Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av en extra förste bibliotekariebefattning vid riksdagsbiblioteket m. m.
1936-03-31 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1936:28, Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av en extra förste bibliotekariebefattning vid riksdagsbiblioteket m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
7
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av en extra
förste bibliotekariebefattning vid riksdagsbiblioteket
m. m.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 304 av herr Reuterskiöld föreslagit,
»att riksdagen ville anslå medel till avlöning av en extra förste bibliotekarie
med belopp motsvarande vad den ordinarie åtnjuter under förbehåll att frågan
om den nya befattningens bibehållande upptages till förnyad prövning när
den ordinarie befattningen blir ledig,
att innehavaren av denna extra förste bibliotekariebefattning får samma
pensionsrätt som ordinarie förste bibliotekarie,
att till extra förste bibliotekarie endast den må utses som styrkt statsvetenskapliga
eller juridiskt vetenskapliga kunskaper och förmåga av vetenskapligt
eget arbete,
att det skall åligga extra förste bibliotekarie att ansvara för utredningar
som under pågående riksdag begäras av riksdagens ledamöter eller utskott,
att tillhandagå riksdagens ledamöter och utskott med litteraturupplysningar
och råd i frågor, som av riksdagen behandlas, att verkställa komplettering
av ofullständiga äldre riksdagsregister och upplägga nya sådana, att uppgöra
registret till löpande års riksdagstryck och för särskild utgivning i tryck
redigera den årliga översikten av riksdagens arbete, att utarbeta bibliografier
i aktuella lagstiftnings- och beskattningsfrågor till ledning vid sådana frågors
beredning även mellan riksdagarna, att med tillhjälp av litteratur och
arkiv bearbeta riksdagstrycket såväl ur person- som saksynpunkt, att för
överbibliotekarien framlägga förslag till bokinköp att av denne efter prövning
föreläggas styrelsen, att i den mån arbetstiden så medger deltaga även
i det bibliotekstekniska arbetet särskilt med bokbeståndets ordnande ur statsvetenskaplig-juridisk
synpunkt och dess katalogisering på sätt styrelsen efter
förslag av överbibliotekarien må bestämma, att vara föreståndare för arkivet.
»
I fråga örn motiveringen för yrkandet tillåter utskottet sig att hänvisa till
motionen.
över den förevarande motionen har utskottet inhämtat yttrande av styrelsen
för riksdagsbiblioteket, som i en den 10 mars 1936 dagtecknad, till
bankoutskottet ställd skrivelse anfört huvudsakligen följande:
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
I motiveringen för det i motionen intagna yrkandet anfördes inledningsvis,
att för bibliotekets vidare utveckling som ett statsvetenskapligt-juridiskt
bibliotek krävdes personal med statsvetenskaplig eller juridisk utbildning.
Styrelsen funne liksom motionären det visserligen önskvärt, att vid biblioteket
anställdes tjänstemän med statsvetenskaplig eller juridisk utbildning,
men styrelsen ville i detta sammanhang framhålla, att därvid ej borde förbises,
att vid biblioteket anställdes personer jämväl med utbildning i för bibliotekets
verksamhet så viktiga litteraturgrenar som t. ex. de ekonomiska och
sociala. Dessa litteraturgrenar representerades i biblioteket genom följande
betydelsefulla bokavdelningar: finansväsen, nationalekonomi, näringsväsen,
bank- och kreditväsen, penning- och myntväsen, samhällsvetenskap, försäkrings-
och pensionsväsen. Styrelsen hade även beaktat kravet på anställande
av tackutbildad personal vid de fyra senaste tillfällen, då nya tjänstemän
anställts vid biblioteket, i det att styrelsen vid vart och ett av dessa tillfällen
antagit personer med utbildning i olika för biblioteket viktiga ämnen.
Som ytterligare och särskild motivering för inrättande av en ny befattning
vid biblioteket anförde motionären behovet av, att en rad nya arbetsuppgifter,
närmare angivna i hemställan, tillädes biblioteket. Dessa uppgifter,
för vilkas utförande enligt motionärens uppfattning erfordrades en statsvetenskapligt
eller juridiskt utbildad person med ådagalagd förmåga av
vetenskapligt eget arbete, borde anförtros åt den nye befattningshavaren.
Denne skulle emellertid dessutom komma att utföra vissa arbeten, som tidigare
ålegat andra tjänstemän vid biblioteket. Sålunda borde han utarbeta
förslag till bokinköp, vilket arbete hittills ansetts vara en av överbibliotekariens
betydelsefullaste uppgifter. Överbibliotekarien skulle visserligen efter
vederbörlig prövning för styrelsen framlägga förslagen, men själva utarbetandet
skulle anförtros åt den nye tjänstemannen. Självsagt vöre, att överbibliotekarien
liksom hittills vid förslagen till bokinköp borde äga tillgång
till visst förberedande biträde av underordnad personal, men styrelsen funne
det icke lämpligt, att själva uppgörandet av förslagen anförtroddes åt annan
person än åt överbibliotekarien. I den mån det befunnes nödigt, att styrelsen
hade tillgång till fackkunskap inom olika vetenskapsgrenar, syntes det lämpligast
att vid styrelsens sida ställdes en rådgivande biblioteksnämnd med
representanter för bibliotekets viktigaste bokområden. De i motionärens förslag
upptagna uppgifterna att tillhandagå riksdagens ledamöter och utskott
med litteraturupplysningar och dylikt samt att vara föreståndare för arkivet
hade hittills utförts av expeditionsföreståndaren, som ifråga om litteraturupplysningarna
kunde påkalla biträde av bibliotekets hela personal. Då dessa
uppgifter intimt sammanhängde med expeditionsarbetet och knappast utan
olägenhet kunde avskiljas därifrån, kunde .styrelsen icke heller tillstyrka en
förändring i detta hänseende.
Motionärens hemställan i dessa avseenden berörde emellertid huvudsakligen
endast inre organisatoriska förhållanden och kunde icke bilda förutsättningen
för inrättande av en ny tjänst vid biblioteket. En sådan förutsättning
funne styrelsen däremot de nya arbetsuppgifter utgöra, som föresloges
ingå i bibliotekets framtida verksamhet. Styrelsen ville beträffande dessa
arbetsuppgifter uttala, att örn riksdagen funne, att dessa, av vilka en del
för närvarande ordnades av riksdagens kanslideputerade och av fullmäktige
i riksgäldskontoret, borde tilläggas biblioteket, styrelsen givetvis vore ense
med motionären därom, att desamma icke kunde utföras med endast den
nuvarande arbetspersonalen. Emellertid ansåge styrelsen sig böra framhålla,
att örn motionären verkligen avsett, att alla dessa uppgifter skulle tilläggas
Bankoutskotlets utlåtande Nr 28.
9
biblioteket, styrelsen icke funne det tillfyllest med inrättande av endast en
ny befattning vid biblioteket. Någon exakt beräkning av erforderligt antal
nya tjänster läte sig likväl icke göra, då de föreslagna arbetsuppgifterna i
mycket endast vore skissartat uppdragna. Enligt den uppskattning styrelsen
sökt verkställa torde dessa emellertid påkalla en väsentlig ökning av bibliotekets
personal. Styrelsen funne sig dessutom böra påpeka, att för genomförande
av flera av dessa uppgifter även erfordrades en avsevärd ökning
av bibliotekets bokinköps- och expensanslag.
På grund av vad sålunda anförts, funne sig styrelsen, som icke blivit övertygad
örn lämpligheten av, att en så vittomfattande omorganisation av bibliotekets
verksamhet för närvarande genomfördes, icke böra tillstyrka bifall
till motionen.
Emot biblioteksstyrelsens ovanstående yttrande har ledamoten av styrelsen
herr Reuterskiöld anmält avvikande mening och i en vid skrivelsen fogad
reservation anfört, bland annat, följande:
När styrelsen skilde mellan statsvetenskap och juridik å ena sidan, »ekonomiska
och sociala littera turgrenar» å den andra och förmenade att det
behövdes personal för båda delarna, så finge erinras att »statskunskap» just
vore kollektivbeteckningen å statskunskap, sociologi, nationalekonomi, finanslära
m. m. och att utbildning i »statskunskap» avsåge allt detta. Men
naturligtvis kunde icke varje person med »statsvetenskaplig» utbildning äga
sådan på statsvetenskapens samtliga områden. Någon meningsskiljaktighet
förelåge sålunda här icke i verkligheten. Nuvarande bibliotekspersonal i
högre grader saknade emellertid all statsvetenskaplig utbildning både i dess
trängre och dess vidare bemärkelse. Att numera statsvetenskapligt utbildad
personal antoges och ingen annan, vore alldeles riktigt, men rådde icke bot
på missförhållandet, att allenast den lägsta personalen vid biblioteket hade
verklig fackutbildning. Vad förslaget i motionen avsåge vore att få den av
styrelsen såsom behövlig erkända fackutbildningen redan nu representerad
bland de högre befattning shav ar ne — det vore ju fullt rimligt örn dessa högre
befattningshavare icke kände sig alltför benägna att behörigen uppskatta
styrelsens omsorger för den framtida utvecklingen, som satte dem själva på
avskrivning, och en garanti för att dessa omsorger skulle leda till resultat
läge då däri, att redan nu någon högre befattningshavare vore i fackutbildning
åtminstone likställd med de lägsta.
Styrelsen fäste särskild vikt vid förslagen till bokinköp och hade därvid
missförstått det föreliggande förslaget därhän, att den nye extra förste bibliotekarien
ensam skulle uppgöra inköpsförslagen — i motionen hade talats örn
förslag i obestämd forin, ej örn förslagen, och motionären hade avsett att
överbibliotekarien skulle kunna rådföra sig med vem han ville, men att det
tillika alltid skulle finnas någon, som vore ansvarig för att förslag framlades
från sakkunnigt håll: därigenom försvagades ingalunda överbibliotekariens
ställning. Att den sed, som i senare tid begynt, att överbibliotekarien hade
»visst förberedande biträde av underordnad personal», som fått fackutbildning,
vore givetvis ett framsteg emot vad tidigare praktiserats, men gåve inga
garantier. Det kunde icke vara styrelsen obekant vad som inom statsvetenskapliga,
d. v. s. de mest intresserade och sakkunniga, kretsar sedan länge
varit en s. k. offentlig hemlighet, vilken betraktats och med fog måste betraktas
som nästan skandalös, nämligen att inköpsförslagen väsentligen dirigerats
från vederbörande bokhandel, varvid det vore likgiltigt örn formliga
10
Dankoulskottcls utlåtande Nr 28.
förslag uppgjorts, vilket knappast torde varit fallet, eller om förslagen uppgjorts
väsentligen med ledning av »till benäget påseende» uppsänd litteratur,
varmed icke följt eller ens kunnat följa garanti för att litteratur, som ej intagits
för sändande till påseende, ej kunnat vara vida mera värdefull. Saknade
överbibliotekarien egen statsvetenskaplig eller juridisk utbildning, vore
det honom helt enkelt omöjligt att utan påstötning utifrån framlägga sakkunniga
och allsidiga inköpsförslag — inte ens genom aldrig så intensivt
studium av recensioner kunde bot härpå rådas, då även recensionernas
värde måste kunna sakkunnigt bedömas. Styrelsen kunde negativt inverka
på inköpen, och hade också i senare tid så gjort, men styrelsen kunde icke
här göra en positiv insats annat än rent undantagsvis — och borde det ej heller,
då det vore prövning och avvägande, men ej initiativ som kunde och
borde av styrelsen krävas.
Att inköpsfrågan ej vore bra ordnad som den vore. syntes styrelsen erkänna,
då den föresloge, att »vid styrelsens sida ställa en rådsrivande biblioteksnämnd».
Detta förslag kunde reservanten icke biträda. Bortsett från att
denna nämnd »vid styrelsens sida» uppenbarligen skulle vara verksam oberoende
av överbibliotekariens förberedelser till inköp för att tvärtom i efterhand
granska och komplettera desamma, vilket vida mera än motionärens
förslag om en ansvarig förslagsställare under överbibliotekarien med frihet
för denne senare att anlita i övrigt vem han ville, skulle undergräva överbibliotekariens
ställning, måste erinras att, örn till förhindrande härav överbibliotekarien
bleve ordförande i eller blott ledamot av nämnden, detta vore
i längden liktydigt med styrelsens avskaffande och nämndens insättande som
styrelse, ett förslag som tidigare av utskott och riksdag avböjts. Skulle det
finnas en verklig riksdagens styrelse representerande båda kamrarna, så
.skulle icke vid dess sida skapas en institution, som, örn och så snart bibliotekets
hela personal hade statsvetenskaplig eller juridisk kompetens, bleve
lika överflödig som desorganisatorisk.
Styrelsen holle vidare före att uppgifterna att tillhandagå riksdagen med
upplysningar m. in. »intimt sammanhängde med expeditionsarbetet»; reservanten
finge bestämt bestrida denna uppfattnings riktighet. Det vore alldeles
tvärtom nödvändigt att de löpande expeditionsgöromålen och hela »expeditionsarbetet»
skarpt hölles i sär från arbetet med sagda uppgifter, vilka
icke torde kunna hastigt och väl fullgöras utan full frihet från de expcditionclla
göromålen, med vilka dessa uppgifter icke hade något gemensamt. Frågan
vore ingalunda någon inre organisatorisk fråga, utan en ren och klar
kompetensfråga.
Vad vidare av styrelsen anfördes rörande uppgifter, som nu ordnades av
riksgäldsfullmäktige eller kanslideputerade men som enligt motionärens förslag
borde anförtros åt biblioteksstyrelsen och bibliotekspersonalen i denna
dess egenskap, vore så till vida felaktigt, som dessa uppgifter, orri de utfördes
av sakkunniga, d. v. s. av statsvetenskapligt eller juridiskt vetenskapligt skolad
personal — den senare stöde dock knappast att få — ingalunda krävde
iner än en befattningshavare. Örn måhända i framtiden, därest den extra
förste bibliotekarien skulle i nu oberäknad utsträckning under riksdagarna
tagas i anspråk för utredningar, en förstärkning skulle komma att behövas.
vöre omöjligt att nu förutse — alldeles lika omöjligt som det vore att förutse
vilken förstärkning bibliotekspersonalen kunde tarva i antal, örn biblioteket
växte till.
Däremot borde bestämt understrykas, att varken det årliga riksdagsregistret
eller den »gula bok», som utgåves över riksdagsarbetet för varje år,
Bcinkoutskotlets utlåtande Nr 28.
11
kunde nu anses fylla måttet. Riksdagens konstitutionella praxis vore i sagda
bok helt och i registret nästan helt lämnad åt sitt öde, de politiskt viktiga och
ofta förklarande momenten berördes knappast, uppslagsorden vore icke
längre tillräckliga och mycket av det, som vid ett ärendes handläggning varit
av både saklig och formell betydelse, vöre icke ens antytt. Det kunde inte
gärna här bliva någon förbättring, örn inte sakkunnig författare anlitades,
som själv föresloge nödiga ändringar, vilka säkerligen skulle av biblioteksstyrelsen
godtagas. Och om så skedde i den form motionären föreslagit, bleve
kostnaden för den extra förste bibliotekarien nästan ingen. För registret
betalades nu 4 000 kronor plus 500 kronor till en »kontrollant», som knappast
förtjänade en sådan beteckning, om han saknade statsvetenskaplig eller
juridisk utbildning, och som, örn han hade sådan, vore med 500 kronor underbetald:
det vore bättre att styrelsen för biblioteket hade tillsynen utan
arvode och författaren vore sakkunnig. Till den »gula boken» med alfabetisk
redogörelse för årsarbetet torde f. n. vara omkring 3 000 kronor anslagna;
lades dessa till de 4 500 kronorna vore så gott som hela förste bibliotekarielönen
täckt och samtidigt en bättre förutsättning skapad för ett tillfredsställande
resultat av dessa pengars användning.
Att styrelsen f. n. avstyrkte förslaget borde ses mot bakgrunden av den
kritiska granskning som härmed lämnats av majoritetens yttrande. För egen
del hemställde reservanten örn förslagets tillstyrkande i den omfattning sorn
kunde anses lämplig, då ju ett successivt genomförande av detsamma vore
både naturligt och lämpligt. I övrigt finge åberopas vad reservanten i avgivna
vota rörande tillsättning av överbibliotekarie och förste bibliotekarie
anfört ifråga örn kompetenskrav med hänsyn till bibliotekets och riksdagens
behov, vilka icke kunde utan allvarlig skada i längden skjutas åt sidan. Styrelsens
yttrande stråke i sak under riktigheten av reservantens synpunkter,
men vilie ej följa den enda för deras behöriga beaktande framkomliga vägen.
utan en annan, mera tidsödande och mera riskabel.
överbibliotekarien vid riksdagsbiblioteket har i en till utskottet
ställd, den 19 mars 1936 dagtecknad skrift bland annat framhållit, att
då det av reservanten påtalade, som »nästan skandalöst» betecknade, sättet
för uppgörande av bokinköpsförslag icke avsåge den tid, överbibliotekarien
varit innehavare av nämnda befattning, ankomme det icke på honom
•— möjligen på hans företrädare i ämbetet — att ingå i svaromål
härpå. Denna kritik riktade sig enligt överbibliotekariens uppfattning
i lika hög grad mot styrelsens och därmed mot reservantens egen förvaltning.
överbibliotekarien hade vidare dragit i tvivelsmål, huruvida arbetet
med riksdagsregistret och den s. k. gula boken verkligen skulle kunna utföras
av endast en tjänsteman.
I särskilda till bankoutskottet ingivna inlagor hava f. d. överbibliotekarierna
vid riksdagsbiblioteket V. Gödel och Ii. Höckert anfört starka gensagor
mot vad i berörda reservation uttalats angående förslagen till bokinköp
och hävdat, ali ifrågavarande förslag ej uppgjorts på det sätt reservanten
gjort gällande.
I en till utskottet ingiven promemoria, dagtecknad den 19 mars 1936, har
slutligen ordföranden i riksdagsbibliotekets styrelse framhållit, bland annat,
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Utskottet.
att han icke kunde biträda förslaget om överflyttandet av ansvaret för ifrågavarande
registerarbetens utförande till styrelsen för riksdagsbiblioteket.
Av styrelsens för riksdagsbiblioteket ovan intagna yttrande framgår, att
styrelsen ställt sig avvisande till motionärens förslag om inrättande vid riksdagsbiblioteket
av en extra förste bibliotekariebefattning och i samband därmed
ifrågasatta förändringar av bibliotekets organisation m. m. Vid sådant förhållande
och då vad motionären anfört icke övertygat utskottet om behovet
och lämpligheten av de föreslagna åtgärderna, har utskottet icke funnit anledning
tillstyrka, att några organisatoriska förändringar i avseende å riksdagsbiblioteket
genomföras i nu förevarande sammanhang. Utskottet finner
sig alltså böra avstyrka bifall till motionen och hemställer förty,
att förevarande motion I: 304 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 mars 1936.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors*, Bjurström, Ehrnberg,
Berling* och Bodin;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Johansson i Sollefteå, Carleson,
Severin*, Svedman*, Nyblom* och Englund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.