Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

1936-05-05 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1936:54, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54-

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader.

I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1936 dagtecknad proposition nr 216,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande

departementschefen förordat, meddela bestämmelser rörande förtidspension

och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

För de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader gäller

en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. Tjänstemännen åtnjuta avlöning

m. m. enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie personalen

vid statens järnvägar i motsvarande eller jämförliga befattningar. De

voro intill utgången av juni 1935 delaktiga i statens järnvägars år 1917 inrättade

pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och i sådan

egenskap berättigade till en på egna avgifter och statsbidrag grundad tjänstepension.

Enligt reglementet för pensionskassan inträdde rätt till pension —

till storleken beroende av antal tjänstår och anledningen till avgången ur

tjänst — bland annat vid uppnådd pensionsålder under förutsättning av

minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medförde som regel

förlust av rätt till pension från kassan; de av vederbörande tjänsteman — och

i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna tillgodoräknades

emellertid tjänstemannen för beredande av pension enligt lagen

örn allmän pensionsförsäkring.

Från och med den 1 juli 1935 skall enligt Kungl. Maj:ts brev till järnvägsstyrelsen

den 31 maj 1935 civila tjänstepensionsreglementet äga tillämpning

å de fast anställda tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna, dock med iakttagande

av vissa särskilda bestämmelser. För innehavare av ett flertal befattningar

inträder sålunda pensionsåldern vid utgången av den månad, under

vilken tjänstemannen uppnår 63 levnadsår. Civila tjänstepensionsreglementets

tillämpning på förevarande befattningshavare innebär, att för hel

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 54—55. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

pension erfordras endast 30 tjänstår samt att vid bristande tjänstår proportionell

avkortning av pensionsunderlagets belopp sker med V120 för varje full

fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30.

Tjänsteman, som enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen åren 1930 och

1931 medgivits rätt till särskild förtidspension och som efter civila tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande kommer i åtnjutande av dylik förmån, liksom

även tjänsteman, som framdeles kan komma att erhålla sådan särskild

förtidspension, äger enligt de i brevet den 31 maj 1935 fastställda bestämmelserna

icke rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av uppskjuten

livränta enligt reglementet. Tjänsteman, som äger att vid avgång

från tjänsten komma i åtnjutande av avskedsersättning, må endast uppbära

en tredjedel av honom eljest tillkommande uppskjuten livränta.

Frågan om förtidspension och avskedsersättning åt vissa befattningshavare

vid statens järnvägsbyggnader har, såsom framgår av det föregående, under

åren 1930 och 1931 varit föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen.

Beträffande vad som därvid förekommit må, under hänvisning i

övrigt till propositionerna nr 202/1930 och 107/1931 samt riksdagens skrivelser

nr 277/1930 och 99/1931, här i korthet erinras om följande.

Sedan järnvägsstyrelsen i skrivelser den 28 november 1928, den 6 februari

1929 och den 27 september 1929 med hänsyn till förestående inskränkningar

av statens järnvägsbyggnadsverksamhet gjort framställning i fråga örn beredande

av förtidspension och avskedsersättning åt vissa vid järnvägsbyggnaderna

anställda tjänstemän, vilka till följd av inskränkningen beräknades

bliva entledigade, samt särskilda utlåtanden i ärendet avgivits av statskontoret,

framlades i proposition nr 202 till 1930 års riksdag förslag beträffande

förmåner av angiven art åt vissa befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna.

I fråga om villkor och grunder för nämnda förmåner anslöt sig Kungl.

Maj :ts förslag till vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt med viss däri av statskontoret

påyrkad modifikation. Beträffande förtidspensioner gick

förslaget ut på, att fast anställda tjänstemän, som uppnått minst 45 levnadsår

och räknade en tjänstetid av minst 20 år, skulle tillerkännas pension till belopp,

som med tillämpning av närmare angivna grunder för tjänsteårsberäkning

skulle hava tillkommit vederbörande, om de intill fastställd ordinarie

pensionsålder kvarstått i tjänst. Av pensionsbeloppet skulle emellertid omedelbart

utgå allenast statspension motsvarande del, medan avgiftspension

skulle efter fortsatt avgiftsbetalning utgå först vid uppnådd pensionsålder.

Med avseende å avskedsersättning innebar järnvägsstyrelsens förslag,

att sådan förmån skulle beredas befattningshavare, vilka ej enligt nyss

angivna grunder kunde tillerkännas förtidspension, men som vid entledigandet

uppnått minst 30 levnadsår och hade minst 10 års anställningstid i statens

tjänst. Ersättningen skulle utgå med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst

för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning

samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,

dock med iakttagande av följande maximibelopp för ersättningen, nämligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

3

16.000 kronor för sektionsingenjör, 14,000 kronor för biträdande ingenjör,

12.000 kronor för underingenjör, 10,000 kronor för ritare och kontorsskrivare

samt 6,800 kronor för schaktmästare, förrådsmästare, utsättare, reparatör,

maskinist och kontorist.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen nr 202/1930

bland annat följande:

Vid bedömande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning i

statens tjänst borde beaktas förestående elektrifieringsarbeten vid statens

järnvägar. Departementschefen förutsatte ytterligare, att eventuella möjligheter''att

bereda ifrågavarande tjänstemän sysselsättning vid planerade arbeten

med utbyggande av vissa vattenfall bleve beaktade.

Beträffande den järnvägsbyggnadspersonal, som kunde komma att entledigas

utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet med

vad nyss antytts kunde vinnas, syntes vidare möjlighet icke saknas att i vissa

fall verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar. Departementschefen

utginge ifrån, att järnvägsstyrelsen skulle låta sig angeläget vara att

vidtaga sådana överflyttningar, då så utan olägenhet kunde ske.

Jämväl med beaktande av vad sålunda framhållits måste dock sannolikt

entledigande i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kunde beredas.

I dylika fall syntes något stöd från statens sida böra lämnas, där omständigheterna

skäligen kunde föranleda därtill.

Kungl. Maj:ts omförmälda framställning blev av riksdagen bifallen. I

sin skrivelse i ämnet (nr 277) uttalade riksdagen, att vad departementschefen

yttrat i fråga örn utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst

för ifrågavarande tjänstemän syntes vara värt allt beaktande och att riksdagen

ville för sin del kraftigt understryka vikten av att de möjligheter, som

i omförmälda hänseenden förelåge, bleve av vederbörande myndigheter noggrant

tillvaratagna. Därest så skedde, ville det synas, som örn mera omfattande

åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens

inskränkning knappast skulle bliva behövliga.

Med anledning av en av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 17 december 1930

gjord framställning framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 107 till 1931 års

riksdag förslag om beviljande — i överensstämmelse med de grunder, som

godkänts av 1930 års riksdag — av förtidspension och avskedsersättning åt

ytterligare vissa vid statens järnvägsbyggnader anställda tjänstemän.

Riksdagen biföll jämväl sistnämnda proposition (riksd. skr. nr 99).

I skrivelse den 21 december 1935 har järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka medgivande till förtidspension eller

avskedsersättning åt ytterligare ett antal tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

och därvid anfört bland annat följande.

Järnvägsstyrelsen tillstyrkte, att de tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,

som bomme att entledigas, tillerkändes särskild förtidspension eller

avskedsersättning under de förutsättningar, som av Kungl. Maj:t i förutnämnda

propositioner förordats och av riksdagen åren 1930 och 1931 fastställts.

Särskild förtidspension skulle sålunda tillerkännas sammanlagt 46

tjänstemän, som vid utgången av år 1936 beräknades hava uppnått en lev
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

nadsålder av minst 45 år och som då hade en anställningstid i statens järnvägsbyggnaders

tjänst av minst 20 år. Avskedsersättning skulle utgå till inalles

14 tjänstemän, som icke fyllde fordringarna för erhållande av särskild

förtidspension men som vid nyssnämnda tidpunkt hade en ålder och anställningstid

av minst 30 respektive 10 år. Den särskilda förtidspension ävensom

avskedsersättning, som skulle utgå vid entledigandet, skulle till beloppen bestämmas

enligt grunderna i förutnämnda propositioner och riksdagens beslut.

Vederbörande skulle sålunda erhålla i särskild förtidspension så mycket av

73 av det för honom gällande pensionsunderlaget (statspensionen) enligt 1917

års reglemente för pensionering av icke ordinarie personal vid statens järnvägar,

som motsvarade intjänta år jämte den tid, som återstode till uppnådd

pensionsålder, varvid tjänstårsberäkningen skulle ske enligt sistnämnda reglemente,

dock att full pension skulle utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri

ske med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

30. Tilläggsförmåner enligt kungörelsen nr 360/1922 (pensionstillägg) och nr

280/1925 (pensionsförhöjning I) skulle i förekommande fall utgå å den särskilda^

förtidspensionen. Beloppet av förtidspensionen skulle dock icke i något

fall få överstiga, vad vederbörande enligt civila tjänstepensionsreglemetet

vöre berättigad att erhålla vid uppnådd pensionålder. För den, som erhölle

särskild förtidspension, skulle, om han så önskade, civila tjänstepensionsreglementet

äga tillämpning efter entledigandet intill uppnådd pensionsålder

med rätt för honom att, därest han å särskilda förtidspensionen vidkändes

vederbörligt pensionsavdrag, vid uppnådd pensionsålder utbekomma den ålderspension,

vartill han enligt sagda reglemente kunde vara berättigad. Beträffande

avskedsersättning skulle gälla, att maximibeloppet bestämdes för

schaktmästare, maskinist och utsättare till samma belopp, som redan fastställts

för kontorist, nämligen 6,800 kronor.

I fråga örn upphörande av rätten till den särskilda förtidspensionen och

avskedsersättningen skulle enligt järnvägsstyrelsens förslag gälla vad i sådant

hänseende blivit bestämt åren 1930 och 1931.

Styrelsen hade tillika föreslagit, att kostnaderna för den särskilda förtidspensioneringen

och för avskedsersättningen skulle bestridas av statens järnvägars

medel.

Då styrelsen för närvarande icke kunnat med visshet avgöra, i vilken omfattning

tjänstemannapersonal vid statens järnvägsbyggnader, som komme

att entledigas vid byggnadsverksamhetens upphörande, kunde komma att

överflyttas till de trafikerade linjerna eller att beredas annan, i väsentlig mån

likvärdig anställning i statens tjänst, hade styrelsen hemställt, att det begärda

medgivandet måtte få avse samtliga ifrågavarande, å särskilda vid styrelsens

skrivelse fogade tablåer angivna tjänstemän.

Statskontoret har den 29 februari 1936 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört bland annat följande:

Det syntes statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning

förelåge att nu för riksdagen framlägga förslag till ordnande av frågan om

beredande av förtidspension eller avskedsersättning åt det jämförelsevis stora

antal tjänstemän, som i framställningen avsåges. Enligt statskontorets mening

talade vissa skäl för att berörda spörsmål gjordes till föremål för prövning

i varje särskilt fall, sedan klarhet vunnits, att vederbörande tjänsteman

icke kunnat överflyttas till annan verksamhet i statens järnvägars eller annan

statlig tjänst.

Därest emellertid övervägande skäl skulle anses föreligga att nu till behandling

upptaga frågan i den omfattning, som i järnvägsstyrelsens skrivelse för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

5

utsattes, ville statskontoret framhålla vissa betänkligheter mot att vid sidan

av gällande pensionsbestämmelser tillskapa ett särskilt pensioneringssystem

för nu ifrågavarande kategori av tjänstemän. Då riksdagen tidigare i princip

antagit detta system för andra likartade fall och då någon förtidspensionering

med tillämpning av civila tjänstepensionsreglementets regler för förtidspension

här icke kunde ifrågakomma, ansåge sig statskontoret dock icke böra

motsätta sig järnvägsstyrelsens förslag i ämnet, varvid likväl på en punkt en

modifikation synts påkallad.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle å förtidspensionen i förekommande

fall utgå tilläggsförmåner enligt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och

den 18 juni 1925 (nr 280). Detta skulle visserligen stå i överensstämmelse med

vad som tillämpats beträffande de förtidspensioner, som beviljades i enlighet

med riksdagens beslut åren 1930 och 1931. Då emellertid de pensioner, varom

i fall av denna art vore fråga, torde vara att betrakta såsom reglerade, funne

statskontoret tillräckliga skäl knappast föreligga för medgivande av berörda

tilläggsförmåner, i synnerhet som de föreslagna pensionsbeloppen beräknats

efter högre pensionsunderlag än som för motsvarande lönegrader

fastställts i civila tjänstepensionsreglementet.

De av järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna av pensionsbeloppen

och avskedsersättningarna hade i övrigt icke givit statskontoret anledning till

erinran.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom järnvägsstyrelsens framställning utvisar, finnas för närvarande vid

statens järnvägsbyggnader 71 tjänstemän, av vilka samtliga med undantag

av en äro fast anställda. Av de 70 fast anställda befattningshavarna beräknas

6 komma att inom det närmaste året avgå ur tjänst med ålderspension

eller förtidspension enligt reglerna i civila tjänstepensionsreglementet, vilket

från och med den 1 juli 1935 — dock med iakttagande av vissa särskilda

bestämmelser — äger tillämpning å de fast anställda tjänstemännen vid statens

järnvägsbyggnader. Av återstående 64 fast anställda tjänstemän hava 3 redan

genom beslut vid 1930 och 1931 års riksdagar berättigats att vid avgången

komma i åtnjutande av avskedsersättning. Då dessa alltjämt icke

uppfylla de nämnda år uppställda och av järnvägsstyrelsen även nu föreslagna

villkoren för erhållande av särskild förtidspension, inbegripas de icke

i järnvägsstyrelsens föreliggande framställning. Bland de övriga tjänstemännen

finnes en, som på grund av levnadsålder och tjänstetid varken fyller villkoren

för förtidspension eller ansetts kunna ifrågakomma till erhållande av

avskedsersättning. Antalet av de i järnvägsstyrelsens framställning berörda

tjänstemännen utgör alltså 60, av vilka 46 föreslås till erhållande av förtidspension

och 14 till erhållande av avskedsersättning.

De till förtidspensionering ifrågasatta tjänstemännen utgöras av 1 förste

sektionsingenjör (lönegrad 27), 7 biträdande ingenjörer (lönegrad 22), 2 underingenjörer

(lönegrad 20), 1 förste schaktmästare (lönegrad 16), 2 ritare

(lönegrad 15), 4 förrådsmästare (lönegrad 12), 9 schaktmästare (lönegrad

12), 1 kansliskrivare (lönegrad 11), 1 maskinist (lönegrad 10), 15 kontorister

(lönegrad 8) och 3 reparatörer (lönegrad 8). Av de till erhållande av avskcdsersättning

föreslagna tjänstemännen äro 2 ritare (lönegrad 15), 2 schaktmästare

(lönegrad 12), 1 maskinist (lönegrad 10), 4 kontorister (lönegrad

8) och 5 utsättare (lönegrad 7).

Av de fast anställda tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna hava, enligt

vad järnvägsstyrelsen upplyst, 16 stycken för närvarande tillfällig sysselsättning

vid de trafikerade linjerna. Styrelsen säger sig emellertid icke kunna

för närvarande med visshet bedöma, huruvida denna sysselsättning kan bliva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

av stadigvarande art, liksom ej heller i vad mån härutöver tjänstemannapersonal

vid statens järnvägsbyggnader kan komma att efter avgång från järnvägsbyggnadsstaten

beredas annan anställning i statens tjänst. På grund

härav har styrelsen låtit sin framställning avse samtliga de 60 befattningshavare,

vilka uppfylla av styrelsen föreslagna villkor för erhållande av förtidspension

eller avskedsersättning. Styrelsen har emellertid härvid anfört,

att då det vore av stort ekonomiskt intresse såväl för verket som för den berörda

personalen, att överflyttning till annan statstjänst komme till stånd,

styrelsen skulle framgent liksom hittills låta sig angeläget vara att noggrant

tillvarataga alla möjligheter i sådant avseende.

o I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda yttrat vill jag, efter samråd

med chefen för kommunikationsdepartementet, för egen del betona

angelägenheten av att alla de utvägar begagnas, vilka kunna stå till buds

för beredande av annan anställning åt personal, som icke längre erfordras

vid statens järnvägsbyggnader. I främsta rummet bör givetvis överflyttning

till statens järnvägars trafikerade linjer äga rum i all den utsträckning,

detta kan ske, men därjämte bör tillses, i vad mån anställning kan beredas

vederbörande i annan statstjänst, varvid i första hand synes kunna ifrågakomma

anställning vid statens vattenfallsverks samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

arbetsföretag.

Utnyttjas de möjligheter, som sålunda kunna yppas för annan användning

i statens tjänst av de ifrågavarande tjänstemännens arbetskraft, vill

det förefalla, som om ett särskilt pensionerings- och ersättningsförfarande

skulle behöva tillgripas endast för ett mindre antal av dessa tjänstemän. Det

kan vid sådant förhållande synas tveksamt, huruvida i enlighet med järnvägsstyrelsens

framställning understödsfrågan för den övertaliga personalen

nu bör på en gång underställas riksdagens prövning i avseende å all den

personal, för vilken ersättning kan ifrågakomma, eller örn icke i överensstämmelse

med statskontorets i första hand framställda förslag berörda spörsmål

borde göras till föremål för prövning i varje särskilt fall, sedan klarhet

vunnits, i vad mån övergång till annan verksamhet i statlig tjänst icke kunnat

äga runi. Då emellertid nu är fråga om entlediganden i samband med

slutlig avveckling av järnvägsbyggnadsverksamheten och då inhämtade upplysningar

bibragt mig den uppfattningen, att järnvägsstyrelsen för att kunna

verkställa avvecklingen av nämnda verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt

rationellt sätt om möjligt bör på förhand äga besked örn statsmakternas

ställning till den förevarande ersättningsfrågan i dess helhet, vill jag

icke motsätta mig järnvägsstyrelsens hemställan härutinnan. Det synes dock

icke erforderligt att påkalla riksdagens beslut beträffande varje särskild befattningshavare,

utan riksdagens medgivande torde böra avse allenast villkoren

för erhållande av förtidspension eller avskedsersättning samt de allmänna

grunderna för förmånernas bestämmande. Lämpligt synes vara, att

beslut i frågan, huruvida förtidspension eller avskedsersättning enligt dessa

villkor och grunder i de särskilda fallen skall utgå, efter framställning av

järnvägsstyrelsen meddelas av Kungl. Majit.

Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoren för rätt till förtidspension

och avskedsersättning har jag intet att erinra.

Beträffande grunderna för bestämmande av ifrågavarande förmåner finner

jag mig kunna i huvudsak biträda järnvägsstyrelsens förslag. Detta förslag

överensstämmer med vad som beslutats i de 1930 och 1931 års riksdagar

underställda ärendena örn förtidspension och avskedsersättning åt

vissa befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna, dock med ett par av civila

tjänstepensionsreglementets tillämpning å ifrågavarande personal betingade

avvikelser. Dessa avvikelser innebära dels att för den, som erhåller särskild

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

7

förtidspension, civila tjänstepensionsreglementet skall, där befattningshavaren

så önskar, i tillämpliga delar gälla efter entledigandet intill uppnådd pensionsålder

med rätt för honom att, därest han å förtidspensionen vidkännes

pensionsavdrag, vid uppnådd pensionsålder i stället för den särskilda förtidspensionen

utbekomma den ålderspension, vartill han enligt sagda reglemente

kan vara berättigad, dels ock att beloppet av förtidspensionen icke i något

fall må överstiga vad vederbörande enligt civila tjänstepensionsreglementet

är berättigad att erhålla vid uppnådd pensionsålder.

I enlighet med vad järnvägsstyrelsen föreslagit och även tidigare tillämpats

bör vid bestämmande av den förtidspension, som vid entledigandet

må tillkomma vederbörande, såsom tjänstår tillgodoräknas även den tid, som

återstår intill uppnåendet av gällande pensionsålder. Härvid bör så anses,

som om vederbörande även under sistnämnda tid innehaft sin senaste befattning.

I anledning härav bör, vilket icke synes hava iakttagits vid de

inom järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna, föreskriven medeltalsberäkning

av pensionsunderlag i fall, då den senaste befattningen icke innehafts

under fem år, hänföras till tiden för uppnåendet av pensionsåldern.

Med avseende å rätten till tilläggsförmåner å förtidspension har statskontoret

ansett, att pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr

360) och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)

icke borde utgå å sådan pension. Skälet härför är i främsta rummet, att de

pensionsunderlag enligt 1917 års reglemente för pensionering av icke ordinarie

personal vid statens järnvägar, som skola läggas till grund för bestämmande

av förtidspensionen, äro beräknade i förhållande till nyreglerade lönebelopp.

Härtill kommer, att dessa underlag i förevarande fall på grund av den

i 1917 års reglemente tillämpade principen om underlagens bestämmande i

relation till löneklassbeloppen något överstiga de pensionsunderlag, som enligt

civila tjänstepensionsreglementet och förenämnda brev den 31 maj 1935

gälla för motsvarande befattningar. Vad statskontoret sålunda anmärkt

är uppenbarligen i och för sig riktigt. Emellertid är att märka, att nämnda

tilläggsförmåner — visserligen mot vad som rätteligen bort ske — för närvarande

författningsenligt utgå å pensioner, vilka bestämts enligt 1917 års

numera upphävda reglemente, och enligt 1930 och 1931 ars riksdagars beslut

jämväl beviljats å särskilda förtidspensioner åt övertaliga tjänstemän

vid järnvägsbyggnaderna. På grund härav synes det knappast vara förenligt

med rättvisa och billighet att nu undantaga de här förevarande

övertaliga tjänstemännen från åtnjutande av motsvarande tillägg^ å förtidspensionerna.

Ett medgivande i detta fall av dylika tilläggsförmåner, vilka

vid det framtida tillträdandet av ålderspension enligt civila tjänstepensionsreglementet

komma att bortfalla, skulle innebära, att tjänstemännen

under tiden mellan entledigandet och pensionsålderns uppnående få uppbära

något högre totala pensionsbelopp än som bort ifrågakomma med hänsyn

därtill att pensionsunderlagen rätteligen äro att anse såsom nyreglerade och

att pensionerna följaktligen ej bort ökas med pensionstillägg och pensionsförhöjning.

Pensionen skulle med andra ord under tiden mellan entledigandet

och pensionsåldern i viss mån få karaktären av en övergångslön för

att sedermera vid pensionsåldern övergå till en vanlig nyreglerad ålderspension.

Då detta resultat med hänsyn till avgångsanledningen sakligt sett

icke synes vara obefogat, har jag ansett mig böra även pa denna punkt biträda

järnvägsstyrelsens förslag.

Såsom av det föregående framgår, avser järnvägsstyrelsens förevarande

framställning allenast anställningshavare i tjänstemannaställning vid statens

järnvägsbyggnader. Jag vill emellertid omnämna, att från svenska väg- och

vattenbyggnadsarbetareförbundet, övre Norrlands distrikt, den 6 mars 1936

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

Utskottet.

inkommit en framställning om beredande av förtidspension jämväl åt äldre

arbetare vid statens järnvägsbyggnader, som i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens

upphörande ginge miste örn sin anställning. Denna framställning

har remitterats till järnvägsstyrelsen för utlåtande. Innan dylikt

utlåtande inkommit, torde det icke vara möjligt att bedöma, huruvida förtidspensionering

av arbetarpersonal bör ifrågakomma och i sådant fall efter

vilka grunder en dylik pensionering bör äga rum. dag förutsätter emellertid,

att Kungl. Maj:! skall, därest så finnes påkallat, kunna i avvaktan på slutligt

avgörande av nämnda spörsmål i särskilda fall av trafikmedel bevilja tillfälliga

understöd med skäliga belopp.»

Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra tillstyrka,

att nu ifrågavarande tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader tillerkännas

förtidspension, respektive avskedsersättning under de förutsättningar

och enligt de grunder, som departementschefen förordat och vilka i stort sett

överensstämma med vad som tidigare tillämpats enligt beslut av 1930 och

1931 års riksdagar. Utskottet får emellertid i detta sammanhang i likhet

med departementschefen betona angelägenheten av att alla de utvägar begagnas,

vilka kunna stå till buds för beredande av annan anställning åt den

personal, som ej längre erfordras vid statens järnvägsbyggnader. Departementschefen

har ansett det lämpligt att beslut huruvida förtidspension eller

avskedsersättning borde utgå i de särskilda fallen skulle meddelas av

Kungl. Majit efter framställning av järnvägsstyrelsen. Utskottet anser denna

ordning innebära en ytterligare säkerhet för att pensionerings- och ersättningsförfarandet

endast kommer att tillgripas i sådana fall, då beredande

av möjlighet till annan statstjänst icke föreligger.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 5 maj 1936.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Lindgren, Lindley*, Johansson i Friggeråker,

Bjurström, Ehrnberg, Berling* och Swartling*;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Paulsen, K. A. Westman, Johansson i

Sollefteå, Severin* och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och av skedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnade a1 i texten