Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten jämte i ämnet väckta motioner.

1936-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:37, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering

av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten jämte i ämnet

väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1936 dagtecknad proposition

nr 118, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att statens kapital- och räntefordran hos Norsholm—Västervik

—Hultsfreds järnvägsaktiebolag på grund av statslån för järnvägsanläggningar

må under av föredragande departementschefen angivna villkor avskrivas

till den del, densamma överstiger 1,440,000 kronor, mot det att bolaget senast

den 1 juli 1936 till riksgäldskontoret kontant inbetalar sagda belopp.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Norsholm—Västervik—

Hultsfreds järnvägsaktiebolag under de senaste åren icke förmått fullgöra

stadgade annuitetsbetalningar å sina statslån. Till följd härav hava olika förslag

till förbättring av företagets ekonomi varit föremål för undersökningar

och förhandlingar. I första hand har sålunda behandlats fråga om fusion

mellan nämnda järnväg och Östergötlands smalspåriga järnvägar. Den härutinnan

verkställda utredningen har emellertid, i vad avser möjligheterna

för staten att genom fusionen erhålla ökad betalning av statslånen, icke givit

positivt resultat. Med hänsyn härtill och på de skäl i övrigt, som anförts

av 1932 års järnvägsekonomiutredning, torde fusionsfrågan sakna omedelbar

aktualitet och få ställas på framtiden.

Vad därefter beträffar de två förslag till reglering av Norsholm—Västervik

—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten, som i skilda

framställningar underställts Kungl. Maj:ts prövning, torde det år 1934 framlagda

— innebärande bland annat en förnyad ombildning av bolagets statslån

och en omläggning av bolagets lån hos Kalmar läns norra landsting, som

därjämte skulle efterskänka sin räntefordran — likaledes få anses sakna

aktualitet, i det att landstingets åtagande att för viss tid teckna borgen för

betalningen av en del av statens fordran förfallit. Det torde under sådana

omständigheter och med hänsyn till resultatet av senare förda förhandlingar

icke finnas anledning att ytterligare diskutera möjligheten att finna en lösning

efter de i nämnda förslag uppdragna riktlinjerna.

Efter förhandlingar mellan intressenterna inför 1932 års järnvägsekonomiutredning

har slutligen framlagts ett förslag, som går ut på att staten skulle

såsom full betalning för sin fordran hos bolaget godtaga ett belopp av 1,440,000

II i hang till riksdagens protokoll WHO. 8 sami. Nr 37.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

kronor, att betalas den 1 juli 1936, i vilket belopp anses ingå kapitalfordran

å 1,300,000 kronor och i övrigt vissa räntebelopp. Frånsett de räntor, som

belöpa på första halvåret 1936, innebär detta förslag, att av statens fordran,

5,718,403 kronor 71 öre, skulle avskrivas ett belopp av 4,278,403 kronor 71 öre.

I sistnämnda belopp ingår kapitalfordran, som ännu icke förfallit, till belopp

av i runt tal 3,591,800 kronor, medan återstoden utgöres av räntefordringar.

Erinras må emellertid, att även i statens nuvarande kapitalfordran ingå räntor

å de ursprungliga lånebeloppen, vilka före 1924 års lånereglering nedbringats

till i runt tal 3 miljoner kronor.

Vid bedömande av detta förslag, som alltså innebär ett synnerligen betydande

efterskänkande av kapitalfordran, torde två huvudsynpunkter vara

att anlägga, nämligen dels huruvida staten kan antagas hava utsikt att på

annat sätt utfå större del av sin fordran, och dels örn järnvägens andre huvudfordringsägare,

Kalmar läns norra landsting, i sådan grad medverkar till en

sanering av järnvägens ekonomi, att statens eftergift står i rimligt förhållande

därtill och att järnvägen genom regleringen vinner möjlighet att för framtiden

fortsätta sin verksamhet på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt.

Från den förra synpunkten torde det vara uppenbart, att bolagets beräkneliga

driftöverskott icke medgiver någon mera betydande betalning av annuiteter

å statslånen, helst om ett kvarstående av statens fordran förbindes

med en reglering av bolagets landstingslån i anslutning till 1934 års förslag.

För den årliga avsättningen till förnyelsefond anses ett belopp av

omkring 155,000 kronor erforderligt. Driftöverskottet å bolagets järnväg

uppgick år 1934 till cirka 235,000 kronor men lär för år 1935, som eljest

för järnvägarna i allmänhet medförde ett uppsving, minskas till omkring

110,000 kronor. Skulle sistnämnda överskottsbelopp vara normerande för

den närmaste framtiden, kan bolaget icke ens verkställa föreskriven avsättning

till förnyelsefond, än mindre fullgöra annuitetsbetalningar å sina lån.

Ehuru det år 1935 vunna driftsresultatet, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret

framhållit, icke bör tillmätas avgörande betydelse för bedömandet av

förevarande fråga, synas mig dock omständigheterna sådana, att det från

här anlagd synpunkt torde få anses tillrådligt att godtaga förslaget om statslånets

återgäldande genom en engångsbetalning av 1,440,000 kronor, vilket

belopp motsvarar vad som enligt regleringsplanen kan bliva för ändamålet

disponibelt.

Vad angår Kalmar läns norra landstings medverkan vid den föreslagna

saneringen av bolagets ekonomi är å ena sidan att märka, att landstinget

skulle teckna borgen för återbetalningen av ett amorteringslån å 600,000

kronor, vilket skulle upptagas av bolaget för att möjliggöra förenämnda inbetalning

till statsverket, ävensom garanti för bolagets samtrafiksuppbörd

under åren 1936—1938, varigenom ett deponerat belopp av 105,000 kronor

skulle kunna frigöras för samma ändamål. Å andra sidan må framhållas,

att landstinget för sina nuvarande fordringar, å vilka någon avskrivning

icke skulle ske, ävensom för sin nyssnämnda borgensförbindelse skulle åtnjuta

inteckningssäkerhet med förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor,

vilka i sin tur skulle utgöra säkerhet för ett banklån å samma belopp. Sä
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

3

kerheten för landstingets fordringar utgöres för närvarande av inteckningar

närmast efter dem, som ligga till säkerhet för statslånen å tillhopa över 5

miljoner kronor. Innebörden av detta förslag är alltså, att landstinget genom

statslånens bortfallande erhåller icke oväsentligt större möjligheter att återfå

sina fordringar. Dessa fordringar, i runt tal uppgående till 1,490,000 kronor,

fördela sig med 750,000 kronor på kapitalfordran och 740,000 kronor på räntefordran.

Landstinget har förutsatt, att av dess kapitalfordran ett belopp av

400,000 kronor skall förräntas och amorteras med en annuitet av 4.5 procent

jämsides med förenämnda banklån och amorteringslån, medan frågan örn

betalningen av återstående kapitalfordran och räntefordringen skulle uppta*

gas till förnyad prövning, då förenämnda amorteringslån å 600,000 kronor

slutbetalats.

Lika med 1932 års järnvägsekonomiutredning och i betraktande av den

förmån för landstinget, som det förevarande regleringsförslaget innebär, finner

jag det för järnvägens framtida bestånd och utveckling av betydelse, att

landstinget, på sätt förutsatts vid dess godkännande av 1934 års regleringsförslag,

frånträder sitt krav på bibehållande av räntefordringen. Även jag

finner därför såsom villkor för godtagande av det föreliggande regleringsförslaget

böra uppställas, att landstinget efterskänker berörda räntefordring.

Därest sistnämnda villkor uppfylles — enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inhämtat torde detta icke möta särskilda svårigheter —• synes ifrågavarande

järnvägsföretag genom den föreslagna låneregleringen få sin skuldbörda

så minskad, att företagets ekonomi, såvitt nu kan förutses, bör vara

tryggad.

Såsom ytterligare villkor för låneregleringen torde i enlighet med riksgäldsfullmäktiges

av 1932 års järnvägsekonomiutredning biträdda förslag böra

uppställas, att staten skall äga inlösa järnvägen för ett belopp av 2,190,000

kronor, motsvarande förutnämnda belopp av 1,440,000 kronor jämte landstingets

kapitalfordran å 750,000 kronor; dock att inlösningssumman bör ökas

med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i järnvägens fasta

anläggningar och rullande materiel, men minskas med behörigt avdrag på

grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

På grund av det anförda vill jag alltså tillstyrka en reglering av bolagets

statslån i enlighet med det föreliggande förslaget och under nyss angivna

villkor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likalydande motioner I: 311 av herr Anderson, Erik, samt II: 639 av herrar

Werner i Hultsfred och Johansson i Krogstorp hemställes, »att riksdagen

måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition med den ändringen,

att inbetalningen till riksgäldskontoret av i propositionen angivet belopp skall

vara verkställd senast den 1 januari 1937».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionerna följande:

»Såsom av propositionen framgår bar landstinget den 8 januari 1936 förpliktat

sig att teckna ovannämnda borgen. Vad åter angår förutsatt avskriv
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Utskottet.

ning av landstingets räntefordran föreligger härutinnan intet beslut. Med

hänsyn till de direkta och indirekta fördelar, som saneringsplanen torde få

anses innebära för den bygd landstinget företräder, lär intet tvivel behöva

råda om att även detta villkor kommer att bliva uppfyllt; landstinget torde

i själva verket betrakta frågan om ränteavskrivningen såsom ett spörsmål av

formell natur.

Om alltså landstingets ställningstagande i sak torde få anses klart, synas

å andra sidan icke föreligga några praktiska möjligheter att före den 1

juli 1936 få alla formaliteter uppfyllda. Härför skulle i varje fall krävas

inkallande av urtima landsting omedelbart och utan avvaktande av riksdagens

beslut i ärendet.

Vi kunna för vår del icke finna den förevarande frågan i sak vara av så

brådskande natur, att en sådan forcering kan anses motiverad. Det lämpliga

synes fastmer vara, att ränteavskrivningen får beslutas vid landstingets ordinarie

sammanträde nästkommande september. Med hänsyn till att därvid

fattat beslut vunnit laga kraft tidigast vid mitten av november, synes inbetalningstiden

böra fastställas till senast den 1 januari 1937.»

På de skäl, som i propositionen anförts, finner utskottet sig böra tillstyrka

en reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags statslån

i enlighet med det av Kungl. Majit framlagda förslaget, dock med den

jämkning beträffande tiden för inbetalningen å statslånet, som ifrågasatts i

de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition och

de i ämnet väckta motionerna I: 311 och II: 639, må medgiva,

att statens kapital- och räntefordran hos Norsholm—

Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag på grund av

statslån för järnvägsanläggningar må under av föredragande

departementschefen angivna villkor avskrivas till den

del, densamma överstiger 1,440,000 kronor, mot det att bolaget

senast den 1 januari 1937 till riksgäldskontoret kontant

inbetalar sagda belopp.

Stockholm den 17 april 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren*, Lindley, Johansson i Friggeråker,

Bjurström, Ström i Lidköping, Ehrnberg* och Swartling;

från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå, Andersson

i Falkenberg, Carleson, Mattsson och Elmroth.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

36 teol

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:189 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om statsbidrag till kommuner för pensionering av vissa fjärdingsman. a1 i texten