Bankoutskottets utlåtande Nr 51
1936-04-28 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1936:51, Bankoutskottets utlåtande Nr 51
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och
understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut
anställda personer m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt
beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
Ovila pensionsväsendet.
l:o.
Förra timlärarinna!! Rakel Vilhelmina Elisabeth (Lisa) Nordström. I
en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 210 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra timlärarinnan
vid kommunala flickskolan i Växjö Rakel Vilhelmina Elisabeth (Lisa)
Nordström må, i den mån så erfordras för erhållande av tilläggspension
jämlikt kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703), räkna sig till godo tid,
varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna vid nämnda kommunala flickskola.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nordström är född den 6 oktober 1875 och således den 6 oktober 1935
uppnått en levnadsålder av 60 år;
att hon tjänstgjort såsom timlärarinna vid Växjö elementarläroverk för
flickor under läsåren 1896/1897—1933/1934 och därvid haft sin huvudsakliga
tjänstgöring förlagd till de förberedande klasserna men tjänstgjort i klasser
över de förberedande i sådan omfattning, att hennes för tilläggspension enligt
förenämnda kungörelse beräkningsbara tjänstetid uppgått till 911/2o
tjänstår;
att hon, sedan nämnda enskilda läroanstalt från och med den 1 juli 1934
ombildats till en kommunal skola, den kommunala flickskolan i Växjö, tjänst
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 61.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
gjort såsom timlärarinna vid sistnämnda skola under läsåret 1934/1935 och
därvid haft en tjänstgöringsskyldighet i klasserna över de förberedande av
18 veckotimmar under höstterminen 1934 och 15 veckotimmar under vårterminen
1935;
att Kungl. Majit genom beslut den 9 november 1934 förklarat sistnämnda
skola, räknat från och med den 1 juli samma år, erkänd såsom kommunal
flickskola;
att Nordström genom ett av direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt
den 12 juli 1935 utfärdat pensionsbrev tillförsäkrats en årlig pension
från anstalten av 97 kronor, att utgå från och med den 1 juli samma år, men
att direktionen genom beslut samma dag funnit en av Nordström gjord ansökning
örn tilläggspension icke kunna bifallas, enär Nordström icke bestritt
tjänstgöring vid enskild läroanstalt i den omfattning, som i förenämnda kungörelse
föreskrives för erhållande av rätt till dylik pension;
samt att Nordström från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom sedan den 1 juli 1935 uppbär en årlig
pension av 789 kronor.
Jämlikt kungörelsen den 18 november 1921 (nr 703) angående tilläggspension
åt vissa vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor,
vilka avgå med pension med utgången av juni 1921, inträder för lärarinna,
som vid utgången av juni 1921 var delägare eller som därefter blir delägare
i lärarinnornas pensionsanstalt, rätt att efter avgång från anställning vid
statsunderstödd enskild läroanstalt med viss minsta undervisningsskyldighet
i klasserna över de förberedande erhålla tilläggspension det kalenderår, då
pensionstagaren fyller 60 år, under villkor, bland annat, att hon kan räkna
minst 10 tjänstår, beräknade på visst i kungörelsen närmare angivet sätt.
. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
vilket innebär, att Nordström medgives rätt att, i den mån så erfordras för
erhållande av tilläggspension, tillgodoräkna sig tjänstgöringen vid kommunala
flickskolan i Växjö såsom om denna tjänstgöring vore fullgjord vid
statsunderstödd enskild läroanstalt.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.
2:o.
• j \ ■ ■ v * *7; i i! ;i ■. »lii'' ».* \ : ;. f i r • ■ '' '' ■ : . 1 • ''■ i . . • i '': * ..
Förre folkskolläraren Karl Edvard Johansson. I motion lii 43 hemställer
herr Lindskog, »att riksdagen måtte medgiva, att pensionerade folkskolläraren
Karl Edvard Johansson måtte tillerkännas rätt att tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring vid dövstumskolan som tjänsteår i fråga om rätt till
pension i den omfattning, som krävs, för att han skall kunna erhålla full
pension, och att full pension som folkskollärare måtte tillerkännas honom
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
3
att utbetalas retroaktivt, räknat från dagen för hans inträdande i pensionsåldern
den 1 maj 1934».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Johansson är född den 14 mars 1874 och alltså 62 år gammal;
att han innehaft anställning såsom ordinarie folkskollärare under tidsperioderna
den 5 november 1895—den 15 augusti 1901, den 1 augusti 1904
—den 31 december 1910 samt den 15 augusti 1914—den 27 april 1934;
samt att han utöver ovannämnda tjänstgöring varit anställd som tillförordnad
dövstumlärare vid dövstumskolan i Vänersborg under tiden den
15 augusti 1903—den 14 juni 1904 samt vid dövstumskolan å Manilla under
tiden den 10 januari 1911—den 14 juni 1914, eller sammanlagt i omkring
4 år 3 månader.
Hos statens pensionsanstalt anhöll Fritsla skolstyrelse om beslut angående
den rätt till pension, som vid avgång ur tjänsten kunde tillkomma Johansson
i hans egenskap av ordinarie folkskollärare i Fritsla skoldistrikt.
Genom beslut den 23 mars 1934 fann statens pensionsanstalt, med stöd
av föreskrifterna i reglementet för anstalten den 31 december 1919, Johansson,
som uppnått 60 levnadsår och ägde tillgodoräkna sig 31 tjänstår,
berättigad att från och med den 1 maj 1934 komma i åtnjutande av avkortad
tjänstepension med 31/os av hel pensions belopp 2,250 kronor, utgörande
2,113 kronor 63 öre årligen.
Häröver anförde Johansson besvär hos Kungl. Majit under yrkande, att
vid tjänstårsberäkningen hänsyn måtte tagas jämyäl till hans ovannämnda
tjänstgöring såsom dövstumlärare. Skulle besvären ej kunna bifallas, hemställde
Johansson, att av nåd få sig tillerkänd full pension.
I häröver avgivet utlåtande erinrade statens pensionsanstalt, att gällande
bestämmelser i anstaltens reglemente lade hinder i vägen för bifall till5 Johanssons
framställning, men medgav, att sakligt sett måhända fog kunde
anses föreligga för det ifrågavarande medgivandet.
Skolöverstyrelsen och statskontoret, vilka jämväl hördes i målet, avstyrkte
bifall till Johanssons framställning.
Genom resolution den 30 mars 1935 fann Kungl. Maj:t med regeringsrätten
ej skäl göra ändring i pensionsanstaltens beslut. Vidkommande Johanssons
ansökning fann Kungl. Majit densamma icke föranleda någon Kungl.
Majits åtgärd.
Johanssons tjänstgöring såsom t. f. dövstumlärare har icke kunnat av utskottet.
statens pensionsanstalt tillgodoräknas honom, enär berörda tjänstgöring icke
kunnat anses fullgjord vid den allmänna folkundervisningen och Johansson
ej heller haft anställning, som varit förenad med delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt. Utskottet anser emellertid omständigheterna i förevarande
fall vara sådana, att Johansson skäligen bör berättigas att tillgodoräkna
så lång tid av omförmälda tjänstgöring vid dövstumskola, som er
-
4
Baiikoutskottets utlåtande Nr 51.
fordras för att han skall erhålla hel pension såsom folkskollärare från statens
pensionsanstalt. Såsom villkor för åtnjutande av den sökta förmånen
synes emellertid — i likhet med vad som skett i några av tidigare riksdagar
behandlade fall (bankoutsk. uti. 34/1933 p. 1 och 2 samt 42/1934 p. 1 och 2)
— rimligen böra föreskrivas, att Johansson till pensionsanstalten inbetalar
ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som skulle belöpt å honom, därest
§§ 6 och 9 i anstaltens reglemente å honom tillämpats. Enligt vad utskottet
under hand inhämtat från pensionsanstalten uppgår nämnda belopp
— därest detsamma erlägges den 1 juli 1936 — till omkring 440 kronor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 43,
må medgiva, att förre folkskolläraren Karl Edvard Johansson
må, i den mån så erfordras för erhållande av hel pension
från statens pensionsanstalt, tillgodoräkna sig tid, varunder
han tjänstgjort såsom t. f. dövstumlärare; dock under
villkor, att Johansson till pensionsanstalten inbetalar
ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som belöpt å
honom, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente i förevarande
fall tillämpats.
Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
I. Justitiedepartementet.
3:o.
Förre förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström. I en
den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att förre
förste amanuensen i Svea hovrätt Bengt Fredrik Sabelström må, räknat
från och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sabelström är född den 1 september 1885 och alltså 50 år gammal;
att han, efter avlagd juris kandidatexamen, den 24 april 1914 antagits till
e. o. notarie i Svea hovrätt;
att han tjänstgjort å Torneå domsagas kansli från och med den 24 april
till och med den 16 december 1914;
att han under åren 1914 och 1915 vissa tider på förordnande uppehållit
kronofogdetjänsten i Torneå fögderi samt andre länsnotarietjänst hos läns
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
5
styrelsen i Norrbottens län ävensom bestritt befattningen såsom lagfaren
rådman i Luleå 5 månader 3 dagar;
att han under tiden 1 september 1915—31 juli 1918 varit e. o. tjänsteman
hos länsstyrelsen i Stockholms län;
att han uppehållit borgmästarbefattning i Trosa från och med den 19
augusti till och med den 17 september 1917 och i Sigtuna omkring 8 månader
under åren 1922 och 1923;
att han vissa tider under åren 1918 och 1919 tjänstgjort såsom notarie i
polisdomstolen och i poliskammaren i Stockholm;
att Sabelström under tiden från och med den 11 september 1915 intill utgången
av år 1922 bestritt olika befattningar hos nedre justitierevisionen under
sammanlagt omkring 3 år 11 månader;
att han under senare delen av år 1921 och under år 1922 tjänstgjort vid
protokollet i Svea hovrätt och därunder uppehållit notarietjänst omkring fem
månader;
att han från och med den 15 januari 1923 till och med den 30 juni 1933
innehaft förordnande såsom extra notarie vid Svea hovrätt (lönegrad B 21);
att, efter det sistnämnda tjänst från och med den 1 juli 1933 utbytts mot
en förste amanuensbefattning med placering i 18 lönegraden för extra ordinarie
tjänstemän, Sabelström innehaft denna befattning;
att Sabelström enligt hovrättens beslut den 16 mars 1934 blivit uppsagd
från amanuensbefattningen från och med den 1 juli 1934;
samt att nämnda uppsägning beslutats efter det Sabelström vid Stockholms
rådhusrätt åtalats för brott, för vilket han genom rådhusrättens utslag
den 31 maj 1934 jämlikt 18 kap. 13 § första stycket strafflagen dömdes
till en månads fängelse. I
I en till Kungl. Majit ställd, den 20 januari 1936 dagtecknad skrift anhöll
Sabelström att komma i åtnjutande av pension.
Vid ansökningen var fogat ett av överläkaren vid psykiatriska sjukhuset,
professorn V. Wigert och förste läkaren vid samma sjukhus L. Sahlin den 20
januari 1936 avgivet intyg, vari anföres, bland annat, att Sabelström, vilken
vårdats å psykiatriska sjukhuset under tiden 31 juli—19 oktober 1935 och
då befunnits lida av psykiskt abnormtillstånd (psychopathia) på basen av
organiska förändringar av centrala nervsystemet i form av ökad cellhalt och
äggvita i ryggmärgsvätskan, på grund av psychopathia och organisk sjukdom
i centrala nervsystemet för all framtid vore oförmögen att bestrida sin
tidigare innehavda befattning eller annan tjänst inom statsförvaltningen.
Svea hovrätt har i utlåtande i ärendet anfört, att därest den i samband med
pensionsansökningen förebragta utredningen rörande Sabelströms hälsotillstånd
förelegat vid tiden för hans entledigande, hovrätten för visso ansett
giltiga skäl tala för en hemställan örn beviljande av pension åt Sabelström.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande:
Enligt vad utredningen i ärendet och av statskontoret i övrigt inhämtade
upplysningar giva vid handen, kan man utgå ifrån att den sjukdom, varav
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 51-
Sabelström enligt det avgivna läkarutlåtandet lider, förelegat hos honom redan
vid tiden för hans entledigande från anställningen vid Svea hovrätt. Vid
sådant förhållande och på grund av vad hovrätten i ärendet anfört vill statskontoret
icke motsätta sig, att Sabelström genom framställning till riksdagen
beredes någon pension. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes
pensionen dock icke böra bestämmas till högre belopp än förslagsvis 1,500
kronor för år räknat. :
Utskottet. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har utskottet icke velat motsätta
sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Utskottet hemställer
förty, , :v
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framt
ställning. , ^ ''''.''V '''''' V.V '' ,M
a-, i wu.i.nv.- i ii;i 1 i • ■ iio.:''>■ ■ •. > Ji; -■ ;
4:o.
f* ''-i J : I ♦ • r }. , , * f * i ; f t {-ii; •*- . : ., '' l .... . { , . , t *
Skrivbiträdet Maria Falk, född Cervin. I punkten 2 av förevarande proposition
föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att skrivbiträdet hos .statens
fastighetsregisterkdmmission Maria Falk, född Cervin, må från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
* i ■ ‘j;, -t
uppbära en årlig pension av 792 kronor.. ^ . ...
I detta ärende kommer utskottet framdeles att avgiva särskilt utlåtande;
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen \ .
• >t >'''').• iJ, i U/- i*. u*i M i - 1 • ;*•
anmäla.
.ii'' ’.!''• w ■ Ur i C. .''iioå ’’a : n<: ''
II. Utrikesdepartementet.
\''l'' :■ i!: ."; ,I::i:: . ; ’ i: ••• * rI'' ''• j
• '' '''' '' " • ■ ■*" 5:o.
Förre kanslisten vid svenska generalkonsulatet i Batavia Bror Ivar Georg
S:son Björnfeldt. Ten den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 har
Kungl. Mäj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen
medgiva, att förre kanslisten vid svenska generalkonsulatet i Batavia
Bror Ivar Georg S:son Björnfeldt må, räknat från och med den 1 januari
1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor. 1
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Björnfeldt är född den 27 februari 1884 och således 52 år gammal;
att han efter år 1912 avlagd juris kandidatexamen bland annat tjänst
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
7
gjort vid domsaga och rådhusrätt under närmare 2 år, i arméförvaltningen
och pensionsstyrelsen under sammanlagt 1 år 6 månader samt vid länsstyrelserna
i Stockholms län och Västernorrlands län sammanlagt 1 år 5 månader,
varjämte han vissa kortare tider innehaft förordnande såsom krigsfiskal
och såsom stadsfiskal;
att han den 21 oktober 1921 av Kungl. Majit förordnats att i egenskap
av extra kanslist från och med den 1 januari 1922 tills vidare tjänstgöra
vid det lönade generalkonsulatet i Batavia;
att han, sedan genom Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut nämnda generalkonsulat
med utgången av budgetåret 1932/1933 indragits, från och med den
1 juli 1933 entledigats från kanslistförordnandet;
att han därefter av ministern för utrikes ärendena förordnats att under
förste kanslisten vid generalkonsulatet i Calcutta beviljad semester den 1
juli—1 december 1933 upprätthålla dennes befattning;
att Björnfeldt, sådan han efter en tids tjänstgöring vid generalkonsulatet i
Calcutta insjuknat samt företett läkarintyg av innehåll, att han vore i trängande
behov av klimatombyte och vila under längre tid, entledigats från sistnämnda
förordnande från och med deri 7 september 1933;
att han från och med den 1: januari 1923 i egenskap av extra kanslist vid
generalkonsulatet i Batavia åtnjutit avlöning enligt de för icke-ordinarie
befattningshavare vid den nyreglerade civila statsförvaltningen tillämpade
avlöningsbestämmelserna, därvid lönen senast utgått enligt 18 löneklassen,
varjämte han uppburit ortstillägg med 4,500 kronor för år samt extra ortstillägg,
vilket senast utgått med 900 kronor för år;
samt att Björnfeldt av Kungl. Majit genom beslut den 27 oktober 1933
efter entledigandet från förenämnda vikariatsförordnande vid generalkonsulatet
i Calcutta tillerkänts en gratifikation av 2,600 kronor.
Med biträdande av Kungl-. Maj :ts ifrågavarande förslag får utskottets hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.
6:o.
Kanslisten vid svenska konsulatet i Berlin Edgar Swensson. Under punkten
4 av samma proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att kanslisten vid svenska konsulatet i Berlin Edgar Swensson må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning vid konsulatet,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Swensson, som är svensk medborgare, är född den 3 oktober 1877 och
således 58 år gammal;
att han sedan den 15 december 1902 eller under mer än 33 år varit anställd
vid svenska konsulatet i Berlin, intill den 22 februari 1932 såsom kontorsbiträde
och under tiden därefter såsom kanslist;
att han under sin tjänstgöring vid nämnda konsulat, vilket är olönat, varit
anställd av konsuln och avlönad av denne;
att till bestridande av kostnaderna för Swenssons avlöning, vilken senast
uppgått till 6,000 riksmark för år, använts såväl det konsuln tillkommande,
av tredje huvudtitelns anslag till ersättningar åt olönade konsuler utgående
kontorskostnadsbidraget, för innevarande budgetår utgörande 3,000 kronor,
som ock till konsulatet influtna expeditionsavgifter, för närvarande uppgående
till 150 å 200 riksmark i månaden;
att Swenssons arbetsförmåga, enligt för honom utfärdat läkarintyg, bland
annat på grund av sviter efter undergångna operationer, är varaktigt nedsatt
med mer än 50 procent;
samt att Swensson, som är gift, saknar förmögenhet och icke äger andra
inkomster än lönen såsom konsulatstjänsteman.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
III. Försvarsdepartementet.
7:o.
Generalmajoren Eric Virgin. I en den 10 mars 1936 dagtecknad proposition
nr 211 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att generalmajoren Eric Virgin må från och med den 1 juni
1936 under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 7,896 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Virgin är född den 18 maj 1876 och alltså den 18 maj 1936 uppnår en
levnadsålder av 60 år;
att Virgin inträtt i krigstjänst den 23 december 1895 och erhållit sin första
officersfullmakt såsom underlöjtnant i Smålands grenadjärkår den 9
december 1898;
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
9
att han därefter befordrats eller transporterats till löjtnant av 2. klassen
vid Karlskrona grenadjärregemente den 31 december 1902, till löjtnant av
1. klassen vid generalstaben den 6 november 1908, till kapten av 1. klassen
vid generalstaben den 25 juni 1912, till major vid generalstaben den 30
augusti 1918, till överstelöjtnant vid generalstaben den 13 maj 1922, till
överstelöjtnant och chef för Svea trängkår den 7 oktober 1926, till överste
och inspektör för trängen den 8 oktober 1927 samt till generalmajor och
chef för flygvapnet den 13 november 1931;
att han genom Kungl. Majrts beslut den 4 maj 1934 erhållit avsked från
och med den 1 juni 1934 från sin generalmajorsbeställning å stat med tillstånd
att under två år kvarstå lönlös i flygvapnet;
samt att han varit anställd såsom rådgivare hos kejsaren av Abessinien
från och med den 1 juni 1934 till den 1 oktober 1935, då han på grund av
sjukdom nödgades lämna denna befattning.
Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
Det måste i allmänhet av principiella skäl och ur konsekvenssynpunkt vara
ägnat att ingiva betänkligheter att medgiva pension för en beställningshavare,
som genom avsked före uppnådd pensionsålder förlorat pensionsrätten och
därefter icke genom återinträde på stat återvunnit sådan rätt. I detta fall
förelåge emellertid särskilda omständigheter, vilka syntes göra det påkallat,
att pensionsförmån bereddes, och vilka jämväl torde vara av beskaffenhet att
undanröja farhågor för framtida konsekvenser av icke önskvärd art. Då
Virgin begärde och erhöll avsked på två år, hade han anledning att räkna
med, att tillfälle skulle beredas honom att, om han så önskade, efter nämnda
tids förlopp återinträda på stat vid försvarsväsendet. Sedermera hade emellertid
genom det år 1935 antagna militära tjänstepensionsreglementet pensionsåldern
sänkts för vissa militära beställningar, bland annat för brigadchefsbeställningarna
från 62 till 60 år. Vid sådant förhållande och då Virgin
redan i maj månad 1936 uppnådde 60 års ålder, förelåge icke möjlighet att
bereda honom återinträde på stat i dylik beställning. Ej heller kunde återinträde
beredas Virgin i beställning, för vilken gällde högre pensionsålder än
60 år. På grund härav skulle, därest särskild åtgärd ej vidtoges genom
beslut av statsmakterna, Virgin gå helt förlustig pension, ehuru han under
mer än 30 år innehaft ordinarie tjänst och därunder erlagt pensionsavgifter.
Då detta med hänsyn till föreliggande omständigheter icke syntes vara billigt,
hade departementschefen efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
ansett sig böra tillstyrka, att i förevarande fall framställning gjordes till riksdagen
örn beviljande av särskild pensionsförmån.
I fråga örn pensionens storlek hade departementschefen efter övervägande
funnit sig böra förorda, att pensionsbeloppet bestämdes till vad som skulle
hava tillkommit Virgin, därest han erhållit beställning på stat såsom brigadchef
och från nämnda beställning avgått med ålderspension. Pensionsbeloppet
skulle då utgöra 7,896 kronor. Pensionen syntes böra utgå från och
med den 1 juni 1936 eller månaden näst efter den, varunder Virgin uppnådde
den numera fastställda pensionsåldern för brigadchefsbeställning.
Med hänsyn till de i detta fall föreliggande, av departementschefen i ovan
intagna yttrande anförda särskilda omständigheterna har utskottet funnit sig
böra tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas Virgin.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
I fråga om pensionsbeloppets storlek har utskottet emellertid ansett detsamma
icke böra sättas högre, än det pensionsunderlag— 7,296 kronor — som
gäller för beställning såsom överste, och för vilken beställning är fastställd
samma pensionsålder som för brigädchef eller 60 år.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen, i. anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva, att generalmajoren Eric Virgin må
från och med den 1 juni 1936 under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 7,296 kronor.
■ !'';■•. f: .(''•''.''.‘I ; •• j ''''ii V'';'':'' Jeni i ,i> I -iiit t
8:o.
Städerskan Augusta Andersson. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition
nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 5
föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan i försvarsdepartementet Augusta
Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 528 kronor.
... ... ; ....
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 2 mars 1856 och således 8Ö år gammal;
att hon sedan hösten 1916 eller alltså mer än 19 år varit anställd såsom
Städerska först i ^^försvarsdepartementet och därefter i försvarsdepartementet;
- ; : •
ätt städningsärbetet tagit i anspråk omkring 5 timmar örn dagen;
samt att hon — förutom ersättning för de två gånger om året återkom*
mande storrengöringarna — för städningsarbetets utförande under de senaste
åren uppburit 170 kronor i månaden, av vilket belopp hon utgivit 40
kronor till biträde vid städningen, i följd varav hennes egen andel av er*
sättningen utgjort 130 kronor, motsvarande 1,560 kronor för år räknat.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj-.ts förevarande framställning.
9:o.
F. d. löjtnanten Carl Arvid Egerström. Under punkten 6 av förevarande
proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. löjtnanten
vid Göta livgarde Carl Arvid Egerström må, räknat från och med den 1 januari
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Il1
1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Egerström är född den 21 mars 1876 och således nära 60 år gammal;
att han under tiden 11 maj 1897—15 april 1898 tjänstgjort såsom volontär
Vid Blekinge bataljon;
att han efter i maj 1898 avlagd studentexamen antagits till volontär vid
Göta livgarde den 17 juni 1898 samt därstädes befordrats till underlöjtnant
den 7 december 1900 och till löjtnant av 2. klassen den 5 maj 1905;
att han under fälttjänstövningar i Östergötland i september 1906, under
vilka övningar han tjänstgjort såsom plutonchef, insjuknat i dubbelsidigt
ljumskbråck, till följd varav han efter vederbörlig läkarundersökning avpol1’eterats
och i oktober 1906 i Stockholm undergått operation;
att Egerström genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1906 på egen
begäran erhållit avsked från beställningen på .stat med tillstånd att såsom
löjtnant inträda i regementets reserv;
att han efter inträdet i reserven tjänstgjort under repetitionsövningar åren
1909, 1911 och 1912, varjämte han varit inkallad till tjänstgöring under tiden
11 juni 1915—15 januari 1916 med avbrott för 10 dagar under augusti
1915;
att Egerström under senaste tjänstgöringen drabbats av recidiv av nyss omförmälda
sjukdom;
att Kungl. Maj:t genom beslut den 31 januari 1919 på därom av Egerström
gjord framställning beviljat honom avsked från anställningen i re
[;•
'' : f -i i;? - • - •;■ >• • ''t;,'':.»'':.-:: * . r • . ■• * ™ ! * * '' * j U ■
servén;
att Egerström är gift och i sitt äktenskap har en dotter, född 1928;
samt att han, som våren 1934 försatts i konkurs, är utan alla existensmedel
för sig och sin familj samt för framtiden ej heller kan påräkna något
bidrag till uppehället av sina släktingar.
Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, får hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
10:o.
Förre portvakten och gårdskarlen Nils Allgust (Gustafsson) Green. Kungl.
Majit föreslår i punkten 7 av samma proposition riksdagen medgiva, att förre
portvakten och gårdskarlen vid garnisonssjukhuset i Boden Nils August (Gustafsson)
Green må, räknat från och med den 1 mars 1935, under sin åter
-
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
stående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 624 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Green är född den 9 juni 1873 och således 62 år gammal;
att han varit anställd såsom indelt soldat vid Norrbottens regemente under
tiden 28 februari 1891—15 augusti 1935, vilken sistnämnda dag han erhållit
avsked, varefter han från och med den 1 september 1935 åtnjuter underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor årligen;
att han varit anställd såsom portvakt, tillika gårdskarl, vid garnisonssjukhuset
i Boden under tiden 1 juli 1911—31 december 1918 samt 18 juli 1924
—28 februari 1935 eller i sammanlagt 18 år 1 månad 11 dagar;
samt att han såsom portvakt åtnjutit lön enligt 2 lönegraden med placering
senast i 5 löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagna
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
lito.
Förre föreståndaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad Carl Axel
Valfrid Svensson. I punkten 8 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Maj :t riksdagen medgiva, att förre föreståndaren vid arméns centrala beklädnadsverkstad
Carl Axel Valfrid Svensson må, räknat från och med den 1
januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,680 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Svensson är född den 9 maj 1877 och således 58 år gammal;
att han under tiden 7 juni 1916—31 december 1918 haft anställning vid
Drottningens centralkommitté, vars verksamhet och personal sedermera övertagits
av arméns centrala beklädnadsverkstad;
att han därefter under tiden 1 januari 1919—31 december 1935 varit anställd
såsom föreståndare vid arméns centrala beklädnads ver kstads beställningsskrädderi;
att
Svensson entledigats från sistnämnda befattning till följd av sjukdom,
vilken enligt läkarintyg medfört för framtiden bestående nedsättning av
hans arbetsförmåga till en tredjedel eller mindre av den för fullt arbetsför
person normala arbetsförmågan;
samt att han under åren 1931—1935 uppburit en avlöning av i medeltal
5,596 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått.
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
13
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
12:o.
Maskinisten Elienai Berg. Uti punkten 9 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
medgiva, att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Boden Elienai
Berg må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,512 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Berg är född den 14 april 1872 och alltså nära 64 år gammal;
att han avlagt maskinistexamen vid navigationsskolan i Stockholm år 1900;
att han efter fyllda 21 år varit anställd i statstjänst under en sammanlagd
tid av 26 år 4 månader 9 dagar, därav såsom maskinist av 1. klass vid arméns
intendenturförråd i Boden under tiden från och med den 1 juli 1935, från
vilken sistnämnda anställning han beräknas komma att avgå den 30 juni
1936;
samt att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendentsdepartement
fastställts för arméns intendenturförråd i Boden, från och med den 1 juli
1935 kommit i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän, och under de två närmaste åren dessförinnan uppburit avlöning
i kontanter och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 4,050 kronor
för år.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
13:o.
Maskinisten Gustaf Richard Wallberg. I punkten 10 av förevarande proposition
nr 196 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten
vid arméns intendenturförråd i Karlsborg Gustaf Richard Wallberg
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,608 kronor.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, - ni
att Wallberg är född den 26 januari 1876 och alltså 60 år gammal;
att han varit anställd i statstjänst under olika tider såsom arbetare vid
Karlsborgs fästningsbyggnader och vid Västerberget, Nya varvet, i Göteborg,
såsom tygarbetare vid Karlsborgs tygstation, såsom maskinist vid arméns
intendenturförråd i Karlsborg samt såsom maskinist av 1. klass vid samma
förråd under tiden från och med den 1 juli 1935;
att han den 1 juli 1936, då han beräknas komma att lämna sin maskinistanställning,
kan åberopa en sammanlagd tjänstetid i statens tjänst efter
21 års ålder av tillhopa 35 år 5 månader 15 dagar; i ;i> , • " f''
samt att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendentsdepartement
fastställts för arméns intendenturförråd i Karlsborg, från och med den 1 juli
1935 kommit i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,
och under de två närmaste åren dessförinnan uppburit avlöning i
kontanter och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 3,07 5 kronor
för år. , . -■ !■ t'' : --i • a .a ''•■■■■ a: is. .>>. ■■ ■. V:
i;g;.‘iseniat < hilli i i. leirna jin..'' v. ''--i!.-; v>ii , ...t :
, a Utskottet får hemställa, i. •.-»a ■
i • t jt > v f i • ij ■ J • f ♦ i t '' 1. i 1; ^ o'' # *
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning ma av riksdagen
bifallas.
i -lii 1 l. •;> V > il...; il-.,a .''i , . ii" . h . ai '' .'' : r . ’;aa -1
.. . ,1 14:0. i.;, i
Maskinisten Erik Gustaf Hysing. Under punkten 11 av förevarande proposition
har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid
Svea ingenjörkår Erik Gustaf Hysing må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 1,728 kronor.
,:-:n , i t;!>.ii.'' .oVd ■;;(.( .! • 4 St.:
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hysing är född den 12 december 1861 och sålunda 74 år gammal;
att han varit anställd i statstjänst dels såsom maskinist vid tekniska högskolan
under tiden 23 november 1890—-1 oktober 1899, dels ock såsom maskinist
vid Svea ingenjörkår under tiden från och med den 1 januari 1900;
att han beräknas komma att avgå från maskinistbefattningen den 1 oktober
1936, vid vilken tidpunkt han kan åberopa en tjänstetid i statens tjänst
av tillhopa 45 år 7 månader 8 dagar;
att hans avlöning utgör 212 kronor 50 öre för månad jämte portionsersättning
med 90 öre för dag samt fri bostad med bränsle och lyse, vilka naturaförmåner
beräknats till ett värde av 65 kronor för månad, varför hans sam
-
15
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
manlagda avlöningsförmåner hava uppskattats till — dyrtidstillägg oberäknat
— 304 kronor för månad eller 3,648 kronor för år;
samt att han är anställd genom kontrakt med tre månaders uppsägning.
. I > O l ''l. i v b>(''.4 ''. ;; V, 1 i '' . '' : ^
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
. .u/i j.;i . .. U''i*
15:o.
Jordbruksarbetaren Johan Algot Lundgren. I punkten 12 av samma proposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att jordbruksarbetaren
vid Herrevadsklosters kungsgård Johan Algot Lundgren må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 696 kronor.
Av handlingarna i ärerldet inhämtas, i * • '' '' 1 1 - ■ •
att Lundgren är född den 19 november 1873 och således 62 år gammal; 1
att han sedan den 1 november 1889 eller alltså över 46 år varit anställd
vid Herrevadsklosters kungsgård; 1 ; 1 a-.ynhc A>-: :• i ti a-.Mu.i.;
samt att Lundgrens avlöningsförmåner under de fem senaste åren uppgått
till omkring 1,000 kronor för år, varutöver han icke åtnjutit några naturaförmåner.
Ui" Vl> 1 •• %‘i''ni i: I .lii u» i.;:.n> .
Utskottet får hemställa, ; *
•!)* i''-’ .■••i ■■ «.*ö8i r a, i
, <:io!ii.i-:>i; att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande fram
.
i;.:, „ställning.,.:., jn,./. : .... ;... .
i!- ''■ 1-,-ri''A •'' t''1 bi v -s-i/övT bi: r a. .•boell*-,)! <<•. n..,-., '' ■ b;
1 Vill i cif.iii ; ''. lil ,s 1A.. '' I- . . . i
16:o.
.• -.-»''.i, t n-i t.-.-><> .u :,!■<■ ; .! ,, i ...
Förre murarförmannen Ernst Richard Sköld. Under punkten 13 föreslår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förre murarförmannen vid arbetena
å Carlstens f. d. fästning Ernst Richard Sköld må, räknat från och med
den 1 januari 1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 852 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sköld är född den 13 maj 1873 och således 62 år gammal;
att han under tiden 2 maj 1896—31 december 1934 innehaft anställning
såsom murarförman vid arbetena å Carlstens f. d. fästning;
att hans arbete i allmänhet omfattat tiden från början av april till slutet
av oktober varje år, men att han även under den övriga delen av året stått
till förfogande, när så påfordrats;
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
att han tidvis jämväl tjänstgjort såsom tillförordnad tillsyningsman för
såväl fästningen som landstormsförrådet i Marstrand;
samt att hans avlöning, som utgått i form av timpenning, under åren
1930—1934 uppgått till i medeltal 2,050 kronor för år.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
IV. Socialdepartementet.
17 :o.
Förre gårdskarlen Per Axel Persson. I en den 6 mars 1936 dagtecknad
proposition nr 196 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i
punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att förre gårdskarlen hos länsstyrelsen
i örebro län Per Axel Persson må, räknat från och med den 1
oktober 1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 504 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Persson är född den 31 juli 1869 och således 66 år gammal;
att Persson under tiden 1 oktober 1904—oktober 1911 under anställning
hos dåvarande landshövdingen i Norrbottens län ombesörjt underhåll av
vägar och planteringar samt hållande av vintervägar vid residenset och
landsstatshuset i Luleå, för vilket arbete utgått årlig ersättning med 750
kronor av statsmedel, som i första hand utbetalats till landshövdingen, vilken
därmed i sin tur avlönat Persson;
att han från och med den 1 juni 1913 till och med den 30 september 1935
— under större delen av denna tid vid sidan av vissa handräckningsgöromål
åt vederbörande landshövding — för statens räkning såsom gårdskarl ombesörjt
den yttre renhållningen vid örebro slott mot ett årligt arvode av statsmedel,
som från och med den 1 juli 1927 utgått med 500 kronor om året;
att Persson dessutom vid ifrågavarande ämbetsbyggnader för statens räkning
utfört vissa andra arbeten, såsom sågning och huggning av ved ävensom
sedan år 1916 skötsel av värmepannorna till de inom örebro slott successivt
utbyggda värmeledningsanläggningarna, för vilket sistnämnda arbete
han från och med den 1 juli 1929 uppburit en årlig ersättning med 1,215
kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
17
Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till vad Kungl. Majit föreslagit,
får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.
18:o.
Förre schaktmästaren Erik Petter Nestor. I punkten 15 av förevarande
proposition nr 196 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre
schaktmästaren vid statens arbetslöshetskommission Erik Petter Nestor må,
räknat från och med den 1 mars 1935, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 1,008 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nestor är född den 9 juni 1875 och således 60 år gammal;
att han under tiden 1 mars 1915—28 februari 1935 varit anställd i statens
tjänst under sammanlagt 15 år 2 månader 15 dagar, därav såsom
schaktmästare vid södra Sveriges statsarbeten från och med den 9 december
1921 till och med den 13 augusti 1924 eller under en tid av 2 år 8 månader 5
dagar och såsom schaktmästare vid statens arbetslöshetskommission under
tiden 15 februari 1925—28 februari 1935 eller under en tid av 10 år 14
dagar;
att han lämnat sin sistnämnda anställning på grund av sjukdom;
att Nestor under sin anställning vid södra Sveriges statsarbeten och arbetslöshetskommissionen
tjänstgjort såsom platsledare och tidvis även såsom
redogörare;
att han sedan den 1 januari 1932 åtnjutit kontant lön av 5,100 kronor för
år ävensom fri bostad;
samt att han på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att genom
arbete försörja sig.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen
följande:
Enär, på sätt statskontoret framhållit, den hos statens arbetslöshetskommission
anställda arbetarpersonalen icke syntes kunna anses fylla ett fortlöpande
behov av arbetskraft, syntes tjänstepensionsreglementet för arbetare
icke kunna vinna tillämpning å Nestor, vilken närmast varit att hänföra till
kategorien arbetsledande förmän. Däremot syntes förutsättningar vara för
handen för beredande åt Nestor av pension enligt de genom kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) meddelade mera summariska pensionsbestämmelserna
för arbetarpersonal. Då antalet tjänstår för Nestor utgjorde något
över 15, syntes denne enligt sistnämnda bestämmelser kunna erhålla pension
till belopp av 540 kronor för år. Detta pensionsbelopp förefölle emellertid
vara alltför lågt i förhållande till den av Nestor åtnjutna avlöningen
Bihang till riksdaaens protokoll 1936. 8 samt. Nr 51. 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
och i betraktande av de arbetsuppgifter, som åvilat honom. Såsom statskontoret
antytt, förelåge emellertid beträffande arbetsledande förmän, hänförliga
under tjänstepensionsreglementet för arbetare, möjlighet att i fall, då
vederbörande i avlöningshänseende och i fråga örn arbetsuppgifter intoge
en särställning, efter prövning av Kungl. Majit skapa en förbättrad ställning
i pensionshänseende genom, vederbörandes anslutning till tjänstemannapensioneringen.
I analogi härmed syntes det skäbgt, att även sådana arbetare,
å vilka visserligen på grund av arbetets natur tjänstepensionsreglementet
för arbetare icke vöre tillämpligt men vilka personligen haft en längre tids
fortlöpande anställning i statstjänst samt vilka — i likhet med Nestor —
haft mera krävande arbetsuppgifter och högre avlöningsförmåner än vad
vanligen vore fallet beträffande arbetsförmän, komma i åtnjutande av något
högre pension än som följde av en tillämpning av kungörelsen den 7 december
1934. Departementschefen ansåge det böra ifrågasättas, att i de
sannolikt relativt få fall, där ur nu angivna synpunkter dylik högre pension
kunde vara motiverad, till vederbörande finge — i stället för pension
enligt nämnda kungörelse — utgå en enligt Kungl. Majits och riksdagens
bestämmande i varje särskilt fall efter omständigheterna avvägd förhöjd
pension. I enlighet med vad nu anförts tillstyrkte departementschefen, att
hos riksdagen utverkades pension till Nestor. Då hans anställning i statens
tjänst emellertid endast uppginge till omkring 15 år, syntes pensionsbeloppet
böra begränsas till 1,008 kronor, att utgå från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m.
makom. Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
V. Kommunikationsdepartementet.
19:o.
Verkmästaren Alfred Magnusson. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition
nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
16 föreslagit riksdagen medgiva, att verkmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnbyggnadsarbeten Alfred Magnusson må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Magnusson är född den 29 maj 1871 och således 64 år gammal;
att han varit anställd dels under vart och ett av åren 1890—1904 såsom
lastare vid statens järnvägar under en tid av minst sex månader årligen,
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
19
dels under tiden 24 april 1908—14 maj 1910 såsom timmerman vid Trollhätte
kanal- och vattenverk, dels under tiden från oktober 1914 till juli 1918
såsom verkmästare hos den entreprenörfirma, som omhänderhaft byggnaden
av statens fiskehamn i Grundsund, dels ock från och med den 1 augusti
1918 såsom verkmästare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten;
att
han beräknas komma att lämna sin anställning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 30 juni 1936, vid vilken tidpunkt den sammanlagda
tid, varunder han efter fyllda 21 år utfört arbete för statens räkning — anställningen
hos förenämnda entreprenörfirma inberäknad — kan uppskattas
till något över 30 år;
samt att hans avlöningsförmåner från och med år 1930 uppgått till 3,840
kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande
grunder.
Föredragande departementschefen har anfört, att, såvitt på tillgängliga
handlingar grundad beräkning gåve vid handen, förelåge beträffande Magnusson
författningsenliga förutsättningar för beviljande av pension enligt
kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) till belopp av högst 1,008 kronor.
Då även i förevarande fall förelåge sådana omständigheter, som föranlett
departementschefen att under nästföregående punkt förorda beredande av
särskild pensionsförmån, tillstyrkte departementschefen, att förslag förelädes
riksdagen örn pension åt Magnusson från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m., att utgå med ett belopp av 1,500 kronor.
Utskottet får på de av departementschefen under nästföregående punkt
anförda skäl tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Utskottet
hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
20:o.
Expeditionsvakten Johan Fredrik Gimström. Kungl. Maj:t har i punkten
17 av förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att expeditionsvakten
hos djurgårdskommissionen Johan Fredrik Gimström må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Gimström är född den 6 september 1857 och således 78 år gammal;
att han sedan den 1 maj 1917 eller nära 19 år varit anställd såsom ex
-
Utskottet.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
peditionsvakt hos djurgårdskommissionen mot ett årligt arvode, vilket sedan
den 1 februari 1920 uppgått till 2,700 kronor;
samt att Gimström, som under åren 1878—1915 innehaft befattning såsom
munskänk vid hovstaten, därifrån åtnjuter en årlig pension av 1,000 kronor,
varå dyrtidstillägg icke utgår.
Utskottet. I likhet med Kungl. Majit finner utskottet billigt, att Gimström, som under
nära 19 år varit anställd hos djurgårdskommissionen, tillerkännes någon
pension av statsmedel, att utgå utöver den honom från hovstaten tillkommande
pensionsförmånen. Enligt utskottets mening torde statspensionen
dock icke böra bestämmas till högre belopp än 300 kronor för år.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
framställning, må medgiva, att expeditionsvakten hos djurgårdskommissionen
Johan Fredrik Gimström må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 300 kronor.
VI. Finansdepartementet.
21:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen Carl Emil Bäckman. I en den
6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 bär Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att kontrollören
vid brännvinstillverkningen Carl Emil Bäckman må från och med månaden
näst efter den, varunder hans förordnande såsom kontrollör upphör,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,488 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bäckman är född den 6 juli 1866 och således 69 år gammal;
att han från och med tillverkningsåret 1919/1920 innehaft av kontrollstyrelsen
meddelade förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen
och i denna egenskap tjänstgjort vid sulfitbrännerier inom Gävle överkontrollörsdistrikt,
senast vid Karskärs sulfitspritfabrik;
att hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen kommer att upphöra med
utgången av nu löpande tillverkningsår, enär han då uppnått den ålder —
70 år — vid vilken förlängt förordnande såsom kontrollör icke vidare av
kontrollstyrelsen meddelas;
att han vid utgången av tillverkningsåret 1935/1936 varit förordnad såsom
Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 21
kontrollör vid brännvinstillverkningen under tillhopa 17 tillverkningsår —
■därav de sista 10 åren i en följd, frånsett avbrott under sammanlagt omkring
5 1I2 månader på grund av strejk och nedlagd drift — med en sammanlagd
effektiv tjänstgöringstid av omkring 14 år;
att han i ersättning för sitt arbete såsom brännvinskontrollör uppburit dagarvode,
vilket till och med tillverkningsåret 1925/1926 utgjort 9 kronor samt
under tiden därefter 9 kronor 50 öre;
samt att Bäckman, som är gift och i äktenskapet har en 16 år gammal
dotter, saknar förmögenhet och icke äger annan inkomst än arvodet såsom
brännvinskontrollör.
Departementschefen har anfört, att då kontrollörsbefattningen för Bäckman
— i motsats till vad vore fallet med flertalet kontrolltjänstemän — torde
få anses hava utgjort en huvudsyssla och då Bäckman, som innehaft sådan
befattning under 17 tillverkningsår, icke åtnjöte pension för annan anställning,
hade departementschefen ansett sig kunna tillstyrka, att pension av
statsmedel bereddes honom, oaktat han först vid relativt hög ålder tillträtt
befattningen.
Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter har utskottet ansett
sig kunna biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag, varför utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
VII. Ecklesiastikdepartementet.
22:o.
Läroverksvaktmästaren Ida Josefina Bäckström, född Bergmark. I en
den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ärenden
för samma dag, i punkten 19 föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Luleå Ida Josefina Bäckström, född Bergmark,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bäckström är född den 16 maj 1867 och således 68 år gammal;
att hon sedan den 1 juli 1905 varit anställd såsom vaktmästare vid högre
allmänna läroverket i Luleå;
att hon beräknas komma att lämna vaktmästarbefattningen den 1 juli 1936,
vid vilken tidpunkt hon sålunda innehaft befattningen i 31 år;
Utekottet.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
att hennes årliga löneförmåner senast utgjort dels kontant lön om 2,100
kronor, dels extra ersättning för städning till belopp av 730 kronor, dels ock
fri bostad jämte lyse och vedbrand, vilka naturaförmåner uppskattats till ett
årligt värde av 800 kronor;
samt att hon från och med den 17 september 1925 från riksförsäkringsanstalten
uppbär en årlig livränta å 533 kronor 34 öre, utgörande ersättning
för ett den 22 november 1924 genom olycksfall i tjänsten ådraget lyte.
Skolöverstyrelsen har hemställt om pension åt Bäckström till belopp av
1,584 kronor för år, motsvarande under senare år av riksdagen beviljad full
pension åt läroverksvaktmästare vid en levnadsålder av omkring 65 år och
en tjänstålder av minst 30 år.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet yttrande i ärendet framhållit, att
vid bestämmandet av eventuellt understöd åt Bäckström hänsyn borde tagas
till den från anstalten utgående livräntan.
Statskontoret har i anslutning till vad riksförsäkringsanstalten anfört ansett
pensionen böra bestämmas till ett belopp av 1,584 kronor, minskat med
den till Bäckström utgående livräntan.
Departementschefen har anfört, att med hänsyn till den till Bäckström utgående
olycksfallslivräntan syntes det av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet
böra något minskas. Dock syntes det ej böra ifrågakomma
att, såsom statskontoret påyrkat, avdraga hela livräntebeloppet, vilket bland
annat skulle med avseende å tilläggsförmåner göra Bäckström sämre ställd
än om livränta ej utgått. Departementschefen förordade, att pensionen bestämdes
till 1,200 kronor om året.
I motion I: 359 har herr Bergqvist hemställt, att riksdagen måtte medgiva,
»att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Luleå Ida Josefina Bäckström,
född Bergmark, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584
kronor».
Utskottet. Utskottet tillstyrker, att pension må utgå i förevarande fall. Beträffande
pensionsbeloppet finner utskottet den av Kungl. Majit föreslagna pensionen
väl avvägd och har alltså icke ansett sig kunna biträda motionärens yrkande.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å motionen 1:359, i vad den
skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Luleå Ida Josefina
Bäckström, född Bergmark, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
23
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
23:o.
Läroverksvaktmästaren Jöns Åkesson Ekberg. I punkten 20 av ifrågavarande
proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att eldaren
och gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Lund Jöns
Åkesson Ekberg må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,104 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Ekberg är född den 27 mars 1866 och således nära 70 år gammal;
att han under tiden 1 november 1884—31 oktober 1890 varit fast anställd
vid Vendes artilleriregemente;
att han sedan den 1 oktober 1917 varit anställd såsom eldare och gymnastikvaktmästare
vid högre allmänna läroverket i Lund, från vilken befattning
han beräknas komma att avgå den 1 oktober 1936;
samt att hans avlöningsförmåner under de senaste åren utgjort kontant
lön å 2,300 kronor för år samt fri bostad jämte bränsle och lyse, vilka sistnämnda
förmåner uppskattats till ett värde av omkring 500 kronor efter
ortens pris, ävensom dyrtidstillägg, senast utgörande 16 procent å 2,800 kronor.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
24:o.
Läroverksvaktmästaren Anders Alfred Larsson. Kungl. Maj:t har i punkten
21 av förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att gymnastikvaktmästaren
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm
Anders Alfred Larsson må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,584
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Larsson är född den 17 februari 1862 och således 74 år gammal;
att han sedan den 20 augusti 1899 eller under mer än 36 år varit anställd
såsom gymnastikvaktmästare vid högre allmänna läroverket å Södermalm i
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Stockholm, vilken anställning han beräknas komma att lämna den 1 juli
1936;
samt att hans avlöningsförmåner sedan år 1923 utgjort kontant lön å 2,500
kronor för år samt fri bostad om två rum och kök jämte lyse och vedbrand,
vilka naturaförmåner uppskattats till ett värde av 800 kronor, ävensom dyrtidstillägg
å ett belopp av 3,300 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
VIII. Handelsdepartementet.
25:o.
Förre timmermannen Lars Oskar Nystedt. I en den 6 mars 1936 dagtecknad
proposition nr 196 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 22 föreslagit riksdagen medgiva, att förre timmermannen
vid lotsverket Lars Oskar Nystedt må, räknat från och med den 1 januari
1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nystedt är född den 24 juni 1875 och således 60 år gammal;
att han varit anställd såsom säsongarbetare i lotsverkets tjänst under åren
1904—1907 och 1913—1932, därvid han i egenskap av timmerman biträtt
vid de nybyggnads- och reparationsarbeten, som årligen utföras vid lotsverkets
olika anläggningar vid rikets kuster;
att hans arbetstid, som i allmänhet omfattat något över sex månader om
året, uppgått till sammanlagt 12 år 3 månader 15 dagar;
att Nystedt under år 1932 måst upphöra med sitt arbete på grund av sjukdom,
som enligt ett den 28 juni 1934 utfärdat läkarintyg gjort honom mindre
arbetsför;
samt att Nystedt, som icke innehaft annan statsanställning, under åren
1922—1931 från lotsverket åtnjutit en inkomst av i medeltal 1,958 kronor
för år.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj.ts förevarande framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
25
26:o.
Skrivbiträdet vid sjömanshuset i Lysekil Alma Hansson, född Johansson.
I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 197, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
dels att skrivbiträdet vid sjömanshuset i Lysekil Alma Hansson, född Johansson,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor, under villkor
att pension till samma belopp tillerkännes henne från vederbörande sjömanshuskassa,
dels ock att å sammanlagda pensionsbeloppet må utgå dyrtidstillägg enligt
de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande att dyrtidstillägget skall bestridas till
hälften av statsmedel och till hälften av sjömanshuskassans medel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att änkefru Hansson är född den 13 juli 1865 och således 70 år gammal;
att hon varit gift med ombudsmannen vid sjömanshuset i Lysekil, sjökaptenen
Hilmer Hansson, vilken avled i maj månad 1929;
att Hansson sedan år 1904, då hennes man tillträdde ombudsmannabefattningen
vid nämnda sjömanshus, och intill den 31 maj 1917 tjänstgjort såsom
av ombudsmannen anställt skrivbiträde vid sjömanshuset;
att hon sedan den 31 maj 1917 varit av direktionen för sjömanshuset förordnad
såsom skrivbiträde därstädes, varjämte hon under ombudsmannens
tjänstledighet vikarierat för denne;
att hon under sin tjänstgöring vid sjömanshuset till år 1923 varit avlönad
av ombudsmannen, vilken under vissa tider beviljats mindre belopp såsom
gottgörelse åt skrivbiträde, och under andra tider tillerkänts viss lönefyllnad
med skyldighet att själv bekosta skrivbiträde;
att hon från år 1923 såsom skrivbiträde uppburit avlöning av sjömanshuskassans
medel, vilken avlöning — förutom dyrtidstillägg enligt för befattningshavare
vid oreglerade verk gällande grunder — utgått med 1,200 kronor
för år till och med den 30 september 1929 och under tiden därefter med
1,800 kronor för år;
samt att Hansson är ägare till en i Lysekil belägen fastighet, taxeringsvärderad
till 10,000 kronor, ävensom till ett i bank innestående kapital, vilket
den 1 oktober 1935 uppgått till omkring 10,000 kronor.
Chefen för finansdepartementet har efter samråd med chefen för handelsdepartementet
anfört huvudsakligen följande:
Frågan om omorganisation av sjömanshusen och den därmed sammanhängande
frågan om ordnandet av pensionsförhållandena för den vid sjömanshusen
anställda personalen har vid skilda tillfällen varit föremål för
statsmakternas övervägande. Senast genom beslut den 15 juni 1934 upp
-
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
drog Kungl. Majit åt kommerskollegium att verkställa utredning i fråga om
sjömanshusens organisation samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag,
vartill utredningen kunde giva anledning. Vid föredragning av detta
ärende anförde chefen för handelsdepartementet till statsrådsprotokollet bland
annat, att i samband med nämnda utredning jämväl frågan örn sjömanshuspersonalens
pensionering borde undersökas och övervägas. Utredningen i
ämnet hade emellertid ännu icke slutförts. Då sjömanshuspersonalens pensionsförhållanden
sålunda icke blivit ordnade, torde frågan om pension åt
nu förevarande tjänsteman vid sjömanshuset i Lysekil böra, i överensstämmelse
med de i ärendet hörda ämbetsverkens förslag, lösas på samma sätt
som skett i förut föreliggande pensionsärenden av enahanda art, d. v. s. genom
lika fördelning mellan staten och sjömanshuskassan av ett såsom skäligt
befunnet pensionsbelopp. Å pensionens totalbelopp torde få utgå dyrtidstillägg,
att jämväl lika fördelas mellan statsverket och sjömanshuskassan.
Beträffande storleken av pensionen för Hansson hade chefen för finansdepartementet
— med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder hon
haft särskilt avlönad befattning vid sjömanshuset — ansett sig böra biträda
statskontorets i ärendet framställda förslag om ett sammanlagt belopp av
800 kronor årligen. Härav skulle på statsverket komma 400 kronor, att bestridas
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. För vinnande
av delbarhet med tolv torde emellertid såväl statsverkets som sjömanshuskassans
delbelopp böra höjas till 408 kronor.
Med biträdande av Kungl. Majits ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.
Affärsdrivande verks medel.
I. Postmedel.
27 :o.
Förre lantbrevbäraren Karl Oskar Larsson. I motion 11:47 hemställer
herr Lindberg i Umeå, »att riksdagen måtte besluta, att f. lantbrevbäraren
Karl Oskar Larsson i Joeström, Tärna socken, Västerbottens län, skall, räknat
fr. o. m. 1 jan. 1936, erhålla ett årligt understöd av den storlek som med
hänsyn till längden av hans anställning i postverkets tjänst och övriga förhållanden
kan befinnas skäligt.»
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Larsson är född den 15 december 1878 och således 57 år gammal;
att han jämlikt särskilda avtal med postverket ombesörjt dels gående
postföring å linjen Tärnaby—Krutvattnet—Hatfjelddalen (Norge) från och
med den 29 mars 1902 till och med den 31 juli 1918 med en tur varannan
vecka, dels ock gående lantbrevbäring å linjen Tärnaby—Joesjö från och
med den 1 augusti 1918 till och med den 30 september 1920 samt å linjen
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
27
Joeström—Joesjö från och med den 1 oktober 1920 till och med den 31
december 1928, under tiden den 1 augusti 1918—den 5 mars 1927 med en
tur varannan vecka och under tiden den 6 mars 1927—den 31 december
1928 med en tur varje vecka, i följd varav hans sammanlagda anställningstid
i postverket utgör 26 år 9 månader, därav 10 år 5 månader såsom lantbrevbärare;
att
han efter anställningens upphörande vid utgången av år 1928 hos generalpoststyrelsen
gjorde framställning om ålderdomsunderstöd men att styrelsen
genom beslut den 8 januari 1929 fann hans årliga arbetstid icke hava
varit av den omfattning, att understöd kunde utgå;
att han den 3 maj 1932 ånyo hemställde hos generalpoststyrelsen om understöd
men att styrelsen genom beslut den 16 augusti 1932 icke fann skäl
frångå sitt tidigare beslut i understödsfrågan;
att han enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande befinner
sig i mycket små ekonomiska omständigheter;
samt att han enligt ett den 17 december 1935 dagtecknat läkarintyg lider av
deformerande arthrit, vilken sjukdom kan sättas i samband med och vara
en följd av hans tjänstgöring såsom lantbrevbärare.
över den nu väckta motionen har utskottet inhämtat utlåtande av generalpoststyrelsen,
som i ärendet anfört bland annat följande:
»I fråga örn de uppgifter angående Larssons arbetstid per söckendag, vilka
åberopas i motionen, synes böra framhållas, att i där meddelade siffror
ingår för tiden till och med den 31 juli 1918 jämväl tid för överliggning under
två nätter av varje tur, av vilka nätter den ena tillbringats i hemmet,
samt för tiden 1 augusti 1918—30 september 1920 tid för överliggning under
en natt per tur. I nedanstående tablå, hava bl. a., angivits Larssons arbetstid
per söckendag och år under olika perioder, utan hänsynstagande till
förenämnda överliggningstid, samt den ersättning, Larsson åtnjutit för sitt
arbete i postverkets tjänst.
Tidsperiod
Såsom postförare:
•/, 02—»/„ 17.
7. 18—11 h 18.
Linjens
Arbetstimmar
Ersättning
Tid
längd
per
per år
km.
skd. år
kr.
år 9 mån.
40
2*/, 806
156: —
7 »
40
23/, 806
383:50
Tidsperiod
Såsom lantbrevbärare
Tid
Linjens Arbetstimmar Ersättning
längd per per år
km. skd. år kr.
V, 18—»/, 20........................ 2
Vio 20—«/12 24........................ 4
Vi 25—»/, 25........................
«/„ 25—“/, 27........................ 1
»/, 27—“/“ 28........................ 1
år
2 mån.
33
2
598
254:
>
3 >
15
234
130:
9 >
15
*/<
234
208:
>
6 »
15
•u
234
215:
»
9 >
15
b/.
468
430:
Såsom synes av tablån, har Larssons arbetstid per söckendag räknat varit
så ringa, särskilt gäller detta de senare åren, att hans arbete i postverkets
tjänst icke kan anses hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning. Arbetets
karaktär av bisyssla framgår också otvetydigt av ett utav kommunalnämndens
ordförande i Tärna socken den 16 oktober 1928 avgivet intyg
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
(ej återgivet i motionen), vari anföres bl. a.: ''Larsson innehar krononyhemmanet
V32 Joeström nr 1, vilket han brukar och torde vara att anse som
hans huvudsakliga sysselsättning’.
För sitt arbete i postverkets tjänst förtjänar Larsson de bästa vitsord.
Anledningen till att Larsson vid en jämförelsevis låg levnadsålder — 50
år —- slutade sin anställning i postverket, uppgav han vara sitt genom tjänstgöringen
försämrade hälsotillstånd. Att Larssons arbetsförmåga skulle försämrats
på grund av tjänstgöringens beskaffenhet bestyrkes icke av det läkarintyg,
som på sin tid inkom till generalpoststyrelsen och vari utsäges
allenast, att Larssons tjänstgöring ''kan ha haft ett menligt inflytande på
hans nuvarande hälsotillstånd’. Detta intyg, som den 28 april 1932 utfärdats
av leg. läkaren B. T. Ringertz, har åberopats i motionen. Generalpoststyrelsen
vitsordar emellertid gärna, att Larssons arbete varit krävande
och tidvis förenat med stora ansträngningar, vartill den dåtida avsaknaden
av vägar i dessa trakter i hög grad bidragit.
Enligt de av Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, i brev till generalpoststyrelsen
den 20 juni 1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för
tilldelandet av ålderdomsunderstöd gäller, att dylika understöd till belopp,
motsvarande högst 213 av senast utgående ersättning, kunna tilldelas poststationsföreståndare
och lantbrevbärare, vilka i sådan egenskap tjänstgjort
vid postverket minst 25 år eller i undantagsfall — särskilt när vederbörande
därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare
eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket — under
kortare tid, och vilka befinnas vara i behov av understöd. Larssons årliga
arbetstid har, såsom av det föregående inhämtas, icke varit av den omfattning,
att generalpoststyrelsen vid prövning den 8 januari 1929 av en
utav Larsson — som då nått en levnadsålder av 50 år — gjord framställning
om ålderdomsunderstöd ansett sig kunna, med stöd av de utav Kungl.
Maj:t utfärdade bestämmelserna, bifalla densamma. Vid prövning den 16
augusti 1932 av en utav Larsson ånyo ingiven framställning örn understöd
hade icke förebragts några nya omständigheter av den art, att generalpoststyrelsen
på grund därav kunde finna skäl frångå sitt tidigare beslut i understödsfrågan.
Vid den nu föreliggande motionen finnas fogade av motionären införskaffade
åldersbetyg, läkarutlåtande och intyg från kommunalnämndens
ordförande i Tärna socken. Vad först angår läkarutlåtandet, som avgivits
den 17 december 1935 av provinsialläkaren N. Håkansson, Tärnaby, synes
detsamma — i likhet med det tidigare åberopade, av doktor Ringertz avgivna
intyget — icke tillfyllest styrka, att Larssons sjukdom ådragits genom
tjänsteutövning. Det av kommunalnämndens ordförande i Tärna socken
numera avgivna intyget synes närmast avse att framhäva, att Larsson på
grund av sina ekonomiska förhållanden m. m. är i stort behov av understöd.
Därest riksdagen skulle finna omständigheterna i förevarande fall vara
sådana, att ett undantag skäligen kan göras från de regler, som eljest pläga
tillämpas, och att ålderdomsunderstöd sålunda bör tillerkännas Larsson, är
från generalpoststyrelsens sida intet att erinra mot att ett dylikt understöd
utgår av postmedel. I fråga om storleken av ett eventuellt understöd anser
generalpoststyrelsen, att detsamma icke bör sättas högre än 180 kronor
för år, vilket motsvarar 2Is av den under de senaste fem åren av Larssons
anställningstid i medeltal utgående ersättningen.»
Utskottet. Då det med hänsyn till föreliggande läkarintyg icke synes uteslutet, att
den sjukdom, varav Larsson lider, förorsakats av hans tjänstgöring såsom
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
29
lantbrevbärare, vilken tjänstgöring av generalpoststyrelsen vitsordats hava
varit krävande och tidvis förenad med stora ansträngningar, har utskottet
icke velat motsätta sig att ett mindre understöd beviljas honom. Utskottet
får i sådant avseende föreslå samma belopp som av generalpoststyrelsen ifrågasatts
eller 180 kronor för år, att utgå av postmedel. I enlighet med vad
som gäller beträffande de av generalpoststyrelsen till lantbrevbärare beviljade
understöden torde dyrtidstillägg icke böra utgå å understödet till Larsson.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, i anledning av motionen II: 47, må medgiva,
att förre lantbrevbäraren Karl Oskar Larsson må, räknat
från och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid
av postmedel uppbära ett årligt understöd av 180 kronor,
varå dyrtidstillägg ej må utgå.
II. Trafikmedel.
28:o.
Förre ban- och byggnadsarbetaren August Andersson. I en den 6 mars
1936 dagtecknad proposition nr 196, har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 23 föreslagit riksdagen medgiva, att förre ban- och
byggnadsarbetaren vid statens järnvägar August Andersson må, räknat från
och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 480 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 23 april 1866 och således nära 70 år gammal;
att han enligt förda dagsverkslistor och hos statens järnvägar eljest tillgängliga
handlingar under åren 1906 och 1907, 1910—1916 och 1922—1930
arbetat vid statens järnvägar under en tid av tillhopa närmare 8 år;
att Andersson, enligt intyg av förutvarande förmän och arbetskamrater, utöver
nyss angivna tid under olika tidsperioder, huvudsakligen infallande under
åren 1886—1909, utfört arbete vid statens järnvägsbyggnader eller eljest
1 statens järnvägars tjänst under så lång tid, att hans sammanlagda anställningstid
i statens tjänst kan — vid välvillig beräkning — uppskattas till närmare
20 år;
samt att Andersson, jämlikt beslut av riksförsäkringsanstalten, sedan den
2 november 1923 på grund av olycksfall i arbete uppbär en årlig livränta av
320 kronor.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj.ts ifrågavarande framställning.
Utskottet»
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
29:o.
Städerskan vid statens järnvägars stationshus i Skövde Julietta Charlotta
Wallin. I motion I: 206 hemställer herr Bäcklund, »att riksdagen må medgiva,
att städerskan Juliena Charlotta Wallin vid statens järnvägar i Skövde
må från den dag, då hon lämnar sin anställning, komma i åtnjutande av en
årlig pension utgående av trafikmedel till ett belopp av 384 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wallin är född den 12 maj 1867 och alltså 68 år gammal;
att hon sedan den 1 september 1899 eller alltså under mera än 36 års tid
varit anställd såsom städerska vid statens järnvägars station i Skövde;
att hon i ersättning för städningsarbetet under åren 1902—1935 uppburit i
medeltal 420 kronor för år;
samt att hon enligt ett den 2 januari 1936 utfärdat läkarintyg på grund av
affektion i båda knälederna är oförmögen till arbete som städerska och att
denna oförmåga är för framtiden bestående.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört följande:
Ifrågavarande städningsarbete hade icke varit av den omfattning, att det i
och för sig borde berättiga till pension. Under de senaste åren hade Wallin
endast ombesörjt skurning av vissa expeditionslokaler, vilket arbete dragit en
arbetstid av 5 å 6 dagar per månad. Ej heller tidigare hade hennes anställning
inneburit full tjänstgöring. Hennes make, förre stationskarlen Johan
Ersson Wallin, åtnjöte sedan den 1 juni 1912 pension från statens järnvägar
med ett årligt belopp av 1,176 kronor jämte dyrtidstillägg.
I betraktande härav och av övriga omständigheter syntes hon icke för närvarande
böra ifrågakomma till erhållande av något understöd av statsmedel.
Styrelsen finge fördenskull avstyrka bifall till motionen.
Statskontoret har uttalat följande:
Av järnvägsstyrelsens yttrande i ärendet syntes framgå, att städerskan Wallins
anställning i statens tjänst icke varit av den omfattning, att pensionering
av henne kunde ifrågakomma med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst samt att ej heller sådana omständigheter
förelåge, som i vissa fall plägat föranleda beviljande av pension genom
särskilda riksdagsbeslut vid sidan av pensionering enligt gällande pensioneringsf
öreskrifter.
Vid sådant förhållande finge statskontoret i likhet med järnvägsstyrelsen
avstyrka bifall till motionen.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen och statskontoret i ovannämnda utlåtanden
anfört finner utskottet sig böra avstyrka bifall till den föreliggande
motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 206 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 31
30 :o.
Förre banarbetare!! Carl August Lund. I motion II: 177 hemställer herr
Lövgren, satt riksdagen ville bevilja förre banarbetaren Carl August Lund
från Svartbjörnsbyn, Boden, en årlig pension till det belopp som brukar utgå
till arbetare efter 25 års anställning i statens tjänst».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lund är född den 28 januari 1870 och alltså 66 år gammal;
att han, enligt intyg av arbetsförman, dels såsom anställd arbetare och dels
såsom enskild företagare frånsett vissa smärre avbrott utfört arbete för statens
räkning vid järnvägsbyggnader m. fl. företag under tiden från och med
juli 1887 till och med utgången av år 1928;
att han enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande är
medellös;
samt att han enligt läkarintyg på grund av vissa sjukdomar är fullständigt
oförmögen till något förvärvsarbete.
I anledning av en vid 1930 års riksdag väckt motion (II: 160) har Lunds
pensionsfråga tidigare varit föremål för iiksdagens prövning. Beträffande
den i ärendet förebragta utredningen får utskottet — i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande — hänvisa till 1930 års bankoutskotts utlåtande
nr 30, punkten 79.
I avgivet yttrande över den år 1930 väckta motionen meddelade järnvägsstyrelsen,
att Lunds anställning vid statens järnvägsbyggnader eller eljest i
statstjänst kunde anses, välvilligt räknat, vederbörligen styrkt endast i vad
anginge åren 1906—1910 och 1912, samt delar av åren 1911, 1913, 1914 och
1916, vilken tid slutligen kunde skattas till 8 år. Järnvägsstyrelsen, med vilken
statskontoret i utlåtande i ärendet instämde, avstyrkte bifall till motionen.
För egen del anförde bankoutskottet i nämnda utlåtande, att då det icke
blivit styrkt, att Lund i statens tjänst innehaft anställning under så lång tid
eller eljest för statens räkning utfört arbete av sådan art och omfattning, att
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel åt honom skäligen
kunde ifrågakomma, bade utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till det i
motionen framlagda förslaget. Utskottet hemställde, att motionen II: 160
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.
över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört:
Styrelsen finge hänvisa till sitt yttrande över den vid 1930 års riksdag väckta
motionen om pension åt Lund, vilken motion blev av riksdagen avslagen.
Den utredning, som nu förebi''agts i ärendet, vore visserligen i huvudsak densamma,
som förelegat vid frågans prövning år 1930. Beträffande Lunds an
-
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
ställningar under åren 1894—1905 och 1915—1918 hade emellertid ytterligare
utredning tillkommit i form av intyg av arbetsförman. Dessutom hade
vederbörande kommunalnämndsordförande intygat, att Lund icke hade några
tillgångar och att han av intygsgivaren ansåges vara i stort behov av skälig
pension. Enligt läkarintyg vore Lund på grund av vissa sjukdomar fullständigt
oförmögen till något förvärvsarbete. Med hänsyn till föreliggande
omständigheter och då Lunds anställningar i statens tjänst sannolikt fortgått
under en lång följd av år, ville styrelsen numera icke motsätta sig, att honom
bereddes något understöd av statsmedel. Understödet syntes dock icke böra
bestämmas till högre belopp än 504 kronor för år räknat.
Statskontoret har anfört följande:
Järnvägsstyrelsen hade i sitt yttrande över förevarande motion, under erinran
att framställning om pension åt Lund varit föremål för prövning vid
1930 års riksdag samt att densamma då avslagits, framhållit, att den utredning,
som nu förebragts i ärendet, visserligen vore i huvudsak densamma,
som förelegat vid nämnda tidigare prövning, men att beträffande Lunds anställningar
under åren 1894—1905 och 1915—1918 ytterligare utredning tillkommit
i form av intyg av arbetsförman.
Sammanräknades sistnämnda anställningar, omfattande en tid av något
över 10 år, med den anställningstid, som enligt järnvägsstyrelsens föregående
utredning kunde anses vederbörligen styrkt, eller 8 år, skulle alltså en sammanlagd
anställningstid av omkring 18 år kunna komma ifråga för tillgodoräkning.
Den sålunda angivna anställningstiden vore visserligen icke av sådan omfattning,
att en pensionering skulle kunna ske med tillämpning av kungörelsen
den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning (minst 25 tjänstår), liksom ej heller ett tillerkännande
av gratifikation skulle kunna ifrågakomma jämlikt det bemyndigande, som
i dylikt avseende lämnats järnvägsstyrelsen i kungl, brev den 18 december
1925 (minst 20 tjänstår). Riksdagen hade emellertid i ett flertal fal] under
omständigheter, som kunde sägas motsvara de för Lund gällande, beviljat
pension åt arbetare vid statens järnvägsbyggnader. Statskontoret ville härvid
erinra örn 1934 års riksdags beslut angående pension åt förre banarbetaren
August Westerdahl (riksdagens skrivelse nr 279, bankoutskottets utlåtande
nr 43, punkten 6), och åt ban- och byggnadsarbetarna Aron Benjaminsson
och L. P. Johansson (riksdagens skrivelse nr 279, bankoutskottets utlåtande
nr 43, punkten 10) samt 1935 års riksdags beslut angående pension åt förre
snickareförmannen E. A. Persson-Berg (riksdagens skrivelse nr 256, bankoutskottets
utlåtande nr 45, punkten 56).
Vid här angivna förhållanden ville statskontoret icke motsätta sig, att
Lund bereddes pension på sätt järnvägsstyrelsen nu i sitt yttrande föreslagit.
Enär riksdagen, såsom statskontoret framhållit, tidigare i liknande fall
beviljat pension av 504 kronor för år, har utskottet ansett sig kunna tillstyrka,
att Lund från och med den 1 januari 1936 tillerkännes årlig pension
med nämnda belopp, att utgå av trafikmedel.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 177,
må medgiva, att förre banarbetaren Carl August Lund må,
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
33
räknat från och med den 1 januari 1936, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå
av trafikmedel.
31:o.
Förre banarbetaren Alfred Hansson. I motion II: 178 hemställer herr Lövgren,
att riksdagen måtte tillerkänna förre banarbetaren Alfred Hansson i
Åträsk, Holmfors, en årlig pension till så högt belopp som brukar utgå till
arbetare i statens tjänst med längre anställningstid än 25 år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hansson är född den 11 juli 1869 och alltså 66 år gammal;
att han varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden
under tiden 16 januari—26 april 1902;
att han åren 1922—1932 under en sammanlagd tid av 6 år innehaft anställning
vid statens järnvägars 24 :e bansektion;
att han under åren 1903—1918 arbetat vid statens järnvägar med snickeriarbete
och annat förekommande arbete sammanlagt högst 8 år;
samt att han dessutom enligt intyg av arbetskamrater under åren 1891—
1896 haft anställning vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader
under vissa tidsperioder, utgörande sammanlagt omkring 2 år.
Hanssons pensionsfråga har i anledning av en vid 193A års riksdag väckt
motion (11:268) tidigare varit föremål för riksdagens prövning.
Järnvägsstyrelsen, som yttrade sig i ärendet, anförde, att, enär Hanssons
sammanlagda anställningstid i statens tjänst, trots välvillig beräkning, icke
kunde uppskattas till mer än 16 år, styrelsen icke funne tillräckliga skäl
föreligga för beredande åt honom av pension av statsmedel. I likhet med
järnvägsstyrelsen fann statskontoret i avgivet utlåtande i ärendet, att Hanssons
tjänstetid vore för kort för att pension skulle beviljas honom.
För egen del anförde bankoutskottet i utlåtande nr 43, punkten 12, att
enligt utskottets mening hade i berörda ärende icke förebragts utredning örn
tjänstgöring i den omfattning, att densamma borde föranleda beslut om
pension.
Riksdagen beslöt på bankoutskottets hemställan, att motionen 11:268 icke
skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.
över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning
införskaffat utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvågsstgrelsen har — under erinran om den utredning i ärendet, som
förebragts i anledning av den vid 1934 års riksdag väckta motionen -— framhållit,
att då genom de vid den nu ifrågavarande motionen fogade handlingarna
någon ytterligare tjänstetid icke kunde anses vederbörligen styrkt, styrelsen
funne sig böra avstyrka bifall till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 51.
3
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Utskottet.
Statskontoret har under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört
biträtt styrelsens yrkande om avslag å motionen.
Då några nya omständigheter icke förebragts, som kunna motivera ett
frångående av den ståndpunkt, utskottet år 1934 intagit till förevarande pensionsfråga,
har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den
nu väckta motionens syfte.
Utskottet hemställer således,
att förevarande motion II: 178 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
32 :o.
Förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren Erik Johan Sandling. I motion
II: 179 hemställer herr Lövgren, »att riksdagen ville tillerkänna f. d. järnvägs-
och fortifikationsarbetaren Erik Johan Sandling i Unbyn, Överluleå,
en årlig pension till det belopp som brukar tillämpas för arbetare med en
anställningstid av mer än 20 år».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sandling är född den 11 februari 1866 och alltså 70 år gammal;
att han åren 1902—1908 under en sammanlagd tid av 4 år 7 månader 9
dagar innehaft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden;
att
han enligt ett av vederbörande entreprenör utfärdat intyg åren 1887—
1891 under ej närmare angivna tider utfört arbete vid den av enskild företagare
påbörjade, sedermera för statens räkning fullbordade Gällivarebanan;
att han enligt ett av byggmästaren Johan Kvist utfärdat intyg under åren
1892 och 1893 arbetat vid statens järnvägsbyggnader;
att han enligt intyg av arbetsförmän varit anställd vid statens järnvägar
och statens järnvägsbyggnader under vissa tidsperioder åren 1894 1901;
samt att han likaledes enligt intyg av arbetsförman arbetat vid olika byggnadsföretag
inom Bodens fästning åren 1911 samt 1913—1917.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av statskontoret, som hört arméförvaltningens fortifikationsdepartement och
järnvägsstyrelsen. „
Fortifikationsdepartementet har beträffande de av Sandling aren 1911
samt 1913—1917 innehavda arbetsanställningarna i Boden anfort, att desamma
icke borde få tillgodoräknas honom i förevarande avseende, enär han
därunder ej utfört arbete direkt åt staten utan arbetat åt vissa statens entreprenörer.
Då vidare Sandling, såvitt framginge av handlingarna i ärendet,
icke haft anställning eller utfört arbete i statens tjänst sedan år 1908, ansage
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
35
sife* departementet icke kunna tillstyrka, att någon pension av statsmedel
skulle beviljas honom.
Järnvägsstyrelsen har anfört följande:
Enligt vad som franninge av handlingarna i ärendet hade uppgivits, att
Sandling under åren 1894—1901 haft anställning vid vissa järnvägsbyggnadsarbeten
för statens järnvägars räkning sammanlagt omkring 7 år 9 månader.
Av denna tid syntes 2 år, nämligen 1895 och 1896, knappast kunna
anses vara styrkta, enär det enda intyget rörande hans anställning under
dessa år, som företetts, syntes vara utfärdat av en f. d. arbetskamrat. Vidare
syntes Sandling åren 1887—1891 under ej närmare angivna tider hava haft
anställning hos en person, som i egenskap av entreprenör utfört arbete vid
den av enskild företagare påbörjade, sedermera för statens räkning fullbordade
Gållivarabanan. Sistnämnda anställning syntes icke böra tillgodoräknas
Sandling i pensionshänseende. Slutligen hade åberopats ett av byggmästaren
Johan Kvist avgivet intyg, enligt vilket Sandling under åren 1892 och
1893 varit sysselsatt med vissa arbeten vid statens järnvägsbyggnader. Vid
en å styrelsens byggnadsbyrå verkställd undersökning för utrönande av, huruvida
och i vad mån Sandling varit anställd vid statens^ järnvägsbyggnader,
hade emellertid inga uppgifter rörande honom kunnat återfinnas i där tillgängliga
handlingar. Styrelsen ansåge därför, att sistnämnda intyg icke
kunde tillerkännas något vitsord. — Inberäknat anställningstiden vid fästningsbyggnaderna
i Boden, omkring 5 år, kunde Sandlings sammanlagda,
styrkta arbetstid i statens tjänst icke beräknas till mer än högst omkring 11
år. Vid sådant förhållande och då han icke efter år 1908, då han uppnått
endast 42 års ålder, varit i statens tjänst anställd, ansåge sig styrelsen för sin
del böra avstyrka bifall till motionen.
Statskontoret har, under åberopande av vad i ovannämnda yttranden anförts
och under erinran, att riksdagen tidigare under liknande omständigheter
avslagit framställningar om pensioner åt förutvarande anställningshavare,
avstyrkt, att pension av statsmedel bereddes Sandling.
Under åberopande av vad myndigheterna i ovannämnda yttranden anfört Utskottet,
får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen II: 179 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
33:o.
Förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren Klas Emil Sundling. I motion
II: 180 hemställer herr Lövgren, »att f. d. järnvägs- och fortifikationsarbetaren
Klas Emil Sundling av riksdagen tillerkännes en pension till det belopp,
som brukar utgå till arbetare efter 20 års anställningstid».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sundling är född den 7 augusti 1874 och alltså 61 år gammal;
alt han enligt intyg av vederbörande arbetsförman arbetat vid statens järnvägsbyggnader
å linjen Krylbo—örebro under år 1898;
36
■Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
att han åren 1901 och 1902 haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden under sammanlagt 1 år 1 månad 10 dagar;
att han enligt intyg av arbetsförmän haft anställning vid fästningsbyggnaderna
i Boden dels åren 1903—1912 under sammanlagt 9 år 11 dagar och
dels år 1915 under 3 månader 9 dagar;
att han åren 1912—1914 haft anställning vid statens järnvägars 20:e bansektion
under tillhopa 1 år 11 månader;
samt att han tjänstgjort såsom tillfällig vagn- och stallkarl vid statens järnvägar
under tiden den 13 mars 1916—den 15 maj 1919.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att enligt i ärendet åberopade intyg Sundlings
anställningstid i statens tjänst utgjorde endast omkring I6V2 år. Då
vissa av intygen vore utfärdade av arbetskamrater uppginge den vederbörligen
styrkta anställningstiden icke ens till nämnda tid. Vid en å styrelsens
byggnadsbyrå företagen utredning angående Sundlings anställningstid vid
statens järnvägsbyggnader hade inga uppgifter rörande honom kunnat återfinnas.
Statskontoret har anfört, att då Sundling icke innehaft anställning i statens
tjänst sedan år 1919, då han var endast 44 år gammal, finge statskontoret,
under erinran att riksdagen tidigare under liknande omständigheter
avslagit framställningar om pension åt förutvarande anställningshavare, avstyrka,
att Sundling bereddes pension av statsmedel.
Viskottet. Enär Sundling icke innehaft anställning i statens tjänst sedan år 1919,
då han uppnått en ålder av endast 44 år, anser utskottet sig icke kunna tillstyrka
bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet får således hemställa,
att förevarande motion II: 180 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
34 :o.
Förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren Johan Adolf Granström. I
motion II: 181 hemställer herr Lövgren, »att riksdagen ville tillerkänna arbetaren
J. A. Granström i Degerbäckens by i Överluleå en pension till det belopp
som brukar tilldelas arbetare med mer än 20 års anställningstid».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Granström är född den 15 maj 1870 och alltså 66 år gammal;
att han åren 1902—1905 och 1908 under en sammanlagd tid av omkring
Bankoutskottets utlåtande Nr 51. 37
3 år 4 månader innehaft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden;
att han enligt intyg av arbetsförmän och arbetskamrater varit anställd vid
statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader under vissa tidsperioder
åren 1891—1901 samt vid fästningsbyggnaderna i Boden under olika tider
åren 1910—1915;
samt att han under tiden den 7 november 1932—den 14 april 1934 haft
anställning såsom specialarbetare vid arbetslöshetskommissionens arbetsföretag.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av statskontoret, som hört arméförvaltningens fortifikationsdepartement och
järnvägsstyrelsen.
Fortifikationsdepartement et har beträffande de av Granström åren 1910—
1915 vid fästningsbyggnaderna i Boden innehavda arbetsanställningama
erinrat, att — jämlikt hittills tillämpade grunder — såsom tjänstetid borde
tillgodoräknas allenast de arbetstider därunder, vilka blivit styrkta medelst
intyg av arbetsförmän, i förevarande fall sammanlagt omkring 3 år 1 månad.
Då Granström icke, såvitt framginge av handlingarna i ärendet, haft
anställning eller utfört arbete i statens tjänst sedan år 1915, ansåge sig departementet
icke kunna tillstyrka, att pension beviljades honom.
Järnvägsstyrelsen har anfört följande:
De rörande Granströms anställning vid statens järnvägar och statens järnvägsbyggnader
lämnade uppgifterna kunde icke vitsordas i vidare mån än
att Granström enligt å styrelsens byggnadsbyrå tillgängliga arbetsrullor arbetat
vid stambanan genom övre Norrland under tiden den 3 mars 1893—den
13 januari 1894. Dessutom framginge av arbetsrulloma, att han vid två tillfällen,
nämligen den 3 november 1891 och den 14 januari 1894, börjat arbete
vid statens järnvägsbyggnader, men avgångstid funnes icke angiven i dessa
fall. Med hänsyn härtill och då intygen rörande Granströms ifrågavarande
anställningar syntes vara utfärdade av personer, som endast varit hans arbetskamrater,
kunde enligt styrelsens mening icke anses styrkt, att arbetstiden
vid statens järnvägsbyggnader uppginge till mer än 3 år. Då Granströms
anställningar vid fästnings- och kasernbyggnaderna i Boden uppginge till omkring
6V2 år, utgjorde hans sammanlagda anställning i statens tjänst knappt
10 år. Med hänsyn till denna korta anställningstid och då Granström såvitt
handlingarna i ärendet utvisade lämnat statens tjänst redan år 1915, då han
uppnått en levnadsålder av endast 45 år, finge järnvägsstyrelsen för sin
del avstyrka bifall till motionen.
Statskontoret har under åberopande av vad i ovannämnda yttranden anförts
och’ under erinran, alt riksdagen tidigare under liknande omständigheter
avslagit framställningar om pensioner åt förutvarande anställningshavare,
avstyrkt, att pension av statsmedel skulle beredas Granström.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Granström — frånsett anställning
under omkring 1 J/2 år hos arbetslöshetskommissionen — under knappt
V tskotlet.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
10 år innehaft anställning i statens tjänst, vilken anställning han lämnat redan
år 1915 vid en levnadsålder av allenast 45 år. Vid sådant förhållande kan
utskottet icke tillstyrka, att pension av statsmedel skulle beviljas Granström.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 181 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
35 :o.
Förre banarbetaren Sven August Carlsson. I motion II: 182 hemställer
herr Lövgren, »att riksdagen ville tillerkänna f. d. järnvägsarbetaren Sven
August Carlsson i Niemisel en årlig pension till det belopp som med hänsyn
till hans långa arbete i statens tjänst kan synas lämpligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlsson är född den 4 juni 1862 och alltså 73 år gammal;
samt att han enligt egen uppgift under vissa icke närmare angivna tidsperioder
åren 1880—1915 arbetat vid statens järnvägsbyggnader, i krondikningsföretag
samt i stakning av militär- och kronolandsvägar i övre Norrland.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört, att det enligt styrelsens mening icke kunde
anses tillförlitligen styrkt, att Carlssons anställning varit av den omfattning,
att pension eller understöd skäligen borde beredas honom. Vid å styrelsens
byggnadsbyrå företagen utredning i och för utrönande av huruvida och i vad
mån Carlsson innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader hade framgått,
att han enligt därvarande arbetarjournaler arbetat vid stambanan genom
övre Norrland under tiden den 28 april—den 16 september 1893, vid
statsbanan Morjärv—Lappträsk och vid landsvägen Boden—Lappträsk från
och med den 13 augusti 1906 intill ej angiven tidpunkt, vid statsbanan Veittijärvi—Karungi—Matarengi
under tiden den 9 september—den 10 oktober
1914 samt vid statsbanan Hällnäs—Stensele under tiden den 1 juli—den 11
augusti 1921.
Statskontoret har beträffande Carlssons anställningsförhållanden åberopat
vad järnvägsstyrelsen därom anfört samt hemställt, att förevarande motion
icke måtte bifallas.
Utskottet. Såsom framgår av järnvägsstyrelsens ovannämnda yttrande har Carlsson
allenast under vissa kortare tidsperioder arbetat i statens tjänst. Utskottet
får därför avstyrka bifall till den föreliggande motionen och hemställer
alltså,
att förevarande motion II: 182 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
39
36:o.
Förre banarbetaren Otto Ferdinand Spjut. I motion II: 459 hemställer
herr Persson i Undersvik, »att riksdagen måtte besluta att f. d. järnvägsarbetaren
Otto Ferdinand Spjut i Söderhamn blir beviljad pension, av den storlek
och för den tid, som brukar förekomma i liknande fall, eller understöd
av annan art, som skulle kunna ifrågakomma».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Spjut är född den 11 oktober 1868 och alltså 67 år gammal;
att han haft anställning vid statens järnvägsbyggnader från och med den
16 mars 1886 till och med den 31 december 1892 samt från och med den
11 februari 1910 till och med den 10 april 1913 eller sålunda under sammanlagt
omkring 10 år samt vid av staten sedermera övertagna enskilda banor
vissa tidsperioder åren 1893—1899 och 1920—1928 örn tillhopa 14 år 5 månader;
samt
att han arbetat vid enskilda järnvägsbyggnader under vissa tidsperioder
åren 1906—1908, 1914 och 1915—1919 ävensom vid veterinärinstitutets
nybyggnader vissa tider åren 1908—1910.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört, att av handlingarna i ärendet framginge,
bland annat, att Spjut arbetat vid statens järnvägsbyggnader under tiden den
16 mars 1886—den 31 december 1892 och den 11 februari 1910—den 10 april
1913 eller sammanlagt 10 år samt vid av staten sedermera övertagna enskilda
banor vissa tidsperioder åren 1893—1899 och 1920—1928, utgörande tillhopa
14 år 5 månader. I övrigt avsåge intygen endast anställningar vid
andra enskilda järnvägar och företag. Då Spjuts arbete i statens tjänst omfattat
endast 10 år och då han icke efter år 1913 innehaft dylikt arbete, ansåge
styrelsen för sin del icke tillräckliga skäl föreligga att bereda honom
pension av statsmedel.
Statskontoret har anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen i ärendet uttalat.
Under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i sitt ovannämnda utlåtande
anfört, får utskottet avstyrka bifall till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 459 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottet.
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
III. Statens domäners fond.
37 :o.
Kartriterskan Ingeborg Teresia Malmqvist. I en den 6 mars 1936 dagtecknad
proposition nr 196, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 24 föreslagit riksdagen medgiva, att kartriterskan Ingeborg
Teresia Malmqvist må från och med månaden näst efter den, varunder hennes
arbete för domänstyrelsens räkning upphör, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 1,200 kronor, att utgå av statens domäners
fond.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Malmqvist är född den 29 december 1871 och således 64 år gammal;
att hon sedan år 1907 eller under en tid av omkring 29 år utfört kartritningsarbete
för domänstyrelsens räkning;
att Malmqvist utfört detta arbete — vilket huvudsakligen bestått i färgläggning
av kopior av kartor — i sitt hem och därvid haft oavbruten sysselsättning
av en omfattning, som måst förutsätta en daglig arbetstid, motsvarande
i medeltal den för befattningshavare hos styrelsen föreskrivna arbetstiden;
att
hon i övrigt icke haft något förvärvsarbete;
samt att den ersättning, hon uppburit för sitt arbete hos styrelsen, beräknats
efter timpenning, vilken under de senaste åren utgått med 1 krona
45 öre, samt uppgått till i medeltal omkring 3,140 kronor för år under
åren 1925—1929 och omkring 2,780 kronor för år under åren 1930—1934.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
38 :o.
Förra biträdet å Kinne revirexpedition Andreas Rikard Wahlquist. I
punkten 25 av förevarande proposition nr 196, har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att förra biträdet å Kinne revirexpedition Andreas Rikard
Wahlquist må, räknat från och med den 1 oktober 1935, under sin återstå
.
"... r., • •
ende livstid uppbära en årlig pension av 600 kronor, att utgå av statens domäners
fond.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wahlquist är född den 7 februari 1871 och således 65 år gammal;
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
41
att han under tiden 26 november 1922—15 september 1935, eller under
12 år 9 månader 20 dagar, haft anställning såsom biträde å Kinne revirexpedition;
, ; f-j
att hans avlöningsförmåner under åren 1930—1934 uppgått till något
över 2,000 kronor för år;
samt att han före nämnda anställning innehaft ett flertal anställningar av
allmän karaktär utom statens tjänst, däribland såsom lärare vid statens
lantbruksskola i Borgholm under 2 år samt hos Skaraborgs läns hushållningssällskap
såsom mejerikonsulent i Skaraborgs län under 16 år.
Utskottet biträder Kung. Maj:ts förslag. Departementschefen har ansett utskottet.
sig kunna förutsätta, att frågan om pension åt Wahlquist från Skaraborgs
läns hushållningssällskap, som varit Wahlquists arbetsgivare under avsevärd
tid, tages under omprövning. Utskottet instämmer i detta uttalande.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
Stockholm den 28 april 1936.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindgren, Ernfors, Ström i Lidköping, Ehrnberg, Berling,
Nilsson i Mölndal och Bodin; dock att herr Berling icke deltagit i behandlingen av
punkterna 1—19;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, K. A. Westman, Johansson
i Sollefteå, Carleson, Severin och Erlander.
Reservationer:
vid punkten 3 (ang. pension åt förre förste amanuensen i Svea hovrätt
Bengt Fredrik Sabelström):
av herr Lovén, vilken yrkat,
att Kungl. Maj-.ts ifrågavarande framställning icke må av
riksdagen bifallas; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 51.
4
42 Bankoutskotteta utlåtande Nr 51.
vid punkten 20 (ang. pension åt expeditionsvakten Johan Fredrik Gimström)
:
av herr Lovén, vilken ansett utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Av utredningen framgår, att Gimström redan åtnjuter en årlig pension å
1,000 kronor från hovstaten. Att härutöver bereda Gimström, som vid tiden
för tillträdandet av sin befattning hos djurgårdskommissionen uppnått en
ålder av nära 60 år, ytterligare pensionsförmån synes utskottet icke böra
ifrågakomma. Utskottet hemställer därför,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.»
366715. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:216 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m. a1 i texten