Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

1936-03-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:22, Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1936 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen

under militärtjänstgöring m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i

anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m.

I fråga om utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till nedan

angivna propositioner och motion.

l:o.

Nils Ture Herbert Rundqvist. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition

nr 145 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Nils Ture Herbert Rundqvist må —

utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundqvist den 23 januari 1916

erhållit fast anställning vid flottans station i Karlskrona såsom torpedeldare;

att han under olika tidsperioder år 1916 vårdats för ledgångsreumatism; att

han vid kassationsmönstring den 6 mars 1917 erhållit avsked på grund av

nämnda sjukdom; att Rundqvist, i anledning av en den 6 mars 1921 till

chefen för Karlskrona örlogsstation gjord hänvändelse för erhållande av

uppgift, huruvida ersättning kunde beredas Rundqvist för ifrågavarande

sjukdom, genom en den 12 i sistnämnda månad dagtecknad skrivelse meddelats,

bland annat, att ersättning enligt förenämnda förordning den 18 juni

1909 icke kunde utgå, enär tiden för ansökan enligt nämnda förordning vore

försutten, samt att fatalietiden endast genom särskilt riksdagsbeslut kunde

förnyas; att Rundqvist efter erhållet avsked vid olika tillfällen vårdats för

ledgångsreumatism; samt att han enligt ett den 3 december 1935 av legitimerade

läkaren G. Brändstedt utfärdat intyg upprepade gånger, senast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5

den 7 oktober—den 3 november 1935, behandlats för reumatisk regnbågshinneinflammation

i bägge ögonen, vilken sjukdom visat sig recidivera påfallande

ofta.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle

hava tillerkänt Rundqvist ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall av likartad beskaffenhet

med det nu förevarande meddelat dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning

stadgade preskriptionsbestämmelserna, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

2:o.

Hugo Ragnar Tjäderqvist. Under punkten 2 av förevarande proposition

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Hugo Ragnar Tjäderqvist

må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit

gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning om ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava

tillerkänt Tjäderqvist ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

3:o.

Karl Erik Göte Karlsson. I punkten 3 av förevarande proposition nr 145

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att till Karl Erik Göte Karlsson

må —- utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord

inom den tid, som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från

och med den 1 januari 1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill lian enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson fullgjort värnpliktstjänstgöring

vid Livgrenadjärregementet med första tjänstgöring och första

repetitionsövning under år 1926 samt andra repetitionsövning under tiden

den 11 september—den 5 oktober 1927; att han vid inryckning till fullgörande

av tredje repetitionsövning den 10 september 1928 på grund av lungsjukdom

befunnits oduglig till krigstjänst, varför han omedelbart hemförlovats

och den 16 februari 1929 frikallats från värnpliktens fullgörande; att

Karlsson under förenämnda tjänstgöringsperioder varit sjukskriven endast

under tiden från och med den 16 till och nied den 22 september 1926 för

halsfluss; att han under senare delen av repetitionsövningen år 1927 skulle

hava ådragit sig förkylning, för vilken han emellertid icke sjukanmält sig;

att han efter utryckningen från sistnämnda repetitionsövning fortfarande

varit förkyld; att han den 9 oktober 1927 konstaterats lida av knölros; att

han under åren 1928 och 1929 vårdats för såväl vänstersidig som högersidig

lungsäcksinflammation; samt att han sedermera vårdats för höfttuberkulos.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning om ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava

tillerkänt Karlsson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

4:o.

August Fredrik Harry Persson (förhöjd livränta). I en den 6 mars 1936

dagtecknad proposition nr 155 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till August Fredrik Harry Persson

må — utan hinder därav att framställning om jämkning i tidigare beslutad

ersättning icke blivit gjord inom tid, som föreskrives i 14 § förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring — från och med den 21 oktober 1935 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den förhöjda ersättning,

vartill han eljest skulle varit berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som innehaft fast anställning

vid förutvarande Skånska husarregementet från och med den 1 december

1910 till och med den 21 mars 1912, den 28 maj 1911 till följd av

olycksfall under tjänstgöring ådragit sig brott å en halskota med åtföljande

fullständig förlamning av nedre delen av bålen och båda benen; att riksför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

7

säkringsanstalten genom särskilda beslut jämlikt bestämmelserna i förenämnda

förordning den 18 juni 1909 tillerkänt Persson livränta från och

med den 22 mars 1912; att livräntan, som för tiden från och med sistnämnda

dag till och med den 31 mars 1915 utgått med 450 kronor för år, motsvarande

förlust av arbetsförmågan, samt från och med den 1 april 1915 till

och med den 31 mars 1916 med 300 kronor för år, motsvarande en nedsättning

i arbetsförmågan med 662/3 procent, genom slutligt beslut av anstalten

den 17 mars 1916 bestämts att för Perssons återstående livstid utgå

med sistnämnda belopp, därå i överensstämmelse med härom meddelade

föreskrifter utgått förhöjning, för tiden efter den 30 juni 1923 med 100 procent;

att Persson i en den 18 oktober 1935 dagtecknad, till riksförsäkringsanstalten

den 21 i samma månad inkommen skrift — under åberopande av

läkarintyg, utvisande att Persson vore att anse som fullständigt arbetsoförmögen

— anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd livränta; samt att riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 29 oktober 1935 förklarat sig icke

kunna till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen, enär framställning

därom icke inkommit till anstalten inom den i 14 § förenämnda

förordning den 18 juni 1909 föreskrivna tid.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten

efter verkställd utredning rörande Perssons arbetsförmåga och hälsotillstånd

funnit styrkt, att Perssons hälsotillstånd under åren alltmera försämrats och

att han åtminstone från och med tiden för sin förenämnda framställning örn

förhöjd ersättning den 18 oktober 1935 och tillsvidare måste anses fullständigt

arbetsoförmögen. Därest riksförsäkringsanstalten utan förenämnt laga

hinder kunnat upptaga frågan om förhöjd ersättning åt Persson, skulle denne

för tiden från och med den 18 oktober 1935 och tillsvidare hava tillerkänts

en årlig livränta med 450 kronor jämte 100 procents förhöjning därå, motsvarande

förlust av arbetsförmågan.

Föredragande departementschefen har funnit med billighet överensstämmande,

att Persson, utan avseende därå att frågan örn jämkning blivit för

sent väckt, finge komma i åtnjutande av en mot den fullständiga arbetsoförmågan

svarande livränta, samt föreslagit, att förhöjningen skulle utgå från

och med den 21 oktober 1935 eller den dag, då Perssons förenämnda ansökan

inkommit till riksförsäkringsanstalten.

Under erinran att riksdagen tidigare meddelat dispens från de i 1909 Utskottet,

års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna, i

vad de avse fråga örn jämkning i tillerkänd ersättning, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5:o.

Karl Gustav Larsson. I motion II: 336 hemställer herr Flyg, »att riksdagen

måtte besluta att ålägga Kungl. Majit och Kronan att till Karl Gustav

Larsson utgiva årlig livränta räknat från den 15 okt. 1920 med det belopp vartill

Larsson kan anses vara berättigad enligt kungl, förordningen av den 18

juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 6 juni

1894, antogs som volontär vid Svea trängkår den 1 november 1912; att han

den 11 i sistnämnda månad under en gymnastikövning därstädes ådrog sig

en vrickning av vänstra handleden; att han i anledning härav sjukskrevs under

tre dagar; att rörande hans sjuklighet därefter intet funnits i kårens

sjukjournaler antecknat förrän den 19 december 1913, vilken dag han på

grund av misstänkt åkomma i handleden sjukskrevs till och med den 9

januari 1914; att han den 12 februari sistnämnda år på egen begäran erhöll

avsked från sin anställning vid kåren; att han under tiden den 17 juni—den

3 juli 1915 på grund av förvärrad åkomma i handleden var intagen för

vård å örebro länslasarett; att vid undersökning av åkomman enligt då föreliggande

utredning tuberkulos skulle hava konstaterats i ett av handlovens

ben, i följd varav detsamma genom operation avlägsnades; samt att Larsson

enligt egen uppgift alltsedan dess lider av nedsatt rörelseförmåga och förminskad

styrka i vänstra handen jämte armen. I * * 4

I en till chefen för Svea trängkår ställd, den 6 november 1915 dagtecknad

skrift, vilken av kårchefen överlämnades till riksförsäkringsanstalten, anhöll

Larsson om ersättning i anledning av förenämnda kroppsskada. Genom beslut

den 26 november 1915 förklarade anstalten, att som ifrågavarande

olycksfallsskada syntes hava varit av lindrig och snart övergående natur densamma

icke kunde anses hava framkallat den sjukdom i handleden, varav

Larsson tede, samt att, då i övrigt icke påvisats några omständigheter under

Larssons militärtjänstgöring, vilka kunde antagas skäligen hava bidragit till

åkomman, någon ersättning jämligt 1909 års militärersättningsförordning icke

kunde till honom utgivas.

Den 15 oktober 1930 inkom till riksförsäkringsanstalten en förnyad framställning

från Larsson om ersättning för följderna av berörda olycksfall. Genom

beslut den 13 januari 1931 förklarade anstalten, att enär Larssons sistnämnda

framställning till anstalten inkommit först sedan mera än tio år

förflutit från det hans tidigare gjorda ansökan inkommit till vederbörande

myndighet, anstalten med hänsyn till bestämmelserna i förordningen den

4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning funnit sig icke kunna

upptaga framställningen till prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

9

Enligt vad handlingarna i ärendet vidare utvisa instämde Larsson år 1931

Kungl. Maj:t och Kronan till Stockholms rådhusrätt med yrkande örn åläggande

för Kronan att på grund av det Larsson övergångna olycksfallet till

honom utgiva årlig livränta, räknad från den 15 oktober 1920, med det belopp,

vartill han enligt 1909 års militärersättningsförordning vore berättigad.

Under rättegången gjordes från Larssons sida gällande, att 1862 års preskriptionsförordning

icke vore tillämplig i förevarande fall, i det att grunden

till Larssons fordringsanspråk icke vore underkastad preskription. Häremot

invände riksförsäkringsanstalten å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar,

att jämlikt rättspraxis, sådan den kommit till uttryck i ett antal domar

av Kungl. Maj:t, från tioårig preskription undantagits vissa å familjerättsliga

förhållanden grundade fordringsanspråk ävensom vissa anspråk av offentligrättslig

natur men att av nämnda prejudikat icke kunde dragas den

slutsatsen, att fordringsanspråk enligt 1909 års militärersättningsförordning

i förevarande avseende skulle vara likställda med de sålunda angivna undantagsfallen.

I samband med rättegången upptog riksförsäkringsanstalten till förnyad

prövning frågan, huruvida Larsson med hänsyn till i ärendet dåmera förebringad

utredning kunnat vara berättigad till ersättning, därest ersättningsanspråket

icke ansetts preskriberat. För detta ändamål inhämtades yttrande

från medicinalstyrelsen, som i anslutning till ett av medlemmen av dess

vetenskapliga råd professorn G. Söderlund avgivet utlåtande förklarade det

icke uteslutet, att den skada, Larsson ådragit sig under militärtjänstgöringen,

skäligen kunde antagas hava bidragit till uppkomsten av de sjukliga

förändringar i vänstra handleden, varav Larsson lede. — I anslutning härtill

och efter inhämtande av yttrande från riksförsäkringsanstaltens läkare,

professorn A. Troell, förklarade anstalten, att Larssons militärtjänstgöring

skäligen finge anses hava bidragit till uppkomsten av de sjukliga förändringarna

i vänstra handleden men att åkomman icke kunde anses hava medfört

nedsättning av Larssons arbetsförmåga med minst tio procent under den tid,

ersättningsyrkandet avsåge, varför Larsson icke varit berättigad till ersättning

enligt 1909 års militärersättningsförordning, även örn hans ersättningsanspråk

icke ansetts preskriberat.

I en den 7 oktober 1931 avkunnad dom ogillade rådhusrätten Larssons talan

under åberopande av ovannämnda preskriptionsförordning.

Rådhusrättens dom fastställdes, efter sökt ''ändring, genom Svea hovrätts

dom den 1 april 1932. Sistnämnda dom har vunnit laga kraft.

I en den 27 mars 1933 dagtecknad skrift anhöll Larsson hos Kungl. Maj.t

att få komma i åtnjutande av ersättning för ifrågavarande kroppsskada, oaktat

framställning därom icke gjorts inom föreskriven tid.

Kungl. Majit fann, efter riksförsäkringsanstaltens hörande, genom beslut

den 18 augusti 1933 den av Larsson gjorda ansökningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har medicinalstyrelsen förklarat

det icke uteslutet, att den skada, Larsson ådragit sig under militärtjänstgöringen,

skäligen kunde antagas hava bidragit till uppkomsten av de

sjukliga förändringar i vänstra handleden, varav Larsson lede. Riksförsäkringsanstalten

har likaså för sin del förklarat, att Larssons militärtjänstgöring

skäligen finge anses hava bidragit till uppkomsten av ifrågavarande sjukliga

förändringar. Med hänsyn till föreliggande omständigheter vill utskottet förorda,

att Larsson erhåller dispens från gällande preskriptionsbestämmelser

för att i vederbörlig ordning få sin ersättningsfråga prövad enligt grunderna

för 1909 års militärersättningsförordning. Skulle Larsson därvid befinnas

berättigad till ersättning, torde denna böra utgå från och med den 1 januari

1936.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 336, må

medgiva, att till Karl Gustav Larsson må —- utan hinder av

gällande preskriptionsbestämmelser -— från och med den 1 januari

1936 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för 1909 års militärersättningsförordning kan anses berättigad.

Stockholm den 26 mars 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning & utlåtande nr 20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:156 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående ersättning till vissa ''personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. a1 i texten