Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av en extra förste bibliotekariebefattning vid riksdagsbiblioteket m. m.

1936-03-31 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:28, Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av en extra förste bibliotekariebefattning vid riksdagsbiblioteket m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

7

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om inrättande av en extra

förste bibliotekariebefattning vid riksdagsbiblioteket

m. m.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisad motion nr 304 av herr Reuterskiöld föreslagit,

»att riksdagen ville anslå medel till avlöning av en extra förste bibliotekarie

med belopp motsvarande vad den ordinarie åtnjuter under förbehåll att frågan

om den nya befattningens bibehållande upptages till förnyad prövning när

den ordinarie befattningen blir ledig,

att innehavaren av denna extra förste bibliotekariebefattning får samma

pensionsrätt som ordinarie förste bibliotekarie,

att till extra förste bibliotekarie endast den må utses som styrkt statsvetenskapliga

eller juridiskt vetenskapliga kunskaper och förmåga av vetenskapligt

eget arbete,

att det skall åligga extra förste bibliotekarie att ansvara för utredningar

som under pågående riksdag begäras av riksdagens ledamöter eller utskott,

att tillhandagå riksdagens ledamöter och utskott med litteraturupplysningar

och råd i frågor, som av riksdagen behandlas, att verkställa komplettering

av ofullständiga äldre riksdagsregister och upplägga nya sådana, att uppgöra

registret till löpande års riksdagstryck och för särskild utgivning i tryck

redigera den årliga översikten av riksdagens arbete, att utarbeta bibliografier

i aktuella lagstiftnings- och beskattningsfrågor till ledning vid sådana frågors

beredning även mellan riksdagarna, att med tillhjälp av litteratur och

arkiv bearbeta riksdagstrycket såväl ur person- som saksynpunkt, att för

överbibliotekarien framlägga förslag till bokinköp att av denne efter prövning

föreläggas styrelsen, att i den mån arbetstiden så medger deltaga även

i det bibliotekstekniska arbetet särskilt med bokbeståndets ordnande ur statsvetenskaplig-juridisk

synpunkt och dess katalogisering på sätt styrelsen efter

förslag av överbibliotekarien må bestämma, att vara föreståndare för arkivet.

»

I fråga örn motiveringen för yrkandet tillåter utskottet sig att hänvisa till

motionen.

över den förevarande motionen har utskottet inhämtat yttrande av styrelsen

för riksdagsbiblioteket, som i en den 10 mars 1936 dagtecknad, till

bankoutskottet ställd skrivelse anfört huvudsakligen följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

I motiveringen för det i motionen intagna yrkandet anfördes inledningsvis,

att för bibliotekets vidare utveckling som ett statsvetenskapligt-juridiskt

bibliotek krävdes personal med statsvetenskaplig eller juridisk utbildning.

Styrelsen funne liksom motionären det visserligen önskvärt, att vid biblioteket

anställdes tjänstemän med statsvetenskaplig eller juridisk utbildning,

men styrelsen ville i detta sammanhang framhålla, att därvid ej borde förbises,

att vid biblioteket anställdes personer jämväl med utbildning i för bibliotekets

verksamhet så viktiga litteraturgrenar som t. ex. de ekonomiska och

sociala. Dessa litteraturgrenar representerades i biblioteket genom följande

betydelsefulla bokavdelningar: finansväsen, nationalekonomi, näringsväsen,

bank- och kreditväsen, penning- och myntväsen, samhällsvetenskap, försäkrings-

och pensionsväsen. Styrelsen hade även beaktat kravet på anställande

av tackutbildad personal vid de fyra senaste tillfällen, då nya tjänstemän

anställts vid biblioteket, i det att styrelsen vid vart och ett av dessa tillfällen

antagit personer med utbildning i olika för biblioteket viktiga ämnen.

Som ytterligare och särskild motivering för inrättande av en ny befattning

vid biblioteket anförde motionären behovet av, att en rad nya arbetsuppgifter,

närmare angivna i hemställan, tillädes biblioteket. Dessa uppgifter,

för vilkas utförande enligt motionärens uppfattning erfordrades en statsvetenskapligt

eller juridiskt utbildad person med ådagalagd förmåga av

vetenskapligt eget arbete, borde anförtros åt den nye befattningshavaren.

Denne skulle emellertid dessutom komma att utföra vissa arbeten, som tidigare

ålegat andra tjänstemän vid biblioteket. Sålunda borde han utarbeta

förslag till bokinköp, vilket arbete hittills ansetts vara en av överbibliotekariens

betydelsefullaste uppgifter. Överbibliotekarien skulle visserligen efter

vederbörlig prövning för styrelsen framlägga förslagen, men själva utarbetandet

skulle anförtros åt den nye tjänstemannen. Självsagt vöre, att överbibliotekarien

liksom hittills vid förslagen till bokinköp borde äga tillgång

till visst förberedande biträde av underordnad personal, men styrelsen funne

det icke lämpligt, att själva uppgörandet av förslagen anförtroddes åt annan

person än åt överbibliotekarien. I den mån det befunnes nödigt, att styrelsen

hade tillgång till fackkunskap inom olika vetenskapsgrenar, syntes det lämpligast

att vid styrelsens sida ställdes en rådgivande biblioteksnämnd med

representanter för bibliotekets viktigaste bokområden. De i motionärens förslag

upptagna uppgifterna att tillhandagå riksdagens ledamöter och utskott

med litteraturupplysningar och dylikt samt att vara föreståndare för arkivet

hade hittills utförts av expeditionsföreståndaren, som ifråga om litteraturupplysningarna

kunde påkalla biträde av bibliotekets hela personal. Då dessa

uppgifter intimt sammanhängde med expeditionsarbetet och knappast utan

olägenhet kunde avskiljas därifrån, kunde .styrelsen icke heller tillstyrka en

förändring i detta hänseende.

Motionärens hemställan i dessa avseenden berörde emellertid huvudsakligen

endast inre organisatoriska förhållanden och kunde icke bilda förutsättningen

för inrättande av en ny tjänst vid biblioteket. En sådan förutsättning

funne styrelsen däremot de nya arbetsuppgifter utgöra, som föresloges

ingå i bibliotekets framtida verksamhet. Styrelsen ville beträffande dessa

arbetsuppgifter uttala, att örn riksdagen funne, att dessa, av vilka en del

för närvarande ordnades av riksdagens kanslideputerade och av fullmäktige

i riksgäldskontoret, borde tilläggas biblioteket, styrelsen givetvis vore ense

med motionären därom, att desamma icke kunde utföras med endast den

nuvarande arbetspersonalen. Emellertid ansåge styrelsen sig böra framhålla,

att örn motionären verkligen avsett, att alla dessa uppgifter skulle tilläggas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlets utlåtande Nr 28.

9

biblioteket, styrelsen icke funne det tillfyllest med inrättande av endast en

ny befattning vid biblioteket. Någon exakt beräkning av erforderligt antal

nya tjänster läte sig likväl icke göra, då de föreslagna arbetsuppgifterna i

mycket endast vore skissartat uppdragna. Enligt den uppskattning styrelsen

sökt verkställa torde dessa emellertid påkalla en väsentlig ökning av bibliotekets

personal. Styrelsen funne sig dessutom böra påpeka, att för genomförande

av flera av dessa uppgifter även erfordrades en avsevärd ökning

av bibliotekets bokinköps- och expensanslag.

På grund av vad sålunda anförts, funne sig styrelsen, som icke blivit övertygad

örn lämpligheten av, att en så vittomfattande omorganisation av bibliotekets

verksamhet för närvarande genomfördes, icke böra tillstyrka bifall

till motionen.

Emot biblioteksstyrelsens ovanstående yttrande har ledamoten av styrelsen

herr Reuterskiöld anmält avvikande mening och i en vid skrivelsen fogad

reservation anfört, bland annat, följande:

När styrelsen skilde mellan statsvetenskap och juridik å ena sidan, »ekonomiska

och sociala littera turgrenar» å den andra och förmenade att det

behövdes personal för båda delarna, så finge erinras att »statskunskap» just

vore kollektivbeteckningen å statskunskap, sociologi, nationalekonomi, finanslära

m. m. och att utbildning i »statskunskap» avsåge allt detta. Men

naturligtvis kunde icke varje person med »statsvetenskaplig» utbildning äga

sådan på statsvetenskapens samtliga områden. Någon meningsskiljaktighet

förelåge sålunda här icke i verkligheten. Nuvarande bibliotekspersonal i

högre grader saknade emellertid all statsvetenskaplig utbildning både i dess

trängre och dess vidare bemärkelse. Att numera statsvetenskapligt utbildad

personal antoges och ingen annan, vore alldeles riktigt, men rådde icke bot

på missförhållandet, att allenast den lägsta personalen vid biblioteket hade

verklig fackutbildning. Vad förslaget i motionen avsåge vore att få den av

styrelsen såsom behövlig erkända fackutbildningen redan nu representerad

bland de högre befattning shav ar ne — det vore ju fullt rimligt örn dessa högre

befattningshavare icke kände sig alltför benägna att behörigen uppskatta

styrelsens omsorger för den framtida utvecklingen, som satte dem själva på

avskrivning, och en garanti för att dessa omsorger skulle leda till resultat

läge då däri, att redan nu någon högre befattningshavare vore i fackutbildning

åtminstone likställd med de lägsta.

Styrelsen fäste särskild vikt vid förslagen till bokinköp och hade därvid

missförstått det föreliggande förslaget därhän, att den nye extra förste bibliotekarien

ensam skulle uppgöra inköpsförslagen — i motionen hade talats örn

förslag i obestämd forin, ej örn förslagen, och motionären hade avsett att

överbibliotekarien skulle kunna rådföra sig med vem han ville, men att det

tillika alltid skulle finnas någon, som vore ansvarig för att förslag framlades

från sakkunnigt håll: därigenom försvagades ingalunda överbibliotekariens

ställning. Att den sed, som i senare tid begynt, att överbibliotekarien hade

»visst förberedande biträde av underordnad personal», som fått fackutbildning,

vore givetvis ett framsteg emot vad tidigare praktiserats, men gåve inga

garantier. Det kunde icke vara styrelsen obekant vad som inom statsvetenskapliga,

d. v. s. de mest intresserade och sakkunniga, kretsar sedan länge

varit en s. k. offentlig hemlighet, vilken betraktats och med fog måste betraktas

som nästan skandalös, nämligen att inköpsförslagen väsentligen dirigerats

från vederbörande bokhandel, varvid det vore likgiltigt örn formliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Dankoulskottcls utlåtande Nr 28.

förslag uppgjorts, vilket knappast torde varit fallet, eller om förslagen uppgjorts

väsentligen med ledning av »till benäget påseende» uppsänd litteratur,

varmed icke följt eller ens kunnat följa garanti för att litteratur, som ej intagits

för sändande till påseende, ej kunnat vara vida mera värdefull. Saknade

överbibliotekarien egen statsvetenskaplig eller juridisk utbildning, vore

det honom helt enkelt omöjligt att utan påstötning utifrån framlägga sakkunniga

och allsidiga inköpsförslag — inte ens genom aldrig så intensivt

studium av recensioner kunde bot härpå rådas, då även recensionernas

värde måste kunna sakkunnigt bedömas. Styrelsen kunde negativt inverka

på inköpen, och hade också i senare tid så gjort, men styrelsen kunde icke

här göra en positiv insats annat än rent undantagsvis — och borde det ej heller,

då det vore prövning och avvägande, men ej initiativ som kunde och

borde av styrelsen krävas.

Att inköpsfrågan ej vore bra ordnad som den vore. syntes styrelsen erkänna,

då den föresloge, att »vid styrelsens sida ställa en rådsrivande biblioteksnämnd».

Detta förslag kunde reservanten icke biträda. Bortsett från att

denna nämnd »vid styrelsens sida» uppenbarligen skulle vara verksam oberoende

av överbibliotekariens förberedelser till inköp för att tvärtom i efterhand

granska och komplettera desamma, vilket vida mera än motionärens

förslag om en ansvarig förslagsställare under överbibliotekarien med frihet

för denne senare att anlita i övrigt vem han ville, skulle undergräva överbibliotekariens

ställning, måste erinras att, örn till förhindrande härav överbibliotekarien

bleve ordförande i eller blott ledamot av nämnden, detta vore

i längden liktydigt med styrelsens avskaffande och nämndens insättande som

styrelse, ett förslag som tidigare av utskott och riksdag avböjts. Skulle det

finnas en verklig riksdagens styrelse representerande båda kamrarna, så

.skulle icke vid dess sida skapas en institution, som, örn och så snart bibliotekets

hela personal hade statsvetenskaplig eller juridisk kompetens, bleve

lika överflödig som desorganisatorisk.

Styrelsen holle vidare före att uppgifterna att tillhandagå riksdagen med

upplysningar m. in. »intimt sammanhängde med expeditionsarbetet»; reservanten

finge bestämt bestrida denna uppfattnings riktighet. Det vore alldeles

tvärtom nödvändigt att de löpande expeditionsgöromålen och hela »expeditionsarbetet»

skarpt hölles i sär från arbetet med sagda uppgifter, vilka

icke torde kunna hastigt och väl fullgöras utan full frihet från de expcditionclla

göromålen, med vilka dessa uppgifter icke hade något gemensamt. Frågan

vore ingalunda någon inre organisatorisk fråga, utan en ren och klar

kompetensfråga.

Vad vidare av styrelsen anfördes rörande uppgifter, som nu ordnades av

riksgäldsfullmäktige eller kanslideputerade men som enligt motionärens förslag

borde anförtros åt biblioteksstyrelsen och bibliotekspersonalen i denna

dess egenskap, vore så till vida felaktigt, som dessa uppgifter, orri de utfördes

av sakkunniga, d. v. s. av statsvetenskapligt eller juridiskt vetenskapligt skolad

personal — den senare stöde dock knappast att få — ingalunda krävde

iner än en befattningshavare. Örn måhända i framtiden, därest den extra

förste bibliotekarien skulle i nu oberäknad utsträckning under riksdagarna

tagas i anspråk för utredningar, en förstärkning skulle komma att behövas.

vöre omöjligt att nu förutse — alldeles lika omöjligt som det vore att förutse

vilken förstärkning bibliotekspersonalen kunde tarva i antal, örn biblioteket

växte till.

Däremot borde bestämt understrykas, att varken det årliga riksdagsregistret

eller den »gula bok», som utgåves över riksdagsarbetet för varje år,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskotlets utlåtande Nr 28.

11

kunde nu anses fylla måttet. Riksdagens konstitutionella praxis vore i sagda

bok helt och i registret nästan helt lämnad åt sitt öde, de politiskt viktiga och

ofta förklarande momenten berördes knappast, uppslagsorden vore icke

längre tillräckliga och mycket av det, som vid ett ärendes handläggning varit

av både saklig och formell betydelse, vöre icke ens antytt. Det kunde inte

gärna här bliva någon förbättring, örn inte sakkunnig författare anlitades,

som själv föresloge nödiga ändringar, vilka säkerligen skulle av biblioteksstyrelsen

godtagas. Och om så skedde i den form motionären föreslagit, bleve

kostnaden för den extra förste bibliotekarien nästan ingen. För registret

betalades nu 4 000 kronor plus 500 kronor till en »kontrollant», som knappast

förtjänade en sådan beteckning, om han saknade statsvetenskaplig eller

juridisk utbildning, och som, örn han hade sådan, vore med 500 kronor underbetald:

det vore bättre att styrelsen för biblioteket hade tillsynen utan

arvode och författaren vore sakkunnig. Till den »gula boken» med alfabetisk

redogörelse för årsarbetet torde f. n. vara omkring 3 000 kronor anslagna;

lades dessa till de 4 500 kronorna vore så gott som hela förste bibliotekarielönen

täckt och samtidigt en bättre förutsättning skapad för ett tillfredsställande

resultat av dessa pengars användning.

Att styrelsen f. n. avstyrkte förslaget borde ses mot bakgrunden av den

kritiska granskning som härmed lämnats av majoritetens yttrande. För egen

del hemställde reservanten örn förslagets tillstyrkande i den omfattning sorn

kunde anses lämplig, då ju ett successivt genomförande av detsamma vore

både naturligt och lämpligt. I övrigt finge åberopas vad reservanten i avgivna

vota rörande tillsättning av överbibliotekarie och förste bibliotekarie

anfört ifråga örn kompetenskrav med hänsyn till bibliotekets och riksdagens

behov, vilka icke kunde utan allvarlig skada i längden skjutas åt sidan. Styrelsens

yttrande stråke i sak under riktigheten av reservantens synpunkter,

men vilie ej följa den enda för deras behöriga beaktande framkomliga vägen.

utan en annan, mera tidsödande och mera riskabel.

överbibliotekarien vid riksdagsbiblioteket har i en till utskottet

ställd, den 19 mars 1936 dagtecknad skrift bland annat framhållit, att

då det av reservanten påtalade, som »nästan skandalöst» betecknade, sättet

för uppgörande av bokinköpsförslag icke avsåge den tid, överbibliotekarien

varit innehavare av nämnda befattning, ankomme det icke på honom

•— möjligen på hans företrädare i ämbetet — att ingå i svaromål

härpå. Denna kritik riktade sig enligt överbibliotekariens uppfattning

i lika hög grad mot styrelsens och därmed mot reservantens egen förvaltning.

överbibliotekarien hade vidare dragit i tvivelsmål, huruvida arbetet

med riksdagsregistret och den s. k. gula boken verkligen skulle kunna utföras

av endast en tjänsteman.

I särskilda till bankoutskottet ingivna inlagor hava f. d. överbibliotekarierna

vid riksdagsbiblioteket V. Gödel och Ii. Höckert anfört starka gensagor

mot vad i berörda reservation uttalats angående förslagen till bokinköp

och hävdat, ali ifrågavarande förslag ej uppgjorts på det sätt reservanten

gjort gällande.

I en till utskottet ingiven promemoria, dagtecknad den 19 mars 1936, har

slutligen ordföranden i riksdagsbibliotekets styrelse framhållit, bland annat,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

att han icke kunde biträda förslaget om överflyttandet av ansvaret för ifrågavarande

registerarbetens utförande till styrelsen för riksdagsbiblioteket.

Av styrelsens för riksdagsbiblioteket ovan intagna yttrande framgår, att

styrelsen ställt sig avvisande till motionärens förslag om inrättande vid riksdagsbiblioteket

av en extra förste bibliotekariebefattning och i samband därmed

ifrågasatta förändringar av bibliotekets organisation m. m. Vid sådant förhållande

och då vad motionären anfört icke övertygat utskottet om behovet

och lämpligheten av de föreslagna åtgärderna, har utskottet icke funnit anledning

tillstyrka, att några organisatoriska förändringar i avseende å riksdagsbiblioteket

genomföras i nu förevarande sammanhang. Utskottet finner

sig alltså böra avstyrka bifall till motionen och hemställer förty,

att förevarande motion I: 304 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors*, Bjurström, Ehrnberg,

Berling* och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Johansson i Sollefteå, Carleson,

Severin*, Svedman*, Nyblom* och Englund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.