Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om visst tillägg till 5 § s) tulltaxeförordningen.

1936-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1936:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om visst tillägg till 5 § s) tulltaxeförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1936 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

visst tillägg till 5 § s) tulltaxeförordningen.

(lia avd.)

I en inom första kammaren av herr Stendahl väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 252, har hemställts, att riksdagen ville besluta ett

sådant tillägg till 5 § s) tulltaxeförordningen, att en däri genom förordning

den 31 maj 1935 (nr 251) upptagen ny bestämmelse icke måtte tillämpas på

vara, som förtullats och utförts till frihamn före författningens ikraftträdande

den 1 januari 1936.

Genom proposition den 1 mars 1935, nr 166, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen,

förutom förslag till frihamnsförordning m. m., förslag till förordning

örn ändrad lydelse av 5 och 11 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

(nr 316). I nära anslutning till det av 1931 års frihamnssakkunniga avgivna

betänkande, varå propositionen byggde, upptog Kungl. Majrts förslag till

ändrad lydelse av 5 § s) tulltaxeförordningen en bestämmelse av innehåll,

att, därest en vara förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till

samma frihamn, tullfrihet vid sedermera verkställd förnyad införsel må åtnjutas

allenast för så vitt antingen återutförseln ägt rum tidigast trettio dagar

efter det varan i samband med förtullningen lämnat frihamnens område eller

ock av omständigheterna framgår, att återutförseln icke skett uteslutande

eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen upplägga varan i avvaktan på förnyad

införsel.

Beträffande motiveringen för förslaget i denna del må ur propositionen

återgivas följande:

Förslaget har samband med vissa spörsmål avseende möjligheten till lagring

i frihamn av gods, som där undergått förtullning. Dessa spörsmål

hava sin huvudsakliga aktualitet, då fråga är om höjningar i införselbeskattningen,

föranledda av bestämmelser om s. k. säsongtullar eller av beslut örn

taxeändringar. Vad beträffar möjligheterna för importörer i frihamn att

säkerställa sig mot en förestående beskattningshöjning, må här nämnas, att

— vid sidan av godsets uttagande i fria rörelsen före beskattningshöjningens

inträde — såväl i gällande författningar som enligt de sakkunnigas förslag

anvisas vissa förfaringssätt för vinnande av tillämpning i här åsyftade fall

av den lägre taxan, däribland ingivande före höjningens inträde av förtullningsanmälan

rörande godset och vidtagande därjämte av vissa föreskrivna

formaliteter.

I de fall, då frihamnsgods med hänsyn till beslutade eller förmodade be
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Ni 8—10. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8-

skattningshöjningar eller undantagsvis av andra särskilda skäl kommit att

förtullas en tid innan ägaren ämnat förfoga däröver i fria rörelsen, har det

inom vissa importgrenar framstått såsom önskvärt, att varan måtte fortfarande

efter förtullningen kunna lagras i frihamnen. De nuvarande författningarna

känna icke någon form för utbekommande inom frihamn av

därstädes förtullat gods för fortsatt lagring i avvaktan på införseln men lägga

å andra sidan ej hinder i vägen för lagring i frihamn av förtullat gods, som

dit utförts från tullinlandet. Dylikt till frihamn utfört gods kan sedermera

tullfritt återinföras i den ordning 5 § s) tulltaxeförordningen stadgar, varvid

för tullfrihetens åtnjutande avlämnas s. k. returintyg, innehållande försäkran

örn den tidigare förtullningen och örn förutsättningarna i övrigt för

tullfrihet enligt nämnda författningsrum.

Nu berörda förhållanden hava givit anledning till ett förfaringssätt, vilket

de sakkunniga påtalat såsom medförande allvarliga olägenheter för statsverket

och vilket de velat förhindra genom sitt ifrågavarande förslag till

ändring av 5 § s) tulltaxeförordningen. I motiveringen till förslaget anföres

av de sakkunniga bland annat följande:

De sakkunniga hava fått anledning uppmärksamma en användning av

tullfrihetsrätten, som tidvis satts i system och som går ut på att importör,

som vill efter att hava förtullat ett varuparti i frihamn hava partiet fortfarande

lagrat i frihamnen, förskaffar sig tillfälle därtill genom att låta detsamma

passera frihamnsgränsen men därefter omedelbart återföras till lagret i frihamnen

i avvaktan på förnyad införsel mot företeende av returintyg. Förutom

att dylikt förfarande innebär ett missbrukande av en av lagstiftningen

för helt andra ändamål medgiven rätt, innebär det allvarliga olägenheter för

tullverket dels genom ökat arbete i samband med den upprepade införseln

och dels med hänsyn därtill, att returintyg därigenom i icke avsedd omfattning

komma att få läggas till grund för beviljande av tullfrihet.

Såsom av motiveringen framgår avsåg det av Kungl. Maj:t föreslagna tilllägget

att förhindra det av de sakkunniga påtalade bruket av rätten till tullfri

återinförsel. På tillstyrkan av 1935 års bevillningsutskott (betänkande

nr 36) antog riksdagen Kungl. Maj :ts förslag i såväl denna som övriga delar,

varefter Kungl. Majit i överensstämmelse härmed den 31 maj 1935 utfärdade

förordning om ändrad lydelse av 5 och 11 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929. Dessa ändringar i tulltaxeförordningen hava trätt i kraft den

1 januari 1936.

Till stöd för det i motionen framställda yrkandet om ett sådant tillägg till

5 § s) tulltaxeförordningen, att den däri intagna nya bestämmelse, för vars

innehåll redogörelse här ovan lämnats, icke måtte tillämpas på vara, som

förtullats och utförts till frihamn före författningens ikraftträdande, har

motionären anfört i huvudsak följande.

Något övergångsstadgande till denna bestämmelse utfärdades icke. Detta

hade medfört, att ett flertal trafikanter i Stockholms frihamn i god tro under

föregående år införtullat varor i frihamnen och därefter åter utfört dem dit.

När dessa varor nu åter infördes till tullinlandet, vore de hemfallna under

den nya bestämmelsen och varuägarna skyldiga att erlägga tull för dem

ännu en gång. I två vid motionen i avskrift fogade skrivelser till Kungl.

Majit redogjordes för, huru tvenne firmor kommit i en sådan situation. Ytterligare

några dylika fall vore kända, och intet hindrade, att fall kunde

framkomma, där en varuägare utfört dylik vara till frihamnen för lagring

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8-

3

långt innan förslag om den nya bestämmelsen i tulltaxeförordningen framkom.

Ur ren skälighetssynpunkt kunde det icke anses rimligt, att en varuägare

på detta sätt ålades att betala tull två gånger för samma vara på grund

av omständighet, som inträffat innan den nya författningen trädde i kraft.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit ett av generaltullstyrelsen den 8 februari 1936 avgivet utlåtande i

anledning av motionen, i vilket utlåtande styrelsen anför i huvudsak följande:

I de fall, som åsyftas med de i bilagor till motionen återgivna framställningarna,

hava enligt föreliggande uppgifter varorna efter tidigare undergången

förtullning, som före den 1 januari 1936 ägt rum i Stockholms frihamn,

omedelbart återutförts till frihamnen i syfte att där uppläggas i avvaktan

på förnyad införsel. Genom likartade framställningar har ytterligare

ett antal i Stockholms frihamn inträffade fall av motsvarande beskaffenhet

bragts under Kungl. Maj:ts prövning.

För medgivande av tullfrihet enligt 5 § s) tulltaxeförordningen vid återinförsel

av ifrågakomna varor möter under förhandenvarande omständigheter

hinder i de i motionen omnämnda bestämmelser, som med giltighet från

och med den 1 januari 1936 tillagts i författningsrummet genom förordning

den 31 maj 1935 (nr 251).

I anledning av i vissa framställningar lämnade uppgifter, att nämnda förfaringssätt

plägat av varuhavare tillämpas i samförstånd med vederbörande

tullmyndighet, vill styrelsen erinra, att de tidigare gällande reglerna icke

givit tullverket befogenhet att vägra tullfrihet enligt 5 § s) tulltaxeförordningen

vid återinförsel under nu avsedda omständigheter men att ett dylikt, med

reglerna icke åsyftat bruk av rätten till tullfri återinförsel påtalats såsom

innefattande allvarliga olägenheter ur statsverkets synpunkt och ansetts böra

förhindras genom det numera i författningsrummet gjorda tillägget.

Någon övergångsbestämmelse av den innebörd, att den genom de nya bestämmelserna

stadgade inskränkningen i rätten till tullfri återinförsel icke

skulle äga tillämpning, då återutförseln till frihamn skett före ikraftträdandet,

blev icke stadgad vid 1935 års riksdag, såsom också var naturligt, då en

dylik övergångsbestämmelse skulle hava varit att betrakta såsom en legalisering,

om ock endast för tiden intill årets utgång, av det påtalade förfarandet

med omedelbar återutförsel efter förtullningen.

Emellertid fäster styrelsen den övervägande vikten vid att hithörande förhållanden

bliva tillrättalagda för framtiden. Också synes ett i efterhand

lämnat medgivande av den innebörd, som åsyftas i motionen, icke möta fullt

samma betänkligheter ur nyss anförda synpunkt som en från början meddelad

övergångsbestämmelse. Ehuru det skäligen bort kunna förutsättas, att

trafiken under tiden mellan de nya bestämmelsernas utfärdande och ikraftträdande

erhållit tillräckligt rådrum att förvissa sig om deras innebörd och

inrätta sig därefter, vill styrelsen icke motsätta sig, att undantag från bestämmelsernas

tillämpning göres beträffande de varor, som införts och återutförts

före ikraftträdandet.

Visserligen kan det antagas, att den tidigare förtullningen i ett eller annat

fall skett för att undgå tullhöjning eller i därmed jämförligt syfte. Styrelsen

har för den skull halt under övervägande att föreslå, att undantaget gjordes

beroende på prövning av omständigheterna i varje särskilt fall, vilken prövning

finge förutsättas böra ankomma på Kungl. Majit. J)å det emellertid

torde möta vissa svårigheter att med ledning av till buds stående upplysningar

vid en dylik prövning särskilja de olika förekommande fallen och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

hänsyn jämväl därtill, att möjligheten till tullfri återinförsel under alla förhållanden

stått öppen intill den 1 januari 1936, har styrelsen ansett sig icke

böra påyrka ett förbehåll i angiven riktning.

Det ifrågasatta medgivandet torde böra gå ut på att den i 5 § s) tulltaxeförordningen

i dess lydelse enligt förordningen den 31 maj 1935 stadgade

särskilda inskränkningen i rätten till tullfrihet vid återinförsel av vara, som

förut förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till samma frihamn,

från och med den 1 januari 1936 räknat icke skall äga tillämpning, där återutförseln

skett före sistnämnda dag.

Vad beträffar avgiftsbelopp, som till äventyrs redan blivit erlagda vid förnyad

införsel, torde styrelsen, därest ett medgivande av angiven innebörd av

statsmakterna beslutes, sedermera äga att efter särskilda framställningar

verkställa av medgivandet föranledd restitution.

Utskottet. Utskottet finner under förhandenvarande förhållanden skäligt tillstyrka,

att riksdagen lämnar det av generaltullstyrelsen ifrågasatta medgivandet. Utskottet

hemställer därför,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 252 av

herr Stendahl, medgiva, att den i 5 § s) tulltaxeförordningen

i dess lydelse enligt förordning den 31 maj 1935 (nr 251)

stadgade särskilda inskränkningen i rätten till tullfrihet vid

återinförsel av vara, som förut förtullats i svensk frihamn

och därefter återutförts till samma frihamn, från och med

den 1 januari 1936 räknat icke skall äga tillämpning, där

återutförseln skett före sistnämnda dag.

Stockholm den 21 februari 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson, Ericson i Göberga,

Wahlmark, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Olsson i

Närlinge, Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm,

Larsson i Örbyhus, Heuman, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp,

Brännström i Skellefteå och Hagberg i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:52 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om visst tillägg till 5 § s) tulltaxeförordningen. a1 i texten