Utlåtande, i anledning av väckta motioner om anvisande av medel för gäldande i viss utsträckning av maskinisten N. V. Andersson och eldaren I. V. Rahm åliggande befordringsavgifter till civilstatens änkeoch pupillkassa.
1936-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1936:12, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om anvisande av medel för gäldande i viss utsträckning av maskinisten N. V. Andersson och eldaren I. V. Rahm åliggande befordringsavgifter till civilstatens änkeoch pupillkassa.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om anvisande av medel
för gäldande i viss utsträckning av maskinisten N. V.
Andersson och eldaren I. V. Rahm åliggande befordringsavgifter
till civilstatens änke- och pupillkassa.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 108 av herr Heuman
samt den andra inom andra kammaren under nr 260 av herr Fast, har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att ställa erforderliga medel till
förfogande till lindring i samma utsträckning, som kommit jämställd personal
till godo, i de befordringsavgifter, vilka det åligger maskinisten N. V.
Andersson och eldaren I. V. Rahm vid Ryhovs sinnessjukhus i Jönköping
att till civilstatens änke- och pupillkassa inbetala».
Av motionen I: 108 samt tillgängliga handlingar i övrigt framgår,
beträffande Andersson, att han, som är född den 22 mars 1874, under
''tiden den 1 september 1914—den 30 juni 1929 varit anställd såsom maskinist
vid Jönköpings regementes kasernetablissemang i Jönköping; samt
beträffande Rahm, att han, som är född den 5 mars 1885, under tiden den
1 oktober 1914—den 30 juni 1929 varit anställd såsom eldare vid samma
kasernetablissemang.
Vidare inhämtas, att de från och med den 1 juli 1929 anställts av byggnadsstyrelsen
vid kasernbyggnadernas omändring till sinnessjukhus, att
de i och med Ryhovs sjukhus’ övertagande av etablissemanget från och
med den 1 oktober 1933 erhållit ordinarie anställningar vid sjukhuset och
samtidigt därmed blivit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, samt
att de jämlikt föreskrifterna i sagda kassas reglemente påförts befordringsavgifter,
uppgående för Andersson till 2 533 kronor 20 öre och för Rahm
till 1 288 kronor 20 öre, att erläggas med vissa månatliga belopp under loppet
av fem år, räknade från och med den månad, varunder delaktighet i
kassan inträtt.
Hos Kungl. Majit anhöllo Andersson och Rahm i en den 17 maj 1934
dagtecknad skrift örn befrielse från eller nedsättning i berörda befordringsavgifter.
Såsom stöd för sin hemställan erinrade sökandena, att maskinister
och eldare av 1. klass vid armén från och med den 1 januari 1929 uppBihang
till riksdagens protokoll 1!)36. 8 sami. Nr 12. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
fördes på stat såsom ordinarie beställningshavare. Andersson och Rahm
hade till följd av omständigheter, över vilka de icke kunnat råda, kommit
i en mindre gynnad ställning än ifrågavarande maskinister och eldare,
ity att de först flera år senare vunnit ordinarie anställning. Vidare hade
nämnda beställningshavarne vid försvarsväsendet genom beslut av Kungl.
Maj:t och riksdagen år 1928 erhållit statsbidrag till gäldande av vissa i samband
med de ordinarie beställningarnas tillträdande dem åliggande retroaktiva
pensionsavgifter. Enär sökandena blivit nödsakade lämna sina anställningar
vid försvarsväsendet, hade dylik förmån icke kommit dem till del.
I avgivet utlåtande den 9 juni 1934 över ifrågavarande ansökning anförde
styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa bland annat, att såsom
alltid bleve fallet, då inträde i kassan vunnes först vid framskriden ålder —
Andersson vore född den 22 mars 1874 och Rahm den 5 mars 1885 — vore
befordringsavgifterna onekligen jämförelsevis höga. Då emellertid sådan
befrielse från eller nedsättning av dessa avgifter, varom sökandena anhållit,
skulle stå i uppenbar strid mot föreskrifterna i kassans reglemente, syntes
framställningen icke kunna vinna Kungl. Maj:ts bifall.
Genom beslut den 30 juni 1934 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I anledning av en vid 1935 års riksdag väckt motion (I: 50) bragtes ifrågavarande
ärende under riksdagens prövning. I motionen gjordes enahanda
yrkande, som det vilket genom de nu föreliggande motionerna framställts.
Bankoutskottet hemställde i utlåtande nr 22/1935, att motionen I: 50 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Såsom motivering härför anförde
utskottet följande:
Såsom i såväl motionen som i den av Andersson och Rahm till Kungl.
Majit gjorda framställningen erinrats, beviljade 1928 års riksdag på förslag
av Kungl. Majit ett anslag för bestridande i viss utsträckning av de kostnader
för retroaktiva pensionsavgifter, som åsamkades vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet vid övergång till nyinrättade ordinarie beställningar.
övergången ägde rum så, att de personer, som vid tiden för de
ordinarie beställningarnas inrättande voro innehavare av motsvarande ickeordinarie
befattningar, i allmänhet utan att ansökan behövde ifrågakomma
överflyttades å respektive beställningar. För att underlätta ifrågavarande
övergång trädde statsmakterna, på sätt i några tidigare liknande fall ägt
rum, hjälpande emellan. Att jämställa dessa fall, då det gällt en hel grupp
befattningshavare, vilkas anställningsform ändrats från icke-ordinarie till
ordinarie, med de i motionen avsedda fallen beträffande Andersson och
Rahm syntes utskottet näppeligen kunna ifrågakomma. Utskottet veterligt
hade riksdagen hittills icke ställt medel till förfogande för täckande av viss
befattningshavare åliggande retroaktivavgift till vederbörande änke- och
pupillkassa. Med hänsyn härtill och då ett bifall till motionen med all
sannolikhet syntes komma att medföra icke önskvärda konsekvenser, avstyrkte
utskottet bifall till motionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 12. 3
I enlighet med bankoutskottets hemställan lämnade riksdagen motionen
utan bifall.
I de nu föreliggande motionerna har — under erinran, att bankoutskottet
i förenämnda utlåtande framhöll, att ett bifall till motionen skulle kunna
medföra icke önskvärda konsekvenser — anförts bland annat följande:
Från berörda befattningshavares organisation hade inhämtats den uppgiften,
att det inom denna grupp befattningshavare endast vore Andersson
och Rahm, som befunne sig i en dylik ogynnsam ställning. Det syntes således,
som örn ett bifall till framställningen icke skulle komma att medföra
några mera vittgående konsekvenser. Huruvida ett bifall till framställningen
skulle kunna medföra dylika konsekvenser på andra områden, vore för en
motionär icke möjligt att bedöma.
I anledning av ovannämnda uttalande har utskottet från civilstatens änkeoch
pupillkassa under hand införskaffat en den 22 februari 1936 dagtecknad
promemoria i ärendet, vilken är av följande lydelse:
»Belordringsavgiften till civilstatens änke- och pupillkassa, vilken är så avpassad,
att den tillsammans med årsavgiften i varje särskilt fall beräknas förslå
till täckande av kassans pensionsrisk och vilken därför ej kan undanhållas
kassan utan att densamma lider förlust, är större ju högre åldern för
inträde i kassan eller för vinnande av förhöjning i delaktighetsbeloppet är.
För begränsning av befordringsavgiftens storlek är i kassans reglemente föreskrivet,
att den, som uppnått 60 levnadsår, ej må vinna inträde i kassan
eller förhöjning i delaktighetsbeloppet. I de allt emellanåt förekommande
fall, då inträde i kassan vinnes först vid framskriden ålder, blir dock befordringsavgiften
onekligen jämförelsevis betungande. Så förekommo exempelvis
på grund av uppförandet fr. o. m. juli 1934 på ordinarie stat av
vägingenjörerna och vissa tjänster hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befordringsavgifter,
som i åtskilliga fall uppgingo till mellan 6 000 och 7 000
kronor och i ett par fall överstego 8 000 kronor.
I vissa fall har också staten lämnat nyinträdda delägargrupper bidrag till
befordringsavgifterna.
Skulle emellertid utan att särskilda omständigheter befinnas föreligga, de
i motionen angivna delägarna i kassan tillerkännas bidrag av statsmedel till
de dem åliggande befordringsavgifterna — av vilka vid ingången av innevarande
månad återstod att erlägga för maskinisten Andersson 1 351 kr. 4
öre och för eldaren Rahm 687 kr. 4 öre —, kan detta givetvis bliva av prejudicerande
verkan och föranleda framställningar örn motsvarande förmån
från andra delägare med höga bcfordringsavgifter. Huruvida i förevarande
fall särskilda omständigheter föreligga undandrager sig kassans bedömande.»
Av den här intagna promemorian framgår, att ett bifall till motionärernas
yrkande givetvis kan bliva prejudicerande och föranleda framställningar
om motsvarande förmån från andra delägare med höga bcfordringsavgifter.
Vid sådant förhållande och då i de nu föreliggande motionerna icke förebragts
några nya omständigheter av betydelse för frågans bedömande, saknar
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
utskottet anledning att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1935 intagit i
ärendet.
Utskottet får förty hemställa,
att förevarande motioner I: 108 och II: 260 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 februari 1936.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindgren, Lindley, Ernfors, Johansson i Friggeråker,
Bjurström*, Ström i Lidköping, Ehrnberg och Nilsson i Mölndal;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, Paulsen, Andersson i
Falkenberg*, Severin, Mattsson och Hilding*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 193Ö
<01224
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.