för motordrift ökas, kommer att medgiva avsättning av
större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Tillika torde böra ankomma
på Kungl. Majit, därest sulfitspriten vinner ökad avsättning samt
.särskilda skäl därtill föreligga, att taga under omprövning, om icke tillstånd
till nyanläggning av sulfitspritfabriker bör lämnas.»
Till stöd för de i förevarande motion framställda yrkandena hava motionärerna
anfört i huvudsak följande.
Enligt motionärernas mening innebure 1934 års riksdags beslut i denna fråga,
att Kungl. Maj :t vore berättigad medgiva partihandelsbolaget en utöver 40
miljoner normalliter ökad inköpsrätt, så snart en växande konsumtion av
sulfitsprit gjorde detta behövligt, och detta helt oavsett örn denna stegrade
efterfrågan utgjordes av teknisk sprit eller av motoralkohol eller av bådadera.
I kungörelse den 28 september 1934 hade Kungl. Majit för kvartalet oktober—december
1934 fastställt bensinfirmornas inköpsskyldighet av motorsprit
till 3.6 procent av då importerade eller tillverkade bensinmängder. Detta
procenttal syntes hava erhållits på följande sätt. Den kvantitet av 33 miljoner
normalliter, som enligt statsmakternas beslut skulle avsättas såsom
motorsprit, motsvarade en mängd av 16.5 miljoner liter sådan sprit. Då importen
(och tillverkningen) av bensin samtidigt beräknades till 477 miljoner
liter, skulle en inköpsprocent av 3.6 medföra placering av den avsedda kvantiteten
motorsprit.
Såväl spritcentralen som ock sulfitsprittillverkarna, de senare genom sitt
organ Aktiebolaget Svensk sprit, hade i enlighet med statsmakternas uppmaningar
på olika vägar sökt utvidga avsättningsmöjligheterna för den
skattefria spriten. Avsättningen av teknisk sprit hade i följd härav avsevärt
ökats. Även lättbentylen hade på grund av dennas bättre driftsegenskaper
efter upplysnings- och propagandaverksamhet från Aktiebolaget Svensk sprit
vunnit ökad avsättning.
Då det kunde förutses, att konsumtionen av motorsprit och teknisk sprit
per år skulle komma att överstiga den enligt regleringsplanen i propositionen
fastställda kvantiteten, 40 miljoner liter sulfitsprit, som partihandlaren ägde
inköpa utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit, och då samtidigt därmed tillverkningen
av sulfitsprit uppgick till över 50 miljoner normalliter, hade tillverkarna
av sulfitsprit i mars 1935 hos Kungl. Majit hemställt, att spritcentralen
skulle berättigas inköpa ytterligare 12 miljoner liter sådan sprit per
år eller tillhopa 52 miljoner liter. Denna framställning hade emellertid avslagits
av Kungl. Majit. Sedan bensinimporten avsevärt stigit och då ett bibehållande
av bensinfirmornas inköpsprocent 3.6 skulle föranlett, att dessa
firmor finge övertaga en ökad spritmängd, hade Kungl. Majit sänkt inköpsprocenten
för andra kvartalet 1935 till 2.7.
Efter förnyad framställning av sulfitspritproducenterna i juni 1935 hade
Kungl. Majit höjt spritcentralens totala inköpsrätt till sulfitsprit till 45 mil
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
5
joner liter, vilket beslut syntes hava motiverats av, att konsumtionsökningen
av teknisk sprit synts bliva konstant.
Sedermera hade Kungl. Majit genom kungörelser den 27 september och
den 20 december 1935 för de därpå följande kvartalen höjt bensinfirmornas
inköpsprocent till 2.0, allt under beräkning dels alt spritcentralens inköpsrätt
skulle kvarligga vid 45 miljoner normalliter och dels att totala förbrukningen
av motorsprit ej skulle överstiga 33 miljoner normalliter per år.
Under hela det första regleringsåret 1934—1 oktober 1935 hade konsumtionen
utgjort 17,569,995 normalliter teknisk sprit och 32,613,740 normalliter
motorsprit eller tillhopa 50,183,735 normalliter. Detta innebure en väsentlig
uppgång av konsumtionen av teknisk sprit, varemot förbrukningen av motorsprit
genom förut berörda sänkningar av bensinfirmornas inköpsprocenter
hållits nere under först beräknade 33 miljoner normalliter, oaktat bensinimporten
avsevärt ökats. Med denna förbrukning av motorsprit hade allmänhetens
efterfrågan därpå ej kunnat tillgodoses, enär i ej ringa omfattning
bensinfirmorna måst sänka spritinblandningen i bentylen under de tekniskt
riktiga 25 procent för att få denna vara att räcka till för efterfrågan.
Produktionen av sulfitsprit under regleringsåret 1934—1 oktober 1935 hade
utgjort 50,173,066 normalliter. Då försäljningen till spritcentralen samtidigt
genom Kungl. Majits beslut varit maximerad vid 45 miljoner liter, hade en
betydande lagerökning ägt ruin. Vid regleringens början den 1 oktober 1934
hade sulfitspritproducenterna i lager 14,660,000 normalliter. Efter det första
regleringsårets slut den 1 oktober 1935 hade de lagrade kvantiteterna ökats
till 19,997,000 normalliter. Då lagerutrymmen nu började tryta samt en
ackumulerad tillverkning på lager ej kunde äga rum huru länge som helst,
hade driftsinskränkningar framtvungits. Dessa stillestånd vid fabrikerna
vore förvisso ej betydelselösa. Förhållandet vore, att varje fabrik skulle stå
stilla i två månader, under vilken tid personalen bleve utan arbete.
Vid full drift av alla spritfabriker och vid normal drift vid själva sulfitfabrikerna
torde sulfitspritproduktionen komma att ligga vid minst 55 miljoner
normalliter. Avsättning skulle sålunda behöva medgivas för en kvantitet
av, utöver vad nu vore fallet, cirka 10 miljoner normalliter.
På sätt förut framhållits, hade konsumtionen av teknisk sprit stigit, så att
sulfitspritindustriens tillåtna avsättning endast på denna grund och utan ökning
av avsättningen till motorsprit kunnat höjas till 45 miljoner normalliter.
Emellertid ökades samtidigt även bensinimporten väsentligt samt utgjorde
under tiden 1934—1 december 1935 534.5 miljoner liter. Kungl. Majit hade
därav föranletts att sänka bensinfirmornas inköpsprocent från 3.6 till 2.7
respektive 2.9, varigenom den kvantitet motorsprit, som tillfördes dessa firmor,
kvarhölls under 17 miljoner liter.
Motionärerna ansåge, att den inköpsprocent för bensinfirmorna, som bleve
en logisk följd av riksdagens beslut år 1934 i anslutning till dåvarande bensinimport
av 477 miljoner liter, eller 3.6 procent, borde kunna bibehållas
även vid den ökade bensinimporten. Skedde detta, skulle en kvantitet av
cirka 3.7 miljoner liter motorsprit (7.4 miljoner normalliter) utöver nuvarande
mängd vinna avsättning i form av lättbentyl. Med den efterfrågan på denna
vara, som i verkligheten funnes, örn den ej tillbakahölles genom obenägenhet
hos bensinfiimorna att alls sälja bentyl eller att sälja sådan med rätt
blandning, borde det ej miila några svårigheter att få berörda kvantitet konsumerad.
Då även fortsättningsvis någon ökning av konsumtionen av teknisk
sprit borde få förväntas, skulle man på detta sätt efterhand kunna finna
och bevara en avsättning för sulfitspritindustriens totala tillverkning av 55
miljoner normal litel1.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
En sådan utveckling ansåge motionärerna riktig och rättvis ur flera synpunkter.
När genom 1934 års regleringsbeslut tillverkarna av sulfitsprit fränhändes
den marknad för förtäringssprit, de upparbetat åt sig genom avsevärda
kostnader och arbete, ställde statsmakterna i utsikt, att sagda industris
produktion skulle beredas avsättning på annat sätt. Vad motionärerna föreslagit,
vore i själva verket icke något annat än att detta statsmakternas åtagande
genomfördes. Drivmedel för motorer vore numera en nödvändighetsvara,
som intet land kunde undvara. Att ett land för sin försörjning med
denna nödvändighetsvara vore helt beroende av import vore ett ogynnsamt
förhållande, som vore ägnat att skapa en viss otrygghet. Utrikespolitiska
komplikationer av många slag kunde försvåra eller helt eller delvis förhindra
den nödiga importen av bildrivmedel utan att vårt land självt vore vållande.
Ur denna synpunkt funne motionärerna det vara klokt och lämpligt, att
tillräcklig marknad bereddes för förefintliga svenska drivmedel av fullgod
beskaffenhet.
Slutligen hava motionärerna framhållit, att flera bensinfirmor under namn
av lättbentyl försålt en blandning av bensin och motorsprit, vilken ej hållit
den av expertisen såsom riktig fastställda motorspritinblandningen av 25 procent
utan ofta avsevärt under 20 procent, stundom ned till några få procent.
Då den vara, som benämndes lättbentyl, enligt vedertagen praxis samt
för allmänheten bekantgjorda vetenskapliga undersökningar skulle hålla en
motorspritinblandning av 25 procent samt då lägre blandningar icke ägde lättbentylens
fördelar ur driftsteknisk synpunkt, kunde det ej bestridas, att allmänheten
genom berörda förfarande bleve vilseledd samt under felaktig etikett
tillhandahölles en produkt med sämre egenskaper än den, som köparen
trodde sig förvärva. Då det uppgåves vara svårt att på frivillighetens väg
ernå rättelse i berörda missförhållande, ansåge motionärerna, att genom statsmakternas
försorg författningsbestämmelse borde utfärdas därom, att under
namn av lättbentyl tillhandahållet motordrivmedel skulle hålla en inblandning
av 25 procent motorsprit i bensin.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kontrollstyrelsen avgivet utlåtande i anledning av motionen,
varvid fogats ett till styrelsen avgivet yttrande i ämnet från Aktiebolaget Vincell
spritcentralen. En sammanfattning av dessa yttranden tillåter sig utskottet
foga såsom Bilagor A) och B) till detta betänkande.
Vid behandlingen av motionen, såvitt angår förslaget, att lättbentyl skall
hålla en blandning av 25 procent motorsprit och 75 procent bensin, har utskottet
anlitat professorn vid Kungl, tekniska högskolan E. Hubendick såsom
sakkunnig.
Av landets sulfitfabriker hava sulfitbrännerier anlagts vid 22 fabriker. Sedan
år 1917 hava dessa brännerier en gemensam försäljningsorganisation,
Aktiebolaget Svensk sprit.
Försäljningen av skattefri sprit (ej motorsprit) under åren 1926—1935 har
enligt uppgift från spritcentralen utgjort:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
7
år 1926 .............. 9,188,255 liter 50 %
> 1927 .............. 8,927,294 > 50 %
> 1928 .............. 9,847,626 » 50 %
» 1929 .............. 10,501,205 » 50 %
» 1930 .............. 11,745,160 » 50 %
år 1931.............. 13,273,911 liter 50 %
> 1932.............. 14,013,467 » 50 %
» 1933.............. 14,808,243 > 50 %
» 1934.............. 16,450,644 » 50 %
» 1935.............. 18,084,313 > 50 %
Sedan spritcentralen övertagit försäljningen av skattefri sprit den 1 oktober
1934, har ökningen utgjort:
under tiden den 1 oktober 1934—30 september 1935 jämförd med motsvarande
period 1933/1934 10.4 °/o,
under kalenderåret 1935 jämförd med kalenderåret 1934 10.0 %, samt
under första kvartalet 1936 jämförd med första kvartalet 1935 7.6 %.
Försäljningen av skattefri sprit till sjukhusinrättningar under åren 1929—
1935 har uppgått till:
år 1929 ................ 179,136 liter 50 % år 1933 246,952 liter 50 %
* 1930 ................ 195,839 > 50 % > 1934 258,054 » 50 %
» 1931 ................ 222,238 » 50 % » 1935 291,862 » 50 %
. 1932 ................ 232,640 » 50 %
Omfattningen av försäljningen av teknisk sprit och motorsprit i medeltal
per kvartal under året närmast före och efter den 1 oktober 1934 framgår av
följande uppgifter från spritcentralen:
Försäljning i medeltal per kvartal
(normalliter):
Vio 1933—30/o 1934 »/i# 1934—»»/o 1935
teknisk sprit och hushållssprit................. 3,979,500 4,392,500
motorsprit..................................... 5,006,000_8,153,400
summa normalliter 8,985,500 12,545,900
Enligt vad utskottet inhämtat, är priset i detaljhandeln för såväl bensin
som lättbentyl för närvarande cirka 27 öre för liter.
De i motionen framlagda förslagen gå i främsta rummet ut på vidtagande
av sådana åtgärder, att den myckenhet motorsprit, som det skall åligga importör
eller tillverkare av bensin att inköpa från Aktiebolaget Vin- och spritcentralen
tills vidare skall fastställas till 3.6 procent av vederbörande firmors
import eller tillverkning av bensin, samt att erforderlig jämkning i samband
därmed skall verkställas i fråga om de bestämmelser, som reglera spritcentralens
inköp av sulfitsprit till motorbränsle och teknisk sprit.
Beträffande motionärernas förslag i nu berörda hänseende får utskottet
anföra följande.
I förenämnda proposition nr 232 till 1934 års riksdag hade förutsatts, att
den årliga avsättningen inom landet av sulfitsprit i regel icke skulle överstiga
40 miljoner liter. I vissa i anledning av propositionen väckta motioner (I: 338
och 11:601 samt 1:339) hade emellertid föreslagits höjning av den kvantitet
sulfitsprit, som vore avsedd att beredas tryggad avsättning. Beträffande
den årliga avsättningen av sulfitsprit erinrade 1934 års bevillningsutskott i
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 44, att den i propositionen angivna
myckenheten icke utgjorde en under alla förhållanden till 40 miljoner liter
begränsad maximikvantitet utan att Kungl. Maj :t skulle äga medgiva partihandelsbolaget
tillstånd att inköpa sulfitsprit till myckenhet, som översköte
förenämnda kvantitet. Då utskottet ansåge det i hög grad vara angeläget, att
ökad avsättning vunnes för sulfitsprit, anförde utskottet, att detsamma förutsatte,
att Kungl. Majit, därest avsättningen av sprit för tekniska ändamål
samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning av större
kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år.
Sedan riksdagen år 1934 fattat sitt förenämnda beslut har, såsom av den
förut lämnade redogörelsen framgår, avsättningen av sprit för tekniska ändamål
— inklusive hushållsändamål — avsevärt ökats. På grund härav har
Kungl. Majit medgivit höjning av inköp skvantiteten sulfitsprit från 40
till 45 miljoner liter för tillverkningsåren 1934/1935 och 1935/1936. Med
hänsyn till de omständigheter, under vilka den tekniska spriten till skillnad
från motorspriten vinner avsättning i marknaden, finner utskottet
i likhet med kontrollstyrelsen intet vara att erinra mot, att sulfitspritfabrikerna
komma i åtnjutande av den höjning i inköpskvantiteten, som
svarar mot spritcentralens ökade inköpsbehov av teknisk sprit. Utskottet
har sålunda intet att erinra mot den ståndpunkt Kungl. Majit intagit med
avseende å tillämpningen av regleringsbestämmelserna i förevarande hänseende.
Då utskottet förutsätter att, därest avsättningen av teknisk sprit jämväl
i fortsättningen kommer att ökas, Kungl. Majit med stöd av nämnda
bestämmelser skall efter vederbörlig framställning medgiva den successiva
höjning av inköpskvantiteten sulfitsprit, som härav kan föranledas, finner
utskottet vad motionärerna beträffande den tekniska spriten anfört icke
böra föranleda annat uttalande från riksdagens sida än ett åberopande av
vad 1934 års riksdag härutinnan anfört.
Vad härefter angår förslaget om en ökning av spritcentralens inköp av
sulfitsprit för motorändamål, anser sig utskottet på de av kontrollstyrelsen
anförda skäl icke kunna biträda motionärernas förslag, att bensinfirmornas
skyldighet att inköpa motorsprit fixeras till att normalt utgöra 3.6
procent av deras import eller tillverkning av bensin. Erfarenheten har emellertid
givit vid handen, att med nuvarande regleringsbestämmelser i förening
med den av bensinfirmorna tillämpade prispolitiken det visat sig vara möjligt
att i marknaden avsätta den kvantitet lättbentyl, som svarar mot den hittills
tillgängliga kvantiteten motoralkohol av cirka 17 miljoner volymliter (33.4
miljoner normalliter) motorsprit, samt att någon mindre jämkning uppåt
även skulle kunna utan större olägenhet vidtagas i nämnda kvantitet. På
grund härav och då 1934 års bevillningsutskott i sitt förenämnda betänkande
icke blott understrukit angelägenheten av, att ökad avsättning vunnes för
sulfitsprit, utan även förutsatt att, därest avsättning av sprit icke endast för
tekniska ändamål utan även för motordrift ökades, Kungl. Majit skulle
komma att medgiva avsättning av större kvantitet sulfitsprit än som i propositionen
förutsatts, får utskottet förorda ett tillmötesgående av de fram
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
9
ställda kraven på en utökning av den för spritcentralen gällande inköpskvantiteten,
i vad avser sprit för motorändamål, på det sättet, att en höjning
av inköpskvantiteten i sin helhet vidtages. Vid övervägande av storleken av
den kvantitet, med vilken ökning sålunda bör äga rum, anser sig utskottet,
i likhet med vad kontrollstyrelsen, för den händelse motionen komme att vinna
beaktande, föreslagit, böra stanna vid att i fråga om sprit för motordrift förorda
en ökning av den årliga inköpskvantiteten sulfitsprit med 5 miljoner
normander, räknat från och med den 1 oktober 1936. En på detta sätt vidtagen
höjning av inköpskvantiteten skulle medföra, att vid en avsättning av
teknisk sprit i minst nuvarande omfattning den kvantitet sprit för motorändamål,
för vilken avsättning vinnes, höjes från hittills beräknade 33.4 miljoner
normalliter till 38.4 miljoner normalliter.
En ökning i enlighet med nu angivna grunder innebär sålunda att, därest
man fortfarande räknar med samma kvantitet sprit för tekniska ändamål
som förut angivits, spritcentralens totala inköpskvantitet av sulfitsprit för
tillverkningsår från och med den 1 oktober 1936 komme att utgöra 50 miljoner
liter eller samilia kvantitet, som föreslagits i vissa av de vid 1934 års
riksdag väckta motionerna. I den mån spritcentralens inköpsbehov av sprit
för tekniska ändamål ökas, bör Kungl. Maj:t i enlighet med vad ovan uttalats
och i överensstämmelse med nuvarande anordning äga medgiva den
höjning av inköpskvantiteten utöver 50 miljoner liter sulfitsprit som härav
kan föranledas. Utskottet förutsätter, att därest riksdagen godkänner vad
utskottet ovan föreslagit, Kungl. Maj:t vid prövning av framställningar rörande
inköpskvantiteten sulfitsprit kommer att beakta vad utskottet härutinnan
anfört.
Vad angår priset å sulfitspriten innebar 1934 års beslut, att priset borde
motsvara den verkliga tillverkningskostnaden vid ett välskött medelstort
bränneri, därvid handelsvinst å spriten icke skulle få beräknas. Då priset å
sulfitspriten givetvis är beroende av tillverkningens storlek, torde vid en försäljningskvantitet
överstigande 40 miljoner liter för tillverkningsår priset
kunna bestämmas till lägre belopp än vid 40 miljoner liter. Med hänsyn
härtill förutsätter utskottet, alt vad utskottet nu anfört kommer att vinna
beaktande vid bestämmandet av priset å den myckenhet, som kan komma att
inköpas.
Beträffande slutligen motionärernas förslag om fastställande av ett bestämt
blandningsförhållande mellan bensin och motorsprit i lättbentyl får utskottet
anföra följande.
Enligt vad kontrollstyrelsen och spritcentralen upplyst, är frågan, huru
stor procent sprit, som lämpligen bör ingå i lättbentyl, för närvarande föremål
för utredning. Denna utredning har ännu icke slutförts. Det torde
kunna förutsättas, att resultatet av utredningen i sinom tid kommer att
bringas till Kungl. Maj:ts kännedom, samt att Kungl. Majit, därest förhållandena
det påkalla, kommer att ägna detta spörsmål närmare uppmärksamhet.
I detta sammanhang får utskottet erinra örn, att i såväl motionen
som kontrollstyrelsens yttrande framhållits, att nu rådande förhållanden,
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
under vilka bensinfirmorna icke äro skyldiga att iakttaga något visst blandningsförhållande
mellan sprit och bensin, icke äro tillfredsställande. Erfarenheten
bär sålunda visat, att bensinförsäljare i stället för att tillämpa det
blandningsförhållande, som ur motorteknisk synpunkt anses vara mest fördelaktigt,
i vissa fall såsom lättbentyl försålt blandningar med väsentligt
lägre halt av motorsprit än nyssnämnda. Utskottet, som anser det vara av
vikt, att berörda missförhållande undanröjes, finner visserligen denna fråga
sammanhänga med de förhållanden, som röra själva inköpstvånget och
som regleras genom förordningen örn skyldighet för importörer och tillverkare
av bensin att inköpa motorsprit, men anser bestämmelsen i 6 § av
nämnda förordning, att Konungen äger meddela för tillämpning av förordningen
erforderliga närmare föreskrifter, icke innefatta befogenhet för Kungl.
Majit att utfärda bestämmelser rörande blandningsförhållandet mellan sprit
och bensin i motorbränsle. Då utskottet finner lämpligt, att Kungl. Majit
erhåller sådan befogenhet, får utskottet förorda, att riksdagen lämnar Kungl.
Majit erforderligt bemyndigande härtill.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen lii 329 av
herr Brännström i Skellefteå m. fl., i skrivelse hos Kungl.
Majit dels hemställa, att Kungl. Majit vid prövning av framställningar
örn ökning av Aktiebolaget Vin- och spritcentralens
inköp av sulfitsprit måtte beakta, vad utskottet i denna
del anfört, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån
så prövas nödigt, meddela särskilda föreskrifter rörande
blandningsförhållandet mellan sprit och bensin i motorbränsle.
Stockholm den 9 juni 1936.
På bevillningsutskottets vägnar i
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Ericson i Göberga, Hansén,
Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Björklund,
Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Anderson i Norrköping, Sjödahl, Velander,
Myrdal, Werner i Hultsfred, Brännström i Skellefteå, Mårtensson,
Hammarlund och Lundell.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
11
Reservationer:
1) av herrar Bärg i Katrineholm, Björklund, Sjödahl och Myrdal, vilka
anfört:
»Som framgår av utskottets betänkande anförde 1934 års bevillningsutskott
beträffande den årliga avsättningen av sulfitsprit bland annat att utskottet
i likhet med departementschefen förutsatte, att den årliga avsättningen av
sulfitsprit i regel icke skulle överstiga 40 miljoner liter av normalstyrka.
Utskottet ansåg emellertid att myckenheten icke under alla förhållanden
borde begränsas till 40 miljoner liter utan skulle Kungl. Maj:t äga medgiva
partihandelsbolaget tillstånd att inköpa sulfitsprit i mängder som översköte
den ovannämnda kvantiteten, »därest avsättningen av sprit för tekniska ändamål
samt för motordrift ökas». Utskottets uttalande godkändes av riksdagen.
I anledning av framställning från sulfitspritindustriens intressenter
har Kungl. Majit på grund av utskottets av riksdagen godkända uttalande
medgivit en utökning av inköpskvantiteten av sulfitsprit från 40 miljoner liter
till 45 miljoner liter för tillverkningsåren 1934/1935 och 1935/1936 med hänsyn
därtill att användning av dylik sprit för tekniska ändamål ökat. Däremot
har den för motordrift tilldelade kvantiteten 17 miljoner volymliter (33.4
miljoner normalliter) bibehållits. Kungl. Majit har nämligen i likhet med
kontrollstyrelsen icke kunnat i utskottets uttalande att »Kungl. Majit därest
avsättningen av sprit för tekniska ändamål samt för motordrift ökas kommer
att medgiva avsättning av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter
för år» inlägga den meningen, att den tvångspåbjudna avsättningen av sulfitsprit
till motorbränsle finge betraktas som beroende av efterfrågan och därför
motivera en utökning av den för ändamålet tilldelade kvantiteten. Denna
Kungl. Majits och kontrollstyrelsens uppfattning måste vi dela. Med nu rådande
bensin- och spritpriser varvid omkring 8 öre per liter bensin motsvarar
omkring 32 öre per liter sprit kan icke någon ökad användning av sprit
för motordrift ifrågakomma, utan är förbrukningen av såväl den nuvarande
kvantiteten som en utökad sådan helt beroende på ett statsmakternas åläggande.
En på grund av fri efterfrågan ökad avsättning av motorsprit som
av detta skäl skulle motivera medgivande för Vin- och spritcentralen att inköpa
ökade kvantiteter kan naturligen icke uppstå förrän av en eller annan
orsak de båda varornas prislägen så närmat sig varandra, att användningen
av spriten ställer sig ekonomiskt fördelaktig.
De godtagbara skälen lill nu gällande tvångsinköp av motorsprit få anses
vara dels att det kan vara önskvärt äga tillgång till något inhemskt motorbränsle
för den händelse av olika skäl importsvårigheter skulle möta beträffande
utländskt sådant, dels att sulfitspritindustrien på uppmuntran av statsmakterna
nedlagt betydande kostnader för att under en besvärlig tid bidraga
till framställande inom landet av drivmedel för motorer. Vad det senare
12
Bevillmnqsutskottets betänkande Nr 44.
skälet beträffar är kravet på stöd från statens sida väl tillgodosett med nuvarande
inköpskvantitet och det må härvid bemärkas att det nu gällande
inköpspriset av sprit från sulfitindustrien är sådant, att det täcker utom framställningskostnad
och skälig vinst även ränta samt amortering å samtliga
för detta ändamål nedlagda kostnader på så kort amorteringstid som 10 år.
Vid bedömande av det först nämnda skälet nämligen värdet av tillgång till
inhemskt motorbränsle bör detta värde icke överskattas, enär man tvingas
räkna med att t. ex. under genom ofred stoppad eller starkt reducerad import
av motorbränsle exporten av sulfitmassa kan omöjliggöras och därmed sprittillverkningen
upphöra just under den tid, då dess värde för landet vore som
störst.
Vi dela obetingat den uppfattningen att varor framställda inom landet böra
äga företräde i hushållningen framför importerade sådana även örn prisläget
i vissa fall kan tala till importvarornas favör. Men detta företräde måste
dock hålla sig inom förnuftiga och någorlunda rimliga gränser.
Som ovan angivits är sulfitspriten som motorbränsle cirka 4 gånger dyrare
än bensinen. Härvid frånses dock den förhöjning av bensinpriset som
skatten, 10 öre per liter, utgör, därför att denna bensinskatt tillfaller statsverket
— således icke bör beräknas, då jämförelse göres mellan priset å bensin
och obeskattad sprit. Om man nu med likvärdiga jämförelsetal beräknar
bensinpriset till 8 öre per liter och spritpriset till 32 öre per liter, blir förhållandet
det att för varje liter sprit, som användes för motorändamål, går staten
miste om 10 öre i skatt, vartill kommer att konsumtionen får betala skillnaden
mellan å ena sidan spritpriset 32 öre och å andra sidan bensinpriset
inklusive skatten (8 öre + 10 öre =) 18 öre, således 14 öre per liter. Kontrollstyrelsen
beräknar på nuvarande förbrukning av sprit till motorbränsle,
d. v. s. 17 miljoner volymliter (33.4 miljoner normalliter) det totala skillnadsbeloppet
utgöra cirka 4 miljoner kronor, varav staten i form av skatteminskning
får vidkännas ett belopp av cirka 1.7 miljoner kronor och konsumtionen
i följd av prisförhöjning cirka 2.3 miljoner kronor. Vad skatten
å bensin beträffar må erinras att densamma pålagts i syfte att därmed tillsammans
med övriga automobilskatter bestrida de kostnader bilismen åsamkar
vägväsendet. Tydligt är ju att spriten som drivmedel för automobiler i
berört avseende rätteligen borde lämna bidrag till vägväsendet efter samma
grunder som bensinen. Nu är emellertid skatten för bensin fastställd till
10 öre per liter och för sprit till 6 öre per liter, varvid med spritskattens uttagande
dock skall anstå till den 1 juli 1937. Att spriten trots nuvarande
mot bensinen höga pris skulle kunna utan ytterligare förhöjning bära ens en
skatt å 6 öre per liter är helt uteslutet. Nästa riksdag blir därför ställd inför
valet att antingen alltjämt avstå från spritskatten eller också att uttaga
densamma genom att pålägga förbrukarna av motorbränsle en ytterligare
kostnad motsvarande dessa 6 öre per liter i skatt. Även om ingen ökning av
förbrukningen skulle påbjudas, betyder enbart detta en ny pålaga av cirka 1
miljon kronor.
Trots vår ovan avgivna uppfattning angående skäligt företräde för in
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
13
hemska produkter framför utländska kunna vi icke med hänsyn till vad nu
anförts finna rimligt att i likhet med utskottet förorda ökad tvångsinblandning
av sprit i motorbränsle.
Andra skäl än de av oss hittills berörda såsom exempelvis behovet att
skapa större arbetstillgång eller förbättrade priser för skogsägarna kunna vi
icke tillmäta någon egentlig betydelse. Den utökning av arbetstillgången,
som ett genomförande av utskottets förslag komma att medföra, skulle bliva
praktiskt taget omärklig. Och att virkesprisen skulle stegras genom den ökade
fördel, som en ytterligare avsättning av 5 miljoner liter motorsprit skulle bereda
ett mindre antal av de skogsköpande bolagen i Norrland, lärer ingen allvarligen
ifrågasätta. Om ett stöd genom statsmakternas åtgörande åt den
norrländska skogshanteringen i gemen skulle ifrågakomma, måste tydligen
helt andra vägar väljas än att ge ett begränsat antal sulfitfabriker subvention
att bestridas gemensamt av konsumenterna av drivmedel för motorändamål
och av landets vägväsen.
Vid ovan gjorda jämförelser mellan kostnaderna för sprit och bensin har
lämnats å sido det mervärde som en lämplig blandning av de båda drivmedlen
i form av bentyl kan äga framför bensin. Oavsett om riksdagen
beslutar ytterligare utökning av motorspriten eller icke finna vi påkallat att
som någon ersättning för förbrukarnas merkostnader genom den tvångspåbjudna
användningen av motorsprit sådana blandningsföreskrifter utfärdas,
att det lilla som kan vara att vinna av detta påbud icke omintetgöres genom
en tekniskt olämplig blandning. Likaså finna vi fullt skäligt att den ökning
i användningen av s. k. teknisk sprit som alltjämt pågår tillgodogöres sulfitspritindustrien.
Vi vilja även understryka behovet av att prisfrågan underkastas
en noggrann omprövning och att därvid uppmärksamhet ägnas
åt huruvida icke en koncentration av tillverkningen kunde befordra en prissänkning.
På grund av det nu anförda anse vi oss icke kunna biträda majoritetens
hemställan örn en ökning av inköpskvantiteten motorsprit, utan anse att
utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
De i motionen framlagda förslagen---- (= början av utskottets yttrande
sid. 7—sid. 8 rad 18 nerifrån)---härutinnan anfört.
Vad härefter angår förslaget om en ökning av spritcentralens inköp av
sulfitsprit för motorändamål anser sig utskottet — med hänsyn till innebörden
av 1934 års bevillningsutskotts, av riksdagen godkända uttalande rörande
förutsättningarna för en ökning av inköpskvantiteten sulfitsprit för
motorändamål och med beaktande av vad kontrollstyrelsen härutinnan anfört
i sitt yttrande över motionen — icke kunna biträda motionärernas hemställan
i denna del.
Vad angår priset---(= utskottets yttrande sid. 9 råd 20 nerifrån —
slutet av utskottets yttrande)---får utskottet hemställa,
1) att motionen II: 329 av herr Brännström lii. fl., i vad
den avser frågan örn ökning av inköpskvantiteten sulfitsprit
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
för motorändamål, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
2) att riksdagen måtte, i anledning av nämnda motion i
övrigt, bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån så prövas nödigt,
meddela särskilda föreskrifter rörande blandningsförhållandet
mellan sprit och bensin i motorbränsle.»
beträffande motiveringen:
2) av herr Lundell, som ansett att i motiveringen å sid. 9 efter det stycke,
som slutar med orden »komma att inköpas» (rad 12 nerifrån), bort införas
ett tillägg av följande lydelse:
»Då det måste anses vara av största nationalekonomiska betydelse för
vårt land att få fram en någorlunda omfattande produktion av ett inhemskt
motorbränsle till ett drägligt pris, kan det ifrågasättas om icke sulfitspritindustrien
bör beredas möjlighet visa vad den i ifrågavarande avseende kan
åstadkomma, därest friare utvecklingsmöjligheter ställas öppna. I sådant
syfte kan det tänkas ändamålsenligt att den mängd motorsprit, som importörer
och tillverkare av bensin skulle förpliktigas inköpa, göres direkt
beroende av prisdifferensen mellan motorsprit och bensin. Exempelvis skulle
inköpsplikten därvid fixeras
till 3 % vid en prisdifferens av 24 öre och däröver
» 3.5 % » » » » 23 »
» 4 % » » » » 22 »
o. s. v. intill 8 % vid en prisdifferens av 14 öre.
En liknande skala för inköpsplikt synes vara tillämpad i Tyskland sedan
år 1930. Se Motorbränslesakkunnigas betänkande S. O. U. 1933: 25 sid.
275.
I samband härmed skulle hotet örn beskattning av motorspriten väl lämpligen
böra avlägsnas för något större antal år framåt, då tillverkningen annars
svårligen kan tänkas skjuta större fart.
Då sulfitspriten är en biprodukt, och som sådan ej kan vara av någon
större betydelse för landet vid en handelsavspärrning med därav följande
minskad avsättning av cellulosa, torde böra undersökas, huruvida direkt tillverkning
av motorsprit, eventuellt av annat utgångsmateriel än trä, låter
sig ekonomiskt genomföra. Uppmärksamhet torde även böra inriktas på
möjligheten att driva motorer dels med enbart motorsprit, dels med blandning
av motorsprit med annat äpane än bensin. Endast härigenom kunde
nämligen landet göras oberoende av möjligheten att importera bensin. Möjligheten
till tillverkning inom landet av flytande kolväten t. ex. genom
hydrering av trä får härvid givetvis ej lämnas ur sikte.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
15
Bilaga A.
Sammanfattning av kontrollstyrelsens yttrande till bevillningsutskottet
över motionen II: 329.
Innebörden av 1934 års beslut om regleringen av sprittillverkningen i riket.
Beträffande innebörden av den år 1934 verkställda regleringen av sprittillverkningen
i landet framhåller kontrollstyrelsen bland annat, att det av
1933 års motorbränslesakkunniga framlagda förslaget åsyftade säkerställande
av avsättningen av praktiskt taget hela den kvantitet sulfitsprit, som framgent
kunde tillverkas i landet. Spriten skulle, jämsides med jäst- och melasssprit,
dels tillhandahållas såsom hushålls- och teknisk sprit, dels ock, i den
män den icke åtginge för nyssnämnda ändamål, tvångsförsäljas till bensinfirmorna
för inblandning i bensin. Såsom maximum för avsättningen av
sulfitsprit tänkte man sig dock 80 miljoner normalliter. Detta förslag väckte
starkt motstånd; stora betänkligheter anfördes mot den ökade belastning,
som härigenom skulle läggas å motortrafiken. Kungl. Maj:t anslöt sig icke
heller till de sakkunnigas förslag på denna punkt. Föredragande departementschefen
framhöll, att prisskillnaden mellan inhemsk motorsprit och
bensin vore så betydande, att det knappast vore försvarligt att vidtaga åtgärder,
som innebure, att väsentligt ökade kvantiteter motorsprit skulle påtvingas
konsumenterna. Uteslutet vore givetvis icke, att förutsättningarna för en
inhemsk produktion kunde förbättras, i vilket fall frågan väntades komma
under förnyad prövning. I enlighet härmed borde, ansåg departementschefen,
tillstånd till anläggande av nya sulfitspritfabriker tillsvidare icke av Kungl.
Majit meddelas, utan att alldeles särskilda skäl förelåge. Däremot vore rimligt,
att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna bereddes möjlighet att fortsätta
tillverkningen i ungefär dåvarande omfattning. Tillverkningen av sulfitsprit
hade tillverkningsåret 1932/33 uppgått till sin största kvantitet ditintills
eller 37.4 miljoner liter av normalstyrka. Tillverkningskapaciteten hade
av de sakkunniga angivits till omkring 40 miljoner normalliter per år. Även
örn man räknade med att tillverkningen efter nämnda tillverkningsårs utgång
ytterligare ökats, syntes man skäligen tillgodose sulfitspritindustriens
intressen genom att tillförsäkra densamma en avsättning till olika ändamål
av sammanlagt 40 miljoner normalliter per år, vilken kvantitet partihandelsbolaget
skulle vara skyldigt att högst inköpa till fastställt pris. Departementschefen
förutsatte dock, att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden, exempelvis
vid svårigheter att eljest tillgodose behovet av sprit, skulle kunna för
visst tillfälle medgiva inköp av större kvantitet.
Bevillningsutskottet, vars i ärendet avgivna utlåtande (nr 44) blev av riksdagen
godkänt, tillstyrkte i huvudsak Kungl. Majits förslag i fråga örn sprittillverkningens
ordnande. Med anledning av motionsvis framställda yrkanden
om en höjning av den enligt propositionen till 40 miljoner liter maximerade
kvantiteten sulfitsprit, som .skulle få levereras till spritcentralen, underströk
utskottet, att nämnda myckenhet enligt propositionen icke utgjorde en under
alla förhållanden till 40 miljoner liter begränsad maximikvantitet, utan
kunde Kungl. Majit medgiva partihandelsbolaget tillstånd att inköpa sprit i
mängder, överskjutande sagda kvantitet. I likhet med motionärerna hade
utskottet ansett det i hög grad angeläget, att ökad avsättning vunnes för
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
sulfitsprit, samt förutsatte, att Kungl. Maj:t, därest försäljningen av sprit för
tekniska ändamål samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning
av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Tillika borde ankomma
på Kungl. Majit, därest sulfitspriten vunne ökad avsättning och
särskilda skäl därtill förelåge, att taga under omprövning, om icke tillstånd
till nyanläggning av sulfitspritfabriker borde lämnas.
Enligt § 5 i tilläggsavtal till det mellan svenska staten och spritcentralen den
15 oktober 1930 träffade avtalet skall spritcentralen i den mån sprit, som
inom riket tillverkats ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, erbjudas till
vederbörligen avtalat eller eljest bestämt pris, verkställa inköp av sådan sprit,
dock med iakttagande att spritcentralen icke utan Kungl. Majits tillstånd
må inköpa eller själv tillverka större myckenhet sulfitsprit per tillverkningsår
än 40 miljoner normalliter. Berörda tilläggsavtal innefattar även föreskrift,
att spritcentralen skall ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att avsättningsmöjligheterna
för sprit till motordrift och andra tekniska ändamål begagnas
och utvecklas.
Bestämmelserna angående skyldighet för importör och tillverkare av bensin
att inköpa motorsprit äro meddelade i förordningen den 7 juni 1934
(nr 230). Enligt dessa bestämmelser har Kungl. Majit att fastställa en viss
inköpskvot, som reglerar den myckenhet motorsprit, en importör eller en tillverkare
skall för varje kvartal inköpa i förhållande till vederbörandes import
resp. tillverkning av bensin under kvartalet. Vad angår bestämmandet av
inköpskvoten må erinras, att denna kvot ursprungligen avsetts skola bestämmas
med hänsyn till å ena sidan den myckenhet motoralkohol, som inom
ramen av den totala kvantiteten av 40 miljoner liter sulfitsprit och 6 miljoner
liter jäst- och melassprit ävensom den vid reningsverken fallande sekundaspriten
förefunnes, sedan behovet av sprit för tekniska och industriella ändamål
vore täckt, samt å andra sidan storleken av import och tillverkning av
bensin, allt per år räknat. Vid övergången till den nya ordningen (l oktober
1934) hade man i enlighet härmed att räkna med att en kvantitet av 33.4
miljoner normalliter eller cirka 17 miljoner volymliter återstod för försäljning
såsom motorsprit. I förhållande till en då beräknad import och tillverkning
inom landet av 477 miljoner liter bensin motsvarade dessa 17
miljoner liter motorsprit en inköpskvot av 3.6 procent, vilken inköpsprocent
också fastställdes av Kungl. Majit för kvartalet oktober—december 1934.
De därefter bestämda inköpsandelarna hava utgjort:
1
kvartalet
1935 ..............
.............. 3.6
procent
2
»
1935 ..............
.............. 2.7
»
3
»
1935 ..............
.............. 2.7
»
4
»
1935 ..............
.............. 2.9
»
1
»
1936 ..............
.............. 2.9
»
2
»
1936 ..............
.............. 2.9
»
Det visade sig emellertid, att den kvantitet bensin, vilken första gången
tagits till utgångspunkt vid kvotens bestämmande, väsentligen understeg den
verkliga bensinförbrukningen under den närmaste tiden därefter. För år
1934 utgjorde import och tillverkning av bensin i verkligheten 496,469,543
liter och steg under år 1935 till 543,025,214 liter. Under förutsättning av
en motsvarande utveckling innevarande år har import och tillverkning under
detta år beräknats belöpa sig till omkring 580,000,000 liter. På en bensinförbrukning
av ungefär denna omfattning är alltså den nuvarande inköpsprocenten,
2.9, beräknad. Emellertid skulle till följd av ökningen av förbrukningen
av sprit för hushålls- och tekniska ändamål, varigenom en i mot
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
17
svarande mån minskad kvantitet motorsprit blivit tillgänglig, procenttalet för
närvarande i verkligheten lia utgjort ett lägre tal än 2.9, därest ej Kungl.
Majit föranletts att redan från och med tillverkningsåret 1934/1935 medgiva
en höjning av den kvantitet sulfitsprit, spritcentralen ägde inköpa, från 40
miljoner liter till 45 miljoner liter av normalstyrka.
Aktiebolaget Svensk sprits framställning hos Kungl. Majit om ökning av
inköpskvantiteten sulfit sprit.
I skrivelse till Kungl. Majit den 13 mars 1935 hemställde snlfitspritfabrikanternas
ekonomiska sammanslutning, aktiebolaget Svensk sprit, att Kungl.
Majit måtte medgiva spritcentralen tillstånd att utöver den fastställda kvantiteten
sulfitsprit av 40 miljoner normalliter, under tillverkningsåret 1 oktober
1934—1 oktober 1935 inköpa ytterligare 11 miljoner normalliter dylik
sprit eller tillhopa 51 miljoner liter. Såsom motiv för sin framställning
gjorde bolaget gällande, att man ägde rätt att tolka riksdagens beslut rörande
denna fråga så, att spritcentralen skulle kunna av Kungl. Maj :t bemyndigas att
inköpa större mängd sulfitsprit än 40 miljoner normalliter, därest del visade
sig, att avsättning för dylik större kvantitet kunde vinnas. Med utgångspunkt
från leveransernas storlek sedan den 1 oktober 1934, som beräknades
till cirka 22 miljoner normalliter, syntes avsättningen väl motsvara den
ökade produktion, som sulfitspritfabrikerna numera vore i stånd att prestera.
Beträffande denna produktionsökning framhöll bolaget, att själva sulfitmassatillverkningen
komme att ökas därigenom att den överenskomna produktionsbegränsningen,
som tidigare utgjort 70 °/o av resp. fabrikers årskapacitet,
för år 1935 skulle komma att utgöra cirka 80 %. Tre sulfitbrännerier,
som under senare år ej varit i drift, stöde fortfarande stilla, men ett av dem
skulle dock återupptaga driften den 1 april 1935. Vad sulfitspritproduktionen
beträffade utgjorde den under år 1934 44,388,894 miljoner normalliter.
Under de 5 gångna månaderna av tillverkningsåret 1934/1935 hade
tillverkats 21,049,407 normalliter sulfitsprit, motsvarande en årsproduktion
av 50 miljoner liter. Genom tillkomsten av leveranserna från det nyssnämnda
bränneriet, där tillverkningen komme att återupptagas, uppstode ett
tillskott i tillverkningen med 1 miljon liter för tiden intill den 1 oktober
1935. Den totala produktionen för nämnda tillverkningsår bleve sålunda
lägst 51 miljoner normalliter.
I utlåtande till Kungl. Majit den 26 mars 1935 över ovannämnda framställning
anförde kontrollstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttrande från kungl,
automobilklubben och bensinfirmorna, i huvudsak följande.
Den ökning i leveranserna till spritcentralen av sulfitsprit genom sökandebolagets
förmedling, som med framställningen åsyftades, avsåge en kvantitet
av icke mindre än 11 miljoner liter, d. v. s. mer än 25 procent av den maximilcvantitet,
från vilken statsmakterna i princip utgått vid spritfrågornas reglering.
Att innan ännu den under betydande svårigheter tillkomna nyordningen
å sprittillverkningsområdet tillämpats ett haivt år, ifrågasätta en så
betydande ökning, syntes styrelsen anmärkningsvärt, och anledning kunde
vara att redan med hänsyn härtill ställa sig tveksam mot framställningen,
då det med visst fog kunde göras gällande, att sådana bestämda erfarenheter
i fråga örn ökade avsättningsmöjligheter för sulfitspriten, varpå ett
medgivande härom ytterst måste grunda sig, ännu icke med säkerhet kunde
hava vunnits. Enligt styrelsens mening hade de nya bestämmelserna otvivelaktigt
inneburit förbättrade möjligheter för sulfitspritfabrikerna att kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 41—46. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
öka sin produktion i jämförelse med såväl vad tidigare varit fallet som ock
vad som numera stöde till buds för annan spritindustri i landet, i sådan grad
att det borde hava kunnat något anstå med upptagandet av spörsmålet örn
tillverkningens utökning. I jämförelse med den genom statsmakternas försorg
garanterade spritkvantiteten av 40 miljoner liter vore sulfitspritfabrikernas
produktion under tidigare år betydligt lägre, och åberopade styrelsen
härutinnan följande uppgifter om sulfitsprittillverkningen under senare tillverkningsår:
-
Tillverkningsår
1926/27...
1927/28...
1928/29...
1929/30...
1930/31...
1931/32...
1932/33...
1933/34...
Tillverkad kvantitet,
milj. liter normalstyrka
15.
0 7
13.94
21.28
28.2 4
28-4 0
19.68
37.3 8
42.9 9
Det förtjänade anmärkas, att den stegrade produktionen tillverkningsåren
1932/1933 och 1933/1934 icke motsvarades av en lika stor avsättning under
samma tid, utan hade den ökade tillverkningen enligt uppgift väsentligen
åsyftat åvägabringande av viss upplagring av sprit. Då en utökad tillverkning
av den storlek, bolaget ifrågasatte, icke kunde komma till stånd, med
mindre vissa betydande kostnader måste övervältras å andra intressentgrupper
och för dem lända till men, måste synnerligen vägande skäl föreligga,
innan ett medgivande örn en dylik ökning kunde lämnas.
Styrelsen framhöll därefter, hurusom en möjlighet för spritcentralen att
vinna avsättning för de kvantiteter sulfitsprit, som det enligt statsmakternas
beslut ankomme å bolaget att årligen inköpa, kunde sägas bestå i dels den
efter naturliga regler skeende försäljningen av sprit för hushålls- och tekniska
ändamål — framför allt rödsprit och annan denaturerad sprit — och dels
försäljningen av motorsprit enligt de konstlade regler med tillhjälp av särskild
lagstiftning, som mast tillgripas, för att avsättningen av denna sprit
överhuvud taget skulle komma till stånd. I sistnämnda fallet, där den ojämförligt
största kvantiteten sulfitsprit finner sin avsättning, grundade sig denna
salunda pa de tvangsinköp av motorsprit, som bensinfirmorna vöre ålagda
att verkställa. För att vara säkra på att kunna avyttra spritmotorbränslet
— ben tylen — vore bensinfirmorna vidare nödsakade att sälja denna i sig
själv väsentligt dyrare vara till samma pris som bensin. Såväl härigenom
som till följd av den ökning i distributionskostnaderna, som åsamkades
bensinfirmorna genom tvånget att saluhålla även ett spritmotorbränsle, drabbades
bensinfirmorna av eljest opåkallade kostnader, som i sista hand övervältrades
å allmänheten. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning hade det
näppeligen varit riksdagens mening, att en under dylika förhållanden bensinfirmorna
påtvingad ökning i deras försäljning av motorsprit skulle kunna
tågås till intäkt för medgivande örn en ökad sulfitsprittillverkning, ett medgivande
som sannolikt ganska snart skulle efterföljas av ytterligare krav i
denna riktning från sulfitspritindustriens sida. Såsom av de inkomna yttrandena
framginge, hade också såväl automobilklubben som bensinfirmorna
bestämt motsatt sig en höjning av den dåvarande inköpsprocenten, något
som skulle Idiva erforderligt, därest sulfitspritleveranserna skulle ökas till
Bevillningsutskottets betänkande N? 44.
19
51 miljoner liter. Flera bensinfirmor hade för det dåvarande lager av motorsprit
till sådan myckenhet, att det skulle vålla svårigheter att övertaga motorsprit
i ökad omfattning.
Styrelsen övergick därefter till en undersökning av möjligheterna att utan
skärpning av inköpstvånget för motorsprit åstadkomma någon höjning av
den kvantitet sulfitsprit, som finge inköpas av spritcentralen. Härom anförde
styrelsen följande.
Om sålunda enligt kontrollstyrelsens mening de förhållanden, under vilka
motorspriten kunde föras ut i marknaden och ökning i avsättningen därav
för närvarande vore möjlig åvägabringa, icke vöre sådana, att skälig anledning
kunde anses för det dåvarande föreligga att med hänsyn till denna
avsättningsgren medgiva en höjning av gällande maximikvantitet, hade däremot
försäljningen av annan skattefri sprit, sedan statsmakternas beslut träffats,
undergått sådan stegring, att det syntes berättigat taga i övervägande,
huruvida icke sulfitspritindustrien av denna anledning borde kunna medgivas
rätt till någon förhöjning av leveranskvantiteten 40 miljoner normalliter.
Under tidigare år hade den årliga ökningen i försäljningen av hushålls-
och teknisk sprit angivits utgöra 5 å 10 procent. Under år 1934 inträdde
emellertid en kraftigare stegring eller med 11 procent av 1933 års
siffra. Försäljningen av dylik skattefri sprit hade de tre sista åren omfattat
(i liter å 50 °/o):
Ar 1931 År 1932 År 1933 År 1934
13.3 14.0 14.8 16.5
(ökn. 5.6%) (ökn. 5-7%) (ökn. lia %)
Efter spritcentralens övertagande den 1 oktober 1934 av partihandeln med
skattefri sprit hade ökningen fortgått. Enligt en av spritcentralen lämnad
uppgift beräknade bolaget, att dess försäljning av hushålls- och teknisk sprit
år 1935 skulle komma att överstiga 1933 års siffra med omkring 5 miljoner
normalliter. I betraktande av den inträdda stegringen i denna spritförsäljning
samt med hänsyn särskilt till den avsevärda nedsättningen i såväl
partihandelspris som detaljhandelstillägg å skattefri sprit —- priset per liter
på den i detaljhandeln förekommande rödspriten hade nedgått från 59 öre
före den 1 oktober 1934 till 45 öre för det dåvarande, alltså med icke mindre
än 24 procent, varigenom avsättningen givetvis främjades — fann kontrollstyrelsen
sig icke kunna rikta någon anmärkning mot vad spritcentralen beräknat
i fråga om den förutsedda ökningen i avsättningen av teknisk sprit.
Kontrollstyrelsen kunde för sin del finna skäligt, att sulfitspritfabrikanterna
tillerkändes en mot den nu omförmälda stegringen i spritavsättningen svarande
höjning i sina spritleveranser till spritcentralen.
Styrelsen tillstyrkte därför, att Kungl. Majit måtte medgiva spritcentralen
rätt att under tillverkningsåret 1934/35 inköpa sprit, tillverkad vid sulfitspritfabrik
inom riket, till en med 5 miljoner liter höjd kvantitet eller 45 miljoner
liter. Styrelsen erinrade emellertid om bevillningsutskottets i det föregående
omförmälda uttalande, att det holde ankomma på Kungl. Majit,
därest sulfitspriten vunne ökad avsättning och särskilda skäl därtill förelåge,
att taga under omprövning, örn icke tillstånd till nyanläggning av sulfitbränneri
borde lämnas. Enligt styrelsens mening kunde en dylik omprövning
knappast ske i annat sammanhang än med prövningen av föreliggande
ansökningar örn tillstånd att inrätta nytt sulfitbränneri. Då styrelsen
veterligt dylika ansökningar icke vore under Kungl. Majits handläggning,
ansåg styrelsen sig för det dåvarande icke höra ingå på frågan, från
vilka särskilda brännerier den föreslagna tilläggskvantiteten skulle inköpas.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44-
Kommerskollegium, som jämväl hade att yttra sig över aktiebolaget Svensk
sprits ifrågavarande framställning, uttalade, att de betänkligheter mot en
utökning av sulfitspritförsäljningen till motorändamål, som framhållits av
automobilklubben och som i ännu bestämdare ordalag kommit till uttryck
i vissa bensinfirmors till kontrollstyrelsen avgivna yttranden, förtjänade
beaktande. En höjning av inköpskvoten å motorsprit kunde otvivelaktigt
befaras medföra så menliga följder för bensindistributörerna och därigenom i
andra hand även för motortrafiken, att den största försiktighet syntes böra
iakttagas beträffande åtgärder, som kunde framtvinga en sådan höjning.
Med hänsyn härtill ansåge kollegium sig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande
framställning, såvitt den avsåge ökning av den kvantitet sulfitsprit,
som spritcentralen skulle övertaga, med 11 miljoner liter. Däremot
tillstyrkte kollegium en ökning med 5 miljoner liter av enahanda skäl, som
kontrollstyrelsen, enligt vad ovan sagts, anfört för den av styrelsen förordade
höjningen av inköpskvantiteten med sistnämnda myckenhet.
Enligt beslut den 30 mars 1935 lämnade emellertid Kungl. Majit aktiebolaget
Svensk sprits framställning i sin helhet utan bifall.
I skrivelse till Kungl. Majit den 14 juni 1935 upprepade aktiebolaget Svensk
sprit sin förberörda framställning örn höjning av inköpskvantiteten, denna
gång i den formen, att dels kvantiteten skulle höjas från 40 miljoner till 45
miljoner normalliter med föranledande av den inträdda ökningen i försäljningen
av hushålls- och teknisk sprit, dels den första gången bestämda
inköpsprocenten för motorsprit, 3.6, skulle fastliållas, varigenom en ytterligare
ökning av inköpskvantiteten med 5 miljoner liter skulle åvägabringas.
Kontrollstyrelsen, som i skrivelse till Kungl. Majit den 26 juni 1935 avgav
utlåtande över bolagets förnyade framställning, vidhöll den principiella uppfattning
i frågan, varåt styrelsen givit uttryck i sitt ovan åberopade utlåtande
i ärendet. Styrelsen uttalade alltså ånyo, att sulfitspritfabrikanterna skäligen
borde få komma i åtnjutande av en höjning i inköpskvantiteten, som
svarade mot stegringen i avsättningen av teknisk sprit, vilken stegring styrelsen
nu preciserade till 4.7 miljoner normalliter, varemot styrelsen ånyo
tog helt avstånd från att åtgärder skulle vidtagas i syfte att större kvantiteter
sprit skulle genom skärpt inköpstvång vinna avsättning såsom motorsprit.
Genom beslut den 28 juni 1935 biföll Kungl. Majit på så sätt aktiebolaget
Svensk sprits framställning, att inköpskvantiteten sulfitsprit höjdes från 40
miljoner liter till 45 miljoner liter för tillverkningsåret 1934/35. Bolagets
framställning i vad den avsåg inköpskvotens bestämmande till 3.6 procent
lämnades däremot av Kungl. Majit utan bifall. — På av bolaget gjord hemställan
har Kungl. Majit genom beslut den 27 september 1935 medgivit spritcentralen
att jämväl under tillverkningsåret 1935/36, utöver i avtalet bestämda
40 miljoner liter, inköpa ytterligare 5 miljoner normalliter sulfitsprit.
Motionärernas förslag om ökning i inköpskvantiteten sulfitsprit.
På anmodan av kontrollstyrelsen har Aktiebolaget Vin- och spritcentralen
avgivit yttrande över den nu föreliggande motionen (se Bilaga B).
I anledning av motionen anför kontrollstyrelsen i huvudsak följande.
Den år 1934 vidtagna regleringen av brännvinstillverkningen åsyftade
bland annat att på lämpligt sätt avväga rätten att tillverka brännvin för de
olika kategorierna av tillverkare: potatisbrännerier, jäst- och melassbrännerier
samt sulfitbrännerier. För potatisbränneriernas vidkommande innebar
regleringen, att vid dessa skulle få tillverkas en kvantitet, som svarade
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
21
mot förbrukningen av råbrännvin för framställning av spritdrycker för förtäringsändamål.
Beträffande jäst- och melassbrännvin bestämdes, att spritcentralen
icke skulle utan Kungl. Majlis särskilda tillstånd få upphandla mer
än 6 miljoner normalliter för tillverkningsår, under det att motsvarande
kvantitet för sulfitbrännvinets del bestämdes till 40 miljoner normalliter.
För potatisbrännvinet har denna kvantitetsreglering hittills i stort sett icke
medfört någon förändring i tillverkningens storlek, utan har denna hållit sig
i ungefärlig nivå med vad fallet var under åren närmast före 1934 års nyordning.
För jäst- och melassbränneriernas del fastställdes maximalkvantiteten
för tillverkningen till ungefärligen vad produktionen vid dessa brännerier
utgjort under åren närmast före omläggningen. Under det att denna praktiskt
taget sålunda icke medfört någon ökning i fråga örn tillverkningens
storlek i vare sig potatisbrännerierna eller i jäst- och melassbrännerierna,
har den inneburit en icke ringa höjning i produktionen av sulfitsprit till följd
av den garanterade avsättningen av dylik sprit till en myckenhet av 40 miljoner
normalliter, vilken kvantitet på sätt i det föregående nämnts redan från
första året efter omläggningen höjts till 45 miljoner liter. I genomsnitt för
tillverkningsåren 1924/25—1929/30 uppgick tillverkningen vid sulfitbrännerierna
till 17.32 miljoner normalliter per tillverkningsår och utgjorde för
de följande tillverkningsåren:
1930/31.............................. 28.40 miljoner liter
1931/32.............................. 19.6 8 » »
1932/33.............................. 37.3 8 » »
1933/34.............................. 42.9 9 » »
1934/35............................ 50.17 » »
Även örn hänsyn tages till att sulfitspritfabrikerna för närvarande torde
lagra cirka 15 miljoner normalliter sprit, framgår likväl otvetydigt, att nyordningen
å brännvinstillverkningsområdet säkerställt en betydligt ökad tillverkning
av sulfitsprit.
I övrigt må anmärkas, att regleringen för potatisbrännerierna medfört, att
tillverkarna därstädes kringskurits i sin rörelsefrihet såtillvida, att de icke
längre äga rätt att vid tillverkningen uteslutande använda av dem själva
odlad potatis utan måste i viss utsträckning inköpa detta råämne från utomstående
odlare. Ej heller få de längre använda spannmål annat än såsom
malt i erforderlig mängd. Vidare lia jäst- och melassbrännerierna hänvisats
att vinna avsättning för sin tillverkningskvantitet i konkurrens med sulfitspriten,
i det att de måste åtnöjas med högst det pris för spriten, som vid sulfitbränneri
tillverkad sprit av samma kvalitet betingar. Det pris, som sulfitspritfabrikanterna
kommit i åtnjutande av sedan den nya ordningens inträdande,
torde däremot av allt att döma icke innebära en försämring gent
emot vad dessa tillverkare dessförinnan genomsnittligt tillgodogjorde sig.
Enligt kontrollstyrelsens mening kan det alltså icke göras gällande, att sulfitspritfabrikanterna
vid den i samband med regleringen vidtagna avvägningen
av den omfattning, i vilken de olika kategorierna av brännvinstillverkare
skola äga bedriva sin produktion, kommit att intaga en sämre ställning i jämförelse
med andra tillverkare. Tvärtom hava sulfitspritfabrikanterna otvivelaktigt
vunnit avsevärt förbättrade avsättningsmöjligheter för sin vara gent
emot vad tidigare var fallet. Från sulfitspritfabrikanthåll plägar göras gällande,
att örn den gamla ordningen bestått och sulfitbrännerierna ägt att alltjämt
konkurrera med potatisbrännerierna örn leveranserna av brännvin för
förtäringsändamål, avsättningen av sulfitsprit för nyssnämnda ändamål skulle
ha medfört en avsevärt stegrad tillverkning av sulfitsprit. Gent emot detta
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
argument får styrelsen för sin del uttala, att det näppeligen är berättigat att
antaga, att denna avsättningsgren inom överskådlig tid skulle ha kunnat utvecklas
i sådan grad, att den nu av Kungl. Majit för försäljning till spritcentralen
medgivna kvantiteten av 45 miljoner liter hade kunnat uppnås.
Därest statsmakterna finna sig böra lämna eftergifter för sulfitspritfabrikanternas
upprepade krav på förbättrade avsättningsmöjligheter, vilka icke kunna
komma till stånd utan att det statliga inköpstvånget ytterligare skärpes,
är icke uteslutet, att även de övriga sprittillverkargrupperna — och då framför
all jäst- och melassbrännerierna —■ anse sig ha goda skäl att göra anspråk
på att genom medgivanden från statens sida i fråga om de nu för dem
gällande villkoren likaledes erhålla gynnsammare möjligheter att bedriva sin
tillverkning.
Det uttalande, som av bevillningsutskottet gjordes i dess av riksdagen godkända
betänkande nr 44, har emellertid medfört, att tillverkningsregleringen
för sulfitspritens del icke kommit att erhålla samma fasta karaktär som beträffande
den övriga brännvinstillverkningen. Det direktiv, som däri meddelades,
har nämligen erhållit en i viss mån svävande utformning. Med beaktande
av motionsvis framställda yrkanden om att den kvantitet sulfitsprit,
för vilken tryggad avsättning borde beredas, skulle upptagas till 50 miljoner
i stället för i propositionen föreslagna 40 miljoner normalliter, uttalade utskottet,
att det vore i hög grad angeläget att ökad avsättning vunnes för sulfitsprit.
. Utskottet förutsatte, att Kungl. Majit, därest avsättningen av sprit
för tekniska ändamål samt för motordrift ökades, komme att medgiva avsättning
av större kvantitet sulfitsprit än 40 miljoner liter för år. Den närmare
innebörden av detta yttrande är dock icke klar, särskilt i vad avser den
tvångsreglerade avsättningen av motorsprit. I allt fall lärer väl utskottet
icke hava avsett, att, så snart en ökning i fråga om dessa båda användningsområden
kunnat påvisas, därav utan vidare borde följa, att Kungl. Majit
skulle hava att efter spritfabrikernas begäran höja inköpskvantiteten i motsvarande
mån. Det lärer väl få förutsättas, att en dylik åtgärd finge bliva
beroende av närmare prövning, bland annat med hänsyn till de olika omständigheter,
under vilka ökningen tillkommit.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har Kungl. Majit redan
haft anledning att verkställa en dylik omprövning i samband med de under
år 1935 av sulfitspritfabrikanterna gjorda framställningarna örn ökning av
den för spritcentralen fastställda inköpskvantiteten. Kontrollstyrelsen utgick
vid sitt här ovan omförmälda ställningstagande i frågan från att den ökning
i avsättningen, som vore hänförlig till sulfitspritens försäljning till motorbränsle,
icke finge bedömas på samma sätt som avsättningen till hushållsoch
tekniska ändamål. I det senare fallet grundar sig en stegring i avsättningen
pa allmänhetens ökade efterfrågan, som icke influeras av några konstlade
åtgärder och som sker under en prisbildning, baserande sig å fabrikationspriset
med tillägg av partihandels- och detaljhandelskostnader. Att låta
sulfitspritfabrikanterna komma i åtnjutande av en ökad försäljning till spritcentralen,
som motsvarar en påvisbar stegring i denna gren av avsättningen,
har för styrelsen framstått såsom en rimlig åtgärd i full överensstämmelse
med bevillningsutskottets omförmälda uttalande.
Annorlunda förhåller det sig med den ökning, som kan sättas i samband
med sulfitspritens användning såsom motorbränsle. Under det att bensinen
i hamn för närvarande enligt uppgift betingar ett pris av omkring 8 öre per
Ider, är motsvarande pris å motorspriten omkring 32 öre, alltså en skillnad
av 24 ore. Aven örn hänsyn tages till den skatt av 10 öre, som utgår å ben
1
Enligt från bensinimportörhåll meddelad uppgift är priset 8 öre per liter högt räknat.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
23
smen men som för närvarande är suspenderad för motorspritens del, är prisskillnaden
— 14 öre — likväl i hög grad påfallande. Redan med den nuvarande
kvantiteten av 17 miljoner liter motorsprit representerar prisskillnaden
ett sammanlagt belopp av drygt 4 miljoner kronor, varav staten genom
skattebefrielsen vidkännes cirka 1.7 miljoner kronor genom minskad inkomst
av bensinskatt. Resten lia bensinfirmorna att uttaga av allmänheten, i den
mån de ej till någon del till äventyrs själva bära kostnaden. Den betydande
subvention, som genom inköpstvånget sålunda redan nu skapats till förmån
för sulfitspritindustrien, omnämnes ej alls i motionen, vars förslag dock innebär
en ytterligare dylik stödåtgärd för sagda industri. Att med stöd av på
detta sätt verkande statsingripanden skapa avsättning för en större mängd
motorsprit än vad som medgives inom ramen av nu gällande inköpskvantitet,
torde ej möta svårighet, i varje fall ej så länge, såsom nu är fallet, bensinfirmorna
hålla samma pris å bensin som å lättbentvl. Allmänhetens efterfrågan
å lättbentvl kan helt naturligt under sådana förhållanden bliva betydande,
men att, såsom sker i motionen, tala örn marknaden för motorsprit
såsom en »spontan» företeelse synes dock, med de konstlade förhållanden,
som i verkligheten gälla beträffande denna marknad, icke vara berättigat.
I samma stund, som bensinfirmorna i syfte att låta lättbentylen bära en
viss större del av merkostnaden för motorspritens inblandning skulle uttaga
ett högre pris å lättbentylen än å bensinen, skulle med säkerhet allmänhetens
intresse för lättbentylen och därmed avsättningen av motorsprit komma att
härav röna inflytande i förminskande riktning. Bensinfirmorna äro emellertid
försatta i ett tvångsläge och måste tillämpa sådan prissättning å lättbentylen,
att de kvantiteter motorsprit, som det åligger dem att inköpa, avsättas
i marknaden. Detta skulle givetvis även gälla, örn deras inköpsskyldighet
ökades, då på dem ankomme att se till att också den ökade spritkvantiteten
absorberades av köparna av motorbränsle. Att så även skulle med
hänsyn till spritmängdens relativa litenhet i förhållande till den totala bensinförbrukningen
låta sig göra, torde ej behöva betvivlas. På detta sätt skulle
det vara möjligt att praktiskt taget alltid kunna göra gällande att ett ökat
behov av lättbentvl från allmänhetens sida förelåge. Finge bevillningsutskottets
utlåtande tolkas såsom sulfitspritfabrikanterna och jämväl motionärerna
synas göra gällande, kunde på detta sätt sulfitspritfabrikanterna göra
anspråk på att få spritcentralens inköpskvantitet ökad till huru stora mängder
sulfitsprit som helst inom ramen av vad det vore möjligt för dem att
producera. Att bevillningsutskottet verkligen skulle ha åsyftat en sådan utveckling
under de rådande betingelserna, har kontrollstyrelsen ansett sig
böra betvivla. I så fall hade utskottet säkerligen i stället helt tagit avstånd
från varje kvantitetsreglering för sulfitspriten och direkt uttalat sig för att
det skulle ankomma på spritcentralen att inköpa sulfitspritindustriens hela
produktion.
En särskild omständighet, som varit ägnad att väcka betänkligheter, då
det gällt att taga ställning till spörsmålet örn en starkare utvidgning av spritcentralens
upphandling av sulfitsprit till avsättning såsom motorbränsle, har
varit den, huruvida den härav betingade ökningen i tillverkningen borde tillgodoföras
enbart de nuvarande sulfitspritfabrikerna eller om icke tillstånd
till upptagande av tillverkning vid nya sulfitspritfabriker i sådant sammanhang
borde lämnas. Därest man särskilt understryker den betydelsen av sulfitspritfabrikationen,
att man genom densamma kan till någon del sörja för
tillgången till erforderligt motorbränsle i landet även i tider, då tillförseln av
petroleumoljor kan vara stängd, bör det också, såvitt kontrollstyrelsen kail bedöma,
vara angeläget, att denna tillverkning är mera allmänt fördelad inom
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
sulfitmassaindustrien, varigenom produktionen i händelse av dylik avstängning
kan stegras. Med utgångspunkt från beräkningar, som på sin tid verkställdes
av 1933 års motorbränslesakkunniga, skulle, därest en utbyggnad
för sprittillverkningen inom hela den härför lämpliga sulfitindustrien ägde
rum, hela kapaciteten för tillverkning av sulfitsprit utgöra cirka 90 miljoner
normalliter. Såvitt styrelsen har sig bekant saknas ej intresse hos nu utanförstående
sulfitmassafabriker att jämväl upptaga sprittillverkning. För de
befintliga sulfitspritfabrikerna, vilka — sammanslutna i sökandebolaget —
nu kunna sägas inneha i viss mån en monopolställning beträffande sprittillverkning
inom sulfitindustrien, skulle emellertid lämnandet av nya koncessioner
för sprittillverkning innebära en utveckling, med vilken de säkerligen
ej skulle vara tillfreds. Fördelarna av en utökad spritproduktion, främst den
att kunna bedriva tillverkningen kontinuerligt året runt, skulle för dem väsentligen
kunna utebli i händelse av en uppdelning av leveransmöjligheterna
på ytterligare sulfitspritfabriker, samtidigt som motsättningar i åtskilliga
hänseenden mellan de förutvarande och eventuellt nytillkomna fabriker säkerligen
icke skulle kunna undvikas. Skall emellertid tillverkningen av sulfitsprit
även framdeles utövas enbart av de nuvarande tillverkarna, torde
det även med hänsyn till denna särställning gent emot den övriga sulfitmassaindustrien
vara välbetänkt att iakttaga en viss återhållsamhet, då det gäller
en utvidgning av deras leveranskvantitet.
På nu angivna skäl har kontrollstyrelsen icke funnit sig böra tillstyrka de
tidigare från fabrikanthåll gjorda framställningarna om ökning av spritcentralens
inköpskvantitet, så att avsättningen för ytterligare mängd motorsprit
kunde ernås. Såsom framgår av kommerskollegiets ovan åberopade utlåtande
i ärendet har även detta ämbetsverk intagit enahanda ståndpunkt. Då
Kungl. Maj :t medgivit en ökning i sulfitspritleveranserna med allenast den av
kontrollstyrelsen förordade kvantiteten av 5 miljoner liter, torde få antagas,
att de av styrelsen anförda synpunkterna vunnit Kungl. Maj:ts godkännande.
Samma principiella inställning i denna fråga intager kontrollstyrelsen jämväl
nu, då enahanda krav framställas motionsledes till riksdagen. Kontrollstyrelsen
kan ej underlåta att framhålla, att den ökning med 5 miljoner liter d. v. s.
med mer än 10 procent, som Kungl. Maj :t vidtagit i den avsedda kvantiteten
redan under första året efter omläggningen, måste anses såsom ett väsentligt
tillmötesgående mot sulfitspritfabrikanterna och ett oförtydbart beaktande
av den önskan om beredande av ökad avsättning av sulfitsprit, som kommit
till synes i bevillningsutskottets meranämnda betänkande. Med hänsyn härtill
skulle väl en hänvändelse till riksdagen i denna fråga nu knappast ha
synts av förhållandena påkallad, detta så mycket mindre som i motiveringen
till den redan vidtagna leveransökningen förutsättes, att sulfitspritfabrikanterna
böra få tillgodoräkna sig den ytterligare höjning, som kan förväntas i
fråga örn konsumtionen av hushålls- och teknisk sprit. Det är icke uteslutet,
att siffran 45 miljoner liter redan före slutet av innevarande tillverkningsår
kan komma att av denna anledning undergå ytterligare någon förhöjning.
Kontrollstyrelsens alternativa förslag.
Därest emellertid bevillningsutskottet icke skulle finna sig kunna godtaga
ovan angivna betraktelsesätt utan anser, att sulfitspritfabrikanterna böra
komma i åtnjutande av ökade avsättningsmöjligheter för sulfitsprit även till
motorändamål, är enligt kontrollstyrelsens mening önskvärt att såsom direktiv
härför erhålla ett mera konkret uttalande i frågan från riksdagens sida
än det som kommit till uttryck i 1934 års bevillningsutskotts ovannämnda
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
25
betänkande nr 44. Ett dylikt direktiv synes så mycket mera påkallat, som
de nuvarande förhållandena för sulfitsprittillverkningens del icke erbjuda
den stadga, som man åsyftat att i möjligaste mån vinna genom 1934 års sprittillverkningsreglering
och som såvitt styrelsen kunnat finna uppnåtts beträffande
de övriga kategorierna av fabriksmässig sprittillverkning. I motionen
föreslås, att inköpsprocenten för bensinfirmorna skulle fixeras till
3.6 att tillsvidare bibehållas även vid en ökad bensinförbrukning, varigenom
enligt motionen skulle ernås en höjning av den nuvarande kvantiteten försåld
motoralkohol med 3.7 miljoner volymliter och efter hand på detta sätt avsättning
vinnas för sulfitspritindustriens totala tillverkning av 55 miljoner normalliter.
Kontrollstyrelsen måste emellertid uttala starka betänkligheter mot
att på detta sätt binda sulfitsprittillverkningen vid bensinkonsumtionens storlek.
Vad det föreslagna talet 3.6 procent angår, måste detta anses tämligen
godtyckligt valt. Det förtjänar erinras, att man från statsmakternas sida före
omläggningen hyst förhoppning om att icke alls behöva tillämpa något lagstadgat
inköpstvång utan att bensinfirmorna frivilligt skulle åtaga sig att
inköpa den förefintliga kvantiteten motorsprit inom ramen av den för upphandling
bestämda sulfitspritkvantiteten. Hade detta kunnat förverkligas,
skulle fastställande av en viss inköpsprocent icke ha kommit i fråga. Att
lägga just 1934 års beräknade import och tillverkning, då uppskattade till
sammanlagt 477 miljoner liter, till grund för sulfitsprittillverkningens framtida
storlek, synes näppeligen motiverat. Sagda kvantitet visade sig sedermera
i verkligheten utgöra 496 miljoner liter, vilket rätteligen bort medföra
ett procenttal av allenast 3.3. Det måste vidare uppmärksammas, att bensinförbrukningen
i vårt land är i fortgående stark stegring, vilket belyses av följande
siffror rörande import samt tillverkning inom landet:
1930 .............................. 415.8 miljoner liter
1931 .............................. 439.5 » »
1932 .............................. 463.o » »
1933 .............................. 463.2 » »
1934 .............................. 496.5 » »
1935 .............................. 543.0 » »
Osannolikt synes ej vara, att motsvarande siffra inom en ej alltför avlägsen
lid skulle kunna stiga till, låt säga, 700 miljoner liter, vilket med
tillämpning av procenttalet 3.6 innebure en försäljning av motoralkohol av
cirka 50 miljoner normalliter. Härigenom skulle ankomma på sulfitspritfabrikerna
att leverera ej mindre än cirka 60 miljoner normalliter sprit till
spritcentralen. Visserligen betvivlas ej, att sulfitmassaindustrien torde kunna
producera denna spritkvantitet. Inför en dylik utveckling måste emellertid
frågan örn reserverande redan nu av någon kvantitet för nya sulfitspritfabriker
aktualiseras, något som på sätt ovan nämnts ej torde vara förenligt med
de nuvarande fabrikernas intressen.
Att märka är även, att vid en på detta sätt uppdriven sulfitspritproduktion
svårigheter kunnat inträda för sulfitspritfabrikanterna att vid varje tid kunna
tillföra marknaden motoralkohol i nu angiven omfattning, nämligen i händelse
av minskad avsättning av sulfitmassa, arbetsinställelse och dylikt. Erfarenheten
har givit vid banden, att sulfitsprittillverkningen särskilt av sistnämnda
anledning understundom kunnat nedgå högst avsevärt, varigenom
brist å skattefri sprit uppstått. Såväl för bensinfirmorna, som inställt sig på
att avsätta motorsprit till de kvantiteter, som svara mot den i motionen föreslagna
inköpskvoten, som för de motorägare, vilka inriktat sig på användning
av lättbentyl, bliva givetvis dylika rubbningar i tillförseln mera kännbara,
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
ju större kvantitet motorsprit regelmässigt avsetts skola finnas tillgänglig. I
här åsyftade fall ställer det sig givetvis lättare för fabrikanterna att —
eventuellt från upplagt lager — sörja för tillgång av en måttlig kvantitet motorsprit
än en kvantitet, som svarar mot fabrikernas helt utnyttjade tillverkningskapacitet.
Kontrollstyrelsen anser det därför ur åtskilliga synpunkter innebära vanskligheter
att på det av motionärerna tilltänkta sättet reglera sulfitsprittillverkningens
storlek. Det synes styrelsen i stället erbjuda en mera betryggande och
med principerna för 1934 års sprittillverkningsreglering bättre överensstämmande
utväg att fasthålla vid den av Kungl. Majit i propositionen nr 232
till nämnda års riksdag föreslagna anordningen att bestämma en viss maximikvantitet,
som spritcentralen må inköpa, samt vidtaga en måttlig jämkning
uppåt av den nu gällande leveranskvantiteten av 45 miljoner normalliter.
Vad beträffar den höjning, som utskottet i sådant hänseende borde kunna
förorda, må erinras, att, då frågan behandlades vid 1934 års riksdag, yrkanden
framkommo såväl motionsledes som reservationsvis inom bevillningsutskottet
om att kvantiteten skulle sättas till 50 miljoner liter, vilken kvantitet
då ansågs svara mot sulfitspritindustriens tillverkningskapacitet. Då sistnämnda
kvantitet innebär ungefärligen en tredubbling av sulfitspritfabrikernas
produktion för ett 10-tal år sedan och väsentligt överstiger den tillverkningskapacitet,
som från industriens sida uppgavs i en den 30 december
1932 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit, borde den enligt kontrollstyrelsens
mening nu kunna tillgodose den nuvarande sulfitspritindustriens skäliga
anspråk i fråga örn möjligheterna att vinna avsättning för sin vara. Såsom
maximalkvantitet för spritcentralens upphandling av sulfitsprit torde därför
böra av utskottet förordas nämnda kvantitet av 50 miljoner normalliter, därvid
alltjämt förutsättes, att Kungl. Majit, då särskilda skäl därtill föranleda,
må kunna medgiva inköp av en större kvantitet. För att i möjligaste mån
tillgodose de av bevillningsutskottet uttalade önskemålen örn beredande av
ökad avsättning av sulfitsprit synes den anordningen jämväl i fortsättningen
böra vinna tillämpning, att Kungl. Majit bemyndigas vidtaga den jämkning
uppåt av nämnda kvantitet, som kan föranledas av en hädanefter inträdande
ökad försäljning av sprit för hushålls- och tekniska ändamål, d. v. s. enahanda
förhållande, varpå Kungl. Majits beslut örn höjningen med 5 miljoner
normander för tillverkningsåret 1934/35 grundades.
Enligt ovan förordade anordning bleve erforderligt att vinna avsättning för
en sammanlagd kvantitet motorsprit av cirka 19.5 miljoner volymliter. Den
häremot svarande inköpskvoten, beräknad för innevarande år, har uppskattats
till 3.4 procent. Kostnadsbelastningen å bensinen, därest man tänker sig
att merutgiften för motorspriten fördelas å hela bensinkonsumtionen, beräknas
stiga från 0.45 öre till 0.52 öre per liter bensin räknat.
Därest utskottet skulle finna skäl anlita den nu angivna utvägen, bleve erforderligt,
att det i utskottets utlåtande nr 44 till 1934 års riksdag lämnade
direktivet finge underkastas jämkning i överensstämmelse med vad ovan
sagts. Därvid torde även uttalas, att vad sålunda enligt utskottets mening
skulle gälla, borde tillämpas från och med tillverkningsåret 1936/37.
Motionärernas förslag om fastställande av bestämd kvantitet motorsprit i
lättbentgl.
I motionen har vidare påyrkats åtgärder i syfte att Kungl. Majit måtte utfärda
förordning örn att spritblandat motordrivmedel, som säljes under namn
av lättbentyl, skall hålla 25 procent motorsprit. I likhet med motionärerna
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
27
anser kontrollstyrelsen de nu rådande förhållandena, under vilka bensinfirmorna
icke äro tillförbundna att iakttaga något visst blandningsförhållande
mellan sprit och bensin, icke tillfredsställande. Erfarenheten har visat, att
i stället för att tillämpa det blandningsförhållande, som ur motorteknisk synpunkt
är det fördelaktigaste och som allmänheten utgår från att varan håller,
nämligen 75 procent bensin och 25 procent sprit, bensinförsäljare i vissa
fall såsom lättbentyl försålt en blandning med väsentligt lägre halt av motorsprit.
Såsom spritcentralen i sitt yttrande erinrat, är emellertid denna fråga
för närvarande föremål för utredning, i det att efter initiativ av Statens standardiseringskommission
kungl, automobilklubben föranstaltat om en ingående
utredning rörande ett närmare fixerande av det blandningsförhållande
mellan sprit och bensin, som skall gälla för lättbentyl. Härjämte har spritcentralen
föranletts att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å förhållandet.
I den särskilda kommitté, sohl inom automobilklubben är sysselsatt med
denna utredning, finnas representanter för, förutom automobilklubben och
standardiseringskommissionen, bland andra även tekniska högskolan, kontrollstyrelsen,
spritcentralen, Aktiebolaget Svensk sprit och bensinfirmorna.
Denna kommitté avser att, eventuellt efter hänvändelse till Kungl. Majit,
söka komma till rätta med de av motionärerna på denna punkt anmärkta
förhållandena.
Tvekan kan här måhända komma att uppstå, huruvida Kungl. Majit äger
befogenhet att meddela föreskrifter rörande blandningsförhållandet melian
sprit och bensin i motorbränsle. Frågan härom måste emellertid anses nära
sammanhörande med de förhållanden, som röra själva inköpstvånget och
som regleras genom förutnämnda förordning nr 230: 1934. I 6 § i denna
förordning stadgas, att Konungen äger meddela för tillämpning av förordningen
erforderliga närmare föreskrifter. Enligt kontrollstyrelsens mening
synes detta stadgande skäligen böra grunda rätt för Kungl. Majit att jämväl
utfärda en tillämpningsföreskrift rörande det förhållande, i vilket motorsprit
skall inblandas i bensin. Det synes nämligen vara ett allmänt intresse, nära
förbundet nied de lagstadgade regleringsåtgärderna på sprittillverkningsområdet,
att ett illojalt förfarande från bensinfirmornas sida beträffande den
tvångsinköpta spritens användning, varigenom ett äventyrande av åtgärdernas
syfte kan äga rum, må kunna förhindras med stöd av i nämnda sammanhang
givna bestämmelser. Ett uttalande i sådan riktning från utskottets
sida skulle vara av värde. Kontrollstyrelsen har utgått från att ett särskilt
bemyndigande av riksdagen örn denna rätt för Kungl. Majit att utfärda
bestämmelse i ämnet härigenom skulle göras överflödigt.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
Bilaga B.
Sammanfattning av Aktiebolaget Vin- och spritcentralens yttrande till
kontrollstyrelsen över motionen II: 329.
Motionärernas förslag om ökning i inköpskvantiteten sulfitsprit.
Rörande frågan om ökning av den kvantitet sulfitsprit, som skall inköpas
av spritcentralen, erinrar bolaget bland annat, att vid en omedelbart före
nyordningens genomförande den 1 oktober 1934 verkställd beräkning av fördelningen
av de kvantiteter sprit för skattefria ändamål, över vilka spritcentralen
i enlighet med givna direktiv kunde disponera, utgick bolaget från
de försäljningssiffror, som förelågo i Aktiebolaget Skattefri sprits årsberättelse
för år 1933. Försäljningen av sprit för hushålls- och tekniska ändamål uppgick
enligt denna källa för nämnda år till 14.5 milj. normalliter. Då den
för spritcentralen tillgängliga totalkvantiteten skattefri sprit efter avdrag av
skattelagd teknisk sprit och med tillägg av bolagets sekunda sprit beräknades
utgöra 47.9 miljoner normalliter, återstod för försäljning såsom motorsprit
33.4 milj. normalliter eller omkr. 17 milj. volymliter. I förhållande till en då
beräknad import och tillverkning inom landet av 477 milj. liter bensin motsvarade
dessa 17 milj. liter motorsprit en inköpsprocent av 3.6. Till denna
procentsats bestämdes också på spritcentralens förslag från och med den
1 oktober 1934 och därefter till utgången av första kvartalet år 1935 inköpskvoten
jämlikt kungörelsen den 7 juni 1934 (nr 230) om skyldighet för
importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit. Merkostnaden
för denna motorsprit i förhållande till bensinen utgjorde, fördelad på den
totala dåvarande bensinkonsumtionen, 0.5 öre per liter.
Under år 1934/35 inträdde emellertid en avsevärd stegring i försäljningen
av skattefri sprit för hushålls- och tekniska ändamål. Av denna anledning
fann sig Kungl. Majit böra medgiva en ökning av sulfitspritförsäljningen till
spritcentralen med 5 milj. normalliter redan under första tillverkningsåret
och därefter av samma kvantitet för innevarande år. På grund av den samtidigt
stegrade bensinomsättningen sänktes inköpsprocenten för andra och
tredje kvartalen år 1935 till 2.7 och för fjärde kvartalet till 2.9. Merkostnaden
för motorspriten fördelad på den totala nuvarande bensinförbrukningen, beräknad
till 533 milj. liter, utgör 0.45 öre per liter bensin. Det har dessutom
varit möjligt för spritcentralen att från och med ingången av år 1936 notera
en sänkning av priset på motorsprit från 30.37 till 29.97 öre per liter 99.5
% vid fabrik.
En avgörande synpunkt vid bedömande av frågan örn totala försäljningskvantiteten
skattefri sprit syntes vara, huruvida till grund för beräkningen av
densamma skulle läggas — utom den mängd, som erfordras för täckande av
den uppåtgående konsumtionen av hushålls- och teknisk sprit — den kvantitet
motorsprit, som vid nyordningens genomförande ansågs böra avses för
detta ändamål och som, enligt vad förut sagts, beräknades till 17 milj. liter,
eller om man skäligen skulle kunna kalkylera med utgångspunkt från den
vid nämnda tillfälle konstaterade relationen mellan motorspritkvantitet och
bensinkonsumtion eller 3.6 %, i bägge fallen förutsatt att kvantiteten sulfitsprit
håller sig inom sulfitspritfabrikernas hittillsvarande kapacitet. Det se
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.
29
nare alternativet skulle, såsom förhållandena utvecklat sig för närvarande,
för bensinfirmorna betyda ökade tvångsinköp utan att en fördyring av genomsnittspriset
per liter motorbränsle därför inträder.
Spritcentralen, som i likhet med sin tidigare inställning till detta spörsmål
även i nu föreliggande fall finner sig sakna anledning intaga ståndpunkt till
det näringspolitiska problem, som äger samband med denna fråga, vill till
sakens belysande allenast framhålla, att medan marknaden för den skattefria
spriten för tekniska- och hushållsändamål är fri och den försålda kvantiteten
sålunda ett direkt uttryck för efterfrågans styrka, så är försäljningen
av motorsprit bunden av en tvångsreglering, där det icke är möjligt att avgöra
i vilken utsträckning bensinfirmornas försäljning svarar mot ett verkligt
eller ett av inköpstvånget framkallat behov. En anledning till den relativt
starka efterfrågan på motorsprit, som under senaste året gjort sig gällande,
torde vara den omständigheten, att bensinfirmorna från tiden för nyordningens
genomförande tillhandahållit lättbentylen till samma pris som bensin
och därigenom berett denna såsom drivmedel effektivare blandning en gynnad
ställning i prishänseende.
Motionärernas förslag om fastställande av bestämd kvantitet motorsprit
i låttbentgl.
Vad beträffar motionärernas förslag, att Kungl. Maj:t ville utfärda förordning
om att lättbentyl skall hålla 25 %> motorsprit, framhåller spritcentralen,
att detta spörsmål synes kunna upptagas till behandling oberoende av
frågan om sulfitspritproduktionens kvantitet. De synpunkter, som i detta
avseende anföras i motionen, äro enligt spritcentralens mening värda beaktande
och ha av bolaget närmare utvecklats i dess yttrande till kontrollstyrelsen
den 30 januari 1936 med anledning av en framställning från firman
A. Nyström i Trollhättan rörande ifrågasatt skyldighet för Aktiebolaget Naftasyndikat
att tillhandahålla lättbentyl. Spritcentralen tillåter sig hänvisa till
detta yttrande och vill ifråga om motionens förslag i denna del därutöver
allenast framhålla, att vid bestämmande av lättbentylens sammansättning
icke utan vidare bör antagas, att en blandning av 25 % motorsprit och 75 %
bensin är den under alla omständigheter lämpligaste, utan att detta spörsmål
synes böra göras till föremål för särskild prövning. Enligt vad spritcentralen
har sig bekant, verkställes en utredning av denna fråga för närvarande
inom en av Kungl. Automobilklubben tillsatt kommitté.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:375 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående bensinjirmornas skyldighet att inköpa motorsprit m. m. s. 1 i texten