Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 20

1936-03-26 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:20, Bankoutskottets utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och

understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut

anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt

beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

Civila pensionsväsendet.

l:o.

Förre järnvägsarbetaren Oskar Andersson. I en den 14 februari 1936 dagtecknad

proposition nr 93 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen dels förklara, att förre arbetaren vid statens järnvägsbyggnader

Oskar Andersson må, utan hinder därav att han vid avgången

från sin anställning icke uppnått 55 levnadsår, från dagen för uppnåendet

av sistnämnda ålder åtnjuta en årlig pension av 450 kronor, att utgå

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)

angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, dock med skyldighet

för Andersson att återbetala vad av uppburna gratifikationer belöper på tiden

efter uppnådd ålder av 55 år, dels ock medgiva, att den Andersson sålunda

tillkommande pensionen skall i avseende å tilläggsförmåner så anses,

som hade den i vanlig ordning beviljats av järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna

i förenämnda kungörelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 18 oktober 1879 och således 56 år gammal;

att han den 9 december 1930, alltså före uppnåendet av 55 års ålder, på

grund av sjukdom lämnat sin anställning vid statens järnvägsbyggnader;

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 20.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20-

att han vid avgången ur tjänst enligt järnvägsstyrelsens beräkning innehaft

sådan anställning, som avses i förut omförmälda kungörelse den 8 november

1918, under en tid av mellan 25 och 25 V2 år;

att järnvägsstyrelsen, ehuru Andersson alltså i fråga örn anställningstidens

längd uppfyllt villkoren för erhållande av pension enligt kungörelsen, genom

beslut den 13 mars 1931 funnit sig — med hänsyn till att han vid avgången

ur tjänst ej uppnått 55 års .ålder —- förhindrad bifalla en av Andersson gjord

ansökning om pension;

samt att Andersson under vart och ett av åren 1931—1935 av järnvägsstyrelsen

tillerkänts gratifikation till belopp av 500 kronor.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande fall

beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

2:o.

Förra småskollärarinnan Augusta Maria Samelius (viss tjänstårsberäkning).

I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition nr 94 har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att

småskollärarinnan vid Viksjöfors skola i Ovanåkers skoldistrikt Augusta Maria

Samelius må, i den mån så erfordras för erhållande av hel pension från

statens pensionsanstalt, tillgodoräkna sig tid, varunder hon tjänstgjort såsom

lärarinna vid högre flickskolan i Gävle; dock under villkor, att Samelius till

pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som

belöpt å henne, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente varit i förevarande

fall tillämpliga.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att statens pensionsanstalt

genom beslut den 24 oktober 1935 förklarat Samelius berättigad till

avkortad tjänstepension till belopp av, frånsett tilläggsförmåner, 750 kronor

för år, motsvarande 20/3S av helt pensionsbelopp, 1,237 kronor 50 öre. Härvid

har pensionsanstalten tillgodoräknat Samelius den tid, varunder hon efter

fyllda 20 år tjänstgjort såsom småskollärarinna. Däremot har Samelius’ tjänstgöring

vid högre flickskolan i Gävle, varest hon tjänstgjort under läsåren

1896/1897—-1908/1909 såsom fast anställd lärarinna och läsåret 1911/1912

såsom vikarierande lärarinna, icke kunnat tillgodoräknas henne vid bestämmandet

av den författningsenliga pensionen.

Av utredningen i ärendet framgår vidare, att högre flickskolan i Gävle åtnjutit

statsunderstöd under den tid, Samelius tjänstgjort därstädes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

Utskottet tiar icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

vilket ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande fall beslutit.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Justitiedepartementet.

3:o.

Förre yrkesmästaren Frans Nikolaus Nylén. I motion I: 205 hemställer

herr Norling, »att riksdagen måtte medgiva, att förutvarande yrkesmästaren

av 2:a klass i fångvårdsstaten Frans Nikolaus Nylén tillförsäkras pension,

som om han vid sin avgång från tjänsten uppnått 26 tjänsteår».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nylén är född den 2 juni 1871 och alltså 64 år gammal;

att han inträdde i fångvårdens tjänst den 1 maj 1912 samt konstituerades

och förordnades att från och med den 1 januari 1915 vara vaktkonstapel samt

från och med den 1 januari 1917 överkonstapel, numera yrkesmästare av 2:a

klass vid fångvården (8 lönegraden, pensionsunderlag 1,920 kronor);

att pensionsåldern för yrkesmästare av 2:a klass vid fångvården genom

1934 års riksdags beslut i fråga örn nytt civilt tjänstepensionsreglemente nedsattes

från 65 år till 63 år;

att Nylén enligt övergångsbestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet

(S. F. S. 442/1934) blev skyldig att avgå från sin tjänst med utgången av

juni månad 1935, då han uppnått en levnadsålder av 64 år;

att en av Nylén hos Kungl. Majit gjord framställning örn rätt att kvarstå

i tjänst till den 2 juni 1936, då han uppnådde 65 levnadsår, samt att efter

slutad tjänst komma i åtnjutande av pension, beräknad efter en tjänstetid

av 30 eller alternativt 26 tjänstår, genom beslut av Kungl. Majit den 3 maj

1935 icke föranledde någon Kungl. Majits åtgärd;

samt att Nylén, som vid avskedet kunde räkna en anställningstid av 23

år 2 månader, genom beslut av statskontoret förklarades berättigad att från

och med den 1 juli 1935 under sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension

till ett belopp av 1,488 kronor, exklusive dyrtidstillägg.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Nylén erhållit honom författningsenligt

tillkommande pension. Ett bifall till motionen skulle innebära,

att pensionsbeloppet åt Nylén skulle utmätas efter ett antal tjänstår, som

Utskottet.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Nylén icke innehaft. Utskottet kan för sin del icke tillstyrka ett sådant beslut,

som givetvis skulle medföra betänkliga konsekvenser.

Utskottet hemställer förty,

att ifrågavarande motion 1:205 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Försvarsdepartementet.

4:o.

Förre konstruktören vid arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

ingenjören Nils Sjunnesson. I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition

nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1

föreslagit riksdagen medgiva, att förre konstruktören vid arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, ingenjören Nils Sjunnesson må, räknat från

och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3,108

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sjunnesson är född den 18 januari 1868 och alltså 68 år gammal;

att han år 1893 avlagt examen vid tekniska skolans i Stockholm byggnadsyrkesskola;
att

han från den 20 maj 1895 intill utgången av år 1935 eller alltså under

något mer än 40 V2 år varit anställd såsom konstruktör vid arkitektkontoret

å arméförvaltningens fortifikationsdepartements kasernbyrå;

att han under sin tjänstetid vid arkitektkontoret utarbetat ritningar, arbetsbeskrivningar

och beräkningar till byggnadsarbeten för lantförsvaret, varjämte

han fört arkitektkontorets ritningsdiarium och varit föreståndare för

kontorets förråd av rit- och skrivmaterialier m. m., ävensom att hans arbete

städse präglats av berömvärd noggrannhet, framstående skicklighet, stort

intresse och synnerlig plikttrohet;

samt att Sjunnessons avlöning sedan år 1922 utgått med 6,400 kronor örn

året jämte dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande grunder.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har beträffande grunderna

för pensionens beräkning anfört följande:

»Enligt militära tjänstepensionsreglementet är pensionsunderlaget för man

lig e. o. tjänsteman i 18 lönegraden 3,444 kronor. Om Sjunnesson varit

e. o. tjänsteman och reglementet varit å honom tillämpligt, torde han av

sin anställningstid hos arméförvaltningen, vilken vid hans avgång kan beräknas

hava uppgått till minst 4OV2 år, ägt att tillgodoräkna sig två tredjedelar eller

27 år såsom tjänstår för erhållande av pension. Då för full pension

fordras 30 tjänstår, skulle Sjunnesson i enlighet härmed hava blivit berät
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

5

tigad till 9/io av full pension eller 3,100 kronor, vilket belopp för vinnande

av delbarhet nied 12 bör höjas till 3,108 kronor.»

Statskontoret har föreslagit, att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 3,096

kronor. Statskontoret har härvid utgått från ett pensionsunderlag motsvarande

2/3 av slutlönen, 5,160 kronor, å A-ort för e. o. befattningshavare i 18

lönegraden samt från beloppet av detta underlag gjort avdrag med 10 procent

med hänsyn därtill att Sjunnesson icke haft att erlägga pensionsavgifter. Däremot

har statskontoret icke såsom arméförvaltningens fortifikationsdepartement

gjort någon reduktion av antalet tjänstår.

Föredragande departementschefen har framhållit, bland annat, att vid beräkning

av pensionsbeloppet hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och statskontoret från olika utgångspunkter kommit till praktiskt taget

sammanfallande resultat. Då departementschefen funne de av fortifikationsdepartementet

tillämpade beräkningsgrunderna, vilka anslöte sig till militära

tjänstepensionsreglementets bestämmelser rörande tjänstårsberäkningen, principiellt

vara att föredraga, tillstyrkte departementschefen det av fortifikationsdepartementet

föreslagna pensionsbeloppet, 3,108 kronor.

Då vid beräkningen av pension till Sjunnesson hänsyn tagits till att han

icke haft att erlägga pensionsavgifter, har utskottet icke funnit anledning till

erinran mot pensionsbeloppets storlek.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

5:o.

Förra sömmerskan Signe Maria Elisabet Carlsson. I punkten 2 av förevarande

proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

förra sömmerskan vid Göta livgardes intendenturverkstäder Signe Maria

Elisabet Carlsson må, räknat från och med den 1 februari 1934, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 768 kronor, varvid skall iakttagas den henne

genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 september 1935 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson är född den 15 september 1882 och således 53 år gammal;

att hon varit anställd såsom sömmerska vid Göta livgardes intendenturverkstäder

under en tid av 31 år 5 månader, nämligen från och med den 1

september 1902 till och med den 31 januari 1934, då hon på grund av sjukdom

måst lämna sin anställning;

att hon enligt läkarintyg lider av kronisk neuros i utpräglad grad med hyperion!

och på grund härav är varaktigt oförmögen till arbete, varmed hon

kan försörja sig;

Utskotta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

att hennes avlöning under åren 1929—1933 utgjort i medeltal omkring

1,050 kronor för år jämte dyrtidstillägg, som under år 1933 uppgått till 154

kronor;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom varit nedsatt under

de senaste åren av anställningen vid regementet, i anledning varav hennes

avlöning, vilken beräknats i förhållande till utfört arbete, under dessa år

varit lägre än tidigare.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

6:o.

Förre fortifikationsarbetsförmannen Leo Vilhelm Sundström. I motion

II: 345 hemställer herr Meyerhöffer, »att riksdagen ville för sin del besluta,

att förre fortifikationsarbetaren i Boden Leo Vilhelm Sundström måtte tillerkännas

en årlig pension av kronor 792».

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas,

att Sundström är född den 15 maj 1873 och alltså 62 år gammal;

att han under olika perioder åren 1900—1922 haft anställning vid fästnings-

och kasernbyggnadsarbetena i Boden, under tiden den 1 augusti 1907

—den 25 juli 1921 såsom förman;

samt att av nämnda anställningstid 19 1/2 år kunnat vederbörligen styrkas.

I en till Kungl. Majit ställd, den 12 januari 1934 dagtecknad skrift anhöll

Sundström om pension.

Arméförvaltningens civila departement anförde i häröver avgivet utlåtande,

bland annat, att enär Sundström för omkring tolv år sedan vid

endast 49 års ålder slutat sitt arbete i statens tjänst, finge departementet

under åberopande av bankoutskottets utlåtande i liknande ärende (uti. 34

punkt 49 år 1933) hemställa, att ansökningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret anslöt sig till civila departementets hemställan.

Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit ansökningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I anledning av en vid 1935 års riksdag väckt motion (II: 161) har Sundströms

pensionsfråga även varit föremål för riksdagens prövning. I berörda

motion gjordes enahanda yrkande som i den nu föreliggande motionen.

I utlåtande nr 45, punkten 26, anförde bankoutskottet, att av utredningen i

ärendet framginge, att Sundström slutat sin anställning i statens tjänst redan

år 1922 vid en levnadsålder av 49 år. Då Sundström alltså ej kvarstått i

tjänst till en ålder, som kunde anses motsvara normal pensionsålder, finge ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

7

skottet — under åberopande jämväl av den ståndpunkt, utskottet förut i liknande

fall intagit — avstyrka bifall till den ifrågavarande motionen. Utskottet

hemställde förty, att motionen II: 161 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.

Då utskottet saknar anledning att frångå den ståndpunkt, utskottet vid 1935

års riksdag intagit i förevarande ärende, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion II: 345 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

7:o.

Förre tygvaktaren Johan Edvin Åkeson Strahl. I motion II: 466 hemställer

herr Lovén, »att riksdagen må bevilja Strahl en årlig pension med så stort

belopp, som vanligen brukar förekomma i dylika fall».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Strahl är född den 5 mars 1883 och alltså 53 år gammal;

att han var fast anställd vid Wendes artilleriregemente under tiden den 1

november 1901—den 31 oktober 1905 eller alltså under tillhopa 4 år;

att han var anställd som tygvaktare vid laboratoriet och ammunitionsförrådet

å Blekedammen under tiden den 1 januari 1909—den 30 juni 1935, eller

under tillhopa 26 år 6 månader;

att han entledigades från sin berörda anställning i samband med att tygvaktarbefattningen

förenades med annan befattning;

samt att han i sin egenskap av tygvaktare åtnjöt ett årligt arvode av omkring

348 kronor jämte dyrtidstillägg därå ävensom fri bostad, vilken sistnämnda

förmån uppskattats till 100 kronor för år.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 1 juni 1935 hemställde

försvarsverkens civila personals förbund om vidtagande av åtgärder

för att Strahl skulle bliva underkastad föreskrifterna i arbetarpensionsregleinentet

den 30 juni 1934. Genom beslut den 19 juni 1935 fann departementet

skäl icke föreligga för vidtagande av åtgärder i det av förbundet angivna

syftet. I

I avgivet yttrande den 26 juli 1935 över en hos Kungl. Majit gjord framställning

om pension åt Strahl anförde arméförvaltningens artilleri- och civila

departement bland annat följande:

Strahl vore icke pensionsberättigad jämlikt tjänstepensionsreglementet för

arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), ej heller enligt kungörelsen med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst den 7

december 1934 (nr 585). På grund av att han vid sin avgång ur tjänst icke

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

uppnått högre levnadsålder än omkring 52 år, ifrågasatte artilleri- och civila

departementen, huruvida pension av statsmedel över huvud borde till honom

utgå. Då emellertid vid bedömning av hithörande pensionsfråga hänsyn syntes

böra tagas till Strahls långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

samt till de omständigheter, varunder han måst lämna ifrågavarande anställning,

ansåge departementen det vara med billighet och rättvisa bäst överensstämmande,

att Strahl vid avgången ur tjänst erhölle något årligt understöd

av statsmedel för sin återstående levnad.

Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, därest sådant i förevarande

fall skulle anses böra utgå, finge departementen hänvisa till riksdagens beslut

ifråga örn pension åt f. väktaren vid Råbelövs kruthus Per Andersson

och f. väktaren vid Ridö krutdepå Johan Axel Norlin (riksdagens skrivelse

nr 214 1927 p. 38 och 39), f. vaktmästaren vid volontäretablissementet i

Ronneby Sven Johan Carlsson (riksdagens skrivelse nr 352 1928 p. 30) samt

tillsyningsmannen över Sannaheds övningsfält Per Erik Eriksson (riksdagens

skrivelse nr 202 1931 p. 42). Pensionerna åt nvssangivna befattningshavare

hade fastställts till sådant belopp, att pensionen jämte därå belöpande dyrtidstillägg

ungefärligen motsvarade vad befattningshavarna uppburit i kontanta

avlöningsförmåner, däri inberäknat dyrtidstillägg. Med tillämpning av

samma grunder å här förevarande fall skulle pensionen till Strahl böra uppgå

till 312 kronor per år. Dyrtidstillägg å ett dylikt pensionsbelopp uppginge

med nu gällande grundtal till 4 kronor per månad eller med 48 kronor för

år, vadan pensionen jämte dyrtidstillägg skulle komma att utgöra 360 kronor

för år, vilket ungefärligen motsvarade, vad Strahl för närvarande skulle

hava uppburit i kontanta avlöningsförmåner för år, därest han icke avskedats

från sin anställning. Ifrågavarande avlöningsförmåner skulle nämligen,

örn Strahl fortfarande fått kvarstå vid sin anställning, enligt senast gällande

grunder för förmånernas beräkning hava utgjort dels lön, 348 kronor för år,

dels ock dyrtidstillägg därå enligt för närvarande gällande grundtal, 2 kronor

för månad eller 24 kronor för år, eller sålunda tillhopa 372 kronor.

Statskontoret anförde i utlåtande den 15 oktober 1935 följande:

Arméförvaltningens artilleri- och civila departement hade i sitt yttrande i

ärendet framhållit, att Strahl icke vore pensionsberättigad jämlikt arbetarpensionsreglementet

den 30 juni 1934 (nr 443) och ej heller enligt kungörelsen

den 7 december 1934 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst (nr 585).

Under hänvisning härtill finge statskontoret erinra örn föredragande departementschefens

uttalande i proposition nr 222 till 1934 års riksdag (sid.

166), varav syntes få anses framgå, att avsikten vid tillkomsten av de generella

pensioneringsbestämmelserna för arbetarpersonal varit, att för framtiden

pensionering av sådan personal icke vidare skulle ifrågakomma i annan

ordning än genom tillämpning av antingen arbetarpensionsreglementet eller

förenämnda kungörelse nr 585/1934. I enlighet härmed ansåge sig statskontoret

icke kunna tillstyrka bifall till departementens hemställan, att Strahl

bereddes pension genom hänvändelse till riksdagen.

Med hänsyn till Strahls långa och väl vitsordade anställning i statens tjänst

ville statskontoret emellertid förorda, att Strahl tillerkändes en engångsgratifikation,

förslagsvis beräknad att ungefärligen motsvara vad han uppburit

i kontanta avlöningsförmåner för år, eller sålunda 350 kronor.

Genom beslut den 29 november 1935 medgav Kungl. Maj:t, att till Strahl

linge utbetalas en gratifikation för en gång av 350 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

9

Såsom av handlingarna i ärendet framgår är Strahl, som den 1 juli 1935

entledigats från sin anställning som tygvaktare vid laboratoriet och ammunitionsförrådet

å Blekedammen vid en ålder av 52 år, icke berättigad till pension

enligt gällande grunder för pensionering av arbetare i statens tjänst.

I likhet med statskontoret finner utskottet sig icke kunna tillstyrka beredande

av statspension i förevarande fall, så mycket mindre som ärendet nyligen

varit föremål för Kungl. Majrts prövning utan att föranleda annan åtgärd

från Kungl. Maj:ts sida än att Strahl beviljats en gratifikation för en gång.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion 11:466 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

8:o.

Förre faktoriarbetaren Axel Robert Pettersson. I motionen II: 340 av herr

Lundbom har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja Pettersson ett årligt

understöd av 480 kr. att utgå från och med detta års början».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 17 december 1866 och alltså 69 år gammal;

att han under tidsperioderna den 1 februari 1899—den 2 april 1912 samt

den 11 september 1916—den 28 mars 1918 varit anställd såsom arbetare vid

Karl Gustafs stads gevärsfaktori;

samt att han vid avskedet år 1918 kunde räkna en anställningstid av sammanlagt

omkring 14 år 8 månader och en levnadsålder av 51 år.

Då Pettersson, efter en anställningstid av icke fullt 15 år, avgått från sin

tjänst vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori redan för 18 år sedan vid icke

normal pensionsålder, anser utskottet sig icke böra tillstyrka, att pension

av statsmedel må utgå i förevarande fall.

Utskottet hemställer förty,

att ifrågavarande motion II: 340 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

9:o.

Förre tygarbetaren Carl Johan Sigfrid Nyberg. I motion II: 455 har herr

Severin yrkat, »att riksdagen må bevilja f. d. tygarbetaren vid Stockholms

tygstation K. J. S. Nyberg fyllnadspension med så stort belopp, att hans

pension kommer att uppgå till 816 kronor per år eller det belopp, som vanligen

brukar beviljas i dylika fall».

Utskottet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

U (sköttel.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas,

att Nyberg är född den 14 februari 1870 och alltså 66 år gammal;

att han varit anställd såsom svarvare vid Stockholms tygstation under

tidsperioderna den 15 september—den 16 november 1905 samt den 27 juli

1922—den 30 september 1935 eller under sammanlagt omkring 13 1/2 år;

att han vid sitt avsked jämlikt bestämmelserna i tjänstepensionsreglemenlet

för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443) för pension fått tillgodoräkna sig

83/4 år av förenämnda anställningstid;

samt att han nu uppbär en pension av 480 kronor för år.

I motionen anföres till stöd för yrkandet bland annat följande:

Genom pensionsreglementets tillämpning på Nyberg hade han kommit i

ett sämre läge i pensionshänseende än om den gamla ordningen med riksdagsbeslut

i varje särskilt fall tillämpats. Nyberg hade då beretts tillfälle

kvarstå i tjänst tills han uppnått 15 tjänstår och förutom att han då kommit

i åtnjutande av för arbetare normal inkomst under ytterligare 1 år 8 månader

hade hans pension blivit högre än nu blivit fallet.

Då det icke kunde hava varit statsmakternas mening, att gamla arbetare

skulle komma i ett sämre läge genom pensionsreglementets tillkomst än vad

tidigare varit fallet, borde riksdagen sålunda kunna genom beslut örn fyllnadspension

åstadkomma rättelse härutinnan.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är Nyberg i åtnjutande av

den pension, som författningsenligt tillkommer honom. Ett bifall till motionen

skulle innebära, att åt Nyberg, som vid avskedet kunde för pension

enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare tillgodoräkna sig en tjänstetid

av 8 3/4 år, skulle utmätas pension såsom örn han innehaft 15 tjänstår.

Då ett sådant avsteg från gällande bestämmelser i nämnda pensionsreglemente

skulle medföra vittgående konsekvenser, finner utskottet sig böra avstyrka

bifall till motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 455 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

10:o.

Förre skräddaren Albin Landin. I motion I: 208 hemställer herr Bäcklund,

satt riksdagen må medgiva, att förre skräddaren Albin Landin, Karlsborg, må

fr. o. m. den 1 januari 1936 från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig

pension av 852 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landin är född den 6 november

1871 och således 64 år gammal; att han var fast anställd vid dåvarande Karlsborgs

artillerikår under tiden den 1 november 1890—den 31 oktober 1894;

att han åren 1907—1915 hade anställning å en av enskild person innehavd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

11

skrädderiverkstad vid de till Karlsborg då förlagda infanterivolontärsskolorna;

att han såsom ägare av nämnda verkstad från och med år 1919 bedrev

egen skrädderirörelse intill år 1928, vid vilken tidpunkt infanterivolontärsskolorna

förflyttades från Karlsborg; att han innehade anställning såsom

skräddare vid Älvsborgs regementes intendenturverkstäder under tiden den 1

juli 1928—den 28 februari 1935 med en sammanlagd effektiv tjänstetid av

något över 4 år; samt att han enligt utfärdat läkarintyg på grund av nedsatta

kroppskrafter är oförmögen att för framtiden försörja sig med arbete,

ävensom att han enligt intyg av ordföranden i Karlsborgs fattigvårdsstyrelse

är medellös.

I anledning av en vid 1931 års riksdag väckt motion (II: 264) medgav

riksdagen efter hemställan av statsutskottet (utlåtande nr 42), att till Landin

finge från lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål utbetalas

ett engångsbelopp av 2,000 kronor såsom ersättning för förlust i anledning

därav att omförmälda av honom bedrivna skrädderirörelse måst nedläggas

i samband med förflyttningen år 1928 från Karlsborg av infanteriets

volontärsskolor.

I en av arméförvaltningens intendents- och civila departement med eget

yttrande den 26 mars 1935 till statens pensionsanstalt överlämnad skrift anhöll

Landin att från och med den 1 mars 1935 bliva tillerkänd pension jämlikt

gällande bestämmelser för pensionering av arbetare i statens tjänst.

Genom beslut den 11 maj 1935 förklarade statens pensionsanstalt, som funnit

den av Landin sedan den 1 juli 1928 fullgjorda tjänstgöringen vid Älvsborgs

regemente icke hava fyllt ett fortlöpande om ock endast för viss del

av året förefintligt behov, att anstalten med hänsyn till bestämmelserna i 1 §

1 mom. tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 funne sig

förhindrad tilldela Landin någon pension.

I likhet med statens pensionsanstalt finner utskottet förutsättningar i detta

fall icke vara för handen, vilka skulle kunna motivera beviljandet av pension

av statsmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 208 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

ll:o.

Lars Bertil Andersson. I motion II: 217 hemställer herr Andersson i Falkenberg,

»att till jordbruksarbetaren Lars Bertil Andersson, Bjerrome, Vessigebro

(värnpl. 353 8/31 Johansson, Andersson), på grund av uppkommen

arbetsoförmåga under värnpliktstjänstgöringens fullgörande, måtte utgå ett

årligt understöd av 1,200 kronor».

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 27

oktober 1911, fullgjorde första värnpliktstjänstgöringen vid Karlskrona kustartilleriregemente

under tiden den 12 april—den 30 september 1932; att han

var uttagen till eldledningsman och därvid hade att deltaga i övningar i telefontjänst

ävensom i gasövningar; att han den 12 september 1932 efter tjänstgöringens

slut under ett besök i regementets marketenterilokal drabbades av

ett anfall av epileptisk natur; att han i anledning härav sjukskrevs för observation;

att han efter några dagar utskrevs såsom frisk samt överfördes till

handräckningstjänst; att han vid inställelse i augusti 1934 för fullgörande av

repetitionsövning frikaliades från vidare militärtjänstgöring; att han enligt

ett den 9 januari 1936 utfärdat läkarintyg lider av epileptiforma anfall och

att ifrågavarande sjukdom synes hava framträtt första gången under hans

värnpliktstjänstgöring den 13 september 1932; samt att han på grund av sjukdomen

från och med den 1 augusti 1933 tillsvidare åtnjuter en årlig pension

å 210 kronor enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring.

I en till försvarsdepartementet den 27 december 1934 inkommen skrift anhöll

Andersson örn ersättning i anledning av förenämnda sjukdom.

Häröver avgav riksförsäkringsanstalten den 15 februari 1935 utlåtande

under anförande därvid, bland annat, att anstalten, som i anledning av förevarande

ansökning till prövning upptagit frågan, huruvida ersättning för omförmälda

sjukdom skulle kunna tillerkännas Andersson jämlikt bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, genom beslut berörda den 15 februari

1935 meddelat Andersson, att anstalten funnit någon ersättning jämlikt

nämnda förordning icke kunna tillerkännas honom, enär skälig anledning

funnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan

orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.

Efter inhämtande, att försäkringsrådet, varest Andersson anförde besvär

över riksförsäkringsanstaltens omförmälda beslut, genom utslag den 8 november

1935 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet, fann Kungl.

Maj:t genom beslut den 13 december 1935 den av Andersson gjorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

utskottet. Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst, har utredningen i ärendet givit

vid handen, att militärtjänstgöringen icke skäligen kan antagas hava

väsentligen bidragit till Anderssons sjukdom. Vid sådant förhållande har utskottet

funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 217 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

13

12 :o.

Jonas Lambert Andersson. I motion II: 453 hemställer herr Molander, »att

riksdagen må medgiva, att till förre sjömannen Jonas Lambert Andersson må

från och med den 1 januari 1936 från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit honom,

därest förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig; dock utan

rätt för honom att å sagda understöd åtnjuta dyrtidstillägg».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 17

september 1893, innehade fast anställning vid flottan under tiden den 1

mars 1913—den 31 oktober 1916 samt den 1 april 1917—den 31 oktober

1918; att han den 20 september 1914 under en marsch råkade stiga miste i

en vägfördjupning och därvid ådraga sig en broskskada i vänstra knäleden;

att han i anledning härav sjukskrevs och den 26 oktober 1914 undergick

operation å garnisonssjukhuset i Stockholm; att han därefter återinträdde i

sin militära tjänstgöring; att han efter militärtjänstgöringens slut den 31 oktober

1918 innehade olika anställningar som sjöman intill år 1925; att han

därefter intill år 1932 hade anställning dels som verkstadsarbetare och dels

såsom byggnadsarbetare; att han den 25 maj 1932 undergick operation för

ben- och broskinflammation (osteochondritis dissecans) i vänster knä; samt

att han för närvarande har anställning som träarbetare.

Den 16 september 1932 gjorde Andersson hos riksförsäkringsanstalten

framställning om ersättning på grund av nyssnämnda åkomma. Genom beslut

den 14 oktober samma år fann anstalten någon ersättning jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, icke kunna tillerkännas Andersson för nämnda

åkomma, enär hans militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava

bidragit till åkomman.

Sedan Andersson i anledning härav hänvänt sig till försäkringsrådet för

utfående av ersättning i förevarande avseende, förklarade försäkringsrådet

enligt skrivelse till Andersson den 1 december 1932, att fråga om rätt till ersättning

enligt 1909 års militärersättningsförordning ej folie under rådets bedömande

och att hans framställning på grund därav icke föranledde någon

rådets åtgärd.

Därefter förklarade riksförsäkringsanstalten, på framställningar från Andersson

om ärendets upptagande till förnyad prövning, genom särskilda beslut

den 28 april och den 19 oktober 1933 sig icke finna skäl till ändring

av sitt beslut i ersättningsfrågan.

Hos Kungl. Majit har härefter Andersson vid två särskilda tillfällen anhållit

att få komma i åtnjutande av ersättning på grund av berörda olycksfall.

Kungl. Maj:t har, efter riksförsäkringsanstaltens hörande, genom särskilda

beslut den 15 juni 1934 och den 18 oktober 1935 funnit Anderssons ansökningar

icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

V ''.skotte!.

Enligt vad handlingarna i ärendet vidare utvisa instämde Andersson den

19 november 1934 riksförsäkringsanstalten till Stockholms rådhusrätt med

yrkande örn förpliktande för anstalten att till honom utgiva ersättning jämlikt

de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade grunder.

Genom en den 8 april 1935 avkunnad dom utlät sig rådhusrätten, att

enär det icke mot riksförsäkringsanstaltens bestridande och vad till stöd därför

i målet förekommit skäligen kunde antagas, att det olycksfall, för vilket

Andersson varit utsatt under sin militärtjänstgöring, förorsakat den sjukdom,

varav Andersson vid operation den 25 maj 1932 befunnits lida, alltså

funne rådhusrätten Anderssons talan icke kunna bifallas.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har utredningen i ärendet

givit vid handen, att den Andersson år 1914 övergångna kroppsskadan icke

kan antagas hava förorsakat den åkomma, varav han vid operation år 1932

befunnits lida. Vid sådant förhållande bär utskottet funnit sig icke kunna

tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 453 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

III. Socialdepartementet.

13:o.

Förre extra befattningshavaren hos länsstyrelsen i Skaraborgs län Carl

Axel Andersson. I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition nr 92

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen

medgiva, att förre extra befattningshavaren hos länsstyrelsen i Skaraborgs

län Carl Axel Andersson må, räknat från och med den 1 april 1935,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 864 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 28 januari 1871 och alltså 65 år gammal;

att han varit anställd såsom extra befattningshavare hos länsstyrelsen i

Skaraborgs län under något mer än 15 år, nämligen från november 1919

till och med den 31 mars 1935, då han på grund av sjukdom lämnat anställningen;
att

han under större delen av anställningstiden förestått uppbördsavdel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 15

ningen å landskontoret och därvid ombesörjt göromål, motsvarande landskontorists

åligganden;

samt att han från och med den 1 juli 1928 uppburit lön jämte dyrtidstillägg,

motsvarande vad som tillkommer tjänsteman med avlöning enligt 14

lönegraden 12 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid

allmänna civilförvaltningen.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

14:o.

T. f. landsfogden Anton Johan Arvid Jacobson. Under punkten 4 av samma

proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att t. f. landsfogden

i Hallands län Anton Johan Arvid Jacobson må från och med månaden

näst efter den, varunder han frånträder förordnandet såsom landsfogde,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 2,700 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jacobson är född den 5 december 1881 och således 54 år gammal;

att han efter år 1905 avlagd examen till rikets rättegångsverk tjänstgjort

vid polisväsendet under tiden 26 april 1906—30 juni 1914;

att han under tiden 28 januari 1918—3 mars 1919 tjänstgjort å landskontoret

i Kronobergs län;

att han under tiden 31 mars 1919—9 september 1924 tjänstgjort såsom

rättsbildat biträde i olika domsagor, därav såsom förste notarie från och med

den 1 juli 1920;

att han varit av länsstyrelsen i Hallands län förordnad att från och med

den 10 september 1924 intill utgången av samma år uppehålla befattningen

såsom landsfogde i länet;

att han den 19 december 1924 av Kungl. Majit förordnats att tillsvidare

vara landsfogde i Hallands län och för tid, varunder han i enlighet härmed

uppehållit landsfogdebefattningen, åtnjutit för befattningen i stat upptagen

lön — med avdrag av ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av

landsfogdebefattning åvilande avgift för egen pensionering — ävensom

tjänstgöringspenningar, varjämte han från och med den 1 juli 1926 uppburit

tillfällig löneförbättring;

att han alltsedan den 9 februari 1934 varit tjänstledig på grund av sjukdom

och jämlikt Kungl. Majlis beslut den 30 december 1935 för närvarande

åtnjuter dylik ledighet intill utgången av juni 1936;

att Jacobson under den tid av omkring 18 år, varunder han alltså varit

anställd i statens tjänst, icke varit tjänstledig av anledning, som enligt 1907

års civila pensionslag medför avbrott i tjänstårsberäkning, i annan män än

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

att han under en tid av två månader varit suspenderad från tjänsten enligt

av Göta hovrätt meddelat utslag;

samt att, därest Jacobson varit ordinarie innehavare av landsfogdetjänsten,

för honom skulle hava gällt ett pensionsunderlag av lägst 3,400 kronor

och högst 4,900 kronor.

Frågan om pension åt Jacobson var år 1935 föremål för Kungl. Maj:ts

och riksdagens prövning med anledning av en då föreliggande ansökning av

Jacobson om erhållande av pension.

Till stöd för nyssnämnda ansökning åberopade Jacobson ett av professorn

H. Sjöbring den 29 januari 1935 utfärdat läkarintyg av innehåll, att Jacobson,

vilken senast sedan den 29 augusti 1934 vårdats å psykiatriska kliniken

i Lund, på grund av sjukdom (organisk hjärnsjukdom) vore för framtiden

oförmögen till tjänstgöring.

Statskontoret anförde i utlåtande den 28 februari 1935 bland annat, att

Jacobson, som ej tillhörde sådan personalgrupp, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

från och med den 1 juli 1935 bleve tillämpligt, icke vore

innehavare av ordinarie tjänst och således icke heller kunde bliva berättigad

till pension jämlikt 1907 års civila pensionslag. Emellertid syntes billighetsskäl

tala för att Jacobson, i överensstämmelse med vad som tidigare

medgivits i åtskilliga likartade fall, erhölle någon pension av statsmedel, när

han på grund av sjukdom nödgades lämna sin statsanställning. Vid beräknande

av storleken av berörda pension syntes såsom utgångspunkt böra tjäna

det pensionsunderlag, som gällde för ordinarie landsfogde, vilken ännu

icke kommit i åtnjutande av något ålderstillägg, eller 3,400 kronor. I likhet

med länsstyrelsen ansåge statskontoret, att i förevarande fall såsom grund

för den fortsatta beräkningen borde tagas 75 procent av pensionsunderlaget

eller sålunda 2,550 kronor. Om därefter omvandling skedde till s. k. ny

pension, framkomme ett belopp av 3,468 kronor. Sistnämnda belopp syntes

böra reduceras med 10 procent med hänsyn därtill att pensionsavgifter

icke blivit erlagda, varvid efter avrundning erhölles ett pensionsbelopp av

3,120 kronor.

I proposition nr 207, punkt 13, föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva,

att Jacobson finge från och med månaden näst efter den, varunder han frånträdde

förordnandet såsom landsfogde, under återstående livstiden från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

till det av statskontoret föreslagna beloppet, 3,120 kronor.

I utlåtande nr 45, punkt 35, anförde bankoutskottet, att utskottet för sin

del icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beredande av sjukpension åt

Jacobson. Frånsett att Jacobsons tjänstgöring icke varit fri från anmärkning,

kunde, enligt vad utskottet hade sig bekant, den sjukdom, på grund av

vilken Jacobson jämlikt läkarintyg för framtiden förklarats oförmögen till

tjänstgöring, anses vara i väsentlig mån självförvållad. Utskottet kunde följaktligen

icke biträda Kungl. Majlis ifrågavarande förslag. Under åberopan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

17

de härav hemställde bankoutskottet, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning

icke måtte av riksdagen bifallas.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda hemställt.

Sedan Jacobson i maj 1935 till Kungl. Maj:t inkommit med ett i samma

månad av professorn Sjöbring utfärdat läkarintyg, däri anfördes, att Jacobson

lede av dementia paralytica, vilken sjukdom icke skäligen kunde betraktas

såsom självförvållad i sådan mening, att den ej skulle medföra rätt till pension,

anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen att inkomma med utlåtande

i ärendet.

Medicinalstyrelsen (rättspsykiatriska nämnden) har i utlåtande den 19 september

1935 anfört, att den sjukdom, varav Jacobson lede, enligt gängse medicinsk

åskådning icke kunde anses såsom självförvållad.

Länsstyrelsen i Hallands län har i yttrande den 28 oktober 1935 anslutit

sig till det av statskontoret i dess förenämnda utlåtande den 28 februari 1935

framlagda förslaget örn beredande av pension åt Jacobson till belopp av 3,120

kronor för år.

Statskontoret har i förnyat utlåtande den 23 december 1935 anfört att, även

örn i förevarande fall sjukdomen skulle vara självförvållad, denna omständighet

enligt tidigare praxis icke ansetts böra inverka vid bedömandet av frågan

om sjukpension. Under erinran härom och med hänvisning till medicinalstyrelsens

utlåtande har statskontoret tillstyrkt, att hos 1936 års riksdag

måtte utverkas pension åt Jacobson med det av ämbetsverket tidigare föreslagna

beloppet, 3,120 kronor för år.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Den ytterligare utredning rörande Jacobsons sjukdom, som förebragts

efter det frågan örn pension åt honom år 1935 var föremål för prövning,

synes mig böra föranleda ett förnyat övervägande från statsmakternas sida

av denna fråga. Enligt min mening skulle det vara obilligt, om Jacobson —

vilken haft statsanställning under omkring 18 år och dessförinnan under

cirka 8 år fullgjort annan allmän tjänst —- skulle efter entledigande lämnas

utan pension. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att förslag i ämnet ånyo

förelägges riksdagen.

Vad pensionens storlek beträffar, har det i 1935 års proposition föreslagna

och av myndigheterna nu ånyo tillstyrkta beloppet av 3,120 kronor uträknats

i anslutning till de grunder, som gälla beträffande sjukpension för pensionsberättigade

befattningshavare i statens tjänst. Såsom av utredningen framgår,

har emellertid Jacobsons tjänstgöring såsom landsfogde icke varit fri

från anmärkning. Även om detta förhållande måhända kan finna sin förklaring

i hans sjukdom, bör det kanske tillmätas viss betydelse vid bestämmandet

av pensionens storlek. Med hänsyn härtill vill jag nu för min del

förorda, att pensionen bestämmes till 2,700 kronor för år.

Då enligt utskottets uppfattning omständigheterna i förevarande fall äro

sådana, att pension av statsmedel icke bör beviljas, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sand. Nr 20. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

15:o.

Förra extra tvättbiträdet Augusta Vilhelmina Bergström. Kungl Majit har

i punkten 5 av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att

förra extra tvättbiträdet vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn Augusta

Vilhelmina Bergström må, räknat från och med den 1 oktober 1934, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergström är född den 25 juni 1872 och alltså närmare 64 år gammal;

att hon såsom extra tvättbiträde arbetat vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn

under olika tider från år 1898 till och med den 11 september

1934, dock med sammanhängande avbrott under åren 1904—1911;

att Bergström, som åtnjutit avlöning i form av dagpenning, under anställningstiden

vid sjukhuset utfört arbete under ett dagantal, motsvarande tillhopa

omkring 22 år, varav 13 år 8 månader 11 dagar i en följd från och

med ingången av år 1921;

samt att hennes medelinkomst för år utgjort under de senaste 5 åren omkring

1,060 kronor.

Med biträdande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande framställning.

16:o.

Förre polismannen Johan Valfrid Niklasson. I motion I: 207 hemställer

herr Sköldén jämte två av första kammarens övriga ledamöter, »att polismannen

Johan Niklasson i Ljungs socken, Göteborgs och Bohus län, må från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. tillerkännas en årlig pension

av statsmedel till skäligt belopp under villkor, att pension till ett belopp

av minst 200 kronor beviljas honom av landsting, kommun eller enskilda».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Niklasson är född den 1 oktober 1887 och alltså 48 år gammal;

att han hade anställning såsom ordinarie polisman i Ljungs kommun av

Göteborgs och Bohus län från och med den 1 januari 1913 intill den 1 april

1931, vilken sistnämnda dag han nödgades frånträda sagda befattning på

grund av att 1925 års polislag då trädde i tillämpning inom kommunens polisdistrikt;
att

han i sin berörda egenskap av polisman åtnjöt avlöning, till vilken

kommunen och statsverket bidrogo med hälften vardera, med 500 kronor un
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

19

der ettvart av åren 1913—1917, med 750 kronor för vartdera av åren 1918

och 1919, med 1,000 kronor för år 1920 samt 1,500 kronor per år för tiden

därefter;

samt att han under de fem senast förflutna åren försörjt sig genom utförande

av posttransporter mellan Ljungskile järnvägsstation och poststationen

därstädes mot en ersättning av 2 kronor 50 öre för dag.

I en den 23 februari 1933 dagtecknad skrift anhöll Niklasson hos Kungl.

Majit att komma i åtnjutande av skälig pension av statsmedel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upplyste i över ansökningen avgivet

utlåtande, att Niklasson vid tiden för frånträdandet av polismannabefattningen

icke hade full sysselsättning av tjänsten ifråga, samt anförde vidare

att — ehuruväl en viss billighet talade för att Niklasson med hänsyn

till hans långa tjänstgöring bereddes någon ersättning — föreliggande ersättningsfråga

icke syntes böra vinna sin lösning annat än i sammanhang med

en allmän reglering av hithörande frågor.

Statskontoret, som jämväl hördes över ansökningen, erinrade, att i de fall,

då riksdagen beviljat pension åt polisman, som under en längre tid tjänstgjort

i kommun, varest den nya polislagen icke varit gällande, såsom villkor

för beviljande av dylik pension plägat uppställas — utöver kravet på viss

högre levnadsålder hos vederbörande polisman — att pension till visst belopp

även utgått från landsting, kommun eller enskilda. Någon dylik utfästelse

hade icke givits i förevarande fall. På grund härav och då statskontoret icke

heller funne omständigheterna i övrigt motivera utverkande av pension åt

Niklasson, hemställde ämbetsverket, att den av honom gjorda framställningen

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 18 oktober 1935 fann Kungl. Maj.t Niklassons ansökning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom statskontoret erinrat, har såsom villkor för beviljande av pension

åt polismän i samma läge som Niklasson — utöver kravet på att vederbörande

uppnått viss högre levnadsålder — uppställts, att pension till visst belopp

även utgått fran landsting, kommun eller enskilda. I det nu ifrågavarande

fallet föreligger icke någon utfästelse av nämnda art. På grund härav har

utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka, att Niklasson, som vid avgången från

sin polistjänst icke uppnått högre levnadsålder än 43 år, skulle beviljas pension

av statsmedel.

Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande motion 1:207 icke må till magön riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

17 :o.

Förra röntgensjuksköterskan Anna Viktoria Christiansson. I motion

II: 556 hemställer herr Nyblom, »att förra röntgensjuksköterskan Anna Viktoria

Christiansson måtte tillerkännas en årlig pension av kronor 1,176 jämte

dyrtidstillägg».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Christiansson är född den 20 november 1882 och alltså 53 år gammal;

att hon hade anställning såsom biträde vid röntgenbehandling samt röntgenfotografering

jämte framkallning å medicine doktor Tage Sjögrens privata

röntgeninstitut i Stockholm åren 1902—1921 samt å legitimerade läkaren

doktor Nils Hanssons privata röntgeninstitut därstädes under tiden från

och med den 1 januari 1922 till och med den 30 april 1928, vilken sistnämnda

dag hon på egen begäran lämnade sin anställning;

att hon under sin berörda tjänstgöring till följd av röntgenstrålning ådrog

sig röntgenskador (hudatrofier och hyperkeratoser) å händerna, vilka skador

synas hava uppträtt första gången i början av år 1913;

att ifrågavarande skador efter hand förvärrats och år 1933 resulterat i uppkomsten

av ett cancerliknande sår, vilket nödvändiggjort amputation av vänstra

handens pekfinger;

samt att hon sannolikt för all framtid kommer att lida av nedsatt arbetsförmåga

på grund av nämnda kroppsskada.

I januari 1934 ingav Christiansson till riksförsäkringsanstalten ansökan om

ersättning på grund av yrkessjukdom, ådragen under arbete genom inverkan

av i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar angivet

ämne.

Genom beslut den 14 februari 1934 förklarade riksförsäkringsanstalten

att, då ifrågavarande sjukdom yppats redan före den 1 januari 1930 samt

lagen örn försäkring för sådan yrkessjukdom icke vore tillämplig, om sjukdomen

yppats före nyssnämnda dag, anstalten funnit ersättning enligt berörda

lag icke kunna tillerkännas Christiansson.

Häröver anförde Christiansson besvär hos försäkringsrådet. Vid besvären

fanns fogat ett intyg av ovannämnde doktor Tage Sjögren, vari uttalades, att

den sjukdom, varav Christiansson lede, finge anses hava yppats först under

år 1933 eller i och med uppkomsten av den sårskada, som nödvändiggjorde

amputation av vänstra handens pekfinger.

Genom utslag den 7 september 1934 fann försäkringsrådet ej skäl göra

ändring i riksförsäkringsanstaltens omförmälda beslut.

Vidare inhämtas av handlingarna, att pensionsnämnden i Stockholm stads

sjätte distrikt den 19 oktober 1935 avslagit en ansökan från Christiansson

om pension och därvid beräknat hennes årsinkomst för den närmaste framtiden

till över 400 kronor av hyresagentur.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

21

Det i motionen framställda förslaget är av den art, att det undandrager sig

bedömande efter de grunder, vilka vanligen pläga tillämpas vid beviljande av

pension eller understöd. Christiansson har nämligen icke innehaft anställning

i statens tjänst, utan förslaget grundar sig på en önskan att genom en

statspension bringa hjälp åt Christiansson, som offrat sin hälsa i sjukvårdens

tjänst. Ehuru utskottet funnit nu förevarande fall vara i hög grad behjärtansvärt,

har utskottet med hänsyn till ärendets säregna beskaffenhet likväl

icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till den föreliggande motionen. Enligt

utskottets mening torde det i första hand böra ankomma på Kungl.

Majit att efter därom gjord framställning taga under omprövning, huruvida

och i vad mån förutsättningar kunna vara för handen för tillgodoseende av

motionens syfte.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 556 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

IV. Finansdepartementet.

18:o.

Förre tillsyningsmannen vid brännvinsnederlaget i Åhus, förre majoren i

armén Nils Birger Emanuel Rietz. I två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, den ena under nr 28 inom första kammaren av herr Nilsson, Johan,

i Kristianstad och herr Hansson, Jacob, samt den andra inom andra kammaren

under nummer 96 av herr Björck i Kristianstad, har hemställts, »att

riksdagen måtte bevilja förre majoren N. Birger E. Rietz i egenskap av förutvarande

tillsyningsman vid brännvinsnederlaget i Åhus en årlig pension av

2,400 kronor eller det belopp, som med hänsyn till ovan angivna omständigheter

kan anses skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rietz är född den 28 augusti 1865 och alltså över 70 år gammal;

att han erhöll avsked från armén såsom kapten från och med den 1 september

1915 och åtnjuter pension från arméns pensionskassa med ett belopp

av omkring 4,250 kronor, inklusive dyrtidstillägg;

att han innehaft anställning vid kontrollen över brännvinstillverkningen

såsom tillsyningsman vid brännvin snederlag under tiden februari 1915—- september 1935;

samt att hans genomsnittliga årsinkomst från befattningen beräknats hava

under senare år utgjort omkring 7,000 kronor.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Hos Kungl. Majit har Rietz den 25 januari 1935 gjort framställning om

pension i egenskap av tillsyningsman vid brännvinsnederlag.

I avgivet utlåtande den 18 februari 1935 anförde kontrollstyrelsen, bland

annat, följande:

Några bestämmelser angående pension eller årligt understöd till tjänstemän

vid kontrollen över vare sig brännvins- eller maltdrycksbeskattningen

funnes icke meddelade. Dylik kontrolltjänstemannabefattning toge nämligen

i regel icke sin innehavare i anspråk med viss daglig tjänstgöring utan

hade mer eller mindre karaktären av bisyssla. Därtill komme, att dessa tjänster

i stor utsträckning innehades av förutvarande militärer, som redan åtnjöte

statspension. Kontrolltjänsten hade därför i regel icke ansetts böra

grunda rätt till pension. Allenast i ett fall hade förekommit, att s. k. riksdagspension

medgivits åt bär avsedd kontrolltjänsteman, i det att 1923 års

riksdag beviljat förre kontrollören vid brännvinstillverkningen N. Adrian,

vilken tjänstgjort såsom brännerikontrollör under 34 tillverkningsår och på

sistone hade full daglig tjänstgöring under hela året samt förut icke innehade

statspension, ett årligt understöd av 1,080 kronor.

Vad Rietz beträffade vore hans tjänsteåligganden under månaderna oktober—april

av sådan omfattning, att han måste anses utöva hel daglig tjänstgöring,

vilken därtill vore av krävande och ansvarsfull art. Däremot vore

hans tjänstgöring under månaderna maj—september av mindre omfattning.

I sin helhet skulle väl enligt styrelsens mening tjänstgöringsförhållandena för

Rietz, icke minst på grund av det förtjänstfulla sätt, varpå han bestritt tjänsten,

kunna motivera beviljande av ett årligt understöd åt honom. Då emellertid

Rietz redan åtnjöte pension såsom förutvarande militär, hade styrelsen

funnit det tveksamt att kunna tillstyrka, att Rietz skulle kunna tillerkännas

motsvarande förmån jämväl på grund av tillsyningsmannabefattningen. Styrelsen

tilläte sig erinra om, att åtskilliga kontrollörer vid sockerbeskattningen

på sin tid tillerkändes pension, dock icke i något fall, då vederbörande förut

åtnjöte statspension; vid sockerkontrollens första avveckling år 1922, då ett

antal sockerkontrollörer på en gång pensionerades, undantogos uttryckligen

de, som tidigare hade dylik förmån. Det finge även framhållas, att, därest

Rietz’ förevarande ansökan skulle bifallas, detta skulle bliva i hög grad prejudicerande

beträffande överkontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen,

av vilka flertalet i likhet med Rietz utgjordes av pensionerade

officerare. Åtskilliga av dem skulle med minst samma rätt som Rietz kunna

göra anspråk på pension vid avgången ur tjänst.

Även om kontrollstyrelsen sålunda icke ansåge sig kunna tillstyrka förevarande

framställning om årligt understöd, hade styrelsen dock funnit det

högeligen önskvärt, att Rietz vid avgången från tjänsten tilldelades ett lämpligt

belopp i form av gratifikation.

Statskontoret har i avgivet yttrande den 11 mars 1935 — under erinran,

att Rietz fått kvarstå i befattningen som tillsyningsman till uppnådda 70 års

ålder, alltså under tre år utöver den för civila tjänstemän i allmänhet hittills

gällande pensionsålder — anfört, att statskontoret, vid nu angivna förhållande

och under hänvisning till vad kontrollstyrelsen i ärendet framhållit,

funnit sig böra avstyrka sökandens framställning om årligt understöd. Icke

heller funne ämbetsverket sådana omständigheter föreligga, att ämbetsverket

kunde tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om gratifikations beviljande,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 23

allra helst som ett bifall till detta förslag skulle kunna få vittgående konsekvenser.

Genom beslut den 12 april 1935 förordnade Kungl. Maj.t, att Rietz skulle

äga att vid frånträdande av förordnandet såsom tillsyningsman komma i åtnjutande

av en gratifikation av 1,000 kronor.

Under åberopande av vad kontrollstyrelsen och statskontoret i ovan återgivna

utlåtanden anfört finner utskottet sig böra avstyrka bifall till de föreliggande

motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner I: 28 och II: 96 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

19:o.

F. d. tullfiskalen Georg von Zweigbergk (tilläggspension). I motion I: 147

hava herrar Rahmn och Petersson, Knut, hemställt, satt riksdagen måtte

besluta bevilja f. d. tullfiskalen Georg von Zweigbergk ett särskilt pensionstillägg

å 1,200 kronor örn året».

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att von Zweigbergk är född den 9 mars 1865 och alltså 71 år gammal;

att han under tiden 7 december 1897—26 oktober 1907 tjänstgjort såsom

vice auditör vid Älvsborgs regemente;

att han utnämndes att från och med den 1 januari 1914 vara tullfiskal

i Göteborg;

att han från och med den 1 januari 1923 i samband med ikraftträdande

av ny stat för tullverket uppfördes å indragningsstat med tjänstgöringsskyldighet;
samt

att von Zweigbergk, som beviljats avsked ur tullverkets tjänst med

utgången av juni månad 1932, genom generaltullstyrelsens beslut den 20 juli

1932 förklarades berättigad att från och med den 1 juli 1932 uppbära, dels

en årlig pension av 1,600 kronor, motsvarande 28/33 av det för tullfiskal å indragningsstat

gällande pensionsunderlaget å 2,000 kronor, dels ock tillsvidare

i enlighet med kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer och kungörelsen

den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer pensionstillägg

och pensionsförhöjning med ett årligt belopp av tillhopa 1,160 kronor,

vadan hans sammanlagda pensionsförmåner utgöra 2,760 kronor.

I anledning av en vid 1934 års riksdag väckt motion (II: 272) har von

Zweigbergks pensionsfråga tidigare varit föremål för riksdagens prövning.

I motionen hemställdes, att von Zweigbergk måtte erhålla sådant tillägg

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 20

Uts kottet.

till den honom av generaltullstyrelsen tilldelade pensionen, att den sammanlagda

pensionen skulle uppgå till samma belopp, som tillkomme tullkontrollör

i Göteborg.

I utlåtande nr 42, punkten 3, anförde bankoutskottet, att då von Zweigbergk

redan tillerkänts den pension, vartill han på grund av innehavd anställning

hos staten författningsenligt vöre berättigad, ansåge utskottet sig

sakna anledning tillstyrka beviljande av ytterligare sådan förmån åt honom.

Utskottet hemställde, att motionen II: 272 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.

Då några nya omständigheter icke förebragts, som kunna motivera ett frångående

av den ståndpunkt, utskottet år 1934 intagit till förevarande pensionsfråga,

har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den nu

väckta motionens syfte.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motion I: 147 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

V. Ecklesiastikdepartementet.

20:o.

Assistenten och kamreraren vid Chalmers tekniska institut, ingenjören

Ernst Viktor Brobäck. I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition nr

92 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit

riksdagen medgiva, att assistenten och kamreraren vid Chalmers tekniska

institut, ingenjören Ernst Viktor Brobäck må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sina anställningar, dock tidigast från och

med den 1 februari 1937, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3,300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brobäck är född den 4 januari 1872 och således 64 år gammal;

att han varit anställd vid Chalmers tekniska institut sedan år 1900 såsom

assistent och sedan den 1 juni 1917 jämväl såsom kamrerare;

att han i egenskap av assistent haft att fullgöra en tjänstgöring, vilken under

de senaste tio läsåren omfattat i medeltal 21 veckotimmar;

att han såsom assistent uppburit arvode, vilket under de senaste tio läsåren

i medeltal uppgått till 4,198 kronor för år, jämte nyreglerat dyrtidstillägg;
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

25

samt att han sedan den 1 juli 1926 såsom kamrerare åtnjutit arvode av

2,500 kronor för år jämte nyreglerat dyrtidstillägg.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

21:o.

Extra biträdet vid domkapitelsexpeditionen i Lund Fredrik Axel Elis

Malmström. Under punkten 7 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att extra biträdet vid domkapitelsexpeditionen i Lund Fredrik Axel

Elis Malmström må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 april 1937, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 2,196 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Malmström är född den 23 mars 1872 och således den 23 mars 1937

uppnår 65 års ålder;

att han sedan den 12 augusti 1893 eller sålunda mer än 42 år varit anställd

såsom extra biträde vid domkapitelsexpeditionen i Lund;

att Malmström städse haft full daglig tjänstgöring och icke innehaft annan

befattning vid sidan av nämnda tjänst;

att Malmström såsom extra biträde åtnjutit arvode, vilket sedan den 1

juli 1928 uppgått till — förutom nyreglerat dyrtidstillägg — 4,200 kronor

för år;

samt att för Malmström tillämpats de bestämmelser i fråga om semester,

sjukavlöning m. m., som gälla för extra ordinarie tjänsteman i 13 lönegraden

16 löneklassen.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

22 :o.

»Läroverksvaktmästaren Alfred Karlsson. Kungl. Majit har i punkten 8

av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid samrcalskolan i Filipstad Alfred Karlsson må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast från och

med den 1 juli 1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,140 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 8 oktober 1868 och således 67 år gammal;

att han utan avbrott tjänstgjort såsom vaktmästare vid samrealskolan (tidigare

samskolan) i Filipstad sedan den 1 juli 1910;

att han beräknas komma att lämna vaktmästarbefattningen den 1 juli

1936, vid vilken tidpunkt han sålunda innehaft befattningen under 26 år;

samt att hans löneförmåner utgöras av kontant grundlön örn 1,500 kronor

för år, varå utgår dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder,

samt fri bostad om två rum och kök jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner

uppskattats till ett värde av 550 kronor för år efter ortens pris.

Med biträdande av Kungl. Maj.ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

23:o.

Läroverksmaskinisten Per August Wahlgren. Under punkten 9 föreslår

Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att maskinisten vid högre allmänna läroverket

i Uppsala Per August Wahlgren må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wahlgren är född den 23 maj 1866 och således nära 70 år gammal;

att han sedan den 1 oktober 1897 eller under mer än 38 år varit anställd

såsom maskinist vid högre allmänna läroverket i Uppsala;

samt att hans årliga löneförmåner sedan den 1 augusti 1930 utgjort dels

grundlön och ålderstillägg om tillhopa 1,800 kronor, varå dyrtidstillägg utgått

enligt för oreglerade verk gällande grunder, dels extra lönetillägg till belopp

av 960 kronor, dels ock fri bostad jämte vedbrand och lyse, vilka naturaförmåner

uppskattats till ett årligt värde av 700 kronor.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

24 :o.

Vaktmästaren vid hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor Edvard

Ragnar Bayard. Uti punkten 10 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid hantverksskolan i Växiö för blinda kvinnor Ed
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

27

vard Ragnar Bayard må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,320

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bayard är född den 25 maj 1873 och således nära 63 år gammal;

att han varit anställd vid Gotlands infanteriregemente under tiden 24 april

1893—31 december 1904 eller alltså omkring 11 år 8 månader, därav såsom

distinktionskorpral sedan den 31 december 1899;

att han innehaft anställning såsom vaktmästare vid förskolan för blinda

i Växjö från och med den 24 oktober 1909 intill utgången av juni 1935, vid

vilken tidpunkt skolan nedlades, samt under tiden därefter vid den nyupprättade,

i nyssnämnda skolas lokaler inrymda hantverksskolan i Växjö för blinda

kvinnor;

att han väntas komma att avgå från sin vaktmästarbefattning med utgången

av juni 1936, vid vilken tidpunkt hans anställningstid såsom vaktmästare

vid förenämnda skolor alltså uppgår till omkring 26 år 8 månader;

samt att hans kontanta avlöningsförmåner under de senaste fem åren uppgått

till i medeltal 1,724 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens

oreglerade verk gällande grunder, varjämte han åtnjutit förmån av fri bostad

om ett rum och kök jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner uppskattats

till ett årligt värde av 500 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

25:o.

Förra tamburvakten vid Kungl, biblioteket Ingrid Maria Ericsson, född

Nilsdotter. I punkten 11 av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att förra tamburvakten vid Kungl, biblioteket

Ingrid Maria Ericsson, född Nilsdotter, må, räknat från och med den 1 december

1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 756 kronor, varvid

skall iakttagas den henne jämlikt Kungl. Majits beslut den 1 november 1935

ålagda återbetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ericsson är född den 29 december 1867 och således 68 år gammal;

att hon under tiden 1 januari 1912—30 november 1935 eller nära 24

år varit anställd såsom tamburvakt vid Kungl, biblioteket;

att hennes tjänstgöring vid biblioteket omfattat uppassning av besökande,

telefonpassning m. m., och krävt en daglig arbetstid av 7 timmar;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

samt att hennes avlöning utgjort 1,620 kronor för år jämte nyreglerat dyrtidstillägg.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

26:o.

Journalförerskan vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet Eva Julia

Matilda Klosterberg. Kungl. Majit har i punkten 12 av förevarande proposition

föreslagit riksdagen medgiva, att journalförerskan vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutet Eva Julia Matilda Klosterberg må från och

med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Klosterberg är född den 3 augusti 1870 och således 65 år gammal;

att hon sedan år 1889 eller under mer än 46 år tjänstgjort såsom journalförerska

vid Karolinska mediko-kirurgiska institutets pediatriska poliklinik;

att nämnda tjänstgöring tagit i anspråk en daglig arbetstid av omkring 3

timmar;

samt att Klosterbergs avlöning utgjort under tiden 1 januari 1921—30 juni

1927 900 kronor och under tiden härefter 1,200 kronor för år jämte nyreglerat

dyrtidstillägg.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

27 :o.

Förra städerskan Carolina Sofia Nilsson, född Johansdotter. I punkten 13

av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Carolina Sofia

Nilsson, född Johansdotter, må, räknat från och med den 1 augusti 1935, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson är född den 3 oktober 1867 och således 68 år gammal;

att hon under åren 1905—1920 varit anlitad för utförande av skurningsarbete

m. m. vid folkskoleseminariet i Linköping samt från och mer år 1921

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

29

till och med den 31 juli 1935 innehaft anställning såsom städerska därstädes;

att hennes avlöning, som före år 1921 utgjort högst 30 kronor för månad,

från och med sistnämnda år utgått med 600 kronor för år jämte dyrtidstillägg,

varjämte hon åtnjutit fri bostad om ett rum med kokvrå jämte värme

och lyse, vilka sistnämnda förmåner uppskattats till ett värde av 200 kronor

för år efter ortens pris;

att hennes make, som är 73 år gammal, år 1925 drabbats av sjukdom och

därefter icke kunnat utföra något arbete;

samt att makarna Nilsson icke hava några barn eller andra anhöriga, som

äro skyldiga att bidraga till makarnas underhåll.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:
Tjänstepensionsreglementet

för arbetare hade icke kunnat vinna tillämpning

på Nilsson, enär hennes avlöningsförmåner understigit 1,250 kronor för

år. Statens pensionsanstalt, som för allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets

vidkommande hade att pröva frågor om pension jämlikt kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst, hade funnit pension icke heller

kunna beredas Nilsson enligt nämnda kungörelse. Enligt bestämmelserna i

denna kungörelse erfordrades för beslut örn pension, att arbetaren vid den

tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, under en tid av sammanlagt minst

15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla, dock att, där sammanlagda tiden i

dylik anställning endast obetydligt understege 15 år, pension likväl skulle

kunna beviljas, örn arbetaren under avsevärd tid innehaft annan statsanställning.

Såvitt utredningen i ärendet gåve vid handen, hade Nilsson allenast

från och med år 1921 till och med juli månad 1935 eller under omkring

14 */2 år innehaft sådan anställning vid folkskoleseminariet i Linköping, som

utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Med hänsyn

till den jämförelsevis långa tid, varunder Nilsson före år 1921 biträtt med

städerskegöromål vid seminariet, ansåge departementschefen likväl, i anslutning

till grunderna för nyss återgivna bestämmelser, anställningstidens längd

i förevarande fall icke böra utgöra hinder för beredande av pension åt henne.

Enligt författningsbestämmelserna förelåge emellertid ännu ett hinder

för beredande av pension, nämligen att anställningstiden till avsevärd del infölle

efter det Nilsson uppnått 60 års ålder. I detta avseende innebure författningsföreskrifterna

en viss skärpning av tidigare praxis, sammanhängande

med de nya pensionsreglementenas regler örn tjänstårsberäkningens upphörande

vid uppnådd pensionsålder och en strävan att avkoppla äldre arbetskraft.

Enligt de principer, som före ikraftträdandet av de nya pensioneringsföreskrifterna

tillämpades av Kungl. Majit och riksdagen, skulle den

omständigheten, att tjänstetiden till väsentlig del infölle efter uppnådd normal

pensionsålder, icke i och för sig hava uteslutit från möjlighet till erhållande

av pension. Det syntes departementschefen skäligt, att man vid bedömande

av frågor örn pension åt anställningshavare, som avgått kort efter de

nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande, toge viss hänsyn till denna tidigare

praxis i syfte att utjämna övergången mellan äldre och nyare pensioneringsgrunder.

I enlighet med denna uppfattning ville departementschefen

för egen del förorda alt, utan hinder av förut angivna omständigheter, pension

utverkades åt Nilsson.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

Utskottet.

Pensionen syntes lämpligen kunna bestämmas till 360 kronor eller något

mindre än det belopp, som skulle hava utgått, därest föreskrifterna i nyssnämnda

kungörelse den 7 december 1934 (nr 585) varit tillämpliga.

Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

28:o.

Förra småskollärarinnan Nina Maria Wiklund. I motion II: 45 har herr

Lindberg i Umeå jämte två av andra kammarens övriga ledamöter hemställt,

»att riksdagen ville besluta dels att f. d. småskollärarinnan fru Nina

Maria Wiklund i Umeå måtte för pensionsrätt i statens pensionsanstalt få

räkna samtliga av henne fullgjorda 11 tjänstår såsom lärarinna vid mindre

folkskola i Skråmträsk, Skellefteå skoldistrikt, och 7 tjänstår såsom biträdande

lärarinna vid Mo ångsågs folkskola i Nordmalings skoldistrikt och dels att

— utan att i § 9 av nu gällande reglemente för anstalten omnämnda engångsavgiften

för tjänstgöringen vid Mo ångsågs folkskola behöver erläggas

— ett årligt understöd från statens pensionsanstalt å 675 kronor må utgå

till fru Wiklund fr. o. m. den 1 januari 1936 och under hennes återstående

livstid».

Av motionen och vid densamma fogade bilagor inhämtas,

att Wiklund är född den 29 augusti 1868 och alltså 67 år gammal;

att hon tjänstgjort såsom lärarinna vid mindre folkskolan i Skråmträsk

från och med höstterminen 1890 till och med vårterminen 1901 samt såsom

biträdande lärarinna vid Mo ångsågs folkskola från och med höstterminen

1901 till och med vårterminen 1908, efter vilken tid hon icke innehaft någon

anställning vid folkskoleväsendet eller i statens tjänst;

att hennes man sedan år 1912 är obotligt sinnessjuk och intagen på vårdanstalt;
samt

att makarna hava två söner, födda respektive år 1909 och år 1912.

Utskottet kan icke tillstyrka, att Wiklund, som redan år 1908 vid icke fyllda

40 år frivilligt lämnat sin anställning vid folkskoleväsendet, skulle förklaras

berättigad till pension från statens pensionsanstalt, grundad på hennes

ovannämnda tjänstgöring vid mindre folkskolan i Skråmträsk och vid Mo

ångsågs folkskola. Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning att

yttra sig i fråga om övriga i motionen framställda yrkanden.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 45 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

31

29:o.

Förre folkskolläraren Nils Viktor Vahlgren. I motion II: 566 hemställer

herr Gustafsson i Välsnäs, »att riksdagen må bevilja f. d. folkskolläraren Nils

Viktor Vahlgren i Sandbäckshult en årlig pensionsförhöjning av 300 kronor,

så att hans årliga pension från och med år 1936 utgår med 800 kronor».

Av för utskottet tillgängliga handlingar inhämtas,

att Vahlgren är född den 24 juli 1858 och alltså 77 år gammal;

att han varit anställd såsom ordinarie folkskollärare i Madesjö skoldistrikt

under tiden den 1 juli 1879—-den 30 juni 1881 samt i Långemåla skoldistrikt

under tiden den 1 juli 1881—den 31 december 1912;

att han enligt utslag av rådhusrätten i Oskarshamn den 3 februari 1913

dömdes för åtskilliga förfalskningsbrott till straffarbete i två år sju månader

och förlust av medborgerligt förtroende intill dess ett år förflutit från det

han efter utståndet straff frigivits;

att han, som vid sitt avsked kunnat räkna en tjänstgöringstid såsom folkskollärare

av 33V2 år, av 1919 års riksdag, i anledning av ett motionsvis framställt

förslag (II: 68), från och med den 1 januari 1919 beviljats en årlig pension

av 500 kronor;

samt att han å sagda pension åtnjuter författningsenligt utgående förmåner

av pensionstillägg och pensionsförhöjning med sammanlagt 400 kronor

för år, varigenom pensionen numera uppbringats till ett belopp av 900 kronor,

exklusive dyrtidstillägg.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 566 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VI. Jordbruksdepartementet.

30: o.

Ingenjörsbiträdet Carl Arvid Myhrman. I en den 14 februari 1936 dagtecknad

proposition nr 92 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att ingenjörsbiträdet å lantbruksstyrelsens

kulturtekniska byrå Carl Arvid Myhrman må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 792 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Myhrman är född den 2 augusti 1861 och således 74 år gammal;

att han sedan den 10 oktober 1916, dock till en början med vissa avbrott,

varit anställd hos lantbruksstyrelsen såsom ingenjörsbiträde å kulturtekniska

byrån, vilken anställning han beräknas komma att lämna den 1 juli 1936;

samt att han efter ikraftträdandet av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr

356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

såsom extra befattningshavare uppburit avlöning enligt 8 löneklassen,

motsvarande begynnelselöneklassen för 10 lönegraden i löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän och upptagande ett årligt lönebelopp å G-ort av 2,988

kronor.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

31:o.

Tor vingen jören Thure Gustaf Thorgny Björkman. I punkten 15 av förevarande

proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att torvingenjören

Thure Gustaf Thorgny Björkman må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en

årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björkman är född den 27 januari 1871 och alltså 65 år gammal;

att Björkman såsom torvtjänsteman innehaft statsanställning från och med

år 1903, till en början som torvassistent samt från och den 1 maj 1904 som

andre torvingenjör (torvingenjör);

att Björkman beräknas komma att lämna sin anställning den 30 juni 1936;

samt att han som torvingenjör senast uppburit ett årligt arvode å 4,000

kronor jämte ålderstillägg å sammanlagt 1,000 kronor ävensom oreglerat

dyrtidstillägg, varjämte han ägt uppbära arvode för vissa utförda utredningsarbeten

m. m.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 33

32:o.

Observatorn vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalts station i

Stensele Hanna Christina Mörtsell. I motion I: 29 har herr Bergqvist hemställt,

»att riksdagen ville åt fröken Hanna Christina Mörtsell i hennes egenskap

av observator vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalts station i

Stensele bevilja pension att från och med nästkommande budgetår utgå med

500 kronor eller eljest med det belopp, vederbörande utskott eventuellt kan

komma att föreslå».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Mörtsell är född den 27 maj 1867 och alltså nära 69 år gammal;

att hon sedan den 1 juli 1888 förestått statens meteorologisk-hydrografiska

anstalts station i Stensele, vilket uppdrag hon fortfarande innehar;

att hon härför numera uppbär ett arvode i ett för allt av 675 kronor för år;

att hon enligt läkarintyg lider av grå starr med stark synnedsättning;

samt att hon åtnjuter dels pension från prästerskapets änke- och pupillkassa

med i runt tal 260 kronor för år, dels pension från Stensele församling

för innehavd organisttjänst med 300 kronor för år, dels gratifikation

från aktiebolaget Svenska handelsbanken med 200 kronor för år, dels ock

folkpension (avgiftspension) med 38 kronor för år, eller tillhopa i runt tal

800 kronor för år.

Hos statens meteorologisk-hydrografiska anstalt gjorde Mörtsell den 16

augusti 1919 framställning om pension.

Anstaltens chef överlämnade med skrivelse den 3 september 1919 Mörtsell

ansökan till Kungl. Maj:t och tillstyrkte ifrågavarande framställning.

I avgivet yttrande i ärendet anförde statskontoret bland annat följande:

Det uppdrag, Mörtsell åtagit sig och som säkerligen icke kunde hava tagit

hennes tid i anspråk i någon mera avsevärd omfattning, måste anses såsom

en ren bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet. På grund härav

och då icke heller någon som helst utredning förelåge rörande Mörtsells ekonomiska

ställning och behov av understöd samt några särskilt ömmande

omständigheter alltså icke visats i detta fall föreligga, finge statskontoret,

med framhållande tillika, att beredande av pension i detta fall därför syntes

kunna leda till vittgående konsekvenser, enär en stor mängd personer

torde innehava statsmyndighets uppdrag att rapportera iakttagelser på skilda

områden, exempelvis prisuppgifters insamlande och insändande till socialstyrelsen,

hemställa, att framställningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd föranleda.

Genom beslut den 17 oktober 1919 fann Kungl. Majit ifrågavarande ansökning

icke föranleda någon Kungl. Maj.ts åtgärd.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat från statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt innehaves liknande uppdrag som det Mörtsell anförtrodda

av ett stort antal personer inom landet, vilka uppdrag normalt hava karaktären

av bisysslor. Att döma av storleken av den ersättning, som utgått

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 3 sand. Nr 20 3

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 20.

34

till Mörtsell, synes, såsom statskontoret anfört, hennes uppdrag vara av

nyss angiven art. Vid sådant förhållande anser utskottet någon pension av

statsmedel icke kunna beviljas i förevarande fall.

Utskottet hemställer förty,

att ifrågavarande motion I: 29 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VII. Handelsdepartementet.

33:o.

Navigationsskolevaktinästaren Anders Hjalmar Andersson. I en den 14

februari 1936 dagteclcnad proposition nr 92 har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 16 föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid navigationsskolan i Göteborg Anders Hjalmar Andersson må

från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 9 februari 1869 och således 67 år gammal;

att han sedan den 11 november 1889 eller under mer än 46 år varit anställd

såsom vaktmästare vid navigationsskolan i Göteborg, från vilken anställning

han begärt avsked från och med den 1 juli 1936;

samt att hans avlöningsförmåner för närvarande utgöras av kontant lön

å 2,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg samt fri bostad med värme och

lyse, vilka naturaförmåner uppskattats till ett årligt värde av 1,000 kronor,

varjämte han uppbär särskilda arvoden med 300 kronor för år för skötsel av

navigationsskolans tornur m. m., med 200 kronor för år för visst bestyr med

stormvarningssignaleringen för meteorologisk-hydrografiska anstaltens räkning

samt med 240 kronor för år för städning av i navigationsskolan inrymda

lokaler för sjökarteverkets kontrollstation.

Utskottet får hemställa,

alt Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

34:o.

TilLsyningsmannen Olof Daniel Berglund. I motion II: 148 bär herr

Brännström i Skellefteå hemställt, »att riksdagen måtte bevilja förre tillsyningsmannen

Olof Daniel Berglund i Kåge pension eller understöd från den

1 juli 1934 enligt de grunder, som bruka tillämpas i dylika fall».

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

35

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berglund är född den 8 december 1870 och alltså 65 år gammal;

att han alltsedan den 19 september 1900 tjänstgör såsom tillsyningsman vid

Bergskärets fyrplats, för vilken tjänstgöring han numera uppbär en årlig ersättning

av 75 kronor;

att han tjänstgjort såsom båtbiträde dels vid den numera indragna Storkåge

lotsplats under tiden den 1 januari 1911—den 13 juni 1918, dels ock

vid Ursvikens lotsplats under tiden den 14 juni 1918—den 30 juni 1934;

att han såsom båtbiträde uppburit mellan 200 kronor och 693 kronor för

år varierande belopp och tidvis synes hava avlönats av vederbörande lotspersonal;
att

han i en till lotsstyrelsen från lotskaptenen i övre norra lotsdistriktet

år 1921 insänd förteckning över tillsyningsman vid fyrar utan ständig bevakning

betecknats såsom fiskare;

samt att han enligt särskilda intyg av vederbörande kyrkoherde och en

ledamot av Skellefteå sockens fattigvårdsstyrelse befinner sig i fattiga omständigheter

och är i behov av understöd.

Enligt vad utskottet inhämtat har någon framställning örn pension eller

understöd åt Berglund icke ingivits vare sig till lotsstyrelsen eller till Kungl.

Maj: t.

Utskottet har av den i ärendet föreliggande utredningen bibragts den uppfattningen,

att Berglunds tjänstgöring såsom tillsyningsman och båtbiträde

haft karaktär av bisyssla, för vilken pension icke synes böra utgå. Med hänsyn

härtill och då ärendet lärer vara av beskaffenhet att i första hand böra

prövas av Kungl. Majit, har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka beviljande

av pension i förevarande fall.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 148 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

35:o.

T orra städerskan Agnes Maria Andersson, född Melin. I en den 14 februari

1936 dagtecknad proposition nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan

hos generalpoststyrelsen Agnes Maria Andersson, född Melin, må, räknat från

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 408 kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 1 april 1866 och således nära 70 år gammal;

att hon varit anställd såsom städerska hos generalpoststyrelsen från och

med den 1 oktober 1903 till och med den 30 september 1932;

att städningsarbetet tagit i anspråk i genomsnitt under åren 1903—1920

nära 7 timmar och under de följande åren 1 3/4 timma om dagen;

att Andersson i ersättning för städningsarbetet uppburit i medeltal under

åren 1903—1920 omkring 660 kronor och under tiden därefter 300 kronor

för år; '' ]

samt att hon såsom änka efter förre postiljonen Erik Gustaf Andersson,

vilken avlidit den 1 oktober 1935, åtnjuter pension från civilstatens änke- och

pupillkassa till belopp av 528 kronor för år jämte dyrtidstillägg, vilken pen

sion utgör hennes enda inkomst.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

II. Trafikmedel.

36:o.

Trädgårdsdirektören vid statens järnvägar Enoch Cederpalm. I en den

14 februari 1936 dagtecknad proposition nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att trädgårdsdirektören

vid statens järnvägar Enoch Cederpalm må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 3,900 kronor, att utgå av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Cederpalm är född den 8 oktober 1867 och således 68 år gammal;

att han år 1891 avlagt trädgårdsmästarexamen vid svenska trädgårdsföreningens

elevskola i Stockholm;

att han den 16 september 1910 anställts såsom trädgårdsdirektör vid statens

järnvägar med uppgift att handhava den fackliga ledningen av och överinseendet

över planterings- och trädgårdsväsendet vid statens järnvägar, vilken

anställning han‘fortfarande innehar;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

37

att han i denna egenskap sedan den 1 september 1931 åtnjutit årligt arvode

av 9,500 kronor jämte nyreglerat dyrtidstillägg;

samt att han ej innehar annan anställning än vid statens järnvägar och ej

heller åtnjuter pension på grund av tidigare anställning.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

lil. Statens vattenfallsverks medel.

37 :o.

Förre diverse- och muddringsarbetaren Theodor Andersson. I motion

II: 98 hemställer herr Hansson i Trollhättan, »att riksdagen måtte besluta att

bevilja diversearbetaren Theodor Andersson, Tomten, Hjärtum, understöd till

det belopp, riksdagen torde finna skäligt».

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 9 juni 1867 och alltså 68 år gammal;

samt att han varit anställd vid statens vattenfallsverk under åren 1912—

1935 i sammanlagt 20 år 5 månader 11 dagar, varav 14 år 10 månader 7 dagar

före uppnådd ålder av 60 år.

Enligt utskottets mening synas omständigheterna i förevarande fall vara

sådana, att Andersson torde böra kunna beviljas pension enligt kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av

viss arbetarpersonal i statens tjänst. Enligt denna kungörelse prövas fråga

örn pension åt arbetare, som är eller varit anställd vid statens vattenfallsverk,

av vattenfallsstyrelsen. Vid sådant förhållande synes motionen icke

böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 98 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

IV. Statens domäners fond.

38 :o.

Förre extra skogstillsyningsnianneii Anders Fredrik Lindström. I motion

II: 46 hemställer herr Lindberg i Umeå, »att riksdagen beslutar tilldela f. d.

extra skogstillsyningsmannen Anders Fredrik Lindström i Storbrännan, Norr
-

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

långträsk, från den 1 januari 1936 ett årligt understöd till det belopp som

med hänsyn till längden av hans statstjänst kan befinnas skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindström är född den 17 juli 1874 och alltså är i det närmaste 62 år

gammal;

att han under tiden den 1 maj 1895—den 31 mars 1903 varit stamanställd

(slutligen korpral) vid Västerbottens regemente;

att han tjänstgjorde åren 1904—1906 under sammanlagt ett år 9 månader

såsom extra bevakare i Jörns revir;

att han antogs till extra kronojägare i Jörns revir den 23 oktober 1906;

att han tjänstgjorde i sistnämnda egenskap åren 1907—1915 i sammanlagt

5 år 6 månader 7 dagar;

att han antogs till extra tillsyningsman i Skellefteå norra skogsvårdsområde

den 30 maj 1916 och entledigades därifrån från utgången av år 1918;

samt att hans sammanlagda tjänstetid sålunda uppgår till 17 år 9 månader,

varav 7 år 11 månader i militärtjänst och 9 år 10 månader i domänverkets

tjänst.

Sedan Lindström hos domänstyrelsen den 21 oktober 1934 gjort framställning

om pension, underställde styrelsen i skrivelse den 31 januari 1935

ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Domänstyrelsen anförde härvid för egen del huvudsakligen följande:

Orsaken till Lindströms avgång vore att söka i inrättandet inom de olika

skogsvårdsområdena av ett antal skogsfogdetjänster, till vilkas besättande

fanns erforderlig tillgång av från skogsskola utexaminerade personer.

Vid sin avgång hade Lindström uppnått en ålder av allenast 45 år, vilket

syntes styrelsen alltför ringa för att berättiga till pension. Mot tjänstetidens

längd — 17 år 9 månader — syntes måhända intet vara att erinra ur pensionssynpunkt;

men av denna tid folie endast 9 år 10 månader på anställning

i domänverkets tjänst.

Det hade vidare upplysts, att Lindström innehade ett mindre jordbruk i

Storbrännan, Norrlångträsk, att han hade vuxna barn samt att han, utan

att hava någon nämnvärd god ekonomisk ställning, likväl redde sig själv.

Några särskilt ömmande omständigheter syntes således icke föreligga. Domänstyrelsen

ansåge sig på grund av anförda omständigheter icke kunna

tillstyrka något årligt understöd till Lindström.

Genom beslut den 8 februari 1935 fann Kungl. Majy ifrågavarande ansökning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I den föreliggande motionen har till stöd för det i motionen gjorda yrkandet

anförts bland annat, att enligt till motionären lämnad uppgift skulle en

person vid namn J. Öqvist i Lund, Skellefteå, med likadan tjänstgöring som

Lindström, hava blivit tilldelad understöd.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat från domänstyrelsen kan det av

motionären åberopade fallet icke jämföras med det nu föreliggande, då det

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

39

förstnämnda avsåg en ordinarie skogstillsyningsman, som år 1932 före uppnådd

pensionsålder erhöll avsked med sjukpension, medan Lindström icke

innehaft ordinarie tjänst samt av annan anledning än sjukdom avgått vid

en levnadsålder av allenast 45 år. Med hänsyn härtill och under åberopande

av vad domänstyrelsen i ärendet anfört får utskottet avstyrka bifall

till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motion II: 46 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 mars 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors, Bjurström, Ehrnberg,

Herling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, Johansson i Sollefteå, Carleson,

Severin, Nyblom och Englund.

Reservationer

vid punkten 6 (ang. pension åt förre fortifikationsarbetsförmannen Leo

Vilhelm Sundström):

av herr Lovén, vilken ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Med hänsyn till i detta ärende föreliggande omständigheter och då 1935

års riksdag på hemställan av utskottet (uti. nr 45, p. 57) i ett med det nu

förevarande i stort sett likartat fall beviljat en pension av 504 kronor, får

utskottet tillstyrka, att Sundström tillerkännes pension med samina belopp.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:345,

må medgiva, att förre fortifikationsarbetsförmannen Leo

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Vilhelm Sundström må från och med den 1 januari 1936

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 504

kronor»;

vid punkten 7 (ang. pension åt förre tygvaktare!! Johan Edvin Åkeson

Strahl):

av herr Lovén, som under hänvisning till vad arméförvaltningens artillerioch

civila departementet anfört, hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 466,

må medgiva, att förre tygvaktare!! Johan Edvin Åkeson

Strahl må från och med den 1 januari 1936 under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 312 kronor;

vid punkten 8 (ang. pension åt förre faktoriarbetaren Axel Robert Pettersson)

:

av herr Laurén, vilken yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 340,

må medgiva, att förre faktoriarbetaren Axel Robert Pettersson

må från och med den 1 januari 1936 under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 480 kronor; samt

vid punkten H (ang. pension åt t. f. landsfogden Anton Johan Arvid

Jacobson):

av herrar Åkerberg, Lindgren, Ehrnberg, Leffler och Carleson, vilka anfört

följande:

»I läkarintyg har Jacobson förklarats för framtiden oförmögen till tjänstgöring.

Jacobson, vilken omkring 18 år varit anställd i statens tjänst skulle

under sådana förhållanden enligt praxis hava genom särskilt beslut erhållit

pension, som efter i liknande fall tillämpade grunder beräknats till 3,120 kronor.

Frågan om Jacobsons pensionering underställdes också av Kungl. Majit

förra året riksdagens prövning. Av de i propositionen åberopade handlingarna

framgick, att den sjukdom, som gjorde Jacobson oförmögen till tjänstgöring,

vore organisk hjärnsjukdom och att Jacobson en gång varit under en tid

av två månader suspenderad från tjänsten enligt av Göta Hovrätt meddelat

utslag.

Vid prövningen av Kungl. Maj:ts förslag förra året fann sig bankoutskottet

icke kunna biträda förslaget, vadan utskottet hemställde att detsamma icke

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

41

måtte av riksdagen bifallas. Såsom motivering anförde utskottet: ''Frånsett

att Jacobsons tjänstgöring icke varit fri från anmärkning, kunde, enligt vad

utskottet hade sig bekant, den sjukdom, på grund av vilken Jacobson jämlikt

läkarintyg för framtiden förklarats oförmögen till tjänstgöring, anses vara i

väsentlig mån självförvållad.’

Riksdagen biträdde utskottets hemställan.

Kungl. Maj:t har nu återkommit till frågan örn Jacobsons pensionering.

Därvid har meddelats, att den sjukdom, varav Jacobson lider, är dementia

paralytica.

Även i år ställer utskottet sig avvisande gentemot Kungl. Maj:ts förslag,

men denna gång åberopas den något dunkla och ogripbara motiveringen,

att enligt utskottets uppfattning omständigheterna i förevarande fall vore sådana,

att pension av statsmedel icke borde beviljas.

Då utskottet alltså icke faller tillbaka på motiveringen från förra året, torde

man kanske kunna utgå ifrån, att utskottet ansluter sig till den vetenskapliga

åskådningen och den numera ganska allmänt biträdda uppfattningen, att könssjukdom

icke kan anses självförvållad, örn vederbörande icke medvetet utsatt

sig för smittofara. Då vi för vår del i varje fall helt ansluta oss till en sådan

uppfattning, anse vi icke sjukdomen utgöra något giltigt skäl att beträffande

Jacobsons pensionering avvika från den i liknande fall följda praxis. Och då

den brist på jämvikt och måttfullhet, som Jacobson visat och som lett till

hans fällande till suspension i tjänsten, mycket väl kan hava och mycket troligt

har varit beroende på nämnda sjukdom samt i allt fall hänsyn till nämnda

förhållande tagits av Kungl. Maj:t vid utmätandet av den pension, varom

innevarande år hemställts i föreliggande proposition, hava vi inom utskottet

yrkat, att utskottet skulle tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.»

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 20.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:364 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m. a1 i texten