Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om rätt till familjepension för vissa folkskollärare, som avgingo med tjänstepension under år 1919.

1936-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:42, Utlåtande, i anledning av väckt motion om rätt till familjepension för vissa folkskollärare, som avgingo med tjänstepension under år 1919.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om rätt till familjepension

för vissa folkskollärare, som avgingo med tjänstepension

under år 1919.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisad motion nr 95 hemställer herr Hallén, »att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Majit begära, att det måtte utfärdas bestämmelser, som

tillförsäkra de folkskollärare, vilka år 1919 eller 1 januari 1920 avgått från

ordinarie tjänst i folkskolan med tjänstepension och varit delägare i änkeoch

pupillkassan samt ingått äktenskap efter fyllda 65 år, rätt till familjepension

på grund av reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

av den 15 oktober 1875».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande:

»I nu gällande Kungl. Maj:ts reglemente för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. av den 31 december 1919 (nr 878) är örn familjepension

i § 32 stadgat: ''Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det

ingås efter det mannen fyllt 65 år.’

Förklarligt torde vara att lärare, som avgingo med tjänstepension 1919,

svårligen kunde tro, att detta stadgande gällde dem, enär de hade fullgjort

sina tjänsteår för rätt till tjänste- och familjepension redan före år 1918, ja,

en av de omskrivna lärarna hade med år 1919 i ända till 42 år (1878—1919)

tjänstgjort som ordinarie i folkskola och hela denna tid på grund av föreskrivna

årliga inbetalningar till änke- och pupillkassan varit delägare i denna

och haft rätt till familjepension enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 15

oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, där för rätt till familjepension

ej något åldersstreck för äktenskapets ingående är satt.

Då reglementet av 1919 ej tycktes giva klarhet om vilket reglemente, som

skulle tillämpas på ovan skrivna lärare, förfrågade de sig hos styrelsen för

statens pensionsanstalt åren 1926 och 1933 och erhöll sistnämnda år det

besked, att på grund av bestämmelsen i kungörelsen av den 16 september

1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor m. m. § 5

skall ordinarie lärare vid folkskola vara skyldig underkasta sig de förändrade

bestämmelser, som kunna varda stadgade beträffande folkskollärarnas pensionering

och deras änke- och pupillkassa, vadan lärare, som år 1919 tjänstgjort

som ordinarie, skola erhålla familjepension på grund av reglementet av

samma år.

Man må ej förundra sig över att folkskollärarna, som förut i ända till flera

årtionden arbetat med mycket små löner, år 1918 i glädjen över de ställda

utsikterna till högre löner och pensioner gingo in på att underkasta sig de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

5

förutnämnda ändrade bestämmelserna utan att tänka på att de genom döden

skulle förlora sina hustrur eller genom ett äktenskapsåldersstreck skulle bli

berövade sin rätt till familjepension. Om de förändrade bestämmelserna fick

man läsa 1920 i reglementet, som utkommit nästföregående års sista dag.

Enligt berörda stadgande i kungörelsen av 1918 och reglementet av 1919

31 december skulle således de lärare, som sistnämnda år avgingo från ordinarie

tjänst, ej erhålla rätt till familjepension, enär de efter att haft sorgen

att få föra sin förra hustru till graven för att erhålla god och billig hjälp till

skötandet av familjen — i en familj var en 24-årig son vanför — måste ingå

nytt äktenskap. Men härigenom, synes det mig, vederfares ej dessa lärare

rättvisa, då de redan före år 1918 hade i ända till 40 år innehaft och väl förtjänt

omskrivna rätt.

Att de ej skulle få denna rätt ter sig ännu orimligare, då man hör, att

nämnda folkskollärare även efter erhållet pensionsbrev få till änke- och

pupillkassan (familjepensionen) enligt påskrift å pensionsbrevet: ''Jämlikt

kungl, reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober

1875 skall av N. N. såsom delägare i nämnda kassa---erläggas en årlig

avgift av 75 kronor.’ Lärarna få således varje år betala avgift till änke- och

pupillkassan enligt reglementet för samma kassa av 15 oktober 1875. De

borde väl då också erhålla rätt till familjepension på grund av samma reglemente.

Sålunda har nu en med år 1919 med pension från 1 januari 1920 avgående

lärare till nyss berörda kassa i 58 år inbetalt årliga avgifter med tillsammans

ett kapital av omkring 2,500 kronor, vilket med beräknad 5 procent årlig

ränta växt till bortemot 10,000 kronor, och får allt framgent betala 75 kronor

varje år utan att hava utsikt till att hans hustru erhåller änkepension i händelse

hon efterlever mannen.

Omskrivna lärare hava i flera decennier med små löner, utom sista tjänsteåret,

plikttroget arbetat i folkskolan under betydligt svårare förhållanden än

nu och med längre arbetstid än nu är fallet.

Det bör förvisso vara en gärd av rättvisa och tacksamhet att från dessa

nu till hög ålder komna lärare borttaga deras ständigt gnagande oro för att

deras möjligen dem efterlevande hustrur ej skola erhålla en någorlunda

tryggad ålderdom genom alt lill dem återbörda deras åtminstone i det allra

närmaste hela deras ordinarie tjänstetid enligt gamla reglementet dem tillförsäkrade

och ägda rätt till familjepension, en rätt, som de därför trott

aldrig kunde fråntagas dem.

Och torde det kunna ske genom alt till övergångsstadgandena rörande folkskollärarnas

familjepensionering i reglementet av år 1919 31 december (sid.

2556—57) fogas ett tillägg: Efterlevande efter folkskollärare, som avgått år

1919 eller 1 januari 1920 med tjänstepension och varit delägare i änke- och

pupillkassa samt ingått äktenskap efter fyllda 65 år, erhålla pension på

grund av reglementet av den 15 oktober 1875.»

I reglementet den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

förekommer icke annan inskränkning i pensionsrätten på grund av

tidpunkten för äktenskaps ingående än ett stadgande, att, om delägare i

kassan ingått äktenskap på sotsängen, änkan ej är berättigad till pension.

Genom beslut av 1919 års lagtima riksdag inrättades från och med ingången

av år 1920 en statens anstalt för pensionering av folkskskollärare

m. fl. (sedermera benämnd statens pensionsanstalt), i vilken anstalt folkskollärarnas

änke- och pupillkassa uppgick. 1 samband härmed genom
-

Utskoitei.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

fördes vissa förändringar i familjepensioneringen för folkskollärare. Sålunda

tillkom efter förebild av elementarlärarnas och civilstatens änkekassor

en bestämmelse, att äktenskap, som ingås efter det mannen fyllt 65

år, icke grundlägger pensionsrätt. Denna bestämmelse är intagen under

§ 32 i det för anstalten den 31 december 1919 utfärdade reglementet.

Anstaltens reglemente trädde i kraft den 1 januari 1920, och bestämmelsen

i reglementets § 32 har giltighet å de folkskollärare, som då voro i tjänst.

Bestämmelsen är emellertid tillämplig jämväl å vissa folkskollärare, vilka

före den 1 januari 1920 avgått ur tjänst, nämligen å de lärare, som ingått

på 1918 års, den 1 januari 1919 ikraftträdande lönereglering och vilka avgingo

under år 1919. I kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående

avlöning åt lärare vid folk- och småskolor m. m. föreskrives nämligen

såsom villkor för löneregleringen, att ordinarie folkskollärare är skyldig

att underkasta sig de förändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade

beträffande folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Endast för folkskollärare,

som förklarat sig icke vilja ingå på löneregleringen, skulle de

äldre bestämmelserna i fråga om familjepension fortfarande gälla. I anledning

härav och då enligt vad utskottet inhämtat icke någon folkskollärare

lämnat sådan förklaring, skola frågor om familjepension för samtliga

under år 1919 med pension avgångna folkskollärare prövas enligt reglementet

för statens pensionsanstalt. — För de folkskollärare däremot, som avgått

före ingången av år 1919 och sålunda ej kunnat ingå på 1918 års lönereglering,

gälla de i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

stadgade villkoren för familjepension.

Motionärens förslag innebär, att ordinarie folkskollärare, som avgått ur

tjänst med pension under år 1919, skulle erhålla rätt till familjepension enligt

reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa i stället för enligt

reglementet för statens pensionsanstalt. Genom ett dylikt medgivande

skulle pension kunna beredas sådan folkskollärares efterlevande i äktenskap,

som han ingått efter fyllda 65 år.

I motionen har anförts, att de under år 1919 avgångna lärarna svårligen

kunnat tro, att den inskränkning i pensionsrätten, som infördes enligt ovanberörda

§ 32 i anstaltens den 31 december 1919 utfärdade reglemente, hade

tillämpning å dem. Det sålunda påpekade förhållandet synes utskottet vara

värt beaktande vid bedömandet av pensionsrätten till efterlevande efter sådan

under år 1919 avgången folkskollärare, som efter uppnådd ålder av 65 år

ingått äktenskap före den 1 januari 1920 eller den dag, då anstaltens reglemente

trädde i kraft. Utskottet finner billigheten tala för att i de fall, där

nu angivna förutsättningar föreligga och skäl eljest kunna åberopas för beredande

av understödsförmån, pension beviljas utan hinder av nyssnämnda

bestämmelse i anstaltens reglemente. Med hänsyn till att det här säkerligen

rör sig örn endast ett fåtal fall, torde det emellertid ej vara erforderligt

att utfärda särskilda bestämmelser i ämnet, utan torde eventuella

framställningar om pension i varje särskilt fall böra underställas riksdagens

prövning. I vidare mån än nu sagts finner utskottet icke skäl före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

7

ligga för undantag från tillämpningen av stadgandet i § 32 reglementet för

statens pensionsanstalt. Enligt utskottets mening synes det sålunda icke böra

ifrågakomma, att riksdagen skulle, såsom motionen åsyftar, medgiva pensionsrätt

för efterlevande i äktenskap, som under år 1919 avgången folkskollärare

vid uppnådd ålder av 65 år ingått efter ikraftträdandet av anstaltens

reglemente. Ett bifall till motionen skulle innebära, att ifrågavarande

folkskollärare, vilka ägt tillgodoräkna sig de ökade förmånerna av

1918 års lönereglering och därmed följande högre tjänstepension, skulle befrias

från ovanberörda villkor för åtnjutande av löneregleringen. Med hänsyn

till de konsekvenser en sådan åtgärd kan befaras medföra finner utskottet

sig icke kunna tillstyrka densamma.

Under åberopande av det anförda får utskottet avstyrka bifall till motionen

och hemställer alltså,

att förevarande motion II: 95 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindley, Bjurström, Ström i Lidköping,

Ehrnberg, Swartling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Paulsen, K. A. Westman, Andersson i Falkenberg*,

Carleson*, Severin, Elmroth och Andersson i Lindome.

*) Ej närvarande vid utlåtandeis justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.