Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 51

1936-04-28 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:51, Bankoutskottets utlåtande Nr 51

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och

understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut

anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt

beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

Ovila pensionsväsendet.

l:o.

Förra timlärarinna!! Rakel Vilhelmina Elisabeth (Lisa) Nordström. I

en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 210 har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra timlärarinnan

vid kommunala flickskolan i Växjö Rakel Vilhelmina Elisabeth (Lisa)

Nordström må, i den mån så erfordras för erhållande av tilläggspension

jämlikt kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703), räkna sig till godo tid,

varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna vid nämnda kommunala flickskola.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nordström är född den 6 oktober 1875 och således den 6 oktober 1935

uppnått en levnadsålder av 60 år;

att hon tjänstgjort såsom timlärarinna vid Växjö elementarläroverk för

flickor under läsåren 1896/1897—1933/1934 och därvid haft sin huvudsakliga

tjänstgöring förlagd till de förberedande klasserna men tjänstgjort i klasser

över de förberedande i sådan omfattning, att hennes för tilläggspension enligt

förenämnda kungörelse beräkningsbara tjänstetid uppgått till 911/2o

tjänstår;

att hon, sedan nämnda enskilda läroanstalt från och med den 1 juli 1934

ombildats till en kommunal skola, den kommunala flickskolan i Växjö, tjänst
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 61.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

gjort såsom timlärarinna vid sistnämnda skola under läsåret 1934/1935 och

därvid haft en tjänstgöringsskyldighet i klasserna över de förberedande av

18 veckotimmar under höstterminen 1934 och 15 veckotimmar under vårterminen

1935;

att Kungl. Majit genom beslut den 9 november 1934 förklarat sistnämnda

skola, räknat från och med den 1 juli samma år, erkänd såsom kommunal

flickskola;

att Nordström genom ett av direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt

den 12 juli 1935 utfärdat pensionsbrev tillförsäkrats en årlig pension

från anstalten av 97 kronor, att utgå från och med den 1 juli samma år, men

att direktionen genom beslut samma dag funnit en av Nordström gjord ansökning

örn tilläggspension icke kunna bifallas, enär Nordström icke bestritt

tjänstgöring vid enskild läroanstalt i den omfattning, som i förenämnda kungörelse

föreskrives för erhållande av rätt till dylik pension;

samt att Nordström från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom sedan den 1 juli 1935 uppbär en årlig

pension av 789 kronor.

Jämlikt kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703) angående tilläggspension

åt vissa vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor,

vilka avgå med pension med utgången av juni 1921, inträder för lärarinna,

som vid utgången av juni 1921 var delägare eller som därefter blir delägare

i lärarinnornas pensionsanstalt, rätt att efter avgång från anställning vid

statsunderstödd enskild läroanstalt med viss minsta undervisningsskyldighet

i klasserna över de förberedande erhålla tilläggspension det kalenderår, då

pensionstagaren fyller 60 år, under villkor, bland annat, att hon kan räkna

minst 10 tjänstår, beräknade på visst i kungörelsen närmare angivet sätt.

. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,

vilket innebär, att Nordström medgives rätt att, i den mån så erfordras för

erhållande av tilläggspension, tillgodoräkna sig tjänstgöringen vid kommunala

flickskolan i Växjö såsom om denna tjänstgöring vore fullgjord vid

statsunderstödd enskild läroanstalt.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.

2:o.

• j \ ■ ■ v * *7; i i! ;i ■. »lii'' ».* \ : ;. f i r • ■ '' '' ■ : . 1 • ''■ i . . • i '': * ..

Förre folkskolläraren Karl Edvard Johansson. I motion lii 43 hemställer

herr Lindskog, »att riksdagen måtte medgiva, att pensionerade folkskolläraren

Karl Edvard Johansson måtte tillerkännas rätt att tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring vid dövstumskolan som tjänsteår i fråga om rätt till

pension i den omfattning, som krävs, för att han skall kunna erhålla full

pension, och att full pension som folkskollärare måtte tillerkännas honom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

3

att utbetalas retroaktivt, räknat från dagen för hans inträdande i pensionsåldern

den 1 maj 1934».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 14 mars 1874 och alltså 62 år gammal;

att han innehaft anställning såsom ordinarie folkskollärare under tidsperioderna

den 5 november 1895—den 15 augusti 1901, den 1 augusti 1904

—den 31 december 1910 samt den 15 augusti 1914—den 27 april 1934;

samt att han utöver ovannämnda tjänstgöring varit anställd som tillförordnad

dövstumlärare vid dövstumskolan i Vänersborg under tiden den

15 augusti 1903—den 14 juni 1904 samt vid dövstumskolan å Manilla under

tiden den 10 januari 1911—den 14 juni 1914, eller sammanlagt i omkring

4 år 3 månader.

Hos statens pensionsanstalt anhöll Fritsla skolstyrelse om beslut angående

den rätt till pension, som vid avgång ur tjänsten kunde tillkomma Johansson

i hans egenskap av ordinarie folkskollärare i Fritsla skoldistrikt.

Genom beslut den 23 mars 1934 fann statens pensionsanstalt, med stöd

av föreskrifterna i reglementet för anstalten den 31 december 1919, Johansson,

som uppnått 60 levnadsår och ägde tillgodoräkna sig 31 tjänstår,

berättigad att från och med den 1 maj 1934 komma i åtnjutande av avkortad

tjänstepension med 31/os av hel pensions belopp 2,250 kronor, utgörande

2,113 kronor 63 öre årligen.

Häröver anförde Johansson besvär hos Kungl. Majit under yrkande, att

vid tjänstårsberäkningen hänsyn måtte tagas jämyäl till hans ovannämnda

tjänstgöring såsom dövstumlärare. Skulle besvären ej kunna bifallas, hemställde

Johansson, att av nåd få sig tillerkänd full pension.

I häröver avgivet utlåtande erinrade statens pensionsanstalt, att gällande

bestämmelser i anstaltens reglemente lade hinder i vägen för bifall till5 Johanssons

framställning, men medgav, att sakligt sett måhända fog kunde

anses föreligga för det ifrågavarande medgivandet.

Skolöverstyrelsen och statskontoret, vilka jämväl hördes i målet, avstyrkte

bifall till Johanssons framställning.

Genom resolution den 30 mars 1935 fann Kungl. Maj:t med regeringsrätten

ej skäl göra ändring i pensionsanstaltens beslut. Vidkommande Johanssons

ansökning fann Kungl. Majit densamma icke föranleda någon Kungl.

Majits åtgärd.

Johanssons tjänstgöring såsom t. f. dövstumlärare har icke kunnat av utskottet.

statens pensionsanstalt tillgodoräknas honom, enär berörda tjänstgöring icke

kunnat anses fullgjord vid den allmänna folkundervisningen och Johansson

ej heller haft anställning, som varit förenad med delaktighet i dövstumlärarnas

pensionsanstalt. Utskottet anser emellertid omständigheterna i förevarande

fall vara sådana, att Johansson skäligen bör berättigas att tillgodoräkna

så lång tid av omförmälda tjänstgöring vid dövstumskola, som er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Baiikoutskottets utlåtande Nr 51.

fordras för att han skall erhålla hel pension såsom folkskollärare från statens

pensionsanstalt. Såsom villkor för åtnjutande av den sökta förmånen

synes emellertid — i likhet med vad som skett i några av tidigare riksdagar

behandlade fall (bankoutsk. uti. 34/1933 p. 1 och 2 samt 42/1934 p. 1 och 2)

— rimligen böra föreskrivas, att Johansson till pensionsanstalten inbetalar

ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som skulle belöpt å honom, därest

§§ 6 och 9 i anstaltens reglemente å honom tillämpats. Enligt vad utskottet

under hand inhämtat från pensionsanstalten uppgår nämnda belopp

— därest detsamma erlägges den 1 juli 1936 — till omkring 440 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 43,

må medgiva, att förre folkskolläraren Karl Edvard Johansson

må, i den mån så erfordras för erhållande av hel pension

från statens pensionsanstalt, tillgodoräkna sig tid, varunder

han tjänstgjort såsom t. f. dövstumlärare; dock under

villkor, att Johansson till pensionsanstalten inbetalar

ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som belöpt å

honom, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente i förevarande

fall tillämpats.

Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Justitiedepartementet.

3:o.

Förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström. I en

den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att förre

förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström må, räknat

från och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sabelström är född den 1 september 1885 och alltså 50 år gammal;

att han, efter avlagd juris kandidatexamen, den 24 april 1914 antagits till

e. o. notarie i Svea hovrätt;

att han tjänstgjort å Torneå domsagas kansli från och med den 24 april

till och med den 16 december 1914;

att han under åren 1914 och 1915 vissa tider på förordnande uppehållit

kronofogdetjänsten i Torneå fögderi samt andre länsnotarietjänst hos läns
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

5

styrelsen i Norrbottens län ävensom bestritt befattningen såsom lagfaren

rådman i Luleå 5 månader 3 dagar;

att han under tiden 1 september 1915—31 juli 1918 varit e. o. tjänsteman

hos länsstyrelsen i Stockholms län;

att han uppehållit borgmästarbefattning i Trosa från och med den 19

augusti till och med den 17 september 1917 och i Sigtuna omkring 8 månader

under åren 1922 och 1923;

att han vissa tider under åren 1918 och 1919 tjänstgjort såsom notarie i

polisdomstolen och i poliskammaren i Stockholm;

att Sabelström under tiden från och med den 11 september 1915 intill utgången

av år 1922 bestritt olika befattningar hos nedre justitierevisionen under

sammanlagt omkring 3 år 11 månader;

att han under senare delen av år 1921 och under år 1922 tjänstgjort vid

protokollet i Svea hovrätt och därunder uppehållit notarietjänst omkring fem

månader;

att han från och med den 15 januari 1923 till och med den 30 juni 1933

innehaft förordnande såsom extra notarie vid Svea hovrätt (lönegrad B 21);

att, efter det sistnämnda tjänst från och med den 1 juli 1933 utbytts mot

en förste amanuensbefattning med placering i 18 lönegraden för extra ordinarie

tjänstemän, Sabelström innehaft denna befattning;

att Sabelström enligt hovrättens beslut den 16 mars 1934 blivit uppsagd

från amanuensbefattningen från och med den 1 juli 1934;

samt att nämnda uppsägning beslutats efter det Sabelström vid Stockholms

rådhusrätt åtalats för brott, för vilket han genom rådhusrättens utslag

den 31 maj 1934 jämlikt 18 kap. 13 § första stycket strafflagen dömdes

till en månads fängelse. I

I en till Kungl. Majit ställd, den 20 januari 1936 dagtecknad skrift anhöll

Sabelström att komma i åtnjutande av pension.

Vid ansökningen var fogat ett av överläkaren vid psykiatriska sjukhuset,

professorn V. Wigert och förste läkaren vid samma sjukhus L. Sahlin den 20

januari 1936 avgivet intyg, vari anföres, bland annat, att Sabelström, vilken

vårdats å psykiatriska sjukhuset under tiden 31 juli—19 oktober 1935 och

då befunnits lida av psykiskt abnormtillstånd (psychopathia) på basen av

organiska förändringar av centrala nervsystemet i form av ökad cellhalt och

äggvita i ryggmärgsvätskan, på grund av psychopathia och organisk sjukdom

i centrala nervsystemet för all framtid vore oförmögen att bestrida sin

tidigare innehavda befattning eller annan tjänst inom statsförvaltningen.

Svea hovrätt har i utlåtande i ärendet anfört, att därest den i samband med

pensionsansökningen förebragta utredningen rörande Sabelströms hälsotillstånd

förelegat vid tiden för hans entledigande, hovrätten för visso ansett

giltiga skäl tala för en hemställan örn beviljande av pension åt Sabelström.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande:

Enligt vad utredningen i ärendet och av statskontoret i övrigt inhämtade

upplysningar giva vid handen, kan man utgå ifrån att den sjukdom, varav

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 51-

Sabelström enligt det avgivna läkarutlåtandet lider, förelegat hos honom redan

vid tiden för hans entledigande från anställningen vid Svea hovrätt. Vid

sådant förhållande och på grund av vad hovrätten i ärendet anfört vill statskontoret

icke motsätta sig, att Sabelström genom framställning till riksdagen

beredes någon pension. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes

pensionen dock icke böra bestämmas till högre belopp än förslagsvis 1,500

kronor för år räknat. :

Utskottet. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har utskottet icke velat motsätta

sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Utskottet hemställer

förty, , :v

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framt

ställning. , ^ ''''.''V '''''' V.V '' ,M

a-, i wu.i.nv.- i ii;i 1 i • ■ iio.:''>■ ■ •. > Ji; -■ ;

4:o.

f* ''-i J : I ♦ • r }. , , * f * i ; f t {-ii; •*- . : ., '' l .... . { , . , t *

Skrivbiträdet Maria Falk, född Cervin. I punkten 2 av förevarande proposition

föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att skrivbiträdet hos .statens

fastighetsregisterkdmmission Maria Falk, född Cervin, må från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

* i ■ ‘j;, -t

uppbära en årlig pension av 792 kronor.. ^ . ...

I detta ärende kommer utskottet framdeles att avgiva särskilt utlåtande;

vilket utskottet härigenom velat för riksdagen \ .

• >t >'''').• iJ, i U/- i*. u*i M i - 1 • ;*•

anmäla.

.ii'' ’.!''• w ■ Ur i C. .''iioå ’’a : n<: ''

II. Utrikesdepartementet.

\''l'' :■ i!: ."; ,I::i:: . ; ’ i: ••• * rI'' ''• j

• '' '''' '' " • ■ ■*" 5:o.

Förre kanslisten vid svenska generalkonsulatet i Batavia Bror Ivar Georg

S:son Björnfeldt. Ten den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 har

Kungl. Mäj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen

medgiva, att förre kanslisten vid svenska generalkonsulatet i Batavia

Bror Ivar Georg S:son Björnfeldt må, räknat från och med den 1 januari

1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor. 1

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Björnfeldt är född den 27 februari 1884 och således 52 år gammal;

att han efter år 1912 avlagd juris kandidatexamen bland annat tjänst
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

7

gjort vid domsaga och rådhusrätt under närmare 2 år, i arméförvaltningen

och pensionsstyrelsen under sammanlagt 1 år 6 månader samt vid länsstyrelserna

i Stockholms län och Västernorrlands län sammanlagt 1 år 5 månader,

varjämte han vissa kortare tider innehaft förordnande såsom krigsfiskal

och såsom stadsfiskal;

att han den 21 oktober 1921 av Kungl. Majit förordnats att i egenskap

av extra kanslist från och med den 1 januari 1922 tills vidare tjänstgöra

vid det lönade generalkonsulatet i Batavia;

att han, sedan genom Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut nämnda generalkonsulat

med utgången av budgetåret 1932/1933 indragits, från och med den

1 juli 1933 entledigats från kanslistförordnandet;

att han därefter av ministern för utrikes ärendena förordnats att under

förste kanslisten vid generalkonsulatet i Calcutta beviljad semester den 1

juli—1 december 1933 upprätthålla dennes befattning;

att Björnfeldt, sådan han efter en tids tjänstgöring vid generalkonsulatet i

Calcutta insjuknat samt företett läkarintyg av innehåll, att han vore i trängande

behov av klimatombyte och vila under längre tid, entledigats från sistnämnda

förordnande från och med deri 7 september 1933;

att han från och med den 1: januari 1923 i egenskap av extra kanslist vid

generalkonsulatet i Batavia åtnjutit avlöning enligt de för icke-ordinarie

befattningshavare vid den nyreglerade civila statsförvaltningen tillämpade

avlöningsbestämmelserna, därvid lönen senast utgått enligt 18 löneklassen,

varjämte han uppburit ortstillägg med 4,500 kronor för år samt extra ortstillägg,

vilket senast utgått med 900 kronor för år;

samt att Björnfeldt av Kungl. Majit genom beslut den 27 oktober 1933

efter entledigandet från förenämnda vikariatsförordnande vid generalkonsulatet

i Calcutta tillerkänts en gratifikation av 2,600 kronor.

Med biträdande av Kungl-. Maj :ts ifrågavarande förslag får utskottets hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

6:o.

Kanslisten vid svenska konsulatet i Berlin Edgar Swensson. Under punkten

4 av samma proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att kanslisten vid svenska konsulatet i Berlin Edgar Swensson må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning vid konsulatet,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Swensson, som är svensk medborgare, är född den 3 oktober 1877 och

således 58 år gammal;

att han sedan den 15 december 1902 eller under mer än 33 år varit anställd

vid svenska konsulatet i Berlin, intill den 22 februari 1932 såsom kontorsbiträde

och under tiden därefter såsom kanslist;

att han under sin tjänstgöring vid nämnda konsulat, vilket är olönat, varit

anställd av konsuln och avlönad av denne;

att till bestridande av kostnaderna för Swenssons avlöning, vilken senast

uppgått till 6,000 riksmark för år, använts såväl det konsuln tillkommande,

av tredje huvudtitelns anslag till ersättningar åt olönade konsuler utgående

kontorskostnadsbidraget, för innevarande budgetår utgörande 3,000 kronor,

som ock till konsulatet influtna expeditionsavgifter, för närvarande uppgående

till 150 å 200 riksmark i månaden;

att Swenssons arbetsförmåga, enligt för honom utfärdat läkarintyg, bland

annat på grund av sviter efter undergångna operationer, är varaktigt nedsatt

med mer än 50 procent;

samt att Swensson, som är gift, saknar förmögenhet och icke äger andra

inkomster än lönen såsom konsulatstjänsteman.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

III. Försvarsdepartementet.

7:o.

Generalmajoren Eric Virgin. I en den 10 mars 1936 dagtecknad proposition

nr 211 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att generalmajoren Eric Virgin må från och med den 1 juni

1936 under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 7,896 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Virgin är född den 18 maj 1876 och alltså den 18 maj 1936 uppnår en

levnadsålder av 60 år;

att Virgin inträtt i krigstjänst den 23 december 1895 och erhållit sin första

officersfullmakt såsom underlöjtnant i Smålands grenadjärkår den 9

december 1898;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

9

att han därefter befordrats eller transporterats till löjtnant av 2. klassen

vid Karlskrona grenadjärregemente den 31 december 1902, till löjtnant av

1. klassen vid generalstaben den 6 november 1908, till kapten av 1. klassen

vid generalstaben den 25 juni 1912, till major vid generalstaben den 30

augusti 1918, till överstelöjtnant vid generalstaben den 13 maj 1922, till

överstelöjtnant och chef för Svea trängkår den 7 oktober 1926, till överste

och inspektör för trängen den 8 oktober 1927 samt till generalmajor och

chef för flygvapnet den 13 november 1931;

att han genom Kungl. Majrts beslut den 4 maj 1934 erhållit avsked från

och med den 1 juni 1934 från sin generalmajorsbeställning å stat med tillstånd

att under två år kvarstå lönlös i flygvapnet;

samt att han varit anställd såsom rådgivare hos kejsaren av Abessinien

från och med den 1 juni 1934 till den 1 oktober 1935, då han på grund av

sjukdom nödgades lämna denna befattning.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Det måste i allmänhet av principiella skäl och ur konsekvenssynpunkt vara

ägnat att ingiva betänkligheter att medgiva pension för en beställningshavare,

som genom avsked före uppnådd pensionsålder förlorat pensionsrätten och

därefter icke genom återinträde på stat återvunnit sådan rätt. I detta fall

förelåge emellertid särskilda omständigheter, vilka syntes göra det påkallat,

att pensionsförmån bereddes, och vilka jämväl torde vara av beskaffenhet att

undanröja farhågor för framtida konsekvenser av icke önskvärd art. Då

Virgin begärde och erhöll avsked på två år, hade han anledning att räkna

med, att tillfälle skulle beredas honom att, om han så önskade, efter nämnda

tids förlopp återinträda på stat vid försvarsväsendet. Sedermera hade emellertid

genom det år 1935 antagna militära tjänstepensionsreglementet pensionsåldern

sänkts för vissa militära beställningar, bland annat för brigadchefsbeställningarna

från 62 till 60 år. Vid sådant förhållande och då Virgin

redan i maj månad 1936 uppnådde 60 års ålder, förelåge icke möjlighet att

bereda honom återinträde på stat i dylik beställning. Ej heller kunde återinträde

beredas Virgin i beställning, för vilken gällde högre pensionsålder än

60 år. På grund härav skulle, därest särskild åtgärd ej vidtoges genom

beslut av statsmakterna, Virgin gå helt förlustig pension, ehuru han under

mer än 30 år innehaft ordinarie tjänst och därunder erlagt pensionsavgifter.

Då detta med hänsyn till föreliggande omständigheter icke syntes vara billigt,

hade departementschefen efter samråd med chefen för försvarsdepartementet

ansett sig böra tillstyrka, att i förevarande fall framställning gjordes till riksdagen

örn beviljande av särskild pensionsförmån.

I fråga örn pensionens storlek hade departementschefen efter övervägande

funnit sig böra förorda, att pensionsbeloppet bestämdes till vad som skulle

hava tillkommit Virgin, därest han erhållit beställning på stat såsom brigadchef

och från nämnda beställning avgått med ålderspension. Pensionsbeloppet

skulle då utgöra 7,896 kronor. Pensionen syntes böra utgå från och

med den 1 juni 1936 eller månaden näst efter den, varunder Virgin uppnådde

den numera fastställda pensionsåldern för brigadchefsbeställning.

Med hänsyn till de i detta fall föreliggande, av departementschefen i ovan

intagna yttrande anförda särskilda omständigheterna har utskottet funnit sig

böra tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas Virgin.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

I fråga om pensionsbeloppets storlek har utskottet emellertid ansett detsamma

icke böra sättas högre, än det pensionsunderlag— 7,296 kronor — som

gäller för beställning såsom överste, och för vilken beställning är fastställd

samma pensionsålder som för brigädchef eller 60 år.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, i. anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att generalmajoren Eric Virgin må

från och med den 1 juni 1936 under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 7,296 kronor.

■ !'';■•. f: .(''•''.''.‘I ; •• j ''''ii V'';'':'' Jeni i ,i> I -iiit t

8:o.

Städerskan Augusta Andersson. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition

nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 5

föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan i försvarsdepartementet Augusta

Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 528 kronor.

... ... ; ....

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 2 mars 1856 och således 8Ö år gammal;

att hon sedan hösten 1916 eller alltså mer än 19 år varit anställd såsom

Städerska först i ^^försvarsdepartementet och därefter i försvarsdepartementet;

- ; : •

ätt städningsärbetet tagit i anspråk omkring 5 timmar örn dagen;

samt att hon — förutom ersättning för de två gånger om året återkom*

mande storrengöringarna — för städningsarbetets utförande under de senaste

åren uppburit 170 kronor i månaden, av vilket belopp hon utgivit 40

kronor till biträde vid städningen, i följd varav hennes egen andel av er*

sättningen utgjort 130 kronor, motsvarande 1,560 kronor för år räknat.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj-.ts förevarande framställning.

9:o.

F. d. löjtnanten Carl Arvid Egerström. Under punkten 6 av förevarande

proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. löjtnanten

vid Göta livgarde Carl Arvid Egerström må, räknat från och med den 1 januari

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Il1

1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Egerström är född den 21 mars 1876 och således nära 60 år gammal;

att han under tiden 11 maj 1897—15 april 1898 tjänstgjort såsom volontär

Vid Blekinge bataljon;

att han efter i maj 1898 avlagd studentexamen antagits till volontär vid

Göta livgarde den 17 juni 1898 samt därstädes befordrats till underlöjtnant

den 7 december 1900 och till löjtnant av 2. klassen den 5 maj 1905;

att han under fälttjänstövningar i Östergötland i september 1906, under

vilka övningar han tjänstgjort såsom plutonchef, insjuknat i dubbelsidigt

ljumskbråck, till följd varav han efter vederbörlig läkarundersökning avpol1’eterats

och i oktober 1906 i Stockholm undergått operation;

att Egerström genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1906 på egen

begäran erhållit avsked från beställningen på .stat med tillstånd att såsom

löjtnant inträda i regementets reserv;

att han efter inträdet i reserven tjänstgjort under repetitionsövningar åren

1909, 1911 och 1912, varjämte han varit inkallad till tjänstgöring under tiden

11 juni 1915—15 januari 1916 med avbrott för 10 dagar under augusti

1915;

att Egerström under senaste tjänstgöringen drabbats av recidiv av nyss omförmälda

sjukdom;

att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 januari 1919 på därom av Egerström

gjord framställning beviljat honom avsked från anställningen i re
[;•

'' : f -i i;? - • - •;■ >• • ''t;,'':.»'':.-:: * . r • . ■• * ™ ! * * '' * j U ■

servén;

att Egerström är gift och i sitt äktenskap har en dotter, född 1928;

samt att han, som våren 1934 försatts i konkurs, är utan alla existensmedel

för sig och sin familj samt för framtiden ej heller kan påräkna något

bidrag till uppehället av sina släktingar.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

10:o.

Förre portvakten och gårdskarlen Nils Allgust (Gustafsson) Green. Kungl.

Majit föreslår i punkten 7 av samma proposition riksdagen medgiva, att förre

portvakten och gårdskarlen vid garnisonssjukhuset i Boden Nils August (Gustafsson)

Green må, räknat från och med den 1 mars 1935, under sin åter
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

stående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 624 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Green är född den 9 juni 1873 och således 62 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat vid Norrbottens regemente under

tiden 28 februari 1891—15 augusti 1935, vilken sistnämnda dag han erhållit

avsked, varefter han från och med den 1 september 1935 åtnjuter underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor årligen;

att han varit anställd såsom portvakt, tillika gårdskarl, vid garnisonssjukhuset

i Boden under tiden 1 juli 1911—31 december 1918 samt 18 juli 1924

—28 februari 1935 eller i sammanlagt 18 år 1 månad 11 dagar;

samt att han såsom portvakt åtnjutit lön enligt 2 lönegraden med placering

senast i 5 löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna

löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

lito.

Förre föreståndaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad Carl Axel

Valfrid Svensson. I punkten 8 av förevarande proposition föreslår Kungl.

Maj :t riksdagen medgiva, att förre föreståndaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad

Carl Axel Valfrid Svensson må, räknat från och med den 1

januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,680 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson är född den 9 maj 1877 och således 58 år gammal;

att han under tiden 7 juni 1916—31 december 1918 haft anställning vid

Drottningens centralkommitté, vars verksamhet och personal sedermera övertagits

av arméns centrala beklädnadsverkstad;

att han därefter under tiden 1 januari 1919—31 december 1935 varit anställd

såsom föreståndare vid arméns centrala beklädnads ver kstads beställningsskrädderi;
att

Svensson entledigats från sistnämnda befattning till följd av sjukdom,

vilken enligt läkarintyg medfört för framtiden bestående nedsättning av

hans arbetsförmåga till en tredjedel eller mindre av den för fullt arbetsför

person normala arbetsförmågan;

samt att han under åren 1931—1935 uppburit en avlöning av i medeltal

5,596 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

13

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

12:o.

Maskinisten Elienai Berg. Uti punkten 9 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

medgiva, att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Boden Elienai

Berg må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,512 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berg är född den 14 april 1872 och alltså nära 64 år gammal;

att han avlagt maskinistexamen vid navigationsskolan i Stockholm år 1900;

att han efter fyllda 21 år varit anställd i statstjänst under en sammanlagd

tid av 26 år 4 månader 9 dagar, därav såsom maskinist av 1. klass vid arméns

intendenturförråd i Boden under tiden från och med den 1 juli 1935, från

vilken sistnämnda anställning han beräknas komma att avgå den 30 juni

1936;

samt att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendentsdepartement

fastställts för arméns intendenturförråd i Boden, från och med den 1 juli

1935 kommit i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän, och under de två närmaste åren dessförinnan uppburit avlöning

i kontanter och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 4,050 kronor

för år.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

13:o.

Maskinisten Gustaf Richard Wallberg. I punkten 10 av förevarande proposition

nr 196 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten

vid arméns intendenturförråd i Karlsborg Gustaf Richard Wallberg

må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,608 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, - ni

att Wallberg är född den 26 januari 1876 och alltså 60 år gammal;

att han varit anställd i statstjänst under olika tider såsom arbetare vid

Karlsborgs fästningsbyggnader och vid Västerberget, Nya varvet, i Göteborg,

såsom tygarbetare vid Karlsborgs tygstation, såsom maskinist vid arméns

intendenturförråd i Karlsborg samt såsom maskinist av 1. klass vid samma

förråd under tiden från och med den 1 juli 1935;

att han den 1 juli 1936, då han beräknas komma att lämna sin maskinistanställning,

kan åberopa en sammanlagd tjänstetid i statens tjänst efter

21 års ålder av tillhopa 35 år 5 månader 15 dagar; i ;i> , • " f''

samt att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendentsdepartement

fastställts för arméns intendenturförråd i Karlsborg, från och med den 1 juli

1935 kommit i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,

och under de två närmaste åren dessförinnan uppburit avlöning i

kontanter och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 3,07 5 kronor

för år. , . -■ !■ t'' : --i • a .a ''•■■■■ a: is. .>>. ■■ ■. V:

i;g;.‘iseniat < hilli i i. leirna jin..'' v. ''--i!.-; v>ii , ...t :

, a Utskottet får hemställa, i. •.-»a ■

i • t jt > v f i • ij ■ J • f ♦ i t '' 1. i 1; ^ o'' # *

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning ma av riksdagen

bifallas.

i -lii 1 l. •;> V > il...; il-.,a .''i , . ii" . h . ai '' .'' : r . ’;aa -1

.. . ,1 14:0. i.;, i

Maskinisten Erik Gustaf Hysing. Under punkten 11 av förevarande proposition

har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid

Svea ingenjörkår Erik Gustaf Hysing må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 1,728 kronor.

,:-:n , i t;!>.ii.'' .oVd ■;;(.( .! • 4 St.:

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hysing är född den 12 december 1861 och sålunda 74 år gammal;

att han varit anställd i statstjänst dels såsom maskinist vid tekniska högskolan

under tiden 23 november 1890—-1 oktober 1899, dels ock såsom maskinist

vid Svea ingenjörkår under tiden från och med den 1 januari 1900;

att han beräknas komma att avgå från maskinistbefattningen den 1 oktober

1936, vid vilken tidpunkt han kan åberopa en tjänstetid i statens tjänst

av tillhopa 45 år 7 månader 8 dagar;

att hans avlöning utgör 212 kronor 50 öre för månad jämte portionsersättning

med 90 öre för dag samt fri bostad med bränsle och lyse, vilka naturaförmåner

beräknats till ett värde av 65 kronor för månad, varför hans sam
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

manlagda avlöningsförmåner hava uppskattats till — dyrtidstillägg oberäknat

— 304 kronor för månad eller 3,648 kronor för år;

samt att han är anställd genom kontrakt med tre månaders uppsägning.

. I > O l ''l. i v b>(''.4 ''. ;; V, 1 i '' . '' : ^

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

. .u/i j.;i . .. U''i*

15:o.

Jordbruksarbetaren Johan Algot Lundgren. I punkten 12 av samma proposition

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att jordbruksarbetaren

vid Herrevadsklosters kungsgård Johan Algot Lundgren må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärerldet inhämtas, i * • '' '' 1 1 - ■ •

att Lundgren är född den 19 november 1873 och således 62 år gammal; 1

att han sedan den 1 november 1889 eller alltså över 46 år varit anställd

vid Herrevadsklosters kungsgård; 1 ; 1 a-.ynhc A>-: :• i ti a-.Mu.i.;

samt att Lundgrens avlöningsförmåner under de fem senaste åren uppgått

till omkring 1,000 kronor för år, varutöver han icke åtnjutit några naturaförmåner.

Ui" Vl> 1 •• %‘i''ni i: I .lii u» i.;:.n> .

Utskottet får hemställa, ; *

•!)* i''-’ .■••i ■■ «.*ö8i r a, i

, <:io!ii.i-:>i; att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande fram
.

i;.:, „ställning.,.:., jn,./. : .... ;... .

i!- ''■ 1-,-ri''A •'' t''1 bi v -s-i/övT bi: r a. .•boell*-,)! <<•. n..,-., '' ■ b;

1 Vill i cif.iii ; ''. lil ,s 1A.. '' I- . . . i

16:o.

.• -.-»''.i, t n-i t.-.-><> .u :,!■<■ ; .! ,, i ...

Förre murarförmannen Ernst Richard Sköld. Under punkten 13 föreslår

Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förre murarförmannen vid arbetena

å Carlstens f. d. fästning Ernst Richard Sköld må, räknat från och med

den 1 januari 1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sköld är född den 13 maj 1873 och således 62 år gammal;

att han under tiden 2 maj 1896—31 december 1934 innehaft anställning

såsom murarförman vid arbetena å Carlstens f. d. fästning;

att hans arbete i allmänhet omfattat tiden från början av april till slutet

av oktober varje år, men att han även under den övriga delen av året stått

till förfogande, när så påfordrats;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

att han tidvis jämväl tjänstgjort såsom tillförordnad tillsyningsman för

såväl fästningen som landstormsförrådet i Marstrand;

samt att hans avlöning, som utgått i form av timpenning, under åren

1930—1934 uppgått till i medeltal 2,050 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

IV. Socialdepartementet.

17 :o.

Förre gårdskarlen Per Axel Persson. I en den 6 mars 1936 dagtecknad

proposition nr 196 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i

punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att förre gårdskarlen hos länsstyrelsen

i örebro län Per Axel Persson må, räknat från och med den 1

oktober 1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Persson är född den 31 juli 1869 och således 66 år gammal;

att Persson under tiden 1 oktober 1904—oktober 1911 under anställning

hos dåvarande landshövdingen i Norrbottens län ombesörjt underhåll av

vägar och planteringar samt hållande av vintervägar vid residenset och

landsstatshuset i Luleå, för vilket arbete utgått årlig ersättning med 750

kronor av statsmedel, som i första hand utbetalats till landshövdingen, vilken

därmed i sin tur avlönat Persson;

att han från och med den 1 juni 1913 till och med den 30 september 1935

— under större delen av denna tid vid sidan av vissa handräckningsgöromål

åt vederbörande landshövding — för statens räkning såsom gårdskarl ombesörjt

den yttre renhållningen vid örebro slott mot ett årligt arvode av statsmedel,

som från och med den 1 juli 1927 utgått med 500 kronor om året;

att Persson dessutom vid ifrågavarande ämbetsbyggnader för statens räkning

utfört vissa andra arbeten, såsom sågning och huggning av ved ävensom

sedan år 1916 skötsel av värmepannorna till de inom örebro slott successivt

utbyggda värmeledningsanläggningarna, för vilket sistnämnda arbete

han från och med den 1 juli 1929 uppburit en årlig ersättning med 1,215

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

17

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till vad Kungl. Majit föreslagit,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

18:o.

Förre schaktmästaren Erik Petter Nestor. I punkten 15 av förevarande

proposition nr 196 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre

schaktmästaren vid statens arbetslöshetskommission Erik Petter Nestor må,

räknat från och med den 1 mars 1935, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 1,008 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nestor är född den 9 juni 1875 och således 60 år gammal;

att han under tiden 1 mars 1915—28 februari 1935 varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt 15 år 2 månader 15 dagar, därav såsom

schaktmästare vid södra Sveriges statsarbeten från och med den 9 december

1921 till och med den 13 augusti 1924 eller under en tid av 2 år 8 månader 5

dagar och såsom schaktmästare vid statens arbetslöshetskommission under

tiden 15 februari 1925—28 februari 1935 eller under en tid av 10 år 14

dagar;

att han lämnat sin sistnämnda anställning på grund av sjukdom;

att Nestor under sin anställning vid södra Sveriges statsarbeten och arbetslöshetskommissionen

tjänstgjort såsom platsledare och tidvis även såsom

redogörare;

att han sedan den 1 januari 1932 åtnjutit kontant lön av 5,100 kronor för

år ävensom fri bostad;

samt att han på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att genom

arbete försörja sig.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen

följande:

Enär, på sätt statskontoret framhållit, den hos statens arbetslöshetskommission

anställda arbetarpersonalen icke syntes kunna anses fylla ett fortlöpande

behov av arbetskraft, syntes tjänstepensionsreglementet för arbetare

icke kunna vinna tillämpning å Nestor, vilken närmast varit att hänföra till

kategorien arbetsledande förmän. Däremot syntes förutsättningar vara för

handen för beredande åt Nestor av pension enligt de genom kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) meddelade mera summariska pensionsbestämmelserna

för arbetarpersonal. Då antalet tjänstår för Nestor utgjorde något

över 15, syntes denne enligt sistnämnda bestämmelser kunna erhålla pension

till belopp av 540 kronor för år. Detta pensionsbelopp förefölle emellertid

vara alltför lågt i förhållande till den av Nestor åtnjutna avlöningen

Bihang till riksdaaens protokoll 1936. 8 samt. Nr 51. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

och i betraktande av de arbetsuppgifter, som åvilat honom. Såsom statskontoret

antytt, förelåge emellertid beträffande arbetsledande förmän, hänförliga

under tjänstepensionsreglementet för arbetare, möjlighet att i fall, då

vederbörande i avlöningshänseende och i fråga örn arbetsuppgifter intoge

en särställning, efter prövning av Kungl. Majit skapa en förbättrad ställning

i pensionshänseende genom, vederbörandes anslutning till tjänstemannapensioneringen.

I analogi härmed syntes det skäbgt, att även sådana arbetare,

å vilka visserligen på grund av arbetets natur tjänstepensionsreglementet

för arbetare icke vöre tillämpligt men vilka personligen haft en längre tids

fortlöpande anställning i statstjänst samt vilka — i likhet med Nestor —

haft mera krävande arbetsuppgifter och högre avlöningsförmåner än vad

vanligen vore fallet beträffande arbetsförmän, komma i åtnjutande av något

högre pension än som följde av en tillämpning av kungörelsen den 7 december

1934. Departementschefen ansåge det böra ifrågasättas, att i de

sannolikt relativt få fall, där ur nu angivna synpunkter dylik högre pension

kunde vara motiverad, till vederbörande finge — i stället för pension

enligt nämnda kungörelse — utgå en enligt Kungl. Majits och riksdagens

bestämmande i varje särskilt fall efter omständigheterna avvägd förhöjd

pension. I enlighet med vad nu anförts tillstyrkte departementschefen, att

hos riksdagen utverkades pension till Nestor. Då hans anställning i statens

tjänst emellertid endast uppginge till omkring 15 år, syntes pensionsbeloppet

böra begränsas till 1,008 kronor, att utgå från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m.

makom. Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

V. Kommunikationsdepartementet.

19:o.

Verkmästaren Alfred Magnusson. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition

nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

16 föreslagit riksdagen medgiva, att verkmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hamnbyggnadsarbeten Alfred Magnusson må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Magnusson är född den 29 maj 1871 och således 64 år gammal;

att han varit anställd dels under vart och ett av åren 1890—1904 såsom

lastare vid statens järnvägar under en tid av minst sex månader årligen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

19

dels under tiden 24 april 1908—14 maj 1910 såsom timmerman vid Trollhätte

kanal- och vattenverk, dels under tiden från oktober 1914 till juli 1918

såsom verkmästare hos den entreprenörfirma, som omhänderhaft byggnaden

av statens fiskehamn i Grundsund, dels ock från och med den 1 augusti

1918 såsom verkmästare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten;
att

han beräknas komma att lämna sin anställning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 30 juni 1936, vid vilken tidpunkt den sammanlagda

tid, varunder han efter fyllda 21 år utfört arbete för statens räkning — anställningen

hos förenämnda entreprenörfirma inberäknad — kan uppskattas

till något över 30 år;

samt att hans avlöningsförmåner från och med år 1930 uppgått till 3,840

kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande

grunder.

Föredragande departementschefen har anfört, att, såvitt på tillgängliga

handlingar grundad beräkning gåve vid handen, förelåge beträffande Magnusson

författningsenliga förutsättningar för beviljande av pension enligt

kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) till belopp av högst 1,008 kronor.

Då även i förevarande fall förelåge sådana omständigheter, som föranlett

departementschefen att under nästföregående punkt förorda beredande av

särskild pensionsförmån, tillstyrkte departementschefen, att förslag förelädes

riksdagen örn pension åt Magnusson från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m., att utgå med ett belopp av 1,500 kronor.

Utskottet får på de av departementschefen under nästföregående punkt

anförda skäl tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Utskottet

hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

20:o.

Expeditionsvakten Johan Fredrik Gimström. Kungl. Maj:t har i punkten

17 av förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att expeditionsvakten

hos djurgårdskommissionen Johan Fredrik Gimström må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gimström är född den 6 september 1857 och således 78 år gammal;

att han sedan den 1 maj 1917 eller nära 19 år varit anställd såsom ex
-

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

peditionsvakt hos djurgårdskommissionen mot ett årligt arvode, vilket sedan

den 1 februari 1920 uppgått till 2,700 kronor;

samt att Gimström, som under åren 1878—1915 innehaft befattning såsom

munskänk vid hovstaten, därifrån åtnjuter en årlig pension av 1,000 kronor,

varå dyrtidstillägg icke utgår.

Utskottet. I likhet med Kungl. Majit finner utskottet billigt, att Gimström, som under

nära 19 år varit anställd hos djurgårdskommissionen, tillerkännes någon

pension av statsmedel, att utgå utöver den honom från hovstaten tillkommande

pensionsförmånen. Enligt utskottets mening torde statspensionen

dock icke böra bestämmas till högre belopp än 300 kronor för år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

framställning, må medgiva, att expeditionsvakten hos djurgårdskommissionen

Johan Fredrik Gimström må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 300 kronor.

VI. Finansdepartementet.

21:o.

Kontrollören vid brännvinstillverkningen Carl Emil Bäckman. I en den

6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 bär Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att kontrollören

vid brännvinstillverkningen Carl Emil Bäckman må från och med månaden

näst efter den, varunder hans förordnande såsom kontrollör upphör,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,488 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bäckman är född den 6 juli 1866 och således 69 år gammal;

att han från och med tillverkningsåret 1919/1920 innehaft av kontrollstyrelsen

meddelade förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen

och i denna egenskap tjänstgjort vid sulfitbrännerier inom Gävle överkontrollörsdistrikt,

senast vid Karskärs sulfitspritfabrik;

att hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen kommer att upphöra med

utgången av nu löpande tillverkningsår, enär han då uppnått den ålder —

70 år — vid vilken förlängt förordnande såsom kontrollör icke vidare av

kontrollstyrelsen meddelas;

att han vid utgången av tillverkningsåret 1935/1936 varit förordnad såsom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 21

kontrollör vid brännvinstillverkningen under tillhopa 17 tillverkningsår —

■därav de sista 10 åren i en följd, frånsett avbrott under sammanlagt omkring

5 1I2 månader på grund av strejk och nedlagd drift — med en sammanlagd

effektiv tjänstgöringstid av omkring 14 år;

att han i ersättning för sitt arbete såsom brännvinskontrollör uppburit dagarvode,

vilket till och med tillverkningsåret 1925/1926 utgjort 9 kronor samt

under tiden därefter 9 kronor 50 öre;

samt att Bäckman, som är gift och i äktenskapet har en 16 år gammal

dotter, saknar förmögenhet och icke äger annan inkomst än arvodet såsom

brännvinskontrollör.

Departementschefen har anfört, att då kontrollörsbefattningen för Bäckman

— i motsats till vad vore fallet med flertalet kontrolltjänstemän — torde

få anses hava utgjort en huvudsyssla och då Bäckman, som innehaft sådan

befattning under 17 tillverkningsår, icke åtnjöte pension för annan anställning,

hade departementschefen ansett sig kunna tillstyrka, att pension av

statsmedel bereddes honom, oaktat han först vid relativt hög ålder tillträtt

befattningen.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet ansett

sig kunna biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag, varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

VII. Ecklesiastikdepartementet.

22:o.

Läroverksvaktmästaren Ida Josefina Bäckström, född Bergmark. I en

den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ärenden

för samma dag, i punkten 19 föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Luleå Ida Josefina Bäckström, född Bergmark,

må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bäckström är född den 16 maj 1867 och således 68 år gammal;

att hon sedan den 1 juli 1905 varit anställd såsom vaktmästare vid högre

allmänna läroverket i Luleå;

att hon beräknas komma att lämna vaktmästarbefattningen den 1 juli 1936,

vid vilken tidpunkt hon sålunda innehaft befattningen i 31 år;

Utekottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

att hennes årliga löneförmåner senast utgjort dels kontant lön om 2,100

kronor, dels extra ersättning för städning till belopp av 730 kronor, dels ock

fri bostad jämte lyse och vedbrand, vilka naturaförmåner uppskattats till ett

årligt värde av 800 kronor;

samt att hon från och med den 17 september 1925 från riksförsäkringsanstalten

uppbär en årlig livränta å 533 kronor 34 öre, utgörande ersättning

för ett den 22 november 1924 genom olycksfall i tjänsten ådraget lyte.

Skolöverstyrelsen har hemställt om pension åt Bäckström till belopp av

1,584 kronor för år, motsvarande under senare år av riksdagen beviljad full

pension åt läroverksvaktmästare vid en levnadsålder av omkring 65 år och

en tjänstålder av minst 30 år.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet yttrande i ärendet framhållit, att

vid bestämmandet av eventuellt understöd åt Bäckström hänsyn borde tagas

till den från anstalten utgående livräntan.

Statskontoret har i anslutning till vad riksförsäkringsanstalten anfört ansett

pensionen böra bestämmas till ett belopp av 1,584 kronor, minskat med

den till Bäckström utgående livräntan.

Departementschefen har anfört, att med hänsyn till den till Bäckström utgående

olycksfallslivräntan syntes det av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet

böra något minskas. Dock syntes det ej böra ifrågakomma

att, såsom statskontoret påyrkat, avdraga hela livräntebeloppet, vilket bland

annat skulle med avseende å tilläggsförmåner göra Bäckström sämre ställd

än om livränta ej utgått. Departementschefen förordade, att pensionen bestämdes

till 1,200 kronor om året.

I motion I: 359 har herr Bergqvist hemställt, att riksdagen måtte medgiva,

»att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Luleå Ida Josefina Bäckström,

född Bergmark, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584

kronor».

Utskottet. Utskottet tillstyrker, att pension må utgå i förevarande fall. Beträffande

pensionsbeloppet finner utskottet den av Kungl. Majit föreslagna pensionen

väl avvägd och har alltså icke ansett sig kunna biträda motionärens yrkande.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å motionen 1:359, i vad den

skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Luleå Ida Josefina

Bäckström, född Bergmark, må från och med månaden näst

efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

23

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

23:o.

Läroverksvaktmästaren Jöns Åkesson Ekberg. I punkten 20 av ifrågavarande

proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att eldaren

och gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Lund Jöns

Åkesson Ekberg må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,104 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ekberg är född den 27 mars 1866 och således nära 70 år gammal;

att han under tiden 1 november 1884—31 oktober 1890 varit fast anställd

vid Vendes artilleriregemente;

att han sedan den 1 oktober 1917 varit anställd såsom eldare och gymnastikvaktmästare

vid högre allmänna läroverket i Lund, från vilken befattning

han beräknas komma att avgå den 1 oktober 1936;

samt att hans avlöningsförmåner under de senaste åren utgjort kontant

lön å 2,300 kronor för år samt fri bostad jämte bränsle och lyse, vilka sistnämnda

förmåner uppskattats till ett värde av omkring 500 kronor efter

ortens pris, ävensom dyrtidstillägg, senast utgörande 16 procent å 2,800 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

24:o.

Läroverksvaktmästaren Anders Alfred Larsson. Kungl. Maj:t har i punkten

21 av förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att gymnastikvaktmästaren

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm

Anders Alfred Larsson må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson är född den 17 februari 1862 och således 74 år gammal;

att han sedan den 20 augusti 1899 eller under mer än 36 år varit anställd

såsom gymnastikvaktmästare vid högre allmänna läroverket å Södermalm i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Stockholm, vilken anställning han beräknas komma att lämna den 1 juli

1936;

samt att hans avlöningsförmåner sedan år 1923 utgjort kontant lön å 2,500

kronor för år samt fri bostad om två rum och kök jämte lyse och vedbrand,

vilka naturaförmåner uppskattats till ett värde av 800 kronor, ävensom dyrtidstillägg

å ett belopp av 3,300 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

VIII. Handelsdepartementet.

25:o.

Förre timmermannen Lars Oskar Nystedt. I en den 6 mars 1936 dagtecknad

proposition nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 22 föreslagit riksdagen medgiva, att förre timmermannen

vid lotsverket Lars Oskar Nystedt må, räknat från och med den 1 januari

1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nystedt är född den 24 juni 1875 och således 60 år gammal;

att han varit anställd såsom säsongarbetare i lotsverkets tjänst under åren

1904—1907 och 1913—1932, därvid han i egenskap av timmerman biträtt

vid de nybyggnads- och reparationsarbeten, som årligen utföras vid lotsverkets

olika anläggningar vid rikets kuster;

att hans arbetstid, som i allmänhet omfattat något över sex månader om

året, uppgått till sammanlagt 12 år 3 månader 15 dagar;

att Nystedt under år 1932 måst upphöra med sitt arbete på grund av sjukdom,

som enligt ett den 28 juni 1934 utfärdat läkarintyg gjort honom mindre

arbetsför;

samt att Nystedt, som icke innehaft annan statsanställning, under åren

1922—1931 från lotsverket åtnjutit en inkomst av i medeltal 1,958 kronor

för år.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj.ts förevarande framställning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

25

26:o.

Skrivbiträdet vid sjömanshuset i Lysekil Alma Hansson, född Johansson.

I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 197, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att skrivbiträdet vid sjömanshuset i Lysekil Alma Hansson, född Johansson,

må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor, under villkor

att pension till samma belopp tillerkännes henne från vederbörande sjömanshuskassa,

dels ock att å sammanlagda pensionsbeloppet må utgå dyrtidstillägg enligt

de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande att dyrtidstillägget skall bestridas till

hälften av statsmedel och till hälften av sjömanshuskassans medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att änkefru Hansson är född den 13 juli 1865 och således 70 år gammal;

att hon varit gift med ombudsmannen vid sjömanshuset i Lysekil, sjökaptenen

Hilmer Hansson, vilken avled i maj månad 1929;

att Hansson sedan år 1904, då hennes man tillträdde ombudsmannabefattningen

vid nämnda sjömanshus, och intill den 31 maj 1917 tjänstgjort såsom

av ombudsmannen anställt skrivbiträde vid sjömanshuset;

att hon sedan den 31 maj 1917 varit av direktionen för sjömanshuset förordnad

såsom skrivbiträde därstädes, varjämte hon under ombudsmannens

tjänstledighet vikarierat för denne;

att hon under sin tjänstgöring vid sjömanshuset till år 1923 varit avlönad

av ombudsmannen, vilken under vissa tider beviljats mindre belopp såsom

gottgörelse åt skrivbiträde, och under andra tider tillerkänts viss lönefyllnad

med skyldighet att själv bekosta skrivbiträde;

att hon från år 1923 såsom skrivbiträde uppburit avlöning av sjömanshuskassans

medel, vilken avlöning — förutom dyrtidstillägg enligt för befattningshavare

vid oreglerade verk gällande grunder — utgått med 1,200 kronor

för år till och med den 30 september 1929 och under tiden därefter med

1,800 kronor för år;

samt att Hansson är ägare till en i Lysekil belägen fastighet, taxeringsvärderad

till 10,000 kronor, ävensom till ett i bank innestående kapital, vilket

den 1 oktober 1935 uppgått till omkring 10,000 kronor.

Chefen för finansdepartementet har efter samråd med chefen för handelsdepartementet

anfört huvudsakligen följande:

Frågan om omorganisation av sjömanshusen och den därmed sammanhängande

frågan om ordnandet av pensionsförhållandena för den vid sjömanshusen

anställda personalen har vid skilda tillfällen varit föremål för

statsmakternas övervägande. Senast genom beslut den 15 juni 1934 upp
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

drog Kungl. Majit åt kommerskollegium att verkställa utredning i fråga om

sjömanshusens organisation samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning. Vid föredragning av detta

ärende anförde chefen för handelsdepartementet till statsrådsprotokollet bland

annat, att i samband med nämnda utredning jämväl frågan örn sjömanshuspersonalens

pensionering borde undersökas och övervägas. Utredningen i

ämnet hade emellertid ännu icke slutförts. Då sjömanshuspersonalens pensionsförhållanden

sålunda icke blivit ordnade, torde frågan om pension åt

nu förevarande tjänsteman vid sjömanshuset i Lysekil böra, i överensstämmelse

med de i ärendet hörda ämbetsverkens förslag, lösas på samma sätt

som skett i förut föreliggande pensionsärenden av enahanda art, d. v. s. genom

lika fördelning mellan staten och sjömanshuskassan av ett såsom skäligt

befunnet pensionsbelopp. Å pensionens totalbelopp torde få utgå dyrtidstillägg,

att jämväl lika fördelas mellan statsverket och sjömanshuskassan.

Beträffande storleken av pensionen för Hansson hade chefen för finansdepartementet

— med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder hon

haft särskilt avlönad befattning vid sjömanshuset — ansett sig böra biträda

statskontorets i ärendet framställda förslag om ett sammanlagt belopp av

800 kronor årligen. Härav skulle på statsverket komma 400 kronor, att bestridas

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. För vinnande

av delbarhet med tolv torde emellertid såväl statsverkets som sjömanshuskassans

delbelopp böra höjas till 408 kronor.

Med biträdande av Kungl. Majits ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.

Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

27 :o.

Förre lantbrevbäraren Karl Oskar Larsson. I motion 11:47 hemställer

herr Lindberg i Umeå, »att riksdagen måtte besluta, att f. lantbrevbäraren

Karl Oskar Larsson i Joeström, Tärna socken, Västerbottens län, skall, räknat

fr. o. m. 1 jan. 1936, erhålla ett årligt understöd av den storlek som med

hänsyn till längden av hans anställning i postverkets tjänst och övriga förhållanden

kan befinnas skäligt.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson är född den 15 december 1878 och således 57 år gammal;

att han jämlikt särskilda avtal med postverket ombesörjt dels gående

postföring å linjen Tärnaby—Krutvattnet—Hatfjelddalen (Norge) från och

med den 29 mars 1902 till och med den 31 juli 1918 med en tur varannan

vecka, dels ock gående lantbrevbäring å linjen Tärnaby—Joesjö från och

med den 1 augusti 1918 till och med den 30 september 1920 samt å linjen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

27

Joeström—Joesjö från och med den 1 oktober 1920 till och med den 31

december 1928, under tiden den 1 augusti 1918—den 5 mars 1927 med en

tur varannan vecka och under tiden den 6 mars 1927—den 31 december

1928 med en tur varje vecka, i följd varav hans sammanlagda anställningstid

i postverket utgör 26 år 9 månader, därav 10 år 5 månader såsom lantbrevbärare;
att

han efter anställningens upphörande vid utgången av år 1928 hos generalpoststyrelsen

gjorde framställning om ålderdomsunderstöd men att styrelsen

genom beslut den 8 januari 1929 fann hans årliga arbetstid icke hava

varit av den omfattning, att understöd kunde utgå;

att han den 3 maj 1932 ånyo hemställde hos generalpoststyrelsen om understöd

men att styrelsen genom beslut den 16 augusti 1932 icke fann skäl

frångå sitt tidigare beslut i understödsfrågan;

att han enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande befinner

sig i mycket små ekonomiska omständigheter;

samt att han enligt ett den 17 december 1935 dagtecknat läkarintyg lider av

deformerande arthrit, vilken sjukdom kan sättas i samband med och vara

en följd av hans tjänstgöring såsom lantbrevbärare.

över den nu väckta motionen har utskottet inhämtat utlåtande av generalpoststyrelsen,

som i ärendet anfört bland annat följande:

»I fråga örn de uppgifter angående Larssons arbetstid per söckendag, vilka

åberopas i motionen, synes böra framhållas, att i där meddelade siffror

ingår för tiden till och med den 31 juli 1918 jämväl tid för överliggning under

två nätter av varje tur, av vilka nätter den ena tillbringats i hemmet,

samt för tiden 1 augusti 1918—30 september 1920 tid för överliggning under

en natt per tur. I nedanstående tablå, hava bl. a., angivits Larssons arbetstid

per söckendag och år under olika perioder, utan hänsynstagande till

förenämnda överliggningstid, samt den ersättning, Larsson åtnjutit för sitt

arbete i postverkets tjänst.

Tidsperiod

Såsom postförare:

•/, 02—»/„ 17.

7. 18—11 h 18.

Linjens

Arbetstimmar

Ersättning

Tid

längd

per

per år

km.

skd. år

kr.

år 9 mån.

40

2*/, 806

156: —

7 »

40

23/, 806

383:50

Tidsperiod

Såsom lantbrevbärare

Tid

Linjens Arbetstimmar Ersättning

längd per per år

km. skd. år kr.

V, 18—»/, 20........................ 2

Vio 20—«/12 24........................ 4

Vi 25—»/, 25........................

«/„ 25—“/, 27........................ 1

»/, 27—“/“ 28........................ 1

år

2 mån.

33

2

598

254:

>

3 >

15

234

130:

9 >

15

*/<

234

208:

>

6 »

15

•u

234

215:

»

9 >

15

b/.

468

430:

Såsom synes av tablån, har Larssons arbetstid per söckendag räknat varit

så ringa, särskilt gäller detta de senare åren, att hans arbete i postverkets

tjänst icke kan anses hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning. Arbetets

karaktär av bisyssla framgår också otvetydigt av ett utav kommunalnämndens

ordförande i Tärna socken den 16 oktober 1928 avgivet intyg

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

(ej återgivet i motionen), vari anföres bl. a.: ''Larsson innehar krononyhemmanet

V32 Joeström nr 1, vilket han brukar och torde vara att anse som

hans huvudsakliga sysselsättning’.

För sitt arbete i postverkets tjänst förtjänar Larsson de bästa vitsord.

Anledningen till att Larsson vid en jämförelsevis låg levnadsålder — 50

år —- slutade sin anställning i postverket, uppgav han vara sitt genom tjänstgöringen

försämrade hälsotillstånd. Att Larssons arbetsförmåga skulle försämrats

på grund av tjänstgöringens beskaffenhet bestyrkes icke av det läkarintyg,

som på sin tid inkom till generalpoststyrelsen och vari utsäges

allenast, att Larssons tjänstgöring ''kan ha haft ett menligt inflytande på

hans nuvarande hälsotillstånd’. Detta intyg, som den 28 april 1932 utfärdats

av leg. läkaren B. T. Ringertz, har åberopats i motionen. Generalpoststyrelsen

vitsordar emellertid gärna, att Larssons arbete varit krävande

och tidvis förenat med stora ansträngningar, vartill den dåtida avsaknaden

av vägar i dessa trakter i hög grad bidragit.

Enligt de av Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, i brev till generalpoststyrelsen

den 20 juni 1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för

tilldelandet av ålderdomsunderstöd gäller, att dylika understöd till belopp,

motsvarande högst 213 av senast utgående ersättning, kunna tilldelas poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, vilka i sådan egenskap tjänstgjort

vid postverket minst 25 år eller i undantagsfall — särskilt när vederbörande

därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare

eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket — under

kortare tid, och vilka befinnas vara i behov av understöd. Larssons årliga

arbetstid har, såsom av det föregående inhämtas, icke varit av den omfattning,

att generalpoststyrelsen vid prövning den 8 januari 1929 av en

utav Larsson — som då nått en levnadsålder av 50 år — gjord framställning

om ålderdomsunderstöd ansett sig kunna, med stöd av de utav Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelserna, bifalla densamma. Vid prövning den 16

augusti 1932 av en utav Larsson ånyo ingiven framställning örn understöd

hade icke förebragts några nya omständigheter av den art, att generalpoststyrelsen

på grund därav kunde finna skäl frångå sitt tidigare beslut i understödsfrågan.

Vid den nu föreliggande motionen finnas fogade av motionären införskaffade

åldersbetyg, läkarutlåtande och intyg från kommunalnämndens

ordförande i Tärna socken. Vad först angår läkarutlåtandet, som avgivits

den 17 december 1935 av provinsialläkaren N. Håkansson, Tärnaby, synes

detsamma — i likhet med det tidigare åberopade, av doktor Ringertz avgivna

intyget — icke tillfyllest styrka, att Larssons sjukdom ådragits genom

tjänsteutövning. Det av kommunalnämndens ordförande i Tärna socken

numera avgivna intyget synes närmast avse att framhäva, att Larsson på

grund av sina ekonomiska förhållanden m. m. är i stort behov av understöd.

Därest riksdagen skulle finna omständigheterna i förevarande fall vara

sådana, att ett undantag skäligen kan göras från de regler, som eljest pläga

tillämpas, och att ålderdomsunderstöd sålunda bör tillerkännas Larsson, är

från generalpoststyrelsens sida intet att erinra mot att ett dylikt understöd

utgår av postmedel. I fråga om storleken av ett eventuellt understöd anser

generalpoststyrelsen, att detsamma icke bör sättas högre än 180 kronor

för år, vilket motsvarar 2Is av den under de senaste fem åren av Larssons

anställningstid i medeltal utgående ersättningen.»

Utskottet. Då det med hänsyn till föreliggande läkarintyg icke synes uteslutet, att

den sjukdom, varav Larsson lider, förorsakats av hans tjänstgöring såsom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

29

lantbrevbärare, vilken tjänstgöring av generalpoststyrelsen vitsordats hava

varit krävande och tidvis förenad med stora ansträngningar, har utskottet

icke velat motsätta sig att ett mindre understöd beviljas honom. Utskottet

får i sådant avseende föreslå samma belopp som av generalpoststyrelsen ifrågasatts

eller 180 kronor för år, att utgå av postmedel. I enlighet med vad

som gäller beträffande de av generalpoststyrelsen till lantbrevbärare beviljade

understöden torde dyrtidstillägg icke böra utgå å understödet till Larsson.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 47, må medgiva,

att förre lantbrevbäraren Karl Oskar Larsson må, räknat

från och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid

av postmedel uppbära ett årligt understöd av 180 kronor,

varå dyrtidstillägg ej må utgå.

II. Trafikmedel.

28:o.

Förre ban- och byggnadsarbetaren August Andersson. I en den 6 mars

1936 dagtecknad proposition nr 196, har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 23 föreslagit riksdagen medgiva, att förre ban- och

byggnadsarbetaren vid statens järnvägar August Andersson må, räknat från

och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 480 kronor, att utgå av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 23 april 1866 och således nära 70 år gammal;

att han enligt förda dagsverkslistor och hos statens järnvägar eljest tillgängliga

handlingar under åren 1906 och 1907, 1910—1916 och 1922—1930

arbetat vid statens järnvägar under en tid av tillhopa närmare 8 år;

att Andersson, enligt intyg av förutvarande förmän och arbetskamrater, utöver

nyss angivna tid under olika tidsperioder, huvudsakligen infallande under

åren 1886—1909, utfört arbete vid statens järnvägsbyggnader eller eljest

1 statens järnvägars tjänst under så lång tid, att hans sammanlagda anställningstid

i statens tjänst kan — vid välvillig beräkning — uppskattas till närmare

20 år;

samt att Andersson, jämlikt beslut av riksförsäkringsanstalten, sedan den

2 november 1923 på grund av olycksfall i arbete uppbär en årlig livränta av

320 kronor.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj.ts ifrågavarande framställning.

Utskottet»

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

29:o.

Städerskan vid statens järnvägars stationshus i Skövde Julietta Charlotta

Wallin. I motion I: 206 hemställer herr Bäcklund, »att riksdagen må medgiva,

att städerskan Juliena Charlotta Wallin vid statens järnvägar i Skövde

må från den dag, då hon lämnar sin anställning, komma i åtnjutande av en

årlig pension utgående av trafikmedel till ett belopp av 384 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wallin är född den 12 maj 1867 och alltså 68 år gammal;

att hon sedan den 1 september 1899 eller alltså under mera än 36 års tid

varit anställd såsom städerska vid statens järnvägars station i Skövde;

att hon i ersättning för städningsarbetet under åren 1902—1935 uppburit i

medeltal 420 kronor för år;

samt att hon enligt ett den 2 januari 1936 utfärdat läkarintyg på grund av

affektion i båda knälederna är oförmögen till arbete som städerska och att

denna oförmåga är för framtiden bestående.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

Ifrågavarande städningsarbete hade icke varit av den omfattning, att det i

och för sig borde berättiga till pension. Under de senaste åren hade Wallin

endast ombesörjt skurning av vissa expeditionslokaler, vilket arbete dragit en

arbetstid av 5 å 6 dagar per månad. Ej heller tidigare hade hennes anställning

inneburit full tjänstgöring. Hennes make, förre stationskarlen Johan

Ersson Wallin, åtnjöte sedan den 1 juni 1912 pension från statens järnvägar

med ett årligt belopp av 1,176 kronor jämte dyrtidstillägg.

I betraktande härav och av övriga omständigheter syntes hon icke för närvarande

böra ifrågakomma till erhållande av något understöd av statsmedel.

Styrelsen finge fördenskull avstyrka bifall till motionen.

Statskontoret har uttalat följande:

Av järnvägsstyrelsens yttrande i ärendet syntes framgå, att städerskan Wallins

anställning i statens tjänst icke varit av den omfattning, att pensionering

av henne kunde ifrågakomma med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen

den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst samt att ej heller sådana omständigheter

förelåge, som i vissa fall plägat föranleda beviljande av pension genom

särskilda riksdagsbeslut vid sidan av pensionering enligt gällande pensioneringsf

öreskrifter.

Vid sådant förhållande finge statskontoret i likhet med järnvägsstyrelsen

avstyrka bifall till motionen.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen och statskontoret i ovannämnda utlåtanden

anfört finner utskottet sig böra avstyrka bifall till den föreliggande

motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 206 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 31

30 :o.

Förre banarbetare!! Carl August Lund. I motion II: 177 hemställer herr

Lövgren, satt riksdagen ville bevilja förre banarbetaren Carl August Lund

från Svartbjörnsbyn, Boden, en årlig pension till det belopp som brukar utgå

till arbetare efter 25 års anställning i statens tjänst».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lund är född den 28 januari 1870 och alltså 66 år gammal;

att han, enligt intyg av arbetsförman, dels såsom anställd arbetare och dels

såsom enskild företagare frånsett vissa smärre avbrott utfört arbete för statens

räkning vid järnvägsbyggnader m. fl. företag under tiden från och med

juli 1887 till och med utgången av år 1928;

att han enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande är

medellös;

samt att han enligt läkarintyg på grund av vissa sjukdomar är fullständigt

oförmögen till något förvärvsarbete.

I anledning av en vid 1930 års riksdag väckt motion (II: 160) har Lunds

pensionsfråga tidigare varit föremål för iiksdagens prövning. Beträffande

den i ärendet förebragta utredningen får utskottet — i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande — hänvisa till 1930 års bankoutskotts utlåtande

nr 30, punkten 79.

I avgivet yttrande över den år 1930 väckta motionen meddelade järnvägsstyrelsen,

att Lunds anställning vid statens järnvägsbyggnader eller eljest i

statstjänst kunde anses, välvilligt räknat, vederbörligen styrkt endast i vad

anginge åren 1906—1910 och 1912, samt delar av åren 1911, 1913, 1914 och

1916, vilken tid slutligen kunde skattas till 8 år. Järnvägsstyrelsen, med vilken

statskontoret i utlåtande i ärendet instämde, avstyrkte bifall till motionen.

För egen del anförde bankoutskottet i nämnda utlåtande, att då det icke

blivit styrkt, att Lund i statens tjänst innehaft anställning under så lång tid

eller eljest för statens räkning utfört arbete av sådan art och omfattning, att

pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel åt honom skäligen

kunde ifrågakomma, bade utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till det i

motionen framlagda förslaget. Utskottet hemställde, att motionen II: 160

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört:

Styrelsen finge hänvisa till sitt yttrande över den vid 1930 års riksdag väckta

motionen om pension åt Lund, vilken motion blev av riksdagen avslagen.

Den utredning, som nu förebi''agts i ärendet, vore visserligen i huvudsak densamma,

som förelegat vid frågans prövning år 1930. Beträffande Lunds an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

ställningar under åren 1894—1905 och 1915—1918 hade emellertid ytterligare

utredning tillkommit i form av intyg av arbetsförman. Dessutom hade

vederbörande kommunalnämndsordförande intygat, att Lund icke hade några

tillgångar och att han av intygsgivaren ansåges vara i stort behov av skälig

pension. Enligt läkarintyg vore Lund på grund av vissa sjukdomar fullständigt

oförmögen till något förvärvsarbete. Med hänsyn till föreliggande

omständigheter och då Lunds anställningar i statens tjänst sannolikt fortgått

under en lång följd av år, ville styrelsen numera icke motsätta sig, att honom

bereddes något understöd av statsmedel. Understödet syntes dock icke böra

bestämmas till högre belopp än 504 kronor för år räknat.

Statskontoret har anfört följande:

Järnvägsstyrelsen hade i sitt yttrande över förevarande motion, under erinran

att framställning om pension åt Lund varit föremål för prövning vid

1930 års riksdag samt att densamma då avslagits, framhållit, att den utredning,

som nu förebragts i ärendet, visserligen vore i huvudsak densamma,

som förelegat vid nämnda tidigare prövning, men att beträffande Lunds anställningar

under åren 1894—1905 och 1915—1918 ytterligare utredning tillkommit

i form av intyg av arbetsförman.

Sammanräknades sistnämnda anställningar, omfattande en tid av något

över 10 år, med den anställningstid, som enligt järnvägsstyrelsens föregående

utredning kunde anses vederbörligen styrkt, eller 8 år, skulle alltså en sammanlagd

anställningstid av omkring 18 år kunna komma ifråga för tillgodoräkning.

Den sålunda angivna anställningstiden vore visserligen icke av sådan omfattning,

att en pensionering skulle kunna ske med tillämpning av kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning (minst 25 tjänstår), liksom ej heller ett tillerkännande

av gratifikation skulle kunna ifrågakomma jämlikt det bemyndigande, som

i dylikt avseende lämnats järnvägsstyrelsen i kungl, brev den 18 december

1925 (minst 20 tjänstår). Riksdagen hade emellertid i ett flertal fal] under

omständigheter, som kunde sägas motsvara de för Lund gällande, beviljat

pension åt arbetare vid statens järnvägsbyggnader. Statskontoret ville härvid

erinra örn 1934 års riksdags beslut angående pension åt förre banarbetaren

August Westerdahl (riksdagens skrivelse nr 279, bankoutskottets utlåtande

nr 43, punkten 6), och åt ban- och byggnadsarbetarna Aron Benjaminsson

och L. P. Johansson (riksdagens skrivelse nr 279, bankoutskottets utlåtande

nr 43, punkten 10) samt 1935 års riksdags beslut angående pension åt förre

snickareförmannen E. A. Persson-Berg (riksdagens skrivelse nr 256, bankoutskottets

utlåtande nr 45, punkten 56).

Vid här angivna förhållanden ville statskontoret icke motsätta sig, att

Lund bereddes pension på sätt järnvägsstyrelsen nu i sitt yttrande föreslagit.

Enär riksdagen, såsom statskontoret framhållit, tidigare i liknande fall

beviljat pension av 504 kronor för år, har utskottet ansett sig kunna tillstyrka,

att Lund från och med den 1 januari 1936 tillerkännes årlig pension

med nämnda belopp, att utgå av trafikmedel.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 177,

må medgiva, att förre banarbetaren Carl August Lund må,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

33

räknat från och med den 1 januari 1936, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå

av trafikmedel.

31:o.

Förre banarbetaren Alfred Hansson. I motion II: 178 hemställer herr Lövgren,

att riksdagen måtte tillerkänna förre banarbetaren Alfred Hansson i

Åträsk, Holmfors, en årlig pension till så högt belopp som brukar utgå till

arbetare i statens tjänst med längre anställningstid än 25 år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hansson är född den 11 juli 1869 och alltså 66 år gammal;

att han varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

under tiden 16 januari—26 april 1902;

att han åren 1922—1932 under en sammanlagd tid av 6 år innehaft anställning

vid statens järnvägars 24 :e bansektion;

att han under åren 1903—1918 arbetat vid statens järnvägar med snickeriarbete

och annat förekommande arbete sammanlagt högst 8 år;

samt att han dessutom enligt intyg av arbetskamrater under åren 1891—

1896 haft anställning vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader

under vissa tidsperioder, utgörande sammanlagt omkring 2 år.

Hanssons pensionsfråga har i anledning av en vid 193A års riksdag väckt

motion (11:268) tidigare varit föremål för riksdagens prövning.

Järnvägsstyrelsen, som yttrade sig i ärendet, anförde, att, enär Hanssons

sammanlagda anställningstid i statens tjänst, trots välvillig beräkning, icke

kunde uppskattas till mer än 16 år, styrelsen icke funne tillräckliga skäl

föreligga för beredande åt honom av pension av statsmedel. I likhet med

järnvägsstyrelsen fann statskontoret i avgivet utlåtande i ärendet, att Hanssons

tjänstetid vore för kort för att pension skulle beviljas honom.

För egen del anförde bankoutskottet i utlåtande nr 43, punkten 12, att

enligt utskottets mening hade i berörda ärende icke förebragts utredning örn

tjänstgöring i den omfattning, att densamma borde föranleda beslut om

pension.

Riksdagen beslöt på bankoutskottets hemställan, att motionen 11:268 icke

skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning

införskaffat utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvågsstgrelsen har — under erinran om den utredning i ärendet, som

förebragts i anledning av den vid 1934 års riksdag väckta motionen -— framhållit,

att då genom de vid den nu ifrågavarande motionen fogade handlingarna

någon ytterligare tjänstetid icke kunde anses vederbörligen styrkt, styrelsen

funne sig böra avstyrka bifall till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 51.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

Statskontoret har under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört

biträtt styrelsens yrkande om avslag å motionen.

Då några nya omständigheter icke förebragts, som kunna motivera ett

frångående av den ståndpunkt, utskottet år 1934 intagit till förevarande pensionsfråga,

har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den

nu väckta motionens syfte.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motion II: 178 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

32 :o.

Förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren Erik Johan Sandling. I motion

II: 179 hemställer herr Lövgren, »att riksdagen ville tillerkänna f. d. järnvägs-

och fortifikationsarbetaren Erik Johan Sandling i Unbyn, Överluleå,

en årlig pension till det belopp som brukar tillämpas för arbetare med en

anställningstid av mer än 20 år».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sandling är född den 11 februari 1866 och alltså 70 år gammal;

att han åren 1902—1908 under en sammanlagd tid av 4 år 7 månader 9

dagar innehaft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden;
att

han enligt ett av vederbörande entreprenör utfärdat intyg åren 1887—

1891 under ej närmare angivna tider utfört arbete vid den av enskild företagare

påbörjade, sedermera för statens räkning fullbordade Gällivarebanan;

att han enligt ett av byggmästaren Johan Kvist utfärdat intyg under åren

1892 och 1893 arbetat vid statens järnvägsbyggnader;

att han enligt intyg av arbetsförmän varit anställd vid statens järnvägar

och statens järnvägsbyggnader under vissa tidsperioder åren 1894 1901;

samt att han likaledes enligt intyg av arbetsförman arbetat vid olika byggnadsföretag

inom Bodens fästning åren 1911 samt 1913—1917.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

av statskontoret, som hört arméförvaltningens fortifikationsdepartement och

järnvägsstyrelsen. „

Fortifikationsdepartementet har beträffande de av Sandling aren 1911

samt 1913—1917 innehavda arbetsanställningarna i Boden anfort, att desamma

icke borde få tillgodoräknas honom i förevarande avseende, enär han

därunder ej utfört arbete direkt åt staten utan arbetat åt vissa statens entreprenörer.

Då vidare Sandling, såvitt framginge av handlingarna i ärendet,

icke haft anställning eller utfört arbete i statens tjänst sedan år 1908, ansage

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

35

sife* departementet icke kunna tillstyrka, att någon pension av statsmedel

skulle beviljas honom.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

Enligt vad som franninge av handlingarna i ärendet hade uppgivits, att

Sandling under åren 1894—1901 haft anställning vid vissa järnvägsbyggnadsarbeten

för statens järnvägars räkning sammanlagt omkring 7 år 9 månader.

Av denna tid syntes 2 år, nämligen 1895 och 1896, knappast kunna

anses vara styrkta, enär det enda intyget rörande hans anställning under

dessa år, som företetts, syntes vara utfärdat av en f. d. arbetskamrat. Vidare

syntes Sandling åren 1887—1891 under ej närmare angivna tider hava haft

anställning hos en person, som i egenskap av entreprenör utfört arbete vid

den av enskild företagare påbörjade, sedermera för statens räkning fullbordade

Gållivarabanan. Sistnämnda anställning syntes icke böra tillgodoräknas

Sandling i pensionshänseende. Slutligen hade åberopats ett av byggmästaren

Johan Kvist avgivet intyg, enligt vilket Sandling under åren 1892 och

1893 varit sysselsatt med vissa arbeten vid statens järnvägsbyggnader. Vid

en å styrelsens byggnadsbyrå verkställd undersökning för utrönande av, huruvida

och i vad mån Sandling varit anställd vid statens^ järnvägsbyggnader,

hade emellertid inga uppgifter rörande honom kunnat återfinnas i där tillgängliga

handlingar. Styrelsen ansåge därför, att sistnämnda intyg icke

kunde tillerkännas något vitsord. — Inberäknat anställningstiden vid fästningsbyggnaderna

i Boden, omkring 5 år, kunde Sandlings sammanlagda,

styrkta arbetstid i statens tjänst icke beräknas till mer än högst omkring 11

år. Vid sådant förhållande och då han icke efter år 1908, då han uppnått

endast 42 års ålder, varit i statens tjänst anställd, ansåge sig styrelsen för sin

del böra avstyrka bifall till motionen.

Statskontoret har, under åberopande av vad i ovannämnda yttranden anförts

och under erinran, att riksdagen tidigare under liknande omständigheter

avslagit framställningar om pensioner åt förutvarande anställningshavare,

avstyrkt, att pension av statsmedel bereddes Sandling.

Under åberopande av vad myndigheterna i ovannämnda yttranden anfört Utskottet,

får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 179 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

33:o.

Förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren Klas Emil Sundling. I motion

II: 180 hemställer herr Lövgren, »att f. d. järnvägs- och fortifikationsarbetaren

Klas Emil Sundling av riksdagen tillerkännes en pension till det belopp,

som brukar utgå till arbetare efter 20 års anställningstid».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sundling är född den 7 augusti 1874 och alltså 61 år gammal;

alt han enligt intyg av vederbörande arbetsförman arbetat vid statens järnvägsbyggnader

å linjen Krylbo—örebro under år 1898;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

■Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

att han åren 1901 och 1902 haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden under sammanlagt 1 år 1 månad 10 dagar;

att han enligt intyg av arbetsförmän haft anställning vid fästningsbyggnaderna

i Boden dels åren 1903—1912 under sammanlagt 9 år 11 dagar och

dels år 1915 under 3 månader 9 dagar;

att han åren 1912—1914 haft anställning vid statens järnvägars 20:e bansektion

under tillhopa 1 år 11 månader;

samt att han tjänstgjort såsom tillfällig vagn- och stallkarl vid statens järnvägar

under tiden den 13 mars 1916—den 15 maj 1919.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att enligt i ärendet åberopade intyg Sundlings

anställningstid i statens tjänst utgjorde endast omkring I6V2 år. Då

vissa av intygen vore utfärdade av arbetskamrater uppginge den vederbörligen

styrkta anställningstiden icke ens till nämnda tid. Vid en å styrelsens

byggnadsbyrå företagen utredning angående Sundlings anställningstid vid

statens järnvägsbyggnader hade inga uppgifter rörande honom kunnat återfinnas.

Statskontoret har anfört, att då Sundling icke innehaft anställning i statens

tjänst sedan år 1919, då han var endast 44 år gammal, finge statskontoret,

under erinran att riksdagen tidigare under liknande omständigheter

avslagit framställningar om pension åt förutvarande anställningshavare, avstyrka,

att Sundling bereddes pension av statsmedel.

Viskottet. Enär Sundling icke innehaft anställning i statens tjänst sedan år 1919,

då han uppnått en ålder av endast 44 år, anser utskottet sig icke kunna tillstyrka

bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motion II: 180 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

34 :o.

Förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren Johan Adolf Granström. I

motion II: 181 hemställer herr Lövgren, »att riksdagen ville tillerkänna arbetaren

J. A. Granström i Degerbäckens by i Överluleå en pension till det belopp

som brukar tilldelas arbetare med mer än 20 års anställningstid».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Granström är född den 15 maj 1870 och alltså 66 år gammal;

att han åren 1902—1905 och 1908 under en sammanlagd tid av omkring

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 37

3 år 4 månader innehaft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden;

att han enligt intyg av arbetsförmän och arbetskamrater varit anställd vid

statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader under vissa tidsperioder

åren 1891—1901 samt vid fästningsbyggnaderna i Boden under olika tider

åren 1910—1915;

samt att han under tiden den 7 november 1932—den 14 april 1934 haft

anställning såsom specialarbetare vid arbetslöshetskommissionens arbetsföretag.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

av statskontoret, som hört arméförvaltningens fortifikationsdepartement och

järnvägsstyrelsen.

Fortifikationsdepartement et har beträffande de av Granström åren 1910—

1915 vid fästningsbyggnaderna i Boden innehavda arbetsanställningama

erinrat, att — jämlikt hittills tillämpade grunder — såsom tjänstetid borde

tillgodoräknas allenast de arbetstider därunder, vilka blivit styrkta medelst

intyg av arbetsförmän, i förevarande fall sammanlagt omkring 3 år 1 månad.

Då Granström icke, såvitt framginge av handlingarna i ärendet, haft

anställning eller utfört arbete i statens tjänst sedan år 1915, ansåge sig departementet

icke kunna tillstyrka, att pension beviljades honom.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

De rörande Granströms anställning vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader

lämnade uppgifterna kunde icke vitsordas i vidare mån än

att Granström enligt å styrelsens byggnadsbyrå tillgängliga arbetsrullor arbetat

vid stambanan genom övre Norrland under tiden den 3 mars 1893—den

13 januari 1894. Dessutom framginge av arbetsrulloma, att han vid två tillfällen,

nämligen den 3 november 1891 och den 14 januari 1894, börjat arbete

vid statens järnvägsbyggnader, men avgångstid funnes icke angiven i dessa

fall. Med hänsyn härtill och då intygen rörande Granströms ifrågavarande

anställningar syntes vara utfärdade av personer, som endast varit hans arbetskamrater,

kunde enligt styrelsens mening icke anses styrkt, att arbetstiden

vid statens järnvägsbyggnader uppginge till mer än 3 år. Då Granströms

anställningar vid fästnings- och kasernbyggnaderna i Boden uppginge till omkring

6V2 år, utgjorde hans sammanlagda anställning i statens tjänst knappt

10 år. Med hänsyn till denna korta anställningstid och då Granström såvitt

handlingarna i ärendet utvisade lämnat statens tjänst redan år 1915, då han

uppnått en levnadsålder av endast 45 år, finge järnvägsstyrelsen för sin

del avstyrka bifall till motionen.

Statskontoret har under åberopande av vad i ovannämnda yttranden anförts

och’ under erinran, alt riksdagen tidigare under liknande omständigheter

avslagit framställningar om pensioner åt förutvarande anställningshavare,

avstyrkt, att pension av statsmedel skulle beredas Granström.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Granström — frånsett anställning

under omkring 1 J/2 år hos arbetslöshetskommissionen — under knappt

V tskotlet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

10 år innehaft anställning i statens tjänst, vilken anställning han lämnat redan

år 1915 vid en levnadsålder av allenast 45 år. Vid sådant förhållande kan

utskottet icke tillstyrka, att pension av statsmedel skulle beviljas Granström.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 181 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

35 :o.

Förre banarbetaren Sven August Carlsson. I motion II: 182 hemställer

herr Lövgren, »att riksdagen ville tillerkänna f. d. järnvägsarbetaren Sven

August Carlsson i Niemisel en årlig pension till det belopp som med hänsyn

till hans långa arbete i statens tjänst kan synas lämpligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson är född den 4 juni 1862 och alltså 73 år gammal;

samt att han enligt egen uppgift under vissa icke närmare angivna tidsperioder

åren 1880—1915 arbetat vid statens järnvägsbyggnader, i krondikningsföretag

samt i stakning av militär- och kronolandsvägar i övre Norrland.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att det enligt styrelsens mening icke kunde

anses tillförlitligen styrkt, att Carlssons anställning varit av den omfattning,

att pension eller understöd skäligen borde beredas honom. Vid å styrelsens

byggnadsbyrå företagen utredning i och för utrönande av huruvida och i vad

mån Carlsson innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader hade framgått,

att han enligt därvarande arbetarjournaler arbetat vid stambanan genom

övre Norrland under tiden den 28 april—den 16 september 1893, vid

statsbanan Morjärv—Lappträsk och vid landsvägen Boden—Lappträsk från

och med den 13 augusti 1906 intill ej angiven tidpunkt, vid statsbanan Veittijärvi—Karungi—Matarengi

under tiden den 9 september—den 10 oktober

1914 samt vid statsbanan Hällnäs—Stensele under tiden den 1 juli—den 11

augusti 1921.

Statskontoret har beträffande Carlssons anställningsförhållanden åberopat

vad järnvägsstyrelsen därom anfört samt hemställt, att förevarande motion

icke måtte bifallas.

Utskottet. Såsom framgår av järnvägsstyrelsens ovannämnda yttrande har Carlsson

allenast under vissa kortare tidsperioder arbetat i statens tjänst. Utskottet

får därför avstyrka bifall till den föreliggande motionen och hemställer

alltså,

att förevarande motion II: 182 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

39

36:o.

Förre banarbetaren Otto Ferdinand Spjut. I motion II: 459 hemställer

herr Persson i Undersvik, »att riksdagen måtte besluta att f. d. järnvägsarbetaren

Otto Ferdinand Spjut i Söderhamn blir beviljad pension, av den storlek

och för den tid, som brukar förekomma i liknande fall, eller understöd

av annan art, som skulle kunna ifrågakomma».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Spjut är född den 11 oktober 1868 och alltså 67 år gammal;

att han haft anställning vid statens järnvägsbyggnader från och med den

16 mars 1886 till och med den 31 december 1892 samt från och med den

11 februari 1910 till och med den 10 april 1913 eller sålunda under sammanlagt

omkring 10 år samt vid av staten sedermera övertagna enskilda banor

vissa tidsperioder åren 1893—1899 och 1920—1928 örn tillhopa 14 år 5 månader;
samt

att han arbetat vid enskilda järnvägsbyggnader under vissa tidsperioder

åren 1906—1908, 1914 och 1915—1919 ävensom vid veterinärinstitutets

nybyggnader vissa tider åren 1908—1910.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att av handlingarna i ärendet framginge,

bland annat, att Spjut arbetat vid statens järnvägsbyggnader under tiden den

16 mars 1886—den 31 december 1892 och den 11 februari 1910—den 10 april

1913 eller sammanlagt 10 år samt vid av staten sedermera övertagna enskilda

banor vissa tidsperioder åren 1893—1899 och 1920—1928, utgörande tillhopa

14 år 5 månader. I övrigt avsåge intygen endast anställningar vid

andra enskilda järnvägar och företag. Då Spjuts arbete i statens tjänst omfattat

endast 10 år och då han icke efter år 1913 innehaft dylikt arbete, ansåge

styrelsen för sin del icke tillräckliga skäl föreligga att bereda honom

pension av statsmedel.

Statskontoret har anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen i ärendet uttalat.

Under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i sitt ovannämnda utlåtande

anfört, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 459 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

III. Statens domäners fond.

37 :o.

Kartriterskan Ingeborg Teresia Malmqvist. I en den 6 mars 1936 dagtecknad

proposition nr 196, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 24 föreslagit riksdagen medgiva, att kartriterskan Ingeborg

Teresia Malmqvist må från och med månaden näst efter den, varunder hennes

arbete för domänstyrelsens räkning upphör, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 1,200 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Malmqvist är född den 29 december 1871 och således 64 år gammal;

att hon sedan år 1907 eller under en tid av omkring 29 år utfört kartritningsarbete

för domänstyrelsens räkning;

att Malmqvist utfört detta arbete — vilket huvudsakligen bestått i färgläggning

av kopior av kartor — i sitt hem och därvid haft oavbruten sysselsättning

av en omfattning, som måst förutsätta en daglig arbetstid, motsvarande

i medeltal den för befattningshavare hos styrelsen föreskrivna arbetstiden;
att

hon i övrigt icke haft något förvärvsarbete;

samt att den ersättning, hon uppburit för sitt arbete hos styrelsen, beräknats

efter timpenning, vilken under de senaste åren utgått med 1 krona

45 öre, samt uppgått till i medeltal omkring 3,140 kronor för år under

åren 1925—1929 och omkring 2,780 kronor för år under åren 1930—1934.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

38 :o.

Förra biträdet å Kinne revirexpedition Andreas Rikard Wahlquist. I

punkten 25 av förevarande proposition nr 196, har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förra biträdet å Kinne revirexpedition Andreas Rikard

Wahlquist må, räknat från och med den 1 oktober 1935, under sin återstå
.

"... r., • •

ende livstid uppbära en årlig pension av 600 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wahlquist är född den 7 februari 1871 och således 65 år gammal;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

41

att han under tiden 26 november 1922—15 september 1935, eller under

12 år 9 månader 20 dagar, haft anställning såsom biträde å Kinne revirexpedition;

, ; f-j

att hans avlöningsförmåner under åren 1930—1934 uppgått till något

över 2,000 kronor för år;

samt att han före nämnda anställning innehaft ett flertal anställningar av

allmän karaktär utom statens tjänst, däribland såsom lärare vid statens

lantbruksskola i Borgholm under 2 år samt hos Skaraborgs läns hushållningssällskap

såsom mejerikonsulent i Skaraborgs län under 16 år.

Utskottet biträder Kung. Maj:ts förslag. Departementschefen har ansett utskottet.

sig kunna förutsätta, att frågan om pension åt Wahlquist från Skaraborgs

läns hushållningssällskap, som varit Wahlquists arbetsgivare under avsevärd

tid, tages under omprövning. Utskottet instämmer i detta uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 28 april 1936.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindgren, Ernfors, Ström i Lidköping, Ehrnberg, Berling,

Nilsson i Mölndal och Bodin; dock att herr Berling icke deltagit i behandlingen av

punkterna 1—19;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, K. A. Westman, Johansson

i Sollefteå, Carleson, Severin och Erlander.

Reservationer:

vid punkten 3 (ang. pension åt förre förste amanuensen i Svea hovrätt

Bengt Fredrik Sabelström):

av herr Lovén, vilken yrkat,

att Kungl. Maj-.ts ifrågavarande framställning icke må av

riksdagen bifallas; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 51.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bankoutskotteta utlåtande Nr 51.

vid punkten 20 (ang. pension åt expeditionsvakten Johan Fredrik Gimström)

:

av herr Lovén, vilken ansett utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Av utredningen framgår, att Gimström redan åtnjuter en årlig pension å

1,000 kronor från hovstaten. Att härutöver bereda Gimström, som vid tiden

för tillträdandet av sin befattning hos djurgårdskommissionen uppnått en

ålder av nära 60 år, ytterligare pensionsförmån synes utskottet icke böra

ifrågakomma. Utskottet hemställer därför,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.»

366715. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:216 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m. a1 i texten